HUDDINGE KOMMUN MIRA Migration, Integration, Reflektion och Attityd En utvärdering av MIRA-projektet i tre delar Sara Berggren, Sevim Celepli och Berivan Uzun 2010-06-01
Förord Denna antologi är en utvärdering i tre delar av MIRA-projektet vilket drivs av Introduktionsenheten i Huddinge kommun. Författarna till denna antologi har fått i uppdrag av projektledaren Amir Hashemi-Nik att utvärdera MIRA-projektet. Eftersom att MIRAprojektet i dagsläget är pågående utgör detta ingen slutgiltig utvärdering av projektet. Denna utvärdering ger en bild av hur projektet hittills har fungerat, fram till den fjärde kursomgången. Tanken med utvärderingen är att den ska ge projektledarna konstruktiv kritik inför framtida kursomgångar och eventuell implementering av projektet i andra verksamheter. Författarna till denna studie läser sista terminen på IMER-programmet (Internationell Migration och Etniska Relationer) vid Södertörns högskola. Under den treåriga utbildningens sista termin skriver författarna ett examensarbete där uppgiften är att studenten, i samarbete med en organisation eller kommun, ska genomföra en utvärdering. Författarna har valt att utvärdera MIRA-projektet där de även har deltagit som volontärer och varit en del av projektets arbetsgrupp. Antologin inleds med en utvärdering av projektets metoder och arbetssätt, skriven av Berivan Uzun. Denna del ger en utförlig bild av projektets genomförande fas, det vill säga kursomgångarnas metod-innehåll. Den andra delen av antologin består av en utvärdering av MIRA-projektet utifrån deltagarnas perspektiv, skriven av Sara Berggren. Antologins sista del består av en utvärdering utifrån deltagande volontärers och organisationers inställning till projektet, skriven av Sevim Celepli. Under arbetet med denna utvärdering har författarna varit beroende av andra personers engagemang och deltagande. Författarna vill därför tacka de deltagare, volontärer och organisationer som ställt upp på intervjuer och därmed möjliggjort denna studie. Ytterligare tack riktar författarna till projektledarna Amir Hashemi-Nik, Eva Thörn-Päkkilä, Maykil Yokhanna samt handledaren Daniel Castillo för deras engagemang och råd under arbetet med denna utvärdering. 2
Innehållsförteckning Förord 2 MIRAs metoder och arbetssätt. En utvärdering om MIRA-projektets metoder och arbetssätt Inledning 6 Uppdrag och syfte 6 Bakgrund MIRA 7 MIRAs metod och arbetssätt 9 Teoretiskt begrepp Integration 11 Avgränsning 12 Metod 12 Direkt och deltagande observation 13 Samtalsintervjuer 14 Bearbetning av MIRAs dokumentationer 14 MIRAs metoder och arbetssätt i praktiken 15 Delmoment 1 15 Delmoment 2 23 Volontärer 29 Delmoment 3 31 Organisationer 35 Delaktighet 35 Slutsatser 36 Delmoment 1 36 Delmoment 2 37 Delmoment 3 37 Rekommendationer till MIRA-projektet 38 Sammanfattning 38 Referensförteckning 40 MIRA! deltagarnas åsikter och upplevelser. En projektutvärdering från kursdeltagarnas perspektiv Vad är MIRA? 42 Syfte och övergripande frågeställningar 43 Kursens mål 44 Kursens delmål 44 Teoretiska analysverktyg 45 Metod 46 Resultat 49 Kursens innehåll och upplägg 50 MIRA, bör det vara obligatoriskt eller valfritt? Krockar SFI och MIRA? 53 3
Vikten av språket i det nya landet 54 Kursledarnas metodanvändning samt förhållningssätt till deltagarna 55 Deltagargruppens sammansättning och gruppsämja 56 Kontakten med volontärerna 57 Vad händer sen? - respondenternas framtidsvyer och kontaktnät efter MIRA 57 Respondenternas upplevda effekter i det egna handlandet efter MIRA 59 Sammanfattande reflektion av intervjuresultatet 60 Analys 61 Slutsatser 65 Sammanfattning 66 Referenslista 68 Bilaga 1 Intervjuguide 69 MIRA. Migration, Integration, Reflektion och Attityd. En utvärdering av MIRAprojektet utifrån volontärernas och organisationernas perspektiv MIRA-projektet 72 Syfte och frågeställningar 74 Avgränsning 74 Teoretiska begrepp och definitioner 74 Metod 77 Den kvalitativa intervjun och observationer 77 Volontärer och organisationer 77 Datainsamlingen 78 Bearbetning av material 79 Subjektivitet och objektivitet i forskningsprocessen 79 Resultat och analys 80 MIRA-projektet i sin helhet 80 Mötet med de andra i projektet 81 Skapandet av nätverk 86 Förslag på förbättringar 91 Personlig utveckling som bieffekt 93 Det bästa med MIRA 94 SFI-undervisningen i kombination med MIRA-projektet 95 Slutsats 97 Rekommendationer 99 Sammanfattning 100 Referensförteckning 101 Bilaga 1 Intervjuguide 1 Organisationer 103 Bilaga 2 Intervjuguide 2 Volontärer 104 Bilaga 3 Teman 105 Slutord 106 4
MIRAs metoder och arbetssätt En utvärdering om MIRA-projektets metoder och arbetsätt Projektarbete VT-10 Berivan Uzun Handledare: Daniel Castillo 5
Inledning Under de senaste decennierna har Sverige utvecklats till ett av västvärldens största flyktingmottagarländer. 1 Under efterkrigstiden blev Sverige en allt mer heterogen stat, med allt fler invånare med utländsk bakgrund. År 1940 var andelen utrikesfödda personer av Sveriges befolkning cirka en procent. Denna andel ökade till fyra procent år 1960, sju procent 1970 och vid årsskiftet 1994-95 var andelen utrikesfödda personer strax över tio procent av den svenska befolkningen. 2 Sverige har mellan år 1984-2008 sammanlagt mottagit 580 000 asylsökningar och sammanlagt 354 404 asylsökande personer har fått uppehållstillstånd i Sverige mellan år 1980-2008. 3 År 2009 registrerade Migrationsverket 24 194 asylsökningar i Sverige, varav de största grupperna av asylsökande bestod av somalier, irakier samt afghaner. Med ökningen av asylsökningar och uppehållstillstånd har även behovet av introduktionsplatser ökat. 4 I Sverige finns det många olika varianter av insatser och introduktionsprogram riktade mot nyanlända flyktingar mellan 18 och 64 år, som har det huvudsakliga syftet att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt introducera de nyanlända in i det svenska samhället, men framförallt att underlätta etableringen på arbetsmarknaden. En av insatserna är integrationsprojektet MIRA - introduktion för nyanlända unga vuxna, varav förkortningen av projektnamnet MIRA står för Migration, Integration, Reflektion och Attityd. 5 Jag har tillsammans med två andra kollegor från Södertörns Högskola fått i uppdrag av projektledaren Amir Hashemi-Nik att utvärdera MIRA-projektet i Huddinge Kommun. Uppdrag och syfte I denna utvärdering kommer jag att undersöka MIRA-projektets metoder och arbetssätt med utgångspunkt från projektets delmål. Detta kommer jag att göra med hjälp av mina observationer, då jag under utvärderingsperioden deltagit i projektet som volontär och i arbetsgruppen, samtidigt som jag observerat projektet både inifrån och utifrån. Jag kommer även att använda mig av de informella samtal som jag haft med deltagare och andra intressenter (volontärer, projektledarna och organisationerna) i projektet. Syftet med denna utvärdering är att undersöka MIRAs metoder och arbetssätt för att lyfta fram för- och nackdelar med projektets metoder och arbetssätt samt ge förslag på eventuella förbättringar. 1 Projektplan (2008) 2 Regeringskansliet 3 Fria Nyheter (*Jag är medveten att källan inte är tillförlitlig i alla sammanhang, men just i detta sammanhang har de refererat till andra tillförlitliga källor.) 4 Migrationsverket 5 Projektplan (2008) 6
Slutprodukten är en utvärdering av MIRA-projektet i Huddinge Kommun av kompletterande inslag, där mina kollegor kommer att fördjupa sig i deltagare, volontärer och organisationer som har varit med och är aktiva i MIRA-projektet fram till kursomgång fyra. Bakgrund MIRA Projektets övergripande syfte är att utveckla och effektivisera introduktionen för nyanlända unga vuxna. Genom att pröva nya metoder och arbetssätt vill vi underlätta och påskynda vägen till integration genom att bidra till hållbara planeringar för ett varaktigt inträde på studie- och arbetsmarknaden. 6 MIRA är ett integrationsprojekt som ligger under verksamheten Arbete och Försörjning inom Social- och äldreomsorgsförvaltningen i Huddinge Kommun. Europeiska flyktingfonden, som administreras av Migrationsverket, är medfinsiärer till projektet där 50 procent av budgeten betalas av dem och de resterande 50 procenten budgeteras av kommunen. Projektets långsiktiga mål är att underlätta och bidra till hållbara planeringar för ett varaktigt inträde på studie- och arbetsmarknaden i det nya samhället. MIRA-projektet lyfter fram att det är viktigt att de unga invandrade medborgarna ska få möjlighet att reflektera över sin situation, att de får möjlighet att reflektera över de nya utbildnings- och karriärvägar som finns att tillgå i deras nyblivande hemland. Detta ska möjliggöra en framtida integration i det nya samhället, både för de själva men även för den framtida familjen som de i allmänhet senare bildar. Utgångspunkten i MIRA-projektet är att fokusera på just de specifika omständigheterna som omger unga vuxna flyktingar mellan 18-30 år och det som är unikt i deras migrationsprocess. Via kompletterande och riktade insatser till målgruppen är det övergripande syftet för projektet att integrationsprocessen ska påskyndas som på sikt ska leda till en varaktig egen försörjning eller också till vidare studier, där deltagarna som är med i projektet ska ges möjlighet att få reflektera över sin situation. 7 Projektledaren Amir Hashemi- Nik berättar att han tidigare på Introduktionsenheten i Huddinge Kommun arbetade som handläggare för flyktingar på Introduktionsenheten. Sedan berättar han att han de senaste sex månaderna har arbetat med MIRA-projektet samt varför han anser att MIRA är nödvändigt att implementera i kommunens verksamhet, men även i landets andra kommuner så småningom. Jag har jobbat som Introduktionssekreterare i Huddinge kommun sedan 2006, i mitt arbete som handläggare märkte jag att de yngre nyanlända deltagarna i introduktionsprogrammet gav uttryck för behov som vi inte i den generella introduktionsverksamheten tog hänsyn till. Det var därför vi organiserade fokusgrupper hösten 2007. Vi höll separata fokusgrupper för de unga vuxna och 6 Projektplan (2008; 2) 7 Projektplan (2008) 7
frågade de vad de tyckte om introduktionsprogrammet och att vara en ung nyanländ flykting i Sverige idag. Svaren som vi fick ligger till grund för MIRA projektet. De tre punkter som starkast kom fram var hur och var träffar man svenskar? Att man vill läsa svenska med jämnåriga kompisar och inte med mamma och farbror samt att man vill vara med i diskussionerna kring frågor som integration, rasism, religion och kultur. 8 Svårigheterna med introduktionen av unga vuxna är flera. Många har exempelvis endast några få år av studier, avbrutna studier eller också är de analfabeter. Dessutom härstammar många av dessa unga vuxna ursprungligen från mycket traumatiska omständigheter, som krigsdrabbade länder där de förlorat någon nära familjemedlem, föräldrar kvar i hemlandet, föräldrar som lider av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och har då inte kapaciteten att vägleda sina barn eller dylikt. Dessa ungdomar får då ta ett stort vuxenansvar i en viktigt och känslig period av sitt liv, där de utvecklar och skapar sin identitet. Eftersom att dessa ungdomar inte har gått i skolan i Sverige samt är för gamla för att gå i grund- eller gymnasieskola i Sverige, har de svårt att bygga upp ett kontaktnät med svenska ungdomar i sin egen ålder och även att hitta vägar in i föreningsliv samt ut på arbetsmarknaden. I speciella fokusgrupper i Huddinge under 2007 har nyanlända uttryckt ett behov av mer anpassade insatser efter unga vuxnas behov och situation. Dessa nyanlända personer går oftast på SFI tillsammans med äldre personer och uttrycker ett behov av att få möta andra unga vuxna som har kännedom om vad det finns för möjligheter och val för dem i det nya landet. Att få träffa personer som tidigare har gjort de val som de står inför idag samt att få chans till information och reflektion tillsammans. 9 Utifrån dessa problem anser Huddinge Kommun att det finns ett tydligt behov av en riktad introduktionsverksamhet med inriktning på en migrationsprocess och ett nätverk för unga vuxna i Huddinge. Grundtanken är att på ett bättre sätt möta unga vuxnas behov i integrationsprocessen. Detta genom att erbjuda de kompletterade insatser som exempelvis diskussionsforum, workshops, informella mötesplatser samt möten med unga svenska volontärer. 10 Tanken är sedan att implementera MIRA-projektet i kommunens verksamhet och i andra kommuner runt om i landet. 8 Projektledare Amir Hashemi-Nik 9 Projektplan (2008) 10 Projektplan (2008) 8
Projektledarens deltagande i nätverket (Voices of Young Refugees in Europe VYRE), kurser på Europanivå samt den input som Huddinge Kommun har erhållit från fokusgrupperna 2007 i Huddinge, ligger till grund för utformningen av MIRA-projektet. MIRAs metod och arbetssätt MIRA-projektet är uppdelat i tre faser, den första fasen är den inledande fasen. Där projektteamet förbereder allt det praktiska såsom exempelvis att anställa projektpersonal, lokaler, kurs- och informationsmaterial, möten, tillsättning av styrelse- och arbetsgrupp, etc. Den andra fasen är den genomförande fasen, som är den aktivitet som direkt är vänd till målgruppen. Aktiviteten är ett kursprogram som består av tre delmoment under en tre veckors period. Den tredje och sista fasen är den utvärderande fasen, som består av att sammanställa och utvärdera den löpande dokumentationen och deltagarnas utvärderingar. 11 De metoder och arbetssätt som MIRA-projektet använder sig av kommer ursprungligen från Europarådets ungdomsverksamhet, där projektledaren Amir Hashemi-Nik är delaktig. Projektledaren är även styrelsemedlem i organisationen VYRE (Voices of Young Refugees in Europe), som arbetar för att göra unga migranters röst hörd på alla samhällsnivåer. 12 Metoden som MIRA använder sig av kallas Non-formal education, som är ett upplevelsebaserat och normkritiskt lärande. 13 MIRA menar att upplevelsebaserat lärande är en metod som baseras på att man lär sig av sina egna upplevelser. Det handlar om att föreställa sig själv i en, oftast uppgjord, ny situation. Upplevelsebaserat lärande grundas på att diskutera tillsammans med andra om exempelvis ett visst ämne, lösningar på problem, etc. Det är en metod för att låta människor från olika kulturer mötas och förstå varandra. Det ställer krav på deltagaren att det finns vilja och engagemang av att delta i projektet samt att deltagaren på ett konstruktivt sätt måste ges möjlighet att få reflektera över sina upplevelser och erfarenheter. Detta blir då ett lärande som ger upplevelserna nya kunskaper som de bär med sig till nya möten i framtiden. Det förflutna gör att de får nya attityder, färdigheter och kunskaper som blir användbara i andra framtida sammanhang. Det handlar om att utveckla sin förmåga av att hantera konflikter, oförutsedda situationer samt om att på ett bekvämt sätt kunna möta människor med en annorlunda syn på verkligheten och ur ett annat perspektiv än en själv. Det upplevelsebaserade lärandet handlar med andra ord om att gå från upplevelser till reflektion samt om att se sina upplevelser i större sammanhang, som därefter ska leda till att använda de 11 Projektplan (2008) 12 Projektplan (2008) 13 Projektledare Amir Hashemi-Nik 9
nya attityderna, färdigheterna samt kunskaperna i nya sammanhang. Det handlar först om att upptäcka och lyfta fram problemet samt visa att det finns. Sedan handlar det om att förstå och behandla det på ett djupare plan och sist handlar det om att skapa, det vill säga att få deltagarna att fundera över hur de själva kan agera för en förändring, att skapa engagemang och uppmuntran till att förändra sina egna liv och samhället i allmänhet. 14 MIRA genomför tio kursperioder totalt, varav varje kurs pågår i tre veckor med 10-15 deltagare i varje kursomgång tillsammans med volontärer och andra intressenter. Delmoment 1 (vecka 1) handlar om att ge deltagarna utrymme för personlig reflektion kring flykting- och migrationsprocessen. 15 Under den första veckan arbetar MIRA med; 1. Groupbuilding aktiviteter. 2. Att låta deltagarna utföra aktiviteter på personnivå med fokus på migrationsprocessen, där de får reflektera över sin egen och andras migrationsprocess. Aktiviteterna leder till personlig reflektion och utveckling kring migrationsprocessen via workshops. 3. Att bilda mindre reflektionsgrupper som träffas under kursperioden, för att gemensamt reflektera och utvärdera de aktiviteter som de gemensamt har genomfört under dagen och/eller veckan. Delmoment 2 (vecka 2) handlar om att skapa kontaktytor mellan de nyanlända deltagarna och det svenska samhället. 16 Under vecka två arbetar MIRA med; 1. Att etablera deltagarnas kontakter med volontärer och organisationer. 2. Att organisera interkulturella middagar och luncher, där utbyte av kulturer sker. 3. Intercultural Learning (ICL), där deltagarna genomför aktiviteter tillsammans med svenska volontärer. 4. Att deltagarna får chansen att utforska det kulturella utbytet i Stockholm med ett efterföljande diskussionsforum. 5. Att låta deltagarna arbeta med förebilder, bjuder in gästföreläsare (tidigare flyktingar) som har etablerat sig på arbetsmarknaden. 14 (CISV - Sweden building global friendship) 15 Projektplan (2008) 16 Projektplan (2008) 10
Delmoment 3 (vecka 3) handlar om att hitta sin plats i det nya samhället samt att aktivera deltagarna till att engagera sig i frågor som är viktiga för dem. 17 Under vecka tre arbetar MIRA med; 1. Att identifiera nyckelfrågor, där de arbetar med att kartlägga och identifiera deltagarnas gemensamma och individuella behov. 2. Att informera deltagarna om offentlig projektfinansiering och vägar för utbildning av ungdomsledare (Europarådet, Ungdomsstyrelsen och EU). 3. Att diskutera frågor om hur man kan vara med och påverka i samhället. De genomför studiebesök som sedan blir utgångspunkt för diskussioner om demokrati och delaktighet. 4. Att producera fram gemensamma och individuella handlingsplaner, där de tillsammans planerar inför vidare arbete med specifika frågor som exempelvis att engagera sig i en viss organisation, att ta reda på mer om ett visst specifikt yrke, återträff med gruppen, etc. 5. Att följa upp handlingsplanerna efter cirka åtta veckor från kursslut. Efter att den genomförande fasen, de tre delmomenten, är avklarade mellan kursomgångarna arbetar MIRAs projektanställda och referensgrupp med deltagarnas kursutvärderingar, följer upp tidigare kursomgångar och förbereder inför nästkommande kursomgång med bland annat rekrytering av 10-15 deltagare, lokaler, material, etc. Teoretiskt begrepp - Integration Begreppet integration har genom tider varit ett komplext begrepp. Margareta Popoola definierar begreppet integration som en strävan att uppnå, i motsats till segregation. Integration är en riktad ansträngning för att uppnå ett blandat samhälle. Det blandade samhället utmärks av social närhet, delaktighet, tillit eller jämlikhet mellan befolkningsgrupper, identifierade av klass tillhörighet, etnisk tillhörighet eller andra faktorer som kan vara utgångspunkt för en social samhörighet. Historiskt är begreppet en jakt efter gemenskapen och ett försök till att finna vad som skapar närhet mellan olika skikt och grupper i befolkningen, vilket gör att begreppet därmed inte är att betraktas som ett nutida fenomen. Denna närhet förutsätter att det finns en närhet mellan befolkningsgrupper, eftersom att det annars inte finns någon identifierbar befolkningsgrupp att förhålla sig till. Integrationsarbetet är en ständig process som därav aktiveras av motsatsen, det vill säga segregationens 17 Projektplan (2008) 11
gränsbevarande dynamik. 18 I MIRA-projektet arbetar de med integration på lång sikt, att få deltagarna att känna en tillhörighet, delaktighet och närhet till det svenska samhället. Genom nya metoder och arbetssätt arbetar MIRA i en process som senare efter avslutad kursperiod ska bidra till delaktighet för deltagarna och ge de en känsla av inkludering i det svenska samhället. Avgränsning Jag har avgränsat mig till att utvärdera MIRA-projektets metoder och arbetssätt. Jag kommer att utvärdera metoder och arbetssätt i relation till dess delmål, vilket kommer att mätas upp med deltagarnas och andra intressenters observerade reaktioner och utsagor. Jag kommer att avgränsa mig till MIRA-projektets genomförande fas, det vill säga delmomenten 1, 2 och 3. Jag kommer inte att utvärdera eller gå djupare in på deltagarna, volontärerna eller organisationerna. Dessa kommer att redovisas separat i de andra två delarna av slutprodukten. Metod Författarna för utvärderingen har fungerat som en arbetsgrupp i utvärderingsprocessen. Vi har träffats några gånger under utvärderingsperioden och uppdaterat varandra. Vi har bollat idéer med varandra, delat med oss av material samt hjälpt varandra igenom arbetet generellt. Eftersom att vi skriver en gemensam utvärdering, där var och en av oss har tagit på sig ansvaret av en viss del, är det även viktigt att vi inte går allt för djupt in och skriver om varandras delar. Vi är alla tre med i arbetsgruppen med projektledarna samt volontärer för MIRA-projektet, där vi har fått vara med och planera inför kommande kursomgångar. Innan dess har vi varit volontärer sedan projektet startade med den första kursomgången i november 2009. I kursomgång fyra har vi även fått hålla egna reflektionsgrupper. Jag har själv under min tid på MIRA som volontär deltagit på flera MIRA-dagar under de tidigare kursomgångarna. Jag har deltagit under sju MIRA-dagar av tolv totalt under den fjärde kursomgången (den 3/5-2010 21/5-2010). Då fredagar är en utvärderingsdag samt att Kristi himmelsfärds helg infaller under denna kursomgång, har dessa dagar fallit bort. Under de dagar jag har närvarit har jag försökt att samla in mitt material med observationer och informella samtal med deltagare och andra intressenter i projektet. Därför har det även varit svårt att förhålla mig objektivt i utvärderingen av MIRA-projektet. Däremot har jag försökt att vara så objektiv som möjligt, 18 Margareta Popoola (2002) 12
samtidigt som jag är medveten om att det kan vara svårt då jag är involverad och trivs med projektet. Just nu driver MIRA den fjärde kursomgången, vilket även innebär att den tyngsta delen av mitt insamlade material består av observationer och samtalsintervjuer från deltagare och andra intressenter i kursomgång fyra. Dock har jag även tagit med observationer och samtal som jag har haft under tidigare kursomgångar. Jag har även använt mig av viss litteratur för att styrka mina antaganden. Jag har valt att använda mig av både direkt och deltagande observation samt informella samtalsintervjuer, eftersom att jag anser att det är den spontana reaktionen, utsagorna samt kroppsspråket som är av relevans i utvärderingen. Jag har valt att inte använda mig av en enkätundersökning eftersom att deltagarna har ett svagt svenskt ordförråd. Jag har även tagit del av de enkäter som projektteamet, det vill säga Amir Hashemi-Nik, Eva Thörn Päkkilä och Maykil Yokhanna, har genomfört på deltagarna. Detta har jag gjort för att få en överblick av projektet i helhet. Där har utfallet resulterat i enkla svar som exempelvis Jätte Bra, Bra, Dåligt etc., vilket jag anser inte har varit till min fördel i denna utvärdering. Resultatet kan dock ha med det svenska språket att göra, då deltagarna kanske känner sig osäkra i språket. Därför valde jag att genomföra informella samtalsintervjuer och observationer, för att på så sätt lättare kunna fånga upp sådant som annars kan vara svårt att fånga upp i en enkätundersökning, såsom exempelvis kroppsspråket och tonfall. Detta anser jag blir ett komplement, då deltagarnas utsagor kompletteras med deras kroppsspråk och andra gester som går att läsa. Därav kan jag även vara säkrare på att missförstånd undvikits. Skulle det vara så att vi inte förstår varandra, har vi chansen att upprepa eller ställa frågan om på nytt. De informella samtalen ägde rum under obestämda tider och platser, men majoriteten av dem ägde rum efter övningarna, under fika pauserna samt i reflektionsgrupperna efter avslutad dag, vecka eller kursomgång. En av de anställda i projektteamet har även varit till hjälp som tolk när det har varit svårare att kommunicera. I utvärderingen har jag använt mig av citat av deltagare, volontärer och projektledare. När jag har citerat deltagarna har jag ändrat och formulerat om dem till mer läsvänliga, då deltagarna har haft brister i det svenska språket. Jag har dock försökt att bevara innehållet av dem, för att inte förlora budskapen. Direkt och deltagande observation Under insamlandet av materialet har jag utfört både direkt och deltagande observation. Direkt och deltagande observation är metoder som kan ge kunskap om sådant som annars kan vara svårt att fånga upp under andra metoder, såsom exempelvis spontana utsagor och reaktioner. Under insamlingen av materialet har jag använt mig av en strukturerad observation, vilket 13
innebär att jag på förhand vet vad jag ska titta efter under observationstillfällena. Eftersom att jag vet vad jag ska utvärdera i MIRA-projektet är mitt syfte under observationstillfällena att fånga upp deltagarnas spontana reaktioner och reflektioner om övningarna och metoderna under kursomgången. Direkt observation är när jag endast sitter om en åskådare och observerar deltagarna utifrån, medan den deltagande observationen innebär att jag är med och deltar i projektets olika övningar under tiden som jag ska vara observant på vad som sker runtomkring mig. 19 Observationerna är öppna, då vi i början av kursomgången berättade för alla deltagare vad syftet med vår närvaro är, det vill säga att utvärdera MIRA-projektet. Samtidigt är det lätt att den informationen hamnar i skymundan, då vi samtidigt deltar aktivt i projektet som volontärer, men även som en del av arbetsgruppen. Samtalsintervjuer Jag har utfört informella samtalsintervjuer under insamlandet av mitt material. Mitt urval har varit slumpmässigt och har påverkats av vilka deltagare och andra intressenter som har varit närvarande under de dagar som jag själv har varit där. Informella samtalsintervjuer grundas på att frågorna uppkommer spontant under samtalen. Det är ett fritt samtal som inte är bestämt i förväg. 20 Under kursomgångarna har jag haft informella samtal med deltagarna och andra intressenter, där jag antecknat vad som sagts under samtalen. Därför är mina citat av deltagarna och andra intressenter inte exakt vad som sagts, utan det jag har uppfattat och hunnit anteckna under och efter samtalen. Under kursomgång fyra har vi haft reflektionsgrupper efter kursdagen, där jag ansvarat för tre till fyra kursdeltagare. Vi träffas i reflektionsgruppen och reflekterar i gruppen om känslor och reaktioner som har uppkommit under kursdagen, kursveckan eller under hela kursomgången. Jag har haft informella samtal med omkring åtta till tolv personer, där jag samtalat med dem mer än en gång per kursomgång. Jag har även använt mig av en intervju jag tidigare har haft med projektledaren Amir Hashemi-Nik den 26 februari 2010, där det huvudsakliga syftet med intervjun var MIRA-projektet i samband med mångfald. Bearbetning av MIRAs dokumentationer En annan metod som jag har använt mig av i utvärderingen är bearbetning av det material och de dokumentationer som projektteamet har arbetat fram, för att få en översiktlig bild av projektet. I dessa ingår bland annat de utvärderingar som projektteamet har utfört på deltagarna, som exempelvis enkäter som deltagarna har fått genomföra vid veckoslut och 19 Lökken & Söbstad 1995 20 Lökken & Söbstad 1995 14
kursslut. Jag har även fått ta del av projektteamets Blocköversikt, som är en plan över hur varje dag ska se ut från kursstart till kursslut, det vill säga från dag ett till och med dag femton. I dessa blocköversikter finns ett schema över vad MIRA ska göra dag för dag, timma för timma samt vad syftet med dagen och övningarna är. Det finns även beskrivningar av övningarna samt vart övningarna ursprungligen är hämtade ifrån. Jag har även tagit del av MIRAs projektplan och andra flygblad som de använt för att marknadsföra projektet. I Projektplanen har projektledaren arbetat fram de övergripande målen med MIRA, delmålen samt mål och syfte med varje delmoment. MIRAs metoder och arbetssätt i praktiken Under den genomförande fasen arbetar MIRA tillsammans med deltagarna i projektet under en treveckors period. Dessa tre veckor är indelade i tre delmoment med ett övergripande syfte samt delmål som redovisas och utvärderas nedan. Den genomförande fasen bygger på övningar som ursprungligen kommer från litteratur och idéer av bland annat kurser från Europarådets ungdomsverksamhet och VYRE. Deltagarnas reaktioner, utsagor och reflektioner kommer att redovisas i samband med MIRA-projektets metoder och arbetssätt. Varje delmoment har sina egna delmål och alla tre delmomenten är en process till MIRAprojektets övergripande syfte, att utveckla och effektivisera introduktionen för de nyanlända unga vuxna samt att påskynda vägen till integration genom att bidra till en hållbar planering för ett varaktigt inträde på både studie- och arbetsmarknaden. Delmoment 1 Under detta avsnitt kommer jag att redovisa vad det första delmomentet går ut på, det vill säga både det övergripande syftet med delmoment 1 och syftet med de olika delmålen under den första veckan. Jag kommer även att redovisa vad MIRA gör praktiskt under den första veckan av kursen samt vad det kan finnas för eventuella positiva eller negativa effekter av dessa. Under den första veckan, det första delmomentet, arbetar MIRA för att ge tid och utrymme för deltagarna att reflektera kring sin personliga flykting- och migrationsprocess, men för att göra detta krävs ett förarbete. För att deltagarna i projektet ska nå syftet med det första delmomentet anser MIRA att deltagarna först bör lära känna varandra och skapa tillit för varandra. Tanken är att deltagarna senare ska kunna reflektera kring sin personliga flyktingoch migrationsprocess i en avslappnad miljö. Många av deltagarna har varit med om svåra tider och därför anser MIRA att det är viktigt att deltagarna känner sig trygga i gruppen när de 15
delar med sig av sina upplevelser och erfarenheter. MIRA börjar veckan med att introducera kursen för deltagarna genom att berätta vad kursen går ut på samt vad de kommer att göra under de tre kommande veckorna. MIRA introducerar de olika organisationerna som kommer att delta i projektet samt att de kommer att träffa svenska volontärer under kursomgången. Efter introduktionen är tanken att de ska lära känna varandra och skapa en trygg samt bekväm atmosfär i gruppen. MIRA anser att det är en förutsättning för att deltagarna ska kunna slappna av och vara trygga i gruppen för att arbeta med sig själva både individuellt och i grupp i introduktionsprocessen. Under den första MIRA-dagen börjar deltagarna med att introducera sig själva genom att berätta lite om sig själv för resten av gruppen. En av övningarna som MIRA genomför under den första MIRA-dagen i introduktionssyfte är Världskartan. Världskartan är en övning som går ut på att lära känna varandra. Gruppledaren, någon i projektteamet, berättar för resten av gruppen att de ska föreställa sig att rummet de befinner sig är världen samt att samtliga ska ställa sig på den plats i världen som ska representera en själv. Därefter ställer sig samtliga på den plats på världskartan som ska representera en själv och berättar sedan vad de heter, den stad och land de ursprungligen kommer ifrån samt någonting om sig själva som de vill dela med sig med resten av gruppen. Syftet med denna övning är att deltagarna ska få en uppfattning om varandra, den inledande presentationen av sig själv. Projektledaren Amir Hashemi-Nik använder sig även av många så kallade isbrytar övningar, Energizer som projektteamet kallar dem. Dessa är övningar som ska bryta distansen mellan deltagarna och även volontärer samt för att sprida energi och glädje. Dessa Energizer övningar utövas med rörelse, sång och skratt. En av dem är The horse, som går ut på att en person börjar med att sjunga ramsan i mitten av ringen som resterande har bildat. Sedan ställer sig den inledande personen som sjunger ramsan framför en annan person och därefter är de två som sjunger ramsan tillsammans i ett led etc. Dessa övningar resulterar många gånger i blygsamma skratt, då deltagarna berättar att det kan vara ovanligt för vuxna att leka. Många av deltagarna visar ett obehag i början och rörelserna är väldigt stela. När alla sedan släpper det pinsamma blir övningen genast mycket roligare. Detta är ett av MIRAs normkritiska tänkande att man bryter normen, det vill säga att vuxna inte beter sig som barn och att de ska bete sig som vuxna! Att frigöra sinnet och våga vara annorlunda Out of norms!, som projektledaren uttrycker det. Det var lite tråkigt, för att nästan alla skämdes. (Deltagare) 16
Jag har själv inte varit närvarande under någon första dag på MIRA, men enligt MIRAs dokumentationer som projektteamet har sammanställt upplevs deltagarnas uppfattningar till kursen avvaktande och ifrågasättande till en början, men att de senare under dagen avtar. Under dagen när deltagarna fått genomföra de mer informella övningarna som exempelvis The Horse har deltagarnas nyfikenhet väckts. Det har varit en nyfikenhet, men även en förundran om vad de sysslar med. Under den andra MIRA-dagen var syftet med dagen att lära känna varandra bättre, komma varandra närmare och minska distansen mellan deltagarna samt för att skapa tillit. För att uppnå dessa mål genomför MIRA bland annat övningar med syftet att uppmärksamma vikten av samarbete i en grupp. En grupp vare sig den är stor eller liten består av individer som står i ett visst förhållande till varandra; därför är förståelsen av personligheten grunden till förståelsen av samhällslivet. 21 MIRA börjar dagen med en Energizer övning och sedan sätter alla sig ned för att tillsammans komma fram till gemensamma MIRA-regler, som varje kursomgång sätter upp. Under tiden som alla tillsammans sätter upp reglerna för kursomgången uttryckte några av deltagarna att det var viktigt att respektera de regler som de gemensamt har kommit överens om. Några av reglerna var exempelvis Att inte avbryta när någon annan talar, Att komma i tid, Att respektera varandra, Att respektera varandras olikheter m.fl. I reflektionsgruppen senare under dagen kommenterade deltagarna att de tyckte att det var bra att de satte upp regler tillsammans, både för en själv men även gentemot andra samt att det kändes extra viktigt att gå efter reglerna nu när de själva har varit med och satt upp dem. Tanken med att ta fram gemensamma regler är för att alla deltagarna ska känna sig trygga med vad som gäller och att alla är överens om reglerna. MIRA behandlade även begreppet demokrati i övningen, både i dess praktiska men även i dess teoretiska form, att alla var med och fick sin röst hörd. De gick dock inte så djupt in på begreppet men de nämnde och praktiserade det. Efter regelsammansättningen och fika pausen fick jag hålla en övning som heter Boet. Övningen är en tillit och trygghetsövning som går ut på samarbete. Jag som håller övningen tejpar först en ring på golvet som ska föreställa deltagarnas bo och placerar ut bollar, som ska föreställa deras föda, på olika ställen i byggnaden. Sedan ska alla som deltar i övningen ställa sig i boet och får inte överträda markeringarna på golvet. Övningen går ut på att deltagarna tillsammans ska hämta födan, men för att göra detta måste deltagarna ha ständig kontakt med 21 Melanie Klein (1992; 26) 17
boet. Därför måste deltagarna ha någon form av kroppskontakt för att ha kontakt med boet. Sedan får deltagarna endast prata med varandra i boet, utanför boet ska det vara absolut tystnad. Deltagarna får hämta födan som de själva kommit överens om med undantag för två regler, att de ständigt måste ha kontakt med boet samt att det måste vara alldeles tyst när de ställer sig utanför boet. Tanken med tystnaden är att deltagarna måste kommunicera verbalt med varandra i boet och utanför boet med kroppsspråk och gester. Efter övningen satte vi oss i en ring på golvet och reflekterade kring övningen. Majoriteten av deltagarna i kursomgångarna har uttryckt positiva tankar kring övningen. Några av deltagarna har även berättat att de återupplevde barndomen på nytt i övningen samt att det gav en bra och trygg känsla. En av deltagarna uttryckte vikten av samarbete samt att det i ett samarbete är viktigt att alla vill gruppens bästa och gör allt för att gruppen ska nå sitt gemensamma mål. Tanken med övningen var att gruppen skulle förstå vikten av samarbete. Att en person råkade släppa kontakten med boet visade hur viktigt det kunde vara med samarbete. Även ett mönster av tillit fanns att hitta i övningen. Att lita på att alla vill gruppens bästa och att de strävar efter ett gemensamt mål, var det en av deltagarna som uttryckte. I slutet av dagen genomförde MIRA en övning som heter Leda blind, som går ut på att två slumpmässigt valda deltagare leder resten av gruppen genom en hinderbana med förutsättningen att gruppen bär ögonbindlar. Tanken med övningen är att deltagarna ska finna tillit för varandra. De två valda deltagarna sätter upp en hinderbana tillsammans med en av projektteamet och leder sedan resten av gruppen genom denna hinderbana. Gruppen håller varandra i handen och går i led efter de två ledande deltagarnas direktioner. Även denna övning fick positiva reaktioner från deltagarna. Det var dock två av deltagarna i kursomgång fyra som blev påminda av mer traumatiska händelser. De hade båda fått uppleva att bära ögonbindlar under deras flyktingprocess bakom galler som fångar. Deltagarna uttryckte att det var en obekväm övning för dem, men även att det var en bra övning då de i den här situationen fick uppleva andra känslor som exempelvis tryggheten av att ha någon vid sidan av sig som leder en samt att de på så sätt finner tillit till personerna runtomkring dem. Deltagarna berättade att de under sin flykting- och migrationsprocess har varit med om traumatiska händelser och att det därför kan vara svårt att slappna av och lita på människor. I och med denna övning berättade en av deltagarna att det var länge sedan som denne kunde känna sig så avslappnad, även om det inte var på riktigt. En annan deltagare tyckte att det var en obekväm övning. Denne berättade att övningen kom alldeles för tidigt, med tanke på den korta tid som de träffats och tvingas lita människor denne precis lärt känna. 18
Jag tyckte att det inte var en bra övning. Jag tyckte att det var mycket obehagligt. Hur ska jag lita på någon som jag har känt några dagar bara? Övningen kommer mycket tidigt och jag vet inte ens om jag skulle velat genomföra den senare i kursen heller. Inte min typ av övning. (Deltagare) Deltagarna berättade att de under övningen kom i kontakt med en känsla av omhändertagande både från de två deltagare som ledde övningen men även från de deltagare som stod vid sidan av dem. Den person som står framför varnar om att det kommer ett hinder längre fram och för sedan varningen vidare till den personen som kommer näst efter. Även jag har deltagit i denna övning och jag kände till en början en osäkerhet, men vart efter att jag fick dessa varningar som hindrade mig från att gå in i saker ökade min tillit för den person som stod framför mig. Råkade jag komma åt någonting, saktade personen framför mig ner och frågade mig om jag slog mig samt om mitt välmående. Detta var något jag observerade att många deltagare kände, att bli omhändertagna. Någon av deltagarna uttryckte att denne bara gjorde som personen framför eller de ledande deltagarna bad denne att göra, vilket visar på att de kände en viss tillit och trygghet för varandra. Jag gjorde som Xxx sa att jag ska gå. Då var det lätt. (Deltagare) Den tredje MIRA-dagen går ut på att reflektera över vem man är, hur ens livsresa ser ut samt att reflektera över sin egen migrations- och integrationsprocess men även att sammanfoga sina livshistorier till en gemensam. Under den tredje dagen genomförde MIRA en övning som heter Livslinjen, som går ut på att gruppen till en början, som hemläxa från gårdagen, visar upp sin egen livslinje på ett papper med viktiga händelser utritade på linjen. Senare under dagen gör deltagarna en gemensam livslinje. På denna gemensamma livslinje väljer deltagarna ut tre viktiga händelser som de ritar ut på den gemensamma livslinjen. Sedan får var och en berätta om sina egna händelser som de valt att rita ut på den gemensamma livslinjen. Somliga av deltagarna hade även fått utlopp för sina känslor och när jag dagen efter frågade vad deltagarna kände för gårdagens övning var det många av deltagarna som var positiva till övningen. Några av deltagarna uttryckte att det kändes bra att tala om sitt förflutna och reflektera kring det. Det var en uppskattad övning, där deltagarna även uttryckte att det kändes bra att inte känna sig ensam i sin situation och även att det kändes bra att de hade saker gemensamt. En av deltagarna uttryckte; Det var någonting som öppnades inom mig. (Deltagare) Många av deltagarna uttryckte även sin förvåning över att det var roligt och givande att uttrycka sig genom att måla. En annan deltagare uttryckte; 19
Det var jättekul anser jag. Vad kul när man målar eller ritar något minne i sitt liv. (Deltagare) Den fjärde MIRA-dagen har liknande tema som den tredje, men syftet med denna dag är att deltagarna ska få tid och utrymme för att synliggöra hur de olika händelserna i deras liv har påverkat och format dem. Deltagarna får en chans att förstå att de inte är ensamma i sin situation samt får möjlighet till en förståelse för andras livssituation. Under denna dag satt vi i smågrupper om tre till fyra personer i varje grupp, varav jag höll i en av grupperna, Sevim Celepli i en annan grupp och Amir Hashemi-Nik i den tredje och sista gruppen. Jag hade tidigare inte varit med under denna övning, så jag fick till en början vara med som deltagare i Sevims grupp för att lära mig hur övningen skulle gå till och senare hade jag min egen grupp. Det är en väldigt känslig och svår övning, då övningen går ut på att deltagarna ska få berätta en viktig händelse i deras liv som har påverkat dem till den person de är idag. För att övningen ska bli bra gäller det att få en bra och trygg stämning i gruppen. Deltagarna ska känna att de vågar dela med sig av sina livshistorier. Övningen börjar med att rita en sköld på ett blankt papper med fyra rutor på. Sedan ska alla deltagarna skriva En viktig/trygg person i den första rutan, En viktig/trygg plats i den andra rutan, Vad är jag bra på i den tredje rutan och Vad andra tycker att jag är bra på i den fjärde rutan. När alla sedan var klara berättade alla om sin sköld för resten av gruppen. Denna övning var en bra förberedelse inför den andra övningen Life Stories, då den förbereder en bra och trygg stämning. Efter att deltagarna berättade om sin sköld, kunde jag känna hur stämningen blev allt mer känslig och seriös. Deltagarna sökte ögonkontakt, tillit och förståelse med varandra. Övningen Life Stories har en aning strikta regler och när jag presenterade dem kunde jag känna att deltagarna blev avslappnade, då reglerna bland annat innebär sekretess för vad som berättas i detta rum idag samt att ingen får ifrågasätta varandras berättelser under eller efter övningen. Efter övningen reflekterade vi tillsammans kring övningen. Vi reflekterade kring hur deltagarna kände efter övningen samt vad de tyckte om övningen generellt. Här var samtliga i gruppen överens om att det var en väldigt bra övning både för en själv att få berätta, men även att få ta del av andras berättelser. En av deltagarna berättade att det kändes väldigt bra att få berätta sin historia för utomstående. De menade att det ibland kan vara svårt att berätta saker för sin nära omgivning och menade att det ibland kunde kännas som att ens svagheter blev andras styrkor, när de berättar för sin närmaste omgivning. En person i en nära omgivning kan påverka en och använda ens svagheter emot en, medan en utomstående egentligen bara lyssnar och kanske kommer med några råd, berättade en av deltagarna som resten av gruppen nickade instämmande med. När de talar med utomstående, menar 20
deltagarna att de själva kan bestämma vad de vill ta till sig om denne skulle komma med råd och vägledningar, medan när de talar med närastående personer blir de lätt påverkade av dem. Samma deltagare berättade även att när denne själv fick höra sin egen historia på det här sättet, utan att bli avbruten, fick historien en annan innebörd. Jag antar att deltagaren fick reflektera kring sin historia ur ett annorlunda perspektiv och att det fick deltagaren att tänka annorlunda på sin situation. En annan deltagare berättade även att det var roligt och givande att få höra andras berättelser samt att denne hade lärt sig mycket av dem. Deltagaren berättade även att denne skulle ha gruppens berättelser i åtanke om denne skulle hamna i en liknande situationer någon gång framöver. Andra tillade att många hade upplevt liknande händelser men att de hade upplevt händelserna annorlunda och att det var intressant att få höra det ur ett annorlunda perspektiv. Majoriteten av deltagarna menade att det kändes bra att få kännedom om att de inte var ensamma i sin situation samt att det var en trygghet att finna att de hade saker gemensamt även om de upplevt olika saker men även lika saker ur olika perspektiv. Både Energizer övningarna och andra övningar, som exempelvis trygg- och tillitsövningarna kan uppfattas barnsliga utifrån, men jag märker att det är väldigt uppskattat av deltagarna i efterhand. Många av deltagarna berättar att de upplevt sin barndom på nytt och att det medfört en känsla av trygghet samt att det inger positiva känslor. Andra deltagare har känt sig mer otrygga i övningarna eller att de slösade tid, då någon av deltagarna uttryckte att det inte gav denne så mycket och även att denne kunde känna att MIRA använder sig av ett språk på D-nivå i SFI (Svenska för invandrare). Samma deltagare berättade senare att denne hade ändrat sin uppfattning och känt en närmare relation till deltagarna och kursen. Denna känsla kan vara ganska vanlig i början, eftersom att kursen är annorlunda uppbyggd i jämförelse till andra introduktionsprogram. Den största skillnaden till andra introduktionsprogram är att de arbetar med sin integrationsprocess individuellt tillsammans med en handläggare. På MIRA får de möjlighet att reflektera och arbeta med sin integrationsprocess i grupp tillsammans med andra. Ibland känns det som att syftet med övningarna inte alltid når fram till deltagarna till en början, men senare under reflektionsgrupperna samt efter övningarna när projektteamet frågar efter de spontana reflektionerna känns det som att pusselbitarna faller på plats. Under den första veckan arbetade MIRA först fram trygghet och ett förtroende för gruppen, för att deltagarna senare under veckan skulle våga dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Det är en process för att deltagarna ska våga släppa sitt yttre skal och våga vara sig själva men även för att de ska våga och känna sig trygga i att dela med av sig själva till andra. MIRA har 21
under denna vecka försökt att ge deltagarna en ny attityd, det vill säga att skapa en självdistans samt att vara självkritisk. Deltagarna har fått chansen att lära sig att ha förståelse för andra, att visa respekt för mångfald och olikheter samt att ta ansvar för sina egna handlingar och beslut. Efter att deltagarna har fått en ny attityd för sina egna och tagit del av andras upplevelser och erfarenheter har deltagarna även fått pröva på färdigheter, såsom att lyssna och reflektera, att vara öppen för att samarbeta, att visa empati och medkänsla, att vara ansvarstagande, att ha tålamod och självkontroll samt att få vara kreativ för att lösa problem. Under denna vecka har MIRA arbetat med att få deltagarna att upptäcka och förstå sin egen men även andras livssituation. Det första delmomentet genomförs mer eller mindre till en början på ett informellt plan, samtidigt som samtliga deltagare just har bekantats med varandra. Tanken är att målet med personlig reflektion kring flykting- och migrationsprocessen ska uppnås efter avslutad vecka. För att uppnå detta ligger fokus på att deltagarna ska finna tillit för varandra samt för att skapa en trygg grupp att arbeta med. Detta med anledning att senare i avslappnad miljö kunna reflektera kring sina egna upplevelser och erfarenheter. Genom informella övningar försöker projektteamet att producera en trygg och avslappnad miljö, där tillit så småningom ska skapas. Deltagarna är medvetna om att de under kursomgången ska få lära känna Sverige och dess samhälle och då är frågan om man verkligen gör så i Sverige? Genomför man exempelvis Leda Blind på en arbetsplats för att skapa tillit mellan kollegorna eller Boet för att de anställda ska lära sig att samarbeta i grupp? Deltagarna förstår resonemanget med övningarna, men kanske inte till det övergripande syftet att senare under veckan i en avslappnad miljö kunna reflektera kring sin flykting- och migrationsprocess. Därför kan bieffekterna bli att deltagarna får en annorlunda bild av hur man gör i Sverige. Det faktum att deltagarna kan känna sig obekväma till en början, kan således ha med deras erfarenheter att göra. En av deltagarna i den första kursomgången berättade att denne kände att Sverige och dess befolkning är ett kylligt land och svåra att kommunicera med, till skillnad från dennes eget hemland. Sedan kommer de till MIRA som ska påskynda integrationsprocessen med värme och kärlek, för att ta det till överdrift. En av deltagarna berättade att man inte ens kan sätta sig bredvid någon på bussen utan att personen som man sätter sig bredvid överdiver sin obekvämlighet. Sedan kommer dessa deltagare till MIRA och genomför övningar som kan vara något intima för att bara ha känt varandra i några dagar, exempelvis att hålla varandra i hand och leda varandra blint. Är Sverige och dess befolkning egentligen så varma i sin välkomst av nyanlända? Å andra sidan diskuterar MIRA samtidigt detta med deltagarna i 22