Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 En sammanställning av slaktresultat för ekologiskt uppfödda ungnöt, kalvar, lamm och svin slaktade 2002

Förord Detta kompendium innehåller slaktstatistik över ekologiskt uppfödda och KRAV-godkända djur som slaktats år 2002 på svenska slakterier. Alla Sveriges kontrollslakterier ingår i sammanställningen som täcker ca 95 av alla slaktdjur från KRAV-godkända besättningar av djurslagen nötkreatur, lamm och svin. Ekokött har tagit fram dessa data sedan 1999 vilket gör det möjligt att avläsa trenden år från år för att se om önskvärda förbättringar har skett. Årets upplaga av slaktstatistiken innehåller även en rasjämförelse över slaktade ungnöt 2002, uppgifter som kunnat tas fram tack vare utnyttjande och samkörning med CDB-registret. Raserna har grupperats i kategorierna tunga och lätta köttraser samt korsningar, mjölkraser och lantraser. Den innehåller också en s.k. puckelalmanacka, vilket betyder ett diagram för varje djurslag där antal slaktade enheter visas vecka för vecka. Denna ska vara till hjälp vid handeln med KRAVkött så att handeln kan utnyttja god tillgång på kött i försäljningen och anpassa beställningarna när den säsongsmässiga tillgången är svagare. Slaktstatistiken skall ge ett underlag för rådgivningen till ekologiska djuruppfödare och vara en kunskapskälla för den enskilde lantbrukaren i dennes produktionsplanering för ekologisk köttproduktion. Arbetet med datainsamling, statistisk bearbetning samt författandet av detta kompendium har utförts av ekonom Ylva Åkerfeldt och agronom Maria Alarik på uppdrag av ekokött, Sveriges ekologiska köttproducenter ek för. Förutom denna tryckta rapport finns rapporten på Ekokötts hemsida, www.ekokott.org. Kompendiet skickas till berörda rådgivare samt slakterier, och kan beställas från Ekokött, Box 412, 751 06 Uppsala, tel. 018 56 04 00, eller via E-post till maria.alarik@ekokott.org eller info@ekokott.org Projektet har finansierats inom ramen för det svenska miljöprogrammet med medel från EU och Sverige gemensamt. Uppsala i december 2003 Maria Alarik Ekokött ek för 2 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

INLEDNING 1 KVALITETSGRÄNSER OCH KRAV-TILLÄGG 1 METOD 2 SLAKTRESULTAT LAMM 3 KLASSNING 4 VECKOSLAKT 5 SLAKTRESULTAT KALV 6 KLASSNING 7 KÖTTFÄRG 9 VECKOSLAKT 10 SLAKTRESULTAT UNGNÖT 11 UNGTJURAR 11 STUTAR 12 KVIGOR 12 UNGKOR 12 JÄMFÖRELSE MED KONVENTIONELLA UNGNÖT 13 VIKTER, FORMKLASS OCH FETTGRUPPER FÖR UNGNÖT 14 RASJÄMFÖRELSER 18 VECKOSLAKT 21 SLAKTRESULTAT FÖR EKOLOGISKA GRISAR 22 SAMMANFATTNING 25 LAMM 25 KALV 25 UNGNÖT 26 SLAKTSVIN 26

4 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

Inledning Sammanställning av slaktresultat i ekologisk produktion för 2002 innefattar liksom tidigare år vikt, formklass och fettgrupp för ekologiska lamm, kalvar och nötkreatur, samt vikt och köttprocent för grisar. Bland nötkreaturen redovisas de fyra ungnötskategorierna ungtjur, stut, kviga och ungko. I rapporten visas också hur stor andel av slaktdjuren som har en slaktkvalitet som kan berättiga till KRAV-tillägg på flera nivåer, samt orsakerna till att en del djur faller utanför gränserna för KRAV-tillägg. Jämförelser har gjorts med konventionellt producerade djur vad gäller kvalitetsklasser. Jämfört med tidigare har vi för 2002 kunnat utvidga studierna av slaktutfallet för KRAVgodkända djur till att omfatta rasjämförelser bland ungnöt vilket länge varit efterfrågat. Även köttfärg hos KRAV-kalvar finns med i statistiken. Dessutom redovisas puckelalmanackan, dvs antalet slaktade djur per vecka för de olika djurslagen. Syftet med undersökningen är att fortlöpande göra sammanställningar av statistik från slakten av ekologiskt uppfödda och slaktade djur, för att se hur slaktkvaliteten överensstämmer med rådande betalningssystem, hur väl de ekologiska djuren klarar konkurrensen med konventionellt uppfödda slaktdjur, samt hur produktionstekniken som kan avläsas i slaktkroppskvalitet förändras och förhoppningsvis förbättras inom ekologisk uppfödning. Det sker också kontinuerligt regelskärpningar inom KRAV och anpassningar till EU:s regelverk som gör att produktionsförutsättningarna beträffande t ex foder ändras. Hur detta påverkar slaktkroppskvaliteten kan man se i statistiken och därmed kan rådgivningen styra upp produktionen i önskvärd riktning. Den enskilda lantbrukaren ska även kunna ha användning av rapporten vid analys av den egna produktionen. Det är endast djur som säljs som KRAV-märkt helt kött i butik eller storhushåll som ingår, det vill säga lamm, kalv, ungnöt och slaktsvin. Äldre djur som ko, tjur, sugga och får ingår ej. Anledningen till detta urval är att dessa djurgrupper ger den högsta merbetalningen i slakten och har på så sätt störst ekonomisk betydelse för uppfödaren. Övriga KRAV-tillägg har nästan försvunnit eller är mycket låga. Kvalitetsgränser och KRAV-tillägg Analyserna har utgått från de slaktkvaliteter som ger det högsta och i förekommande fall näst högsta KRAV-tilläggen på avräkningspriset i föreningsslakten. Swedish Meats använder sig av benämningarna Märkeskvalitet för den högsta klassen av slaktkroppar och Ordinär för den näst högsta klassen. Orsaken till att föreningsslaktens kvalitetsgränser används i analyserna är att den största andelen ekologiskt producerat kött som säljs till handeln slaktas av dem, och att dessa gränser speglar vilka kvaliteter som efterfrågas mest inom handeln. Tabell 1. Kvalitetsgränser som ger KRAV-tillägg inom föreningsslakten, 2002 Källa: Swedish Meats Djurslag Kvalitetsgränser 2002 Lamm, Märkes, Ordinär 14-25,9 kg, 2- till 3, E+ till O Butikskalv 115-149,9 kg, 2- till 3-, E+ till O- Gödkalv Lägst 50 kg, 1 till 3+, E+ till O- Ungnöt, Märkeskvalitet 275-399,9 kg, 2- till 4-, E+ till O- Ungnöt, Ordinär 250-399,9 kg, 2- till 4-, E+ till P+ Slaktsvin, högsta tillägg 75-92,9 kg, 55- Slaktsvin, näst högsta tillägg 73-94,9 kg, 53-54 Slaktsvin, lägsta tillägg Övrig kvalitet Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 1

Kvalitetsgränserna för KRAV-godkänt kött under år 2002 jämfört med 2001 har inte ändrats alls för ungnöt och lamm. Kalv har tagits bort helt som KRAV-klass ur Swedish Meats kontrakt 2002, där är man hänvisad till de butikskvalitetstillägg som gäller för alla kalvar. För grisarna har man tillämpat fasta viktsintervall hela året till skillnad från de konventionella grisarnas säsongsvariation i vikter. Förändringar i avräkningssystemet för KRAV-slaktade djur år 2002 jämfört med år 2001: Kalv: KRAV-tillägget för mellankalv borttaget. Ungnöt: KRAV-tillägget borttaget för ungnöt som ej uppnår kvalitetskraven för Märkeseller Ordinär kvalitet. Gris: KRAV-tilläggets viktsgränser följer ej noteringen, fast viktintervall hela året. På prissidan har KRAV-tilläggen för gris varit klart under nivån året innan, alla tilläggen sjönk 2002, högsta tillägget 1 kr lägre än 2001, näst högsta var 50 öre lägre i genomsnitt, och det lägsta tillägget var 25 öre/kg lägre andra halvåret för KRAV-slaktsvin. Tyvärr har ju avräkningspriset haft en ännu sämre utveckling vilket gjort att lönsamheten var mycket låg vid utgången av 2002. Även för ungnöten har KRAV-tillägget sjunkit med 1 kr/kg jämfört med 2001, det gäller både Märkeskvalitet och Ordinär. Här har dock avräkningspriset stigit vilket gör att trenden ändå ser positiv ut för ungnötspriserna under 2002. Med tanke på den kö av slaktdjur som finns på nötsidan är det inte så förvånande men ändå tråkigt eftersom KRAV-tillägget ska täcka merkostnader i produktionen och det utbetalda tillägget för samtliga slaktdjur i genomsnitt blir betydligt lägre än högsta tillägg. För ekologiskt lammkött var KRAV-tillägget mellan 50 öre och 1 kr/kg lägre 2002 än året innan, medan noteringen har visat en stigande trend bortsett från den vanliga säsongsvariationen. Tabell 2. Kravpristillägg 2002. Källa: Swedish Meats Kategori V 8 V 26 V 45 V 51 Märkeslamm 3.00 5.50 2.50 3.50 Gödkalv 9.50 9.50 9.50 9.50 Ungnöt märkes 4.50 4.50 4.00 4.00 Ungnöt Ordinär 2.00 2.00 1.50 1.50 Ko o tjur 0.75 0.75 0.25 0.25 Slaktsvin högsta 8.00 8.00 7.50 7.50 Slaktsvin mellan 3.75 3.75 3.25 3.25 Slaktsvin övrig 1.50 1.50 1.25 1.25 Metod Årets slaktkvalitetsstudier bygger som vanligt på data från Jordbruksverkets sammanställning av slaktstatistik från landets samtliga kontrollslakterier. Dessa siffror matchas mot en lista från KRAV på uppfödare av kravdjur av olika djurslag (ungnöt, lamm och grisar). Djur från besättningar med parallellproduktion måste sorteras bort eftersom vi inte kan separera parallelldjur i JV-filerna. Dessa är särskilt många i just grisuppfödningen (ca 10 000 st), därför använder vi där istället Swedish Meats data som är sorterade efter KRAV-stämplade och ej KRAV-stämplade djur och som innehåller uppskattningsvis 95 av alla KRAV-slaktade grisar. Det fåtal grisar (ca 1 000 st) som slaktas vid privata slakterier ingår därför ej i statistiken. 2 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

Slaktresultat i form av klassning, fettgrupper, köttfärg och vikter samt slaktvecka för ekologiska slaktdjur hämtades från Jordbruksverket. Jämförelseresultat för konventionella slaktdjur hämtades från Jordbruksverkets sammanställningar. För att identifiera rasen på de slaktade djuren har samkörning med CDB-data gjorts, och detta har givit slaktuppgifter för tung köttras, lätt köttras, korsning, mjölkras och lantras. Man kan se varje ras för sig men antalet blir så litet att det är bättre att slå ihop de olika rastyperna. Allt detta samlas ihop utan att de enskilda uppfödarnas eller slakteriernas resultat syns i data, och sedan görs beräkningar av medeltal och spridningar för alla olika djurslag och kategorier. Slaktresultaten i undersökningen beräknas omfatta omkring 95 procent av det totala antalet ekologiskt uppfödda ungnöt, lamm och slaktsvin som slaktades 2002 i Sverige. Om inget annat anges är Jordbruksverket källan i rapportens tabeller och diagram. Tabell 3. Formklasser och fettgrupper samt siffervärden som använts för beräkning av genomsnitt Formklasser från 1 jan 1999 Formklasser i siffror Fettgrupper före 1999 Fettgrupper från 1 jan 1999 Fettgrupper i siffror E+ 15 02 1-1 E 14 02 1 2 E- 13 02 1+ 3 U+ 12 04 2-4 U 11 04 2 5 U- 10 06 2+ 6 R+ 9 06 3-7 R 8 08 3 8 R- 7 10 3+ 9 O+ 6 12 4-10 O 5 14 4 11 O- 4 17 4+ 12 P+ 3 21 5-13 P 2 25 5 14 P- 1 25 5+ 15 Slaktresultat lamm Antalet slaktade lamm från KRAV-producenter minskade med ca 2000 lamm mellan år 2001 och 2002. En trolig förklaring är att marknaden inte kunnat avsätta fler KRAV-lamm. Antalet besättningar med tackor anslutna till KRAV minskade från 345 till 291 mellan åren 2001 och 2002, och antal tackor som var KRAV-godkända eller i karens minskade med 1 400 stycken. I december fanns det 14 561 tackor i KRAV. Kvalitetsgränserna för KRAV-godkända lamm har inte ändrats mellan år 2001 och 2002. Andelen lamm som klarade gränserna för KRAV-tillägg minskade marginellt under år 2002 jämfört med året innan. 79,1 av lammen klarade gränsen för Märkes- och Ordinär kvalitet jämfört med 2001 då 80,3 klarade gränserna. 4,1 av lammen var för lätta, vilket är oförändrat sedan föregående år (4,2 2001). Däremot var det en lägre andel av lammen som klarade formklassen E+ till O, 6,5 klarade inte formklassen under 2002 jämfört med 5 2001. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 3

Klassning Andelen lamm som var för feta ökade något jämfört med året innan, 10,6 var för feta (3+ och mer) medan 3, var för magra (-1+) vilket var färre än året innan. Den största orsaken till att man inte klarade gränserna för KRAV-tillägget var, liksom tidigare, för feta lamm. Tabell 4. Procentuell andel av lamm som låg inom kvalitetsgränserna för KRAV-pristillägg i föreningsslakten (14,0-25,9 kg, 2- till 3, E+-O) och orsakerna till att de hamnade utanför. Djurslag Antal Inom kvalitetsgränserna, För lätt För tung För dålig För mager För fet form, Lamm 11 767 79,1 4,1 1,6 6,5 3,0 10,6 De flesta lamm klarade viktsgränserna och det var ingen ändring i medelvikten för KRAVlammen, 18,7 kg. De 170 000 konventionella lammen hade medelvikten 19 kg. Medeltalet för formklassen ändrades inte, den ligger på 6,7 vilket motsvarar strax under R-. De konventionella lammen förbättrade formklassen något, men KRAV-lammen har fortfarande något bättre formklass (+0,1). Fettgruppens medeltal steg för både KRAV-lamm och konventionella, medeltalet för KRAV-lammen är 6,5 vilket är mitt emellan 2+ och 3-, KRAV-lammen var något fetare än de konventionella. Tabell 5. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda lamm Djurslag Antal Slaktvikt (kg) Formklass Fettgrupp Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Lamm 11 767 170 746 18,7 19 6,7 6,6 6,5 6,4 I diagram 1 visas slaktviktsfördelningen av lammen och hur stor andel i varje viktsintervall som låg inom kvalitetsgränserna för KRAV-pristillägget. Det framgår att det, liksom förra året, är en stor andel lamm inom varje viktsintervall som håller en bra kvalitet. 1800 Lamm Lamm (11 667 st) Antal djur 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 inom kvalitetsgränserna (9307 st) 0-7,9 9-9,9 11-11,9 13-13,9 15-15,9 17-17,9 19-19,9 21-21,9 23-23,9 25-25,9 27-27,9 29-29,9 31- Slaktvikt (kg) Diagram 1. Slaktviktsfördelning av lamm samt hur stor andel som höll gränserna för KRAV-pristillägg vid olika viktsintervall (14,0-25,9 kg, 2- till 3, E+ till O). 4 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

I diagram 2 visas slaktkropparnas fördelning på olika formklasser. De svarta staplarna visar hur de ekologiska lammen fördelar sig över formklasser, och de vita staplarna visar konventionell slakts fördelning. KRAV-lammen visar även i år ha en något bättre formklass än de konventionella. De allra flesta ligger i intervallet R+ till O, men andelen djur i de högre klasserna U+, U samt U- har ökat något jämfört med tidigare år. 2 Lamm 19,6 20,6 22,6 18,5 Eko. Konv. 1 8, 5,1 0, 0,1 0,1 0,3 1,8 2, 1,1 0,2 0, E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 2. Lammens fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska lamm med svarta staplar och de konventionella lammen med vita staplar. Diagram 3 visar hur lammen fördelar sig på olika fettgrupper. Både ekolammen och de konventionella har sin största andel vid 2+, men det finns en förskjutning mot högre fettgrupper för ekolammen medan de konventionella dominerar i de lägre fettgrupperna. 3 25 2 15 Lamm 18,2 25, 15,6 19,4 1 5 0, 0,6 2,4 8,2 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 6,3 2,4 Diagram 3. Lammens fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska lamm med svarta staplar och de konventionella lammen med vita staplar. 1,4 0,4 0,1 0, 0, Veckoslakt Det sker en fortlöpande anpassning av lammproduktionen mot marknadens önskemål som är jämn produktion hela året. Därför har antalet vårlamm ökat på senare år, och allt fler besättningar ställer om till flera betäckningssäsonger och en större del av lamningarna i januari. I diagram 4 visas antal slaktade lamm veckovis under 2002, och där ser man hur vinterlammen och vårlammen har ökat i förhållande till höstlammslakten. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 5

700 600 500 Lamm 400 300 200 100 0 1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 Antal 45 47 49 51 Vecka Diagram 4. Lammslaktens fördelning på veckonummer under 2002. Den horisontella linjen visar hur många lamm som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel. Resultatet i 2002 års slaktstatistik med en ökning i andelen feta och en något lägre formklass kan ha sin förklaring i ökningen av vårslaktade lamm, där utfodringen i högre grad sker på stall och det är lite svårare att balansera utfodringen så att energiintaget blir lagom. Men skillnaderna är mycket små, och det är mycket positivt för avsättningen om slaktutjämningen kan fortgå. Då kanske vi kan få se en ökning av antalet besättningar och KRAV-godkända tackor igen. Slaktresultat kalv Spädkalv, gödkalv och mellankalv är de olika kategorier som finns vid klassificering av kalvslaktkroppar. Spädkalv är inte någon stor produkt, den avräknas till lågt pris och har inget KRAVtillägg. Karaktäristik på slaktkroppen är muskulatur med outvecklad struktur. Gödkalven eller dikalv som den ekologiska kalven ofta kallas, ska ha en kropp med ljus köttfärg samt vitt eller nästan vitt fett, kroppsformen ska vara mjukt rundad. Vikten ligger vanligen mellan 75 115 kg, vikter över 100 kg betalas bättre enligt Swedish Meats notering. Mellankalv är ett ungt djur i viktsintervallet 115 till 150 kg, med de för kalvslaktkropp utmärkande egenskaperna ljus köttfärg, fin struktur, god lyster och att bindväv inte framträder tydligt i någon muskel. Kalvar bedöms inte bara efter form och köttets struktur utan också i hög grad efter färg på köttet. Färgen påverkas av kalvens ålder och utfodring. Färgen bedöms med en stjärna för mörk köttfärg och tre stjärnor för ljust röd färg. Ett äldre djur med låg vikt(<115 kg) kan mycket väl klassas som mellankalv, medan ett ungt snabbvuxet djur med hög vikt (> 150 kg ) också kan klassas som mellankalv. Slaktkroppens utseende har större betydelse än vikten. Kategorin gödkalvar finns nästan inte längre i KRAV-slakten. Det är endast 92 kalvar som slaktades 2002, en halvering från föregående år. Förklaringen ligger i en liten marknad och dålig anpassning tillgång/efterfrågan. Många säljs genom riktad försäljning direkt från uppfödare till kund och går då som dikalv. På den marknaden råder andra kvalitetskrav, varje kund har sina önskemål om hur slaktkroppen ska vara beskaffad. Mellankalvarna har ej erhållit något KRAVtillägg inom Swedish Meats under 2002, dock slaktades 1 711 st jämfört med 891 st året innan. Även här säljs en ökande andel av kalvarna direkt till slutkund genom återtag eller riktad försäljning. Swedish Meats har under 2002 inte tecknat några nya KRAV-avtal för kalv. Eftersom många KRAV-uppfödare ändå producerar mellankalv kan det vara av intresse att studera utfallet och att jämföra med konventionell produktion. Kvalitetsgränserna är valda utifrån 6 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

kravet för Butikskalv, dvs 115-149,9 kg, formklasserna E+ till O- och fettgrupperna 2- till 3-. Skillnaden jämfört med det tidigare kvalitetskraven är högre minimivikt (från 100 till 115 kg) samt ett snävare fettintervall. Av den anledningen kan inte en jämförelse göras fullt ut med föregående år. Kvalitetsgränserna för gödkalvar är en slaktvikt på minst 50 kg, formklasserna E+ till O- och fettgrupperna 1 till 3+. Köttfärg 2-3 stjärnor krävs i kontrakten. Klassning Bland de ekologiskt uppfödda mellankalvarna höll 54,9 kvalitetsgränserna för Butikskalv (se tabell 6). Året innan var andelen godkända mellankalvar 42,3, men då var det de lägre kraven för KRAV-tillägg som gällde istället för kraven för Butikskalv. Det har alltså skett en stor kvalitetsförbättring av de ekologiskt uppfödda mellankalvarna under 2002. Medelvikten för mellankalvarna ökade från 114,9 kg till 128,6 kg, vilket till viss del förklarar varför en större andel av mellankalvarna klassade in. För låg vikt är fortfarande den vanligaste orsaken till att inte mellankalvarna klarar kvalitetskravet, men andelen som är för lätta har sjunkit från 44,3 år 2001 till 2 år 2002. Förutom vikten så har även formen förbättrats, det var under 2002 14,8 som inte klarade formklassen jämfört med 26,3 året innan. Den största skillnaden i kvalitetskrav jämfört med föregående år är fettgrupperna där Butikskalven har ett smalare intervall jämfört med de tidigare kraven för KRAV-tillägg. 16,4 av mellankalvarna var för magra och 6,7 för feta för att betalas som Butikskalv jämfört med förra året då mindre än en procent av mellankalvarna inte uppfyllde kraven för fettgrupp för KRAV-tillägg. Av år 2002 ekologiskt uppfödda gödkalvar klassade sig 71,7 procent inom ovannämnda kvalitetsgränser, se tabell 6. Det är en liten minskning från föregående år då det var 76,9 procent som klassade in. De som inte klarade kraven för ekologisk gödkalv hade för dålig formklass, 23,9 av kalvarna hade lägre formklass än O-, vilket är en försämring jämfört med föregående år då 19,9 ej klarade kravet på formklass. Endast en kalv (1,1) höll för låg vikt, under 50 kg. Man ska komma ihåg att dessa procentsiffror grundar sig på ett mycket litet antal gödkalvar, så siffrorna skall tolkas med en viss försiktighet. Tabell 6. Procentuell andel av kalv som låg inom kvalitetsgränserna för KRAV-tillägg (alt. Butikskalv) i föreningsslakten (för mellankalv 115-149,9 kg, 2- till 3-, E+ till O- och för gödkalv 50 kg, 1 till 3+, E+ till O-) och orsakerna till att de hamnade utanför. Djurslag Antal Inom kvalitetsgränserna, För liten För stor För dålig form, För mager För fet Mellankalv 1 711 54,9 20,0 12,1 14,8 16,4 6,7 Gödkalv 91 71,7 1,1 Ej rel. 23,9 0,0 1,1 Medelvikten på den ekologiska mellankalven har ökat betydligt sedan föregående år och ligger på 128,6 kg vilket är jämförbart med konventionella mellankalvar. Gör man en jämförelse av formklass och fettgrupp var det ingen nämnvärd skillnad mellan ekologiska och konventionella mellankalvar vad gäller fettgruppen, men en viss skillnad till ekokalvarnas fördel vad gäller formen. Den genomsnittliga formklassen har ökat från 4,5 till 4,7 bland de ekologiska mellankalvarna, medan fettgrupperna inte har förändrats sedan föregående år. Bland gödkalvarna hade de ekologiska kalvarna något lägre formklass och något högre fettgrupp än de konventionellt uppfödda. Vikterna för de ekologiska gödkalvarna var något högre jämfört med de konventionella och även jämfört med 2001. Den största skillnaden var att de ekologiska gödkalvarna var betydligt fetare i år jämfört med 2001, en förändring från 3,9 till 4,5. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 7

Tabell 7. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda kalvar. Djurslag Antal Slaktvikt (kg) Formklass Fettgrupp Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Mellankalv 1 711 32 022 128,6 129 4,7 4,5 4,7 4,6 Gödkalv 91 516 79,5 73 4,5 4,8 4,5 4,4 I diagram 5 ser vi slaktviktsfördelningen för ekologiska mellankalvar. Andelen som inte når upp till minimivikten har minskat betydligt sedan föregående år trots att viktsgränsen höjts. Jämfört med 2001 är det dock en lägre andel av de som klarar viktsintervallet som även uppnår de övriga kvalitetskraven. Antal djur 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 20-29,9 Mellankalvar 40-49,9 60-69,9 80-89,9 100-109,9 120-129,9 Slaktvikt (kg) 140-149,9 160-169,9 Mellankalv (1171st) inom kvalitetsgränserna 115-149,9 kg (940 st) 180-189,9 Diagram 5. Slaktviktsfördelning för ekologiska mellankalvar, och de svarta staplarna anger andelen inom varje viktsgrupp som klarade kvalitetskraven för Butikskalv. I diagram 6 ser vi viktsfördelningen för de 92 KRAV-gödkalvarna, och andelen inom viktsgrupp som klarar KRAV-kvaliteten. Lägsta viktsgräns är 50 kg, och det finns ingen högsta viktsgräns utan det är köttets kvalitet som avgör. Vi ser att det går att få godkänd klass inom ett brett viktsintervall ända upp till 120 kg, men att det är, liksom tidigare år, lättare att klara formklassen vid de högre vikterna. 200- Antal djur 30 20 10 Gödkalvar Gödkalv (92 st) inom kvalitetsgränserna (66 st) 0 30-39,9 40-49,9 50-59,9 60-69,9 70-79,9 80-89,9 90-99,9 100-109,9 Slaktvikt (kg) 110-119,9 Diagram 6. Slaktviktsfördelningen för KRAV-gödkalvar, och andelen slaktkroppar inom viktsintervall som klarar KRAV-tillägget. I diagrammen 7 och 8 visas mellankalvarnas fördelning på formklasser respektive fettgrupper. De svarta staplarna tillhör de ekologiskt uppfödda kalvarna, och de vita staplarna representerar de konventionellt uppfödda. I diagrammen framgår att de ekologiska kalvarna har sin formtopp 8 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

vid O medan de konventionella har sin topp förskjuten längre ner på skalan mot sämre form. Jämfört med 2001 har spridningen vad gäller fettgrupperna minskats betydligt bland de ekologiska mellankalvarna Kanske är det en effekt av att KRAV-tillägget togs bort och det därför blev ännu viktigare att slakta vid rätt fettansättning för att hamna inom det smalare fettintervallet för Butikskalv? 5 4 3 Mellankalvar Eko. Konv. 35 29 4 3 35,2 26,6 Mellankalvar Eko. Konv. 2 1 2 4 16 1 4 1 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 7. Mellankalvarnas fördelning på formklasser. 2 1 0,2 4,3 11,9 10,5 4,6 5, 1,2 0,4 0,1 0,1 0, 0, 0, 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ Diagram 8. Mellankalvarnas fördelning på fettgrupper. 4 3 2 1 I diagrammen 9 och 10 visas gödkalvarnas fördelning på formklasser respektive fettgrupper. De svarta staplarna tillhör de ekologiskt uppfödda gödkalvarna, och de vita staplarna representerar de konventionellt uppfödda. Eftersom antalet är så litet är det osäkert att dra några långtgående slutsatser utifrån materialet. Vad gäller formklasser kan man se att de ekologiska gödkalvarna i år har närmat sig fördelningen för de konventionella. Som tidigare nämnts var de ekologiska gödkalvarna något fetare än de konventionella och även jämfört med året innan. Trots att en större andel ekologiska djur jämfört med de konventionella återfinns inom låga fettklasser så som 1+ och 2- beror den sämre fettklassningen på att kategorin feta djur (>2+) har ökat betydligt jämfört med året före. 3 Gödkalvar Gödkalvar Eko. Konv. 1 4 17 21 33 22 2 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 9. Gödkalvarnas fördelning på formklasser Diagram 10. Gödkalvarnas fördelning på på fettgrupper. Köttfärg Köttfärgen är en viktig kvalitetsfaktor i kalvuppfödningen, och den redovisas här för första gången. I tabell 8 visas hur köttfärgen klassificerades för de 1 700 mellankalvarna och de 90 gödkalvarna. Köttfärgen delas in i tre grupper, 1 stjärna (*) för mörkt röd färg och två resp tre stjärnor för ljusare färg. På kalvar önskas en så ljus köttfärg som möjligt, vilket gör att *** är det mest eftersträvansvärda. Det finns inget krav på att t ex gödkalv måste ha tre stjärnor men köttfärgen är betalningsgrundande och tre stjärnor ger det högsta tillägget i noteringen. För att kunna bearbeta materialet är stjärnorna översatta till siffror; 1 för *, 2 för ** samt 3 för ***. 2 1 0, 5,4 26,1 25, 21,7 8,7 4,3 5 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 2 1 Eko. Konv. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 9

Vid en jämförelse med konventionellt uppfödda kalvar har både ekologisk gödkalv och dito mellankalv en lägre andel djur i den högsta klassen (***). Däremot var det bara en av de 92 ekologiska gödkalvarna som hade riktigt mörk färg (*) jämfört med 7 av de konventionella. Med tanke på att en av orsakerna till riktigt ljus köttfärg kan vara ett minimum av grovfoder i foderstaten torde en tyngdpunkt på ** djur vara att föredra i ekologisk produktion. Tabell 8. Köttfärgens fördelning för ekologiskt och konventionellt uppfödda kalvar. Köttfärg Gödkalv Mellankalv Eko. Konv. Eko. Konv. * 1 7 9 9 ** 5 39 54 5 *** 49 55 37 41 Medelvärde 2,48 2,50 2,28 2,32 Veckoslakt Den veckovisa slakten av mellankalv varierar mellan färre än tio och upp till 70 djur i veckan. Det kan ses en tydlig minskning under sommarmånaderna Under hösten slaktas sedan de kalvar som gått ute under sommaren och sedan slututfodrats på stall. Höstkalvarna är mest svårsålda på marknaden. Från handelns sida är det önskvärt med en jämnare tillförsel av kalvkött över året. På sikt är det därför nödvändigt med en jämn tillförsel för att handeln ska vara intresserad av KRAV-kalvar och vara beredda att betala högre priser. 80 70 60 Mellankalv 50 40 30 20 10 0 1 4 7 10 13 Antal 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka Diagram 4. Antalet slaktade mellankalvar fördelade på veckonummer under 2002. Den horisontella linjen visar hur många mellankalvar som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel. Skillnaderna i uppfödningssätt mellan konventionellt uppfödda och ekologiskt uppfödda kalvar är ju den längre mjölkuppfödningen med modersmjölk för ekokalvarna, vilken ger kalven en god slaktkroppstillväxt tidigt i livet. Slaktresultaten visar också att grovfodret och en restriktiv kraftfodergiva inte är negativt för slaktutfallet. 10 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

Slaktresultat ungnöt Antalet slaktdjur ökade från år 2001 med knappt 4 000 slaktkroppar till 15 773 st. Av dessa ökade ungtjurar med 2 000, stutar med 1 300, kvigor med 500 och ungkor med 100 stycken. Ökningen har att göra med de många nya KRAV-nötköttsuppfödare som anslöt djuren när villkoren för de nya miljöstöden lades om från vallbidrag till djurstöd 2001. Andra tänkbara orsaker kan vara fler karensdjur eller att dataurvalet lyckats olika bra. Antalet kan jämföras med ca 22 000 ungnöt anmälda till KRAV 2002 och antalet KRAV-godkända slaktdjur inom Swedish Meats 2002 på 8 500 st. Eftersom antalet slaktade KRAV-djur vid Swedish Meats ligger relativt konstant jämfört med 2001 kan man dra slutsatsen att ökningen huvudsakligen har skett vid de privata slakterierna. Ytterligare en förklaring kan vara att det finns ett stort antal nötkreatur som föds upp som KRAV-djur men som slaktas konventionellt. Inga förändringar i kvalitetskriterierna för KRAV-godkänd ungnöt har skett 2002 jämfört med 2001 förutom att KRAV-tillägg endast utgår för djur som uppfyller Märkes- eller Ordinär kvalitet. Högsta KRAV-tillägg (Märkeskvalitet) har under 2002 betalats ut för slakt mellan 275 till 400 kg, formklass, E+ till O- och fettgrupp 2- till 4-. Eftersom kvalitetsgränserna för KRAVtillägg varit oförändrade underlättar det jämförelsen mellan år 2001 och 2002. Det högsta tillägget har under 2002 varierat mellan 4,00 och 4,50 kr. Under 2001 var det högsta tillägget 5,50 kr. Ordinär kvalitet inkluderar även djur i viktintervallet 250-274,9 kg samt formklassen P+. Tillägget var i början av året 2,00 kr för att sedan minska till 1,50 kr/kg, en försämring jämfört med året före då högsta tillägg var 3,00 kr för denna kategori. En tröst är dock att avräkningspriserna stigit under 2002 vilket gör att trenden för totalekonomin ändå ser positiv ut. I årets slaktanalys har vi även kunnat ta fram utfallet för olika raser och kategorier samt fördelningen på slaktdjur över året, fördelat per vecka. Det blir väldigt mycket siffror men också mycket intressant. Ungtjurar I början av 2002 skedde en förändring i SJV:s klassificering av ungtjur. Kategorin ungtjur delades då upp i två grupper; Ungtjur <24 mån. samt Yngre tjur >24 mån. Bakgrunden var att EUkommissionen ansåg att införandet av en databas för nöt nu var klar i alla EU-länder och att den skulle användas istället för att bedöma förbening i tornutskottens spetsar för åldersbestämning. Denna uppdelning ger oss onödigt många djurkategorier och försvårar en jämförelse med föregående år, men är nödvändig för jämförelsen med konventionellt uppfödda ungtjurar. Antalet KRAV-slaktade ungtjurar (båda kategorierna) ökade i antal med 2031 stycken år 2002 jämfört med året innan. Av de 6 775 slaktade tjurarna klarade hela 4 938 stycken eller 72,9 Märkeskvalitet och erhöll högsta KRAV-tillägg, en liten ökning med 2 procentenheter. Andelen som klarade det lägre KRAV-tillägget ökade också något, 587 stycken eller 8,7 klarade det lägsta KRAV-tillägget. Sammanlagt fick 5 525 ungtjurar eller 81,5 något KRAV-tillägg alls, en ökning med 2,7 procentenheter. 18,5 betalades enligt konventionell notering. Jämfört med året innan var det en större andel ungtjurar som hamnade inom rätt viktintervall för Märkeskvalitet. Däremot ökade andelen något som hade för dålig form eller var för feta. 6,6 var för magra jämfört med 8,5 föregående år. Om man istället delar upp ungtjurarna i de två nya kategorierna Ungtjur (6 104 st) och Yngre tjur (671 st) kan man som förväntat se att de äldre djuren på alla punkter har betydligt svårare att uppnå kvalitetskraven för Märkeskvalitet och därmed det högsta KRAV-tillägget. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 11

Stutar Stutarna är den ungnötskategori som procentuellt sett ökat mest jämfört med föregående år. Under 2002 slaktades 4 071 stutar vilket är en ökning med 1 272 stycken. Kvaliteten mätt i andelen som klarar KRAV-tillägg visar en marginell minskning jämfört med föregående år, 66,7 jämfört med 68,6 2001 som klarade Märkeskvalitet och erhöll det högsta KRAV-tillägget. Tack vare att antalet slaktade stutar ökade så ökade även antalet djur av Märkeskvalitet från 1 921 till 2 716 stycken. Andelen i den lägre KRAV-klassen ökade från 12,1 till 16,5 och det innebar att 83,2 av alla stutar fick någon form av KRAV-tillägg i slaktavräkningen under 2002. 16,8 betalades således enligt konventionell notering. Den vanligaste orsaken till att stutarna inte klarade Märkeskvalitet var för låg vikt (20,6) eller för dålig form (14,3). Liksom föregående år var det få stutar som var för tunga, för magra eller för feta. Kvigor KRAV-kvigorna ökade i antal med 507 stycken till 2 765 slaktade. Av dessa var det 923 kvigor eller 33,4 som klarade högsta KRAV-tillägget, en ökning med nästan tre procentenheter. 484 st eller 17,5 klarade det lägsta KRAV-tillägget. Sammanlagt fick 1 407 kvigor eller 50,9 något KRAV-tillägg alls, medan 49 betalades enligt konventionell notering. Både antalsmässigt och procentuellt innebär det en förbättring jämfört med föregående år. Orsaken till att de inte klarade gränserna var i första hand vikten, 52,4 var för lätta för Märkeskvalitet, då de vägde under 275 kg. Dock är det en förbättring jämfört med föregående år då 58,5 missade högsta tillägget på grund av vikten. I andra hand var det för feta djur som gjorde att högsta tillägget uteblev, 17,4 av kvigorna var för feta vilket är en försämring jämfört med året före då 13,5 var för feta. Det kan också vara svårt att få kvigorna i rätt formklass, 10,3 av dem hade sämre formklass än O- vilket är kravet för Märkeskvalitet. Jämfört med handjuren är det betydligt svårare för kvigor att uppnå något av KRAV-tilläggen. Det är framförallt vikterna som måste upp om fler ska kunna få ersättning för merkostnaderna i ekologisk KRAV-godkänd uppfödning. Svårigheten kan vara att höja vikterna utan att fettansättningen ökar och att KRAV-tillägget då kan förloras av den orsaken istället. Ungkor KRAV-slakten av ungkor ökade med 100 stycken till 2 162 ungkor. När det gäller KRAV-gränserna gäller samma förhållande som för kvigorna fast i ännu högre grad. 638 st ungkor eller 29,5 klarade högsta KRAV-kvalitet, vilket ändå får ses som en betydande kvalitetshöjning då 457 ungkor eller 20,2 klarade högsta kvalitet under 2001. 529 st eller 24,4 klarade det lägsta KRAV-tillägget. Sammanlagt fick 1 167 ungkor eller 54, något KRAV-tillägg alls, jämfört med året före då endast 36,8 fick tillägg. Bland ungkorna var det 61,4 som var för lätta för Märkeskvalitet och vägde under 275 kg, en förbättring med närmare fyra procentenheter från året innan. Liksom förra året hade en stor andel av ungkorna också för låg formklass, 54,9. Relativt stor andel var också för magra; 12,9 hade fettgrupp under 2-, medan 9,8 var för feta (över 4-). Knappt en tredjedel av ungkorna lyckas uppnå högsta KRAV-tillägg med det klassningssystem som råder, vilket visar att de inte i tillräcklig utsträckning ger slaktkroppar som rådande marknad 12 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

efterfrågar. Den positiva förändring som skett under det senaste året visar dock att det finns en potential att kunna förbättra slaktutfallet även för denna kategori. Tabell 9. Procentuell andel av ungnöt som låg inom kvalitetsgränserna för högsta och lägsta KRAV-tillägg inom Swedish Meats betalningssystem för KRAV-godkänd slakt, samt antal djur i varje klass. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Djurslag Antal Inom Märkeskvalitet, Inom Märkeskvalitet, antal Inom Ordinär kvalitet, Inom Ordinär kvalitet, antal Högsta eller lägsta KRAVtillägg, Högsta eller lägsta KRAVtillägg, antal Ungtjur < 6 104 74,8 4 568 8,6 523 83,4 5 091 24 mån Yngre 671 55,1 370 9,5 64 64,7 434 tjur > 24 mån Ungtjur, 6 775 72,9 4 938 8,7 587 81,5 5 525 totalt Stut 4 071 66,7 2 716 16,5 673 83,2 3 389 Kviga 2 765 33,4 923 17,5 484 50,9 1 407 Ungko 2 162 29,5 638 24,5 529 54,0 1 167 Ungnöt 15 773 58,4 9 215 14,4 2 273 72,8 11488 Tabell 10. Orsakerna till att KRAV-slaktade ungnöt av olika kategorier inte klarade gränserna för Märkeskvalitet och högsta KRAV-tillägg. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Djurslag Antal Inom Märkeskvalitet, Ungtjur < 24 mån Yngre tjur > 24 mån Ungtjur, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, 6 104 74,8 14,9 4,9 5,2 5,8 0,7 671 55,1 17,6 17,0 11,2 13,6 0,9 6 775 72,9 15,2 6,1 5,8 6,6 0,8 totalt Stut 4 071 66,7 20,6 1,3 14,3 2,0 5,3 Kviga 2 765 33,4 52,4 0,4 10,3 2,3 17,4 Ungko 2 162 29,5 61,4 0,7 54,9 12,9 9,8 För fet, Av alla de knappt 15 800 ungnöt som slaktades 2002 höll 9 215 stycken Märkeskvalitet, 2 273 höll Ordinär kvalitet, och sammanlagt klarade 11 488 KRAV-ungnöt kraven för det högsta eller näst högsta tillägget. Samma siffror för år 2001 var 6 371 ungnöt i högsta KRAV-klass, 1 429 i näst högsta KRAV-klass, och totalt fick 7 800 ungnöt högsta eller näst högsta tillägg. Jämförelse med konventionella ungnöt En jämförelse av slaktresultatet med konventionellt uppfödda och slaktade djur (tabell 11) visar att de ekologiskt uppfödda djuren genomgående är något magrare, största skillnaden märks för ungtjurarna med 0,3 enheter. Hos yngre tjur och ungko är skillnaden 0,2 enheter till de ekologiska djurens fördel. När det gäller klassningen är trenden också lika för alla kategorier, nämligen att de ekologiskt uppfödda djuren har en högre formklass än de konventionella. Här är skillnaderna Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 13

något större, och störst för ungtjurarna med en skillnad på 0,8 enheter. Yngre tjur samt stut visar också en positiv avvikelse med 0,4 enheter. Slaktvikterna för de olika djurkategorierna är i stort sett lika för de ekologiska och konventionella. Tabell 11. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda och slaktade ungnöt år 2002. Djurslag Antal djur Fettgrupp Formklass Vikt kg Vikt kg Eko Konv medeltal medeltal Eko (år2001) Konv Eko Konv Eko Konv Ungtjur < 6 104 171 787 6,3 (2+) 6,6 6,7 (R-) 5,9 321 318 24 mån Yngre tjur 671 22 217 5,6 (2+) 5,8 5,8 (O+) 5,4 339 332 > 24 mån Ungtjur, 6 775 6,2 (2+) 6,6 (R-) 323 (322) totalt Stut 4 071 44 365 7,6 (3) 7,6 4,8 (O) 4,4 306 (304) 301 Kviga 2 765 58 112 8,3 (3) 8,4 5,7 (O+) 5,4 266 (260) 267 Ungko 2 162 50 188 6,8 (3-) 7,0 3,6 (O-) 3,5 264 (258) 267 Om man jämför fettansättningen för ekodjuren med resultaten föregående år ser man att samtliga kategorier har ökat med 0,2 till 0,3 enheter, dvs blivit fetare. Vad gäller klassningen så har handjuren försämrat sin form något jämfört med föregående år, medan kvigorna uppvisar förbättringar. Slaktvikterna för de ekologiskt uppfödda djuren har återigen ökat sedan föregående år. Den största ökningen noteras för kvigor och ungkor som har ökat medelvikten med 6 kg vardera. Vikter, formklass och fettgrupper för ungnöt Formklassens fördelning för KRAV-ungtjurar har samma utseende som förra året. Den är utspridd över hela skalan från E till P- och med två jämnhöga pucklar, den ena vid R och den andra vid O. Eftersom vi i år har uppgift på vilka raser de slaktade djuren representerar kan vi utifrån det påvisa att ungtjurar av mjölkras har sitt medeltal för formklass vid O, medan de tunga köttrasernas medeltal är så högt som R+. Korsningsdjuren får också en bra klassning och sitt medeltal vid R. 38 av ungtjurarna ligger på formklass R eller högre. R är nedre gränsen för BISklassen. Djurkategorin yngre tjur (>24 mån) som tidigare ingick i ungtjur visar en annan fördelning på formklasserna. De har också en stor spridning över hela skalan, men en tydlig puckel vid O och framförallt O-. Dels kan det bero på att en relativt stor andel (52) är mjölkrasdjur men visar också svårigheten med att få bra formklass på extensivt uppfödda djur. För bägge tjurkategorierna kan man se att de konventionellt uppfödda djuren har en sämre klassning med sin tyngdpunkt längre ner på skalan. Stutarnas klassningsfördelning är mer snett normalfördelad med tyngdpunkten på formklass O- där 33 av stutarna finns. 6,4 av stutarna håller klassen R eller högre vilket är en försämring jämfört med föregående år då 9 klassades som R eller högre. Men de ekologiskt uppfödda stutarna har trots det en bättre formkurva jämfört med de konventionella. Kvigorna har en bättre formkurva än stutarna, framförallt med betydligt fler djur i klasserna O+ och högre. Normalkurvan är alltså inte lika sned som hos stutarna, och 17,1 av kvigorna håller formklass R eller högre (en förbättring jämfört med förra året med 3,4 procentenheter). Även de ekologiska kvigorna har en bättre formkurva än de konventionella uppfödda. En tänkbar förklaring kan vara större köttrasinslag bland ekologiska slaktdjur, och att man i högre grad kastrerat köttraser. 14 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

Ungkorna, av vilka drygt två tredjedelar är av mjölkras, ligger sämst till med tyngdpunkten på P+ för 32 av ungkorna. Endast 3 har formklass R eller högre. Fettansättningen visar störst spridning hos kvigorna och ungkorna, med en topp för båda kategorierna vid fettgrupp 3. Kvigornas fettansättning ligger ännu mer förskjuten åt det feta hållet och 69,2 håller fettgrupp 3 eller högre. Här finns ett problem om man vill höja vikterna på kvigorna för att erhålla KRAV-tillägget, risken är stor att man då drar på sig för hög fettansättning och så kanske man inte uppnår rätt kvalitet av den orsaken. Ungtjurarnas fettgrupper och framförallt de över 24 månader ligger mer samlade på den nedre delen av skalan med låg fettansättning. Ingen risk för överfeta ungtjurar men där är risken större att de blir för magra istället. Stutarnas fettgrupper är väl samlade inom intervallet för Märkeskvalitet och har en tydlig topp vid fettgrupp 3 där drygt 3 återfinns. Närmare 6 av stutarna har dock fettgrupp 3 eller högre, så det finns en liten risk för alltför feta djur. Vid en jämförelse med konventionellt uppfödda djur har de ekologiska tjurarna och ungkorna sin fettansättning mer förskjuten åt det magrare hållet. För övriga djurkategorier ses ingen större skillnad. 1400 1200 Ungtjur < 24 mån Ungtjur < 24 mån (6104 st) Antal djur 1000 800 600 inom kvalitetsgränserna (4568 st) 400 200 0-100 125-149,9 175-199,9 225-249,9 275-299,9 325-349,9 Diagram 12. Slaktviktsfördelning för ungtjur (<24 mån). De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. 375-399,9 Slaktvikt (kg) 425-449,9 475-499,9 525-549,9 575-599,9 125 100 Yngre tjur > 24 mån Yngre tjur > 24 mån (671 st) inom kvalitetsgränserna (370 st) Antal djur 75 50 25 0-100 125-149,9 175-199,9 225-249,9 275-299,9 325-349,9 Diagram 13. Slaktviktsfördelning för yngre tjur (>24 mån). De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. 375-399,9 Slaktvikt (kg) 425-449,9 475-499,9 525-549,9 575-599,9 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 15

Antal djur 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Stutar -100 125-149,9 175-199,9 225-249,9 Stut (4071 st) inom kvalitetsgränserna (2762 st) 275-325- 299,9 349,9 Slaktvikt (kg) 375-399,9 425-449,9 475-499,9 Diagram 14. Slaktviktsfördelning för stutar. De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. 600 500 Kvigor Kviga (2765 st) inom kvalitetsgränserna (923 st) Antal djur 400 300 200 100 0-100 125-149,9 175-199,9 225-249,9 275-299,9 Slaktvikt (kg) 325-349,9 375-399,9 425-449,9 Diagram 15. Slaktviktsfördelning för kvigor. De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. 500 Ungko (2 162 st) Ungkor 400 inom kvalitetsgränserna (638 st) Antal djur 300 200 100 0-100 100-124,9 125-149,9 150-174,9 175-199,9 200-224,9 225-249,9 250-274,9 Diagram 16. Slaktviktsfördelning för ungkor. De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. 275-299,9 Slaktvikt (kg) 300-324,9 325-349,9 350-374,9 375-399,9 400-424,9 425-449,9 450-474,9 Motstående sida: Vänstra spalten: Diagram 17. Procentuell fördelning av ungtjur, yngre tjur, stutar, kvigor och ungkor inom olika formklasser, för ekologiskt (svarta staplar) och konventionellt (vita staplar) producerade djur. Högra spalten: Diagram 18. Procentuell fördelning av ungtjur, yngre tjur, stutar, kvigor och ungkor inom olika fettgrupper, för ekologiskt (svarta staplar) och konventionellt (vita staplar) producerade djur. 16 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

25 Ungtjur < 24 mån 2 15 1 5 3 2 1 11 16 12 11 17 15 eko. konv. 1 4 6 5 1 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Yngre tjur > 24 mån 1 2 5 7 1 1 12 2 23 8 2 eko. konv. E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- 3 Ungtjur < 24 mån 25 2 15 1 5 25 2 15 1 5 Eko. Konv. 0, 0,9 4,8 12,4 16,3 18,7 17,2 19,8 7,2 1,8 0,7 0,1 0, 0, 0, 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 0, 3, 10,6 21, 17,7 14,8 Eko. Yngre tjur > 24 mån Konv. 12,5 14,2 4,8 0,6 0,6 0, 0,3 0, 0, 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 4 3 Stutar 28,6 33,1 3 Stutar 30,3 2 1 0, 0, 0, 0,1 0,2 0,3 1,8 4, 7,1 10,3 12,2 1,8 0,3 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- 2 1 0,1 0,4 1,5 3,5 8,4 11,9 14,9 17,3 6,5 3,5 1,4 0,3 0,1 0,1 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 3 Kvigor 3 Kvigor 2 1 4 3 2 1 0, 0, 0, 0,1 0,4 1,1 4, 11,5 15,9 18,7 21,9 16, 8,4 1,6 0,3 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ Ungkor eko. konv. 1 2 4 6 12 21 19 4 2 1 32 12, 12,5 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- 1-1 1+ 2-2 2+ 3-3 3+ 4-4 4+ 5-5 5+ 0, 2 Ungkor 1 0,6 1,6 4,8 6,2 7,9 9,8 21,7 17,2 12,8 9, 4,6 2,5 1, 0,4 0,2 3,7 9, 9, 11, 16,8 9,9 6, 4, 3,5 1,1 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 17 Eko. Konv. 0,8 0,4

Rasjämförelser I år har vi för första gången haft möjlighet att göra rasjämförelser tack vare att vi fått tillgång till rasuppgifter på varje enskilt slaktat djur. En mängd olika raser finns representerade bland KRAVdjuren och antalet djur inom varje ras finns specificerat i tabell 12. Vi har delat upp dem i fem huvudgrupper; tung köttras, lätt köttras, korsning, mjölkras samt lantras, för att göra materialet mer lätthanterligt och statistiskt säkrare då flera raser endast representeras av ett fåtal individer. Charolais är den vanligaste av de tunga köttraserna och Simmental kommer därnäst. Bland de lätta köttraserna dominerar Hereford, men även Aberdeen Angus och Highland Cattle föds upp som KRAV-djur i mindre utsträckning. SRB har ett visst övertag gentemot SLB bland mjölkraserna. Bland de få lantrasdjuren är SKB i majoritet. Tabell 12. Samtliga renrasiga KRAV-ungnöt slaktade 2002 fördelade på olika raser. Tung köttras Antal Lätt köttras Antal Mjölkras Antal Lantras Antal Charolais 865 Hereford 936 SRB 4 198 SKB 90 Simmental 416 Aberdeen Angus 163 SLB 3 144 Fjällko 15 Limousin 108 Highland Cattle 70 SJB 41 Rödkulla 8 Blonde D Aquitaine 21 SAB 18 Ringamålako 3 Piemontese 1 Totalt 1 411 1 169 7 401 116 På 15 737 av de slaktade ungnöten finns uppgift om ras och de fördelar sig enligt tabell 13. De vanligaste raserna bland de slaktade KRAV-djuren är olika typer av mjölkraser. Denna grupp representerar nära hälften av slakten. En annan stor grupp är korsningsdjuren som utgör drygt en tredjedel. Lätta och tunga köttraser bidrar med drygt 16 av slakten, med en liten övervikt mot de tunga köttraserna. Lantraserna utgör en försvinnande liten del av den totala KRAV-slakten. Några andra intressanta iakttagelser är bland annat att av mjölkraserna kastreras drygt hälften av handjuren, medan endast en tiondel av de tunga köttraserna. Hos lätt köttras kastreras ca 2 och bland korsningsdjuren ca 3. Närmare 7 av de hondjur som klassas som ungko är av mjölkras, medan korsningsdjuren dominerar bland kvigorna. Tabell 13. Rasernas fördelning på slaktade KRAV-ungnöt 2002 uppdelat på kategori. Ras Tung köttras Lätt köttras Korsning Mjölkras Lantras Totalt Ungtjur 776 613 2 517 2 142 47 6 095 Yngre tjur 50 75 188 347 7 667 Stut 101 171 1 112 2 654 28 4 066 Kviga 385 243 1 334 787 13 2 762 Ungko 99 67 489 1 471 21 2 147 Totalt 1 411 1 169 5 640 7 401 116 15 737 För en första överblick är det lämpligt att titta på hur rasernas resultat skiljer sig från varandra utan hänsyn till djurkategori. I tabell 14 framgår att de tunga köttraserna har störst andel djur som uppfyller kraven för Märkeskvalitet, 72,2. Den vanligaste orsaken till att de inte uppfyller kraven är för lätta djur, 14,2, men andelen lätta djur är ändå betydligt mindre än för de andra raserna. Formen är de tunga köttrasernas starka sida, det är i princip omöjligt att inte klara formkravet för denna kategori. För feta djur är också ovanligt. Korsningsdjuren hävdar sig väl i jämförelse med de renrasiga djuren, det är 62,1 som klarar kraven. För lätta djur är den vanligaste orsaken till uteblivet tillägg. För övrigt är orsakerna jämnt fördelade mellan de olika alternativen vilket verkar logiskt eftersom korsningsdjuren kan representera en mängd olika rasblandningar med varierande egenskaper. Vi har ingen uppgift om de ingående raserna i korsningsdjuren, men det goda resultatet tyder på att flertalet har tung köttras som åtminstone en 18 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002

förälder. Av de lätta köttraserna får 54,1 av djuren högsta tillägg. Många djur slaktas vid för låg vikt, men det är också tydligt att de lätt blir för feta jämfört med andra raser, en svår ekvation att öka vikterna och samtidigt inte få för feta djur. Mjölkrasernas resultat är nästan i paritet med de lätta köttraserna och 52,3 av djuren klarar Märkeskvalitet. Här är det också för lätta djur, men även formklassen som kan ställa till problem. Till sist lantraserna där endast 20,7 lyckas uppfylla kraven för Märkeskvalitet. Det är svårt både att få upp dem i tillräcklig vikt och att få tillräckligt hög formklass. Men vi ska också komma ihåg att lantraserna hålls av helt andra anledningar, i första hand som en genbanksresurs och inte som slaktdjur. Men att ta de extra kostnaderna som KRAV-reglerna innebär ger dålig utdelning för lantrasdjuren eftersom extrabetalningen oftast uteblir. Tabell 14. Orsakerna till att KRAV-slaktade ungnöt uppdelade på rasgrupper inte klarade gränserna för Märkeskvalitet och högsta KRAV-tillägg. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Ras Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Tung köttras 1 411 72,2 14,2 8,2 0,1 5,2 2,9 Lätt köttras 1 169 54,1 30,9 3,9 2,8 2,4 12,7 Korsning 5 640 62,1 25,3 4,0 5,5 4,1 7,5 Mjölkras 7 401 52,3 33,9 1,4 27,4 6,4 4,5 Lantras 116 20,7 69,8 1,7 53,4 3,4 12,1 Slaktutfallet kan sedan presenteras mer ingående antingen för varje djurkategori uppdelat på rasgrupper eller rasgrupperna uppdelat på djurkategorier. Det totala antalet tabeller blir därmed mycket stort, svåröverskådligt och därmed kanske ointressant för läsaren varför vi har valt att begränsa redovisningen en aning. Ungtjurarna är intressanta att titta närmare på eftersom de utgör den största djurkategorin antalsmässigt och därför har stor ekonomisk betydelse. Om man rangerar ungtjurarna efter rasgrupperna och hur väl de klassar in för Märkeskvalitet, så hävdar sig de tunga köttraserna (776 individer) allra bäst där 81,2 uppfyller kvalitetskraven. Därefter kommer den stora korsningsgruppen (2 517 st) med 77,9 inom Märkeskvalitet. Därnäst kommer mjölkrasdjuren med 2 142 ungtjurar varav 71,1 hamnar inom Märkeskvalitet tätt följda av de 613 lätta köttrastjurarna där 71, hamnar i högsta kvalitet. Lantrastjurarna har svårt att hävda sig med 47 slaktade och 29,8 inom Märkeskvalitet. Tabell 15. Orsakerna till att KRAV-slaktade ungtjurar (<24 mån) av olika raser inte klarade gränserna för Märkeskvalitet och högsta KRAV-tillägg. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Ras Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, Tung köttras 776 81,2 5,0 10,4 0,1 6,3 0,0 Lätt köttras 613 71,0 22,8 3,1 1,8 4,1 1,5 Korsning 2 517 77,9 11,1 6,4 1,6 6,1 1,1 Mjölkras 2 142 71,1 19,4 1,9 11,4 5,8 0,4 Lantras 47 29,8 50,0 0,0 44,7 2,1 0,0 Totalt 6 095 74,8 14,9 4,9 5,2 5,8 0,7 För fet, Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2002 19