Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet

Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet En utmaning för välfärdssystemet Elisabeth Olin Bibbi Ringsby Jansson Rapport 1:2009

Kvalitetskriterier för FoU-rapporter vid FoU i Väst/GR En FoU-rapport vid FoU i Väst/GR ska: - vara relevant för praktiskt verksamma och politiker inom välfärdsområdet, - sätta studien i ett vidare sammanhang och vända sig till en bredare målgrupp än de som är direkt berörda, - vara utvecklingsorienterad, - anknyta till relevant forskning/kunskapsutveckling inom området, - innehålla en beskrivning av metod och tillvägagångssätt samt en genom arbetad analys, - vara tillgänglig, välstrukturerad och kännetecknas av god språkbehandling, - före publicering granskas av forskare och anställda inom Göteborgsregionens kommunal förbund och Västra Götalandsregionen. FoU i Väst/GR Första upplagan maj 2009 Layout: Infogruppen GR Omslagsbild: Ola Kjelbye Tryckeri: PR-Offset, Mölndal ISBN: 978-91-89558-54-0 FoU i Väst Göteborgsregionens kommunalförbund Box 5073, 402 22 Göteborg e-post: fou@grkom.se

Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet en utmaning för välfärdssystemet Elisabeth Olin Bibbi Ringsby Jansson

Förord I chefsnätverken vid Göteborgsregionens kommunalförbund och i samrådsgruppen för FoU i Väst/GR har vi många gånger talat om att det finns unga människor med lindriga funktionshinder som inte vill ha daglig verksamhet. De känner sig kanske inte hemma med att bli identifierade som personer med funktionsnedsättningar och de riskerar att fara illa. En viktig fråga för oss i kommunerna är hur vi ska kunna skapa bättre förutsättningar för att stödja dessa personer. Denna verksamhetsnära fråga har bidragit till att den här FoU-rapporten skrivits. Min förhoppning är att rapporten ska användas av chefer, personal och förtroendevalda politiker inom olika delar av välfärdsområdet så att vi gemensamt kan bidra till att unga människor får den självklara möjligheten till arbete och sysselsättning. Eva Saletti Verksamhetschef funktionshinder Öckerö 4

Denna rapport utgör slutredovisning av forskningsprojektet Nya tider och förändrade stödformer för unga med funktionshinder, som pågått under åren 2007-2008. Den skildrar olika välfärdsaktörers perspektiv och erfarenheter av att ge stöd till unga människor med funktionshinder som befinner sig i arbetslivets utmarker. I rapporten framkommer tydligt att det är en komplicerad uppgift, som karaktäriseras av komplexitet och motstridiga intressen, att få de unga delaktiga i samhälle och yrkesliv. Det har varit ett spännande och stimulerande projekt för oss som forskare och vår förhoppning är att rapporten kan inspirera till diskussioner inom olika verksamheter. Det är en stor utmaning för politiker, såväl som forskare och praktiker, att skapa förutsättningar, utveckla kunskap och visa på alternativa handlingsmöjligheter i syfte att öka möjligheterna för unga människor med funktionshinder att integreras i samhället. Men också att ta vara på de kreativa idéer och flexibla lösningar som finns i olika verksamheter, vilket vi ger flera exempel på i rapporten. Mycket återstår att göra och förhoppningsvis kan vår rapport utgöra ett bidrag i denna komplicerade process. Studien är genomförd vid FoU i Väst/GR i samarbete med och med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den har genomförts i dialog med yrkesföreträdare för arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänstens handikappomsorg, individ- och familjeomsorg samt gymnasieskola. För den vetenskapliga granskningen av vårt slutmanus står professor Anders Möller, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap och tillika forskningschef på Bräcke Diakoni och fil.dr Per-Åke Karlsson, vetenskaplig ledare vid FoU Sjuhärad-Välfärd. Yvonne Andersson, planeringsledare inom handikappomsorgen i Göteborgs Stad samt Christan Linde och Linda Weichselbraun från Inre rum, har granskat vår rapport utifrån ett verksamhets- och brukarperspektiv. Vi är mycket tacksamma för er noggranna genomläsning och kreativa och konstruktiva kritik. Stort tack till alla som bidragit till den här studien och rapporten! Och med hopp om givande läsning! Elisabeth Olin Bibbi Ringsby Jansson 5

Innehåll Förord... 4 Sammanfattning... 9 1. Inledning... 11 Unga med funktionshinder en utsatt grupp... 11 Syfte och frågeställningar... 12 Två bilder av ungas möte med välfärdssystemet... 14 Kort om rapporten... 16 2. Några utblickar mot tidigare forskning... 19 Välfärdsorganisationernas förändring nya relationer mellan välfärdsaktörerna och deras klienter... 19 Bedömning om rätt till stöd en komplicerad process... 20 Ung och funktionshindrad i möte med arbetslivet... 22 Möjligheter och svårigheter i stödet till unga med funktionshinder... 23 Daglig verksamhet som alternativ till arbete eller som ett steg mot arbete... 24 3. Metod och genomförande... 25 Planering och förankring av studien... 25 Referensgruppens funktion och betydelse... 26 Konstruktion av vinjetter... 26 Pilotstudie... 28 Etiska överväganden... 28 6

Fokusgrupper steg för steg... 29 Arbetsprocessen i fokusgrupperna... 30 Moderatorns och observatörens roll och funktion... 31 Dokumentation... 32 Bearbetning och analys... 32 4. Hur beskrivs och förklaras de ungas situation och problem?... 35 Individrelaterade faktorer... 35 Diagnostiska förklaringsmodeller... 36 Fördelar och nackdelar med en diagnos... 39 Diffusa problem... 40 Miljörelaterade faktorer... 42 Problematiska familjeförhållanden... 42 En skola för vissa men inte för alla... 44 Samhällsrelaterade faktorer... 46 Ett hårdare samhällsklimat... 46 Måste alla ut i arbete?... 47 Summering... 48 5. De ungas möte med välfärdens organisationer strategier och handlingsvägar... 49 Ta avstånd från eller slingra sig ur klientrollen... 49 Undandragande... 49 Protestera mot stigmatisering... 52 Bjuda motmakt... 52 Ikläda sig rollen som klient... 53 Uppfylla rollen som välanpassad klient... 53 Ta över problembeskrivningen... 54 Att tvingas bita i det sura äpplet... 55 Summering... 56 6. Vägar till arbetslivet en kvalificeringsprocess med olika former av stöd... 57 Arbetsförmedlingens stödformer att kvalificera sig för arbetslivet... 57 Någon måste säga stopp... 58 Uppdrag som grindvakt... 59 Aktivitetsersättning en stödform för steget före... 62 Aktivitetsersättningens dubbla funktion... 62 Vi kan inte jobba med alla... 63 Störst hjälppotential kommer först... 64 7

Daglig verksamhet ett mål i sig eller en språngbräda?... 66 Sista utposten?... 66 En svårsåld lösning som väg till arbete... 67 Summering... 69 7. Svårigheter i arbetet med att ge stöd till unga med funktionshinder... 71 Problem relaterat till de unga... 71 Problem relaterat till organisation och samhälle... 72 Summering... 74 8. Vad hjälper strategier för framgång... 75 Mot alla odds... 75 Engagemang som utmanar det invanda... 76 Att beröra och låta sig beröras... 76 Att vara utvald... 77 Att jämställa sig... 79 Platsens och tidens betydelse... 81 Att fiska på grumligt vatten ett sökande förhållningssätt... 82 Inte är det konstigt att man längtar bort... 83 Summering... 84 9. Avslutande reflektioner... 85 Problembilder av unga med funktionshinder kategoriseringar och konsekvenser... 85 Diagnos på gott och ont... 87 Kategoriseringar får konsekvenser... 87 Tre integrationsarenor med likartade mål men olikartade normalitetsförväntningar... 88 Kvalificering eller diskvalificering som krav för tillträde... 88 Inkluderande arenor och marginella rum... 89 Välfärdsaktörer i korseld... 90 Till sist... 92 Referenser... 93 Bilaga... 97 8

Sammanfattning Rapporten handlar om några av välfärdssamhällets aktörer och deras möte med och insatser för unga personer med lindriga intellektuella, psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionshinder. Det är en grupp unga som ofta befinner sig i en problematisk situation, inte minst när det gäller möjligheten att få arbete och i förhållande till de förändrade krav som gäller i arbetslivet. Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka hur olika välfärdsaktörer, som företrädare för arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialtjänsten och gymnasieskolan, beskriver och förklarar de ungas situation och svårigheter. Men också hur de ser på sin roll och sitt ansvar såväl som sina möjligheter och svårigheter att ge stöd till de unga, främst vad gäller sysselsättning och delaktighet i arbetsliv och samhälle. Studien har en kvalitativ ansats och data har samlats in med hjälp av fokusgruppsintervjuer. Med utgångspunkt från konkreta och empiriskt grundade fall, så kallade vinjetter, har intervjuer genomföras i två fokusgrupper, tre gånger vardera. Fokusgrupperna har varit sammansatta av representanter från olika verksamhetsfält, som alla har bred erfarenhet av stöd och hjälpinsatser i förhållande till gruppen, som handläggare för aktivitetsersättning inom försäkringskassan, tjänstemän inom arbetsförmedlingen, handläggare av ekonomiskt bistånd, LSS-handläggare och andra nyckelpersoner inom skola och socialtjänst. Informanternas sätt att beskriva och förstå de ungas situation kan relateras till tre olika nivåer, som individuella problem eller egenskapsbrister hos 9

de unga, som familjerelaterade eller miljörelaterade faktorer, men också som faktorer som kan hänföras till strukturella och samhälleliga förhållanden. Det finns en tydlig tendens att problemen förläggs till individnivån, men också en ambivalens som kommer till uttryck i välfärdsaktörernas tveksamhet inför förenklade diagnostiska förklaringar som riskerar att fokusera problemen snarare än möjligheterna. Välfärdsaktörerna beskriver att de unga utvecklar olika strategier i mötet med organisationen, som att med olika medel försöka ta avstånd från, slingra sig ur eller bjuda motstånd mot klientrollen. Men det finns också de som accepterar rollen som klient, menar informanterna, och beskriver det som att de ungas strategi då är att uppträda på det sätt som de tror att välfärdsaktörerna förväntar sig. Arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialtjänsten erbjuder olika former av stöd och hjälp till unga personer med funktionshinder på deras väg ut i arbetslivet. De tre organisationerna syftar alla till att skapa betingelser för de ungas integration på arbetsmarknaden och i samhällslivet, däremot har de olika krav och rutiner för att reglera vem som ges tillgång till de begränsade resurser som erbjuds. De tre organisationerna skiljer sig också åt vad gäller vilken typ av normalitetsförväntningar som är knutna till respektive organisation, men också sett till förhållandet mellan organisationen och det omgivande samhället. Svårigheterna med att ge hjälp till de unga beskriver informanterna dels i termer av den speciella problematik som de unga är bärare av och dels i problem som kan relateras till den organisation som välfärdsaktörerna har att verka inom. Långa väntetider för utredning, oflexibla försörjningssystem och brist på resurser skapar hinder och svårigheter. Men i informanternas berättelser finns också uttryck för framgångsstrategier och alternativa handlingsmöjligheter, som präglas av stort engagemang, personlig involvering och en särskild känsla av ansvar. De situationer där man tycker sig verkligen ha kunnat var till hjälp för de unga karaktäriseras av kreativa lösningar och okonventionella arbetsmetoder, med insatser som ofta, i alla fall delvis, faller utanför det direkta ansvar yrkesaktörerna har inom ramen för sin formella yrkesroll. Det handlar om att låta sig beröras av de ungas situation, att utmana beprövad erfarenhet och söka nya lösningar, såväl som att använda tid och plats som en möjlighet att möta och få kunskap om de unga på ett nytt sätt. 10

1. Inledning Det förfaller som om det finns grupper av unga som, trots omfattande hjälpbehov, inte efterfrågar samhällets stöd och hjälp eller där hjälpsystemen inte fungerar i förhållande till de unga. Hur den här gruppens livssituation ser ut och vilka de långsiktiga konsekvenserna av den här utvecklingen kommer att bli vet vi inte. Det finns väldigt begränsade kunskaper om hur hjälpsystemen och insatserna skulle vara utformade för att fungera i förhållande till de unga. (Citat från intervju med LSS- handläggare) Unga med funktionshinder en utsatt grupp Den här rapporten handlar om unga människor med lindriga intellektuella, psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionshinder 1, ibland i kombination med olika former av social problematik, och deras möte med välfärdssamhället. Av välfärdssamhällets aktörer beskrivs den här gruppen befinna sig i gränslandet mellan normalitet och avvikelse, de lever i flera sorters gemenskaper, där en del är erkända och andra inte. De unga befinner sig också i en annan form av gränsland, den mellan att vara ungdom och vuxen. Unga människors vuxenblivande är i dag en mer utdragen process än tidigare och deras livssituation och handlingsmönster 1. I rapporten används begreppet funktionshinder omväxlande med begreppet funktionsnedsättning, då det är de begrepp som i huvudsak används av informanterna. 11

har ändrats i takt med det moderna samhällets inriktning mot ökad flexibilitet och individualisering. Vuxenblivandet beskrivs ofta som en komplicerad och långdragen om ställnings period, där den unge söker sin tillhörighet utanför familjen när det gäller sociala relationer, arbete och boende (Ramström 1991, Raymore et al. 2001). Även om dagens ungdomar har större möjligheter än tidigare generationer att välja sin egen livsstil, medför ett allt tuffare samhällsklimat att skillnaderna i livsvillkor mellan olika grupper av ung domar ökar (Rantakeisu et al. 1996, Trondman & Bunar 2001, SoU 2003:92). En grupp som är speciellt utsatt är unga människor med olika typer av funktionshinder. Inte minst därför att deras vuxenblivande ofta beskrivs som mer komplicerat än andra ungdomars, eftersom förutsättningarna för att leva ett självständigt liv ter sig annorlunda. Det är under denna period som skillnaderna mellan deras och andra unga människors livssituation tydliggörs. Det medför ofta stora svårigheter för dem att etablera sig i samhället (Marshak et al 1999, Mitchell 1999, Morris 2001). Ett exempel på detta är att unga personer med funktionshinder har ännu större svårigheter än ickefunktions hindrade ungdomar att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Många får under mycket lång tid sin försörjning genom aktivitetsersättning, socialbidrag eller sjukskrivning (Socialstyrelsen 2006). Socialstyrelsen (2006) uppmärksammar i sin välfärdsrapport att långvarig arbetslöshet hos unga personer också får stora sociala konsekvenser, de riskerar att förlora en normal dygnsrytm, det sociala nätverket försvagas och de unga drabbas av ohälsa på kortare och längre sikt. Det tycks hos gruppen unga långvarigt arbetslösa också finnas en ökad risk för psykiatrisk sjuklighet och missbruk, som inte entydigt kan förklaras av gruppens sociala sammansättning. För unga med funktionshinder innebär detta dubbel risk för utsatthet, något som även får stor påverkan på andra centrala livsområden, såsom boende och sociala relationer (Rantakaisu, et al. 1996, Socialstyrelsen 2006). Avsikten med föreliggande studie är att spegla aktuella frågor inom området för unga med funktionshinder och de stödinsatser som samhället erbjuder för att skapa förutsättningar för ungas delaktighet i arbetsliv och samhälle. Syfte och frågeställningar Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka hur olika myndighetsföreträdare, inom försäkringskassa, arbetsförmedling, skola och socialtjänst, ser på sin roll och sina möjligheter såväl som svårigheter att ge stöd till den här gruppen unga, främst vad gäller sysselsättning och delaktighet i samhällslivet. 12

Ett ytterligare syfte är att skapa utrymme för erfarenhetsutbyte mellan dessa organisationer, samt att identifiera och beskriva framgångsfaktorer i arbetet med att ge stöd till unga med funktionshinder. Centrala frågeställningar är: Hur förstår och beskriver yrkesaktörerna de ungas situation/problem och hjälpbehov och hur ser de på sitt ansvar och sina möjligheter att, utifrån sin funktion, ge stöd till unga personer med funktionshinder? Vilka erfarenheter och föreställningar finns hos yrkesaktörerna om betingelser, svårigheter och möjligheter i arbetet med att ge stöd och hjälp till de unga? De grupper som står i fokus för studien utgörs av unga med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, neuropsykiatriska och/eller psykiska funktionshinder. Det är grupper av unga som inte påtagligt skiljer sig från andra, men som behöver stöd med delar av tillvaron. Madsen (2006) använder benämningen tröskelmänniskor för dem som lever ett dubbelliv, i gränslandet mellan olika sociala och kulturella områden. Det är en situation som är giltig för många unga med funktionshinder, speciellt för dem som har viss kapacitet att klara sig själva, men som ändå behöver stöd i vissa vardagssituationer. Man kan säga att de i stor utsträckning lever i ett gränsland, där tillhörighet och delaktighet är centrala frågor i deras liv. Så här uttrycker en av informanterna i studien denna gränsexistens: det är de här som har en fot lite grann inom arbetslivet, eller trodde att de hade det, och så har de inte det riktigt ändå De unga har erfarenheter av att hantera livsbetingelser i flera olika sociala sammanhang och har utvecklat strategier för en tillvaro på gränsen mellan det normala och det avvikande. Det är också en grupp unga vars situation gör att de ofta ramlar mellan stolarna, när olika myndigheter och organisationer definierar sin målgrupp, sitt ansvar och sina uppgifter. Studiens forskningsobjekt är alltså främst välfärdsaktörernas beskrivningar och definitioner av de ungas situation och problem, samt deras erfarenheter av den process det innebär att ge hjälp och stöd. Utgångspunkten kan formuleras som ett intresse för att få kunskap om, under vilka betingelser dessa fenomen eller grupper definieras som sociala problem och vilka föreställningar och erfarenheter som finns hos välfärdsaktörerna om vad som är till hjälp för de unga. 13

Två bilder av ungas möte med välfärdssystemet Studien tar sin utgångspunkt i välfärdsaktörernas bilder av händelser och möten med unga personer med funktionshinder. För att illustrera de ungas situation, men också de svårigheter och utmaningar som välfärdsaktörerna möter i sin yrkesvardag, ger vi två korta utdrag ur informanternas berättelser om upplevelser av svårigheter och möjligheter i mötet med unga funktionshindrade. Johan en kille som faller mellan stolarna Solveig, tjänsteman på försäkringskassan och aktivitetssamordnare, berättar om sitt möte med Johan, 23 år. Johan bor i egen lägenhet med boendestöd. Han slutade grundskolan med flera underkända betyg och påbörjade gymnasieskolans individuella program, men hoppade av efter ett år. Sedan några år tillbaka har han kontakt med en kurator på vuxenhabiliteringen och har av läkare fått diagnosen Asperger syndrom. Johan är mycket intresserad av fysisk träning och tränar på gym flera gånger i veckan. Han uppbär aktivitetsersättning från försäkringskassan och har uttryckt intresse för att utbilda sig till tränare. I avvaktan på att kontakter ska etableras med arbetsförmedlingen och kommunen, har han fått gå en grundläggande fysiologikurs på Folkuniversitetet. Johan har också gått en teaterlinje på folkhögskola, men teater är inget han vill ägna sig åt i framtiden. Av arbetspsykolog på arbetsförmedlingen bedöms Johan inte kunna stå till arbetsmarknadens förfogande och han hänvisas till daglig verksamhet. LSS-handläggaren i kommunen bedömer det dock inte som uteslutet att Johan skulle kunna klara av ett arbete med lönebidrag och beviljar därför ingen insats om daglig verksamhet. Johan ordnar då själv en praktikplats på ett gym och praktiserar där på oregelbundna tider, drygt tio timmar i veckan. Solveig beskriver Johan som aktiv och initiativrik, men menar att han har en omogenhet i tanke och handling och en orealistisk uppfattning om sin situation. För att testa Johans arbetskapacitet skickar Solveig honom på en kombiutredning via försäkringskassan. Utredningen visar att Johan har stora svårigheter, men att han på lång sikt och med stöd från arbetsförmedlingen skulle kunna klara ett lönebidragsarbete. Hans situation tas upp i en beredningsgrupp där arbetsförmedling och försäkringskassa ingår. Där gör man bedömningen att det krävs en alltför långsiktig rehabilitering för att Johan ska vara aktuell för arbetsförmedlingens insatser och ärendet avskrivs därmed. Johan är frustrerad över att vara tillbaka på ruta ett, men är motiverad att försöka ta sig vidare. Han vill ha ett arbete och känner sig 14

klämd mellan kommunen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och habiliteringen. Jesper sumpar sin chans! Anders, tjänsteman på arbetsförmedlingen, berättar om en situation i mötet med Jesper, 27 år. Jesper är nygift och bor tillsammans med sin fru i en lägenhet om två rum och kök. Han har tidigare gått i gymnasiesärskolan, men avbröt studierna under sista året, då han inte tyckte sig höra hemma där. För att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden har Jesper under tre års tid försökt läsa in gymnasiekompetens via Komvux, men inte lyckats. Efter utredning och bedömning har Jesper fått diagnosen lindrig utvecklingsstörning och därefter beviljats aktivitetsersättning från försäkringskassan. Anders första kontakt med Jesper var i samband med att han hoppade av särskolan och sökte jobb. Han avaktualiserades dock ganska snart från arbetsförmedlingen, då han började läsa på Komvux. Efter att ha avbrutit också dessa studier tog Jesper åter kontakt med Anders på arbetsförmedlingen, för att söka arbete. Anders beskriver Jesper som en stolt och aktiv ung man med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning, men som inte vill se sig själv som funktionshindrad och som inte heller vill inse de begränsningar funktionshindret medför. Jesper är väldigt mån om sin integritet och ger sparsamt med upplysningar om sitt liv. Möjligheterna för Jesper att få ett arbete bedöms som mycket små. Så småningom lyckades dock Anders få en plats för honom på Handelsakademin, som erbjuder anpassad utbildning för arbete. I utbildningen ingår 30 veckors praktik, med uttalat syfte att bli anställd på praktikplatsen. Jesper var intresserad av utbildningen och påbörjade den. Han fick också möjlighet att prova flera olika praktikplatser, av vilka han avbröt praktiken på några, då han inte trivdes eller inte själv trodde att det kunde leda till arbete. Efter två och en halv månads praktik på ett varulager, där Jesper trivdes bra och fungerade väl, blev han erbjuden fast anställning. Anders kände sig oerhört nöjd och tillfreds med resultatet, det är svårt att få en plats på Handelsakademin och det är långt ifrån alla praktikplatser som leder fram till anställning, men den här gången hade det gått vägen. Några dagar senare får han veta att Jesper tackat nej till anställningen. Han fick en chans som är väldigt få förunnat och han tackar nej! I ett uppföljande möte med Jesper kunde han inte uppge någon direkt anledning till varför han tackat nej, men menade att han hade stora skulder och att han tyckte lönen var för låg. Att han tackar nej till anställning innebär också att hans aktivitetsersättning kommer att ifrågasättas, men Anders är osäker på om Jesper verkligen förstår vilka konsekvenser detta får för honom. 15

Kort om rapporten Efter detta inledande kapitel redovisas tidigare forskning kring studier som rör välfärdsorganisationernas förändring och deras hjälp och stöd till unga personer med funktionshinder, när det gäller arbete och sysselsättning. Men också studier som handlar om de ungas situation på arbetsmarknaden refereras. Stora förändringar har skett inom det socialpolitiska området, i riktning mot ökad frivillighet och ökat ansvar för den enskilde och dennes närstående, vilket också har inneburit att de professionellas roll har förändrats. Det övergripande politiska målet för arbetsmarknadspolitiken är att funktionshindrade personer ska ha samma möjlighet som andra att delta i arbetslivet, men forskningen visar att vidtagna arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte i någon större utsträckning förbättrat gruppens ställning på arbetsmarknaden. I kapitel tre, som är rapportens metodkapitel, beskrivs studiens uppläggning, metoder för datainsamling, bearbetning och analys och vilka etiska överväganden som gjorts. Vi tror och hoppas att detta kan vara av intresse för läsaren, men för den som inte är speciellt intresserad av metodologiska frågor, innebär det inga svårigheter för förståelsen att gå direkt till resultatkapitlen som följer därefter. Kapitel fyra till åtta är rapportens resultatkapitel och det första, kapitel fyra, handlar om vilka faktorer som, enligt olika yrkesföreträdare, kan bidra till att förklara de ungas problem och svårigheter. Det handlar såväl om individrelaterade svårigheter som mer sociala omständigheter, om familjeförhållanden, skolmiljön och samhällutvecklingen i stort. I kapitel fem beskriver informanterna vilka erfarenheter de har av hur unga personer med funktionshinder förhåller sig till rollen som klient. Här finns de unga som, mer eller mindre, förefaller acceptera att de är beroende av hjälp, men det finns också de som på olika sätt protesterar mot att bli beroende av olika välfärdsaktörer. Kapitel sex belyser hur de olika yrkesföreträdarna för arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialtjänsten ser på sitt ansvar och sina möjligheter att, inom ramen för den egna organisationen, ge stöd och hjälp till unga personer med funktionshinder. Vidare uppmärksammas vilka prioriteringar som görs när resurserna inte räcker till. I kapitlet diskuteras också hur unga personer med funktionshinder måste kvalificera sig för att få del av olika insatser. Kapitel sju handlar om vilka svårigheter och hinder tjänstemännen i de olika verksamheterna möter i sitt arbete med att ge stöd till gruppen unga med funktionshinder. Svårigheterna kan i huvudsak relateras både till den speciella problematik som de unga är bärare av och till den organisation som välfärdsaktörerna har att verka inom, med som man upplever det, ständiga åtstramningar och knappa ekonomiska resurser. Men 16

även andra omständigheter som långa väntetider för utredning och oflexibla försörjningssystem innebär svårigheter. I kapitel åtta beskriver och analyserar vi vad som kännetecknar de situationer där välfärdsaktörerna anser sig ha lyckats väl i sitt arbete. Förutom professionell kunskap och personligt engagemang, karaktäriseras dessa situationer av okonventionella arbetsmetoder och kreativa lösningar där tid och plats har stor betydelse. I det avslutande kapitlet drar vi ihop trådarna och summerar några av de viktigaste resultaten. Här diskuteras diagnosens möjligheter och begränsningar, samt de förväntningar och krav som ställs för att få tillträde till olika arenor för stöd och hjälp på vägen mot arbetslivet. Arbetet med unga människor med funktionshinder har som yttersta mål att skapa betingelser för integration och delaktighet i samhällslivet, men är också ett arbete i en korseld av motstridiga intressen och förväntningar. 17

18

2. Några utblickar mot tidigare forskning det här kapitlet kommer vi att lyfta fram studier som rör välfärdsorganisationernas roll i förhållande till unga personer med funktionshinder och I deras situation på arbetsmarknaden. Vidare berörs studier som behandlar välfärdsorganisationers bedömningar om hjälp och stöd till unga funktionshindrade, när det gäller arbete och sysselsättning. Välfärdsorganisationernas förändring nya relationer mellan välfärdsaktörerna och deras klienter Inom det socialpolitiska området finns en tydlig utvecklingstendens som innebär att den enskildes ansvar och rätt till inflytande över olika hjälpinsatser framhålls. I enlighet med detta betonas vikten av att professionella aktörer ska tillämpa ett mer vägledande och råd givande förhållningssätt än tidigare. Olika hjälpinsatser ska ses som ett erbjudande till den hjälpsökande, de professionellas styrning ska minskas och utrymmet för den enskildes självbestämmande öka (Börjesson & Palmbladh 2007, Lewin 1998, Lindqvist 2004). Samtidigt är välfärdsaktören representant för den organisation som kontrollerar de resurser som den hjälpsökande behöver eller efterfrågar, vilket får ökad betydelse i en tid då välfärdsstatens ekonomiska utrymme blir alltmer begränsat. Olika professionella grupper får ofta rollen som välfärdssektorns gränsvakter, när de ekonomiska ramarna för offentlig verksamhet inte 19

räcker till, vilket också påverkar relationen till den som söker stöd och hjälp (Lipsky 1980, Rothstein 1997). Bedömning om rätt till stöd en komplicerad process Föreställningen om funktionshinder är beroende av de historiska, sociala och kulturella sammanhang vi lever i, vilket alltså innebär att synen på människor med funktionshinder varierar i tid och rum. Ur denna aspekt kan funktionshinder sägas vara en social konstruktion som är kontextbunden. Lindqvist (2007) diskuterar hur definitioner av funktionshinder förändrats i socialpolitiska sammanhang, beroende på hur samhälleliga normer och värderingar om enskilda individers och gruppers sociala behov, moral och ansvar för sin situation skiftat över tid. Kategorisering innebär indirekt ett sätt att motivera varför stöd prioriteras till vissa grupper och inte till andra, menar han. Hjälporganisationernas bedömnings principer, rutiner och de professionellas sätt att förhålla sig till och bemöta de unga, har också det avgörande betydelse för vem som får hjälp. Några faktorer som kan försvåra tillträdet till och inflytandet över hjälpen är att organisationerna tenderar att rikta sig till en smalt avgränsad målgrupp, där kravet på otvetydig diagnos eller målgruppstillhörighet måste uppfyllas. Men även det faktum att behoven nästan alltid överskrider resurserna medför att det finns en risk för en alltför strikt bedömning och prioritering av individers behov (Olin & Ringsby Jansson 2006). Flera studier visar att vissa grupper är mer attraktiva som klienter för organisationerna än andra. Bland dem som kan inräknas i denna kategori är de vars behov av stöd och hjälp är relativt lätta för organisationen att tillgodose. En annan kategori av attraktiva eller framgångsrika klienter är de som har kunskap och förmåga att formulera sina behov av hjälp på rätt sätt, som vet var hjälpen ska sökas och som visar vilja och motivation till förändring (Carlsson 2003, Börjesson & Palmblad 2007). Sett till gruppen unga personer med psykiska, neuropsykiatriska och/eller intellektuella funktionshinder är det få av dem som svarar mot ovanstående kriterier på attraktiva eller framgångsrika klienter. Unga människor med funktionshinder är dock ofta beroende av olika organisationer för att få sina medicinska, sociala och ekonomiska behov tillgodosedda. Mötet och kontakten med olika myndighetsföreträdare har därför stor betydelse för de ungas självbild och framtida möjligheter. Många unga människor med funktionshinder har haft omfattande kontakter med flera 20