Föreningen Socionomer Inom Familjehemsvården

Föreningen Socionomer Inom Familjehemsvården Gästskribent: Lisbeth Pipping - Konferens: Placerade barns hälsa - Debatt: Kan man vara "lite" religiös?

Ordföranden har ordet Ordföranden har ordet Hej och välkomna till det första numret av FSF-Journalen på vår förenings hemsida! Vi hoppas att innehållet ska bjuda er både bra och intressant läsning bland annat har vi en med en debattartikel om familjehems religiösa inriktning och vad det kan innebära för barn som placeras. Det finns även andra företeelser i ett familjehem som har betydelse för ett barn som blir placerat, och vi välkomnar fler inägg i debatten. Framöver kommer FSF:s broschyrer åter att finnas på hemsidan. Styrelsen och metodgruppen håller för närvarande på att bearbeta och uppdatera alla broschyrer. Vi räknar med att det arbetet ska vara klart till sommaren. Glädjande nog har vi även i detta nummer en gästkrönikör, Lisbeth Pipping. Hon vill gärna ge en annan bild av familjehemsvården än den tunga och lite traditionellt negativa bild som ofta sprids. Jag tänker också att det ibland är skönt att fokusera på framgångsfaktorer när det gäller placerade barn stället för problemfaktorer. Viktiga framgångsfaktorer är till exempel att barnet får en tillhörighet i både sin ursprungsfamilj och i familjehemmet, något som kräver ett mandat från föräldrarna att barnen bor i annat hem. En annan viktig framgångsfaktor är att klara skolan det är alltså viktigt att lärare visar barnet att de bryr sig och är engagerade. att vi alltför ofta lämnar våra ungdomar efter avslutad placering alldeles för tidigt. Vår ambition med nättidningen är fortfarande att hålla oss à jour med utvecklingen inom familjehemsvården och vi behöver medlemmarnas hjälp. Vi behöver ert stöd i att bevaka vad som händer inom vårt område och tar gärna emot artiklar och debattinlägg till tidningen. Det finns så många viktiga frågor och områden att arbeta med. Med önskan om en skön sommar, Lena Bervå Ordförande FSF En annan framgångsfaktor tror jag är uthålligheten hos vuxna och vår möjlighet att efter avslutad placering kunna följa ungdomen under en längre period, att detta är något att sträva efter. Jag tror

Redaktörens rader Innehåll Redaktörens Rader Du kan läsa mer om vad man kom fram till i Malmö på sidan 4. Den 8 oktober är det dags för nästa konferens i FSF:s regi. Då är det Mats Herlin, psykolog och psykoterapeut, som föreläser om tonårstiden. Konferensen kommer att äga rum i Stockholm (se mer information på baksidan av FSF- Journalen) och vid samma tillfälle håller FSF sitt årsmöte och delar ut årets FSF-pris. Alla är välkomna att lämna in nomineringar se vidare på sidan 6. Det pågår ett regionalt utvecklingsarbete kring systematisk uppföljning av placerade barn. Kjerstin Bergman är nationell samordnare på Sveriges kommuner och landsting och hon har lämnat ett bidrag om detta arbete till FSF- Journalen. Även FSF:s egen Inger Wolf Sandahl har skrivit i detta nummer om ett regionalt utvecklingsarbete på Södertörn. Se sidan 8-11. Alla är varmt välkomna med bidrag till kommande nummer av FSF-Journalen. Hjälp till att bevaka familjehemsvården! Kom gärna med debattinlägg och artiklar om hur du/ni arbetar lokalt inom familjehemsvården. Kontakta någon i Informationsgruppen om du vill medverka. Du finner alla kontaktuppgifter på föreningens hemsida www.fsf.nu. Cecilia Moore Informationsgruppen Den senaste tiden har placerade barns hälsa och skolgång fått en hel del uppmärksamhet. Placerade barns hälsa stod i fokus på FSF:s konferens i mars. I en undersökning som har genomförts i Malmö av de placerade barnens hälsa fann man att många av barnen inte hade fått den hälsooch sjukvård de var i behov av. Innehållsförteckning Ordföranden har ordet Redaktörens rader FSF-konferensen i Södertälje FSF-priset 2012-05-18 Gästkrönika: Lisbeth Pipping En Efterfrågad Satsning på barn och unga i samhällsvård Regional samverkan höjer kvalitén inom familjehemsvården Boktips: Långt innan barnperspektivet NOFCA-konferens i Sverige Kälvestenutredningar - ny forskningsrapport Ungas erfarenheter utvecklar familjehemsvården Uppföljningsintervjuer med unga Debatt: Kan man vara lite religiös inom alla religiösa inriktningar? Boktips: Familjehemsboken Konferenser, kontaktuppgifter FSF:s årsmöte och konferens den 8 oktober Sidan 2 Sidan 3 Sidan 4 Sidan 6 Sidan 7 Sidan 8 Sidan 10 Sidan 13 Sidan 14 Sidan 15 Sidan 18 Sidan 20 Sidan 21 Sidan 22 Sidan 23 Sidan 24

Årets FSF-konferens i Södertälje Familjehemsplacerade barns fysiska och psykiska hälsa glöms den bort? I mitten av mars samlades socialsekreterare, familjehemssekreterare och flera andra yrkesgrupper i Södertälje Stadshus för att ta del av resultaten från studien Fosterbarns hälsa - det medicinska omhändertagandet av samhällsvårdade barns hälsa. Studien är en kartläggning gjord i Malmö mellan 2008 och 2011 av familjehemsplacerade barns hälsa. Resultaten visar på att många av de placerade barnen i studien har stora och ouppmärksammade hälsoproblem. Ej utförda vaccinationer, behov av barnpsykiatrisk kontakt, allergi och astma är enligt studien exempel på försummade hälsoproblem hos många av de familjehemsplacerade barnen. Kartläggningen Fosterbarns hälsa är en studie gjord på 121 barn som samtliga den 15 september 2008 var placerade i familjehem av Malmö stad. Barnen är mellan 0-16 år och har varit familjehemsplacerade i minst tre månader. Barnets föräldrar är fortfarande dess vårdnadshavare och har precis som de barn som ingår i studien och som är över 14 år gett sitt samtycke till att delta. Studien baserar sig på uppgifter från barnets journaler inom socialtjänsten och journaler från barn-, skol- och tandhälsovården. Hälsa i ett sammanhang Stefan Kling, skolläkare och projektledare, och Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare, Hans Bäckström, socionom, Ingemar Nilsson, psykolog, och Margareta Borgström, tandläkare, har genomfört kartläggningen av de familjehemsplacerade barnen i studien. De båda läkarna inledde konferensen med att ge en bakgrund till de rättigheter till en god hälsa som barn har, och att sätta förutsättningar till en god hälsa i ett större perspektiv än något som enbart sker inom hälso- och sjukvården. Stefan Borg och Marie Köhler föreläste under förmiddagen. - Barns hälsa måste alltid sättas i ett sammanhang, sa Stefan Kling, och pekade på en mängd faktorer i ett samhälle som kan ha påverkan på ett barns möjligheter till en god hälsa: Förutom barnets föräldrar har det betydelse i vilken social miljö barnet vistas och vilket socialt stöd andra personer än föräldrarna kan ge. Arbetslöshet hos föräldrar, boendemiljö och fritidsvanor är andra exempel på vad som har påverkan på hälsa, menade Stefan Kling. Socialtjänstens akter En stor andel av de 121 barnen som ingår i studien har före placeringen utsatts av en omsorgssvikt av sina föräldrar. Det som studien kan konstatera är att den omsorgssvikt som handlar om utebliven hälso- och sjukvård medan barnen fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar inte per automatik uppmärksammas för att barnen blir placerade i familjehem. Även inom samhällsvården har de placerade barnens hälsa blivit försummad. Hans Bäckström har i studien granskat alla barnens socialakter och funnit att det finns betydande brister i dokumentationen av de placerade barnens hälsa och deras behov av hälso- och sjukvård. Akterna kan vara mycket tjocka och för en ny handläggare blir det därför också svårt att få en överblick över barnets eventuella behov av hälso- och sjukvård.

Årets FSF-konferens i Södertälje Ett system för hur uppgifter om sjukdomar, läkarkontakter med mera förs i journalerna skulle underlätta. Hans Bäckström föreslår därför att man inom socialtjänsten ska införa ett speciellt hälsokort som finns i barnets akt med samlade uppgifter om barnets hälsotillstånd, till exempel uppgifter om tidigare sjukdomar hos barnet, vaccinationer, astma, allergier med mera. Som exempel på bristande dokumentation i socialakterna fann man att för så många som nästan en fjärdedel av barnen, 23 %, saknades helt anteckningar om deras fysiska hälsa. Inte minst uppgifter om barnens tandhälsa saknades. Endast i ett fåtal av akterna förekom anteckningar om uppföljande läkarkontroll, även i de fall då misshandel eller vanvård var anledningen till samhällsvården. Hans Bäckström poängterade att akterna lästes hösten 2008, samma tidpunkt som BBIC infördes i Malmö, och att stora förbättringar har skett sedan dess. Ibland är också verkligheten bättre än vad som går att utläsa av aktanteckningarna, menade Hans Bäckström, det vill säga barnet har fått vård och behandling som inte har blivit journalförd. Det kan också förhålla sig tvärtom: enbart en aktanteckning är inte bevis på att något har blivit bättre. Alla barn har rätt till en god hälsa Barnets rätt till en god hälsa återfinns bland annat i Barnkonventionens artikel 24, och i artikel 27 Många av åhörarna kände igen sig i de prioriteringar som Hans Bäckström talade om. beskrivs barnets rätt till en levnadsstandard som främjar barnets fysiska och psykiska hälsa. I Socialtjänstlagen 6 kap 7 benämns nämndens ansvar för att barn i samhällsvård får en god vård. I BBIC s utredningar ingår bestämmelser om att barn ska läkarundersökas inför placering. Inför läkarundersökningen ingår bland annat att inhämta bakgrundsmaterial, som exempel komplett BVCjournal, tandhälsovårdsjournal och andra journalkopier som kan behövas om barnet har en kronisk sjukdom. Ett helhetsperspektiv ska prägla läkarundersökningen och barnet ska få information i förväg om undersökningen och om varför den görs. Fortsatta utvecklingsinsatser För att läkarundersökningen i BBIC och andra insatser som avser att förbättra de placerade barnens hälsa ska göra största möjliga nytta behövs både metodutveckling och att vi verkar tvärvetenskapligt, var några av de slutsatser som man kom fram till i studien. I den tvärvetenskapliga samverkan behöver

Årets FSF-Konferens i Södertälje hälsovården mötas, inte minst i ett preventivt arbete, menade föreläsarna. Inom BBIC behövs fortsatt metodutveckling för att läkarundersökningen inför placering ska utgöra ett så gott underlag som möjligt när eventuellt försummad ohälsa ska fångas upp och behandlas. Hälsokort i det placerade barnets socialakt enligt Hans Bäckströms förslag och en kartläggning av psykisk hälsa/beteendeproblematik enligt standardiserade metoder är andra förslag på fortsatta utvecklingsområden för att säkerställa att de placerade barnens hälsa i framtiden får den uppmärksamhet den borde få redan nu. Cecilia Moore styrelsemedlem, FSF FSF-priset 2012 FSF delar årligen ut ett pris för utvecklande familjehemsarbete. Förslag på pristagare för 2012 års pris tas nu emot. Sedan 2007 har FSF årligen delat ut ett pris i syfte att lyfta fram personer som har utfört betydande insatser inom familjehemsvården för att främja barns möjligheter till en god uppväxt. Priset består av ett diplom och en minnesgåva, och kan delas ut till en eller flera personer. Följande personer har tidigare fått priset: 2007: Margareta Erman, SKL 2008: Ywonne Strömqvist, Familjehemsvården i Södra Stockholm förorter 2009: Kerstin Badreddine, Familjehemsenheten i Majorna, Göteborg 2010: Monica Westberg, familjehemsverksamheten i Karlstad 2011: Ingrid Höjer, Institutionen för socialt arbete, Göteborg Styrelsen tar nu emot nomineringar av personer till 2012 års pris som kommer att delas ut i samband med FSF:s årsmöte i september. Sista datum för förslag är den 27 augusti. Nomineringar (namn samt motivering till priset) lämnas till per mejl till någon i FSF:s styrelse. Kontaktuppgifter finns på sidan 24.

Gästkrönika: Lisbeth Pipping Gästkrönika: Lisbeth Pipping Vi berörs gärna av barn med uppsvällda magar, barn som med stora tomma ögon tittar på oss genom tv-rutan, någon som med lite darr på rösten låter oss veta att de här barnen inte överlever utan oss. Att de svälter, är smutsiga och ingen vuxen finns där för att ta hand om dem. Ge alla barn en chans, avslutar hallåan sin påannonsering. Människor öppnar upp sina plånböcker och hjärtan för de där barnen i ett avlägset land. Barn som vanvårdas, svälter, är smutsiga, som måste ta vuxenansvar då de borde få leka med sina kamrater berör oss om de finns på andra sidan jorden i Afrika, Asien eller Kina. Men barn som bor granne med oss eller som vi möter i affären, på förskolan eller i skolan får inte samma hjälp och medkänsla. Kommentarer som alla föräldrar gör väl så gott de kan, hon älskar ju sina barn, de är hennes allt är något som mötte mig under hela min barndom. Jag växte upp med en mamma som var utvecklingsstörd och en pappa som valde flaskan istället för oss barn. Jag var nästan alltid hungrig, smutsig och rädd. Jag hade ingen synlig uppsvullen mage, inte heller bodde jag i ett avlägset land. Jag bodde i förorten mitt bland alla dem som borde våga se och agera. barndomsland, tanter och farbröder som vågade se och agera. Som gav den hungriga lilla tjejen mat att äta, som ibland badade henne, tvättade rent hennes smutsiga lilla kropp. Som dukade fram bullar i mängder och mjölk som aldrig verkade ta slut. Jag har träffat flera av dem som jag i min bok Kärlek och stålull kallar just räddande änglar. De brukar skruva på sig och säga: Men Lisbeth inte gjorde vi så mycket, vi fanns ju bara där. Det är ju det som är det fantastiska miraklet. Att de fanns där mitt i min vardag. Det är mitt i vår egen vardag som undren sker när vi vågar se och agera och bli berörda. Utan mina tanter och farbröder hade jag aldrig överlevt. Utan dem hade jag inte varit den jag är i dag. Våga bli berörd, inte bara av barn med svullna magar och stora sorgsna ögon på TV, utan även av dem ni möter mitt i er egen vardag! När jag var sex år blev jag ensamstående trebarnsmamma då min pappa försvann ut ur mitt liv. Min mamma gjorde så gott hon kunde efter sina förutsättningar, jag vet! Jag vet också att förutsättningarna var knappa och att min barndom var en barndom i misär. En barndom full av slag, svält, vanvård och smuts. En barndom utan lakan i sängen, tandborste och ett knä att krypa upp i. I skuggan av min utvecklingsstörda mamma var det mycket ensamt. Men det fanns räddande änglar i mitt

Placerade barn och unga Kjerstin Bergman är nationell projektledare på Sveriges Kommuner och Landsting för det regionala utvecklingsarbete som pågår i syfte att förbättra vården för barn som är placerade i familjehem och i HVB. En efterfrågad satsning på barn och unga i samhällsvård Under 2011 inleddes ett treårigt utvecklingsarbete genom en satsning på regionala utvecklingsledare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Ett prioriterat område är systematisk uppföljning av barn och unga placerade i familjehem och HVB. Utvecklingsarbetet ingår som en del i en större nationell satsning där regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genom en överenskommelse enats om att ge stöd till en evidensbaserad praktik (EBP) inom socialtjänstens område. Satsningen på social barnavård och särskilt på barn och unga i samhällsvård har länge varit efterfrågad från fältet. Skälen till detta är flera. Statliga utvecklingsmedel har under flera år gått till områden som äldre, missbruk och beroende samt våld i nära relationer, men inget till den sociala barn-och ungdomsvården. Statens engagemang i familjehemsfrågor har under decennier varit låg, vilket bland annat påtalades av Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68). På senare tid har två statliga utredningar visat på att vanvård och övergrepp under placeringar i den sociala barnavården har förekommit under hela 1900-talet men också att det fortfarande finns påtagliga missförhållanden i dagens samhällsvård (Vanvårdsutredningen SOU 2011:68, Upprättelseutredningen SOU 2011:9). En viktig uppgift för socialtjänsten är att skapa större förtroende för samhällsvården. Därför är det angeläget att noggrant följa upp de placerade barnens situation och behov samt vidta åtgärder för att förebygga, upptäcka och agera vid övergrepp och försummelser i samhällsvården. Socialnämndens ansvar att följa upp insatserna i enskilda fall framgår tydligt i lagstiftningen, men däremot inte nämndens ansvar för att följa upp barn- och ungdomsvården som verksamhet. Det är ett skäl till att systematisk uppföljning av verksamheten är en prioriterad fråga i det aktuella utvecklingsarbetet. Genom uppföljning av den egna verksamheten skapas förutsättningar för ett systematiskt lärande och en grund för förbättringsarbete. Lokal uppföljning utgör en viktig del av EBP där socialtjänsten skapar och använder lokal kunskap. Det blir ett sätt att få makt över sin egen kunskap. Sedan 2012 finns utvecklingsledare på plats i samtliga län. De arbetar enligt de mål och uppdrag som formulerats i länen. Många län har börjat arbetet med olika kartläggningar för att få en bild av hur man i kommunerna arbetar med uppföljning av enskilda barn, hur insatserna fungerar etcetera. Utvecklingsledarna arbetar också med att etablera kontakt med olika nyckelaktörer och nätverk i sina län. Arbetet präglas av ett tvärprofessionellt synsätt och kan uttryckas på följande sätt: Barn i samhällsvård är inte bara en fråga för socialtjänsten, utan i lika stor grad en fråga för skola och hälso-och sjukvård. Länen och utvecklingsledarna arbetar också gemensamt med utvecklingsarbete kring systematisk uppföljning. Den delen av utvecklingsarbetet har startat med en kartläggning i länen.

Placerade barn och unga Kartläggningen visade att kommuner mest redovisar kostnader och budget, mer sällan följer man upp verksamheternas kvalitet och resultat. I det fortsatta utvecklingsarbetet kommer vi att undersöka vad som går att utvinna ur BBICsystemet. Med hjälp av de individdata som finns inmatade i BBIC undersöks nu hur mycket av dessa data som går att ta ut på gruppnivå för att beskriva kvalitet och resultat när det gäller barn och unga placerade i familjehem och HVB. Som stöd i utvecklingsledarnas arbetet ingår också det material som Socialstyrelsen tar fram inom programmet Trygg och säker vård i form av handbok, vägledning om placerade barns hälsa och skolgång samt utbildningsmaterial till familjehem. Materialet förväntas komma under hösten 2012 och familjehemsutbildningsmaterialet våren 2013. Hur spridningen av de olika materialen ska gå till sker i dialog mellan Socialstyrelsen och länen/de regionala utvecklingsledarna. SKL har ansvar för att ge stöd och samordna satsningen med regionala utvecklingsledare. Det sker exempelvis genom att regelbundet samla utvecklingsledarna till nationella nätverksträffar för erfarenhetsutbyte och komptensutveckling. Kjerstin Bergman Nationell projektledare Avdelningen för vård och omsorg, SKL Här kan du hitta mer information om barn och unga som är placerade i samhällsvård På www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/ placeradebarnochunga redovisas flera pågående arbeten, varav en del är regeringsuppdrag, om placerade barn och unga, exempelvis: Trygg och säker vård i familjehem och HVB som innefattar tre delprojekt: Föreskrifter, allmänna råd och handbok, Vägledning om placerade barns hälsa och utbildning, Familjehemsutbildning. Upphandling och uppföljning av HVB Rekrytering av familjehem i sociala medier Barnen i fokus ny idéskrift om vad som är bra stöd för barn och unga. Vägledning ensamkommande barn och unga. Manual till initialt bedömningsinstrument och fördjupad utredningsdel (familjehemsutredningar). Även på SKL s hemsida finns material om placerade barn och unga. Några av rapporterna som du kan beställa eller ladda ner från hemsidan www.skl.se är:

Placerade barn och unga Regional samverkan höjer kvalitén inom familjehemsvården! Många kommuner är alltför små för att på egen hand ha tillräcklig specialistkompetens för att tillgodose behovet av kompletterande stöd till familjehemmen. Det regionala samarbetet kring rekrytering, utbildning och stöd, säkerhet och metodutveckling bör därför förstärkas. Detta skriver Vanvårdsutredningen och föreslår framtida ekonomiskt och kunskapsmässigt stöd till regionalt samarbete genom avtal mellan regeringen och SKL. I dag finns ett avtal, och på regional nivå bedrivs ett utvecklingsarbete med nationell samordning (se artikel på sidan 8). Det finns regioner som redan tidigare har gått ihop i syfte att utveckla och förbättra familjehemsvården. Nio kommuner på Södertörn är ett sådant exempel. Exemplet Södertörn Södertörn består av nio kommuner, stora och små, söder om Stockholm där det bor mer än en halv miljon människor. Där har engagerade socionomer inom familjehemsvården bildat ett nätverk som träffas ett par gånger per termin. Till en början utbytte nätverken mest praktiska erfarenheter kring kostnader och regelverk. Efter några år lyftes frågorna till behoven av metodutveckling och samarbete. Introduktion av nya familjehem Några särskilt intresserade socionomer utvecklade på sin fritid ett utbildningsprogram för blivande eller nyblivna familjehem. Kurserna genomförs sedan några år i form av helginternat två gånger om året och erbjuds i dag till samtliga nio kommuners nya familjehem. Utvärderingarna visar att deltagarna är mycket nöjda och att de vill ha fler fortsättningsträffar. Rekrytering av nya familjehem Senaste året har södertörnskommunerna samverkat genom att bjuda in intresserad allmänhet till tre olika regionala träffar och informera om vad uppdraget som familjehem innebär. Flera nya familjehem har rekryterats på detta sätt. I dag använder sig kommunerna ofta av Sposit eller Familjehemsguiden som förmedlar familjehem till en förmedlingsavgift. Familjerna är inte utredda och ligger ofta relativt långt bort. Det är många fördelar med att ha familjehemmen närmare den placerande kommunen. Förutom mer kunskap om resurser i närmiljön möjliggör det tätare samverkan med förskola/skola, föreningsliv och sjukvård. Det förenklar också umgänget mellan de placerade barnen och deras föräldrar. Mycket tid och pengar sparas också när handläggarnas restider minskas. Utredning av nya familjehem Sedan våren 2011 finns fyra Stöddokument med koppling till BBIC fria att användas i samband med rekrytering av nya familjehem. Dokumenten utarbetades under tre studiedagar av BBICsamordnaren i nätverket i samarbete med alla rekryterare i de nio kommunerna. Tanken är att stöddokumenten ska användas före djupintervju och ge exempel på lämpliga frågor i olika sammanhang under rekryteringsprocessen. Handläggarna som provat dokumenten tycker att de ger ett bra stöd i arbetet.

Placerade barn och unga Behov av fortsatt samordning En kartläggning av Södertörns alla familjehemsplaceringar behöver göras för att få fram ett underlag för gemensamma insatser på regional nivå, till exempel gemensam handledning till familjehem inom samma region eller kurser/studiecirklar. Kartläggningen behövs för att kunna effektivisera och förbättra uppföljning och stöd till familjehemmen i framtiden. En regional resurs behövs för detta och bör bestå av minst två personer. Det behövs samling och överföring av kunskap mellan kommunerna och några som håller i utbildningar och gemensamma satsningar. Utbyte av erfarenheter och kunskap om risk- och skyddsfaktorer i samband med placeringar och uppföljningar av dessa behöver ske kontinuerligt. Verksamma metoder för uppföljning, stöd till barn och familjehem samt utvärdering behöver utvecklas. I dag anlitas konsulentstödda familjehem av varierande kvalitet. De anlitas för ärenden som behöver mycket stöd i placeringen. Kostnaden per dygn ligger högt över SKL:s rekommendationer. Om några av dessa kunde ersättas av en förstärkt familjehemsvård i kommunernas regi med egna stödjande konsulenter kunde kontrollen över verksamheten stärkas och kvalitén höjas utan att kostnaderna behövde öka. Många barn som placeras i familjehem har stora problem och hjälpbehov. Risken för sammanbrott ökar om familjehemmen inte får det nära och kontinuerliga stöd som krävs. Södertörnskommunerna skulle kunna, liksom exempelvis Uppsala, skapa en egen konsulentstödd verksamhet. Regional samverkan behövs! Exemplet Södertörn visar att det trots knappa resurser går att få igång ett utvecklingsarbete genom personalens stora engagemang. Men för att få kontinuitet och kvalitetshöjning som håller över tid måste insatserna inordnas i ordinarie verksamhet med ekonomiskt och organisatoriskt stöd från ledningen för verksamheten. Förslaget om regionalt stöd till familjehemsvården är därför mycket angeläget och efterlängtat. Vi ser fram emot genomförandet! Inger Wolf Sandahl FSF:s styrelse FSF bjuder in till konferens och årsmöte den 8 oktober - för mer information se sista sidan!

Annons

Boktips Långt innan barnperspektivet: om barnen som samhället skulle skydda - reflektioner kring en bok av Lo Bäcklinder och Marit Arnbom Författarna har sammanfört barndomsskildringar av personer som varit omhändertagna för samhällsvård och bott i fosterhem under sin barndom. Berättelserna varierar mycket och belyser problematiken för ett barn som inte får eller kan växa upp med sina föräldrar, och som bär denna historia med sig genom hela livet. Författarna har träffat tolv vuxna personer som har fått återge sin bild och om jag har uppfattat saken rätt även deltagit i den statliga Vanvårdutredningen som har lett till att regeringen framfört sin ursäkt till alla de som upplevt vanvård och försummelse under sin barndom i samhällsvården. Jag läser boken med tanke på att jag själv aktivt deltagit i arbetet med att placera barn i familjehem och haft ansvaret för deras säkerhet. Berättelserna är från olika tidsperioder under 1900- talet. Den äldsta berättaren är i nittioårsåldern. I boken finns även en intervju med två familjehemssekreterare som ger sin syn på familjehemsvården på 1970-talet. Berättarnas förhållningssätt till sin barndom ger en bild av hur olika de ser på orsaker och sammanhang som har utformat deras uppväxtmiljö. Det finns naturligtvis grymhet, misshandel och vanvård beskrivet, och därmed berättigad vrede över att dessa förhållanden har tillåtits att pågå under lång tid. Det finns också berättare som ser vilka svårigheter som funnits i själva situationen. De har känt lojalitet till flera vuxna, det vill säga både till föräldrar och fosterföräldrar. Någon av berättarna säger till och med att alla ville ha mig, vilket gjorde att det blev svårt att ta emot den kärlek som erbjöds och relationer blev avbrutna i kampen mellan de olika vuxna som i sin kärlek inte såg barnets behov. Jag tycker att alla som arbetar med familjehemsfrågor ska ta del av dessa berättelser och reflektera över sin egen roll i detta svåra arbete. För min egen del känner jag att vi har mycket att lära oss och vi blir aldrig fullärda. Enligt min åsikt kan vi göra stora förbättringar inom familjehemsvården, till exempel genom professionella team runt varje barn där såväl föräldrar som familjehemsföräldrar ingår, samt genom att hålla en tät kontakt med barnen och ställa frågor till dem. Barnen är våra främsta experter när det gäller utvecklingen av en bra familjehemsvård. En djupare dimension är dock det som vi inte talar om och det är kärleken och bristen på den. Vi kan inte kommendera fram känslor. En lyckad placering innebär för barnet att äkta känslor av samhörighet och ömhet uppstår mellan barnet och de nya

Boktips vårdarna. Många familjehem med de bästa intentioner har blivit besvikna när barnet som kommer till dem inte visat tacksamhet och glädje över sin nya familj. Återkommande separationer genom hemflytt, nya placeringar och skilsmässor i familjehem är ett problem som det inte verkar finnas någon lösning på. Barnets rätt till varaktiga relationer kan bara genomföras om de vuxna har en djup insikt om det livsviktiga i att ta ansvar för dem. Respekten till barnets föräldrar och bakgrund är också en förutsättning för att barnet ska kunna utveckla sin självkänsla och förmåga att känna tillit till andra människor. Det är en stor utmaning för de myndigheter som i framtiden har ansvaret för att placera barn utanför hemmet. Vi socialarbetare kommer inte att kunna se igenom människor och avslöja om de har onda motiv till att vilja bli familjehem, men det finns metoder i att undersöka människors förmåga till empati och motivation. Om vi är många vuxna runt ett barn som samarbetar med varandra kan vi minska risken för att barn i samhällsvård växer upp under missförhållanden. För att undvika upprepning förväntar jag mig att regeringen äntligen satsar resurser och tar vara på den kunskap som finns kring familjehemsvården genom att genomföra åtminstone några av de förslag som kommit fram i en rad statliga utredningar om hur den svenska barnavården ska bedrivas. Pirkko Nilsson, socionom Styrelsemedlem i Forum för Familjevård NOFCA-konferens i Sverige den 8-9 juni 2012 NOCFA, Nordic Foster Care Association, består av olika föreningar i de nordiska länderna och har som syfte att genom erfarenhetsutbyte och forskning vara en organisation för ökad kvalitet i familjehemsvården. Varje år anordnas en konferens i ett av medlemsländerna och i år har turen kommit till Sverige. FSF är en av medlemsföreningarna och kommer att vara medarrangör av konferensen som äger rum i Södertälje den 8-9 juni på Hotell Torpa Pensionat. Konferensen kommer bland annat att handla om SkolFam. Personal från Gävle kommun kommer att berätta om sitt arbete med SkolFam. En annan punkt på programmet är information från Socialstyrelsen om sitt arbete kring familjehemsvården i Sverige. Ytterligare en punkt på programmet är redogörelse för ett projektarbete som bedrivs inom NOFCA. Projektet handlar om de nordiska ländernas erfarenheter av att placera i släktinghem. En annan viktig del av konferensen är att varje land redogör för sitt lands läge inom familjehemsvården. Deltagarna kommer från Danmark, Finland, Norge, Island, Färöarna, Grönland och Sverige. Jag är utsedd av styrelsen till att vara FSF:s representant i NOFCA och kommer att vara med på konferensen. Det ska bli både roligt och spännande och jag kommer att skriva och berätta om dessa innehållsrika dagar i kommande tidning. Ann Olaison, styrelsemedlem, FSF

Kälvestenutredningar Än duger gamla Kälvesten! - ny forskningsrapport om rekrytering av familjehem Forskarna Bodil Rasmusson och Margareta Regnér har undersökt hur rekrytering av familjehem går till i Sverige och vilka metoder som används. De har också granskat de två vanligaste metoderna, Kälvesten och PRIDE. Forskningen har finansierats av Allmänna Barnhuset och slutrapporten heter Ett utvalt hem till ett utvalt barn, familjehemsutredningar i teori och praktik. Den utkommer i bokform 2012 på Natur och Kulturs förlag. Författarna presenterade huvuddragen i boken på ett seminarium som FoU Nordväst anordnade i Sollentuna i början av december 2011. Margareta Regnér Och Bodil Rasmusson. Samlad forskning saknas Till en början slogs författarna av att det i stort sett saknades forskningsmaterial om familjehemsutredningar, både i Sverige och internationellt. Däremot fanns en uppsjö av idéer och skiftande modeller. De fick därför börja med att granska de olika använda modellerna och beskriva historien bakom dem. I analysen har de diskuterat de ursprungliga teorierna, värdegrunderna och metodiken bakom de olika arbetssätten och hur de fungerat i praktiken. Problem, dilemman och möjligheter Forskarna formulerade ett övergripande syfte som var att undersöka familjehemsutredningar i teori och praktik samt att bidra till att upptäcka problem, dilemman och möjligheter i socialt arbete inom detta fält. De intervjuade nyckelpersoner som undervisat i de olika modellerna. De gjorde också gruppintervjuer med familjehemssekreterare i fyra olika kommuner och arbetsledarna fick berätta om organisationen. Forskarna skaffade sig även en överblick över vilka modeller som används i landet genom kontakter med länsstyrelser och FOU-enheter. Dessutom deltog de i fem tolkningstillfällen av Kälvestenintervjuer i tre av de fyra kommunerna som de valt ut att studera. Ropen efter manualer Forskarna konstaterade att det ligger i tiden att ropa efter manualer. Dessa i sin tur riskerar att avprofessionalisera det sociala arbetet. Att utreda familjehem kräver tvärtom utbildning, erfarenhet, resurser och kompetens i intervjuteknik. Många familjehemsrekryterare de mötte uttryckte osäkerhet kring vilka metoder som var bra nog. PRIDE och Kälvesten Det finns två modeller som används allra mest i Sverige och forskarna valde ut dessa för närmare studier. Den ena är PRIDE, som började utvecklas i USA på 70-talet och den andra är Kälvesten, utvecklad i Sverige av forskaren och socialpsykologen Anna-Lisa Kälvesten 1979. PRIDE genomförs som en studiecirkel och Kälvesten utmynnar i en djupintervju som genomförs med parterna var för sig.

Kälvestenutredningar PRIDE är allmänt vedertagen som en gedigen och uppskattad modell med en tydlig kunskapsgrund som bygger på fem kompetensområden. I Norge har myndigheterna beslutat att alltid använda PRIDE vid utredning av familjehem. Metoden bygger på kunskap om barns utveckling och vad en familjehemsförälder behöver kunna. De vetenskapliga grunderna har emellertid aldrig dokumenterats. Anna-Lisa Kälvesten utvecklade sin modell utifrån omfattande forskning och teoriutveckling om barn och familjer på svensk grund. Modellen är avsedd att användas både för barnavårdsutredningar och familjehemsutredningar. Metoden beskrivs närmare i boken Familjepsykologi, 1982. Rasmusson och Regnér konstaterar att den forskning som ligger bakom Kälvestens utredningsmetod är imponerande. Den börjar med 222 Stockholmspojkar, vilket är bland det mest genomgripande och allsidiga forskningsprojekt som genomförts i Sverige när det gäller barn och familjer. Kälvesten och Meldahl utvecklade en familjeanalys utifrån dessa fall i 217 Stockholmsfamiljer. Modellen användes också i studien 100 Skåfamiljer samt i en djupstudie, 40 fosterfamiljer med Skå-barn. Den senare var utgångspunkten för ett samarbete mellan Kälvesten och praktiker runt om i landet för att hitta helt andra urvalsmetoder för analys av blivande fosterhem än de man hade. Här möttes forskning och praktik på ett föredömligt sätt, menar forskarna. När man talar om att PRIDE och Kälvesten inte är utvärderade behöver man ha klart för sig hur komplext detta är i praktiken, särskilt som modellerna förändrats över tid till olika versioner där den ena inte är den andra lik. Kälvesten är evidensbaserad! De båda forskarna framhöll att de inte är vapendragare för någon särskild modell. Men de hävdade samtidigt att de studerade modellerna bygger på väl beprövad erfarenhet. Dessutom kan man knappast hitta en modell någonstans som prövats i forskning med jämförelser av olika familjetyper på liknande sätt som Kälvestenmodellen gjort. Forskarna menade därför att Kälvestenmodellen kan ses som evidensbaserad utifrån en mer pragmatisk inriktning av begreppet evidens (jämfört med idéer om att enbart randomiserade studier innebär evidens). Mer forskning behövs Det behövs dock mer forskning på området. En viktig fråga att studera närmare är hur man kan överbrygga organisatoriska glapp inom socialtjänsten så att den kunskap som kommit fram i utredningsarbetet om de blivande familjehemmen och de barn som ska placeras inte faller mellan stolarna. Inger Wolf Sandahl Styrelsemedlem, FSF

Kälvestenutredningar Litteraturlista Familjepsykologi: En handledning i intervju- och tolkningsmetodik, Anna-Lisa Kälvesten, G. Meldahl, 1982 222 Stockholmspojkar: En socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern, Gustav Jonsson, Ann-Lisa Kälvesten, 1969 217 Stockholmsfamiljer: Psykodynamisk bearbetning av ett intervjumaterial, Anna-Lisa Kälvesten, G. Meldahl, 1972 40 fosterfamiljer med Skåbarn, Anna-Lisa Kälvesten, Lena Bonnier, 1973 Pridemetoden: En uppföljningsstudie, Munir Dag, Gunnel Drugge, Högskolan Örebro, 1997 Multidimensional Treatment Foster Care (MTFC), Socialstyrelsen 2012 Bedömningsmetoder vid rekrytering av familjehem En systematisk kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, Sofia Enell, Malin Hultman, Ulla Jergeby, 2008 Blommande körsbärsträd.

Ungas röster i familjehemsvården Ungas erfarenheter utvecklar familjehemsvården - Det är inte svårt att få barn att berätta hur de har det i familjehem, säger Nora Laimani, det handlar snarare om att ge dem tillfälle att berätta och att finnas där och lyssna på dem. Nora Laimani representerar Familjehemmens Unga Röster (FUR), som är en finsk organisation. Hon har erfarenhet av flera läger med barn och unga som är familjehemsplacerade. Hon menar att barnen gärna pratar om hur de har det i sina familjehem och att de vill bli lyssnade på. Nora Laimani, som själv växt upp i familjehem, var en av talarna på det innehållsrika seminariet Alternativet till att ge upp det är att klara sig på Hagabergs Folkhögskola i Södertälje i februari i år. Seminariet var arrangerat i ett samarbete mellan FfF (Forum för Familjevård), IFCO (International Foster Care Organisation), BO (BarnOmbudsmannen), ABF Södertälje Nykvarn och Pesäpuu (en statlig barnrättsorganisation i Finland). Största utrymmet under dagen i Södertälje fick Johanna Barkman, Sami Isoniemi och Helena Inkinen som på olika sätt är aktiva i Pesäpuu. Johanna är psykolog och har startat mycket av verksamheten. Sami och Helena har båda vuxit upp i familjehem och är engagerade i Pesäpuu som volontärer. Med tio familjehemsplacerade flickor som startgrupp i Pesäpuus regi, skapade Johanna Barkman och en kollega för fyra år sedan en öppen mötesplats som kallas Vi som klarar oss. Mötesplatsen är till för unga från familjehemsvård och institutioner. Man bjuder in ungdomar i åldern 16-25 år under dagtid Sami Isoniemi, Helena Inkinen och Johanna Barkman från Pesäpuu. en lördag varje månad. Träffarna är i Jyväskylä och många av deltagarna har flera timmars restid dit. Lördagarna har alltid samma struktur, med måltider som ger en omsorgskänsla, samtal utifrån olika teman och konkret arbete med olika material. Syftet med Vi som klarar oss är att erbjuda en mötesplats, att lyssna på ungdomarna, men också att arbeta fram konkreta möjligheter till förändring. De har arbetat fram olika spel som kan användas vid gruppsamtal med barn och unga, ungdomarna deltar i familjehemsutbildningar, föreläser om familjehemsvård och är aktiva i barn- och ungdomsgrupper. De har arbetat fram en informationsbroschyr om barns rättigheter som

Ungas röster i familjehemsvården tryckts i en mycket stor upplaga och som spridits i hela landet. Volontärerna Helena Inkinen och Sami Isoniemi är själva tydliga exempel på den starka självkänsla som det här arbetet ger. De vill ändra medias bild av barn och unga inom vården som individuella offer för att istället bli betraktade som experter som kan medverka till generella förbättringar på nationell nivå inom vården av barn och unga. Johanna Barkman och Sami Isoniemi berättade också om turnén Vi tror på dig tror du på dig själv? som de genomförde under 2011. Turnén besökte sju större städer i Finland och anordnades av Finska Barnombudsmannen, Hälso- och välfärdsinstitutet, Pesäpuu och Barnavårdens centralförbund. Syftet med turnén var att träffa barn och unga inom olika vårdformer och att informera om deras rättigheter. På varje ort bjöd de in till en fyra timmar lång strukturerad workshop. Totalt kom man i kontakt med cirka 200 barn och unga. En rapport om materialet från turnén har överlämnats till Socialdepartementet i Finland. Gunnar Elvin från Barnombudsmannen (BO), som var en av föreläsarna på seminariet i Södertälje, såg likheter mellan arbetet i Finland och de gruppträffar som BO hade med barn och ungdomar i Sverige under 2010. De mötena resulterade i BO:s rapport Bakom fasaden. Generellt var intrycket att barnens erfarenheter av familjehemsvård var mer positiva än erfarenheterna av institutionsvården. Ett intryck som Gunnar Elvin har med sig från BO:s gruppträffar är att de unga ofta känner att de bemöts med negativa förväntningar från vuxna. Gunnar Elvin menade att det finns en enkel fråga som de unga vill få, men som sällan ställs. Det är frågan Hur mår du?. Jean Ann Kennedy, vice ordförande i IFCO (International Foster Care Organisation), och även ordförande i IFCO:s ungdomssektion presenterade olika internationella nätverk för unga inom familjehemsvård: www.power4youth. net som vänder sig direkt till unga i samhällsvården, och www.eurochild.org som är ett nätverk för olika organisationer som arbetar för barn och unga i Europa. Jean Ann Kennedy underströk, som andra föredragshållare under dagen, vikten av att barn och unga inte ses som objekt i samhällsvården utan som medverkande aktörer. Seminariet i Södertälje var späckat med spännande information om hur ungas röster om samhällsvården kan komma fram. Men också hur deras erfarenheter kan användes, vilket både ger tillbaka en växande självkänsla samt hopp om en förbättrad vård i familjehem och på institutioner för unga i framtiden. Jean Ann Kennedy från IFCO. Synd bara att så få kom till Södertälje och lyssnade... För de som kan läsa finska finns mycket spännande information på Pesäpuus hemsida, www.pesapuu.fi. På hemsidan finns även kortfattad information på engelska. Ulla Hynsjö, Göteborg

Ungas röster i familjehemsvården Uppföljningsintervjuer med unga möte för nationellt nätverk I slutet av mars samlades socionomer i syfte utbyta erfarenheter och få ny inspiration gällande arbetet med uppföljningsinterjuver med unga som lämnat familjehemsvården. Deltagarna kom från olika kommuner och representerade flera områden inom familjehemsvården. Metodhandledare Monica Westberg och metodutvecklare/handledare Kristian Tilander, båda från Karlstad, har i olika sammanhang under de senaste sju åren föreläst och informerat om en intervjumetod med unga som lämnat familjehemsvården. I Karlstad började man göra sådana intervjuer redan 1999 och en sammanställning av det arbetet finns i boken Att lära av fosterbarn åtta års arbete med intervjuer med före detta fosterbarn. Boken är utgiven av Allmänna Barnhuset 2010. I andra kommuner har arbetet med uppföljningsintervjuer kommit olika långt. Avsikten med det nationella nätverket är att inspirera varandra i intervjumetoden och att hjälpa andra att komma igång. I Karlstad fanns representanter med från åtta olika kommuner/ kommundelar. Det finns olika förutsättningar för hur man kan arbeta med intervjumetoden. Det är slående hur olika familjehemsvården organiseras i landet, men också att intervjumetoden kan anpassas till den verklighet som råder i vars och ens kommun. Till Karlstad kom också Elisabeth Hagborg, handledare och filosofie magister i socialt arbete, och berättade om hur man kan utforma samtalsgrupper för familjehemsplacerade barn och ungdomar. Grunden är samma modell som den gruppverksamhet som finns sedan många år Från Pesäpuus presentationsmaterial. för exempelvis barn till missbrukare och barn med psykiskt sjuka föräldrar. I Helsingborg kommer grupper för familjehemsplacerade barn att starta under hösten 2012. För de som är intresserade av att komma i kontakt med andra som arbetar med uppföljningsintervjuer finns olika nätverk i landet som träffas för att stötta och inspirera varandra: För kommuner i Västsverige kontakta: ulla.hynsjo@vastrahisingen.goteborg.se För kommuner i Stockholmstrakten kontakta: yvonne.wedin@stockholm.se För det nationella nätverket kontakta: monica.westberg@karlstad.se eller kristian@tilanderreflektion.se Ulla Hynsjö, Göteborg

Debatt Kan man vara lite religiös inom alla religiösa inriktningar? När vi väljer familjehem vill vi att det placerade barnets föräldrar, syskon och släkt ska känna sig hemma i familjehemmet. Det får inte vara för stora skillnader i värderingar, politiska åsikter eller religion. Vi som placerar barn har ett stort ansvar när det gäller matchningen mellan barnet, dess ursprungsfamilj och det föreslagna familjehemmet. Det är vanligt att familjehemmen tillhör Svenska kyrkan, men att de inte är så aktivt religiöst utövande. Om barnet och dess familj är medlemmar i samma samfund som familjehemmet behöver det inte bli några problem. I en del familjer, och därmed också i en del familjehem, ber man bords- och aftonbön och utövar sin religion mer aktivt. Då brukar vi fråga barnets biologiska föräldrar om de har synpunkter på att barnet kommer att få en religiös påverkan. Ibland talar vi också med familjehemmet om att inte påverka det placerade barnet med sin tro. Vad är ett sådant löfte värt? Är det verkligen möjligt för ett barn som bor i ett familjehem att stanna hemma när alla andra går i kyrkan eller att inte knäppa händerna när de andra ber sin bordsbön? När det handlar om samfund som till exempel Mormonkyrkan, Jehovas vittnen och Livets Ord behöver vi veta vad det innebär att vara barn i dessa familjer. Jehovas vittnen tillåter inte blodtransfusioner och de har ett system där de försöker lösa de flesta problem inom kyrkans ram utan att söka hjälp utifrån. Kan dessa familjehem leva upp till tankarna i BBIC om ett tredelat föräldraskap: föräldrar, familjehem och socialtjänst? Inom Mormonkyrkan är man emot sex före äktenskapet och användning av alkohol eller droger. I de samfund där mannen utses som familjens självklara överhuvud blir frågan hur det påverkar jämställdhet och flickors och pojkars utveckling? Hur kommer sexualupplysningen att ske i dessa familjer och hur kommer man att bemöta en tonåring som har gjort sin sexdebut eller har haschat? Och hur ser man på sexuella relationer mellan samma kön? När barn placeras i familjehem som tillhör mer ovanliga samfund eller religiösa inriktningar, måste vi fråga oss om det är tillräckligt att fråga barnets föräldrar om de godkänner familjehemmets religion. Vet vi själva tillräckligt för att kunna förklara vad det kan komma att innebära för ett barn som placeras där under en längre tid? Hur mycket är ett samtycke till placeringen värt från en förälder som för tillfället har så bristande föräldraförmåga att barnet omhändertagits enligt LVU? Eller från en psykiskt sjuk mamma som inte själv är aktivt religiös och som inte har någon djupare kunskap om andra religioner? Ibland hoppas vi att familjehem som tillhör ovanliga samfund är lite religiösa. De lever ju som folk gör mest, åtminstone när vi träffar dem. Men kan man vara lite religiös i exempelvis Mormonkyrkan, Jehovas vittnen eller Livets Ord utan att bli utesluten ur samfundet? Jag anser att vi som beslutar om barns placeringar i familjehem behöver lära oss mycket mer om olika trossamfund och religiösa inriktningar för att kunna informera sakligt och göra ansvarsfulla bedömningar. Jag hoppas att fler känner igen sig i dessa dilemman. Som vägledning har vi bland annat Barnkonventionen och FN:s mänskliga rättigheter samt BBIC:s utredningsmodell. Men vi behöver mer kunskap. Jag hoppas fler vill dela med sig av kunskaper och erfarenheter i detta ämne! Inger Wolf Sandahl FSF:s styrelse

Boktips Familjehemsboken av Lisbeth Pipping Lisbeth Pipping har skrivit en angelägen bok som riktar sig till alla som är eller funderar på att bli familjehemsföräldrar samt till alla som möter placerade barn i sitt arbete. Hon vill ge en mer rättvis bild av familjehem än den som oftast förmedlas av media och säger: Jag vill att andra ska se det jag har sett, hur viktiga familjehemmen är och att de gör stor skillnad i de här barnens liv. Omhändertagna barn måste få känna stolthet över båda sina familjer. Ingen får ta det ifrån dem. Flera familjehemsföräldrar och placerade barn berättar i boken om sina erfarenheter och sin utveckling. Det gör också socialsekreterare och ett av familjehemmens biologiska barn. De placerade barnens föräldrars situation berörs naturligtvis indirekt, men Lisbeth Pipping har denna gång valt att lyfta fram familjehemmens arbete och hur de har kunnat hjälpa sina placerade barn i olika livssituationer. Berättelserna är djupt gripande och kan inte lämna någon oberörd. I boken behandlas också begreppet anknytning och de inre arbetsmodeller som olika typer av anknytning resulterar i. En undvikande anknytning kan förklara varför en del barn har svårt för närhet och att ta emot kärlek. De har inte kunnat utveckla det trygga anknytningsmönster som de flesta barn i stabila familjer gör. Många placerade barn har blivit avvisade och besvikna alltför många gånger eller bemötts ambivalent, det vill säga ibland med stor kärlek och ibland avvisande. Det kan ta flera år innan ett barn vågar lita på familjehemmets kärlek. Det finns också barn som blivit så gravt försummade att de stannat i sin utveckling. Berättelserna om hur de olika familjehemmen gjort, tänkt och känt för att få sina placerade barn att växa och känna tillit handlar om åratals arbete, envishet och att visa kärlek utan att få något tillbaka. Berättelserna handlar också om att stå ut med desperation och att ha ett oändligt tålamod och förståelse. Det är inte underligt att en av familjehemsföräldrarna utbrister: Vi blev mörkrädda när vi såg annonser i tidningen där de letade efter nya familjehem och där det stod Var finns alla bullbakande mammor? eller Var finns alla nässnytare?. Det är ett hån mot oss familjehem. Om det bara handlade om detta, att baka bullar eller snyta några näsor, skulle ju vem som helst kunna bli familjehem. Men att vara familjehem är att kunna leva i en lång bergochdalbana. En familjehemspappa berättar om en episod efter att en placerad pojke bott hos dem i två år. Under en promenad ber pojken att få svära för en gång skull och säger sedan: Jag tror ta mig fan att jag älskar dig!. Det var ett nöje att läsa boken som lyckats ta upp så många olika aspekter kring familjehemsvården och göra det på ett så levande sätt. Jag rekommenderar alla och särskilt familjehemsföräldrar att läsa den! Inger Wolf Sandahl, Styrelsemedlem, FSF

Konferenser Konferenser 30 maj 1 juni: Familjehemsplaceringar. Ta del av ny forskning, framtida evidensbaserade utredningar och nya idéer kring rekrytering av familjehem. För vidare information, se www.cku.se 12-14 september 2012: Goda livsvillkor för alla barn barnavården som kompenserade kraft. Nordiska Barnavårdskongressen är ett samarbete mellan de olika nordiska länderna. Kongressen äger rum vart tredje år. På kongressen presenteras forskning och erfarenhetsbaserad kunskap om socialt arbete med barn och ungdomar. För vidare information, se www.allmannabarnhuset.se 8 oktober 2012: Utvecklingskriser i tonåren i allmänhet och tonårskriser i familjehem i synnerhet. Föreläsning av Mats Herlin, psykolog och leg. psykoterapeut. Under dagen äger även FSF:s årsmöte rum. För vidare information, se sista sidan eller på www.fsf.nu FSF Styrelse 2011 2012 Lena Bervå, ordförande lena.berva@stockholm.se Christina Claésson, sekreterare christina@tjustbehandlingsfamiljer.se Sonja Lind-Brolinson, kassör sonja.lind-brolinon@haninge Cecilia Moore, informationsgruppen cecilia.moore@fou.sormland.se Inger Wolf Sandahl, informationsgruppen inger.wolf@comhem.se Katarina Möllerberg, informationsgruppen katarina.mollerberg@mah.se Ann Olaison, NOFCA-representant ann.olaison@vastra.goteborg.se Anitha Stjernström, Fif-representant anitha.stjarnstrom@tyreso.se Gunilla Hallin Uthberg, FiF-representant gunilla.hallin-uthberg@salem.se För uppgifter om annonspriser i FSF-Journalen - kontakta informationsgruppen