Mot alla odds - att vara driven på sitt sätt - Konrad Ackermann - Gunnel Wikner - Birger Mattson - Curth-Eilerth Westerlund - Kent Lundholm - Albert Larsson - Bert-Rune Dahlberg - Frank Finnemore - Gerda Rimpi - Lars- Bertil Ågran - Kenneth Klintefelt - Albert Westman - Boel Jacobsson - Anders Holmbom - Bernt Andersson - av Samhällsprogrammet årskurs 3,Tannbergsskolan, Lycksele, 2010
Innehållsförteckning Förord Erik Lundström...4 "Måste vi satsa med oddsen?" Gabriel Sundström...6 "Man måste se de med humor. Fy fan alltså, he kunne ha vari värre." Boel Jakobsson Green...8 "Hä ja säg hä stå jag för och jag kom int å ändra eller modifier min åsikt." Birger Mattson...19 En del människor får leva så länge, å en del dör unga, det har jag tänkt många gånger. Gerda Rimpi...23 Ja vi börjar väl bli färdiga, så då kan jag väl gå ut och fortsätta att arbeta? Albert Larsson...30 Du får nog komma hit fler gånger, för jag har så mycket att berätta. Curt-Eilerth Westerlund...35 Efter 7 år så är det här dubbelt så jobbigt som 40 år på Vägverket. Bert-Rune Dahlberg...43 Jag kommer nog alltid bära med mig hippiehjärtat någonstans där inne. Anders Holmbom...50 Jag är ingen surgubbe! Frank Finnemore...55 Tiden förändras och vi med den. Konrad Ackermann...63 Att jag har börjat skriva känns som en revansch på alla lärare som behandlat mig illa. Kent Lundholm...67 Det är ju det som är drivkraften, egentligen, att göra något för världen. Gunnel Wikner...75 Stor i käften har jag alltid varit, alltid och kommer alltid att vara. Albert Westman...80 Bilar... Vad fan har de på vägen att göra? Lars-Bertil Ågran...89 Dom samlar ju ihop de här traktorägga till dom här 42 damerna som står och rapar och fiser. Bernt Andersson...96 Om jag nu har sagt så här, att jag ska bestiga Mount Everest, ja då gör jag det. Kenneth Klintefelt... 101 Efterord Micaela Unée... 112
Förord Tomtegubbar, tosingar eller helt enkelt original. Så kallas de som avviker från det vanliga. Varför är vi då så ständigt intresserade av dessa udda människor? Vi lever i en värld där informationen från hela världen ständigt dansar in i våra TV- och dataskärmar och varmvattnet lydigt strilar ur kranen. Men där också räkningarna hårt dunsar i brevlådan och väckarklockan ilsket ringer med en obeveklig precision. Då blir gubben i ensamgården en slags dröm om ett bättre liv, lugnare och mer harmoniskt liv, där man tillåts tänka färdigt en tanke innan bussen kommer, eller innan mobilen ringer där den ligger längst ner i väskan. Ett liv där ordet karriär inte existerar. I vår första bok De sista originalen får många av dessa människor själva träda fram och berätta sin livshistoria och där eleverna själva berikar berättelserna med sina egna iakttagelser och bilder. Vi kanske är många som drömmer om ett liv i frihet och att uppnå vissa ideal, att lämna den invanda lunken för att få ljus och luft i tankarna, men bromsas av rädsla för att anses som besvärliga eller helt ute i det blå. Därför rättar vi in oss i leden och skruvar förskräckta ner våra livsideal. Detta är synd för samhället, för det är spännande med människor som tänkt sina tankar själv och försökt realisera dessa oberoende av de hinder man mött. I vår andra bok Eldsjälar försöker vi låta människor berätta om hur man genom vedermödor, slit, idoghet och med en järnvilja, lyckats realisera en del av drömmarna till verklighet. Där spännvidden omfattas från det lilla enkla till det stora samhällsbärande. Vår metod ligger väldigt fjärran från de klassiska journalisthjältarnas korsförhörsteknik och skjutjärnsjournalistik. Den bygger på en kvalitativ metod där intervjun bygger på förtroliga samtal mellan intervjuaren och den intervjuade. Att bara 4
lyssna och att vara på den intervjuades sida och hemmaplan, gör att man får tillgång till och kan delge läsarna något alldeles speciellt. Att många är vardagshjältar och utför ett stort arbete i det tysta, utan att få den uppskattning man förtjänar. Många har ett långt yrkesverksamt liv bakom sig och med detta en stor erfarenhet som man kan delge andra, en kunskapskälla som är ovärderlig för kommande generationer. Samtalen och intervjuerna bygger på en förtrolighet och kräver väldigt mycket av intervjuaren om denna skall kunna återge den känsla som intervjupersonen förmedlat. Att låna berättarens ögon och öron till läsaren. I vår tredje bok arbetade vi runt ordstävet att viljan och tron kan försätta berg. Där det finns en vilja, finns en väg. Oundvikligen kommer vi alla någon gång i livet, i den situationen där viljan blir en avgörande faktor för huruvida vi kommer oss vidare eller blir kvar, där vi kämpar eller ger upp. Om man fått allting gratis så finns inte längre beredskapen att utnyttja viljan när situationen så kräver, utan istället förväntar man sig att andra kommer till undsättning. Dessutom slipper man då ansvarsbiten som följer med detta. Dagens skola och den generation som administreras genom denna, är ett påtagligt exempel på vad för människor man senare skickar ut i livet. Många av personerna i boken visar på viktiga värden som borde bevaras och inympas hos de som inbillar sig att trampa nya vägar, men som egentligen lever på en livslögn eller är på väg dit. Istället visar de på att viljan varje dag ger dem ett tillfälle att förverkliga sina drömmar och att viljan även förmår att flytta berg. I vår fjärde bok Mot alla odds skildras en färgstark skara personer som bevisar att hur dåliga än oddsen varit, har man ändå lyckats vända detta till något positivt. Med humor, värme, kärlek, klokhet, driftighet och utimellan med en vass penna har man lyckats vända de dåliga oddsen till sin egen fördel. En fördel som gör att vi alla andra i mörka stunder kan lära av dem, att inget är omöjligt att förändra eller förbättra, hur dåliga än oddsen är! Erik Lundström 5
"Måste vi satsa med oddsen?" Mot alla odds är en bok där vi får följa ett urval av olika människor med en karaktär eller historia som skiljer sig från mängden. Framförallt i mindre orter kan man hitta personer med intressant bakgrund, och ni som läser detta kanske kommer ihåg någon person från er barndom som stack ut. Finns denna typ av person kvar i vårt nuvarande samhälle? Människor med särskild karaktär, som den där udda personen i byn eller han som bodde en bit utanför och levde för att jaga, är på väg att dö ut. I vår globaliserande värld verkar det bli allt viktigare att anpassa sig och följa med strömmen. Jag som skriver detta är från en generation som inte har mycket kontakt med folk som sticker ut. I Stockholm där jag växte upp fanns det inga original, inte i en positiv bemärkelse i alla fall. Denna typ av personer var bara folk jag hört talas om, t.ex. mannen från min morfars hemby som tappade sina tänder och bestämde sig för att gjuta fast kalvtänder istället. I denna bok har vi antecknat memoarer från personers liv och dessa personer är inte av den sorten som strävar efter att vara som alla andra. Istället har de kört sitt eget race, mot alla odds! De människor som står med i denna bok kan anses vara annorlunda. De är sådana som folk pratar om, t.ex. Birger Matsson som du ofta kan se gå omkring på stan i Lycksele för att samla pantburkar, eller Anders Holmblom som alltid klär sig som en hippie. Konstigt tycker en del, men det alla intervjuade har gemensamt är att ingen av dem enbart har en bitter historia om utanförskap att berätta. Mot alla odds lever de sina liv på sitt sätt och mår bra. De struntar i globaliseringens ideal. Det spelar ingen roll hur mycket en modern och narcissistisk livsstil förespråkas. Gunnel Wikner tänker fortfarande stå utanför Konsum i Lycksele och Lars-Bertil Ågran kommer fortfarande ha spretigt skägg och en livsstil med jakt och fiske. De välanpassade människorna i städernas villaförorter kanske kan tycka att dessa personer är galna, omoderna och konstiga men varför ska total anpassning vara något att sträva efter? 6
Ett JAG blir allt svårare att urskilja nu när folk bor i städer och den tydliga rollen varje person en gång i tiden hade i byarna är nu utsuddad. Personerna i denna bok har ett JAG som aldrig kommer suddas ut, mot alla odds i dagens värld. Måste vi satsa med oddsen? Är anpassning det vi ska sträva efter? Jag tycker att vi kan lära oss något av dessa personer som vågar sticka ut. Gabriel Sundström 7
"Hä ja säg hä stå jag för och jag kom int å ändra eller modifier min åsikt." Birger Mattson Jag tror att vi alla någon gång har undrat vem det är som går runt i staden varje dag och plockar burkar. Varför han plockar burkar, är det för han har det kärvt med pengar eller är det bara ett fritidsnöje? Första gången jag träffade Birger Mattsson var när vi skulle bestämma tid och plats för en intervju. Birger var på Arbetscentrum där han just nu arbetar, och vad som slog mig direkt var att han verkade vara en trevlig karl. Vi kom överens om att intervjun skulle ske på biblioteket. Vi träffades en vecka senare, Birger verkade redan då väldigt engagerad och började prata nästan innan vi ens hade slagit oss ned runt bordet. Jag frågade honom var han hade gått i skola och hur länge han gick i skolan. Birger berättade att han inte började skolan förrän han var 8 år gammal. " -Jo Mamma tyckt ju att man va se liten å spe så hon tyckt att jag skull få växa på mig lite innan jag börje skolan". Birger fortsatte sin skolgång vid gymnasiet på Tannbergsskolan, men han gick inte på något universitet vilket han tycker är synd idag eftersom det kanske hade öppnat många dörrar som han skulle behövt nu. Birger berättar vidare att han aldrig var något riktigt "matte-snille" och ansvar var inte något han var beredd att ta på den tiden heller.' 19
Tyvärr så blev Birger också mobbad under hela skolgången och detta fortsatte även på vissa arbetsplatser vilket gjorde det svårt för Birger att finna motivation till att söka nytt arbete. Mobbningen gjorde Birger även lite människohatisk och han säger sig ha svårt att lita på människor än idag. Birger berättade att under skolgången så hade mobbarna inriktat sig speciellt på att han var så mycket äldre. Men Birger har trots detta alltid jobbat hårt och med tiden har hans kropp tagit stryk och speciellt hans nacke som han har daglig värk i, han berättar vidare att han till och med har svårt att sova då smärtan håller honom vaken om natten. Birger gick då till Försäkringskassan med ett intyg från läkaren för att sjukskriva sig så att han skulle kunna vara hemma och krya på sig för att kunna fortsätta prestera lika bra men det fick han inte, dom trodde att han ljög om sin smärta och då blev Birger nästan lite förbannad. Han uppger själv att han är en man som står för det han säger och att han aldrig ljuger "- Hä ja säg hä stå jag för och jag kom int å ändra eller modifier min åsikt". Utan stadig inkomst blev det svårt för Birger att klara sig ekonomiskt och han kom då på idén att börja samla på burkar och flaskor för att tjäna lite extra pengar. Birger tycker det inte är så farligt att plocka burkar även fast folk kan kolla snett på honom. Detta var en välkommen extra inkomst då Birgers största intresse är bilar och musik. Birger säger själv att han plockar burkar och flaskor för minst 70 kronor per dag vilket räcker till mat för dagen. Birger tycker inte att det är så farligt att plocka burkar för pengar, då han sällan blir illa bemött. Jag frågar Birger var han bor och han berättar att hans panna hemma i sitt hus i Bratten har gått sönder. Det blir därför väldigt kallt inomhus och speciellt under vinterhalvåret och därför bor han nu tillfälligt hos sin systerson i Lycksele. Han tycker mycket om sin systerson även om det kan vara lite svårt ibland att komma överens, framför allt då de bara har råd att förse en bil med bensin vilket innebär att de två måste turas om att köra den, men i övrigt tycker han att det fungerar bra att bo tillsammans. 20
Vidare så berättar Birger att han inte alltid kommit överense med sin familj, Birgers föräldrar hade en vana att släppa in Jehovas vittnen och det tyckte han inte var ett av dom bästa val dom gjort, han säger själv att han alltid har tyckt om och respekterat sina föräldrar men att "- dom hadd ju sina ideér". Och det är där Birgers livsfilosofi kommer in i bilden, han anser att det är viktigt att man inte fastnar för alla världens frestelser. Jag frågade då om han kunde ge några exempel på vilka frestelser som han menade på och då sa han att det var saker man kunde missbruka, han hade till exempel fastnat för frestelser som godis och 071 nummer dit han brukade ringa ofta. Man ska då ha i åtanke att dessa nummer kostar mycket och med Birgers högst begränsade ekonomi så måste detta ha slagit hårt mot honom ekonomiskt. När Birger börjar berätta om sina stora intressen blir jag otroligt fascinerad. Han kan hela SAABs historia samt melodier och texter från en mängd olika låtar från sextiotalet fram tills nu. Detta visar verkligen att Birger är genuint intresserad och brinner för sina intressen. På Biblioteket brukar det emellanåt vara en träff för samlare av olika slag där han brukar delta, han har varit samlare i större delen av sitt liv och samlat på allt från kapsylöppnare till telefoner, bildelar och ibland hela bilar och då gärna från SAAB som hans favoritmärke. Birger har även en poetisk sida, han skriver gärna dikter och han säger att det är viktigt med bra lyrik, rim och lite humor. Han tycker att det är fel om man inte rimmar eller om man inte har lite humor, för annars kan dikten bli tråkig. Birger har också en liten underhållare i sig, han är en väldigt rolig person att prata med och mitt under intervjun så visade han mig en imitation av en bekant till honom och det var förvånansvärt likt samt mycket underhållande. Bristen på en stadig inkomst har präglat Birgers liv på många olika sätt. Han berättar till exempel att han inte har klippt gräsmattan i Bratten sedan 2004 för att gräsklipparen gick sönder och han inte har haft råd att köpa nya delar till den. Dagens priser ute i samhället är också något som Birger inte uppskattar. Han minns när han skulle köpa en bensinmätare till en SAAB han skulle restaurera, den kostade 2400 kronor vilket var nästan hälften av vad bilen var värd. Detta tyckte Birger var mycket underligt 21
eftersom det nästan hade varit billigare att köpa en ny bil och ta delarna från den. Även fast Birger har haft många ekonomiska motgångar i livet så har han alltid finansierat sina intressen hellre än sig själv, "- Varför skull int jag få lev i nuet?" frågar han sig själv. Pengarna han får hem från att samla burkar går direkt till mat för dagen, men pengarna han får från eventuella jobb går till en ny bil eller kanske ett objekt han samlar på just nu. Detta tycker jag är en bra och spännande livssyn, med tanke på att man inte lever för evigt är det bra att man tar vara på den tid man har kvar och lever i nuet istället. Birger är inte värd det rykte han har fått i Lycksele som "den där burkplockaren", han är en hederlig man med många sunda idéer samt att han är klokare än de flesta. Man ska ha i åtanke att han inte alltid har haft det så lätt för sig med tanke på att han har blivit mobbad både i skolan och på sina arbetsplatser. Men Birger har inte låtit sig nedslås och trots alla svårigheter har han kämpat sig igenom livet. Han är i mina ögon en "livspusslare" och lägger sitt pussel med humor stolthet och integritet. En dikt av Birger Oväntat besök En ung kvinna hade fått fel på sin bil, det var blåsigt och snö yrde för henne var goda råd dyra. Att hitta någon som var vaken i något hus där det var ljust. Hemma hos mig knackade det på min dörr, ingen skulle bli som förr. Denna galanta dam som levererad från stan klädd i en tunn kappa lårhöga stövlar och nätstrumpor. Höll jag på och ramla omkull och vad jag blev kulkär och hjärtklappning jag fick mitt i prick som mitt på en måltavla. Hon såg frusen och snörvlande och behövde akut värme i mitt hus, hon ville nog på sikt ha bus. Jag bjöd på varm dryck och hon fick luras in i en filt, kunde detta vara en fint? Kanske denna kvinna beundrat mig och ville ha en kärleksstund. Denna kväll blev många kyssar och smek och en otrolig lek mellan henne och mig, fick vi bekänna kärlekens färg. 22 Andreas Fransson