^åñ ê~åçé~îé~êíáçêçñ ê~åçéd ê~åméêëëçåîáççéåëçåá~äçéãçâê~íáëâ~é~êíáâçåöêéëëéåá j~äã íáëç~öéåçéånåçîéãäéê êommrk hçåöêéëëçãäìç>ûê~çééìääáâü êáäçâ~äéåçåüç êüéãã~îáçíîj~éé~ê~íéêå~> g~öü~êñ ííå Öê~ãáåìíÉê~îâçåÖêÉëëÉåÑ ê~ííêéñäéâíéê~ îéêéå~îî ê~éçäáíáëâ~çêáîâê~ñíéêk g~öëâ~í~ä~çãëçäáç~êáíéíóçåüà~öí åâéêö ê~çéíìíáñê åíêéçäáâ~á~âíí~öéäëéêk g~öëâ~âçééä~~åíáääçéíëçãü~êî~êáíçéåü êâçåöêéëëéåëëíçê~éçäáíáëâ~íéã~wî êí~åëî~ê Ñ êî~ê~åçê~å êîá äçê~ëk g~öí åâéêçåâë Ö ê~éåêéñäéâíáçå îéêüìêçéíâ~åëéìíá~åçê~ë~ãü ääéåiç êáåíé ëçäáç~êáíéíéå êçéåî ÖäÉÇ~åÇÉéêáåÅáéÉåK g~öí åâéê~îëäìí~ãéç~ííí~ä~çãüìêîáëâ~äóöö~çéíöê å~ñçäâüéããéíiëçãçåâë óííéêëí êéåñê Ö~çãëçäáÇ~êáíÉíãÉÇã ååáëâçêé ~åçê~çéä~ê~îçéíí~àçêçâäçíçåüãéçâçãã~åçé ÖÉåÉê~íáçåÉêK GGG g~öëâ~ä êà~ãéç~ííâåóí~~åíáääéåäáäçëçãm êkìçéê~åî åçéáö êk e~åí~ä~çéçãüìêäáâ~ä~êåéå êå êçéâçããéêíáääî êäçéåiçåüüìêîáääáê~ääíãéêäáâ~å ê îáä ãå~êçéíí~àçêçéäáîkaéí êë~åíkjéåçéíñáååëéåëíçêëâáääå~çóî äçáöíã åö~ ã ååáëâçêääáêãóåâéíéåë~ãã~å ê äçéêççãéåâçããéêk üäçéêççãéåâ~åî~ê~éåêáâéççãkc êçé~ääê~ñäéëí~áååéä êçéåã åö~öçç~ ê~ííñ Öå~ ëáö íëáå~üçääóëx~ííñ Öå~ëáÖ íä~êåçåüä~êåä~êåx~ííñ êéë~xìééäéî~óö ê~~ääíë Ç~åí ëçãã~åü~êëâàìíáíñê~ãñ êëáöç êñ ê~ííã~åáåíéü~êüìååáík p Ç~å ê äçéêççãéåñ êçé~ääê~ñäéëí~wéåñáåééêáççáäáîéíkjéåçéí êçåâë ÉåéÉêáçÇÇ îá êáëâéê~ê~ííçê~ää~ë~îëàìâççã~êçåüãçíö åö~êkc êîáäéîéê~ääíä åöêéklåüãéçëíáö~åçé äçéêâçããéêçåâë ëàìâççã~êkfää~åçáåíéä~ê~éåiìí~åñäéê~klåüçéâçããéêë~ãíáçáöík a ëâ~ë~ãü ääéíñáåå~ëç êka Ü~êîáÉííÖÉãÉåë~ãí~åëî~êIÉííëçäáÇ~êáëâí~åëî~êIÑ ê~íí áåöéåëâ~ä ãå~ëáëíáåâéík s äçáöíã åö~~îçéã ååáëâçêëçã äçê~ëãéçëàìâççã~ê êçéëëìíçãéåë~ãã~óéåë~ãã~ áçêçéíëöêóãã~ëíéãéåáåök fç~öäéîéêã åö~~îçëëéåë~ãã~öéåçãéííüéäíîìñéåäáîkaéíî~åäáö~ëíéüìëü ääéíäéëí ê~î ÉåéÉêëçåKaÉí êéííë íí~ííäéî~ëçãçñí~â~åî~ê~ñêáííiçåüë ä åöéã~åü~êëáííàçääçåü ëáå~~êäéíëâ~ãê~íéêö êçéíäê~kp ä åöéã~å êñêáëââ~åçéíçåâë ìééäéî~ëëçãéåëíóêâ~k jéåå êëéç~åãçíö åö~êå~çåüëàìâççã~êå~âçããéêiç ëí êã~åç êéåë~ãk
m êkìçéêöàçêçéà ãñ êéäëéåãéçüìêçéí êå êã~åâçããéêíáääçéíí~àçêçéäáîka ê~ää~é éä~íëiäçâëí~îäáöíí~ä~íwî ååéêçåüëä âíi~êäéíëâ~ãê~íéêiñ ê äçê~êçåü~ääíî~çë~ãü ääéí Ñ êã ê~ííãçäáäáëéê~k jéåçéåç~öéåîáä ãå~êàçêçéäáîéí êîááåíéë ää~åéåë~ãã~kfää~åçéñíéêëçãî ååéêçåü ~åü êáö~ êê ÇÇ~Ñ êç ÇÉåçÅÜÇê~êëáÖìåÇ~åIÇÉîáääáåíÉíê åö~ëáöé K fåöéåëâ~äéü î~î~ê~éåë~ãå êüçåö êãçíçéëáëí~ êéåk^ää~äçêçéñ ìééäéî~çéå ã åëâäáö~öéãéåëâ~éëçãöê~åå~êiöçç~î ååéêçåüéåéåö~öéê~çééêëçå~äêééêéëéåíéê~êóá Éíí äçêéäçéåçéiéííëàìâüéãéääéêé ÉííëàìâÜìëK k êçéåëáëí~íáçéåâçããéê êçéíîáâíáöí~ííçéã ååáëâçêëçãñáååëêìåíçãâêáåöâ ååéê ~åëî~êiâ ååéêëçäáç~êáíéíçåüöéêçéíëí Çëçãîá~ää~îáääÜ~áÇÉåëî ê~ëíìåçéåk aéíü êéê~í~êîááåíéë çñí~çãáéçäáíáâéåiç êñ ê~ííçéí êëî ê~ë~âéê~ííí~ä~çãkjéåçéí êéçäáíáâiãáå~î ååéê> eìêîáçêö~åáëéê~êî êíë~ãü ääé~îö êçãîáâ~åöé~ää~éåëáíì~íáçåç êçéâ ååéêëáöíêóöö~k c êî êçéä êçéíîáâíáöí~ííë Ö~I~ííîááåíÉëâ~ëé~ê~å Öçåã Ç~Ñ ê~ííëí íí~çéã ååáëâçê ëçãäéîéêçéëáëí~ êéåáëàìâççãçåüâ~åëâéáéåë~ãüéíksáëâ~ö ê~~ääíî~çîáâ~åñ ê~ííçé ëâ~ñ ÉííêáâíäáîKaÉëâ~Ñ ã í~éåö~öéê~çéãéçã ååáëâçêáåçãî êççåüçãëçêöklåüîá ëâ~äéí~ä~ñ êçéíöéãéåë~ãík sáëâ~áåíéñê Ö~î~ÇÇÉíâçëí~êIÑ êçéí êéííöéãéåë~ãí~åëî~êëí~ö~åçékaéí êëçäáç~êáíéík aéíö êñ êéëíçê~ëâ~ííéë åâåáåö~ê> GGG sáü~êü~ñíéííçãñ~íí~åçéê Çëä~Öáé~êíáÉíIÇ êîáü~êñê Ö~íî ê~ëéåáçêéêüìêçéëéêé ë~ãü ääéíçåüë~ãü ääëìíîéåâäáåöéåk bå~îçéãëçãü~êíáääñê Ö~íëÓáÇáêÉâíã íéãéçãáöó êhd_ê~ííëíê ãiíáçáö~êé çêçñ ê~åçéáçéü~åçáâ~éé~çéëêáâëñ êäìåçiçåüä~åçëíáåöëê Çás ëíã~åä~åçke~åë~çéë Ü êçãàìëíçéíí~~ííáåíéäéü î~î~ê~éåë~ãw ÒaÉíÑáååëë ã åö~éåë~ãã~ã ååáëâçêëçãëáííéêç êìíéiëçãëâìääéü~öä ÇàÉ~îÉåîÉêâë~ãÜÉí ëçãçéåü êòó~ääíë ëçãçéåé ëéêîáåéüìëéíeéêêö êçéíás ëíéê ëóòãéåçéíêçê~ííçéí êçéå Ö~ãä~ëçêíÉåë äçéêççãëüéãkcçäâã ëíéñ îéí~îáäâ~~äíéêå~íáîëçãñáååëçåüñ Üà äéãéç~íí Ñ êäéêéç~ëáöñ ê~ííääáö~ãã~äkc êçéíäéü îéêáåíéáååéä ê~éåë~ãüéíçåüéä åçéçåüäáííéêüéík^íí ëà äîî~ê~çéä~âíáöáëâééåçéíçåüî~ê~ãéççåüäéëí ãã~içéííêçêà~öäóñíéêéåã ååáëâ~ îéê ã åö~üáåçéêkò kìë ÖÉêà~Öíáäähd_ê~ííëíê ãçåü~ää~çéíìëéåí~äëëçãü~êëâêáîáííáääé~êíáéíçã äçêéçãëçêöëñê Ö~åW
káü~êñ ííëî~êñê åçéåå~âçåöêéëëksáü~êí~öáíìíéåâìêëiväî~gçü~åëëçåü~êéêéëéåíéê~í ÉííéêçÖê~ãIm êkìçéêü~êî~êáíãéççåüñáå~åëáéê~íçéíüéä~óîáëí êöéãéåë~ãíä~âçãçéå ëí êëí~ë~ãü ääëë~íëåáåöîáå ÖçåëáåÜ~êÖàçêíé ÇÉ äçêéáãççéêåíáçk aéåë~ãü ääëë~íëåáåöéåëí êñ êëçäáç~êáíéíçåüçéåë~ãü ääëë~íëåáåöéåëí êñ êçéíä ëí~áçéå ëçåá~äçéãçâê~íáëâ~íê~çáíáçåéåkaéí êëî~êéíé ÇÉíê Çëä~Öëçãî êíé~êíáü~êü~ñík båñ êñ~íí~êéëçãüéíéêo~öåîádóäçéêëâêáîéêë Ü êw Ò^ää~Ü~êÑ ííéííäáîk^ää~ëâ~ñ êäçê~çéíkp ä åöí êçéíçéãçâê~íáëâíkjéåî~êñ êä êîáçëëáåíé~íí ãéç ãüéíçåüêéëééâíëéé ÇÉåãçÖå~ã ååáëâ~å\eçå êî êççéíkbííä åöíäáîü~êüçåä êík aéå~ääê~ëáëí~äáíéå êçéíáåíéä íí~ííö Ks~ÇîÉíîáçãÇÉåã ååáëâ~åë ÇÉçÅÜîáäâÉíãçíëí åç äáîéíü~êäàìçáíàìëíüéååé\sáü~êáåöéåëçãüéäëíê íí~ííâåìññ~ìåç~åüéååéä~ê~ç êñ ê~ííîá âçããéêéñíéêçåü êâä ÇÇ~áìåÖÇçãÉåëÖä~åëÑìää~ë âéêüéíçåüîéí~åçékò aéííóåâíéà~öî~êéííäê~åáí~ík pî~êéíé Ñê Ö~åëâ~å~íìêäáÖíîáëî~ê~Wsáëâ~áåíÉâåìÑÑ~ìåÇ~åå ÖçåKk êîáåìöéåçãñ ê ÇÉåëíçê~ë~íëåáåÖÉåé ÇÉ äçêéêìåíçãáî êíä~åçië ëâ~îáëéíáää~ííçé äçêé êãéççåü ÄÉëí ããéêk fâçããìå~ä~ééåëáçå êëê ÇIå~íìêäáÖíîáëKjÉåî êíé~êíáëâ~çåâë Ö íáääî~äommsãéçäáëíçê ëçãáååéü ääéêêééêéëéåí~åíéêãéçë Ç~åäáîëÉêÑ~êÉåÜÉí~ííîááî ê~ñìääã âíáöéöêìéééêkan säga att vi vet hur det är: Rösta på dessa kamrater, för de är själva i den ålder som vi talar om. Det är viktigt. Vad är det som driver ett samhälle? Vilka är våra drivkrafter? Jag talar om solidaritet, men det är klart att det finns andra idéer om hur ett samhälle kan drivas framåt. Det finns de som tror att det är moroten enbart, att det är pengar. Eller att det är piskan. Jag tror inte att det är så enkelt. Jag tror att det är mycket mer komplicerat än så. Jag tror att ett samhälle drivs framåt när vi människor förmår släppa loss det bästa av oss själva. Det gör vi när vi känner oss trygga. När vi orkar se oss själva i vår granne. När vi orkar sätta oss in i hur andra människor har det och förstå att det skulle kunna vara vi. När inte olikhet skapar konflikter eller rädsla, utan är någonting som snarast upplevs som en styrka och en tillgång. När vi är trygga och öppna för andra då släpper vi loss det bästa i en samhällsutveckling. Se dig själv i din nästa det är ett uttryck som på många sätt också är solidaritetens uttryck. Ett samhälle där vi ser oss själva i vår nästa är ett gott samhälle. Det är ett samhälle med sådana drivkrafter som jag tror på och som vi socialdemokrater arbetar för.
Sedan kan moroten ibland vara trevlig. Den är det ingen som tackar nej till. Piskan har vi aldrig haft någon större tilltro till den får andra tro på. Men samhällsutvecklingen, drivkrafterna, de är mer än något annat kopplade till om vi är trygga i oss själva. Människan är ytterst en god varelse. Människan är en skapande varelse. Det finns ingenting som människan inte kan göra. Och det finns definitivt ingenting som vi inte kan göra tillsammans om vi tar vara på allt av kraft som finns inom oss själva. Men för att vi ska släppa loss allt detta kreativa, allt detta skapande, krävs trygghet. En trygghet som skapar frihet för den enskilde. Vår modell, som vi har talat mycket om på denna kongress, utgår från solidaritetens idé, gemensamt ansvarstagande. Alla ska med och ingen lämnas efter. Den är en samhällsmodell som främjar trygghet. I ett sådant samhälle släpps skapandet loss. I ett sådant samhälle vågar människor ta språng, ta initiativ, eftersom de vet att om de faller står de inte ensamma. Solidariteten som drivkraft för samhällsutvecklingen skapar ett gott samhälle. Vår samhällsmodell visar detta i jämförelse med andra. Vår idé är stark, och den knyter an till en tidlös idétradition. Det är den som vi arbetar efter och över detta ska vi känna en gemensam, mycket berättigad stolthet. Låt mig göra en jämförelse som sedan också leder mig in på miljöfrågan. Det var inte så länge sedan vi såg orkanen dra in över Louisiana. Det var fruktansvärda bilder. Det märkliga var att man flera dagar i förväg visste att den skulle komma. Det kom inte som en överraskning. Det var inget jordskalv, det var ingen jättevåg, utan flera dagar innan sade man: Nu kommer den. Den kommer att träffa här. Den kommer att ha en styrka av det här slaget. Alla väntade. De som kunde, de lämnade Louisiana. De tog sitt pick och pack och drog iväg. Men några lämnades efter. Vi kunde sitta här hemma och följa detta mycket märkliga drama, och se hur världens rikaste nation inte kunde hantera denna katastrof. När man såg att det bokstavligt talat var några i detta samhälle som blev lämnade kvar, då blev det en övertydlig illustration till den devis som har stått bakom oss på kongressens tavla under dessa dagar: Alla ska med. Så enkelt är det. Men det var inte så enkelt i ett samhälle där klyftorna har växt och är stora. Vilken samhällsmodell man väljer är alltså avgörande. Jag kommer inte ihåg vad den kvinnliga guvernören hette. Men när människor sökte sin överlevnad genom att ta vad som fanns i butiker, och hitta vatten där man kunde få tag i vatten, då gick hon ut och sa: Nu sätter vi in våra gossar som kommer hem från Irak. De är vana att skjuta, och de skjuter för att döda. Och jag är säker på att de är beredda att göra det. Så sade hon fritt tolkat. Skulle någon europeisk politiker ha kunnat uttrycka sig så? En skandinavisk? Skulle en svensk politiker ha kunnat säga så? Aldrig!
Men jag är ganska säker på att den här guvernören har en ganska god politisk framtid over there. Hon blir nog återvald med goda siffror. Vad är det för samhälle som har skapats där man kan uttrycka sig så? Och detta i en situation där vi naturligt skulle ha sagt: Nu håller vi ihop. Nu hjälps vi åt. Nu gör vi allt vad vi kan för att undsätta de människor som uppenbarligen kämpar för livet. Vi kanske inte skulle ha lyckats till alla delar. Men inte skulle vi ha tänkt något annat, och inte skulle vi ha sagt något annat. Vad är det för samhälle? Vad skapar ett samhälle där man kan uttrycka sig på detta sätt politiskt? Ja, det är ett samhälle där klyftorna har fått växa, där några lämnas efter, där alla inte är med. De som lämnas efter blir förr eller senare desperata. I ett samhälle där många lämnas efter och klyftorna växer börjar de som har mer till slut att skydda sig emot de andra. Sedan växer osäkerheten och spänningarna. Sedan växer anarkin. Sedan blir det troligen så att de som går och röstar i den typen av samhälle tycker att det är rätt att en guvernör säger: Vi sätter in soldater, och de skjuter för att döda. Det är en oerhörd svaghet i världens starkaste demokrati en oerhörd svaghet. Det är ett annat sätt att se på politik än i Europa, och framför allt i Sverige. Vår samhällsmodell har i det hänseendet fått en oerhört tydlig kontrast. Ett samhälle är starkt, partivänner, om vi ser oss själva i vår nästa. Ett samhälle är starkt om det bygger på den enkla idén att vi tar gemensamt ansvar. Ett samhälle är svagt när vi måste skydda oss mot varandra. Ett samhälle är svagt om det inte är så att du ser dig själv i din nästa. Det är den enkla lärdomen av det vi upplevde i orkanens spår i USA. Måtte inte detta bli Europas väg! Se upp med dem som påstår att samhällsproblem kan lösas genom att man attackerar dem som har problemen. Det är inte de arbetslösa som bär ansvaret för arbetslösheten. Det är inte de sjuka som bär ansvaret för att vi har en ansträngd ekonomi i sjukförsäkringssystemet. Det är inte de människor som har förlorat sin hälsa eller sin arbetsförmåga som bär ansvaret för att vi har en ansträngd situation när det gäller förtidspensioneringar. Nej, ansvaret finns naturligtvis i det samhälle som vi gemensamt har att bygga och utveckla. Gör aldrig den till ansvarig som själv är offer för det samhälle som vi har byggt! Tvärtom kräver solidariteten att vi i det läget tar gemensamt ansvar. Det är också budskapet! Jag har många gånger talat om det gröna folkhemmet. För mig är det både en ideologisk och moralisk fråga.
Vad är det som säger att vår generation har rätt att lämna över en jord till nästa generation som är i sämre skick än den vi ärvde av våra föräldrar? Naturligtvis har vi inte den rätten. Vi ska som alla tidigare generationer förkovra och utveckla det vi har ärvt av tidigare generationer, och sedan lämna över det till våra barn. Men vi riskerar att bli den första generationen som inte gör så. Vi kommer att lämna en jord till våra barn som är i sämre skick än den vi fick av våra föräldrar. Om vi ska kunna se våra barn och barnbarn i ögonen tycker jag att vi har ett ansvar att gå före, att visa att det är möjligt. Jag vet inte hur långt klimatförändringarna har gått. Jag har inte vetenskaplig kompetens att bedöma detta. Jag vet bara en sak: allt fler vetenskapsmän är övertygade om att vi redan har kommit så långt att utvecklingen är bekräftad. Vi har en klimatförändring. Hur långt ska den gå? Kan vi göra någonting åt den? Är det en politisk fråga? Ja, självklart. Men vad hjälper det om Sverige gör något om ingen annan gör något alls? Det är ett dåligt argument. Det är klart att vi inser att få saker är mer internationella till sin karaktär än klimatpolitiken. Det handlar ju om vår glob. Därmed är det naturligtvis så att ett land som Sverige inte kan vända på utvecklingen självt. Men ändå kan vi påverka - genom att gå före. Tänk vilken fantastisk uppgift, vilken fantastisk utmaning om vi kan gå före och visa vägen! Jag menar att vi redan gör det. Vi kan redan se resultat i vårt gröna folkhemsbygge. Få saker har jag upplevt ett sådant nästintill förlöjligande av som denna tanke. Jag är inte en person som låter mig nedslås. Jag stimuleras snarare av motgångar. Om någon säger emot mig försöker jag gärna ta om mina argument. Det är min personlighet. De här åren har jag bjudits rika tillfällen till att tala om varför vi ska satsa på ett grönt folkhem därför att så många har hånat idén och förlöjligat tanken. För mig är det inte en fråga om att vi ska tillbaka till en tid som har flytt. För mig handlar det inte om att använda gammal teknik. För mig är det en fråga om att utnyttja den yppersta teknik för att rätt använda de begränsade resurser som jorden har. För mig handlar det om att producera energi på ett sådant sätt att vi inte lämnar efter oss avfall för hundratusentals år eller skadar klimatet. Ström kommer vi att vilja ha, varmt ska vi ha i våra hus och ljust ska det vara men inte på ett sådant sätt att vi fördärvar. För mig handlar det om att vi ska kunna transportera oss själva, gods och varor på ett sådant sätt att vi inte förstör naturen och miljön.
Allt sådant som vi talar om i det gröna folkhemsbygget har redan sitt tekniska svar, men inte sin marknad. Marknaden kommer inte att vara den som driver på en förändring i uthållig riktning. Det kommer politiken att få göra. Det kommer vi att göra som tar gemensamt ansvar för vår framtid och för vår samtid vi som tror att solidaritetsbudskapet är med också dem som kommer efter oss. Vi kommer nu att driva en politik som gör att vi kan se nästa generation i ögonen och säga: Vi gjorde trots allt vad vi kunde. Vi gick först, och vi har lyckats på många områden. Men det finns fortfarande väldigt mycket kvar att göra. Men framför allt det går. Utvecklingen är inte ödesbestämd. Människan kan påverka den. På samma sätt som människan har skapat problemen kommer vi också att kunna lösa problemen. Men någon måste våga och orka gå först och det ska vi göra i Sverige, gärna med det socialdemokratiska förtecken som heter solidaritet, gemensamt ansvarstagande. Detta är världens chans, som en stor tänkare har formulerat det. Den ska vi socialdemokrater ta. Det är den gröna folkhemsidén. Just nu upplever många av er att bensinen är för dyr om jag uttrycker mig försiktigt. Det kan jag hålla med om. Den är dyr. En sak törs jag säga: Den kommer inte att bli billigare, tvärtom. Det finns förståsigpåare som påstår att priset ska fördubblas på en tioårsperiod. Det kanske inte är sant, men oljan blir allt dyrare. När vi ser hur denna oljebaserade energikonsumtion alltså olja, bensin, kol och naturgas blir dyrare och dyrare och dessutom bidrar till att förstöra vårt gemensamma klimat är rimligen svaret, som Mona Sahlin och snart också kongressen, hoppas jag har formulerat det i våra riktlinjer: Att vi ska ur oljeberoendet. Att vi ska göra oss av med beroendet av oljan. Att det ska ske fram till år 2020. Den målsättningen finns där och nu ska jag försöka tala om vilka steg vi bör ta för att komma dit. Det här är ett djärvt mål. Mona Sahlin och jag som ju inte tillhör den akademiska eliten formulerade det här målet. Därför blev jag väldigt glad när jag några veckor senare såg att Kungliga Vetenskapsakademien kom till exakt samma slutsats. Om de har tjuvläst våra riktlinjer vet jag inte, men jag tror att de har bra underlag för sitt resonemang. Jag tror att ni begriper det också. Vänd tiden 15 år bakåt och fundera på vad som har hänt under den tiden med oljepris och bensinpris. Vänd tiden 15 år framåt och ni inser att något håller på att hända som gör att vi måste agera.
Vad använder vi den här energin till? Jo, vi värmer upp våra hus och vi driver våra bilar framåt. Det är i huvudsak det som oljan används till. Att det inte är någon bra idé att använda oljan till att värma upp husen fick vi klart för oss redan vid energikriserna 1970 1973. Sedan dess har uppvärmningen med hjälp av olja i våra bostäder minskat med 70 procent på 30 år. Vi kommer att kunna fasa ut de resterande 30 procenten under de kommande 15 åren. Det är jag helt övertygad om. Uppvärmningen av hus kommer att ske på annat sätt än genom olja och kol i framtiden. Det är bra för miljön, det är bra för människors plånböcker och det är bra för vanligt folks bostadskostnader. För det är dyrt, ohyggligt dyrt, att använda denna energikälla, som är så förstörande för klimat och ekonomi. Den ska fasas ut och vi är på god väg. Nu kommer det som vi kallar för olje-rot (ett fruktansvärt namn egentligen): ta ut oljepannorna från de 140 000 hus som fortfarande har sådana. Sätt in något annat som inte drivs med olja och du får ett bidrag för det. Vi gör likadant med direktverkande el. På så sätt får vi en större flexibilitet i uppvärmningen. Nu märker ni att jag glider in i någonting annat. Jag är inne i ett mycket praktiskt politiskt arbete. Nu talar jag om värmesystem, om husbyggnad och om sådant som väldigt många av er kan väldigt mycket om. Det är inte svårare än så, eller kanske ska jag säga att det är precis så svårt: Det är samhällsbyggande och samhällsbyggande är på många sätt en socialdemokratisk hjärtefråga. När samhällsbyggandet utförs på ett sådant sätt att det blir ett gott resultat mår människor gott. När människor mår gott är människor också kreativa varelser. Vi ska bygga ett gott samhälle. Vi ska fasa ut oljan, vi ska fasa ut kolet och vi kommer också att fasa ut naturgasen. Vi ser ju att det är möjligt när det gäller bostadsuppvärmningen. Det är mycket svårare med transporterna och det är mycket mer dramatiskt. När vi kommer till transporterna är vi inne på det som på många sätt är svensk ekonomis ryggrad den svenska bilindustrin. fpîéêáöéíáääîéêâ~êîááåíéäáä~êëçãçê~êäáíéäéåëáåkfpîéêáöéíáääîéêâ~êîáäáä~êëçãçê~ê ãóåâéíäéåëáåkaéí êáåíéñê~ãíáçëáåêáâí~íksáäéü îéêéåìíîéåâäáåöáëîéåëâäáäáåçìëíêáãçí ÄÉåëáåëå ä~êéäáä~êiãçíäáä~êëçãçê~êãáåçêéäê åëäéçåüãçíäáä~êëçãâ~åçêáî~ëé ~åå~í Äê åëäé åäéåëáåk pîéåëâäáäáåçìëíêáü~êñ êëí ííçéíí~çåüö êü~åçáü~åçãéçëí~íéåçåüñ~åâñ êéåáåöëê êéäëéå áìíîéåâäáåöëéêçöê~ãñ ê~ííí~ñê~ãä ÇÉÄÉåëáåëå ä~êéäáä~êçåüüóäêáçíéâåáâóäáä~êëçã Çêáîëé ~åå~í åä~ê~äéåëáåk ^ääçéäéëåóëëñáåâà~öñ êë äàåáåöëëáññêçêñê åäáäêéöáëíêéêáåöéåñ êçâíçäéêã å~çkaéåîáë~êé ÉåêÉâçêÇ~êí~ÇìééÖ åöñ êåóäáäëêéöáëíêéêáåöápîéêáöéó îéêíáçéêçåéåíkaéåâê~ñíáö~ëíé
íáääî ñíéåâçããéêáçéëéöãéåí~îäáä~êëçãçêáîëãéçüà äé~î~åå~íäê åëäé åä~ê~äéåëáåk c êë äàåáåöéå~îãáäà Äáä~êî ñéêëå~ää~ëíä ÇÉÜçësçäîççÅÜp~~ÄKjÉåÇÉí êä~ê~ä êà~å> _ê~îçsçäîççåüäê~îçp~~ä> pîéåëâ~äáä~ê êâ åç~ñ êë âéêüéíksáäçêçéêáãäáöéåü~éííöéãéåë~ãíáåíêéëëéãéç ÄáäáåÇìëíêáå~ííë Ö~~ííëîÉåëâ~Äáä~êáåíÉÄ~ê~ëâ~î~ê~ÇÉë âê~ëíéáî êäçéåkaéëâ~çåâë î~ê~ Ä ëíáî êäçéåå êçéíö ääéê~íí~åî åç~~äíéêå~íáî~äê åëäéåçåüî~ê~ä ëíáî êäçéåå êçéí Ö ääéê~ííìíåóííà~çéíäê åëäéëçãëíçéé~ëáåáäáäéåë ~ííã~åâçããéêë ä åöíëçãã àäáöíi ãéçãáåëí~ã àäáö~éåéêöá~åî åçåáåök aéã äéåäçêçéîáöéãéåë~ãíëíê î~éñíéêkióåâ~ëîááåíéãéççéíí~ë î åí~ê~êäéíëä ëüéík fåöéåëâ~ñ êéíí ÖçåÄäáÅâáåÄáää~ãáÖ~ííÑê~ãíáÇÉåëâçåëìãÉåíÉêápîÉêáÖÉIbìêçé~ÉääÉê rp^âçããéê~ííä åöí~éñíéêäáä~êëçãçê~êãóåâéíäéåëáåklãîáü~êê ííá~åí~ö~åçéí~íí ÄÉåëáåéêáëÉíÖ êìéé íâçããéêå~íìêäáöíîáëçéëçã ÖÉêÄáä~êëçãÇê~êãóÅâÉíÄÉåëáå~ííë â~ ëáöíáää~åçê~äáä~êiíáää~åçê~äáäã êâéåk eìêã~åö êçéåü êçãëí ääåáåöéåiüìêçéåö êíáääiçéíîéíáåçìëíêáåä ëíëà äîks~çîáâ~å Ö ê~ êñçêëâåáåöëáåë~íëéêks~çîáâ~åö ê~ ê~ííëíáãìäéê~ã~êâå~çéåkbñéãééäîáëëâìääé Äáä~êëçãáåíÉÉåëÜ~êâ~í~äóë~íçêÉêâìåå~ëâêçí~ëìíëå~ÄÄ~êÉK bííéêçöê~ãñ ê~ííö ê~çéíí~íáääë~ãã~åëãéçäáäáåçìëíêáå êå~íìêäáöíîáëçåâë Éå îéêäéîå~çëñê Ö~Ñ êëîéåëâîéêâëí~çëáåçìëíêáé ëáâík aéíñáååëáåöéåå~íáçåëçãü~êéåë ëíçêçéä~îëáåéâçåçãáâçééä~çíáäääáäáåçìëíêáåëçã pîéêáöékg~ö êçã ííäáöíëíçäí îéêsçäîççåüp~~äiå~íìêäáöíîáëçåâë îéêpå~åá~kjéå ë~ãíáçáöí êà~öãóåâéíãéçîéíéåçã~íí~ää~çéëë~î~êìä~öéêëçãêìää~êé ä~åçëî Ö~êêìåíçã áî êäçéåiçê~öå~~îsçäîçjçåüpå~åá~äáä~êå~íìêäáöíîáëiçåâë Üçí~ëçãáåíÉ Äê åëäéñ êäêìâåáåöéåö êåéçk eìêë åâéêîáäê åëäéñ êäêìâåáåöéå\ eìêáåíêççìåéê~êîáåó~äê åëäéå\ eìêñ êîáçéíí~~ííëâéë~ãíáçáöíëçãîáäéî~ê~êëîéåëâäáäáåçìëíêá\ aéí ê ÇÉëÑê ÖçêÑ êçëëka êü~êîáéííöéãéåë~ãí~åëî~êëí~ö~åçéíáääë~ãã~åëãéç áåçìëíêáåkaéíü~êîáñê~ãñ êçëëk GGG g~öíáääü êçéãëçãíóåâéê~ííçéí êêçäáöí~ííâ ê~äáäkaéííêçêà~ö~ííà~öçéä~êãéçã åö~ Ü êáååéksáëâ~áåíéñ êéíí ÖçåÄäáÅâíêç~ííîáâçããÉê~ííÑ ÑçäâäáÖíëí ÇÑ êéå~íí~åâé ÄáäÉåK aéíâ~åã àäáöéåî~ê~ê íí~ííñ êë â~äéöê åë~äáäáëãéåápíçåâüçäãëáååéêëí~çãéç íê åöëéä~îöáñíéêxçéííêçêà~ö êâäçâíkjéåáéííä~åçëçãpîéêáöéiëçã êë ÖäÉëíÄÉÑçäâ~íI ê ÄáäÉåÉåÑ êìíë ííåáåöñ ê~ííâìåå~äéî~éííêáâíäáîk aéëëìíçãiîáäâéíîááåíéëâ~öä ãã~wñ êã åö~~îçëëü êáååéëçã êáãáå äçéêäéíóççé ÄáäÉå~ííîáÑ êñ êëí~ö åöéåñáåâëéå ÖçåíáåÖ~åå~í åçéåéöå~äáää~çêíéåç êîáî ñíéìéék
c êî~åäáöíñçäâü~êäáäéåäéíóííñêáüéíkc êî~åäáö~ã ååáëâçêî~êäáäéåçéåã àäáöüéíã~å ÑáÅâ~ííí~ëáÖìíáî êäçéåk pçãä~êåâçãà~öãéçäáäéåíáääãéíêçéçäéêëçãh~íêáåéüçäãikçêêâ éáåöçåü êéäêçkaéí î~êëíçê~ìééäéîéäëéêñ êéåéäî~ êáåöëçãíáçáö~êéáåíéü~çéâçããáíäçêíçãsáåö âéêëâóêâ~k p î~êçéíáãáåöéåéê~íáçåxçéí êáåíéë ä åöéëéç~åk o ííéå~ííêéë~çåüëé~åçê~ãáäà Éêî~êéä íëäáöíáåíéñ êäéü ääéåä~ê~çé îéêëí~âä~ëëéêå~á ë~ãü ääéíiìí~åçåâë î~åäáöíñçäâkfåöéåëâ~íêç~ííîáâçããéê~ííâìåå~í~äáäéåáñê å ã ååáëâçêkaéíîáääîááåíéüéääéêiñ êäáäéåü~êäéíóííñêáüéík jéåäáäéåã ëíéçêáî~ëé ÉííãÉêÄÉÖ î~íë ííkaéåëâ~áåíéñ êëí ê~ãáäà åksáëâ~ü~ê Ç~íí Ü~ÇÉåçÅâë áñê~ãíáçéåi îéåçãîáü~êî~åäáö~áåâçãëíéêk jéåäê åëäéíç Óî~Çëâ~îáÜ ää~áí~åâéå\g~içéíääáêéåüéäçéä~îë Ç~åíëçãîáéêçÇìÅÉê~ê áëâçöéåië âéêíçåâë ÉåÇÉäëçãéêçÇìÅÉê~ëé ÇÉåëîÉåëâ~ âéêåkbñ~âíî~çîéíà~öáåíéksá êä~ê~áä êà~å~îéåãóåâéíäçî~åçéìíîéåâäáåök g~öü~êíê ÑÑ~íî ååéêå~üçëpâéääéñíé hê~ñíëçãë~íë~íé ÇÉíí~Kc êå Öê~ êëéç~åäéëâêéîë ÇÉå ëíáåíáääëçãñ åíê~íí~êkfç~ö êçéíã åö~ëçãíáíí~êé î~ççéö êiéñíéêëçãçéíö êäê~k m ë~ãã~ë íí êçéíá êåëâ äçëîáâkp ëéêçéíìíiîá êáä êà~å~îéåìíîéåâäáåök h~åëâéñ êîáêéåí~îâçåâìêêéåëçãëâçöëê î~ê~åãéää~åçéåâä~ëëáëâ~ëâçöëáåçìëíêáåçåü ÉåÉêÖáéêçÇìâíáçåÉåKaÉí êéåçáëâìëëáçåëçãîáñ êí~å êçéåçóâéêìéékaéí êäê~~ííî ê î ñ~åçéëâçöâ~å~åî åç~ëk sáü~êî ê~ âê~êkg~öö êçéåãóåâéíë~ååçäáâ~äéç ãåáåöéå~ííëîéåëâíàçêçäêìâáñê~ãíáçéå áåíéâçããéê~ííâìåå~éêççìåéê~äáîëãéçéäé ÜÉä~ÇÉå âéê~êé~äëçãîáü~êáç~ök s êäçëã~êâå~çëéêáëéêâçããéê~ííö ää~ksáâçããéê~ííñ ë äà~ëîéåëâ~äáîëãéçéäáâçåâìêêéåë ãéçî êäçéåá îêáöík s~çëâ~çéå âéê~êé~äëçãñêáëí ääë~åî åç~ëíáää\pâ~îáéä~åíéê~ëâçöé ÇÉå\pâ~ÇÉåÑ î ñ~ áöéåáëí êëí~~ääã åüéíiéääéêëâ~îá~åî åç~çéåíáääå Öçí\ g~öíêçê~ííîáëâ~~åî åç~çéåñ ê~ííéêççìåéê~éåéêöákeìêçéåéåéêöáéêççìâíáçåéåëâ~ëéìí îéíà~öáåíékg~öîéíáåíééñ~âíîáäâ~î ñíéêçåüîáäâéåíóé~îççäáåöçéíëâ~î~ê~ksáñ êéê î~ çëëñê~ãkjéåüéä~~ííáíóçéåã ëíéî~ê~~íí âéêå êéåêéëìêëëçãëâ~í~ëá~åëéê âií~ëíáää î~ê~k sáâçããéê~ííí Åâ~~ääíãÉê~îî êíéåéêöáäéüçîãéçéêççìâíáçåáî êíéöéíä~åçksá ê äóåâäáöíäçíí~çéápîéêáöéëçãâ~åö ê~çéíkjéåîáäéü îéêéííéêçöê~ãñ ê~ííìíîéåâä~ éêççìâíáçåéå~îäáçäê åëäéiîáåçâê~ñíçåü~åçê~åó~éåéêöáëä~ök aéí êçåâë ÉåÇÉäá~ííÄóÖÖ~ÇÉíÖê å~ñçäâüéããéíkaéí êàçääkaéí êìíã~åáåö~êklåü ÇÉíâê îéêéííçåü~åå~íë~ãü ääëáåöêáé~åçéç êñ ê~ííçéíëâéêáéííöéãéåë~ãíáåíêéëëék GGG
g~ö êöä~ç îéê~ííâçåöêéëëéåë~ãä~ëáéííj~äã ëçãáåíéä åöêéäáööéêáëâìöö~å~îéíí â êåâê~ñíîéêâkg~öü~êäéîíãéç_~êëéä ÅâëîÉêâÉí~ääíëÉÇ~åÇÉåíáÇáÖ~ëâçäî~äê êéäëéånvtpçåü Ñê~ãíáääáÇ~ÖKsÉêâÉíÜ~êÑ äàíãáöáëîéåëâéçäáíáâk c êëíî~êà~öäáíé~îéå~åü åö~êé~îâ êåâê~ñíkp ëã åáåöçãiéñíéêéåçéäáååáçéåíéêiçäóåâçê çåüâ~í~ëíêçñéêiâçãà~öìåçéêñìåçãéç~ííâ êåâê~ñíéåâ~åëâéáåíéî~êî êäçéåëä ëí~áç K fñçäâçãê ëíåáåöéånvumäéëí ãçéîáçëëñ ê~ííâ êåâê~ñíéåëâ~~îîéåâä~ëkaéíëí êîáñ~ëíîáçk jéåîáëâ~âçãã~áü Öî~ÇëçãëíçÇé î~äëéçéäåñê åiáåàéokh êåâê~ñíéå~îîéåâä~ëáçéå í~âíëçã êã àäáöãéçü åëóåíáääî äñ êççåüëóëëéäë ííåáåökp êçéíå~íìêäáöíîáëkaéíö ääçé Ç Ksáî~ååÇÉåÑçäâçãê ëíåáåöéåkaéíö ääéêåìk _~êëéä ÅâëîÉêâÉíÜ~ÇÉÉåë êëâáäçâî~äáíéíëçãäéâóããéêkbåäáöíãáåìééñ~ííåáåöî~ê _~êëéä ÅâëîÉêâÉíÑÉääçâ~äáëÉê~íKVarje gång jag gick i Lommabukten kunde jag se det. När man i Europas vackraste storstadsområde Öresundsregionen med pärlorna Helsingborg, Landskrona och Malmö på ett radband har ett verk mitt inne i området, då har man ett problem av säkerhetskaraktär även om det sägs vara hur säkert som helst. Det fanns där bland miljontals människor och därför var det bra att det stängdes. Nu ligger det bakom oss, nu går vi vidare och använder kärnkraften så länge som den är säker, så länge som vi inte har kunnat ersätta den med någon annan typ av produktion och så länge som den behövs för välfärd och sysselsättning. Jag talar om solidaritet. Det kan vara hisnande att gå från kärnkraft och biobränsle på våra åkrar till äldreomsorgen och internationella jämförelser. Men jag tror att ni förstår vad jag har menat. Jag tror att ni känner på samma sätt som jag. Ska vi ta oss an gemensamma samhällsuppgifter måste vi ha en idé som bär. Det får inte ske planlöst eller spontant. Det måste finnas en tanke, en idé, en ideologi bakom. Det behövs ett förhållningssätt till natur, till andra människor här hemma och ute i världen och till människor i kommande generationer: vi tar ett gemensamt ansvar, vi känner att vi hör ihop. När vi hör ihop känner vi också den gemensamma styrkan och när den gemensamma styrkan finns där orkar vi nästan hur mycket som helst och kan prestera näst intill vad som helst. Det finns ingenting som är så starkt som ett samhälle som bygger på solidaritet. Det finns ingen samhällsuppgift som är omöjlig för den som hämtar sin kraft ur gemensam styrka. Det finns ingenting på en socialdemokratisk kongress som bygger på någonting annat än resonemanget om solidaritet och gemensamt ansvarstagande.
Det finns ingenting som ni kommer att ta med er hem från denna kongress som är viktigare än insikten att ni tillhör en rörelse som bärs av en gemensam ansträngning och ett gemensamt ansvarstagande. Ni bärs av solidariteten. Tack ska ni ha!