Livsstilsförändringar-motivation och kvarstående effekter

Livsstilsförändringar-motivation och kvarstående effekter Författare: Anette Ericsson Landstingshälsan, Örebro Handledare: Carl-Göran Ohlson Projektarbete vid Företagssköterskeutbildning 2008-2009, 60 hp, Örebro universitet och Arbets- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro

Förord Föreliggande arbete har utförts som projektarbete i utbildning till företagssköterska 60 poäng 2008-2009 vid Hälsoakademin Örebro universitet och Arbets- och miljömedicinska kliniken Universitetssjukhuset, Örebro Arbetet har utförts vid Landstingshälsan i Örebro. Handledare vid Arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro Överläkare Carl-Göran Ohlson Undertecknad står ensam ansvarig för innehållet i rapporten. Detta innebär att Arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro inte ansvarar för innehållet i rapporten. Örebro i november, 2009 Anette Ericsson Företagssköterska Landstingshälsan Box 1613 701 16 Örebro Telefon: 019-602 65 74 Fax: 019-602 35 98 E-post: annette.ericsson@orebroll.se Utbildningsansvarig: Sofia Loodh Arbets- och miljömedicinska kliniken Ansvarig examinator: Carl-Göran Ohlson Arbets- och miljömedicinska kliniken Projektarbetets titel: Livsstilsförändringar- motivation och kvarstående effekter. Tack till min arbetsgivare Landstingshälsan, ÖLL, samt till mina kollegor för att jag har fått möjlighet att genomföra detta projektarbete. Ett stort tack även till min handledare Carl-Göran Ohlson, för ett stort engagemang och stöttning under processens gång.

Innehållsförteckning Sida Sammanfattning 1 Bakgrund 2 Behövs hälsokontroller? 2 Livsstilsförändringar 3 Metabola syndromet hotar folkhälsan 4 Motivation 5 Kvarstående effekter 6 Syfte 7 Studiegrupp 7 Metod 8 Resultat 9 Diskussion 12 Litteraturreferenser 15 Bilagor 16 Häsokurvan, enkät 16 Frågeformulär till enhetscheferna 17

Sammanfattning Ericsson, A. Livsstilsförändringar-motivation och kvarstående effekter. Projektarbete i Företagssköterskeutbildning 60 poäng. Syftet med studien var att se om livsstilsförändringar kom till stånd efter genomförandet av hälsokurvan, vad som motiverade till att göra en livsstilsförändring och om effekten var bestående efter två år. I Örebro kommun påbörjades ett hälsofrämjarprojekt inom ett hemvårdsområde 2006. Syftet med det projektet var att minska sjukfrånvaron och samtidigt utveckla hälsofrämjande arbetsplatser med ett hälsofrämjande ledarskap och medarbetarskap. I samband med projektet erbjöds medarbetare inom 6 hemvårdsgrupper att genomföra Hälsokurva enligt Habomodellen i Landstingshälsans lokaler i Örebro. Uppföljning av hälsokurvan genomfördes med samma metod 2008. Studiegruppen bestod av 120 personer som var uppdelade på sex hemvårdsgrupper och som hade genomfört hälsokurvor 2006 och 2008. Genom ett enskilt samtal med företagssköterskan, kartlades individens utgångsläge vad det gäller kost, motion, tobak, alkoholvanor, stress och hereditet. Den medicinska undersökningen bestod av mätning av kolesterol, blodvärde, sockervärde, längd, vikt, midja/stusskvot och kondition. Under 2006-2008 pågick flera olika typer av aktiviteter för att förbättra personalens livsstilsvanor. Studiegruppen har delats in i tre undergrupper som bestod av de som enbart genomfört hälsokurvan 2006, de som enbart genomfört hälsokurvan 2008 och de som hade genomfört hälsokurvan både 2006 och 2008. För att se om livsstilsförändringar har kommit till stånd har de som genomfört båda hälsokurvorna studerats, dvs. 57 personer eller 59 % av hela undersökningsgruppen. För att kartlägga motivationen till livsstilsförändringar intervjuades enhetscheferna i respektive arbetsgrupp. Vid uppföljningen av hälsokurvorna 2008 rör det sig om nio förbättringar (inklusive en oförändrad). Motion, kost, midja/stusskvot, stress, kolesterol, alkohol, tobak och konditionspoäng hade förbättrats medan BMI värdet och blodtrycket hade ökat, dvs. försämrats. Samtliga enhetschefer upplevde att motivationen till livsstilsförändringar ökade efter deltagandet i hälsokurvorna. Vetskapen om hereditet för diabetes tycks ha påverkat motivationen att delta i uppföljande hälsokurva och kan ha påverkat motivationen till att genomföra en livsstilsförändring. Livsstilsförändringar tar tid, det räcker inte med punktinsatser för att nå en förändring i livsstilsvanorna, det gäller att arbeta långsiktigt och med kontinuitet. 1

Bakgrund Ofta hör vi att levnadsvanor påverkar vår hälsa. Vi vet också att det är möjligt att ändra på våra levnadsvanor. Därmed kan vi medvetet påverka vår hälsa. För att vi skall ändra en vana krävs emellertid att bytet av vana betalar sig. Vårt sätt att leva kan delas upp i ett antal olika vanor som vi tillägnat oss. Vi sitter t ex på samma stol vid frukostbordet och äter en likartad frukost dag från dag. Vi följer i stort sett samma rutiner på arbetet varje dag. Syftet med vanorna är att skapa ordning i tillvaron. Vanor sparar energi och utan vanor skulle tillvaron bli lätt kaotisk. Människans beteende styrs utifrån vad vi vet, vad vi kan och vad vi vill, dvs. vi agerar utifrån våra kunskaper om risker och hur vi undviker dem. Kunskaper kommer till oss genom forskningen. Det räcker emellertid inte med att vi har kunskapen. Vi måste även ha möjligheten att ändra vanan. De rätta vanorna måste alltid upplevas som belönande. I annat fall fyller de ingen funktion. Den nya vanan skall medföra en förbättrad livskvalitet. Att förändra vanor får inte uppfattas så som Mark Twain beskriver i följande citat Det enda som man behöver göra för att hålla sig frisk är att äta det man inte vill, dricka det man inte tycker om och göra det som man helst vill slippa Genom att ändra vanor kanske vi kan hålla oss friska, men frågan kvarstår ändå om det är riktig hälsa. Den kunskapen måste vi alltid beakta när vi uppmanar någon att ändra vanor. Vad det slutligen är som avgör om vi etablerar en ny vana eller återgår till det gamla går inte att förutse. Klart är emellertid att själva beteendet när vi prövar den nya vanan är viktig. Aktiva stödåtgärder som syftar till att prioritera, skapa regelbundenhet, och förnya motivationen vid bakslag har ett positivt inflytande på förändringsprocessen [1]. I Örebro kommun påbörjades ett hälsofrämjarprojekt inom ett hemvårdsområde 2006. Syftet med det projektet var att minska sjukfrånvaron och samtidigt utveckla hälsofrämjande arbetsplatser med ett hälsofrämjande ledarskap och medarbetarskap. I samband med projektet erbjöds medarbetare inom 6 hemvårdsgrupper att genomföra Hälsokurva enligt Habomodellen i Landstingshälsans lokaler i Örebro. Uppföljning av hälsokurvan genomfördes med samma metod 2008. Behövs hälsokontroller? Den svenska Hälso- och sjukvårdslagen säger att Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Att förebygga ohälsa och främja hälsa ägnade man sig åt redan under antiken. Läkekonst var att förbättra och göra gott mot människan, menade Platon. Därför betraktades denna konstart som en äkta konst. Förutom att bota sjukdomar var läkarens uppgift att arbeta förebyggande. Detta gjordes t.ex. genom rådgivning om kosthållning och fysisk träning [2]. Det samhällsekonomiska värdet kan vara stort om förekomsten av kostsamma sjukdomar kan minskas. En hälsokontroll kan i vissa fall skapa oro. Detta behöver inte vara negativt då det för en del människor krävs oro för att bli motiverade till livsstilsförändring. Det är viktigt att inte skapa onödig oro utan att individen själv har möjlighet att samtala omgående angående sina resultat. 2

Livsstilsförändringar Att livsstilsvanorna har en stor betydelse för hälsa och sjukdom betyder inte att livsstilsförändringar helt kan ersätta läkemedelsbehandling, även om detta är möjligt i en del fall. Den till stor del hittills outnyttjade potentialen som livsstilsbehandling erbjuder öppnar dock för en inte obetydlig minskning av läkemedelsbehovet för prevention och behandling av en rad sjukdomstillstånd och symtom [3]. Genom att ändra sin livsstil minskar sjukdomsrisken [4]. Fysisk aktivitet, viktminskning, hälsosamma matvanor, stresshantering, rökstopp och minskning av högt alkoholintag har en gynnsam påverkan på framtida riskfaktorer för sjukdom. Till skillnad från läkemedel har livsstilsförändringar ofta effekt på många riskmarkörer och sjukdomstillstånd samtidigt [5]. Det gör det extra intressant och kan kanske ge en förklaring till att det ibland blir en större hälsovinst än förväntat av till exempel en blodtryckssänkning som åstadkommits genom en livsstilsförändring än genom enbart läkemedelsbehandling. Medan blodtrycksmedicinering påverkar blodtrycket ger till exempel fysisk aktivitet en påverkan inte bara på blodtrycket, utan även på kolesterol, BMI, plasmaglucos, midja/stusskvot mm. Fysisk aktivitet kan både förebygga utvecklingen av högt blodtryck och sänka detta hos individer med redan konstaterad hypertoni [6]. Fysisk aktivitet har även effekt på stressnivån genom att minska aktiviteten i det sympatiska nervsystemet och öka aktiviteten i vagusnerven som sänker stressnivån. När den negativa stressen minskar leder den till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, depression och sömnsvårigheter [4]. Fysisk aktivitet minskar också risken för slaganfall, vissa cancerformer, typ 2-diabetes, benskörhet, höga blodfetter, övervikt och fetma [7]. För att nå en gynnsam effekt på sjukdomsrisken med fysisk aktivitet rekommenderas dagligen promenader på sammanlagt 30 minuter samt konditionsträning 3-5 ggr/ vecka under 30-60 minuter. Att öka den fysiska aktiviteten med minst en halvtimmes motion varje dag exempelvis i form av en rask promenad skulle ge stora positiva effekter på svenska folkets hälsa, och sjukvårdskostnaden skulle minska [8]. När kosten är varierad och energiintaget inte överstiger energibehovet undviks kostrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, typ 2- diabetes, övervikt och fetma [7]. Av alla livsstilsfaktorer ger rökstopp snabbast resultat. Redan efter ett dygn minskar risken för att drabbas av hjärtinfarkt. Efter sex månader har skadorna i blodkärlen börjat repareras och risken för blodpropp har minskat. Efter ett år har risken för hjärtinfarkt halverats [9]. De negativa effekterna av hög alkoholkonsumtion är väl kända, både bland allmänheten och av den medicinska professionen. 3

Storkonsumenter av alkohol har ofta ökat sitt drickande successivt under många år. Det finns forskningsresultat som pekar på att man inom sjukvården, främst inom primärvården och företagshälsovården, i ett tidigt skede bör diskutera dryckesmönster och dryckesfrekvens med många patienter. Sjukvårdspersonal som tar initiativ till dialog om dryckesmönster med syfte att få individer med ett riskbeteende att reflektera över sin egen konsumtion, har dokumenterat goda effekter [10]. Den riskbrukande patienten har vanligtvis inga problem att själv dra ner sin konsumtion, när han/hon får sambandet med sitt hälsoproblem klart för sig [11]. Psykosociala faktorer har såväl direkt som indirekt betydelse för hälsa och sjukdom. Det är välkänt att psykosocialt belastade grupper har fler osunda levnadsvanor än grupper med goda socioekonomiska förhållanden [3]. Metabola syndromet hotar folkhälsan WHO:s definition av metabola syndromet hos vuxna: Nedsatt glucostolerans eller typ 2-diabetes och ytterligare minst två av följande: Midja/stusskvot >0,90 hos män, >0,85 hos kvinnor eller BMI > 30kg/ m² Triglycerider > 1,7 mmol/l HDL < 0,9 mmol/l hos män, <1,0 mmol/l hos kvinnor Blodtryck > 160/90 mm Hg eller läkemedelsbehandling av hypertoni. Mikroalbuminuri > 20ug/ min Brist på fysisk aktivitet och dålig kondition är starkt kopplade till det metabola syndromet. Många prospektiva epidemiologiska studier visar att fysiskt aktiva individer har en halverad risk att drabbas eller dö av hjärt-kärlsjukdom jämfört med inaktiva. Fysisk aktivitet ökar blodgenomströmmningen i muskulatur och fettväv som i sin tur leder till att LDL-nivåerna sjunker, HDL-nivåerna stiger och Triglycerid-nivåerna sjunker. Den blodtryckssänkande effekten av fysisk aktivitet är väl känd. Den perifera insulinkänsligheten förbättras liksom glukostoleransen. Lika viktigt som att främja fysisk aktivitet är att begränsa stillasittande aktiviteter som TV-tittande, tid framför datorn och bilåkande. Alla kliniskt verksamma inom sjukvård och förebyggande hälsovård bör kunna ge professionella råd angående fysisk aktivitet och stöd till beteendeförändringar för att uppnå en mer fysiskt aktiv livsstil. En nyligen publicerad SBU-rapport, Metoder för att främja fysisk aktivitet, visar efter en systematisk litteraturgenomgång av ett 80-tal studieratt råd om fysisk aktivitet och stöd till beteendeförändringar givna i sjukvården eller skolan har effekt, dvs. leder till ökad fysisk aktivitet [12]. 4

Motivation Många som arbetar med hälsovägledning upplever svårigheter att motivera individer till beteendeförändringar. Ofta får vi höra av individer som kommer för att genomföra en hälsoundersökning t ex. - nu skall jag få min dom eller undrar om jag går igenom besiktningen den här gången. Som vi alla förstår är det inte en motivationshöjande faktor att ha den inställningen. Människor - oavsett om det rör sig om patienter, arbetskollegor eller vänner - gillar inte att bli undervisade. Få människor uppskattar att bli tillsagda eller tvingade att handla på ett visst sätt, och det är naturligt att order röner motstånd. Hur rådgivaren går till väga vid hälsovägledning kan ha dramatiska effekter på motivation och förändringspotential, t.o.m. större inverkan än själva innehållet. Det låter som en självklarhet, men fortfarande är det så att det är vanligt att experten ger råd och hans motpart som lyssnar och skall lyda. Här är en förklaring till att människor avstår från att söka professionell hjälp eller är missnöjda med den service som erbjuds. Det finns nästan alltid ett visst motstånd hos en individ som söker råd av en hälsovägledare, men motståndet kan bearbetas och övervinnas med rätt rådgivningsmetodik. Hälsoexperter som tar förebyggande hälsoåtgärder på allvar, måste sträva efter att uppmuntra människor att ta väl underbyggda beslut om sina livsstilsvanor och att ett bra samarbete mellan de inblandade är nödvändigt för att få till stånd en livsstilsförändring, men att det är den rådsökande själv som måste genomföra arbetet. Rådgivaren skall fungera som ett bollplank och stötta individen. Prochaska och Di Clemente (1983) studerade hur människor går till väga när de förändrar sina livsstilsvanor. De fann att framgångsrik beteendeförändring innebär successiv förflyttning genom olika stadier och faser. Till sist leder förflyttningen fram till förändring. Detta ledde fram till en modell, den så kallade transteoretiska modellen som delas upp i fem stadier [13]. Tanken med modellen är att hälsovägledaren möter individen i det stadium som individen befinner sig. De fem stadierna 1) Förnekelsestadiet: Människor vill inte kännas vid att de har personliga problem. De funderar inte heller på att ändra sitt beteende inom snar framtid. De ser att nackdelarna med att förändra sitt beteende väger tyngre än fördelarna. 2) Begrundandestadiet: Människor i detta stadium har börjat inse att deras nuvarande livsstil kan vara ett problem. De avser att påbörja en förändring någon gång i framtiden. Balansen mellan fördelar och nackdelar med sin nuvarande livsstil börjar jämnas ut. 3) Förberedelsestadiet: Här funderar man starkt på att ta itu med problemet. Man förbereder sig genom att stärka motivationen och att utarbeta en handlingsplan. 4) Handlingsstadiet: Detta stadium utgör den aktiva starten på förändringsarbetet. Tidigare stadier har inneburit mentala förberedelser och förändringar, handlingsstadiet innebär att individen sätter sin plan i verket. 5) Aktivitetsstadiet: Detta representerar fortsättningen på förändringsarbetet. Avsikten är att individen ska upprätthålla sin nya vana och göra den till rutinmässig del av sitt liv och undvika återfall och snedsteg. 5

Motiverande samtal, MI, står för Motivational Interviewing och handlar framförallt om motivationsaspekterna vid förändring. Bakgrunden till MI kommer från en amerikansk professor, William R. Mille, som på 70-talet forskade om kognitiv beteendeterapeutisk metod för missbrukare. Metoden med MI berör mer om en förändring ska ske, snarare än hur. Syftet är att klienten själv ska börja reflektera över sina tankar om motivation och en eventuell förändring. Ett MI-samtal förs alltid med en professionell samtalspartner och har sin utgångspunkt i klientens egna tankar och uppfattningar. Det kan leda till att klientens egen inre motivation förstärks. Man kan praktisera MI helt oberoende av den transteoretiska modellen. Dock använder sig de flesta MI-praktiker den som redskap i arbetet. Den transteoretiska modellen kan även bidra till en djupare förståelse för hur motivationsprocessen yttrar sig i de tidigare faserna [14]. Det finns även många andra modeller som behandlar ämnet beteendeförändring och hur man bör gå till väga för att uppnå sin målsättning. Kvarstående effekter Förutsättningen för att vidmakthålla hälsovinsterna av en livsstilsförändring är att individen uppnår en varaktig förändring. När individen bibehåller de nya sundare matvanorna, fortsätter med den fysiska aktiviteten förbli rökfri, dricker mindre alkohol och stressar mindre ger det gynnsamma effekter på hälsan. Det finns flera orsaker till svårigheter att åstadkomma varaktig livsstilsförändring [4]. De icke önskvärda livsstilsbeteendena har kortsiktigt positiva konsekvenser - eventuella negativa effekter uppkommer först på lång sikt och ofta smygande, diffust och osäkert. Den icke önskvärda livsstilen är väletablerad och vanemässig, den kan vara intränad under ett helt liv. De önskade livsstilsbeteendena har sällan några omedelbara, tydliga positiva konsekvenser utan oftast långsiktiga. Dessutom upplevs ofta, åtminstone till en början, förändringen i sig som negativ, både konkret och känslomässigt. En förändring beskrivs ofta som en känsla av förlust. Förändringen kan ge besvär med trötthet och träningsvärk efter ökad fysisk aktivitet och utanförkänsla när kosten förändras. Det senare kan hänga samman med att de oönskade livsstilsbeteendena ofta är förenliga med socialt accepterade normer. Huvuduppgiften för en intervention med syfte att stödja en livsstilsförändring är att överbrygga tiden mellan beteendeförändringen och de långsiktiga positiva effekterna av denna förändring. Det är också viktigt att inse att en majoritet av alla livsstilsförändringar -oavsett om det rör sig om rökavvänjning, etablering av motionsvanor, kostomlägg eller förändring inom andra områden sker utan professionell hjälp. Många individer beslutar och genomför därför livsstilsförändringar på egen hand. Man skulle kunna säga hjälp till självhjälp. 6

Syfte Syftet med studien var att se om livsstilen förbättrades efter genomförandet av hälsokurvan, vad som motiverade till att göra en livsstilsförändring och om effekten var bestående efter två år. Studiegrupp (Totalt studerades 177 utförda hälsokurvor mellan 2006 och 2008 på 6 arbetsplatser.) Studiegruppen bestod av 120 anställda inom ett hemvårdsområde i Örebro som genomfört hälsokurvor 2006-2008. Gruppen delades in i 3 undergrupper, nämligen, de som hade genomfört hälsokurvan enbart 2006, de som hade genomfört hälsokurvan enbart 2008 och de som hade genomfört hälsokurvan både 2006 och 2008. Enbart 2006 deltog 39 personer. Enbart 2008 deltog 24 personer. Både 2006 och 2008 deltog 57 personer, eller 59 % av hela studiegruppen. Medelåldern för hela gruppen var 45 år, varav 107 kvinnor och 13 män. Yrkesfördelningen var enligt följande: 74 undersköterskor/biträden, 21 sjuksköterskor och 25 övriga, t ex. arbetsterapeuter och administrativ personal. Intervjuer genomfördes med enhetscheferna för de olika arbetsplatserna. 7

Metod Hälsokurvan Hälsokurvan har tagits fram av Primärvårdens utvecklingsenhet vid Habo vårdcentral i Skaraborgs län. Hälsokurvan ger en bild över de viktigaste riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom och flera andra sjukdomar och bildar underlag för ett samtal kring hälsa med en sjuksköterska. Hälsokurvan har beskrivits och utvärderats i flera vetenskapliga undersökningar [15,16]. De positiva resultat som redovisats är sänkta kolesterolvärden och viktminskning. Hälsokurvan är i grunden en pedagogisk metod att få patienten att förstå sin hälsomässiga utsatthet utifrån levnadsvanor i kombination med rådande biologiska disposition och ärftliga belastning. Målsättningen för graderingen av de olika riskfaktorerna i hälsokurvan är att kolumn 2 innebär en ökning av den relativa risken 1-2 gånger. Kolumn 3 innebär 2-3 gångers riskökning och kolumn 4 mer än tre gånger ökad risk jämfört med kolumn 1. Samma kolumn för olika faktorer skall alltså innebära ungefär lika stor risk. Detta gör att det är möjligt att jämföra olika riskfaktorers betydelse med varandra. Graderingen har skett med ledning av flera stora epidemiologiska undersökningar och efter samråd med ett flertal svenska experter, se bilaga 1. De tio första faktorerna på hälsokurvan är mer eller mindre starkt förknippade med det personliga levnadssättet och därmed också möjliga att påverka, hit räknas: motion, kost, alkohol, tobak, psykosocial påverkan, stress, viktindex, midja/stusskvot, blodtryck och kolesterolvärdet. Därefter följer tre faktorer som är opåverkbara: ärftlighet och kronisk sjukdom exempelvis diabetes och behandlad hypertoni. Om någon eller några av dessa faktorer finns redan från början ökar betydelsen av att försöka göra något åt de påverkbara riskfaktorerna [17]. Vi samtalen under hälsokurvorna har MI metoden praktiserats, samtalen har utförts av företagssköterskor vid Landstingshälsan i Örebro. Det gavs inget tillfälle att direkt skatta deltagarnas motivation till livsstilsförändringar som kunde motiveras av hälsokurvan. Istället intervjuades enhetscheferna via telefon på de 6 arbetsplatserna om deras uppfattningar av/om de anställdas motivation till livsstilsförändringar. Ett par frågor avsåg hur initiativet tagits till att genomföra hälsokurvorna, om det var den högsta ledningen, enhetscheferna eller om de anställda själva hade uttryckt en önskan om att få genomföra hälsokurvorna. se bilaga 2. Svaren graderades i tre klasser, låg medel och hög. Frågorna ställdes utan kännedom om utfallet av resultatet av hälsokurvan dvs. innan detta material hade sammanställts. 8

Resultat Samtliga enhetschefer upplevde att motivationen till livsstilsförändringar stärktes efter det att personalen deltagit i hälsokurvorna, på så sätt att personalen deltog i livsstilskurser och fysiska aktiviteter. En enhetschef upplevde att det fanns stark motivation i arbetsgruppen så länge som friskvårdsaktivitet fick utföras på arbetstid, men att motivationen efteråt har svalnat Det framkom i intervjuerna att det inte fanns något motstånd på någon arbetsplats till att utföra hälsokurvorna. En enhetschef uppgav att de som var hälsomedvetna och aktiva innan har fortsatt att vara det men att övriga har fallit tillbaka. En arbetsplats med högt motiverade deltagare från början har bibehållit sin motivation och denna grupp har fått grupphandledning via Landstingshälsan. Effekterna efteråt har varit mindre stress, mer strukturerat arbetssätt och enhetschefen upplevde att deltagarna på denna arbetsplats har blivit ännu mera medvetna om hälsoeffekter. Gruppaktivitet i livsstilsförändringar pågick fortfarande efter ett år på denna arbetsplats. En ökning av motivationen sågs på tre arbetsplatser, oförändrad medelnivå på en arbetsplats och oförändrat hög på två arbetsplatser, se tabell 1. Tabell 1. Antal anställda som deltog i hälsokurvan 2006, 2008 samt 2006 och uppföljning 2008, fördelade på arbetsplats. Procentandelar som har gjort uppföljning av hälsokurvan är också fördelade på respektive arbetsplats. Dessutom visas den skattade graden av motivation för varje arbetsplats. Arbetsplats 2006 2008 2006 och 2008 Totalt Procentandelar i uppföljningen Motivation före hälsokurva Motivation efter hälsokurva Motivation i dag 1 5 2 10 17 67 låg hög medel 2 5 8 11 24 69 låg hög medel 3 4 2 10 16 71 medel hög medel 4 7 2 8 17 53 hög hög hög 5 8 3 10 21 56 hög hög hög 6 10 7 8 25 44 låg medel medel Totalt 39 24 57 120 59 9

Vid uppföljningen av hälsokurvan 2008 rör det sig om 9 förbättringar (inklusive en oförändrad). Tendensen dvs. förbättringen vid uppföljningen kan inte signifikanstestas pga. att utfallsvariablerna är starkt korrelerade, t ex. BMI och midja/stusskvot, tobak och alkohol etc. (tabell 2). Tabell 2. Ogynnsamma svarsutfall, enligt specificerade kriterier, på de 57 hälsokurvorna utförda 2006 och 2008 som procentandelar. Förändringar vid uppföljningen 2008 anges med + eller med om det skett en förbättring respektive försämring i andelarna för de hälsorelaterade variablerna. Variabel Kriterium i analysen 2006 års svarsutfall, n= 57 2008 års svarsutfall, n= 57 Motion <1000 kcal/v 35 21 + Kost > 5 fett/ fiberpoäng 58 42 + Alkohol >25 cl alkohol/v för 23 18 + män >17 cl alkohol/v för kv. Tobak Psykosociala poäng Stress-sömnpoäng Röker, snusar el både röker och snusar 32 28 + Differenser: plus (+) eller minus(-) > 2-3 poäng 5 5 oförändrat > 3 poäng 16 9 + BMI >27 respektive 29 18 21 - Midja/stuss kvot >1,0 respektive 0,88 23 16 + Blodtryck >140/90 mm Hg 18 24 - Kolesterol > 5 mmol/l 44 40 + Kondition Låg-medelgod enligt Åstrands tabell 64 53 + 10

Som framgår av tabell 3 rapporterades ärftlighet för diabetes hos 18 av 57 individer, 32 %, bland de som kom på uppföljningen 2008, vilket kan jämföras med 7 av 39, 18%, bland de som bara utförde hälsokurva 2006 och 4 av 24, 17%, bland de som bara deltog 2008, men skillnaden är inte statistiskt signifikant (χ 2 =2,43). Ärftlighet för diabetes hade dock inget tydligt samband med värdena för de 11 hälsorelaterade variablerna som var lika i de två grupperna, åtta i varje, men det finns en tendens till att de utan ärftlighet hade något större förbättringar i flera variabler (ej i tabell). Tabell 3. Antal individer i de tre grupperna som utfört hälsokurvor vid olika tillfällen, dvs. bara 2006, 2006 och 2008 samt bara 2008, uppdelat på uppgiven ärftlighet för diabetes. Ärftlighet för 2006 2006 och 2008 Alla diabetes 2008 Ingen ärftlighet 32 39 20 91 Ärftlighet 7 18 4 29 Alla 39 57 24 120 11

Diskussion Syftet med studien var att se om livsstilen förbättrades efter genomförandet av hälsokurvan, vad som motiverade till att göra en livsstilsförändring och om effekten var bestående efter två år. I många sammanställningar av hälsoundersökningar görs statistik på hela personalgruppen jämfört med hela personalgruppen vid uppföljande hälsokurva. Statistiken kan då bli missvisande då det inte alltid är samma personer vid de två olika tillfällena och där man istället får reda på hälsoläget vid aktuell tidpunkt i gruppen men vet egentligen inte om resultaten har förändrats på individnivå. För att ta reda på hur förändringen ser ut på individnivå i studien har intresset framförallt riktat sig mot de som utfört hälsokurvan 2006 och som också gjort uppföljande hälsokurva 2008 d.v.s. 57 personer eller 59 % av alla som utfört hälsokurvan. Anmärkningsvärt var att bara 59 % deltog i hälsokurvan 2006 och uppföljningen 2008. En förklaring skulle kunna vara personalomsättning, att inte samma personer arbetar kvar inom gruppen. Vid uppföljning av hälsokurvan 2008 rör det sig om 9 förbättringar (inklusive en oförändrad) Förbättringen kan dock inte signifikanttestas pga. att utfallsvariablerna är starkt korrelerade. Intressant är att motion, kost, midja/stuss kvot, kolesterol och konditionspoäng hade förbättrats medan BMI hade försämrats. En orsak kan vara muskelmassan har blivit större (tyngre) till följd av ökad träningsfrekvens och höjd kondition. BMI värdet kan i detta fall vara missvisande då muskler väger mer än fett. Ett bättre mått på övervikt är att mäta midja/stuss kvot som aktuell studie har visat. Förutom BMI värdet hade även blodtrycket försämrats i gruppen vilket det inte finns någon förklaring till. I de 6 personalgrupperna har information angående hälsokurvorna givits på samma sätt till personalen dvs. både muntligt och skriftligt av enhetschefen. På 3 arbetsplatser finns en lägre frekvens av att delta på uppföljande hälsokurva, men det är svårt att se ett samband eftersom information har givits på samma sätt. Skulle deltagandet ha blivit större om information givits av företagssköterskan på t ex en arbetsplatsträff direkt till personalgruppen? Det framkom under intervjuerna med enhetscheferna att en del personer hade avböjt hälsokontroll eftersom de redan hade en annan vårdkontakt. Dessa personer hade troligtvis motiverats att delta om information givits av sakkunnig person. Samtliga enhetschefer upplevde att motivationen till livsstilsförändringar ökade efter deltagandet i hälsokurvan. På tre arbetsplatser ses vid intervjutillfället ökad motivation jämfört med utgångsläget då motivation till livsstilsförändring var sämre, En arbetsplats upplevs att motivationen återgått till utgångsläget dvs. medel och två arbetsplatser som var högt motiverade från början upplevs fortfarande vara det vid intervjutillfället. 12

Då det har förflutit lång tid från det att information gavs angående hälsokurvan och då det kan vara svårt att komma ihåg tidigare upplevelser är det svårt att skatta motivationen i personalgrupperna på ett rättvist sätt. På en arbetsplats har dessutom den tidigare enhetschefen slutat och i det fallet var det två enhetschefer som uttalade sig. Denna skattning av motivationen har inte hanterats på ett systematiskt sätt och därför är dessa inte särskilt reliabla, dvs. brister i precision. Diabetes är en sjukdom som ofta inte ger symtom i ett tidigt skede. Det är önskvärt att få möjlighet att vidta åtgärder innan sjukdomen är manifest. I den aktuella studien finns ingen information om blodsockernivåerna hos deltagarna vilket hade varit önskvärt. Dock finns i enkätmaterialet frågor rörande ärftlighet för diabetes och för hjärt/kärlsjukdom. 32 % uppgav ärftlighet för diabetes av de som deltog i hälsokurvan 2006 och uppföljningen 2008 jämfört med 18 % av de som deltog enbart 2006 och 17 % av de som deltog enbart 2008. Detta tyder på att vetskapen om herediteten kan ha ökat motivationen till att delta i uppföljande hälsokurva, men skillnaden är inte statistiskt signifikant då det inte gått att korrelera förbättringen i hälsovariabeln med ökningen av motivationen. Även om prevention av hjärt- och kärlsjukdom och hälsofrämjande arbete är av avgörande betydelse för folkhälsan finns det få undersökningar som har klarlagt hur bästa resultat uppnås varaktigt. Vidare forskning behövs omgående för att komma fram till hur behandlaren på bästa sätt kan stödja och motivera individen till varaktig livsstilsförändring vad gäller kost och fysisk aktivitet för långsiktig inverkan för hjärt- och kärlsjukdom, fetma och typ 2- diabetes. Det är vanligt att företag köper hälsokontroller vartannat till vart tredje år utan uppföljning, och det kan då ifrågasättas om det leder till en varaktig livsstilsförändring. Livsstilsförändringar tar tid, det räcker inte med punktinsatser för att nå en förändring i livsstilsvanorna. En grundsten i ett motiverande samtal är kunskap om hur förändringsprocessen ser ut, d.v.s. att en individ i samband med en förändring genomgår olika faser. Det är då viktigt att behandlaren möter individen på den nivån som denne befinner sig. Om inte detta sker kan istället negativa effekter uppstå. När företag vill att personalen skall genomgå hälsoundersökningar är det viktigt att vi tar reda på syftet med undersökningen. Om syftet är att man vill uppnå livsstilsförändringar i gruppen bör upplägget vara så att en långsiktig plan upprättas. T ex börja med en föreläsning angående livsstilsvanor och effekter på hälsan i personalgruppen innan hälsokontrollerna påbörjas, vilket med fördel kan utföras av erfaren personal från företagshälsovården. Information ges också om hur hälsokontrollen går till. På så sätt påbörjas förändringsprocessen redan innan hälsokontrollerna utförs. Det är viktigt att få deltagaren att förstå att uppföljningen är lika viktig som första undersökningen för att utvärdering skall kunna ske. Då det förflutet lång tid från det att första hälsokurvan utfördes och fram till intervjuerna upplevde några enhetschefer att det var svårt att ge en samlad bild. En enhetschef hade inte kvar sin personalgrupp, omstruktureringar inom personalgrupperna har dessutom införts under perioden. 13

Skattningen som enhetscheferna gjorde angående motivationen till att förändra livsstilsvanorna hos deltagarna varierade från låg, medel och hög. Informationen angående hälsokurvorna hade givits muntligt och skriftligt av enhetscheferna till personalen på respektive arbetsplats, enhetscheferna hade i sin tur fått information angående hälsokurvorna av kontaktperson på Landstingshälsan. På alla arbetsplatser sammantaget ser man en tendens till minskad korttidssjukfrånvaro, statistik från respektive arbetsplats framkommer dock inte i detta material. Sammanfattningsvis kunde vi i studien se att alla enhetschefer upplevde att motivationen till livsstilsförändringar ökade i gruppen efter det att man deltagit i hälsokurvan men att kvarvarande effekter minskade allteftersom tiden förflöt. Vi såg också att deltagarna i uppföljningen hade gynnsamt påverkat sina hälsorelaterade riskfaktorer. Erfarenheterna av resultaten av studien kan dock inte utan vidare generaliseras eftersom information om bortfall saknades. I framtida studie skulle det vara intressant att ta reda på varför så få gjorde den uppföljande hälsokurvan. 14

Litteraturreferenser 1. Wentzel, D. Lingfors, H. (2004) Vanans makt: doktorn som stöd vid förändring av levnadsvanor. Solna, Abbot Scandinavia 2. Hansson, A. (2004) Hälsopromotion i arbetslivet. Studentlitteratur AB. 3. Lingfors, H. (2009-2010) Läkemedelsanvändning, livsstilsbehandling och läkemedelsbehov. Apoteket AB. 4. Ågren, G. Lundgren, B. (2006) Recept för ett friskare Sverige- en översikt av den svenska folkhälsopolitiken. Rapportnummer 2005:5. Statens folkhälsoinstitut. 5. Apoteket AB. (2007) Läkemedelshandboken 2007-2008. Apoteket AB. 6. SBU rapport. (2004) Måttligt förhöjt blodtryck, nr 170:1. Statens beredning för medicinsk utvärdering. 7. Schäfer, Elinder, L. Faskunger, J. (2006) Fysisk aktivitet och folkhälsa. Statens folkhälsoinstitut. 8. Jansson, E. Andersson, S. (2003) Allmänna rekommendationer om fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut. 2003: 44 s. 65-70. 9. (2009) Tobak. En temaskrift om tobak och hur man slutar röka. Hjärt- och lungfonden. 10. (2000) Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador. Proposition från socialdepartementet. 11. (2004) Riskbruksprojektet. Folkhälsoinstitutet. 12. Hellenius, M-L. Rauramaa, R. (2007) Metabola syndromet hotar folkhälsan. Ökad fysisk aktivitet bästa boten. Läkartidningen nr. 51-52, volym 104. 3857-3861. 13. Faskunger, J. (2002) Motivation till motion. SISU Idrottsböcker. 14. Bart, T. Näsholm, C. (2006) Motiverande samtal MI: Att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor. Lund: Studentlitteratur. 15. Lindström, K. Lingfors, H. Persson, LG. Bengtsson, C. (2004) Utvärdering av Hälsokurvan. Lev hela livet. Skaraborgs läns landsting. Utvecklingsenheten Habo. 16. Lingfors, H. (2003) Prevention of ischaemic disease in primary health care. Experiences from a health promotion programe. Göteborgs University. 17. Lingfors, H. (2007) Hälsokurvan- ett hjälpmedel för mätning och samtal om livsstil och hälsa. PowerPoint presentation. 15

Bilagor 16

Intervjufrågor till enhetscheferna inom 6 hemvårdsområde, med anledning av utvärdering av Hälsokurvor som är utförda på Landstingshälsan i Örebro 2006-2008. På vilket sätt informerades personalen inför Hälsokurvan 2006 och uppföljningen 2008, var det i grupp? Vid ett och samma tillfälle? Enskilt? Skriftligt? Vem informerade deltagarna? Upplevde du att det fanns en stark motivation till att förändra livsstilsvanor i personalgruppen innan hälsokurvorna utfördes? Fanns det motstånd till att genomföra hälsokurvan, i så fall på vilket sätt? Upplever du att motivationen till livsstilsförändring har ökat i arbetsgruppen efter deltagandet i hälsokurvorna? Vilka effekter kan du se idag? 17