Från oreglerat monopol till reglerad telekonkurrens SEKOs syn på telepolitiken. juni 2003
Från oreglerat monopol till reglerad telekonkurrens Stora uppsägningar, oro och otrygghet, ökad arbetsbelastning och stigande sjuktal. Den ökade konkurrensutsättningen av Sveriges nationella telemarknad har banat väg för nya ledningsfilosofier och tidigare sammanhållna företag har splittrats upp i mindre bolag. För de anställda inom telekommunikationsbranschen har utvecklingen varit ytterst kännbar. S e n s o m m a ren år 2000 gick anmälningstiden till Post- och Telestyrelsen (PTS) för tilldelning av de svenska 3G-licensen ut. Fyra tillstånd delades ut i december till Tele2, Vodafone, HI3G (numera 3) och Orange. Telia som blev utan tillstånd upprättade dock ett samarbete med Tele2 om utbyggnaden. Löftena om utbyggnad av 3G-näten var vidlyftiga senast 2003 skulle full täckning vara avklarad. Tre år senare har samtliga företag begärt uppskov med utbyggnaden. Orange, ägt av France Telecom, har delvis lämnat den svenska marknaden. Även utbyggnad av bredband för alla, som bara några år tidigare var mycket ambitiösa, avstannade. Alla inblandade, vare sig det var statliga, kommunala eller privata aktörer som låg bakom utbyggnadsplanerna, började uppleva svårigheter med lönsamhet och finansiering. Investeringarna ströps och många anställda inom branschen drabbades. 3
Vad hände? Länge rådde stor optimism om fortsatt snabb utveckling inom telekommunikation och IT ny teknik i form av 3G, med nya användningsområden och utveckling av nya tjänster, börskurserna var på uppgående. Utvecklingen bröts dock våren 2000. Telekom och IT som under en period varit en betydande tillväxtmotor i ekonomin kollapsade. Hela sektorn stannade upp med omfattande uppsägningar som följd. Investeringar i teknikutbyggnad, underhåll, utveckling av nya produkter och tjänster har stagnerat, förtroendet för sektorns har dalat kraftigt vilket också visat sig i sjunkande börskurser och ytterligare svårigheter med finansiering. Framför allt i Sverige men även globalt - utlöste detta en stark bromseffekt för hela ekonomin. Bakom låg en kraftigt missbedömning av marknadsutvecklingen. Intresset hos kunderna att ta till sig alltmer sofistikerad teknik överskattades och därmed också efterfrågan på det som till exempel bredband och 3G-tekniken erbjuder. En annan viktig förklaring var operatörernas stora skuldsättning, orsakade av bland annat företagsuppköp och dyra inköp av 3G-licenser, som kraftigt bromsade upp investeringstakten. Allt detta har naturligtvis påverkat SEKOs medlemmar inom telekombranschen. Men branschen har i åtskilliga år levt med stora och genomgripande förändringar. Telekommunikationbranschen i Sverige idag I dagligt tal inbegrips såväl företag som tillverkar elektronisk utrustning som teleoperatörer i telekommunikationsbranschen. Telekommunikation är egentligen en del av den s t ö rre sektorn inform a- tions- och kommunikationsteknik - IKT-sektorn. Hela IKT-sektorn omfattar den elektroniska tillverkningsindustrin och så kallade IT-relaterade tjänsteföretag parti- och detaljhandel, telekommunikation samt datakonsulter och dataservice. I IKT- s e k t o rn uppgår sysselsättningen till dry g t 255 000 vilket motsvarar 9 procent av sysselsättningen i hela tillverknings- och t j ä n s t e s e k t o rn. Inom den tillverkande delen där f ö retag som till exempel Ericsson finns arbetar omkring 70 000. De allra flesta, ungefär 185 000, arbetar således inom den IT-relaterade tjänstesektor. Tele- och databranschen enligt SEKOs definition tillika SEKOs organisationsområde: Nätägare, operatörer ägare av tele-, data- och TVnät, såväl fasta som mobila samt sattelitbaserade samt operat ö r e r som köper och säljer trafik och kapacitet i nämnda nät. Försäljning av utrustning företag som säljer och hyr ut samt utför service på utrustningar avsedda för informationsbehandling, telekommunikation samt interaktiv elektronisk information. Installation och service företag som förutom att de säljer utrustningar till slutkund även installerar, driftsätter och utför service av utrustningar avsedda för inform ationsbehandling, telekommunikat i o n samt interaktiv elektronisk information. T j ä n s t e p r o d u k t i o n företag som marknadsför varor och tjänster kopplade till i n f o r m ationsbehandling, telekommunikation samt interaktiv elektronisk informat i o n. 4 5
Telekommunikationsbranschen i SEKOs terminologi omfattar i huvudsak de som arbetar med nätdrift, radiering och kabel-tv-drift. Telekommunikationsbranschen i Sverige består idag av ett hundratal företag. De allra flesta företagen, nästan tre fjärdedelar, är operatörer med eller utan egna nät. Många företag är små, det finns endast omkring 25 företag som har fler än 20 anställda. Å andra sidan sysselsätts de allra flesta i de stora företagen. Totalt var antalet anställda inom telekommunikation år 2001 drygt 26 500 personer, varav nästan alla arbetade inom nätdriften. Såväl antalet anställda som antalet företag minskade markant mellan 2000 och 2001. SEKOs medlemmar Majoriteten av SEKOs medlemmar arbetar som tekniker med installation, drift och underhåll inom telefoni och data nätdrift. Medlemmar finns också inom verksamheter som kundtjänst/callcenters och försäljning. SEKO har knappt 15 000 medlemmar inom telekommunikationsbranschen. Numera arbetar de flesta av medlemmarna utanför TeliaSonera-koncernen, i och med försäljning av ett antal bolag till F l e x t ronics och Te l e f o s. SEKO har även medlemmar bland övriga aktörer på marknaden till exempel Song och Telenor/Utfors, fristående callcenterf ö retag samt radio/tv-utsändningsföretaget Teracom. Internationell telekombransch Telekomindustrin är i mycket hög grad internationell. Många utländska teleoperatörer är verksamma i Sverige. Fusioner inom och över nationsgränser är stadiga inslag i marknadens konsolidering Telia och finska Sonera utgör numera en gemensam koncern. Inom EU är telekommunikationsmarknaden avreglerad sedan 1998. Den moderna informations- och kommunikationsteknikens utveckling har varit en central faktor i flera andra branschers avreglering, inte enbart i den egna branschen. IT-tekniken har i hög grad varit själva förutsättningen för ekonomiernas internationalisering. 6 7
Hur blev det så här de viktiga drivkrafterna Betydelsen av teknisk utveckling och internationalisering inom telekommunikation kan knappast överskattas som förklaring till de s t ru k t u rella förändringarna som branschen genomgått. Förändringarna under de senaste tio åren har varit både snabba och stora. Tele-, IT- och mediasektorerna växer samman genom framförallt digitalisering och standardisering inom Internetområdet. Resultatet är att olika infrastrukturer och tekniker för överföring av kommunikation och tjänster sammansmälter. Den nya tekniken tillsammans med användarnas mottaglighet för att använda den har medfört att efterfrågan utvecklats på ett sätt som ingen kunnat föreställa sig bara för ett tiotal år sedan. För operatörer och andra företag i branschen är det nödvändigt att hänga med och delta i teknikutvecklingen för att klara den hårda konkurrensen. En viktig faktor är också marknadernas avreglering, eller uttryckt på ett annat sätt; den politik för ökad konkurrensutsättning som under senare år varit förhärskande. Telekommunikationsområdet i Sverige var i mycket liten utsträckning reglerat före telelagens tillkomst den 1 juli 1993. Telelagen innebar att regleringar infördes på telemarknaden. Det behövdes således ett regelverk för att skapa den konkurrens som eftersträvades. Företag i konkurrens ansågs av de politiska beslutsfattarna vara bättre än monopolföretag på att producera det som medborgarna efterfrågade. Telemarknaden karaktäriserades mer av tendenser till koncentration än konkurrens vilket innebar att det fanns behov av tydliga spelregler för aktörerna på telemarknaden. På en marknad, där tillgång- en till ett omfattande nät för att distribuera tjänster är nödvändig, och där investeringar i nätet är omfattande, uppstår inte konkurrens spontant. En stor operatör som tagit kostnaderna för sitt nät är knappast beredd att utan ersättning släppa in konkurrenterna. Därför läggs i regelverket stor vikt vid hur man ska få ett fungerande system för samtrafik i existerande nät. I lagen formuleras de telepolitiska målen som kortfattat säger att alla oberoende av var man bor eller arbetar i landet ska ha tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta Lag om elektronisk kommunikation (förslaget) 1 Bestämmelserna i denna lag syftar till att ge enskilda och myndigheter tillgång till säkra och e f f e k t i va elektroniska kommunikat i o n e r, med största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Syftet ska uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella harmoniseringen på området främjas. Samhällsomfat tande tjänster ska dock alltid finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga priser. möjliga samhällsekonomiska kostnad. Staten behöver emellertid regelverk och instrument för att se till att de telepolitiska målen uppfylls på den öppnade marknaden. Verktygen för staten blev krav på tillstånd för att bedriva televerksamhet och villkor som måste uppfyllas för att få tillstånden. Genom detta garanterades att de grundläggande tjänsterna verkligen blev utförda. Sverige var i princip först i Europa att konkurrensutsätta den nationella telemarknaden, vilket innebar ett visst trevande i mörker inga e rf a renheter fanns att bygga vidare på. Som ett resultat av detta har regelverket under de tio år som gått kontinuerligt behövt förändras. Post- och Telestyrelsen (PTS) som är den myndighet som övervakar teleregleringen - gör bedömningen att efter tio år med telelagen har konkurrensen på de flesta delarna av marknaden förbättrats, urvalet av tjänster har ökat, priserna har sjunkit och användarna har fått en starkare ställning. Framför allt vad gäller mobil- och utland- 8 9
stelefonin fungerade konkurrensen med sjunkande priser och ökat tjänsteutbud. Det har däremot varit trögare vad gäller nationell och lokal telefoni. Som konsekvens av att tele-it mediamarknaderna konvergerar och genom att ett antal EG-direktiv ska införas i svensk lagstiftning, bland annat det så kallade USO-direktivet - har regeringen under våren 2003 presenterat en proposition om en lag om elektronisk kommunikation. Den ersätter nuvarande telelag och lagen om radiokommunikation och omfattar telefoni, datakommunikation (IT) samt media (radio,tv) och beräknas träda i kraft under 2003. I nuvarande telelag finns fastslaget att alla i landet ska ha tillgång till grundläggande teletjänster i såväl bostad som på arbetsplatsen. Den nya lagen utgår från det så kallade USO -direktivet och definierar samhällsomfattande tjänster som tillhandahållandet av anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet och tillgång till telefonitjänster till en fast anslutningspunkt. Anslutningen ska medge så kallad funktionell tillgång till Internet, tillgång till abonn e n t f ö rteckning, nummerupplysningstjänst och telefonautomater samt särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder. Värt att notera är att den nya lagen inte anger någon lägsta överföringskapacitet för anslutningen till det allmänna telefonnätet i fasta anslutningspunkter. Vad som utgör funktionellt tillträde till Internet får avgöras av ansvarig myndighet Post och Telestyrelsen (PTS) - från tid till annan mot bakgrund av den tekniska utvecklingen med mera. De samhällsomfattande tjänsterna ska tillhandahållas till överkomliga priser. Om operatörerna på marknaden inte självmant klarar av att tillgodose behovet av den samhällsomfattande tjänsten ska ansvarig myndighet PTS - kunna förplikta den operatör som anses lämplig att tillhandahålla tjänsten. Den samhällsomfattande tjänsten kan upphandlas om kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten så kräver. En fråga som aktualiserats nu när bredbandsutvecklingen på marknadens villkor gått i stå är om inte bredbandstjänster borde ingå i begreppet samhällsomfattande tjänster och vem som i så fall ska stå för finansieringen. Öppningen av telekommarknaden och den ökade konkurrensutsättningen har banat väg för nya ledningsfilosofier i företagen. Dessa nya sätt att styra företagen har inneburit stora förändringar för de anställda. Framförallt har det skapat orosmoment eftersom varken de anställda eller de fackliga organisationerna helt har kunnat överblicka konsekvenserna av företagsledningarnas trendiga strategier. Tidigare sammanhållna företag har splittrats upp i fler mindre bolag. Fokusering på en begränsad kärnverksamhet har inneburit att verksamheter som till exempel förråd, verkstäder, lokalvård och telefonister avknoppats. Under senare år har vi sett hur TeliaSonera även sålt av verksamheter inom installation och service till bland annat Flextronic (Orbiant) och Telefos. I Telefos som TeliaSonera samäger med riskkapitalföretaget Industrikapital finns fler verksamheter till exempel Swedia Networks, tills helt nyligen även telefonisttjänstföretaget Respons som emellertid nyligen sålts till Eniro. Installation och service upphandlas i konkurrens vilket innebär att kostnadspressen vidarebefordras till entreprenörerna. Värt att nämna är att för vissa verksamheter har regionalpolitiska ambitioner spelat en icke oansenlig roll i strukturförändringarna. Avknoppning av till exempel kundtjänst och telefonisttjänster har ibland understötts av möjligheten att erhålla lokaliseringsstöd på så sätt har det varit möjligt att flytta verksamheten samtidigt som det erbjudits ny personal till lägre kostnad. När stödperioden avslutats är det inte ovanligt att nedläggning och eventuellt ytterligare flyttning kommer till stånd. 10 11
Så har detta påverkat SEKOs medlemmar Jobben inom telekommunikationsföretagen har starkt påverkats av branschens strukturomvandling. Den utveckling som möjligen gynnat konsumenterna i form av lägre priser och fler tjänster har inte varit gynnsam för de anställda i branschen. Stora uppsägningar och ständiga förändringar i företagen har skapat oro och otrygghet. Den hårdnande konkurrensen gör det nödvändigt för företagen att minska kostnaderna vilket i sin tur ökar arbetsbelastningen och pressen på de anställda. Detta visar sig obönhörligt i ökande sjuktal. Telebranschen, som tidigare i snitt haft en låg sjukfrånvaro, visar nu tendenser till snabb ökning. Detta är allvarligt särskilt mot bakgrund av att arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering i företagen har nedrustats. Möjligheterna till kompetensutveckling har minskat. Låt oss ge några exempel: Oro och otrygghet Ständiga omorganisationer och nya arbetsorganisationer har skapat stor otrygghet - man vet aldrig vad som väntar. Det råder en påtaglig omorganisationströtthet vilket resulterat i minskande engagemang. Oron för anställningstryggheten blir överskuggande allt annat. De anställda har i flera omgångar upplevt att bolag splittrats upp i mindre bolag, ibland har dessa sålts av och man har hamnat i en ny situation antingen uppsagd eller med ny arbetsgivare. Varje omstrukturering i nya företagskonstellationer tenderar att äventyra arbetsvillkor och förmåner i form av till exempel pension. Upphandlingsmetoden innehåller också stora risker i och med att varje upphandlingstillfälle i konkurrensens namn resulterar i nedtrappning av de anställdas villkor. Riktningen går mot alltmer utarmade och specialiserade arbetsuppgifter. Korta upphandlingsperioder ökar de anställdas osäkerhet om framtiden. Ökad press på de anställda Konsumenternas behov av kundtjänst har ökat i och med att det blir vanligare med såväl fast telefon, mobiltelefon samt användning av internet. En fungerande kundtjänst är i dagens läge en konkurrensfråga för företagen. För personalen i kundtjänsten har pressen i arbetet ökat från en redan tidigare hög nivå. I de avknoppade callcenterföretagen har en arbetsorganisation utvecklats som kännetecknas av ständig bevakning och prestationsmätning, individuella bonussystem baserade på uppkopplingstidens längd och litet inflytande på arbetstider. Arbetsbelastningen har ökat och blivit ojämnare, allt ska göras fortare när det väl ska göras. För vissa teknikergrupper som arbetar med så kallade serviceavtal har pressen ökat genom krav på ständig tillgänglighet. Kunderna kräver sin service även utanför kontorstid. Arbetsmiljö och rehabiliteringarbete Uppdelning i allt smalare och mer begränsade verksamhetsområden med eget ekonomiskt ansvar vare sig det yttrar sig i resul- tatenheter eller mindre bolag - har medfört att arbetet med såväl arbetsmiljöproblem som rehabilitering har försvårats. 12 13
I ett läge där de grundläggande förhållanden på arbetsplatserna genererar alltmer sjukskrivningar har den organisation som kunnat ta tag i problemet avrustats både möjligheter och kompetens. Forum som till exempel skyddskommittéer har försvunnit, det blir allt svårare att rekrytera skyddsombud. De regionala skyddsombuden utnyttjas inte. Företagshälsovården tas inte i anspråk - av rena kostnadsskäl. Samverkansavtalens tanke att arbetsmiljöarbetet skulle ingå som en naturlig del i det övriga fackliga arbetet har inte lyckats. Arbetsmiljöarbetet kom i sista hand när ekonomi sattes främst. Förändringarna har inneburit att det blivit allt svårare att ägna tid åt till exempel facklig arbete eftersom det blivit nödvändigt för den egna anställningstrygghetens skull att koncentrera sig på sitt eget arbete. I en tekniskt intensiv verksamhet med snabba utveckling accentueras detta i en omstrukturering av det slag som skett i telekombranschen. Utbildning och karriärmöjligheter Uppsplittringen i mindre företag med mer koncentrerad verksamhet har försvårat möjligheterna att byta jobb inom samma organisationen. Detta innebär att företagen inte har intresse av att satsa på utbildning och kompetensutveckling för anställning krävs rätt utbildning från start. Avsaknaden av validering av yrkeskunskaper innebär svårigheter att visa papper på kompetens/yrkeskunskaper för en ny arbetsgivare. Så ser framtiden ut Utbyggnadsplanerna för bredband i hela landet och för 3G tekniken visade sig alltför optimistiska. När den allmänna konjunkturen väl hämtat sig och följderna av den så kallade IT-bubblan stabiliserats kommer med största sannolikhet arbetet igång dock kanske inte med samma rasande tempo som man trodde tidigare. Entreprenadmarknaden kommer säkerligen att bestå. Det finns risk att utvecklingen går mot kortare upphandlingsperioder vilket ger ytterligare bränsle åt den känsla av otrygghet som råder hos de anställda i teleföretagen redan nu. För det fackliga arbetet understryker en sådan utveckling behovet av konkurrensneutrala och branschtäckande kollektivavtal, så att samma villkor gäller oaktat vilket företag man jobbar i. Våra krav på medlemmarnas arbetssituation I en starkt teknikdriven bransch är förändring närmast normaltillståndet. Det finns många skäl att bejaka förändring men vare sig det är politiska eller företagsekonomiska beslut som ligger bakom är det ett grundläggande krav att de anställda kan känna trygghet i förändringen. Vi kräver därför: Arbetsorganisationer som erbjuder utvecklingsmöjligheter i arbetet och som gör det möjligt att erbjuda en bra service till kunderna och därmed känna tillfredställelse med jobbet. Kontinuerlig utbildning/kompetensutveckling som en självklar 14 15
del av arbetet så att alla får tillfälle att följa med i teknikutvecklingen och som ger möjlighet till rörlighet inom såväl som mellan företag. Tillsvidareanställning och heltid som den normala anställningsformen. Upphandlingar som tar hänsyn till kvalitet och spänner över rimligt långa perioder. Branschtäckande avtal för att avtalsvillkoren ska kunna tas med när man byter arbetsgivare/företag. Reellt inflytande över arbetstidens förläggning det måste finnas förutsättningar att kombinera arbetet med familj och fritid. God arbetsmiljö där ingen drabbas av ohälsa på grund av till exempel ryckig arbetsbelastning, pressande övervakning eller krav på ständig tillgänglighet. Ett arbetsmiljöarbete som utgår från arbetsmiljölagstiftningen och där skyddsombudens roll och befogenheter respekteras och där man har tillgång till en bra företagshälsovård. Våra krav på de ansvariga för telepolitiken Telekommunikationsmarknadens funktionssätt vilar på det regelverk som staten fastställer i den generella konkurrenslagstiftning, men främst i den mer branschspecifika regleringen Lagen om elektronisk kommunikation. För branschens utveckling och de anställdas sysselsättning kräver SEKO: Klara och tydliga regler som skapar förutsättningar för långsiktiga satsningar från teleoperatörerna, så att möjligheter skapas för utbyggnad och upprätthållande av en hög standard i telenäten samt att riskkapital tillförs tjänsteutvecklingen. Regelverk som inte snedvrider konkurrensen en viktig uppgift är att få ett system för samtrafik som balanserar kostnaderna mellan nätinnehavare och övriga som får tillgång till näten. Politiska beslut som skapar incitament till att investeringar i modern teknik kommer till stånd. Stimulansåtgärder så att investeringsplanerna i bredband för alla och uppbyggnaden av 3G-nätet genomförs inom rimlig framtid. Aktivt arbete med att stötta utvecklingen av värdefulla tjänster - till exempel möjligheter för kommuner och landsting att använda modern teknik i sina verksamheter. Lagstiftning som tar ansvar för de samhällsomfattande tjänsterna och att innehållet i dem följer den tekniska utvecklingen. Att operatörerna tar ett gemensamt ansvar för att finansiera samhällsomfattande tjänster och upprätthålla god tillgänglighet, hög kvalitet och en god servicenivå. 16 17
Modernisering av begreppet samhällsomfattande tjänster så att detta även innefattar bredbandstjänster till rimliga priser. SEKO kommer att arbeta för: Att lagstiftning och regleringar skapar goda förutsättningar för utvecklingen inom telekommunikationsområdet. Att telepolitiken utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till en satsning på telekommunikationsområdet i syfte att skapa trygga, säkra och utvecklande arbetsplatser. Att löne- och anställningsvillkor ska finnas i heltäckande branschvisa avtal och därmed motarbeta all form av social dumping. Att kompetensen för de anställda utvecklas så att kunskaper, färdigheter och erfarenheter tas om hand och leder till att såväl kundservice som utvecklingen av arbetsuppgifterna för den enskilde prioriteras. Att stärka arbetsmiljöarbetet genom tuffare skyddsorganisation och krav på tillgång till företagshälsovården. 18
Den här broschyren kan även hämtas på SEKOs hemsida: w w w. s e k o. s e / t e l e p r o g r a m m e t