Forskningspolitiskt program 2008

Forskningspolitiskt program 2008

Bakgrund Forskningspolitiken blir allt viktigare och mera avgörande för vårt lands framtida utveckling. Det beror på två saker. För det första innebär en starkare globalisering att flera länder blir mer forskningsinriktade. Att ligga i frontlinjen kommer att kräva mer resurser och kraftfullare politik.. För det andra finns i Sverige en samsyn om att strukturutvecklingen inom näringsliv och produktion bör utvecklas mot mer komplicerade och kunskapskrävande produkter och processer eftersom dessa kan generera högre förädlingsvärden, högre löner och högre välstånd. Men att ta ytterligare steg uppåt i förädlingskedjan kräver investeringar i de verksamheter som är nyskapande. Forskning är en sådan. Dessa nyttoaspekter på forskningen står inte i motsats till det egenvärde som frambringandet av ny kunskap och vetande har. Kunskapsuppbyggnad är i själva verket en viktig faktor för en demokratisk utveckling. Forskningspolitik handlar i allt väsentligt om hur forskningen skall organiseras och finansieras. Detta är forskningspolitikens centrala frågor. God forskning skapas ytterst genom att forskarsamhället självt väljer frågor och metoder. De ramar för organisation och finansiering som forskningspolitiken sätter styr forskningen. I vilken riktning forskningen skall styras utgör det politiska elementet. Forskningsresurser i Sverige Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest på forskning och utveckling (FoU) i förhållande till dess storlek (BNP). Detta mått (FoU/BNP) brukar definieras som FoU-intensitet. Diagram 1 FoU-intensitet (FoU-utgifter som andel av BNP) 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Källa: OECD databas 1981 1983 1985 FoU-intensitet i Sverige och EU15 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2006 Sverige EU15 2

Sveriges FoU-intensitet ökade under hela 1990-talet fram till 2001, men har sedan dess minskat. FoU-intensiteten inom EU15 som helhet har legat relativt oförändrat under perioden 1981-2005. Bland de länder som ökat denna intensitet mest under perioden 1995-2005 märks Israel, Finland, Singapore, Österrike och Kina. Trots Sveriges minskade FoU-intensitet sedan 2001 och framåt utvecklades Sveriges FoU-intensitet bättre under denna period än medianförändringen för 34 undersökta länder. 1 Tabell 1. Länder med högst FoU-intensitet 2005 Länder med högst FoU-intensitet (FoU/BNP) Rank Land FoU/BNP Civil FoU/BNP statlig FoU/BNP 1 Israel 1 4,49 iu 1,037 2 Sverige 3,89 3,75 0,914 3 Finland 3,48 3,46 0,893 4 Japan 3,33 3,23 0,557 5 Korea 2,98 2,91 0,686 6 Schweiz 2 2,90 2,88 0,659 7 Island 3 2,78 2,83 1,128 8 USA 4 2,62 2,13 0,796 9 Tyskland 2,48 2,45 0,705 10 Taiwan 2,46 2,38 0,776 11 Danmark 2,45 iu 0,675 12 Österrike 5 2,42 1,71 0,701 13 Singapore 2,36 iu 0,858 OECD 2,26 2,00 0,664 EU 15 1,87 1,76 0,634 EU 27 1,74 1,63 0,606 Källa: OECD databas Även om den statliga finansieringen ligger på en hög nivå i Sverige i förhållande till BNP, domineras den av att näringslivet finansierade forskningen. 74 procent av all FoU i Sverige utförs i näringslivet, vilket är betydligt mer än OECD-genomsnittet som ligger på 68 procent. 2 Även när det gäller andel av FoU som utförs inom universitet och högskolor ligger Sverige högre (19,6 %) än OECD-genomsnittet på 17,7 %. Sverige placerar sig dock betydligt lägre än OECD-genomsnittet när det gäller forskning inom för icke-vinstdrivande privata organisationer samt inom staten. En förklaring till det senare är att den svenska institutssektorn inom forskningen är svagt utvecklad. Anslag för FoU i statsbudgeten (riktade till universitet, högskolor och forskningsfinansierande myndigheter ) ökar i år med 3,6 procent i löpande priser. Detta innebär att de statliga forskningsmedlen ökar från 24,7 miljarder 2007 till 25,6 miljarder 2008. I fasta priser blir dock ökningen bara en dryg procent. För perioden 2009-2012 är en ökning på 5 miljarder till totalt 14,7 miljarder aviserad av regeringen. 1 Egen bearbetning OECD databas. 2 OECD, MSTI database. 3

Denna knappa miljard i tillskott för 2008 skall ses i skenet av en gradvis urholkning av de statliga anslagen till universitet och högskolor sedan mitten av 1990-talet. Den svaga ökningen av de direkta anslagen har i någon mån kompenserats av bidrag och rörliga medel, främst från EU. I sammanhanget har dock universitet och högskolor fått kraftigt ökad verksamhet i takt med ett ökande antal studenter. Resultatet har blivit att forskningens infrastruktur kraftigt försämrats. Bristerna i antalet professurer, resurser för forskarutbildning samt lokaler och utrustning har lett till svårigheter att upprätthålla verksamheten inom olika områden. Diagram 2. Forskningsfinansiering vid universitet och högskolor 1995-2006 Källa: Vetenskapsrådet Enligt TCO:s beräkningar kommer staten att satsa motsvarande 0,74 procent av BNP på civil FoU 2008. För att nå upp till målet om en procent av BNP skulle satsningarna vara tvungna att öka med cirka 7,8 miljarder (från dagens 22,5 till 30,3 miljarder), vilket motsvarar en ökning med drygt 34 procent. Under perioden 2009-2012 tillförs resurser på totalt 14,7 miljarder. Utmaningen för det politiska systemet är att åstadkomma en ökning av resurserna så att enprocentmålet nås. TCO anser: att satsningarna på civil statlig forskning skall öka så att dessa uppgår till en procent av BNP 4

Forskningens organisation Finansiering Frågan om i vilka verksamhetsformer som universitet och högskolor skall kunna bedriva sin verksamhet har varit föremål för debatt under senare år. Utgångspunkten är att lärosätenas självbestämmande skall öka samtidigt som statens intresse av att kunna styra och kontrollera för staten viktiga delar av verksamheten skall kunna tillgodoses. 3 Reglerna i högskoleförordningen sägs vara allt för detaljerade för lärosätenas möjligheter att verka i en alltmer globaliserad värld. Detta minskar förutsättningarna att konkurrera om de bästa studenterna och forskarna samt hämmar drivkrafterna för att kommersialisera forskningsresultat och samverka med näringsliv och samhälle. 4 En ständigt aktuell fråga är hur forskningsfinansieringen skall utformas. TCO menar att det är viktigt att statliga forskningsmedel fördelas efter akademins egna kriterier för vad god forskning är. I en sådan ordning skall lärosätena besluta om den interna fördelningen. Om staten vill rikta forskningsresurserna eller använda dessa till särskilda ändamål skall detta göras med hjälp av den andra delen i finansieringssystemet, nämligen via forskningsråden och myndigheter. Enligt TCO finns det några viktiga utgångspunkter att beakta i dessa forskningspolitiska diskussioner. Att utreda vilka problem som kan finnas med dagens verksamhetsformer är givetvis bra. En eventuell reform måste bland annat ta itu med de administrativa problem som kan uppstå när olika lärosäten skall samverka. Vidare måste en reform göra det möjligt för lärosäten att skaffa externfinansiering på nya och innovativa sätt och verka i en internationell miljö utan att lärosätena för den skull utsätts för olämplig styrning. En reform måste även bidra till att hantera den problematik som kan uppstå när högskoleförordningen och associationsformer ändras. Exempelvis rör detta rättsäkerheten för studenter, anställningsvillkoren för de anställda samt insyn och öppenhet i verksamheten. De problem som reformen som syftar till att lösa får inte ge upphov till andra allvarliga problem. TCO:s uppfattning är att universitet och högskolor huvudsakligen skall vara i statlig regi. Vad det gäller resursfördelning till universitet och högskolor ser TCO generellt sett positivt på att forskning med god kvalitet ska generera positiva effekter för framtida resurstilldelning. Fortsättningsvis måste relevansaspekter och samverkansuppgifter vägas in i kvalitetsbedömningen i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. Det ligger emellertid något av en fara i att alla forskningsresurser fördelas efter fastställda konkurrenskriterier. För det första kommer det oundvikligen att premiera redan etablerade forskningsgrupper och öka deras incitament att gräva än djupare i redan upptrampade spår. Frågan är om medel kommer att finnas för nya originella idéer och för kapacitetsuppbyggnad inom områden där ny kunskap krävs. Risken är att nya idéer kvävs i sin linda i brist på forskningsmedel. Risken är också att makten att bestämma över var kunskapsuppbyggnad ska ske koncentreras. För det andra är det uppenbart att sättet att bedriva forskning och presentera resultat skiljer sig åt mellan naturvetenskap, teknik och medicin å ena sidan och samhällsvetenskap och humaniora å den andra. De mätmetoder för vetenskaplig framgång som används idag, såsom citeringar och beräkning av publicering, premierar naturvetenskap, teknik och medicin. Risken finns att resurs 3 Ökad frihet för universitet och högskolor, dir 2007:158, s. 1. 4 DN debatt 2007-11-27. 5

tilldelningen till samhällsvetenskap och humaniora blir lidande av detta, trots att många forskar grupper i realiteten håller en väl så excellent ställning inom sina respektive forskningsfält som vad forskargrupper i den förra gruppen gör. Struktur Förutom att ändra spelreglerna för hur resurser för forskning skall fördelas, så kommer det forskningspolitiska klimatet i Sverige att påverkas av utvecklingen inom andra politikområden. Centralt i sammanhanget är hur grundutbildningen vid högskolor- och universitet utvecklas. Det gäller även frågan om hur närings- och innovationspolitiken utformas. Ett bättre samarbete mellan forskningen och det omgivande samhället är nödvändigt. Att få till stånd detta utan att forskningen förlorar den integritet som är nödvändig för att bedriva kvalificerad forskning är en utmaning Forskning kan vara styrd av forskarens nyfikenhet eller motiveras av samhällsbehov. Ofta sammanfaller samhällets behov med de områden som intresserar forskare. Det är viktigt att samhällets forskningsresurser i stor utsträckning styrs mot områden där stora behov föreligger. Inom exempelvis medicin och hälsa, arbetslivets villkor, IT, utbildning samt miljö- och energifrågor finns behov av stöd för att dessa sektorer skall kunna frambringa nya produkter, tjänster och processer. Den linjära innovations- och kunskapsmodellen, där ren grundforskning efterhand kommer den tillämpade eller industriella forskningen tillgodo i ett enkelriktat flöde, har under de senaste decennierna utmanats av systemansatser kring hur kunskap och innovationer växer fram. I sådana analyser pekar man på att kunskap och innovationer utvecklas i komplexa system där resurser, kompetenser och kunskap är länkade till många olika aktörer. Mellan dessa aktörer är flödet sällan enkelriktat. Resultatet av forskning och utveckling är många gånger oförutsägbart och innebär ett risktagande. Även om kunskap, teknologier och sociotekniska system är stigberoende, dvs. att den framtida utvecklingen av dessa beror på tidigare investeringar i kunskap, infrastruktur, resurser och därmed är trögrörliga, är det mycket svårt att med strategiska val peka ut framtida vinnare när det gäller vilka typ av kunskap, teknologier/sociotekniska system som kommer att vara dominerande om 10 till 20 år. Det är också svårt att peka ut forskningsmiljöer som under överskådlig framtid kommer att vara bättre än andra forskningsmiljöer. Trots vikten att peka ut och stödja potentiellt strategisk viktiga forskningsområden/miljöer är det därför viktigt att en forskningspolitik måste kunna hantera det faktum att det behövs både en bredd/diversifiering och fokuseringen av forskningsresurser. Med detta innebär att man måste försöka peka ut och kraftsamla inom vad man tror är strategiskt viktiga områden på längre sikt. Samtidigt måste bra forskning kunna få möjlighet till finansiering även om den befinner sig utanför det som för tillfället anses vara särskilt strategiskt viktigt. Detta gäller även var forskningen utförs. De regionala högskolorna är viktiga ur flera perspektiv. De verkar som regionala tillväxt-/kunskapsmotorer och minskar den sociala snedrekryteringen till högskolan. Det bedrivs också intressant forskning i dessa miljöer, om än i liten omfattning, som även i fortsättningen måste få förutsättningar att bedrivas. Även om forskning och kunskap i hög grad är rörlig och internationell så är präglas kunskap också i stor utsträckning av att den är personbunden, svår att överföra mellan olika aktörer och verkar i lokal kontext. Detta innebär att den samverkan som sker mellan forskare och externa aktörer i den lokala miljön är viktig för kunskapsuppbyggnad och förnyelse och måste stödjas. 6

Den svenska institutsektorn är svagt utvecklad. Den behöver stärkas inom flera viktiga områden. Detta rör näringslivsinriktade institut eller praktiknära forskning inom utbildnings- och vårdområdet samt offentlig förvaltning. När forskning och praktisk verksamhet möts blir de senare i bästa fall vetenskapligt baserade. Ofta leder detta till förbättrade verksamhetsresultat samtidigt som nya relevanta forskningsfrågor uppkommer i detta möte. På två forskningsområden ser TCO behov särskilda organisatoriska lösningar. Det första gäller forskning om arbetsorganisation och ledarskap, arbetshälsa och arbetsmiljö. Genom avvecklingen av Arbetslivsinstitutet har denna forskning fragmenterats. Det är därför nödvändigt att statsmakten bidrar till att skapa bättre förutsättningar för denna forskning genom att inrätta ett särskilt forskningsråd med avnämarinflytande för ändamålet. Det andra området gäller utbildningsforskning. Denna har länge lidit av en bristfällig forskningsförsörjning och en ofokuserad inriktning. Följden har blivit att många verksamheter i utbildningssektorn och särskilt i skolan bygger på metoder och tillvägagångssätt som inte står på tillräcklig vetenskaplig grund. Ett nationellt institut för utbildningsforskning ska bidra till att ge denna sektor bättre grund för hur verksamheter skall organiseras och bedrivas. För att uppnå en god utväxling av forskning måste den kunna nå ut i det omgivande samhället, samtidigt som det omgivande samhället måste ges vägar och möjligheter att nå forskarsamhället. Därför måste incitamentsstrukturer skapas där både forskarsamhället och aktörer utanför den akademiska forskningen ska kunna nå varandra. Detta innebär att satsningar på forskningskommunikation och information måste prioriteras samt att resurser för att skapa mötesplatser mellan forskare och praktiker måste skjutas till. Det är också önskvärt att regelverket för forskartjänster utvecklas i en riktning som möjliggör en kombination av forskning och avancerad yrkesverksamhet. TCO anser: att forskningsfinansiering skall ske i konkurrens och efter kvalitetskriterier att medel måste finnas tillgängliga för kapacitetsuppbyggnad av nya viktiga områden att grundforskningen måste stärkas genom en ökning av de direkta forskningsanslagen till lärosäten att ökade resurser måste tillföras den behovsmotiverade forskningen att det offentligt finansierade forskningsutförandet fortsättningsvis skall ske vid universitet, högskolor och forskningsinstitut att kunskapsutvecklingen inom områdena arbetsliv och utbildning kräver att särskilda strukturer skapas för forskningsutförande och forskningsfinansiering 7

Forskning och utveckling, innovationer och tillväxt Närhet och tillgång till kvalificerad forskning inom relevanta områden är nödvändig för att stärka svenska företags internationella konkurrenskraft. Dagens svenska storföretag har bland annat byggts upp med hjälp av det kapital som den svenska staten har satsat på forskning och utveckling. Sverige domineras av ett fåtal stora företag när det gäller den FoU som bedrivs av näringslivet. Detta är problematiskt i en tid när mindre företag blir alltmer viktiga i innovationsprocessen och ekonomin som helhet. De stora företagen kommer fortsatt att spela en viktig roll i svensk ekonomi men de nya jobben, produkterna och tjänsterna kommer främst att skapas i de yngre och mindre företagen. Innovationsprocesserna har blivit alltmer komplexa och kunskapsintensiva. I en sådan miljö, där tjänsteproduktionen blir allt viktigare, fungerar de mindre kunskapsintensiva företagen som både partners och konkurrenter till de stora företagen. Därför är det av största vikt att innovationspolitiken stödjer och utvecklar existerande och etablerade företag och teknologiområden såväl som att den måste se till att främja framväxten av nya växande företag och teknologiområden. För att detta skall fungera måste forsknings- och näringspolitiska reformer göras simultant. Satsningar på industriforskningsinstituten är central i en sådan strategi. Den mesta av forskningen i Sverige utförs av näringslivet samt universiteten och högskolorna, de svenska industriforskningsinstituten spelar, med internationella mått mätt, en relativt liten roll. Industriforskningsinstituten bör byggas ut och med tanke på den växande betydelse den kunskapsintensiva tjänstesektorn har för avancerade ekonomier bör särskilt fokus ligga på att bilda nya/satsa på forskningsinstitut som utvecklar tjänstesektorn. I Sverige läggs den största delen av näringslivets FoU i tillverkningsindustrin. I Norge, Spanien, Danmark och Irland svarar tjänsteföretagen för runt 40 procent av näringslivets FoU. I Sverige är motsvarande siffra knappt 20 procent. 5 Företag inom KIBS (Knowledge intensive business services) är överrepresenterad när det gäller snabbväxande nya företag. Mycket pekar därför på att Sverige bör öka sina ansträngningar att stimulera framväxten av kunskapsintensiva tjänsteföretag. Som nämnts ovan måste forskningen och förutsättningarna för de kunskapsintensiva tjänsteföretagen stimuleras och stärkas. Dessa är aktiva främst inom informations- och kommunikationsteknik, bank- och finansverksamhet och hälsoområdet. Utöver dessa är sannolikt strategiskt viktiga områden miljöteknik och energiforskning. Här har Sverige också goda förutsättningar att bygga vidare på den struktur/kompetens som redan finns på dessa områden.. Det är också nödvändigt att stärka forskningen inom arbetsorganisation/management samt entreprenörskap för att få maximal utväxling och utveckling av satsningar på det forskningspolitiska området. Det gäller att skapa incitament för företag att bedriva forskning och utveckling. Detta är särskilt viktigt för nya och/eller mindre företag. Alltfler OECD-länder har skatteincitament för företag som bedriver FoU. Sådana incitament kan utformas på olika vis. Ett sätt är att ta bort/reducera arbetsgivaravgifterna för forskningspersonal eller att införa gynnsamma avdragsregler för utgifter relaterat till FoU (detta innebär att man får dra av mer än 100 procent av kostnaden). Majoriteten av OECD-länderna har infört olika typer av skatteincitament. 6 Den europeiska kommissionen har välkomnat sådana initiativ för dess medlemsländer för att stimulera företagens aktiviteter inom FoU. Kommissionen ser dock problematiskt på den växande variationen av medlemsländernas olika skatteincitament då den ytterligare leder till en splittring av den europeiska företagsbe- 5 Eurostat 6 OECD (2007) Science, Technology and Industry Scoreboard 2007. 8

skattningen. De efterlyser en samsyn och harmonisering av dessa incitament för att kunna stimulera och underlätta forskningssamarbeten över nationsgränser. 7 Undersökningar har visat att personer med forskarutbildning har svårt att få anställning i mindre företag. Kunskapsförsörjning till dessa företag kan därför komma att bli ett problem. TCO anser därför att det bör införas ett skatteincitament för företag som bedriver FoU. Ett sådant system måste utformas på så sätt att företag som ännu inte går med vinst kan nyttja skattemässiga fördelar. Vidare bör en bred syn på FoU, och därmed innovations- och förändringsprocesser i företag, bejakas så att många olika typer av verksamheter, där både industri och tjänsteföretag omfattas, kan komma att nyttja sådana incitamentsprogram. Genom att ha takbelopp för hur mycket varje företag kan dra av i skatt varje år kommer det i praktiken innebära att skatteprogrammet riktas till de små och medelstora företagen. Skatteincitament behöver också utformas på så sätt att företag uppmuntras att närma sig akademiska samarbetspartners. Samtidigt behövs det incitament så att de akademiska aktörernas benägenhet att bedriva FoU tillsammans med företag stärks. TCO anser: att satsningar bör ske på industriforskningsinstitut samt tjänsteforskning att en skattelättnad bör införas för mindre företag som avsätter medel för FoU 7 Europeiska kommissionen (2006) I riktning mot en effektivare användning av skattelättnader till förmån för forskning och utveckling. KOM 2006 (728). 9

Universitet och högskolor som arbetsplats Universitet och högskolor är idag stora och viktiga arbetsplatser som i allt väsentligt finansieras med skattemedel. Helt naturligt ställer många sitt hopp till att universitet och högskolor skall kunna bidra till att lösa de stora problem som vi möter, oavsett om det gäller klimateffekter eller allvarliga sjukdomar. Lärosätena kommer också att vara motorer för en fortsatt stark konkurrenskraft. Om lärosätena skall kunna ta det ansvaret måste de bli goda och fungerande arbetsplatser. Det finns därför all anledning för lärosätena att arbeta hårdare med den interna arbetsplatssituationen. I stor utsträckning gäller det frågan om ledarskap. Ofta handlar detta om en avvägning mellan kollegialt förtroende, beslutsförmåga och inspirationskraft. Men ledarskapet måste vila på en professionell grund. Att leda en komplicerad organisation kräver djupa kunskaper bl.a. om arbetsrättsliga och personalpolitiska frågor. Vetenskaplig kompetens kan därför inte fungera som det enda kriterium för att bli utsedd till chef. Vidare måste mångfaldsaspekten beaktas då det gäller det akademiska ledarskapet. Det är fortsatt viktigt är att universiteten tar frågan om jämställdhet på allvar. Trots att utvecklingen går åt rätt håll visar det sig att det fortfarande idag är betydligt svårare för kvinnor än män att nå de högre akademiska positionerna. Doktoranderna är en utsatt grupp. Övergången mellan att vara student till att bli doktorand är många gånger otydlig. Doktorander drabbas ofta av den okunskap som många chefer och handledare har om doktorandens arbetsrättsliga ställning. I undersökningen Livet som handledare framkom att forskningsfinansiärer styr avhandlingsarbeten via val av ämne. Resultatet tyder på att det är utomordentligt viktigt att granska vilka krav externa finansiärer ställer då de utlyser ekonomiska medel. Vidare kan det visas att handledarna har dålig överblick över doktorandernas försörjning., att handledarutbildningar används för lite samt att utrymmet för handledning är för begränsat handledarnas anställning. 8 Sammantaget gör detta att TCO anser att det är av största vikt att driva trygghetsfrågor som rör doktorandens arbetsvillkor och att handledarna måste få bättre förutsättningar att göra ett bra arbete. Det är bara en tredjedel av de disputerade som idag stannar kvar inom högskolesektorn efter avslutad examen. Det är därför viktigt att doktoranderna förbereds på ett bra sätt för ett arbetsliv utanför akademin. TCO anser att universiteten och högskolorna kan stödja detta på ett bättre sätt än som nu görs, till exempel genom att utforma doktorandtjänsterna på så sätt att doktoranderna förbereds på arbetsuppgifter utanför akademin. 9 Flera universitet och högskolor har under senare tid byggt upp möjligheter för tidigare studenter, så kallade alumni, att hålla kontakt med det tidigare lärosätet. Alumni-systemet skulle i många fall kunna utnyttjas för att skapa tillgång till mentorer utanför lärosätet, utöver att det kan användas för uppföljning av utbildningar. 8 SFS, ST och TCO (2008) Livet som handledare 9 Ibid. 10

TCO anser att det är av största vikt att karriär- och meriteringsvägar för forskare på mellannivå måste bli tydligare. TCO ser positivt på införandet av en ny postdoc-tjänst. 10 Men stora brister finns fortfarande vad gäller möjligheterna till tillsvidareanställning. TCO hävdar att det är av största vikt att man utformar en forskningspolitik som underlättar för personer som valt att lämna den akademiska miljön att återuppta den akademiska karriären. Det är centralt att universitet och högskolor fungerar som öppna system med ett ömsesidigt utbyte av idéer med det omgivande samhället. Framtidens lärosäten måste i högre grad än idag ha möjlighet att rekrytera personer utanför den akademiska organisationen. Därför måste kriterierna för kvalifikation och meritering för akademiska tjänster ses över. Forskning är en internationaliserad verksamhet. Goda forskare känner inte geografiska gränser utan kommer att söka sig till de lärosäten som erbjuder de bästa villkoren och en kreativ forskningsmiljö. Vårt land har lyckats attrahera många utländska studenter under senare år. Men vi har haft svårt att behålla dessa efterhand som de utvecklats inom sina ämnesområden. Det är viktigt med en ökad mångfald i forskarsamhället. Forskningspolitikens uppgift är att finna ändamålsenligt regler, till exempel gällande arbetstillstånd och skattefrågor, som kan öka mångfalden. TCO anser: att finansieringen av forskarutbildningen bör stärkas så att alla doktorander kan ha en doktorandtjänst att antalet tjänster som post-doc bör öka för att nyligen disputerade skall kunna tillvaratas inom forskningen att handledares uppgifter och resurser måste tydliggöras inom ramen för befattning som akademisk lärare att lärosäten uppmuntras använda alumni som mentorer att lärosätena måste öka rekryteringen av lärare och forskare med relevanta meriter från arbete utanför universitetsvärlden att regeringen bör se över reglerna för arbetstillstånd och beskattning av utländska forskare som är verksamma i Sverige (Footnotes) 1 Ingen uppgift gällande civil FoU men enligt OECD så är all eller nästan all militär FoU exkluderad från FoU/BNP. Israels data angående statlig FoU/BNP är från 2003. 2 Siffrorna avser 2004. 3 För civil FoU/BNP avses 2003. 4 För civil FoU/BNP avses 2004. 5 För civil och statlig FoU/BNP avses 2004. 10 Karriär för kvalitet Betänkande av befattningsutredning (SOU 2007:98) 11