Kapten klänning och den leende barnamörderskan

Kriminologiska institutionen Kapten klänning och den leende barnamörderskan En studie om medias framställning av en kvinnlig och manlig våldsbrottsling Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2012 Hildur Norstedt Castro

2

Sammanfattning Denna studie granskar hur de svenska kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen framställer två uppmärksammade våldsbrottslingar utifrån socialt konstruerade könsroller. Med anledning av att media sägs vara förmedlare av de konstruerade synsätten i vårt samhälle är det intressant att behandla området. De brottslingar och brottsfall som studeras är Christine Schürrer med sina barnamord samt Göran Lindberg med de vålds- och sexualbrott han är dömd för. Den mediala bilden som kartläggs är på vilket sätt dessa individer framställs i förhållande till de former av genusroller som återfinns i de teoretiska genusbegreppen om normativ femininitet samt hegemonisk maskulinitet. Studien ser även till likheter och skillnader emellan tidningarnas beskrivningar av våldsbrottslingarna. Artiklar från Aftonbladet och Expressen analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys i syfte att finna mönster som kan ge förståelse för medias framställning av existerande genuskonstruktioner. Resultat visar att Aftonbladet och Expressen deltar i konstruktioner av hur Christine Schürrer och Göran Lindberg avbildas utifrån kvinnlighet och manlighet. Tidningarna ger dock en spretig bild av våldsbrottslingarna i förhållande till ideala könsroller. I viss utsträckning passar bilden av dem in på normativ kvinnlighet respektive manlighet, men ibland beskrivs de båda som avvikande i förhållande till sina könsroller. Överlag visar resultaten att Schürrer framställs som avvikare genom sin ondska, empatilöshet och icke-moraliska värden. Lindberg målas upp som bärare av hegemonisk maskulinitet genom den makt tidningarna tillskriver honom med höga yrkesbefattningar, stark ekonomi och våldet som en dominansutövning. Det finns även stora likheter mellan de granskade kvällstidningarnas förmedlande bild. Nyckelord: media, normativ femininitet, hegemonisk maskulinitet, våldsbrottslingar, innehållsanalys. 3

4

Innehåll Sammanfattning... 3 1. Inledning... 7 1.1 Syfte och frågeställning... 8 1.2 Avgränsning och begreppsdefinitioner... 8 1.3 Bakgrund... 9 1.3.1 Media och makt... 10 1.3.2 Christine Schürrer... 10 1.3.3 Göran Lindberg... 10 2. Tidigare forskning... 11 2.1 Media och brott... 11 2.3 Våldsbrott bland kvinnor och män... 12 2.4 Mediala bilder av kvinnan som våldsbrottsling... 14 2.5 Mediala bilder av mannen som våldsbrottsling... 14 3. Teori... 15 3.1 Normativ femininitet... 16 3.2 Hegemonisk maskulinitet... 16 4. Metod... 17 4.1 Vetenskapligt förhållningssätt... 17 4.2 Kvalitativ innehållsanalys... 18 4.3 Material och urval... 18 4.3.1 Datainsamling och urvalsprocess... 19 4.4 Tillvägagångssätt... 20 4.5 Forskningsetiska överväganden... 21 4.6 Metoddiskussion... 22 5. Resultat och analys... 23 5.1 Christine Schürrer... 24 5.1.1 Den märkliga kvinnan... 24 5.1.1.1 Iskall ondska... 24 5.1.1.2 Utan moraliska värden... 25 5.1.1.3 Problembeteende... 26 5.1.2 Den förskönade kvinnan... 26 5

5.1.2.1 Skötsam och duktig... 26 5.1.2.2 Ett svagt och sjukt offer... 27 5.1.2.3 Kropp och sexualitet... 28 5.2 Göran Lindberg... 28 5.2.1 Maktens ansikte... 28 5.2.1.1 Tunga befattningar... 29 5.2.1.2 Ekonomisk styrka... 29 5.2.2 Långt ifrån macho... 30 5.2.2.1 Kapten Klänning... 30 5.2.2.2 Mjukisen träder fram... 30 5.2.3 Avvikande sexualitet... 31 5.2.4 Brottet i linje med manlighet... 32 6. Avslutande diskussion... 33 Litteraturförteckning... 6

1. Inledning Varje människa i världen är född till man eller kvinna. Det beskriver vilket kön vi tilldelas, men säger ingenting om vilka personliga beteenden och egenskaper vi får. Detta har vi möjlighet att utveckla och forma i vår frihet. Friheten är dock komplex och kan ses begränsad i vissa avseenden. Omständigheter och saker som vi råkar på i våra liv influerar våra erfarenheter och påverkar utvecklingen i det vi så småningom blir och vad vi väljer att göra. Connell (2005, s. 22) menar att de karaktärer människor utformar för sitt medfödda kön, det manliga och det kvinnliga, blir föremål för en djup och komplex socialisering med omvärlden. Begränsningen i vår frihet kan ses i att de socialt konstruerade könsrollerna, med förutbestämda synsätt på hur män och kvinnor bör vara och agera, hämmar vårt fria val. Med detta sagt, är det i högsta grad intressant att tillämpa dessa tankar på de massmediala aktörer i vårt samhälle som tycks äga enorm makt att nå ut till en bred publik av människor och därigenom möjlighet att förmedla vissa synsätt som skapas ibland oss. Gripsrud (2011, s. 19-20) menar att media bidrar till att bestämma vilka vi är genom att definiera den verklighet vi lever i. Media använder bilder, texter och ljud för att framställa och hjälpa oss förstå vår värld och förmedlar därmed idéer om vad som är att anse som bland annat viktigt och oviktigt samt bra och dåligt. På så sätt influeras vi till att definiera vilka företeelser som förknippas med den manliga och kvinnliga könsrollen (Gripsrud 2011, s. 21). Socialiseringen via media lär således ut en bild av hur kvinnor och män bör agera, dels emot varandra och dels emot personer av samma kön (Hutter & Williams 1981, s.16). Föreställningar som nödvändigtvis inte behöver stämma överens med verkligheten, men som ändå letar sig in i våra dagliga relationer och samhällets politiska sfär (Hutter & Williams 1981, s. 9). Jag menar att medias framställningar av könsroller kan leda till att människor riskerar att dömas och stämplas utefter felaktiga antaganden, som man egentligen inte vill jämföras med. Särskilt då människor, som media presenterar, oftast inte har möjlighet och makt att kommentera det sätt som de framställs på. Diskussionen om socialt konstruerade könsroller står högt på dagens agenda och debatteras flitigt. Utifrån dessa aspekter är det av betydelse och även motiverande att överskåda massmedias konstruktioner av manliga och kvinnliga genusroller i vårt samhälle. Ur ett kriminologiskt perspektiv, menar jag, att det kan bli problematiskt om overklighetsförankrade mediala föreställningar om brottslingar utefter kön indirekt agerar vägledande inom kriminalpolitiken. Här syftar jag bland annat på utformning av lagar, framtagning av brottsförebyggande åtgärder och framställning av behandlingsprogram för dömda brottslingar, vilket kan resultera i ineffektivitet. I min studie väljer jag att fokusera och intressera mig för hur två massmedialt uppmärksammade våldsbrottslingar framställs utifrån begångna brott de är dömda för. Jag har valt att studera genuskonstruktioner av Christine Schürrer som är dömd för barnamord i 7

Arboga år 2008 samt den före detta polischefen Göran Lindberg som är dömd för sexualbrott år 2010. Med denna studie finns förhoppningar om att skapa förståelse och kunskap för den makt media har vid skapande och återskapande av olika synsätt i samhället, och att därigenom öppna upp för ett mer kritiskt förhållningssätt till massmedia. 1.1 Syfte och frågeställning Denna studie syftar till att granska och skapa förståelse för hur kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen framställer en kvinnlig och manlig våldsbrottsling i förhållande till de brott de är dömda för utifrån ett genusperspektiv där ideala könsroller konstrueras socialt. Tanken är därför att söka finna eventuella mönster som kan härledas till den normerande bilden av femininitet samt maskulinitet, som vidare kan ställas emot varandra för jämförelse och djupare förståelse. De våldsbrottslingar som är valda för granskning är Christine Schürrer och Göran Lindberg. Fokus ligger på hur tidningarna iscensätter deras genusroller och alltså inte på hur de själva iscensätter den. Frågeställningar: 1. Hur framställer kvällstidningarna Christine Schürrer i förhållande till normativ femininitet? 2. Hur framställer kvällstidningarna Göran Lindberg i förhållande till hegemonisk maskulinitet? 3. Finns det några skillnader mellan kvällstidningarnas beskrivningar av våldsbrottsförövarnas genusroller? 1.2 Avgränsning och begreppsdefinitioner Ett viktigt begrepp som genomsyrar studien är genus eftersom jag tillämpar och avgränsar mig till ett genusperspektiv vid granskningen av hur media framställer våldsbrottslingarna. Enligt Connell (2005, s.22) innefattar begreppet genus beskrivningar av vissa förväntningar som samhället skapar för kvinnan och mannen att följa. Därmed uppstår genusroller även könsroller. Det handlar därför inte om en biologisk fråga om att män och kvinnor föds med förutbestämda beteenden och egenskaper utefter könet, utan Connell (2005, s. 71) ser feminina och maskulina (kvinnligt och manligt) drag som skapande och återskapande i en livsprocess. Genus är därför något som tar form och utvecklas av alla i samhället genom våra handlingar, språkliga uttryckssätt samt medias kommunikation av olika slag (Lander 2003, s. 41). I denna studie intar jag således ett 8

socialkonstruktivistiskt perspektiv i definieringen av begreppet genus som utvecklas genom den sociala praktiken (Connell 2005, s. 71: Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 248). Media är föremål för granskning i studien och därmed också en viktig term. Strömbäck (2009, s. 15) förklarar att media är en form av kommunikation, som syftar till att förmedla budskap och därför präglar samhällslivet. De mediala formerna för att kommunicera sprida information kopplas till masskommunikation, som innebär en enkelriktad dialog av olika slag, opersonlig eller offentlig, den sprids geografiskt vid samma tid för samtliga mottagare och åhörarna är dessutom många. Traditionsenligt inkluderar masskommunikation/massmedia tidningar, radio och TV. Även tidskrifter och magasin av olika slag är massmedia (Strömbäck 2009, s. 30). Jag väljer att inte granska media i sin helhet, utan fokuserar de tidningar som jag avgränsar mig till Aftonbladet och Expressen. Studien avgränsas till våldsbrott med hänsyn till den begränsade tiden som föreligger studiens genomförande. Våldsbrott uppmärksammas dessutom i media och ger en god grund till att finna tillräcklig material av relevans för min forskningsfråga (Jewkes 2004, s. 6-7). Jag avgränsar sig närmre till att studera våldsbrottsförövarna Christine Schürrer och Göran Lindberg. Valet av huvudpersonerna motiveras utifrån deras aktualitet, för att gärningarna utspelas i Sverige och för att brottsfallen omskrivs av media. Studien fokuserar på en manlig respektive kvinnlig brottsling då studiens syfte är att utforska både feminina och maskulina könsroller. När jag omtalar Schürrer och Lindberg som brottslingar väljer jag bort ordet gärningsman då jag anser att ordet inte förhåller sig könsneutralt genom att den förknippas till det manliga könet. Brottsling och förövare kommer istället att användas med hänsyn till Schürrer och Lindberg. 1.3 Bakgrund För att ge läsaren en introduktion till ämnesområdet som jag behandlar i min studie ges här en beskrivning av medias roll som maktbärare i samhället. Jag informerar även om vilka våldsbrottslingarna Christine Schürrer och Göran Lindberg är i relation till brottsfallen. Omständigheter hämtas från officiella domstolsdomar som vilar på förundersökningar från polisen. Ett fåtal uppgifter är hämtade ur en tidningsartikel ifrån Svenska Dagbladet (för att undvika kvällstidningar som studien granskar). Brottmålsdomar författas inte av brottsdeltagare eller direkta observatörer därför minskar trovärdigheten med domar som källmaterial, enligt Repstad (2007, s.119). De innehåller sekundärkällor och baserar på vad andra sett eller hört, vilket bör beaktas. Domar ger dock högre trovärdighet än tidningsartiklar eftersom de förhåller sig ett led närmre 9

ursprungskällan än vad tidningsartiklar gör. 1.3.1 Media och makt Massmedia har i dag möjlighet att utöva makt över den publik de vänder sig till (Strömbäck 2009, s. 90). Vad som menas med makt kan variera. Sett utifrån en möjlighet att utöva påverkan förklaras massmedias rådande makt som en möjlighet att kunna förändra och åstadkomma effekter av olika slag vare sig det sker avsiktligt eller inte (Strömbäck 2009, s. 47). Även om media anses ha maktinflytande över samhället som publik kan de aldrig slutgiltigt bestämma över vilka åsikter en individ intar (Strömbäck 2009, s. 136). Däremot finns makten i möjligheten att påverka vilka företeelser människor bör ha åsikter om eftersom medier nästintill fritt väljer vad som ska publiceras och därmed värderar vad som är att anse som en nyhet. Media utser konkreta ämnen och frågor, källor och fakta, ord samt kännetecken som står för saker medier avser beröra och associeras till. Vad som sker i verkligheten tilldelas därmed ingen självklar status som värdefull nyhet (Strömbäck 2009, s. 166). Det värdefulla återfinns i vad medier själva anser intressant för ens särskilda publik och som samtidigt är förenligt med idéer om att man tilldelar nyhetsvärden i syfte att erhålla uppmärksamhet (Strömbäck 2009, s. 167). Makten synliggörs även då media genom ett nyhetsurval slutligen bestämmer vilka av artiklarna med ett nyhetsvärde som ska publiceras. 1.3.2 Christine Schürrer Sent på kvällen den 17 mars 2008 påträffas två små barn och deras mor svårt skadade i en villa i Arboga som är deras egna hem. Småbarnen och deras mor har angripits med våld med en hammare som tillhygge. Barnen avlider under natten av sina skador medan mamman överlever. Med bevisning binder Hovrätten senare tyskan Christine Schürrer till brottet, som gäller mord och försök till mord. De konstaterar att Schürrer dödar barnen uppsåtligt och att meningen är att ta livet av barnens mamma. Tyskan döms till fängelse och utvisning på livstid. Motivet till mordet urskiljs från en sprucken kärleksromans med den skadade mammans nya sambo där Schürrer hade svårt att acceptera mannens val att lämna henne. (Svea Hovrätts dom 2009-02-16, mål nr B 8390-08). 1.3.3 Göran Lindberg Göran Lindberg har tidigare en karriär inom polismyndigheten, som rektor på polishögskolan, polischef och under åren 1997 2006 som länspolismästare i Uppsala (Malmström 2010). I sitt polisarbete fokuserar Lindberg kampen för kvinnors jämställdhet och berör diskriminerings- och trakasserifrågor. Den 25 januari 2010 grips den då 63-årige Göran Lindberg av polis i Falun dit han åker för att möta en 14-årig flicka han kontaktar via en dejtinglinje på telefon (Södertörns Tingsrätts 10

dom 2010-07-30, mål nr B 870-10). Han misstänks för andra brott av sexuell karaktär och att i samband med dessa vara rå och hänsynslös. Under gärningarna mot de kvinnliga offren förekommer misshandel. I den slutliga rättegången mot Lindberg i Hovrätten (Svea Hovrätts dom 2010-11-24, mål nr B 6956-10) konstateras utifrån brottsoffrens utsagor att sexuellt våld förekommer i de brott han åtalas för. Hovrätten anser Lindberg otrovärdig i sitt nekande till brott och döms till sex års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri, köp av sexuell tjänst och försök till köp av sexuell tjänst. 2. Tidigare forskning I syfte att bredda kunskapen om studiens ämnesområde ytterligare behandlas tidigare forskning som berör relationen mellan media och brott, hur män och kvinnor förhåller sig till våldsbrottslighet samt hur medier väljer att göra sin tolkning av dessa omständigheter. Kunskaper om detta skapar förståelse för hur kvinnliga och manliga våldsbrottsbrottslingar konstrueras samt framställs i dagens medier, vilket är en central fråga i min studie. 2.1 Media och brott För många människor är media den främsta källan till information om brottsligheten (Pollack 2008, s. 423). Genom medier underrättas vi om brottsliga gärningar som begås och föreställningar om brottsrisker förmedlas. Kriminalpolitiken använder sig dessutom av mediala aktörer för att diskutera brottsrelaterade frågor. Heber (2007, s. 95-96) undersöker i sin avhandling människors upplevelser av rädsla för brott genom djupintervjuer där även föreställningar om brottslighet iakttas. Intervjupersonernas främsta informationskälla till brottslighet uppges vara medier som tidningar och TV (Heber 2007, s. 128). Brottslighet är ett av de ämnen som media främst tenderar att tilldela ett nyhetsvärde (Strömbäck 2009, s174). Anledningen, beskriver Pollack (2008, s. 424), finns i att brottslighet bryter mot rådande normer i samhället och därför förknippas till något avvikande (från normen), som i sin tur sägs känneteckna och ha förmåga att fascinera oss tillräckligt för att skapa ett nyhetsvärde. Vissa fenomen (däribland brottslighet) får även ett stort och likartat genomslag i olika medier där syftet snarare blir att underhålla publiken (Pollack 2008, s. 431). I kvällspress används särskilt tragiska brottshändelser på det viset. Knutbymorden (ett uppmärksammat mordfall) beskriver media nästintill som roande genom att beskriva händelsen som en berättelse med stor fantasifullhet och användning av stereotypa rollfigurer (Pollack 2008, s. 431). Media tenderar numera att utnyttja och fokusera brottsofferbilden för att vinna publik (Pollack 2008, s. 431-432). Det finns ett kommersiellt syfte i denna taktik som bygger på samhällets rädsla och oro för 11

brottslingar och därmed risken att själv falla offer. Det finns heller inga enkla förklaringar och samband emellan den faktiska (verkliga) brottsligheten och den brottslighet som rapporteras i media. Mediala brott som rapporteras anses därför inte avspegla den reella verklighetens kriminalitet. Pollack (2008, s. 432) menar att brottslighet mot enskilda personer som är förknippat med användning av våld och sex är de som media prioriterar allra mest och att den mer vanliga vardagskriminaliteten, så som stöldbrott, sällan ges lika stort utrymme. Detta kan förklara varför ovanliga brott normaliseras genom medias värld och vidare skapar föreställningar hos publiken som inte nödvändigtvis är rimliga som i de fall jag tänker om föreställningar kring hur särskilt kvinnliga och manliga brottslingar beter sig. Löpsedlar kan vara vilseledande, ord i tidningsartiklar kan vara värdeladdade och brottsfall kan beskrivas som långa berättelser genom en serie artiklar mekanismer som kan bidra till att media är med i skapelsen av hur saker och ting konstrueras (Pollack 2008, s. 432). Heber (2007, s. 158) visar genom sin avhandling att media påverkar vad läsarna och tittarna ska tänka. Media formar och färgar bilden av brott och brottslingar hos intervjupersonerna i hennes studie genom att ständigt påminna om att brott begås. Detta sker särskilt genom medias beskrivningar av allvarligare brott som vålds- och sexualbrott. Heber (2007, s. 158) menar då att föreställningar om brottslingar som media skapar i sin tur ses som den främsta skaparen av människors rädsla för brott. 2.2 Våldsbrott bland kvinnor och män Det finns i dagsläget mindre forskning som fokuserar brottslighet med kvinnor som förövare i jämförelse med studier om män som brottslingar (Marklund 2003, s. 267). Vad som står klart är att männen står för de flesta brott (däribland våldsbrotten) som begås och därför är överrepresenterade i brottsstatistiken (Marklund 2003, s. 285). Kriminalstatistiken kan dock ifrågasättas som källa då den inte fångar in den faktiska brottsligheten eftersom samtliga brott inte polisanmäls och synliggörs statistiskt (Sarnecki 2009, s. 70). Utifrån den totala andelen dömda våldsbrottslingar räknas enbart tio procent av dem till kvinnor (Jewkes 2004, s. 109). Av de i genomsnitt hundra våldsfall med dödlig utgång som sker i Sverige varje år är det tio av dem som begås av kvinnliga brottslingar (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 26). Detta visar en ökning sedan 1970-talet då andelen låg på fem procent (Sarnecki 2009, s. 112). Kvinnor begår överlag sällan allvarliga brott som exempelvis mord (Jewkes 2004, s. 109). De skillnader som beskrivs mellan kvinnor och mäns brottsliga handlingar och beteende tydliggörs då förhållandet emellan dem ses utifrån ett genusperspektiv med de socialt konstruerade 12

könsrollerna (Sarnecki 2009, s. 233). Weizmann-Helenius (i Kordon och Wetterqvist 2006, s. 28-29) har undersökt dömda kvinnliga våldsbrottslingar i Finland och menar att kvinnor visar större emotionalitet än män som ger upphov till svårigheter att kontrollera impulser och känslolägen varpå våldsbrott kan ske. Svartsjuka kan bli en utlösande faktor på ett annat sätt än vad det kan bli för män. När män begår våldsbrott agerar de också impulsivt, men våldsanvändningen anses mer planerande med motiv som ger fördelar i form av exempelvis pengar eller njutning. Marklund (2003, s. 285) menar att kvinnors ringa beblandning i brott kan förklaras utifrån att brottslighet enligt traditionella sociala strukturer är mer förenliga med manliga egenskaper än med kvinnliga. Våldsanvändning i brott och framförallt sexuellt våld blir därför ett sätt att iscensätta dominans, vilket är ett kännetecken som anknyter till maskulinitet. Brott med inslag av våld betraktas därför som okvinnligt, men innebär inte att kvinnor avstår från våldsamma gärningar (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 26). Petterson (2003, s. 139) lyfter i sin studie upp frågan om hur kvinnors våldsanvändning i brott ska förstås då man menar att våld inte är naturligt förankrat till femininitet. Studien utgår från polisanmälda våldsbrott under 1995 i Stockholm där minst en kvinna anses delaktig som brottsling. Granskningen visar att våld kan ses som ett skapande av femininitet då man överordnar sig andra kvinnor genom nedvärdering i exempelvis de fall man gör anspråk på sin rätt till en särskild man (Petterson 2003, s. 145). Kvinnors våldsbrott kan därför också beröra dominansaspekten. Den framträdande dominansen, men även resultaten som visar rollen av kvinnor som aktiva är vanligtvis egenskaper som förknippas med maskulinitet. Trots att empiriska studier visar på skillnader mellan manliga och kvinnliga brottslingar, så finns även vetenskapliga studier som synliggör likheter mellan könen i bland annat våldsbrott (Sarnecki 2009, s. 233). Genom att utgå ifrån brottslighetens mönster och struktur istället för genusroller påvisar Marklund (2003, s. 284-285) att skillnader som finns inom brottslingars kriminella karriärer är snarlika i både kvinnor och mäns fall. I en rapport skriven av Hollari (2008, s. 376) för Brottsförebyggande rådet framställs statistik över misstänkta gärningspersoner från åren 2005-2007 som visar att olika former av hot- och våldsbrott samt stöldbrott är en av de vanligaste brottstyperna för både män och kvinnor. 13

2.3 Mediala bilder av kvinnan som våldsbrottsling Vad gäller kvinnor beskriver vetenskaplig forskning en mer uttömmande bild av kvinnliga brottslingar än vad media gör (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 190, 203). Medias framställning av kvinnliga våldsbrottslingar kan därför ibland ses som en förvrängning av faktiska omständigheter. Exempelvis kan det ske då kvinnors brottslighet som inte är särskilt vanlig ändå uppmärksammas när de väl syns i medier. De tillskrivs ofta en prägel av att vara otyglade, lida av sjukdom, framstå som ond och farlig framförallt framställs de utefter en offerbild (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 189, 203). Med andra ord som svag, hjälplös och under påverkan av andra. Jewkes (2004, s. 109, 136) menar att kvinnor som begår desto allvarligare brott, så som mord och dråp, ofta utsätts för hård granskning av media gällande deras sexuella bakgrund och läggning samt sina kroppar; storleken, formen och huruvida de anses vara attraktiva. Tidningsartiklar beskriver företeelser utifrån kvinnans kropp så som målade naglar, frisyrer i form av flätor, lugg och slingor, slängande med håret och rörande vid sitt halsband (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 201). Då medias språkliga uttryck förhåller sig till centrala begrepp som tillskrivs det kvinnliga könet skapas möjlighet för medier att kontrastera kvinnliga förövare emot vedertagna föreställningar om hur en kvinna bör vara, och därmed framställa dem som sämre och avvikande kvinnor (Jewkes 2004, s. 136). Bilder av kvinnliga våldsbrottslingar som monster och djävular uppstår. Media tenderar dock främst förklara och beskriva kvinnors brottslighet med naturlig samstämmighet till genusrollen (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 189). Därför bortser media från konstruktioner som antar kvinnor som våldsamma och farliga. Förklaringar söks hellre utifrån att kvinnan själv faller offer för påverkan eller sjukdom (Kordon & Wetterqvist 2006, 193 194). Kordon & Wetterqvist (2006, s. 199) exemplifierar detta med kvinnan som begår mord i Knutby. Media framställer hennes brottsliga handling utifrån att hon själv faller offer för en man som påverkar henne till att begå mordet. I dagsläget anses media ändå följa en utveckling där beskrivningar av kvinnliga våldsbrottslingar inte längre hänförs till genusrollen i samma utsträckning som tidigare, eftersom medier alltmer fokuserar på det specifika brottet och förhåller sig mer neutralt i sina beskrivningar (Kordon & Wetterqvist 2006, s. 202). 2.4 Mediala bilder av mannen som våldsbrottsling De känslor av rädsla som är etablerade hos människor i ett lokalsamhälle för kvinnors avvikande beteende som brottslingar förstoras av media på bekostnad av att mäns brottslighet hamnar i skymundan (Jewkes 2004, s.109, 117). Män som begår minst lika allvarliga brott, så som våldtäkt, ges inte samma uppståndelse eftersom media likställer den manliga brottsligheten med det 14

maskulina maktidealet, som inte anses vara avvikande på samma sätt som kvinnans brottsliga beteende. Detta blir märkbart i en granskning av hur media framställer två brottsfall där kvinnor tillsammans med sina manliga älskare kidnappar, våldtar och mördar flickor (Morrisey enligt Jewkes 2004, s. 117). Männens lust i gärningarna beskrivs inte avvikande eftersom media förlikar lusten med föreställningen om att män är full av fantasier. De kvinnliga brottslingarna porträtteras tvärtom som sadister med avvikande sexualitet. Jewkes (2004, s. 118) förklarar vidare att män som begår allvarliga brott främst rapporteras utifrån respektfullhet och till och med i romantiserande anda. Vid en granskning av hur media framställer den så kallade Hagamannen (serievåldtäktsman i Umeå) finner man dock att det sexuella våld som används mot de kvinnliga offren beskrivs som avvikande och skrämmande (Livholt 2007, s. 80-81, 97-98). Däremot bemöter media honom med den romantiserande bilden som ständigt lyfter fram hans leverne som ett vanligt liv genom att vara svensk, leva med sin fru i ett heterosexuellt förhållande, ha ett arbete som plåtslagare och för att han inte anses lida av psykiska störningar. Bilder som kopplas till föreställningar om vad som är att anse som maskulint. Media framställer Hagamannen som skrämmande utifrån det sexuella våldet, men tilldelar honom dubbla sidor då hans vanlighet avbildar honom som god och skötsam (Livholt 2007, s. 43). Denna normalitet exemplifierar Jewkes (2004, s. 132) med ett annat fall där en man beskrivs av media som en tragisk hjälte, ordentlig och anständig då han misshandlar sin fru och fyra barn till döds för att sedan begå självmord. Media förklarar hans brott utifrån att han inte längre klarar av att ta hand om familjen, och accepterar hans gärning för att avstå familjen ifrån ondo. Ord som visar medkänsla används av media för att beskriva denna manliga mördare (Jewkes 2004, s. 133). Om brottsfallet har en kvinna i rollen som familjemördare menar Jewkes (2004, s. 131) att media avbildar henne som en monsterlik moder i jämförelse med bilden av den hederliga fadern. Detta uppstår till följd av de sociala förväntningarna av mannen som ansvarig för familjens välbefinnande (Jewkes 2004, s. 133). Precis som i den brottsliga kvinnans fall, påstår jag, att även den manliga brottslingen främst ses utifrån bilder, ord och företeelser som hör ihop med socialt konstruerade könsroller. 3. Teori Genusbegrepp används för att förstå hur relationer emellan kön beskrivs och hur särskilda egenskaper blir till kvinnliga och manliga (Lander 2003, s. 27-28). Normativ femininitet och hegemonisk maskulinitet är genusbegrepp som beskriver ideala könsroller. Teorierna utgör mitt analysverktyg då jag anser dem bidra med förståelse för studiens resultat. 15

3.1 Normativ femininitet Det finns vissa gemensamma uppfattningar i lokalsamhället om vilka egenskaper och företeelser som tillskrivs en kvinna. Detta är vad som skapar en allmän etablerad syn av hur en kvinna bör vara och agera och som vidare råder under begreppet normativ femininitet en mytomspunnen form av femininitet som anses vara den kvinnliga idealbilden, som konstrueras och är beroende av den socialt kulturella kontext man omges av (Lander 2003, s. 26). Den normativa femininiteten upprätthålls av och kontrasteras till den bild som beskriver de kvinnor som anses avvika från normen då de inte följer de vedertagna förväntningarna (Hutter & Williams 1981, s. 9). Befintliga framställningar om avvikande egenskaper förstärker och kontrollerar således bilden av den normativa femininiteten. Då kvinnan präglas av sin svaghet, godhet och roll som moralens bärare anses en lagöverträdelse vara ett avvikande beteende från genusnormen då hon inte lyckas leva upp till förväntningar om henne som anständig och laglydig (Lander 2003, s. 36, 39). Allt beteende som bryter emot normen blir avvikande (Lander 2003, s. 41). Vidare är modersinstinkten sedan länge starkt knuten till kvinnorollen, och innebär egenskaper av att visa omsorg och ta hand om hemmet (Hutter & Williams 1981, s. 18-19, 23). Inte sällan porträtteras en bild av oförmåga att ta hand om sig själv och i behov av beskydd. Vad gäller frågan om sexualitet beskriver Lander (2003, s. 35) hur den verkar centralt vid framställning av normativ femininitet genom att fungera emotionellt och inte erotiskt sexuellt som ses i samband med prostitution och lösaktighet, som tillskrivs den avvikande kvinnan. Pettersson (2003, s. 141-142) uppger sin tolkning av existerande genusroller och menar att femininitet skapas i motsatsförhållande till maskulinitet egenskaper som tillskrivs idealmannen. Genom svaghet och bristande förnuft ses kvinnor i beroendeställning och underordnade i förhållande till män. Den normativa femininiteten tillskrivs även attribut som inte är verbala och tar sig utseendemässiga uttryck så som anständiga kläder och smycken som inte ger utmanande och vulgära signaler (Lander 2003, s. 32). 3.2 Hegemonisk maskulinitet Precis som femininitet existerar maskulinitet i olika former vars kännetecken varierar med hänsyn till den socialt historiska och kulturella omgivningen man befinner sig i (Connell 2005, s. 76, 81). Särskiljande inbördesrelationer som råder mellan maskulinitetsformer kan liknas till en hierarki av maktstrukturer. Connell (2005, s. 77) beskriver den hegemoniska maskuliniteten som den främsta och mest legitima i västvärlden. Den utgör normen för den manliga idealbilden och är kopplad till en stark maktposition som upprätthålls genom vissa beteenden och egenskaper som ständigt kontrasteras till övriga maskuliniteter (Lundgren, Petterson & Tiby 2003, s. 81-82). Fysisk makt, 16

auktoritet och heterosexualitet är kännetecken som tillskrivs hegemonisk maskulinitet, men även en ekonomisk styrka och den vita hudfärgen (Connell 2005, s. 77-81). Begreppet kännetecknas inte av specifika karaktärstyper som är beständiga i tid och rum, utan formas utefter hur situationer i verkligheten ser ut i förhållande till föränderliga relationsstrukturer (Connell 2005, s. 80-81). Den hegemoniska mannen kan därför innebära differentierande gestaltningar, vilket Connell (2005, s. 80) exemplifierar med att även svarta människor ses som maktbärare i den västerländska genuskonstruktionen då idrottsstjärnor kan förknippas till en hård och tuff manlig roll. Den hegemoniska positionen upprätthålls i praktiken genom kontrastering till olika relationer som råder inom de underordnande maskuliniteterna (även femininiteter) som exempelvis mäns homosexualitet och anammande av feminina drag (Connell 2005, s.71, 76: Lundgren m.fl. 2003, s. 82). Även trakasserier män emellan kan beskriva en maktutövning med mål till en hegemonisk maskulinitet (Karlsson 2003, s. 52-53). Detta uppstår då makt emellan män, utifrån sociala uppfattningar, inte faller sig lika naturligt så som den gör med ett övertag i förhållande till kvinnan. Auktoritet som egenskap underbygger också ofta våld varvid våldsanvändning i brottsliga gärningar kan ses som strävan att uppnå makt genom känslor av dominans och övertag (Connell 2005, s. 77, 82-83: Marklund 2003, s. 285). Detta kan hänföras till de fall då kvinnor undertrycks genom överfallsvåld, misshandel i hemmet och verbal misshandel. Brottslighet ses då även mer förenligt med manliga egenskaper än med kvinnliga. 4. Metod I denna studie har jag använt mig av en kvalitativ innehållsanalys som metod då jag sökte svar till mina frågeställningar. Datamaterialet som har analyserats utgjordes av nyhetsartiklar från de svenska kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Enbart tidningstext har varit föremål för granskning. Bilder och bildtext tillhörande artiklarna har uteslutits eftersom långt ifrån alla framtagna tidningsartiklar innehöll sådana. 4.1 Vetenskapligt förhållningssätt Den vetenskapsteoretiska traditionen som har genomsyrat studien har utgjorts av en idealistisk socialkonstruktivism, som har betraktat verklighetens värld utifrån föreställningar och idéer om fenomen i detta fall genusroller där kunskap har uppkommit genom språket (Bergström och Boréus 2005, s. 21-22). Hur språket har utformats och används står som grund för skapande av världsbilder. Könsidentiteter har då ansetts bli konstruerat genom socialisationsprocesser där interaktion emellan mänsklighet anses förmedlande av föreställningar och därtill lärande av vad 17

som blir att anse som manligt och kvinnligt (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 253). Därför har en ständig förändringsprocess präglat olika föreställningar och uppfattningar hos människor. 4.2 Kvalitativ innehållsanalys En kvalitativ innehållsanalys som analysmetod valdes då jag ansåg att den lämpade sig väl för mitt syfte. Genom dess tillvägagångssätt var det möjligt att få ett övergripande svar på huruvida media agerade framställande av företeelser som vidare skapade synsätt åt samhället (Boréus & Bergström 2005, s. 43). Till skillnad från den kvantitativa innehållsanalysen har den kvalitativa med fördel bidragit till en mer djupgående tolkning och förståelse för artiklarnas innebörd och mening genom metodprocessen som har varit än mer komplex och djup i sin bedömning (Boréus & Bergström 2005, s. 81). Den har förhållit sig djupare än att enbart räkna ord och även tagit hänsyn till de manifesta (tydligt uttryckta) inslagen i artiklarna såväl som de implicit outtalade meningsfullheterna (Hsieh & Shannon 2005, s. 1278). Innehållsanalys som metod har generellt haft styrkan att finna övergripande mönster och teman i textmaterialet, som vidare har varit bildande av kategoriseringar och möjliggörande för olika slags jämförelser (Boréus & Bergström 2005, s. 45-46, 84). Goda chanser skapades då för mig att besvara studiens syfte då tanken var att söka företeelser i form av betydelsefulla ord och uttryck i tidningsartiklarna som på något sätt beskrev konstruktioner av genusroller. Metodens möjlighet till jämförelse mellan de mönster som återfanns tillät mig dessutom att jämföra Aftonbladets och Expressens framställningar av våldsbrottslingarna för att skildra likheter och skillnader. Då syftet inte har varit att generalisera mina resultat, utan att snarare få en djupare förståelse och överblick om hur media har framställt bilder och etablerade synsätt, så har den kvalitativa innehållsanalysen varit mer lämpad än den kvantitativa som avser dra allmänna slutsatser (Boréus & Bergström 2005, s. 44). Med siktet åt förståelse har kunskapen frambringats genom min subjektiva tolkning av tidningsartiklarnas innehåll och mening. Därför har min kunskapsförståelse vilat på den hermeneutiska forskningstraditionen, som handlar om att världens förstås utifrån läsning och tolkning av texter (Hsieh & Shannon 2005, s.1278: Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 247). 4.3 Material och urval Tidningsartiklar valdes som datamaterial för att granska Christine Schürrer och Göran Lindbergs mediala bilder utifrån ett genusperspektiv. Då jag eftersträvade förståelse av mina resultat gjordes ett strategiskt urval genom att egenhändigt välja de tidningar och brottslingar som lämpade sig för min studie (Johannessen & Tufte 2003, s. 84). Jag har avgränsat mig till tidningarna Aftonbladet 18

och Expressen och behandlar därför deras publicerade tidningsartiklar om de valda våldsbrottslingarna. Aftonbladet och Expressen har varit intressanta som rikstäckande kvällstidningar (Strömbäck 2009, s. 174) då de har getts ut över hela Sverige dagligen och därmed nått en bred publik. Då det kommersiella kravet på säljbarhet har ansetts högre för kvällspress har risken ansetts vara högre för vilseledande löpsedlar och värdeladdade rubriker (Pollack 2008, s. 432), vilket förde med sig en intressant anledning för mig att fokusera Aftonbladet och Expressen. Artiklarna begränsades till nyhetsartiklar, som hämtades och samlades in från nyhetsdatabasen Mediearkivet. De artiklarna som hörde till debatt- och kultursektionen samt andra avdelningar som inte berörde nyheter sållades därför bort bland sökresultaten. Som ett digitalt nyhetsarkiv tillhandahöll Mediearkivet ett brett utbud av minst femhundra svenska tryckta tidningar och tidskrifter. Artiklar ifrån bland annat Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har för det mesta gått att läsa i originalform, så som de har tryckts och publicerats i tidningarna. Mediearkivets funktion tillät även att söka tryckt tidningsmaterial bakåt i tiden. Då både Aftonbladets och Expressens samtliga publicerade artiklar arkiverades i Mediearkivet var databasen ett lämpligt val som källa till mitt material. Mediearkivet möjliggjorde tidssparande och en positiv fokus på relevanta artiklar, vilken annars hade varit hotad genom läsning och bläddrande i gamla tidningar bland flera andra tidningsartiklar (Repstad 2007, s. 116). 4.3.1 Datainsamling och urvalsprocess Utifrån Mediearkivets databas söktes den 30 november 2012 de tidningsartiklar om Christine Schürrer och Göran Lindberg som utgjorde materialunderlag för analysen. Nyhetsartiklarna valdes med relevans till studiens syfte och berörde samt beskrev våldsbrottslingarna utifrån ord, termer och andra företeelser som har kunnat härledas till etablerade könsroller i samhället. Mer specifikt företeelser som kunde kopplas till de genusteorier som jag valt som analysverktyg normativ femininitet och hegemonisk maskulinitet. Vid sökningen av artiklar om Christine Schürrer användes sökordet: Christine+Schürrer. Tidsperioden begränsades från och med tidpunkten för brottets skede den 17 mars 2008 och nio månader framåt till den 17 december 2008. Svensk, tryckt press och Aftonbladet samt Expressen klickades i som alternativ i sökfunktionen för att begränsa artikelresultat med relevans för min studie. Expressen visade totalt 88 artiklar och Aftonbladet på 38 artiklar. Vid sökningen av artiklar om Göran Lindberg användes sökordet: Göran+Lindberg. Tidsperioden begränsades från och med 19

tidpunkten för hans gripande av polisen den 25 januari 2010 och fem månader framåt till den 25 juni 2010. Vidare klickades även här i sökalternativen om svensk, tryckt press och Aftonbladet samt Expressen. Expressen visade på totalt 66 artiklar och Aftonbladet på 47 artiklar. En kortare tidsperiod användes gällande artiklar om Lindberg i jämförelse med Schürrer i syfte att frambringa ett något likvärdigt artikelantal som underlag för analysen. Det resulterade nämligen fler artiklar om Lindberg under en kortare tidsperiod än vad det gjorde om Schürrer. Tidsperioderna motiverades även av den nära anslutningen till brottens aktualitet och att man därför kunde finna större antal artiklar om våldsbrottslingarna, men även för att tidsperioderna gav den mängd datamaterial som jag ansåg hanterlig för tidsramen som denna studie tillät. Tidningsartiklar som har legat utanför valda sök perioder kan ha genererat helt andra resultat än de jag presenterat i min studie. De funna artiklarna har översiktligt lästs igenom för bortsållning av sådant som inte alls berörde Schürrer och Lindberg. Dubbletter, debatt- och kulturartiklar samt nyhetsrapporter som inte berört våldsbrottslingarna med central fokus gallrades bort (exempelvis artiklar om idrottsprofiler och politiker). Slutligen erhölls om Christin Schürrer 37 artiklar i Expressen samt 24 artiklar i Aftonbladet, som jag ansåg relevanta för studiens syfte. Om Göran Lindberg hittades 33 artiklar i Expressen samt 27 artiklar i Aftonbladet. Dessa utgjorde de 121 stycken urvalsartiklarna som blev föremål för granskning. 4.4 Tillvägagångssätt Datamaterialet inför innehållsanalysen samlades in och avgränsades i ett tidigt skede, som Boréus och Bergström (2005, s. 48) förklarar. De artikeltexter även kallade analysenheter som utgjorde urvalet lästes i sin helhet noggrant igenom flera gånger om då jag eftersträvade en god kännedom om texternas innehåll och kontextuella sammanhang, vilket var viktigt i förhållande till innehållsanalysen som metod (Boréus & Bergström 2005, s. 45, 50, 85). I nästa steg eftersträvade jag att söka efter och belysa de centrala meningsbärande delarna i varje artikels textavsnitt (Johannessen & Tufte 2003, s. 111). Då syftet var att granska konstruerade könsrollsbeskrivningar i förhållande till normativ femininitet samt hegemonisk maskulinitet sökte jag efter ord, uttryck och andra företeelser som utgjorde särskilda egenskaper och karaktärer, som vidare kunde kopplas till genusteorierna på något sätt. Dessa bestod av manifesta inslag, som tydligt uttrycktes i tidningsartiklarna, men även latenta budskap bakomliggande i texten (Boréus & Bergström 2005, s. 45). 20

Vid genomläsningen fokuserade jag även delar i texten som beskrev genusroller som inte förhöll sig till normativ femininitet och hegemonisk maskulinitet. Dessa var intressanta då Lander (2003, s. 37) och Lundgren m.fl. (2003, s. 81-82) har förklarat att de teoretiska analysbegreppen definieras i kontrast till genusroller som anses avvikande. Det kodschema som utgjorde analysverktyget bestod av ord, uttryck och andra företeelser som kunde kopplas till konstruerade genusroller, och som vidare angav vad i textmaterialet som var att anse som relevant (Boréus och Bergström 2005, s. 49, 85). Innebörden och definitionen av hegemonisk maskulinitet och normativ femininitet gav mig därför anvisningar på det noterbara i artiklarna. De olika företeelser kodorden som har eftersökts och växt fram har bland annat utgjorts av ord (och synonymer) som mäktig, dominans, styrka, svag, skötsam, moral, macho, mjuk. Kodschemat har till viss del varit förutbestämd i åtanke om de redan innan valda analysbegreppen, men växte även fram under analysens gång vid genomläsningen av artiklarna. Betydelsefulla kodord som hittades och beskrev vissa textavsnitt ställdes emot varandra för en jämförelse av likheter och skillnader samt på vilket sätt de förhöll sig till normativ femininitet och hegemonisk maskulinitet, vilket ledde till att vissa av dem föstes samman under mer generella koder (Johannessen & Tufte 2003, s. 111, 114). Efter genomförda analyssteg läste jag återigen igenom tidningsartiklarna i syfte att finna betydelsefulla kodord som eventuellt hade missats. Det slutliga arbetet bestod i att beakta hur de överordnade generella koderna relaterade till varandra, vilket vidare skapade mer övergripande kategorier (Johannessen & Tufte 2003, s. 111, 114) som exempelvis iskall ondska, maktens ansikte och avvikande sexualitet. Utifrån kategorier som uppstod under processens gång skapades beskrivningar av mönster och samband som funnits vid analysen gällande tidningarnas framställning av Christine Schürrer och Göran Lindberg. Dessa mönster och samband presenteras vidare som studiens resultat. 4.5 Forskningsetiska överväganden Våldsbrottsförövarna och brottsfallen i denna studie har varit uppmärksammade i TV, tidningar och annan form av massmedial kommunikation. Personliga omständigheter kring dem har därmed inte varit svåra att komma åt. Detsamma gällde vissa av brottsoffren. Information om deras namn, yrkesbefattningar och brottets omständigheter har upprepade gånger beskrivits i media och andra offentliga handlingar så som rättegångsförhandlingar och slutliga domar. Då min studie har utgått från två våldsbrottslingar, som inte själva aktivt deltagit i min granskning och där risken för negativa konsekvenser bedömdes utebli, så har jag inte haft något krav på mig att informera dessa individer om min studie och dess syfte (Vetenskapsrådet 2002, s. 8, 9). Detsamma gäller aspekten om samtyckeskravet där undersökningsdeltagare själva har rätten att bestämma över sin egen 21

medverkan. Uppgifter om de särskilda våldsbrottsförövarna har inte beaktats fullt ut i enlighet med de forskningsetiska riktlinjerna angående konfidentialitetskravet, eftersom mycket stor del av informationen om dessa redan fanns att tillgå genom media och offentliga handlingar (Vetenskapsrådet 2002, s. 12). Datamaterialet som bestod av tidningsartiklar fanns dessutom tillgängliga för alla att läsa utifrån den databas jag använt mig utav, och var dessutom redan godkända för publikation. Tilläggsvis menar Repstad (2007, s. 118) att tidningsartiklar redan är ansedda som offentligt material. Dock har jag medvetet valt att inte redogöra för irrelevant känslig information såsom personuppgifter, hemadresser och brottsoffrens namn. Detta har emellertid varit svårt när det kommer till litteraturförteckningen över de analyserade tidningsartiklarna och en del av deras rubriker. Individskyddskraven som ingår i de forskningsetiska riktlinjerna har ställts emot forskningskravet om att bedriva god kvalitetsmässig forskning i väsentliga frågor, som vidare kan utveckla vårt samhälle till det bättre (Vetenskapsrådet 2002, s 5). Jag har dragit slutsatsen att kunskap om och ett kartläggande av mediers framställningar av genuskonstruktioner samt medverkande till olika existerande synsätt kan vara betydelsefullt för samhällsutvecklingen och undanröjande av eventuella fördomar däribland bilden av kvinnliga och manliga våldsbrottslingar. 4.6 Metoddiskussion Analysmetoden har inneburit att svar till mina frågeställningar frambringas genom tolkning av texter (Hsieh & Shannon 2005, s. 1278). Den kvalitativa innehållsanalysen har utifrån sin natur därför medfört metodproblem som riskerar studiens tillförlitlighet (reliabilitet) och trovärdighet (validitet). Min egen förförståelse och subjektiva tolkning av artiklarna har konstruerat vad som har ansetts meningsfullt i textmaterialet (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 73). Kunskapen jag haft sedan tidigare om de granskade kvällstidningarna samt våldsbrottslingarna kan därmed ha inverkat på hur jag valt att göra min tolkning av artiklarnas framställande bild. För att inte riskera att andra forskare vid en replikering av min studie kommer fram till helt andra resultat än mina och därmed reducera tillförlitligheten i form av lägre intersubjektivitet har jag på ett utförligt sätt beskrivit samtliga steg i min analys (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 67: Hsieh & Shannon 2005, s. 1280). På det sättet har jag agerat med transparens då jag bland annat tydligt definierat centrala begrepp, konkretiserat med användandet av citat och beskrivit urvalsprocessen med dess avgränsningar som även motiverats. Min tolkning och bedömning kan annars vara svår att rekonstruera med exakthet för forskare med andra tolkningsförutsättningar. Jag har ständigt gjort mig påmind om den bakomliggande förförståelsen, vilket i sig har ökat chanserna till en bättre kvalité på studierna (Bergström & Boréus 2005, s. 32, 35). Den kvalitativa innehållsanalysen har inbegripit flexibilitet med mindre strikta 22

analyssteg i motsats till en kvantitativ ansats (Boréus & Bergström 2005, s. 85). Tolkningsproblem har då förelegat vad gäller om tolkande av artiklarna skett inkonsekvent i form av glidningar från studiens syfte, vilket kan inverka på resultaten genom lägre trovärdighet som har att göra med att man inte har mätt det man avsett (Hsieh & Shannon 2005, s. 1280). Därför har det varit viktigt att följa en tolkningsstrategi som har varit förenlig med att synliggöra genusteoretiska referensramar. Annars kan även tillförlitlighetsproblem uppstå i form av lägre intrasubjektivitet, som innebär att samma forskare inte genererar samma resultat av studien vid ett annat tillfälle (Boréus & Bergström 2005, s. 65). Flexibiliteten har ändå varit positiv då den möjliggjort justering under analysens gång i syfte att ge kvalitetsmässiga resultat (Hsieh & Shannon 2005, s. 1279: Johannessen & Tufte 2003, s. 71). De slutsatser jag har kommit fram till utifrån min analys är resultat av en subjektiv tolkning av tidningsartiklarnas meningsfullheter, som nödvändigtvis inte speglar artikelförfattarnas avsikter (Boréus & Bergström 2005, s. 77-78). Innehållsanalys har därför ansetts sårbar i jakten på meningsfullheter, som kan minska full förståelse för tidningsartiklarnas innehåll och kontext och därmed påverka tillförlitligheten (Hsieh & Shannon 2005, s. 1280, 1282). Exempelvis kan mitt användande av genusteorier ha inneburit att jag i min analys tenderat att med snävhet passa in mina resultat och inte använt en tillräcklig öppenhet vid min tolkning. Detta motverkades genom upprepad läsning av artikelmaterialet för god kännedom om dess innehåll och sammanhang (Boréus & Bergström 2005, s. 78). Genom att jag inte tillämpat ett slumpmässigt urval vid materialinsamlingen har mina resultat inte kunnat generaliseras till utomstående tidningars mediala bilder av de granskade våldsbrottslingarna (Johannessen & Tufte 2003, s. 73-74). Det har dock inte varit min mening då en djupare förståelse istället har eftersträvats. Inom kvalitativ forskning har man hellre talat om överförbarhet. Min strävan har fokuserat överförbarhet av kunskap genom att tolkningar, förklaringar, analys och användande av begrepp har kunnat vara till nytta inom andra forskningsstudier och gett upphov till nya forskningsidéer (Johannessen & Tufte 2003, s. 125). 5. Resultat och analys Resultaten som redovisas är min tolkning av hur Aftonbladet och Expressen framställer våldsbrottslingarna Christine Schürrer och Göran Lindberg utifrån ett genusperspektiv. Mönster 23