Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporterna om öarna i Oceanien kan bara ge en översiktlig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Mikronesien 2013 ALLMÄNT Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Mikronesiens konstitution skyddar mot diskriminering baserad på kön, ras, nationalitet, språk och social status, men detta skydd upprätthålls inte alltid. Respekten för personlig frihet iakttas generellt och landet bedöms ha god yttrandefrihet. Rättsväsendet kan inte alltid garantera en effektiv och rättsäker rättegång, ofta på grund av resursbrist. Korruption är ett problem inom flera viktiga samhällsfunktioner, bland annat inom polisväsendet. Vad gäller kvinnors rättigheter förekommer problem, bland annat förekommer våld och det saknas lagstiftning som förbjuder våldtäkt och misshandel inom äktenskapet. Kvinnor tvingas att gifta sig mot sin vilja och ett system för hemgift används. Kvinnors politiska representation är mycket låg. Skyddet för barns rättigheter behöver enligt FN förbättras eftersom det inte finns en lägsta straffbarhetsålder för barn och eftersom barnarbete inte är förbjudet. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Av de centrala internationella konventionerna på området mänskliga rättigheter har Mikronesien ratificerat: - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 2004.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1993, och dess tilläggsprotokoll om handel med barn och barnpornografi år 2012. Tilläggsprotokollet till CRC om barn i väpnade konflikter undertecknades, 2002, men har inte ratificerats. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD undertecknades år 2011, men har inte ratificerats. Mikronesien har lämnat en rapport till konventionskommittén för barnets rättigheter, 1996, men har i övrigt inte fullföljt sin rapporteringsskyldighet. Mikronesien genomgick 2010 FN:s universella granskningsmekanism, Universal Periodic Review, UPR. 2 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Federationen Mikronesien är en parlamentarisk demokrati. Landet har starka band till USA som förvaltade området från 1947 till 1986. Mikronesisk lag förbjuder tortyr och det finns inga kända rapporter som tyder på att tortyr förekommer. Det finns dock uppgifter om enskilda fall där poliser använt övervåld mot individer. Det förekommer inga rapporter om av statsmakten sanktionerade politiska mord eller påtvingade försvinnanden. Lagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden eller tvångsarbete är kända. Häkten och fängelser uppfyller i stort internationellt godtagbar standard. Dödsstraffet avskaffades enligt Amnesty International år 1986 och inga avrättningar har skett sedan dess. Lagen föreskriver ett oberoende rättsystem och detta respekteras generellt av myndigheterna. Resurs- och personalbrist leder dock till ineffektivitet inom rättsväsendet och problem med utdragna rättsprocesser har rapporterats. Med undantag för ungdomsbrott är rättegångar offentliga. Spridda uppgifter om nepotism och politisering inom poliskåren förekommer. Korruption uppges vara ett problem inom flera viktiga samhällsfunktioner. Det saknas lagstiftning som fastställer medborgares rätt att ta del av offentlig information. Det förekommer inga kända rapporter om frihetsberövande på politiska grunder.
3 Det är inte ovanligt att man använder sig av traditionella mekanismer för tvistelösning i stället för en västerländsk rättsprocess. Ett motstånd mot rättsprocesser och frihetsberövande som metoder för upprätthållande av lag och ordning sägs medföra att vissa individer har kunnat agera med straffrihet. Misstänkta personer försätts inte sällan på fri fot mot en låg borgenssumma. Yttrandefriheten garanteras i konstitutionen men press- och informationsfrihet omnämns inte specifikt. Dessa friheter respekteras dock generellt i praktiken. Medborgare uppges kunna kritisera regeringen utan repressalier och det förekommer inga kända rapporter om inskränkningar i tillgång till internet. Tillgången på oberoende medier är dock begränsad. År 2013 rankades pressfriheten till 21 på Freedom House Index för pressfrihet. Mötes- och föreningsfriheten är lagstadgad och respekteras generellt. Fackföreningsverksamhet är tillåten men fackföreningar saknas enligt rapport från Freedom House år 2013. Religionsfriheten är lagstadgad och den uppges respekteras. Mikronesiens konstitution är uppbyggd efter amerikansk förebild. Kongressvalet 2011 betraktades i sin helhet som fritt och rättvist. Samhället karaktäriseras av hierarkiska system, och personer av högre rang inom detta system är överrepresenterade i landets politiska ledning. Kvinnor är underrepresenterade på politisk nivå och det finns inga kvinnliga ledamöter i kongressen. Mikronesiens BNP utgörs till stor del av utländskt bistånd. En stor del av detta är bistånd från USA enligt det fördrag, The Compact of Free Association, som ingicks då landet blev självständigt 1986 och som upphör 2023. Avtalet ger USA bestämmanderätt över och ansvar för Mikronesiens försvar. Nationell polis under civil styrning ansvarar för den interna säkerheten. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Arbetslösheten i Mikronesien uppskattas omfatta drygt 20 procent av befolkningen och utgör ett ekonomiskt och socialt problem. Minimilönerna för offentliganställda uppgår till mellan 1,25 och 2,65 USD per timme och lagen föreskriver lika lön för lika arbete. Det fanns enligt Freedom House 2013 ingen lagstiftning som reglerar arbetstid eller arbetssäkerhet i Mikronesien. Det finns enligt samma organisation inte heller någon laglig rätt för medborgare att strejka eller att ingå kollektivavtal.
Det förekommer rapporter om brister i arbetsförhållanden på utländska fartyg som fiskar i Mikronesiskt vatten. Mikronesien har inte anslutit sig till ILO. Mikronesien har en förhållandevis god hälsovård. Skollagen föreskriver obligatorisk och avgiftsfri grundskoleutbildning för barn mellan 6 och 14 års ålder. Även offentliga gymnasieskolor är avgiftsfria, men eleverna bekostar själva läroböcker och skolkläder. Över 90 procent av barnen går i skolan och andelen läskunniga är över 90 procent. Många barn fullföljer inte skolgången. Många öbor lever utan rinnande vatten och elektricitet. Inkomstskillnaderna är relativt stora. De minimilöner för statligt och privat anställda som fastställts av de fyra delstaterna uppges vara tillräckliga för att garantera en anständig levnadsstandard. Det finns inget socialförsäkringssystem. 4 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Konstitutionen skyddar mot diskriminering baserad på kön, men omfattande diskriminering mot kvinnor förekommer trots detta. Organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppger att kvinnor har sämre tillgång till hälsovård, utbildning och arbete. Kvinnor är underrepresenterade på högre nivå i samhället, inklusive i beslutsfattande församlingar. Regeringen har skapat en arbetsgrupp med kvinnliga offentliganställda som ska fungera som rådgivare till regeringen i frågor om diskriminering på arbetsplatsen. Misshandel och sexuellt ofredande av kvinnor uppges vara vanligt förekommande, såväl inom familjen som utanför. Tvångsgifte och hemgift förekommer fortfarande. Specifika lagar mot misshandel och mot våldtäkt inom äktenskapet saknas. Staten erbjuder inte skyddade boenden för kvinnor som blivit utsatta för våld. Vissa program för att bekämpa förekomsten av våld i hemmet finansieras med biståndsmedel. Människohandel uppges vara ett omfattande problem i landet. År 2012 antog Mikronesien en lag, the Human Trafficking Act, som gjorde det möjligt att åtala personer som gjort sig skyldiga till människohandel. Det förekommer rapporter om barnmisshandel, utnyttjande och försummande av barns rättigheter. Barnmisshandel är förbjuden enligt lag, men denna
5 lagstiftning står i konflikt med en lag om föräldrars rätt att disciplinera sina barn. Det finns inte några formella hinder för flickor att gå i skola, men det uppges att flickor av olika anledningar ändå inte har möjlighet att gå till skolan. FN:s universella granskningsmekanism uppmanade 2010 Mikronesien att införa en lägsta straffbarhetsålder samt att förstärka förbudet mot barnarbete. I en av de fyra delstaterna, Yap, har ett hierarkiskt socialt system tillämpats, där personer med låg samhällelig status tenderar att bli diskriminerade. Detta system uppges dock vara på väg att försvinna. Viss diskriminering av utländska medborgare förekommer, främst i form av hinder för att driva affärsverksamhet. Konstitutionen begränsar utländskt ägande av mark. Det finns inga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Det är dock ovanligt att homosexuella är öppna med sin läggning. Enligt lag får flyktingar som riskerar att utsättas för tortyr eller andra övergrepp i hemlandet inte sändas tillbaka till ursprungslandet. Mikronesien samarbetar med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, och humanitära organisationer för att bistå flyktingar och asylsökande. Lagen förbjuder diskriminering av offentliganställda med funktionsnedsättning, men det finns inget motsvarande skydd för privatanställda. Lagar och byggnormer som syftar till att underlätta tillträdet för funktionshindrade saknas. I brist på vårdplatser förekommer det att personer med psykiska funktionshinder placeras i fängelseanläggningar. Kongressen antog 2011 en strategi för att skydda funktionshindrades rättigheter.