Är resa med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare inom länsfärdtjänstområde att betrakta som färdtjänst?

Transkript

1 1 Är resa med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare inom länsfärdtjänstområde att betrakta som färdtjänst? En 71-årig man ansökte om riksfärdtjänst med taxi för en resa till en annan kommun, men ansökan ändrades till att gälla länsfärdtjänst eftersom resan kunde ske inom regionens länsfärdtjänstområde. Ansökan avslogs och förvaltningsrätten prövade överklagandet enligt riksfärdtjänstlagen. Kammarrätten anser att förvaltningsrätten istället borde prövat ärendet enligt färdtjänstlagen och finner att det inte framkommit att mannen inte kan resa med tåg eller buss med ledsagare enligt beviljad länsfärdtjänst. Hans överklagande avslås därför. JP Infonets färdtjänstexpert Henry Freij reder ut begreppen i sin analys av målet. En 71-årig man hade ansökt om riksfärdtjänst med taxi mellan Varberg och Göteborg. Efter kontakt med mannen ändrades dock hans ansökan till en ansökan om länsfärdtjänst, eftersom resmålet därigenom kunde nås utan riksfärdtjänst. Mannens ansökan om taxi hela vägen avslogs eftersom resan till Göteborg ansågs kunna genomföras med tåg tillsammans med ledsagare (benämnt medföljare i regionens regelverk). I Göteborg hade mannen inom ramen för sitt färdtjänsttillstånd möjlighet att få resa med bil från stationen till själva resmålet och även i övrigt inom kommunen. Mannen överklagade regionens beslut med motiveringen att han hade svårt för att resa med tåg eller buss. TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER Av 1 lagen (1997:736) om färdtjänst, färdtjänstlagen, framgår att denna lag gäller särskilt anordnade transporter för personer med funktionshinder (färdtjänst). Av 3 samma lag (samt 5 om kommunen överlåtit sina uppgifter till en regional kollektivtrafikmyndighet) framgår att skyldigheten att anordna färdtjänst inskränker sig till att gälla inom den sökandes folkbokföringskommun. Endast om det finns särskilda skäl gäller skyldigheten också mellan hemkommunen och en annan kommun. Vidare får tillståndsmyndigheten anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.

2 2 I 8 stadgas att om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under resorna, ska tillståndet gälla även ledsagaren. Av 9 framgår att tillstånd i skälig omfattning får förenas med föreskrifter om bland annat vilket färdsätt som får användas och inom vilket område resor får göras. FÖRVALTNINGSRÄTTEN Förvaltningsrätten fann, utan att ange skälen för detta, att överklagandet skulle prövas utifrån bestämmelserna i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst, riksfärdtjänstlagen, och inte utifrån färdtjänstlagen. Domstolen konstaterar att regionen beviljat mannen länsfärdtjänst i form av tåg, med möjlighet för medföljare att åka med gratis. Rätten fann att frågan i målet gällde vilket färdmedel som skulle användas. Förvaltningsrätten fann att det var klaganden som skulle visa att resan till följd av hans funktionshinder behövde genomföras med taxi. Enligt förvaltningsrättens mening var det inte visat att mannen till följd av sitt funktionshinder var förhindrad att åka tåg varför överklagandet avslogs. Mannen överklagade förvaltningsrättens dom. KAMMARRÄTTEN Mannen yrkade i kammarrätten att han skulle beviljas färdtjänst enligt sin ansökan, det vill säga färdtjänst med taxi mellan Varberg och resmålet i Göteborg. Regionen ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bland annat att mannen ansökt om färdtjänst mellan Varberg och Göteborg, en sträcka som rymdes inom länsfärdtjänstområdet enligt lagen om färdtjänst. Detta område omfattade hela länet samt till länet angränsande kommuner inklusive Göteborg samt ytterligare några kommuner. Mannen uppmärksammades på att han ansökt på fel blankett och efter dialog med honom behandlades ansökan som en ansökan om länsfärdtjänst. I skälen för sitt avgörande konstaterar kammarrätten att mannen ansökt om färdtjänst enligt färdtjänstlagen och att hans ansökan handlagts av regionen enligt den lagen. Kammarrätten anser att förvaltningsrätten gjort fel som i stället prövat om mannen varit berättigad till riksfärdtjänst, men att denna brist inte är av sådant slag att det finns anledning att återförvisa målet till förvaltningsrätten. Kammarrätten gör därefter bedömningen att mannens rätt till den sökta färdtjänsten ska prövas utifrån 7-9 färdtjänstlagen. Där framgår att tillstånd till färdtjänst ska meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Vidare framgår att om den som söker tillstånd tillfärdtjänst behöver ledsagare under resorna, ska tillståndet gälla även ledsagaren. Kammarrätten finner också att tillstånd till färdtjänst enligt lagen också i skälig omfattning får förenas med föreskrifter om vilket färdsätt som får användas. Kammarrätten finner därefter att mannen sedan i maj 2014 har tillstånd enligt lagen om färdtjänst till så kallad länsfärdtjänst i form av resor med tåg eller buss med kostnadsfri ledsagare och att det inte framkommit något som visar att han inte klarar att resa på detta sätt. Överklagandet avslås därmed. ANALYS Förvaltningsrätten och kammarrätten har i det aktuella målet olika uppfattningar om huruvida mannens ansökan om länsfärdtjänst ska prövas enligt färdtjänstlagen eller riksfärdtjänstlagen. Efter dialog med sökanden hade hans ansökan av regionen ändrats från en ansökan om riksfärdtjänst till en ansökan om färdtjänst i form av länsfärdtjänst. Som framgår av 1 färdtjänstlagen definieras färdtjänst som särskilt anordnade transporter för personer med funktionshinder. Eftersom allmänna kommunikationer inte är särskilt anordnade transporter för personer med funktionshinder, uppfyller inte allmänna kommunikationer färdtjänstlagens definition av vad som är färdtjänst i lagens mening. Därmed kan tillstånd till färdtjänst inte beviljas för resa med allmänna kommunikationer. Av färdtjänstlagens 3 (liksom av 5 när kommunen som i här aktuellt mål har överlåtit sina

3 3 uppgifter enligt färdtjänstlagen till den regionala kollektivtrafikmyndigheten) begränsas tillståndsgivarens skyldighet att anordna färdtjänst till den sökandes folkbokföringskommun, om det inte finns särskilda skäl. Färdtjänstlagen definierar inte vad som avses med begreppet särskilda skäl. Enligt färdtjänstlagens förarbeten (prop. 1996/97:115 s. 76) kan särskilda skäl vara att den sökande har sitt arbete i en grannkommun eller måste göra en nödvändig serviceresa till en närliggande kommun. Vidare anges att om skälen är starka bör det även komma ifråga att få resa till en mer avlägsen kommun. Ytterligare vägledning ges inte. Vidare får tillståndsmyndigheten anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner. Någon skyldighet att anordna färdtjänst helt utanför hemkommunen föreligger dock inte. Det sistnämnda är i förekommande fall ett helt frivilligt åtagande från tillståndsmyndighetens sida. I det aktuella målet har några särskilda skäl för att anordna färdtjänst till annan kommun inte hävdats. Inga andra omständigheter i målet talar heller för en sådan skyldighet. Därmed har tillståndsgivaren inte haft någon skyldighet att anordna färdtjänst mellan Varberg och Göteborg. Kammarrätten borde därmed ha avslagit eller avvisat ansökan på denna grund, alternativt, som förvaltningsrätten, prövat överklagandet enligt riksfärdtjänstlagen. Detta gäller särskilt eftersom mannen ursprungligen ingivit sin ansökan som en ansökan om tillstånd till riksfärdtjänst men att denna efter dialog med sökanden ändrats av regionen till en ansökan om färdtjänst i form av länsfärdtjänst. Begreppet länsfärdtjänst förekommer dock inte vare sig i färdtjänstlagen eller riksfärdtjänstlagen och är således ingen tillståndsform enligt lag. Regionen har antagit ett regelverk gällande sin länsfärdtjänst. Av detta framgår bland annat följande. Länsfärdtjänst beviljas endast för den del av resan som inte kan ske med den allmänna kollektivtrafiken med hjälp av medföljare. Resa som utförs som - medföljarresa med FÄRDTJÄNSTKORT-räknas inte som länsfärdtjänst. Återresa eller hämtningsresa i samband med medföljaruppdrag kan ersättas av Hallandstrafiken. Länsfärdtjänst är den del av resan som sker med bil. Kan ingen del av resan ske med den allmänna kollektivtrafiken med hjälp av medföljare, på grund av en omfattande funktionsnedsättning hos resenären, kan hela resan beviljas med bil eller specialfordon. Brist på ledsagare/medföljare ger inte rätt till annat färdsätt. Alla färdtjänstberättigade får tillgång till länsfärdtjänst. Anmälan till länsfärdtjänst kan ske muntligt eller skriftligt. Tillstånd för länsfärdtjänst utfärdas av färdtjänsthandläggare och har samma giltighetstid som färdtjänsttillståndet. Därefter uppdateras kundprofilen som talar om vilket färdsätt kunden bedöms klara utifrån funktionsnedsättningens omfattning. Således betraktas i regionens eget regelverk inte tåg- och bussresa som sker till annan kommun som färdtjänst i form av länsfärdtjänst. Länsfärdtjänst får därmed endast antas vara resor med personbil eller specialfordon som sker som anslutningsresor till allmänna kommunikationer och/eller resor som sker med sådana fordontill eller inom en eller flera av de kommuner som ingår i länsfärdtjänstområdet. Borde då överklagandet ha prövats enligt riksfärdtjänstlagen även av kammarrätten? Detta är vid första anblicken kanske inte självklart eftersom mannen ansågs kunna resa med allmänna kommunikationer med hjälp av medföljare (=ledsagare i lagens mening) och medföljaren fick resa tillsammans med klaganden utan avgift. Därmed kan ju hävdas att mannen inte på grund av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt vilket anges som förutsättning för rätt till riksfärdtjänst enligt 1 riksfärdtjänstlagen. Om kommunen överlåtit sina uppgifter enligt den lagen till den regionala kollektivtrafikmyndigheten, som är fallet i det aktuella målet, prövas rätten till riksfärdtjänst av denna myndighet. Av Svenska Färdtjänstföreningens och Sveriges Kommuner och Landstings Handbok i Riksfärdtjänst 2015 (ISBN: ) s anges följande beträffande denna fråga. Ledsagare utan kostnad vid resa med den allmänna kollektivtrafiken På en del håll i landet har personer med färdtjänsttillstånd rätt att ta med ledsagare utan kostnad vid resor i den allmänna kollektivtrafiken. Det gäller i flera fall

4 4 även vid resor utanför färdtjänstområdet. I vissa fall är denna möjlighet förbehållen synskadade. En fråga som då uppstått är om personer, som i övrigt uppfyller kraven för riksfärdtjänst och som kan resa med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare, är berättigade till tillstånd för riksfärdtjänst. I riksfärdtjänstlagen 1 anges följande: En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna ersättning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsam sätt. Eftersom ledsagaren i dessa fall åker gratis så uppstår inga merkostnader för den sökande när han eller hon åker tillsammans med sin ledsagare. Han eller hon måste således inte resa på ett särskilt kostsamt sätt. Å andra sidan anges i 5 riksfärdtjänstlagen följande: Tillstånd skall meddelas om 1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare och 5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna. --- I första punkten i paragrafen anges alltså att tillstånd skall meddelas om resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare och i fjärde punkten anges att tillstånd skall meddelas om resan görs ( ) eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare. I de fall resor med allmänna kommunikationer får ske tillsammans med ledsagare och denne reser utan kostnad så kan det innebära att inga merkostnader uppstår för resenären. Samtidigt sker resan tillsammans med ledsagare, vilket enligt lagtexten ändå berättigar till tillstånd för riksfärdtjänst. Detta kan uppfattas som oförenligt och har resulterat i motstridiga domstolsutslag i denna fråga, även på kammarrättsnivå. Kammarrättsdomar är dock inte prejudicerande, endast vägledande. Man måste dock ha i åtanke, att vid resor då resenären skaffar en ledsagare som enbart ska vara honom eller henne behjälplig under själva resan, och som ska åka tillbaka efter utförd ledsagning, kan ledsagaren inte göra återresan utan avgift i den allmänna kollektivtrafiken. Han eller hon är ju då inte längre ledsagare. Detsamma gäller om resenären ska hämtas. För framresan utan resenären måste ledsagaren betala avgift. Ledsagarens tomresor innebär alltså en merkostnad för resenären. Kammarrätten i Göteborg har i mål avgjort ett ärende där kommunen hade avslagit en ansökan från en kvinna om tillstånd till riksfärdtjänst med taxi tur och retur. Beslutet motiverades med att resan kunde genomföras med allmänna kommunikationer till normala reskostnader. Enligt kommunen kunde kvinnan kostnadsfritt ta med sig sin personliga assistent, alternativt valfri ledsagare, vid resa och ansågs därför ha samma förutsättningar att transportera sig som en icke funktionshindrad person. Kammarrätten kom i sin bedömning fram till följande: Av den i målet aktuella lagtexten, som anges i förvaltningsrättens dom, framgår att tillstånd till riksfärdtjänst ska meddelas om resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare. Tillstånd ska även meddelas om resan görs med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare. Av lagtexten framgår således att en funktionshindrad har rätt till riksfärdtjänst om denne inte ensam kan resa med allmänna kommunikationer utan måste ha ledsagare. Det är klarlagt i målet att C F inte kan resa ensam med allmänna kommunikationer utan måste ha ledsagare med på resa. Hon är således på den grunden berättigad till riksfärdtjänst, varvid ersättning för ledsagare ersätts fullt ut. /Kommunen/ borde därför ha meddelat C F tillstånd till riksfärdtjänst med ledsagare för den aktuella resan.

5 5 Av domen framgår, att utifrån lagens formulering i 5, det vill säga om resan inte kan göras utan ledsagare på grund av ett stort och varaktigt funktionshinder hos resenären, så ska riksfärdtjänst beviljas. Det saknar således betydelse om möjlighet finns att ta med ledsagare utan kostnad vid resa med allmänna kommunikationer. SLUTSATS Relaterat till ovan refererat mål gällande resan mellan Varberg och Göteborg så är frågan om mannen kunde eller inte kunde genomföra den aktuella resan med allmänna kommunikationer på egen hand eller om ledsagare var nödvändig för att han skulle kunna resa. Detta framgår inte med tydlighet vare sig av regionens beslut eller av förvaltningsrättens eller kammarrättens domar. Var det nödvändigt att ledsagare skulle medfölja för att resan skulle kunna genomföras borde mannen beviljats riksfärdtjänst, eftersom han i så fall uppfyllde riksfärdtjänstens krav för tillstånd såsom de anges i 5 riksfärdtjänstlagen. Han skulle då också haft rätt att resa med erläggande av egenavgiften för riksfärdtjänstresa kilometer enligt 3 Förordning (1993:1148) om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst, alltså 105 kronor. Regionen skulle i så fall inte haft rätt att bestämma egenavgiften. Henry Freij Socionom, JP Infonetsexpert i färdtjänst- och riksfärdtjänstfrågor JP TRAFIKNET JP Infonet Kornhamnstorg 6, Box 2237, Stockholm , info@jpinfonet.se,