Konsultrapport november 2009 Genomförd på uppdrag av Statskontoret Kartläggning av hemkommuners kostnader för elever i hörselklasser med regionalt upptagningsområde
Innehåll 1. Sammanfattning... 3 2. Inledning... 5 2.1. Bakgrund... 5 2.2. Syfte... 5 2.3. Avgränsning... 5 2.4. Metod... 5 2.5. Rapportens disposition... 6 2.6. Medverkande konsulter... 6 3. Kort om skolorna... 7 3.1. Antal elever och verksamhet... 7 3.2. Bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten... 8 4. Skolornas nivåer för de interkommunala ersättningarna... 9 4.1. Beräkning av nivån för den interkommunala ersättningen... 9 4.2. Skolornas ersättningsmodeller...10 4.3. Tjänster som ingår i skolornas interkommunala ersättning...10 4.4. Den interkommunala ersättningens storlek...11 4.5. Statens och hemkommunernas totala kostnad...13 5. Hemkommunernas kostnader...14 5.1. Utbildningskostnader...14 5.2. Skolbarnomsorgskostnader...15 5.3. Reskostnader...16 5.4. Sammanställning av kostnader...18 6. Sammanfattande analys...22 Bilaga 1. Metodologiska överväganden Bilaga 2. Utbildningskostnader Bilaga 3. Skolbarnomsorgskostnader Bilaga 4. Reskostnader Bilaga 5. Sammanställning av kostnader per elev läsåret 2008/09 Bilaga 6. Jämförelser av utbildnings- och reskostnader med genomsnittet för respektive kommuns grundskola Bilaga 7. Kostnad per elev för utbildning enligt uppgifter lämnade till Specialpedagogiska skolmyndigheten Bilaga 8. Intervjuade personer 1
Tabell- och figurförteckning Tabell 1. Antal hörselklasselever och hemkommuner läsåret 2008/09... 7 Tabell 2. Modell för beräkning av SIS-bidrag för regionala undervisningsinsatser... 8 Tabell 3. SIS-bidrag läsåret 2008/09... 8 Tabell 4. Skolornas ersättningsmodeller...10 Tabell 5. Tjänster inkluderade i den interkommunala ersättningen...11 Tabell 6. Alviksskolans ersättningsnivåer läsåret 2008/09...12 Tabell 7. Ersättningsnivåer läsåret 2008/09, samtliga skolor...12 Tabell 8. Summering av interkommunal ersättning och SIS-bidrag läsåret 2008/09...13 Tabell 9. Nyckeltal utbildningskostnader läsåret 2008/09...15 Figur 1. Genomsnittlig skolbarnomsorgskostnad per elev läsåret 2008/09...16 Tabell 10. Nyckeltal skolbarnomsorgskostnader läsåret 2008/09...16 Figur 2. Genomsnittlig reskostnad per elev läsåret 2008/09...17 Tabell 11. Nyckeltal reskostnader läsåret 2008/09...18 Tabell 12. Sammanställning av kostnader...19 Figur 3. Spridningsdiagram över hemkommunernas utbildnings- och reskostnader...19 Tabell 13. Antal (andel) kommuner i olika kostnadsintervaller läsåret 2008/09...20 Figur 4. Kommunernas kostnader för utbildning, skolbarnomsorg och resor per elev läsåret 2008/09...20 Tabell 14. Jämförelse av ersättningen för den statliga specialskolan och kostnaden per elev i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde...22 2
1. Sammanfattning Ernst & Young har på uppdrag av Statskontoret kartlagt hemkommuners kostnader för elever i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde samt en friskola med liknande verksamhet. Uppdraget omfattar hemkommunernas kostnad för elever i de kommunala hörselklasserna vid Parkskolan i Uppsala, Alviksskolan i Stockholm, Solander Östra i Piteå, Silviaskolan i Hässleholm, Kannebäcksskolan i Göteborg samt Söderskolan i Falkenberg. Vidare omfattas hemkommunernas kostnad för elever i den idéburna friskolan Nya Broskolan i Stockholm. I uppdraget har även ingått att utöver utbildningskostnader även särredovisa eventuella boende- och reskostnader. Under kartläggningsarbetets gång har konstaterats att det är relevant att även beakta kommunernas kostnader för skolbarnomsorg. Hemkommunernas kostnad för utbildning är i praktiken den samma som nivån på den interkommunala ersättning som de sju skolorna tar ut för eleverna. Sex av de sju skolorna tillämpar en ersättningsmodell där det finns en standardnivå för ersättningen som gäller samtliga elever men där möjligheten också finns att göra särskilda överenskommelser om ersättningens nivå för elever med särskilda behov. Alviksskolans ersättningsnivå varierar med hänsyn till elevens behov och vilket skolår eleven fullgör. Även Alviksskolan gör särskilda överenskommelser för elever med särskilda behov. Tabell. Ersättningsnivåer läsåret 2008/09, samtliga skolor Skola Interkommunal ersättning Alviksskolan 1 210 000 kr Kannebäcksskolan 245 000 kr Nya Broskolan uppgift saknas Parkskolan 282 000 kr Silviaskolan 147 700 kr Söderskolan 198 600 kr Solander Östra 134 496 kr Källa: Uppgifterna har lämnats av respektive skola. Skolornas ersättningsnivåer är inte rakt av jämförbara. Det finns vissa skillnader beträffande vad ersättningen berättigar till. Exempelvis ingår i Parkskolans ersättning, till skillnad från övriga skolor, skolbarnomsorg. Skolorna har också gått tillväga på olika sätt när nivån för ersättningen beräknats. Olika kostnader har beaktats då kostnaden för att tillhandahålla utbildningen beräknats. I den statliga specialskolan svarar staten för att eleverna kostnadsfritt erhåller för utbildningen nödvändiga resor och boende för de elever som p.g.a. skolgången måste bo utanför det egna hemmet. Hemkommunerna betalar för dessa elever en ersättning per termin och elev till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Nivån på denna ersättning år 2009 är 221 480 kr per elev och år. Den faktiska kostnaden för att bedriva verksamheten är dock betydligt högre. År 2007 var den 787 000 kr. Av de uppgifter som redovisats av hemkommunerna inom ramarna för denna kartläggning är det tydligt att kostnaden för de interkommunala elevernas utbildning är något lägre än nivån på ersättningen för den statliga specialskolan. Om däremot hemkommunernas reskostnader beaktas är den genomsnittliga kostnaden ca 68 000 kr högre per elev i de kommunala hör- 1 En beräkning av genomsnittskostnaden har gjorts. I avsnitt 4.4 förklaras hur denna beräknats. 3
selklasserna med regionalt upptagningsområde. Om dessutom skolbarnomsorgskostnaderna beaktas är den genomsnittliga kostnaden drygt 101 000 kr högre per elev. Tabell. Jämförelse av ersättningen för den statliga specialskolan och kostnaden per elev i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde Kostnader Nyckeltal Hemkommunens kostnad per elev läsåret 2008/09 Avvikelse mot den statliga specialskolans ersättningsnivå Utbildning Medelvärde 206 204 kr -15 276 kr Utbildning och skolbarnomsorg Medelvärde 244 687 kr 23 207 kr Utbildning och resor Medelvärde 289 711 kr 68 231 kr Utbildning, skolbarnomsorg och resor Medelvärde 322 575 kr 101 095 kr Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna Hemkommunernas kostnader skiljer sig mycket åt, vilket beror på ett flertal faktorer. Utbildnings- och skolbarnomsorgskostnaderna påverkas i första hand av skolornas olika nivåer för den interkommunala ersättningen och andelen elever med särskilda behov. Reskostnaderna, som kan skilja sig väldigt mycket åt, påverkas i första hand av valet av färdmedel (t.ex. taxi eller kollektivtrafik), färdvägens längd, elevers eventuella tilläggshandikapp, möjligheten att samordna resor och möjligheten att resa i kollektivtrafik. I figuren nedan jämförs kostnaderna för utbildning, skolbarnomsorg och resor för de hemkommuner som har redovisat samtliga dessa kostnader. 900 000 kr Utbildningskostnader Reskostnader Skolbarnomsorgskostnader 800 000 kr 700 000 kr 600 000 kr 500 000 kr 400 000 kr 300 000 kr 200 000 kr 100 000 kr 0 kr Figur. Kommunernas kostnader för utbildning, skolbarnomsorg och resor per elev läsåret 2008/09 Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna 4
2. Inledning 2.1. Bakgrund Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att se över hur kommunernas ersättning till staten för elever i specialskolan påverkat inskrivningen i densamma. Statskontoret har till uppdrag att föreslå principer för kommunernas ersättning med utgångspunkten att denna ska höjas. Statskontoret ska också överväga om differentierade ersättningsnivåer bör införas utifrån kostnader för olika elevgrupper fördelade på olika poster som t.ex. undervisning, boende och fritid. I den proposition som ligger till grund för dagens ersättningssystem (prop. 1998/99:105) framhålls att utgångspunkten för avgiftens storlek borde vara den kostnad som kommunerna betalar per elev i de kommunala skolorna. Detta innebär att kommunernas ersättning för elever med hörselskada i specialskolan borde vara i nivå med den kostnad som kommunen skulle ha haft för eleven inom ramen för den egna kommunala skolan eller de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde, d.v.s. kommunernas alternativkostnad. Statskontoret har vänt sig till Ernst & Young för att se hur stor denna alternativkostnad är för de kommuner som skickar elever till de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde samt en friskola med liknande verksamhet. Eventuella boendekostnader och reskostnader ska särredovisas. Hemkommuner för elever i den statliga specialskolan betalar en ersättning per termin och elev till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Nivån på denna ersättning regleras genom förordningen SKOLFS1997:1 2. År 2009 är nivån 221 480 kr per elev och år. Denna ersättning är emellertid betydligt lägre än den faktiska kostnaden som år 2007 uppgick till 787 000 kr. 2.2. Syfte Syftet med uppdraget är att kartlägga hemkommunernas totala kostnad, samt eventuella boende- och reskostnader, för elever som idag går i kommunala hörselklasser med regionalt upptagningsområde samt friskolor med liknande verksamhet. 2.3. Avgränsning Uppdraget omfattar hemkommunernas kostnad för elever i de kommunala hörselklasserna vid Parkskolan i Uppsala, Alviksskolan i Stockholm, Solander Östra i Piteå, Silviaskolan i Hässleholm, Kannebäcksskolan i Göteborg samt Söderskolan i Falkenberg. Vidare omfattas hemkommunernas kostnad för elever i friskolan Nya Broskolan i Stockholm. 2.4. Metod Intervjuer med respektive skola har genomförts och skolornas ersättningsmodeller har kartlagts. I kontakterna med respektive skola har även identifierats hur många elever som går i de kommunala hörselklasserna, elevernas hemkommuner samt kostnaden för interkommunala elever. Uppgifter om kostnader enligt det interkommunala avtalet har erhållits för 60 kommuner och ca 97 procent av hörselklassernas elever. 2 Senaste ändringsföreskrift SKOLFS2008:85. 5
Kontakter har via e-post tagits med respektive hemkommun som, för respektive elev, ombetts lämna uppgifter avseende kostnader för utbildning enligt det interkommunala avtalet, samt för eventuellt tillkommande kostnader avseende modersmålsundervisning, skolbarnomsorg, resor, boende och övrigt. Uppgifter har erhållits från 41 av 60 kommuner. Uppgifterna avser totalt ca 80 procent av eleverna. Kontakter har vidare tagits med tjänstemän på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppgifter från skolornas ansökningar om bidrag för särskilda insatser på skolområdet (SISbidrag) samt uppgifter om beviljade bidrag har erhållits. Uppgifter om elever, kostnader och bidrag har inhämtats för läsåret 2008/09. Uppgifterna har sammanställts på elevnivå och utifrån detta material, som överlämnas till Statskontoret tillsammans med rapporten, har beräkningar gjorts. Vissa metodologiska överväganden har behövts göras när uppgifterna ställts samman. Dessa överväganden redogörs för i bilaga 1. I bilaga 8 framgår vilka personer som intervjuats inom ramarna för denna kartläggning. Rapporten har kvalitetssäkrats i enlighet med Ernst & Youngs kvalitetssäkringsmodell. Detta innebär att en intern avstämning görs med ytterligare person med kompetens inom området. 2.5. Rapportens disposition Rapporten inleds med en kortare redogörelse för de sju skolorna (kapitel 3). Därefter redogörs för de likheter och skillnader som finns mellan de sju skolornas ersättningsmodeller och ett resonemang förs kring de möjligheter och begränsningar som finns när det gäller att jämföra ersättningsnivåerna (kapitel 4). Sedan redogörs för respektive hemkommuns kostnader för utbildning, skolbarnomsorg och resor (kapitel 5). Slutligen jämförs hemkommunernas kostnader med den ersättningsnivå som gäller för den statliga specialskolan. 2.6. Medverkande konsulter Uppdraget har genomförts av Jane Granström, projektledare, samt av Johan Perols och Njal Roomans. Kvalitetssäkrare för uppdraget har varit Gunnar Uhlin. 6
3. Kort om skolorna 3.1. Antal elever och verksamhet Tre av skolorna har betydligt fler höreselklasselever än övriga fyra skolor. Alviksskolan är störst och har ungefär dubbelt så många elever i hörselklasser som Kannebäcks- och Silviaskolan. Utöver s.k. hörselklasser finns på Kannebäcksskolan även s.k. dövklasser samt taloch språkklasser vilka inte ingått i denna kartläggning. Om dessa elever inkluderas är elevantalet på Kannebäcksskolan ungefär lika stort som på Alviksskolan. Nya Broskolan, Parkskolan och Solander Östra har betydligt färre elever. Söderskolans hörselklassverksamhet, som kommer att läggas ned efter det nu pågående läsåret, är minst. Inflödet av nya elever har minskat de senaste åren p.g.a. av att höreselklassverksamheten varit nedläggningshotad. Tabell 1. Antal hörselklasselever och hemkommuner läsåret 2008/09 Antal Elever från Elever från Skola elever totalt den egna kommunen annan kommun Alviksskolan Stockholms stad Kannebäcksskolan Göteborgs stad Nya Broskolan Stockholms stad Parkskolan Uppsala kommun Silviaskolan Hässleholms kommun Söderskolan Falkenbergs kommun Solander Östra Piteå kommun) Antal hemkommuner (exkl. skolkommunen) 133 47 86 22 61 45 16 8 18 7 11 Uppgift saknas 12 5 7 4 52 11 41 21 6 3 3 2 24 11 13 3 Totalt 306 129 177 60 Källa: Uppgifterna för Nya Broskolan är hämtade från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Övriga uppgifter har lämnats av respektive skola. Skolkommunens storlek i förhållande till upptagningsområdets storlek är en faktor som påverkar förhållandet mellan elever från den egna kommunen och elever från andra kommuner, s.k. interkommunala elever. En annan faktor som påverkar är om det finns näraliggande kommuner som själva bedriver hörselklassverksamhet men där upptagningsområdet är begränsat till den egna kommunen. Hörselklassverksamheten är betydligt mer personalintensiv än den ordinära grundskolan. Det medför att skalfördelarna i teorin borde vara mindre än i den ordinära grundskolan. Skalfördelar kan även erhållas genom att skolorna delar lokaler med annan skolverksamhet. Härigenom kan sannolikt bl.a. lokaler och stödresurser utnyttjas mer effektivt. Alviksskolan, Söderskolan och Solanderskolan bedriver också grundskoleverksamhet för elever utan hörselnedsättning. Kannebäcksskolan, Parkskolan och Silviaskolan är samlokaliserad med andra grundskolor. Nya Broskolan bedriver enbart resursskoleverksamhet. Samtliga skolor utom Silviaskolan erbjuder utbildning för elever från förskoleklass till årskurs nio. I de mindre skolorna finns inte alltid tillräckligt elevunderlag för att bedriva verksamhet inom alla årskurser. Silviaskolan erbjuder utbildning från årskurs ett till nio (tio). 7
3.2. Bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten De sju skolorna har inte enbart kostnader för verksamheten utan även intäkter. Skolorna kvalificerar sig för SIS-bidrag, d.v.s. bidrag för särskilda insatser på skolområdet, som kan ansökas om hos Specialpedagogiska skolmyndigheten. Skolhuvudmän kan ansöka om bidrag för regionala undervisningsinsatser, sjukhusundervisning och utvecklingsprojekt för elever med funktionsnedsättning. Storleken på bidraget för regionala undervisningsinsatser beräknas efter en tämligen enkel modell. För grundskoleelever påverkas bidragets storlek av tre faktorer. För det första påverkas bidragsbeloppet av om eleven har rörelsehinder eller inte. För det andra påverkas bidragsbeloppet av om eleven kommer från den egna eller från annan kommun. Syftet härmed är att en kommun som tar ett större regionalt ansvar ska kompenseras för detta. Slutligen så påverkas schablonbeloppens storlek (A D i tabellen nedan) av Specialpedagogiska skolmyndighetens anslag. Beroende på myndighetens anslag kan dessa schablonbelopp antingen höjas eller sänkas. Tabell 2. Modell för beräkning av SIS-bidrag för regionala undervisningsinsatser Elev från egen kommun Elev från annan kommun Elev utan rörelsehinder A kr C kr Elev med rörelsehinder B kr D kr I tabellen nedan framgår hur mycket respektive skola erhöll i SIS-bidrag läsåret 2008/09. Bidraget betalas ut på kalenderårsbasis och inte på läsårsbasis. I tabellen nedan har därför ett genomsnitt beräknats utifrån bidragets storlek år 2008 respektive år 2009 för att bättre motsvara erhållet bidrag för läsåret 2008/09. Det bidrag som skolorna erhållit för 2009 kan komma att justeras något efter skolornas slutredovisning till Specialpedagogiska skolmyndigheten efter kalenderåret. 3 Uppgifterna om elevantal i tabellen nedan är de uppgifter som skolorna rapporterat till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppgifterna skiljer sig något från de uppgifter som vi erhållit från skolorna inom ramarna för denna kartläggning. Tabell 3. SIS-bidrag läsåret 2008/09 Skola Genomsnittligt antal elever Andel elever från egen kommun Andel elever från annan kommun Bidrag per elev Bidrag totalt Alviksskolan 139 34 % 66 % 23 529 kr 3 269 300 kr Kannebäcksskolan 4 113 71 % 29 % 20 693 kr 2 327 050 kr Nya Broskolan 18 40 % 60 % 24 790 kr 433 650 kr Parkskolan 11 55 % 45 % 26 595 kr 292 550 kr Silviaskolan 53 19 % 81 % 25 106 kr 1 329 450 kr Söderskolan 8 53 % 47 % 17 495 kr 128 600 kr Solander Östra 23 47 % 53 % 20 889 kr 468 550 kr Källa: Specialpedagogiska myndigheten. Egna beräkningar. 3 För Alviksskolan gäller detta även 2008 års bidrag eftersom slutredovisning för 2008 inte skett. Det är enligt en tillfrågad på Specialpedagogiska skolmyndigheten ovanligt att justeringar behöver ske efter slutredovisning. 4 Bidraget söktes samlat för såväl hörselklass-, dövklass- samt tal- och språkklassverksamheten. De tre miljoner kronor som Specialpedagogiska skolmyndigheten varje år utan rekvisition betalar till Göteborgs stad för undervisning i kommunens grundskola av elever med dövhet, som annars skulle ha tagits emot i den statliga specialskolan Vänerskolan ingår ej i tabellen. 8
4. Skolornas nivåer för de interkommunala ersättningarna I detta kapitel redogörs inledningsvis för de förutsättningar som följer kommunallagen för skolornas beräkning och uttagande av interkommunala ersättningar. Vidare redogörs för de likheter och skillnader som finns mellan de sju skolornas ersättningsmodeller och ett resonemang förs kring de möjligheter och begränsningar som finns när det gäller att jämföra ersättningsnivåerna. 4.1. Beräkning av nivån för den interkommunala ersättningen För de kommunala skolorna gäller vid beräkning av den interkommunala ersättningens storlek, d.v.s. det pris som hemkommunerna betalar för elevens skolgång, att kommunallagens självkostnadsprincip måste (KL 8:3c) beaktas. Självkostnadsprincipen innebär att kommunen inte får ta ut högre avgifter/ersättningar än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen tillhandahåller. Nya Broskolan, som är en idéburen friskola, berörs ej av ovanstående bestämmelser. Självkostnadsprincipen sätter en övre gräns för ersättningen, självkostnaden, men inte en nedre gräns. I flera fall kan en kommun välja att skattefinansiera hela eller delar av en avgifts- eller ersättningsfinansierad verksamhet. Att kommunen skattefinansierar en verksamhet som andra än kommunens egna medlemmar nyttjar är inte förenligt med kommunernas ändamål att verka för de egna invånarnas intressen. Den interkommunala ersättningen ska därför vara kommunens självkostnad. Eftersom nivån för den interkommunala ersättningen grundas på uppskattningar av kommunernas intäkter och kostnader för verksamheten kan över- eller underuttag av avgifter eller ersättningar förekomma. Ett överuttag kan accepteras om avgifterna/ersättningarna inte väsentligt överstiger självkostnaden. Det är inte helt självklart vilka kostnader som kommunen ska räkna som verksamhetskostnader inom ramarna för självkostnadsprincipen. Mycket förenklat kan sägas att alla direkta och indirekta kostnader bör kunna ligga till grund för beräkningen av självkostnaden. Personalkostnader är ett exempel på direkta kostnader. En indirekt kostnad kan exempelvis vara kostnader för skolledning och administration. Inte bara kostnader som ligger inom den ansvariga nämnden bör kunna utgöra underlag för beräkningen utan även kostnader som ligger centralt i kommunen. Med anledning av det som framförts ovan följer att skolorna bör kunna belägga att ersättningsnivån varken överstiger eller understiger självkostnaden. Det svåra ligger inte i att beräkna intäkterna. För de flesta skolorna utgörs denna av den egna kommunens skolpeng och/eller bidrag samt av de interkommunala ersättningar som erhålls för elever från annan kommun. Det svåra ligger istället i att beräkna kostnaderna. Att beräkna kostnaderna är sannolikt enklast om en s.k. hörselskola utgör en egen resultatenhet, har sina egna lokaler, egen skolledning o.s.v. Det blir sannolikt betydligt svårare att identifiera verksamhetens kostnader om hörselskolan är delvis eller helt integrerad i en annan skola med vilken den delar lokaler, personal m.m. I samtliga fall då flera verksamheter genererar kostnader måste schabloner eller andra beräkningsgrunder tillämpas för att uppskatta respektive verksamhets andel av den totala kostnaden. 9
I de intervjuer vi genomfört med representanter för de sex skolkommunerna har det framkommit att de inte tagit med samma kostnader i beräkningarna och att kostnaderna beräknats med olika metoder. Att utreda exakt hur mycket dessa skillnader påverkar jämförbarheten mellan ersättningsnivåerna är sannolikt ett relativt tidskrävande projekt. 4.2. Skolornas ersättningsmodeller Den ersättning som hemkommunerna för de interkommunala eleverna betalar bestäms på olika sätt i de sju skolorna. Den vanligaste modellen tillämpas av Kannebäcksskolan, Nya Broskolan, Parkskolan, Silviaskolan, Söderskolan och Solander Östra. Kommunerna har en standardersättning som gäller för samtliga elever i hörselklasserna, oavsett vilken klass de går i. För elever som har särskilda behov lämnas dock utrymme för särskilda överenskommelser med hemkommunen om kostnaden. Ett exempel på särskilt behov är att en elev behöver en elevassistent under skoltiden. Alviksskolan tillämpar en differentierad ersättningsmodell där ersättningsnivåerna påverkas av elevernas behov och de skolår de fullgör. Skillnaden mot övriga skolor består i att eleverna delas in i tre behovsgrupper där det för den tredje gruppen görs särskilda överenskommelser med hemkommunerna om ersättningsnivån. Vidare varierar ersättningen beroende på om eleven fullgör skolår 0 3, 4 6 eller 7 10. Tabell 4. Skolornas ersättningsmodeller Skola Standardersättning och ersättning enligt särskild överenskommelse Alviksskolan Kannebäcksskolan Nya Broskolan Parkskolan Silviaskolan Söderskolan Solander Östra Källa: Uppgifterna har lämnats av respektive skola. Nivåbedömning baserat på behov och skolår samt ersättning enligt särskild överenskommelse De olika ersättningsmodellerna medför en begränsning för den nivå på vilken en jämförelse av de interkommunala ersättningarna kan göras. En rättvisande jämförelse kan endast göras där det finns en gemensam nämnare. Eftersom flera skolor inte differentierar ersättningsnivån beroende på skolår kan en jämförelse i bästa fall göras på skolnivå. 4.3. Tjänster som ingår i skolornas interkommunala ersättning Tabellen nedan ger på övergripande nivå en bild av vad de sju skolorna inkluderar i den interkommunala ersättningen. Tabellen ska inte ses som en uttömmande sammanställning över den interkommunala ersättningens innehåll. 10
Tabell 5. Tjänster inkluderade i den interkommunala ersättningen Skola Modersmåls- Särskilt stöd enligt överenskom- Undervisninsorvård Skolbarnom- Skolhälsoundervisninmelse Alviksskolan Kannebäcksskolan Nya Broskolan Parkskolan Silviaskolan Söderskolan Solander Östra - Källa: Uppgifterna har lämnats av respektive skola. Alviksskolan skiljer sig från övriga skolor genom att ta ut en särskild ersättning för modersmålsundervisning. I Solander Östra har modersmålsfrågan aldrig aktualiserats och ställning har inte tagits till om det ingår i den interkommunala ersättningen. Parkskolan skiljer sig för det första genom att inkludera skolbarnomsorg och för det andra genom att exkludera skolhälsovård. För att jämförelser ska vara möjliga att göra mellan skolornas interkommunala ersättningar måste bl.a. de skillnader som framgår av tabellen ovan beaktas. När det gäller Alviksskolan är det känt hur många elever som erhåller modersmålsundervisning samt vilken ersättning som respektive hemkommun betalat för tjänsten. I avsnitt 4.4, där de interkommunala ersättningarna jämförs, har det därför varit möjligt att justera för denna olikhet i ersättningsmodellen. Kostnaderna för att tillhandahålla skolbarnomsorg är inte försumbara. Som exempel kan nämnas att årsavgiften för en elev i skolbarnomsorg år 2009 varierar mellan 121 300 och 167 100 kr per år på Alviksskolan. Avgiften differentieras i likhet med den interkommunala ersättningen med anledning av elevens behov och det skolår eleven fullgör. På Kannebäcksskolan är årsavgiften per elev 92 900 kr och på Silviaskolan är den ungefär hälften så stor. Kostnaden för skolhälsovård, som inte ingår i Parkskolans ersättning, är sannolikt en i sammananhanget försumbar kostnad. Vi saknar uppgift om hur stor del av den Parkskolans interkommunala ersättning som avser att täcka kostnader för tillhandahållandet av skolbarnomsorgsverksamheten. Vid en jämförelse av den interkommunala ersättningen och av hemkommunernas kostnader (se kapitel 5) så kommer uppgifterna för Parkskolan samt hemkommunerna Heby och Enköping inte att vara helt rättvisande. 4.4. Den interkommunala ersättningens storlek Som ovan nämnts har Alviksskolan en differentierad prislista. I tabellen nedan framgår nivån på den interkommunala ersättningen för de två behovsgrupperna inom respektive skolårsspann (0 3, 4 6 och 7 10). För de elever som erhåller modersmålsundervisning tillkommer en kostnad för hemkommunen motsvarande 9 100 kr per termin. 11
Tabell 6. Alviksskolans ersättningsnivåer läsåret 2008/09 Skolår Behovsgrupp Ersättningsnivå Skolår 0 3 1 156 933 kr Skolår 4 6 1 161 348 kr Skolår 7 10 1 172 455 kr Skolår 0 3 2 282 604 kr Skolår 4 6 2 287 019 kr Skolår 7 10 2 298 127 kr Skolår 0 10 3 Efter överenskommelse Källa: Alviksskolan För att underlätta en jämförelse mellan Alviksskolan och övriga skolors standardersättning kan ett genomsnittligt pris per elev beräknas för Alviksskolan. Den genomsnittliga kostnaden för samtliga elever i de två lägre behovsgrupperna var ca 207 000 läsåret 2008/09. 5 Om även kostnaden för modersmålsundervisning beaktas, vilket inte ingår i Alviksskolans grundersättning, skulle den genomsnittliga kostnaden vara ca 210 000 kr. 6 Tabell 7. Ersättningsnivåer läsåret 2008/09, samtliga skolor Skola Ersättningsnivå Alviksskolan 7 210 000 kr Kannebäcksskolan 245 000 kr Nya Broskolan - Parkskolan 282 000 kr Silviaskolan 147 700 kr Söderskolan 198 600 kr Solander Östra 134 496 kr Källa: Uppgifterna har lämnats av respektive skola. Egen beräkning av Alviksskolans ersättningsnivå. Noteras bör att det inte är en helt rättvisande jämförelse i tabellen ovan. I första hand beror detta på att Parkskolans standardersättning inte är helt jämförbar då skolhälsovård inte ingår samtidigt som skolbarnomsorg ingår. Vi saknar uppgift om hur stora kostnader som hemkommunerna har för elevernas skolhälsovård och hur stor del av den interkommunala ersättningen som används för att finansiera just skolbarnomsorgsverksamheten. I tabellen ovan beaktas dessutom endast standardersättningarna. Det är dock förhållandevis få elever för vilka särskilda överenskommelser görs. Enligt de uppgifter som vi erhållit från skolorna och hemkommunerna har det under läsåret 2008/09 gjorts särskilda överenskommelser beträffande sex elever i såväl Alviksskolan som Silviaskolan. Detta motsvarar ungefär sju procent av samtliga elever. I övriga skolor fanns det inga elever för vilka särskilda överenskommelser gjorts den aktuella perioden. 8 Ersättningarna kan variera relativt kraftigt från ett år till ett annat. Kannebäcksskolan har inför höstterminen 2009 höjt ersättningen med åtta procent efter att skolan inte höjt den de fyra senaste åren. Det innebär att kostnaden per hörselklasselev och år ökar till 264 600 kr. Parkskolan har inför höstterminen höjt ersättningsnivån med fem procent från 282 000 kr till 296 100 kr. 5 Genomsnittskostnaden för de elever som läsåret 2008/09 ingick i behovsgrupp 1 var ca 162 000 kr och för de elever som ingick i behovsgrupp 2 var genomsnittskostnaden ca 287 000 kr. 6 Höstterminen 2008 respektive vårterminen 2009 var det totalt 14 av 79 respektive 80 interkommunala elever i de två lägre behovsgrupperna som hade modersmålsundervisning. 7 Genomsnittskostnad. I avsnitt 4.4 förklaras hur denna beräknats. 8 Uppgifter saknas för ett flertal av Nya Broskolans interkommunala elever. 12
4.5. Statens och hemkommunernas totala kostnad Staten har kostnader för bidraget avseende särskilda insatser på skolområdet (SIS-bidraget). Bidraget medför att kommunernas kostnad för elever i hörselklasserna minskar. De intäkter som respektive skola erhåller genom bidraget för särskilda insatser på skolområdet (SIS-bidrag) ska ingå i beräkningen av kostnaden för att bedriva verksamheten. Hänsyn till bidraget ska därför ha tagits när nivån på de interkommunala ersättningarna bestäms. Om bidraget inte fanns skulle de interkommunala ersättningarna rimligen vara högre. I tabellen nedan summeras skolornas standardersättningar och erhållet SIS-bidrag per elev. Den totala kostnaden motsvarar statens och kommunernas gemensamma kostnad. Tabell 8. Summering av interkommunal ersättning och SIS-bidrag läsåret 2008/09 Skola Ersättningsnivå SIS-bidrag per elev Totalt Alviksskolan 9 210 000 kr 23 529 kr 233 529 kr Kannebäcksskolan 245 000 kr 20 693 kr 265 693 kr Nya Broskolan - 24 790 kr - Parkskolan 282 000 kr 26 595 kr 308 595 kr Silviaskolan 147 700 kr 25 106 kr 172 806 kr Söderskolan 198 600 kr 17 495 kr 216 095 kr Solander Östra 134 496 kr 20 889 kr 155 385 kr Källa: Uppgifterna har lämnats av respektive skola och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Egna beräkningar av SIS-bidrag per elev och Alvikskolans interkommunala ersättning. 9 Genomsnittskostnad. I avsnitt 4.4 förklaras hur denna beräknats. 13
5. Hemkommunernas kostnader Ernst & Youngs uppdrag består i att redovisa kostnaden för de kommuner som skickar elever till de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde samt en friskola med liknande verksamhet. Eventuella boendekostnader och reskostnader ska särredovisas. I detta kapitel återfinns en redogörelse för de kostnader som hemkommunerna har haft för elevernas utbildning, resor och skolbarnomsorg. Först redovisas dessa separat i tre olika avsnitt. Därefter kommer summeringar av de olika kostnaderna att redovisas. Redovisningen baseras på de uppgifter som de sju skolorna samt respektive elevs hemkommun har lämnat (se även avsnitt 2.4 om metod). Då ingen kommun uppgivit att de har haft kostnader för elevernas boende så sker ingen specifik redovisning kring detta annat än detta konstaterande. Slutligen görs även en jämförelse för respektive hemkommun mellan kostnaderna per elev för kommunens samtliga grundskoleelever och kostnaderna per elev för eleverna i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde. 5.1. Utbildningskostnader Den interkommunala ersättning som hemkommunerna betalar används av de sju skolorna huvudsakligen till att finansiera det som i denna rapport avses med utbildningskostnader. En mindre del av ersättningen används för att täcka kostnader som inte direkt kan hänföras till kostnader förknippade med att tillhandahålla undervisning. Denna mindre del av ersättningen består exempelvis av skolornas/skolkommunernas kostnader för elevernas försäkring, skolhälsovård 10 och skolmåltider. Med begreppet utbildningskostnader avses i denna rapport de kostnader som vi menar är förknippade med att tillhandahålla undervisning, t.ex. kostnader för lärare, lokaler, skolledning, lärarnas kompetensutveckling, läromedel, kapitalkostnader och administration. Vidare har vi valt att låta den extra ersättning som hemkommunerna erlägger för elever med särskilda stödbehov ingå i begreppet. Syftet med det särskilda stödet är främst att möjliggöra för eleven att tillgodogöra sig undervisningen. Slutligen ingår även modersmålsundervisningen i utbildningsbegreppet. Hur mycket som respektive kommun betalar för utbildning, per elev, i de regionala hörselklasserna påverkas av ett flertal faktorer: Den interkommunala ersättningens storlek Andelen elever med särskilda behov Vilka skolår eleverna fullgör Andelen elever med modersmålsundervisning I hög grad avgörs hemkommunernas utbildningskostnader av i vilken av de sju skolorna som eleverna går eftersom ersättningsnivåerna skiljer sig tämligen mycket åt. Elever med särskilda behov, för vilka en särskild ersättningsnivå överenskoms, kan dock påverka en hemkommuns genomsnittliga kostnad väsentligt eftersom det totala antalet elever som respektive hemkommun har i hörselklasserna är relativt litet. Viss påverkan på den genomsnittliga kost- 10 Dock ej i Parkskolan, se Tabell 5. Tjänster inkluderade i den interkommunala ersättningen. 14
naden har även vilket skolår som eleverna fullgör då Alviksskolan har en differentierad ersättning. Skolan tar också ut en särskild ersättning för modersmålsundervisning varför andelen avnämare påverkar den genomsnittliga kostnaden för utbildning. En sammanställning över respektive hemkommuns utbildningskostnad, per elev och totalt för läsåret 2008/09, återfinns i bilaga 2. I tabellen nedan ges en summarisk bild av de sammanlagt 60 hemkommunernas kostnader för 171 elevers utbildning. Tabell 9. Nyckeltal utbildningskostnader läsåret 2008/09 Nyckeltal Kommun Utbildningskostnad per elev Lägst Luleå, Malå, Älvsbyn 134 496 kr Högst Solna 323 562 kr Median 172 455 kr Medelvärde 206 204 kr Källa: Uppgifter lämnade av skolorna och hemkommunerna Kommunernas genomsnittliga kostnad per elev skiljer sig mycket åt. De tre Norrbottenskommunerna Luleå, Älvsbyn och Malå med elever i Solander Östra har de lägsta kostnaderna, ca 134 500 kr per år. De fyra kommunerna med den högsta genomsnittliga kostnaden har elever i Alviksskolan, nämligen Håbo, Upplands Väsby, Vallentuna och Solna. Den högsta kostnaden har Solna, ca 323 500 kr per elev och år, vilket är nästan 150 procent högre än de tre Norrbottenskommunernas kostnader och knappt 60 procent högre än medelvärdet. Att de fyra kommunerna i Stockholms län har en jämförelsevis hög kostnad beror på att de har en stor andel elever i Alviksskolans två högsta behovsgrupper, d.v.s. att de har en stor andel elever med ett större behov av stöd. Hemkommunerna har rimligen administrationskostnader som följer av ansvaret för eleven. Ingen av hemkommunerna har redovisat att de har denna typ av overheadkostnad, vars storlek sannolik är ringa och svår att bedöma. Utbildningskostnaderna per elev för elever i de regionala hörselskolorna med regionalt upptagningsområde är högre än de genomsnittliga reskostnaderna för samtliga elever i hemkommuner. En mer detaljerad redogörelse för kostnadsrelationen återfinns i bilaga 6. 5.1.1. Särskilda överenskommelser För tolv av eleverna har skolornas befintliga prislistor frångåtts och särskilda överenskommelser gjorts för den interkommunala ersättningens storlek. För två av dessa elever avsåg den särskilda överenskommelsen enbart en termin läsåret 2008/09. Dessa elever finns vid antingen Alviksskolan eller Silviaskolan. Den genomsnittliga interkommunala ersättningen för dessa elever var 427 267 kr vid Alviksskolan och 274 000 kr vid Silviaskolan. 5.2. Skolbarnomsorgskostnader Mycket stora skillnader framträder mellan hemkommunerna i Stockholmsregionen och hemkommunerna i övriga landet. Enligt den kostnadsredovisning som hemkommunerna i Stockholms län har lämnat finns det skolbarnomsorgskostnader för knappt 60 procent av eleverna. Övriga hemkommuner har däremot knappt redovisat skolbarnomsorgskostnader för någon elev. En sammanställning över respektive hemkommuns skolbarnomsorgskostnader, per elev och totalt för läsåret 2008/09, återfinns i figuren nedan och bilaga 3. Det är 39 av 60 hemkommuner som har lämnat uppgifter beträffande sina kostnader för elevernas skolbarnomsorg. Av 15
de 39 kommunerna har endast 16 redovisat att de har kostnader för elevernas skolbarnomsorg. 250 000 kr Skolbarnomsorgskostnad 200 000 kr 150 000 kr 100 000 kr 50 000 kr 0 kr Figur 1. Genomsnittlig skolbarnomsorgskostnad per elev läsåret 2008/09 Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna I tabellen nedan ges en summarisk bild av sammanlagt 39 hemkommuners kostnader för 132 elevers skolbarnomsorg. Av de 132 eleverna fanns kostnader redovisade för sammanlagt 42 elever. I övriga fall var den redovisade kostnaden noll. Tabell 10. Nyckeltal skolbarnomsorgskostnader läsåret 2008/09 Nyckeltal Kommun Skolbarnomsorgskostnad per elev Lägst 23 kommuner 0 kr Lägst (kommuner som redovisat kostnad > 0 kr) Sigtuna 13 447 kr Högst Vallentuna 193 217 kr Median 0 kr Medelvärde 33 915 kr Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och av Alviksskolan som erbjuder skolbarnsomsorg för elever i årskurs 1 3 i egen regi. Det finns stor anledning att ifrågasätta korrektheten i de lämnade uppgifterna avseende skolbarnomsorgskostnader. Vår bedömning är att flera kommuner missat att redovisa kostnader för skolbarnomsorg. 5.3. Reskostnader Enligt skollagen (4:7) är hemkommunen skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet. 16
Hemkommunernas kostnader för elevernas skolskjutsresor påverkas av ett flertal faktorer, framför allt: Färdvägens längd Val av färdmedel, t.ex. taxi eller kollektivtrafik Elevers eventuella tilläggshandikapp Möjligheten att samordna resor Möjligheten att resa i kollektivtrafik Skolornas upptagningsområden är olika stora och elevernas resväg därmed också olika lång. Från Solna är det t.ex. endast ett par kilometer till Alviksskolan i västra Stockholm medan det är drygt elva mil från Växjö till Söderskolan i Hässleholm. Mellan Malå och Piteå (Solander Östra) är drygt 16 mil men hemkommunen har inte redovisat att de har några reskostnader för eleven. Taxiresor är mycket dyrare än resor i reguljär kollektivtrafik en enkelresa kostar många gånger mer än ett terminskort hos Storstockholms Lokaltrafik (SL). Om möjligheten finns att samordna taxiresor kan resekostnaden per elev minskas. De yngre eleverna åker av naturliga skäl i högre utsträckning taxi till skolan än äldre elever. Indirekt påverkar således elevernas ålder hemkommunernas reskostnader. Elever med vissa tilläggshandikapp åker också i högre utsträckning taxi. De två grannkommunerna Solna och Sundbyberg ligger endast ett par kilometer från Alviksskolan, men Solnas kostnad för resor är i genomsnitt ca 26 500 kr dyrare per elev. Skillnaden kan förstås mot bakgrund av valet av färdmedel och indirekt Solnaelevernas lägre ålder. Där det finns ett väl utbyggt kollektivtrafiknät är det i högre utsträckning möjligt att låta elever nyttja detta. Alternativet är i många fall taxiresor. En sammanställning över respektive hemkommuns reskostnader, per elev och totalt för läsåret 2008/09, återfinns i figuren nedan samt i bilaga 4. Endast de hemkommuner som lämnat uppgift för såväl utbildnings- som resekostnader finns med i diagrammet. 600 000 kr Reskostnad 500 000 kr 400 000 kr 300 000 kr 200 000 kr 100 000 kr 0 kr Figur 2. Genomsnittlig reskostnad per elev läsåret 2008/09 Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna 17
I tabellen nedan ges en summarisk bild av sammanlagt 40 hemkommuners kostnader för 136 elevers resor. Av dessa elever fanns kostnader redovisade för sammanlagt 125 elever. I övriga fall var kostnaden noll. Tabell 11. Nyckeltal reskostnader läsåret 2008/09 Nyckeltal Kommun Reskostnad per elev Lägst Norrtälje, Enköping, Höör, Malå 0 kr Lägst (kommuner som redovisat kostnad > 0 kr) Sundbyberg, Upplands Väsby 1 120 kr Högst Växjö 571 402 kr Median 55 970 kr Medelvärde 82 174 kr Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och Piteå kommun (Solander Östra) som upphandlar resor åt skolans samtliga elever). Korrektheten i vissa av hemkommunernas lämnade uppgifter kan ifrågasättas. Det kan naturligtvis finnas förklaringar till att ett par kommuner inte redovisar några reskostnader för sina elever, t.ex. att elevens föräldrar pendlar samma sträcka. Reskostnaderna per elev för elever i de regionala hörselskolorna med regionalt upptagningsområde är av flera skäl väsentligt högre än de genomsnittliga reskostnaderna för samtliga elever i hemkommuner. En mer detaljerad redogörelse för kostnadsrelationen återfinns i bilaga 6. 5.4. Sammanställning av kostnader Ovan har redogjorts för kostnaderna för utbildning, skolbarnomsorg och resor. I detta avsnitt summeras utbildningskostnaderna med övriga kostnader i de tre möjliga kombinationerna: Utbildningskostnader och skolbarnomsorgskostnader Utbildningskostnader och reskostnader Utbildningskostnader, skolbarnomsorgskostnader och reskostnader I tabellen nedan ges en övergripande bild över kostnaderna (se även bilaga 5). I följande avsnitt kommenteras sammanställningarna ytterligare. Den första och tredje punkten kommer att behandlas i avsnitt och 5.4.2 medan den andra punkten kommer att behandlas i avsnitt 5.4.1. De sju skolorna erhåller bidrag för särskilda insatser på skolområdet (SIS-bidrag) för att bedriva verksamheten. Detta bidrag påverkar indirekt hemkommunernas kostnader eftersom den interkommunala ersättningen skulle vara högre om bidraget inte fanns. Anledningen till att vi i tabellen nedan redovisar kostnaderna såväl exklusive som inklusive statens kostnader för SIS-bidraget är för att inte bara åskådliggöra hemkommunernas kostnader utan även samhällets kostnader. 18
Reskostnad Tabell 12. Sammanställning av kostnader Kostnader Nyckeltal Kommuner Utbildning och skolbarnomsorg (uppgifter för 40 kommuner) Utbildning och resor (uppgifter för 40 kommuner) Utbildning, skolbarnomsorg och resor (uppgifter för 39 kommuner) Hemkommunens kostnad per elev läsåret 2008/09 Hemkommunens kostnad inklusive statens kostnad för SIS-bidrag per elev och år Lägst Malå, Luleå 134 496 kr 155 386 kr Högst Vallentuna 502 844 kr 526 373 kr Median 237 985 kr Medelvärde 244 687 kr Lägst Malå 134 496 kr 155 386 kr Högst Växjö 839 102 kr 864 208 kr Median 260 634 kr Medelvärde 289 711 kr Lägst Malå 134 496 kr 155 386 kr Högst Växjö 839 102 kr 864 208 kr Median 282 000 kr Medelvärde 322 575 kr Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna Att medelvärdena är högre än medianerna beror på att det finns mindre antal hemkommuner som vars kostnader relativt sätt är mycket högre än flertalet av de övriga hemkommunerna. 5.4.1. Utbildning och resor Stora skillnader framträder mellan respektive kommun när det gäller såväl utbildnings- som resekostnader. I spridningsdiagrammet nedan åskådliggörs respektive hemkommuns kostnader för utbildning och resor. Det framgår i figuren att drygt hälften av hemkommunerna har utbildningskostnader mellan ca 135 000 och 250 000 kr samt reskostnader mellan 0 och 100 000 kr. Utökas spannet för resorna till 200 000 kr innefattas knappt tre fjärdedelar av hemkommunerna. 600 000 kr 500 000 kr Växjö 400 000 kr 300 000 kr 200 000 kr 100 000 kr 0 kr Malå 0 kr 50 000 kr 100 000 kr 150 000 kr 200 000 kr 250 000 kr 300 000 kr 350 000 kr Utbildningskostnad Figur 3. Spridningsdiagram över hemkommunernas utbildnings- och reskostnader Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna Solna 19
Tre tydliga ytterligheter framträder. För det första Växjö med höga reskostnader, ca 570 000 kr. För det andra Solna med höga utbildningskostnader, ca 325 000 kr. För det tredje Malå med låga utbildnings- och resekostnader, ca 135 000 kr för utbildning och 0 kr för resor. I tabellen nedan framgår samma uppgifter som i figuren ovan. I tabellen är det lättare att utläsa hur stor andel av hemkommunerna som återfinns inom olika intervaller för utbildningsoch reskostnaderna. Tabell 13. Antal (andel) kommuner i olika kostnadsintervaller läsåret 2008/09 Utbildning Resor 100 150 tkr 150 200 tkr 200 250 tkr 250 300 tkr 300 350 tkr Summa 500 600 tkr 1 (3 %) 1 (3 %) 400 500 tkr 1 (3 %) 1 (3 %) 300 400 tkr 1 (3 %) 2 (5 %) 3 (8 %) 200 300 tkr 1 (3 %) 1 (3 %) 2 (5 %) 100 200 tkr 4 (11 %) 1 (3 %) 1 (3 %) 6 (16 %) 0 100 tkr 6 (16 %) 4 (11 %) 11 (29 %) 3 (8 %) 1 (3 %) 25 (66 %) Summa 11 (29 %) 5 (13 %) 13 (34 %) 7 (18 %) 2 (5 %) 38 (100 %) Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna 5.4.2. Utbildning, skolbarnomsorg och resor Som konstaterats ovan är det stora skillnader mellan hemkommunernas genomsnittliga kostnader per elev. I diagrammet nedan jämförs kommunernas kostnader för utbildning, skolbarnomsorg och resor. Endast de kommuner som lämnat uppgifter för utbildning, skolbarnomsorg och resor finns med i diagrammet. 900 000 kr Utbildningskostnader Reskostnader Skolbarnomsorgskostnader 800 000 kr 700 000 kr 600 000 kr 500 000 kr 400 000 kr 300 000 kr 200 000 kr 100 000 kr 0 kr Figur 4. Kommunernas kostnader för utbildning, skolbarnomsorg och resor per elev läsåret 2008/09 Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna Skillnaderna mellan hemkommunernas reskostnader är betydligt större än skillnaderna beträffande kostnader för utbildning och skolbarnomsorg. Av denna anledning är det de hemkommuner som har höga kostnader för resor som har de högsta sammanlagda kostnaderna per elev. 20
Som framgått ovan befarar vi att det finns hemkommuner som har missat att redovisa kostnader för skolbarnomsorg. Den inbördes ordning mellan kommuner som framgår av diagrammet ovan är således med stor sannolikhet inte fullständigt rättvisande. 21
6. Sammanfattande analys Hemkommuner för elever i den statliga specialskolan betalar en ersättning per termin och elev till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Nivån på denna ersättning regleras genom förordningen SKOLFS1997:1 11. År 2009 är nivån 221 480 kr per elev och år. Den faktiska kostnaden för att bedriva verksamheten är dock betydligt högre. År 2007 var den 787 000 kr. Ersättningsnivån, 221 480 kr, ska ställas i relation till den kostnad som hemkommunerna har för elever i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde. Skillnaden mellan den kommun som betalar den lägsta och den största interkommunala ersättningen per elev är stor. Även kostnaderna för resor och skolbarnomsorg varierar kraftigt. Ingen av hemkommunerna har redovisat kostnader för boende. Medelvärden och medianer är sannolikt bäst lämpade för jämförelse med den enhetliga ersättningsnivån som finns för specialskolan. Tabell 14. Jämförelse av ersättningen för den statliga specialskolan och kostnaden per elev i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde Kostnader Nyckeltal Avvikelse mot den Hemkommunens kostnad statliga specialskolans per elev läsåret 2008/09 ersättningsnivå Utbildning (uppgifter för 60 kommuner) Median 172 455 kr -49 025 kr Medelvärde 206 204 kr -15 276 kr Utbildning och skolbarnomsorg Median 237 985 kr 16 505 kr (uppgifter för 39 kommuner) Medelvärde 244 687 kr 23 207 kr Utbildning och resor (uppgifter för Median 260 634 kr 34 416 kr 39 kommuner) Medelvärde 289 711 kr 68 231 kr Utbildning, skolbarnomsorg och Median 282 000 kr 60 520 kr resor (uppgifter för 38 kommuner) Medelvärde 322 575 kr 101 095 kr Källa: Uppgifter lämnade av hemkommunerna och skolorna I tabellen ovan har det bidrag som Specialpedagogiska skolmyndigheten betalar ut till de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde inte beaktats. Om utöver hemkommunernas kostnad även statens ska beaktas ska ca 23 500 kr adderas till respektive median och medelvärde ovan. I den statliga specialskolan svarar staten för att eleverna kostnadsfritt erhåller för utbildningen nödvändiga resor och boende för de elever som p.g.a. skolgången måste bo utanför det egna hemmet. Av de uppgifter som redovisats av hemkommunerna inom ramarna för denna kartläggning är det tydligt att kostnaden för elevernas utbildning och resor är högre i de kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde än de hade varit i den statliga specialskolan. Den genomsnittliga kostnaden är ca 68 000 kr högre per elev. Om dessutom skolbarnomsorgskostnaderna beaktas i jämförelsen är den genomsnittliga kostnaden drygt 101 000 kr högre. Den genomsnittliga utbildningskostnaden som beräknats i denna kartläggning är betydligt lägre än den genomsnittliga kostnad som beräknats i SOU 2007:87 Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder för samtliga hörselklasselever i de sex kommunala hörselklasserna med regionalt upptagningsområde som är 270 000 kr. Genomsnittskostnaden i SOU:n är således beräknad för samtliga elever, såväl de interkommunala som de egna, och inte 11 Senaste ändringsföreskrift SKOLFS2008:85. 22
enbart för de interkommunala eleverna. Avvikelsen är ca 40 000 kr per elev om SIS-bidraget beaktas i jämförelsen. Av det som framförts i avsnitt 4.1 ovan borde kostnaderna för de interkommunala eleverna och de egna eleverna inte skilja sig från varandra givet att det är samma tjänst som erbjuds. I sammanhanget är det intressant att titta närmare på de uppgifter som de sju skolorna redovisat till Specialpedagogiska skolmyndigheten. För år 2008 har de flesta skolornas huvudmän slutredovisat uppgifter om antal elever från egen och annan kommun, verksamhetens totala kostnader samt inkomster från de interkommunala ersättningarna. Det finns sannolikt betydande skillnader i hur skolornas huvudmän beräknat verksamhetskostnaderna, varför uppgifterna bör ses som ungefärliga och inte fullt jämförbara. Tre intressanta förhållanden framträder: Om redovisade interkommunala ersättningar divideras med antalet interkommunala elever erhålls värdet 205 449 kr. Detta är i nivå med de genomsnittliga kostnader för hemkommunerna som framkommit i denna kartläggning (se tabellen ovan). Om den interkommunala ersättningen dras från de redovisade totala kostnaderna för verksamheten och denna summa divideras med antalet elever från den egna kommunen så erhålls den genomsnittliga kostnaden för de egna eleverna. Det värdet som erhålls vid en sådan beräkning är 423 713 kr. För att en jämförelse med punkten ovan ska kunna göras måste det genomsnittliga bidraget per elev år 2008, 21 731 kr, dras ifrån. Värdet blir då 401 982 kr. Den genomsnittliga kostnaden för samtliga elever är 302 389 kr. Detta är drygt tio procent högre än det genomsnittliga beloppet som framgår i SOU 2007:87. Det beloppet, 270 000 kr, avser dock år 2007 och Nya Broskolan ingår inte i beräkningsunderlaget. Den genomsnittliga kostnaden kan ställas i relation till de faktiska kostnaderna för den statliga specialskolan. De sju skolornas genomsnittliga kostnad per elev var 423 713 kr medan kostnaden per elev i den statliga specialskolan var 787 000 kr år 2007, d.v.s. nästa dubbelt så hög. Det finns påtagliga skillnader i de två skolformernas förutsättningar varför jämförelsen inte kan ligga till grund för en bedömning av kostnadseffektiviteten. Det ovan framförda ger upphov till en intressant fråga, nämligen om nivån på de interkommunala ersättningarna verkligen motsvarar självkostnaden. Detta är dock inte en fråga som ska belysas eller utredas inom ramarna för denna kartläggning. I bilaga 7 finns beräkningsunderlaget för ovanstående kostnadsuppgifter även redovisat för respektive skola. 23