VÄSTRA FINLANDS TILLSTÅNDSBESLUT MILJÖTILLSTÅNDSVERK Nr 63/2004/3 Dnr LSY-2002-Y-83 Helsingfors Givet efter anslag 2.11.2004 ÄRENDE Förbättringsmuddring av båtrutten i Larsmosjön samt deponering av muddermassor i staden Jakobstad samt i Larsmo och Kronoby kommuner. TILLSTÅNDSSÖKANDE Föreningen Skärgårdsrådet r.f. ANSÖKAN Föreningen Skärgårdsrådet r.f. har med en ansökan som anhängiggjorts 26.3.2002 hos miljötillståndsverket och som sedermera kompletterats anhållit om tillstånd för förbättringsmuddring av båtrutten i Larsmo- och Öjasjön samt deponering av muddermassor i Jakobstad och Karleby städer samt i Larsmo, Kronoby och Pedersöre kommuner. REDOGÖRELSE FÖR FÖRETAGET Allmän beskrivning av projektet Sökanden har för avsikt att utföra en iståndsättning av båtrutten på Larsmo-Öjasjön, vilket inbegriper utförande av breddningar och mindre muddringar i olika delar av leden. Syftet med företaget är att förbättra den ifrågavarande båtrutten genom avlägsnande av grunda ställen. Företaget främjar sjösäkerheten och turismen i området. Planerade arbeten Muddringar skulle utföras på 13 olika ställen i Larsmo- och Öjasjöarna. För båtleden har för närvarande inte angetts något seglationsdjup, men efter muddringen skulle seglationsdjupet i Öjasjön vara 1,5 m och i Larsmosjön 1,8 m. Sökanden har dock anhållit om tillstånd på så sätt att seglationsdjupet för båda sjöarna skulle vara 1,8 m. Hästögrundets kanal skulle bli 1,5 m djup. Båtledens minimibredd skulle vara 10 m. Vid muddringsplatserna i fjärdarna skulle ledens bredd vara 20 m och i Hästögrundets kanal 5 m. Det avsnitt av båtrutten som skall muddras är sammanlagt ca 8,6 km långt, varav 6,5 km i Öjasjön och 2,1 km i Larsmosjön. Den sammanlagda arealen för områdena som skall muddras uppgår till ca 11,4 ha och fördelar sig tämligen jämnt på de båda sjöarna. Muddringsområdenas arealer och mängden muddermassor är följande:
2 Muddringsområde Areal m 2 Massor m 3 ftr 101 6 860 1 614 102 3 704 928 103 2 745 1 774 104 4 768 916 105 1 686 184 107 9 670 4 172 108 30 490 27 688 109 2 517 177 110 20 121 4 752 111 3 071 65 112 10 866 3 995 113 17 248 6 624 Muddringen utförs huvudsakligen under den isfria tiden med skopmudderverk från en flotte. På vissa muddringsplatser kan dock arbetet utföras på vintern från isen. Muddermassornas mängd uppgår till ca 52 900 m 3 ftr, av vilka ca 60 % kommer från Öjasjön och 40 % från Larsmosjön. Muddermassorna består huvudsakligen av grus, sand och morän. Massorna deponeras på land eller i deponeringsbassänger, som byggs vid stränderna (deponeringsområdena 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9/1 och 9/2). MILJÖNS TILLSTÅND INOM FÖRETAGETS VERKNINGSOMRÅDE Allmän beskrivning av vattendragen Larsmosjön Larsmosjön är en sötvattensbassäng, som bildades år 1962 i syfte att trygga i Jakobstad belägna fabrikers råvattensförsörjning. Larsmosjöns vattenreglering var bunden till havsvattenståndet fram till 1.5.1998, då vattenregleringen ändrades och frigjordes från havsvattenståndet. Enligt gällande beslut får ur Larsmosjön tas vatten högst 5 m 3 /s för industrins behov. Larsmosjöns vatten avtappas i havet vid Gertruds i norr och vid Hästgrundet i söder. Medeldjupet i Larsmosjön är 2,6 m och dess djupaste punkt med ett vattendjup om 11 m finns i Kalvholmsfjärden i sjöns norra del. I Gloskärsfjärden finns en grundare djuphölja med ett vattendjup om 6 m. Vattnens genomströmningstid i sjön är ca 80 dygn. Fyra åar har sitt utlopp i Larsmosjön. Esse å flyter samman med Purmo å innan vattnen mynnar ut i Storfjärden i Larsmosjöns södra del. Kovjoki å mynnar ut via Sandsundsfjärden i sjöns sydvästra del och Kronoby å mynnar ut i östra delen av Hästöfjärden i sjöns norra del. Larsmosjöns eget avrinningsområde är ca 320 km 2. Larsmosjön har under decenniernas lopp eutrofierats. Eutrofieringen och landhöjningen (ca 9 mm/år) har medfört riklig vattenvegetation i de södra och östra delarna av sjön. Igenväxningen har varit rikligast i Sandsundsfjärden och i Storfjärden och även Hällörsfjärden samt området vid mynningen av Kronoby å är täckta av riklig växtlighet.
3 Öjasjön Larsmosjön står via en kanal i förbindelse med Öjasjön, som avdämdes från havet år 1969 till sötvattensbassäng för att fungera som råvattenskälla för industrin i Karleby. Regleringen av Öjasjön följer regleringen av Larsmosjön. Enligt gällande beslut får ur Öjasjön tas vatten högst 1 m 3 /s. Vattenuttaget från Öjasjön får ökas 0-5 m 3 /s under de tider då vattnet annars skulle rinna ut i havet i form av förbitappning. Därtill får via Öjasjön avtappas högst 2 m 3 /s av Larsmosjöns kvot. Medeldjupet i Öjasjön är 1,6 m och det största vattendjupet i sjön har uppmätts till 9 m. Vattnens genomströmningstid i sjön är ca 6-8 mån. Öjasjöns eget avrinningsområde är ca 90 km 2. Vattenkvaliteten i sjöarna Larsmosjön Larsmosjöns vatten är lätt surt och brunt. Den sura belastningen på sjön härstammar från de sura sulfatjordar, som finns på avrinningsområdena för åarna med utlopp i sjön. Vattnets surhet har varierat mellan ph 3,5-7,0. De lägsta värdena har uppmätts i norra delen av sjön. Färgvärdena för vattnet i norra delen av Larsmosjön varierar från nästan färglösa (20-30 mgpt/l) sura vatten till mycket bruna humusvatten (300-500 mgpt/l). Det södra områdets färgvärden har varit lägre än det norra. Vattnets totalfosforhalter har varit typiska för eutrofa vatten. Halterna har uppgått till 20-40 µg/l på vintern och 50-60 µg/l på sommaren. Fosfornivån upprätthåller en kraftigt primärproduktion i sjön. Vattnets kvävehalter har varit 340-2 350 µg/l. Klorofyll-a-halterna har varit 20-25 µg/l och är typiska för eutrofa eller mycket eutrofa vattenområden. Näringshalterna har varit något högre i sjöns södra och mellersta delar än i de norra delarna. Öjasjön Vattnet i Jåksholmsfjärden, i vars omgivning huvuddelen av muddringarna i Öjasjön skulle utföras, är brunt och grumligt och lätt surt. Surast har vattnet varit i samband med maj- och oktoberflödena, då vattnets ph har sjunkit till nivån ph 5,1-5,3. Vattnets färgvärden har i medeltal varit 120-320 mg/l. Vattnets syremättnadsprocent har vintertid varierat mellan 50-80% och under de isfria tiderna har syremättnadsprocenten överstigit 80%. Vattnets fosforhalter har varit 40-80 µg/l. Kvävehalterna har under den isfria tiden varit 500-1 400 µg/l och vintertid 1 100-1 600 µg/l. Fosfor- och kvävehalterna är typiska för eutrofa eller mycket eutrofa vattenområden. Klorofyll-a-halterna har i augusti i medeltal varit 10-20 µg/l och i oktober 5-10 µg/l och är typiska för eutrofa vattenområden. Fiskbestånd och fiske De för fisket mest betydande fiskarterna som påträffas i Larsmo- Öjasjöarna är gädda, abborre, lake, siklöja och sik. I någon mån påträffas också mört, braxen, björkna och id. Som resultat av utplantering fås i Larsmosjön även gös. Till egentliga vandringsfiskar i området räknas vandringssik, havsöring, siklöja, nors och nejonöga.
FÖRETAGETS INVERKAN PÅ MILJÖN Inverkan på vattenkvaliteten Inverkan på fisket och fiskbeståndet 4 År 1999 fiskade ca 960 personer på Larsmo-Öjasjöns område. Av dem var 11 yrkesfiskare och resten fritids- och husbehovsfiskare. Det populäraste fiskeredskapet är katsan och även nät, kastspön samt gäddsaxar används allmänt. Fasta fiskeredskap används knappast alls på området. Totalfångsten uppgick år 1999 till 23,4 ton. Av denna utgjordes ca 30 % av gädda, 20 % av abborre, 15 % av braxen, 10 % av lake och 10 % av mört. Som följd av muddringen stiger halten av suspenderade ämnen i vattnet, vilket syns i form av grumling och tidvis även färgförändringar i vattnet. Eftersom muddermassorna i Larsmo-Öjasjöarna i huvudsak är grova och således snabbt sedimenteras på bottnen, stiger mängden suspenderade ämnen i vattnet utanför muddringsområdena endast lite eller inte alls. I den omedelbara närheten av muddringsplatserna torde halten suspenderade ämnen i vattnet stiga till nivån 10-20 mg/l. Detta innebär att den av muddringen förorsakade vattengrumlingen kommer att vara lokal och begränsa sig till närheten av muddrings- och dumpningsområdena. Eftersom muddermassorna förmodligen innehåller endast lite organiskt material försämras sannolikt inte syresituationen i vattenområdena särskilt med beaktande av att muddringen huvudsakligen utförs under den isfria tiden. Även om muddringsarbeten i allmänhet ökar mängderna fosfor och järn i vattnet, medför muddringen av båtrutten på Larsmo-Öjasjön inte några omfattande eller långvariga förändringar i vattenområdets eutrofinivå. Tillväxten i primärproduktionssamhällena dämpas av att ljusmängden minskar då vattnet grumlas och är brunt. Den av muddringen förorsakade uppgrumlingen kan i någon mån öka det organiska materialets kretslopp i vattenmassan, vilket i sin tur kan inverka på syrehushållningen i vattenområdena. Vid de muddringsarbeten som utförs under den isfria tiden torde verkningarna bli lindriga, men vid muddringar som görs under vintern kan den ökade syreförbrukningen i vattendraget försämra fiskbeståndets levnadsförhållanden i närheten av muddringsplatserna. Fasta fångstredskap i den omedelbara närheten av muddrings- och deponeringsområdena kan i någon mån bli nedsmutsade. Olägenheterna är dock temporära och användningen av fasta fångstredskap är dessutom obetydlig på det ifrågavarande området. Enligt sökandens uppfattning minskar muddringen sannolikt inte de årliga fångstmängderna i Larsmo-Öjasjön i någon väsentlig grad.
5 Uppskattning av företagets nytta Nyttan av företaget är att det främjar båttrafikens säkerhet och turismen på området. KONTROLL AV FÖRETAGET OCH DESS INVERKAN HANDLÄGGNING AV ANSÖKAN Entreprenören som utför muddringen utför en driftskontroll, vid vilken bl.a. mängden muddermassor följs upp. Innan muddringen inleds tas vattenprover vid kontrollpunkterna för regionens industriella anläggningar. Under muddringsarbetena tas vattenprover varannan vecka. Invid varje muddringsplats finns fem kontrollpunkter. Om verkningsområdet når ett avstånd om över 300 m från muddringsplatsen, tas tilläggsprover med 300 m mellanrum i influensriktningen tills någon inverkan inte längre observeras. Vid de deponeringsbassänger som görs invid vattnet tas prover på avstånd om 50 m, 150 m och 300 m från deponeringsområdena och om verkningsområdet når ett avstånd om över 300 m från deponeringsområdet, tas tilläggsprover med 300 m mellanrum i influensriktningen tills någon inverkan inte längre observeras. Proverna tas från ett vattendjup om 1 m och 1 m från bottnen samt från mellanvattnet. En uppföljning av grumlighetssituationen görs varje gång och gränserna för det grumlade vattenområdet inritas på en kartbotten. Av vattenproverna analyseras vattnets temperatur, siktdjup, grumlighet, suspenderade ämnen, färg, ledningsförmåga, COD Mn, TOC, Tot-P, PO 4 -P, Tot-N, NH 4 -N, NO 3 -N, klorofyll-a, järn, mangan och aluminium. Den fiskeriekonomiska kontrollen genomförs i form av en förfrågan som riktas till yrkes- och binäringsfiskarna i området. Ersättningsfrågorna utreds närmare om det framgår att fångstmängderna minskat, att de fasta fångstredskapen nedsmutsats mer än normalt eller fångstfärderna förändrats. Kungörelse Miljötillståndsverket har enligt 16 kap. 6, 7 och 8 vattenlagen tillkännagivit ansökan med en kungörelse i miljötillståndsverket och i Jakobstad och Karleby städer samt i Larsmo, Kronoby och Pedersöre kommuner och berett tillfälle att under tiden 16.8-16.9.2002 anföra påminnelser, yrkanden och åsikter med anledning av ansökan. Påminnelser och yrkanden Kungörelsen har särskilt tillsänts de myndigheter och i saken delaktiga som framgår av handlingarna. 1) Västra Finlands miljöcentral har ansett att företaget är allmännyttigt. Miljöcentralen har konstaterat att det för vart och ett deponeringsområde bör uppgöras en plan för deponeringen av massor och iståndsättande av omgivningen. Av planen bör framgå hur massorna
6 hämtas till områdena, massornas placering, uppbankningen av de deponeringsområden som placeras på gränsen till vattenområden, eventuell behandling av massorna samt områdets lämplighet för deponering särskilt med beaktande av det existerande fågelskyddsprogrammet samt av de deponeringsområden som har särskild betydelse för landskapet (dvs. deponeringsområdena 5 och 8). Planen bör tillställas Västra Finlands miljöcentral för godkännande i god tid före inledandet av muddringen. Muddermassornas surhets- och näringshalter bör utredas så att massorna kan kalkas i rätt omfattning och återställandet av deponeringsområdena lyckas. Gloskärsfjärden (deponeringsområde 9/1) har i samband med utförda naturinventeringar konstaterats vara ett viktigt häckningsområde för fåglar och deponering på detta område bör inte tillåtas. Sökanden bör tillställa miljöcentralen ett kontrollprogram för vattenkvaliteten, i vilket inverkan på vattenmiljön av sättet att utföra arbetet samt av tidpunkten för arbetet bedöms och i vilket särskilt fästs uppmärksamhet vid spridningen och verkningarna av grumlighet, surhet och näringsämnen. 2) Österbottens arbetskrafts- och näringscentral (TE-centralen) har konstaterat att enligt dess uppfattning utgörs en betydande del av massorna i båda sötvattensbassängerna av mjuka, organiska massor och sura sulfatjordar, vilka innehåller metaller och svavel. Båda sjöarnas vatten är lindrigt surt, brunt och näringsrikt. Vintertid är syresituationen i vattnet dålig. Muddringen och flyttandet av muddermassor grumlar vattnet och inverkar på vattenkvaliteten genom att närings- och metallhalterna samt halterna fast substans i vattnet stiger. Som en följd av detta eutrofieras vattnet och vattnets syrehalt sjunker, vilket leder till att metaller löses ur bottensedimentet. Muddringarna försämrar därmed vattenkvaliteten i båda sjöarna både under de år arbeten utförs och även under flere år därefter. Enligt utförda utredningar inverkar muddringar på fisket genom att fångsterna minskar, fiskarna fördrivs från området, fångstredskapen smutsas, fisket förhindras helt på vissa områden och förflyttningen till fiskeplatserna fördröjs på grund av trafikeringsbegränsningar. Fiskens rom och bottendjuren kan förstöras då den fasta substansen i vattnet sjunker till bottnen. Minskningen i bottendjurens antal inverkar på fiskarnas möjligheter att få näring. Det kan antas att dessa verkningar uppstår även i Larsmo-Öjasjön. I sötvattensbassänger kan dessutom muddring och deponering av massor leda till att ph-värdena sjunker pga. de sura sulfatjordarna, vilket inverkar negativt på fiskbeståndet. TE-centralen har ansett att tillstånd inte borde beviljas för företaget pga. de skador och men som företaget skulle förorsaka vattenmiljön och fiskeekonomin. I Larsmosjön har fiskbeståndet förbättrats tack vare vidtagna skötselåtgärder och i Öjasjön försvårar vattenkvalitetsproblemen redan för närvarande fiskbeståndens utveckling. TEcentralen har ansett att det planerade omfattande muddringsprojektet skulle hämma fiskbestånden och äventyra resultaten av skötselåtgärderna för flere år framåt.
7 Om dock tillstånd beviljas bör företaget väsentligt minskas för att minska de därav uppstående skadorna och menen. Tillstånd bör inte beviljas till deponering av massor på vatten- och strandområden. Muddermassornas kvalitet bör utredas före inledandet av muddringarna och de bör kalkas. TE-centralen har yrkat att tillståndshavaren bör åläggas erlägga fiskevårdsavgift 10 000 euro per år under de år muddringsarbeten utförs och fem år därefter ifall tillstånd beviljas i den i ansökan avsedda omfattningen. Om tillstånd i övrigt beviljas i enlighet med ansökan, men inte till deponering av massor på vattenoch strandområden bör tillståndshavaren åläggas erlägga en fiskevårdsavgift om 6 000 euro per år. Om företaget väsentligt minskas och tillståndshavaren avstår från deponering av massor på vattenoch strandområden bör tillståndshavaren åläggas erlägga en fiskevårdsavgift om 5 000 euro per år. Muddringar får inte inledas under de vårlekande fiskarnas lek i maj-juni och bör avslutas innan de höstlekande fiskarna börjar leka i mitten av september. I vattendragskontrollen bör innefattas uppföljning av tungmetaller och vattenprover bör tas även från deponeringsområdenas näromgivning. Kontrollen av fiskbestånden och fisket bör utföras på ett av Österbottens arbetskrafts- och näringscentral godkänt sätt. Vid sidan av fiskeförfrågan bör på verkningsområdet utföras provfiske och provsumpning. Förslag till kontrollprogram bör tillställas TE-centralen inom tre månader från att beslutet vunnit laga kraft. 3) Byggnads- och miljönämnden i Karleby stad har ansett att företaget främjar rekreationsbruket av vattendraget. Nämnden har dock konstaterat att det efter invallningen av Larsmo-Öjasjön har förekommit många slag av vattenkvalitetsproblem i sjöarna. I samband med omfattande grävningsarbeten har det pga. jordgrundens surhet förekommit men av försurning, årlig syrebrist i djuphöljorna och höga näringshalter i vattnet. Vid Öjasjön bör som deponeringsområden primärt användas områden på vilka massorna inte är i kontakt med vattendraget. I beslutet bör förutsättas utredning av alternativa deponeringsområden. För fågellivet värdefulla strandängar bör inte användas som deponeringsområden. Om massor deponeras på områden för vilka strandplan fastställts (deponeringsområdena 3 och 4) bör planbestämmelserna iakttas. Deponering av muddermassor bör inte tillåtas på områden som genom planbestämmelser är avsedda att bevaras i naturligt tillstånd och som närrekreationsområden. Deponeringsområdet 9/1 invid Larsmosjön borde flyttas ca 800 m i nordostlig riktning till ett litet skär, där deponeringen skulle ha en positiv inverkan på fåglarnas häckningsförhållanden. Före inledandet av arbetena bör Västra Finlands miljöcentral tillställas en noggrannare plan för godkännande beträffande muddringstekniken och utförandet av arbetena i övrigt samt återställandet av miljön. Muddermassornas kvalitet bör utredas beträffande de i Öjasjön belägna muddringsområdena 107, 108, 109 och 110. Om massorna vid dessa muddringsplatser är mjuka och innehåller rikligt organiskt material bör sugmuddring utredas som en alternativ mudd-
8 ringsmetod, eftersom de därav orsakade skadliga verkningarna på vattendraget är mindre. Om massorna är hårda borde största delen av muddringarna utföras vintertid för att minska menen för landskapet och miljön. Om muddermassor deponeras på fågelskär bör en plan för detta godkännas av Västra Finlands miljöcentral och i uppföljningsprogrammet för företaget bör även uppföljning av verkningar på fågelbeståndet vid de ifrågavarande platserna innefattas. I programmet för kontroll av företagets inverkan på vattendraget och fiskbeståndet bör medtas fastställande av vattenprovernas alkalitet, mätning av muddermassornas surhet och uppföljning av inverkan på fiskbeståndet vid strand- och vattendeponeringsområdena i Öjasjön. Kontrollerna av vattendraget och muddermassorna bör fortgå tillräckligt länge. 4) Miljönämnden i Kronoby kommun har ansett att kontrollprogrammet för uppföljning av företagets inverkan på vattendraget torde vara tillräckligt. Deponering av massorna i enlighet med ansökan strider inte mot Kronoby kommuns strandgeneralplan för Larsmosjön. I tillståndet bör innefattas bestämmelser angående eftervård av massorna. Massorna bör bredas ut och anpassas till landskapet och vid behov kalkas. Miljönämnden har ansett att massorna i första hand bör deponeras på fast mark så långt från strandlinjen som möjligt. 5) AA och BB (fastigheten Villaraparanta RNr 1:59, Långö, Karleby) samt CC och DD (fastigheten Kuusisto RNr 1:69, Långö, Karleby) har yrkat att de på förhand skall få bekanta sig med planer beträffande återställande av deponeringsområdena. Återställandet bör ske under övervakning så att områdenas naturvärden blir återställda så fort som möjligt. Alholmsvägen invid deponeringsområdena 3 och 4 skall efter deponeringsarbetena vara i samma skick som före arbetena. Det bör tillses att Alholmsvägen inte blir på en lägre nivå än de omgivande deponeringsområdena och att dikningarna vid vägen hålls i skick. Deponeringsarbetet får inte försvåra trafikeringen till fritidsfastigheterna och vägen bör kunna trafikeras med personbil hela tiden. Arbetsmetoderna för muddringen bör väljas så att uppgrumlingen av vattnet minimeras. Det men som den av muddringen föranledda uppgrumlingen orsakar för dem som använder fritidsfastigheterna bör ersättas, eftersom det på området inte finns någon vattenledning och man därför är fullständigt beroende av sjöns vatten t.ex. som bastuvatten. Vid fastställandet av ersättningar för de av företaget orsakade menen bör det beaktas att båttrafiken kommer att öka som en följd av muddringen, vilket leder till en ökning av erosionen på de mjuka stränderna och detta kommer att förorsaka men för påminnarnas fastigheter. 6) EE och FF (fastigheten Haukilahti RNr 2:45, Knifsund, Karleby) har framfört att vattenkvaliteten sannolikt kommer att försämras under muddringsarbetena sålunda att vattnet är oanvändbart. Då muddringsarbetena slutförts kommer båttrafiken att öka och båtarna att bli större, vilket ökar erosionen på stränderna och förorsakar men för påminnarnas fastighet i framtiden.
9 7) GG, HH och II (fastigheten Kallavesi RNr 1:73, Långö, Karleby) har ansett att den planerade muddringen strider mot strandplanen som fastställts 11.9.1990. Som en följd av iståndsättandet av båtleden kommer båttrafiken att öka och leran som lösgörs därav förorsakar men för områdets rekreationsbruk. Området är ett grundvattenområde och det borde utredas att de källor som finns på området inte är belägna på muddrings- eller deponeringsområden. Om muddringen utförs, bör den utföras som sugmuddring och massorna bör transporteras bort. Tillträdet till fritidsbostäderna får inte försvåras eller förhindras och vattenkvaliteten bör tryggas. Påminnarna har yrkat att strandlinjen vid den av dem ägda fastigheten bör förstärkas om båttrafiken ökar och båtleden bör flyttas längre bort från fastighetens strand. Vid fastställande av ersättningar för men av företaget bör den eventuella nedgången i fastighetens värde beaktas. 8) JJ (fastigheten Kvarnnabba RNr 11:40, Långö, Karleby) har motsatt sig beviljande av tillstånd på den grunden att sökanden inte har kunnat påvisa att avsevärda skador på fisk- och fågelbeståndet samt strand- och vattenmiljön skulle kunna undvikas i samband med genomförandet av företaget. Alternativt får ärendet handläggas först efter att en miljökonsekvensbedömning av företaget utförts. Muddringarna skulle enligt påminnaren orsaka lokala skador i närheten av den av påminnaren ägda fastigheten vid deponeringsområde 6 och generella försämringar i vattenmiljön samt skador på fiskbeståndet i Larsmo-Öjasjön. Sökanden har inte påvisat sådana fördelar av företaget för miljön och för ägarna av vattenområdena samt för dem som använder dessa, vilka skulle uppväga nämnda skador. Strandängarna och de grunda vikarna mellan deponeringsområdena 5 och 6 utgör värdefulla naturtyper och strandängarna är även viktiga häckningsområden för många fågelarter. De grunda vikarna intill Tväröbäckens mynning och Norrö ström utgör betydelsefulla lekområden för flere fiskarter i Öjasjön. Enligt påminnarens uppfattning består bottenmaterialet i högre grad än vad som framgår av ansökan av sedimenterat växtmaterial och sura lerbottnar. Muddringen och deponeringen av massorna kommer därför med stor sannolikhet att förstöra fiskbeståndet i den ifrågavarande delen av Larsmo-Öjasjön för flere år framåt. Om dock tillstånd beviljas bör i tillståndbestämmelserna innefattas bestämmelser om att stränderna och landskapsbilden bör lämnas oförändrade, bottenmaterialet bör analyseras och deponering av försurande sulfitjordar i närheten av vattendrag förbjudas, muddermassorna skall isoleras och neutraliseras, sugmuddring bör användas där det är möjligt, kontrollprogram för vattenkvaliteten samt för fisk- och fågelbeståndet bör uppgöras och skador som orsakas mark- och vattenägare bör ersättas. 9) KK (fastigheten Lillhaga RNr 26:2, Knifsund, Karleby) har yrkat att planeringen och utförandet av muddringen till alla delar bör utföras så att man beaktar möjligheten att Öjasjön i framtiden kan återförenas med havet. Muddermassorna får inte placeras i sjön eller vid strandlinjen, utan bör transporteras bort och deponeras på land.
10 10) Norra svenska fiskeområdet har yrkat att sedimentet på alla de planerade muddringsområdena skall analyseras med avseende på näringsämnen och eventuella tungmetaller. Beslutet om ett eventuellt tillstånd för det i ansökan avsedda företaget får inte ges förrän resultaten av dessa undersökningar blivit tillgängliga. Om tillstånd därefter beviljas har fiskeområdet motsatt sig all deponering av muddermassor i sjön och yrkat att massorna kalkas och placeras på ett sådant område på land, där urlakning tillbaka till vattenområdet inte kan ske. Västra Finlands miljöcentral och Österbottens TEcentral bör göra upp kontrollprogram för vatten- och fiskekontrollen och dessa program bör utsträcka sig över en längre tidsperiod än enligt ansökan. I kontrollerna bör resultaten av sedimentundersökningarna beaktas och analyser av tungmetaller både beträffande vattenmiljön och fisken bör innefattas. I beslutet bör även ingå en bestämmelse om erläggande av en fiskevårdsavgift och dess storlek skall bestämmas på basen av resultaten av sedimentundersökningarna. 11) LL (fastigheten Hugos RNr 2:46, Knifsund, Karleby) har konstaterat att vattenkvaliteten sannolikt blir dålig under muddringsarbetets gång, men att det inte finns något annat vatten tillgängligt för fritidsfastigheterna. Muddringen kommer att medföra livligare båttrafik, vilket i sin tur kommer att påverka strandfastigheterna. 12) MM och NN (fastigheten Leporanta RNr 1:74, Långö, Karleby) har yrkat att det bör tillses att Alholmsvägen vid deponeringsområdena inte blir på en lägre nivå än de omgivande områdena och att dikningarna vid vägen hålls i skick. Deponeringsarbetet får inte försvåra trafikeringen till fritidsfastigheterna och vägen bör kunna trafikeras med personbil hela tiden. Vägen bör efter körningarna med anledning av deponeringsarbetet vara i åtminstone motsvarande skick som före arbetet. Arbetsmetoderna för muddringen bör väljas så att uppgrumlingen av vattnet minimeras. Det men som den av muddringen föranledda uppgrumlingen orsakar för dem som använder fritidsfastigheterna bör ersättas, eftersom det på området inte finns någon vattenledning och man därför är fullständigt beroende av sjöns vatten t.ex. som bastuvatten. Vid fastställandet av ersättningar för de av företaget orsakade menen bör det beaktas att båttrafiken kommer att öka som en följd av muddringen, vilket leder till en ökning av erosionen på de mjuka stränderna och detta kommer att förorsaka men för påminnarnas fastighet. 13) Öja fiskelag har yrkat att det till ansökan bifogade kontrollprogrammet bör ändras sålunda att av vattenproverna analyseras alkalitet, asiditet, sulfat, Al, Fe, Mn samt fosfor och kväve. Vattenproverna bör utföras under arbetets gång och därefter i december och april månader 1 år före och 5 år efter muddringen. Vid varje provtagning skall även prover tas från de fyra åarna som har utlopp i Larsmo- Öjasjön. Kontrollprogrammet bör skrivas in i tillståndsbestämmelserna. Det bör även uppgöras ett kontrollprogram för uppföljandet av företagets verkningar på fisken. Om metallhalterna i vattenproverna konstateras vara förhöjda skall fisk från samtida fångster analyseras
11 enligt de metoder som använts av G. Bylund vid provsumpningen år 1997. I tillståndsbestämmelserna bör sökanden åläggas ställa en säkerhet för ersättande av eventuella oförutsedda skador på grund av företaget. Sökanden bör åläggas ingå avtal med Öjasjöns regleringsbolag och UPM Kymmene Abp beträffande fördelningen av ansvaret för eventuella skador på grund av företaget. Sökanden bör åläggas göra en markkartering över de muddermassor som finns vid Kronoby ås mynning och om massorna innehåller skadliga ämnen i en omfattning som överstiger riktvärden och gränsvärden för förorenade markområden bör områdets bearbetning med muddringsmaskiner begränsas. Om tillstånd beviljas för företaget skall en strömningsmätare monteras vid Gåsö kanalbro för att klarlägga från vilken del av sjösystemet eventuellt vatten av dålig kvalitet kommer. Det bör även uppgöras ett program för kontroll av företagets inverkan på havsområdet utanför Larsmo-Öjasjön. Muddermassor får inte placeras i sjön och vid deponeringsområden, som är belägna invid vattenlinjen bör vallar mot vattnet byggas på betryggande höjd ovanom vattenlinjen. Påminnaren har konstaterat att den mest begränsande faktorn för båttrafiken i Öjasjön är att den fria höjden under bron över Norröströmmen endast är något över 1 m. Någon egentlig nytta för båttrafiken av muddringen i Bysundet kan därför inte påvisas. Påminnaren har ansett att den till ansökan bifogade förhandsutredningen av företaget innehåller många sakfel. Angående bottensedimentets beskaffenhet har påminnaren konstaterat att det största muddringsområdet finns i Bysundet och Jouxfjärden, vilket är ett växtrikt område och bottensedimentet på området har höga metall- och svavelhalter. Förklaring Sökanden har 31.12.2002 tillställt miljötillståndsverket sin förklaring med anledning av påminnelserna och yrkandena. Sökanden har med anledning av Västra Finlands miljöcentrals påminnelse konstaterat att en plan för deponering och återställande av omgivningen har uppgjorts och bifogats. Från de områden som skall muddras har tagits bottenprover och dessa har analyserats. Massorna som enligt planen skulle deponeras på deponeringsområde 9/1 deponeras istället på deponeringsområde 9/2. Sökanden har låtit uppgöra ett kontrollprogram för vattenkvaliteten. Sökanden har med anledning av Österbottens arbetskrafts- och näringscentrals påminnelse framfört att den av muddringen förorsakade vattengrumlingen är ett kortvarigt men och fiskeekonomin borde enligt sökanden därmed inte förorsakas något oersättligt långvarigt men. I Larsmo-Öjasjön har muddermassor även tidigare deponerats på vatten- och strandområden och i de bottenprover som tagits har inte upptäckts stora metallhalter. Angående yrkandet att muddringarna inte får utföras under maj-juni månader och bör slutföras före mitten av september har sökanden konstaterat att muddringarna utförs vid en av miljötillståndsverket godkänd tidpunkt. Vattenprover tas även vid deponeringsbassängerna och av dessa analyseras även tungmetaller.
12 Sökanden har med anledning av AAs, BBs och CCs och DDs samt EEs och FFs påminnelser konstaterat att entreprenören åläggs att städa bort spåren efter körningarna av deponeringsmassor medan arbetet pågår samt därefter. Det men som förorsakas villaägarna av vattenkvalitetens eventuella försämring ersätts på det sätt som fastställs av miljötillståndsverket. Enligt sökanden uppstår inga skador som borde ersättas. Angående påminnarnas begäran om att den av vågorna orsakade erosionen bör beaktas vid fastställande av ersättningar för men har sökanden konstaterat att på det område, där det av båtar orsakade vågsvallet förorsakar men, fastställs vid behov hastighetsbegränsningar. Sökanden har med anledning av byggnads- och miljönämndens i Karleby stad påminnelse konstaterat att sökanden har samtycken av ägarna till de mark- och vattenområden som skall användas som deponeringsområden. På deponeringsområdena 1,5,8 och 9/2 deponeras massorna på så sätt att på stranden byggs en vall av grövre muddermassor och bakom denna placeras de mjukare massorna. Deponeringsområdena 3 och 4 är delvis belägna på ett närrekreations- och friluftsområde, på vilket för området behövliga konstruktioner får byggas. Deponeringsområdena utgörs av sumpmark och kommer därmed efter att de utfyllts och återställts att bidra till att det ifrågavarande området blir snyggare. En exaktare utredning av arbetsmetoderna som skall användas kan framställas först då entreprenören valts. Entreprenören kalkar massorna vid behov. Muddringarna utförs under den tid då vattendraget är öppet för att undvika syrebrist i vattnet. Muddermassor deponeras inte på fågelskär. Angående påminnarens yrkanden beträffande kontrollen av företagets inverkan på vattendraget och fiskbestånden har sökanden hänvisat till kontrollprogrammet av 4.12.2002. Sökanden har med anledning av GGs, HHs och IIs påminnelse konstaterat att det inte finns några källor på muddrings- och deponeringsområdena. Sugmuddring används såvida det är möjligt och förnuftigt. De återställda deponeringsområdena ökar enligt sökanden områdenas användbarhet för rekreation. Sökanden har med anledning av JJs påminnelse konstaterat att muddringen pågår lokalt i korta perioder under den tid då vattendraget är öppet. Om det av muddringen förorsakade bullret stör fåglarna, förflyttar de sig längre bort så länge arbetet pågår. Sökanden har ansett att ett särskilt program för kontroll av företagets inverkan på fågelbeståndet inte behövs. Enligt sökanden uppstår inte skador som skall ersättas för ägare till fastigheter och markområden. Sökanden har med anledning av Öja fiskelags påminnelse ansett att de i programmet för kontroll av företagets inverkan på vattendraget och fiskbeståndet framförda kontrollåtgärderna är tillräckliga. Verkningarna av muddringen är lokala och sträcker sig till ett avstånd om högst några hundra meter från muddringsplatserna. Det finns därmed inget behov av kontroll av även havsområdet.
13 Sökanden har besvarat miljönämndens i Kronoby kommun, KKs, LLs samt MMs och NNs påminnelser och yrkanden på det sätt som framgår av sökandens förklaring ovan. Enligt sökanden är fördelarna med företaget långvariga och betydligt större än eventuella därav orsakade kortvariga men. Enligt sökanden uppstår inte skador som skall ersättas, eftersom företaget uttryckligen utförs för att förbättra möjligheterna att nyttja sjöarna för rekreationsbruk. Sökanden har dock förbehållit sig rätten att lämna en del av företaget oförverkligat ifall tillståndsbestämmelserna annars skulle bli oskäliga. Tilläggsutredning Sökanden har 4.2.2003 tillställt miljötillståndsverket tilläggsutredning som omfattade en plan för återställande av deponeringsområdena, resultat av sedimentundersökningen i Larsmo-Öjasjön samt ett program för kontroll av företagets inverkan på vattendraget och fiskbestånden av 4.12.2002, som till de väsentliga delarna motsvarar det som framställts ovan under rubriken Kontroll av företaget och dess inverkan. I planen för återställandet av deponeringsområdena framförs att massorna lyfts på pråmar på muddringsområdena och pråmarna flyttas längs båtleden till deponeringsområdena. På de deponeringsområden, som är belägna i närheten av strandlinjen (deponeringsområdena 1, 5, 8 och 9/2) deponeras de mjukare massorna bakom bankar, som byggs av de grövre muddermassorna. Efter deponeringen av muddermassorna låter man massorna sjunka ihop, varefter områdena utjämnas och synliga stenar avlägsnas. I utlåtandet med anledning av sedimentundersökningen, som utförts i november 2002 i Larsmo-Öjasjön, konstateras att sedimentprovernas arsen-, kadmium-, krom-, koppar-, nickel-, zink- och kvicksilverhalter inte överskred gränsvärdena för förorenad jordmån. Zinkhalten i ett av proverna och kadmium-, zink- och kvicksilverhalterna i ett annat av proverna överskred riktvärdet för lindrigt förorenad jordmån. De övriga sedimentprovernas tungmetallhalter underskred riktvärdena. Utlåtanden med anledning av tilläggsutredningen 1) Västra Finlands miljöcentral har ansett att planen för placering av muddermassor är för inexakt och att den bör preciseras. Deponeringsområdena 3 och 4 är belägna på en strandäng i naturligt tillstånd. Strandängen och hela den ifrågavarande viken är olämpliga för deponering av massor. Områden som lämpar sig bättre för deponering av massor finns på östra stranden av udden, längs med ån eller i närheten av deponeringsområde 8. Område 5 lämpar sig för deponering och vid område 8, där stränderna är mjuka, skulle man genom en på rätt sätt utförd deponering av massor kunna åstadkomma ny hård strand. Område 7 skulle lämpa sig för deponering i större omfattning än planerat och på detta område kunde sålunda depone-
14 ras massor som enligt planen skulle deponeras på de för detta ändamål sämre lämpade områdena på Jouxholmen. Enligt resultaten från sedimentundersökningen är halterna av skadliga ämnen i bottenproverna inte så höga att det borde uppställas några särskilda krav på behandlingen av muddermassor. Miljöcentralen har framfört att det till vattenkvalitetsparametrarna i programmet för kontroll av företagets inverkan på vattendraget borde tilläggas alkalitet, asiditet och sulfat. 2) Österbottens arbetskrafts- och näringscentral (TE-centralen) har på basen av sedimentundersökningen konstaterat att största delen av massorna består av mjukt, organiskt sediment och sura sulfatjordar, vilka innehåller metaller och sannolikt också svavel. TEcentralen har fortsättningsvis ansett att tillstånd inte bör beviljas och framfört ett till de väsentliga delarna likalydande utlåtande som ovan under rubriken Påminnelser och yrkanden. 3) Byggnads- och miljönämnden i Karleby stad har framfört att markområden bör användas som primära deponeringsområden vid Öjasjön. Alternativa deponeringsområden bör utredas innan beviljandet av tillstånd. Deponeringsområdena 3 och 4 bör inte godkännas, eftersom planbestämmelserna utgör hinder för omfattande utfyllnad. Sedimentundersökningen bör kompletteras åtminstone beträffande svavel för att man skall kunna bedöma försurningsrisken. Metallvärdena bör jämföras med miljöministeriets förslag (1998) till rikt- och gränsvärden för förorenade massor. Då riktvärdena överskrids bör det göras en riskbedömning av deponeringarna, som även innehåller en bedömning av försurningsrisken. Deponeringsområdet 6 är ett vattenområde och sökanden bör påvisa samtycke till utfyllnad av ägaren till området. Uppföljningen av massornas beskaffenhet och bedömningen av åtgärderna kan inte vara på entreprenörens ansvar, utan om dessa bör förordnas i kontrollprogrammet och slutledningarna bör dras av en sakkunnig. Kanalerna som skall grävas till deponeringsområdena, placeringen av vändplatser för pråmarna, de behövliga muddringarnas mängd och behandlingen av massor bör beskrivas och verkningarna på vattendraget bedömas. Kontrollprogrammet bör kompletteras sålunda att kontrollen omfattar även alkalitet och asiditet och att kontroll av verkningarna på vattendraget av deponeringarna utförs vid alla deponeringsområden som är belägna på vattenoch strandområden samt beträffande deponeringarna på land vid utloppsdikena. Kontrollen av verkningarna på vattendraget bör fortgå i minst två år efter slutförandet av arbetena och vid behov under en ännu längre tid. Den fiskeekonomiska kontrollen bör i närheten av deponeringsområdena omfatta kontroll av fiskarnas tillstånd, ifall det framkommer men orsakade av försurning. 4) Norra svenska fiskeområdet har ansett att all grävning och muddring i Larsmo-Öjasjön bör undvikas. Fiskeområdet har konsta-
15 terat att halterna av metaller och näringsämnen i proverna som tagits vid sedimentundersökningen är mycket höga. I sura sötvattenmiljöer löses tungmetallerna lättare i vattnet än i neutrala eller basiska havsområden och lösta i vatten övergår metallerna i en för organismerna mer toxisk form. Vattenkvaliteten i sjön skulle påverkas av muddringarna under flere år efteråt och sekundärt skulle även fiskbestånden i sjön påverkas. Om tillstånd ändå beviljas har fiskeområdet yrkat att muddringen förverkligas med iakttagande av bästa tillgängliga arbetsteknik beträffande muddringsredskap, muddringsmetoder och vattenskyddsåtgärder. Alla muddermassor bör placeras på land. I övrigt har fiskeområdet hänvisat till sin påminnelse av 13.9.2002. 5) Öja fiskelag har ansett att det i det ifrågavarande ärendet är fråga om anläggande av en ny farled och miljötillståndsverket bör särskilt beakta det som stadgas i 4 kap. 3 vattenlagen vid beslutsfattandet. Fiskelaget har yrkat att vattenkvalitetskontrollen skall fortgå under en tidsperiod om fem år efter muddringen. Kontrollen skall innefatta sådana parametrar som behövs vid mätning av eventuella skador på fiskstammarna, så att muddermassornas och muddringens inverkan på vattendraget därigenom kan kontrolleras. Kontrollprogrammet bör innefatta alkalitets-, asiditets- och sulfatanalyser. Av bottensedimentproverna bör sulfid-, järn- och manganhalterna analyseras. Inom ramen för det fiskeriekonomiska kontrollprogrammet bör storleken av fiskstammarna i Larsmo-Öjasjön samt i det närbelägna havsområdet uppföljas. Sökanden bör deponera en säkerhet för täckande av skador hos länsstyrelsen i Västra Finlands län. Vid Gåsö bro bör monteras en strömningsmätare som även utrustats med en sedimentfångare. En del av de på vattenområden belägna deponeringsområdena blir enligt fiskelagets uppfattning i och med deponeringen landområden. Deponeringsområdet 6 bör preciseras noggrannare i terrängen och ägaren bör utredas. För deponeringsområde 5 har uppgivits fel ägare och samtycke av ägaren saknas därmed. Fiskelaget har inte förordat beviljandet av tillstånd. I övrigt har fiskelaget hänvisat till sin påminnelse av 16.9.2002. Genmäle Sökanden har 18.6.2003 tillställt miljötillståndsverket sitt genmäle med anledning av utlåtandena. Sökanden har ansett att Österbottens arbetskrafts- och näringscentrals yrkanden angående fiskevårdsavgift är oskäliga, eftersom muddringsmassorna deponeras på landområden och muddringsarbetena utförs under den tid vattnet är öppet med beaktande av fiskarnas vår- och höstlek. På detta sätt orsakas fiskeekonomin minsta möjliga men. Sökanden har beträffande byggnads- och miljönämndens i Karleby stad utlåtande hänvisat till tilläggsutredningen nedan. Beträffande Öja fiskelags utlåtande har sökanden hänvisat till sitt genmäle med anledning av TE-centralens utlåtande och därtill konstaterat att man vid utförandet av muddringsarbetena kommer att förfara sålunda att fiskeekonomin och miljön orsakas minsta möjliga men. Tilläggsutredning och ändring av ansökan
Återtagande och ändring av ansökan MILJÖTILLSTÅNDSVERKETS AVGÖRANDE Processuella avgöranden Lämnande därhän 16 Sökanden har 18.6.2003, 3.7.2003, 22.8.2003 och 18.9.2003 tillställt miljötillståndsverket tilläggsutredning. Sökanden har avstått från användandet av deponeringsområdena 3, 4 och 8. Deponeringsområde 2 har utvidgats jämfört med den ursprungliga planen. Sökanden har 23.6.2004 återtagit sin ansökan till den del den gällde utförande av muddringar i Öjasjön. Sökanden har anhållit om tillstånd för muddring på muddringsområdena 101, 102, 103, 104, 112 och 113 i Larmosjön samt för deponering av muddermassor på deponeringsområdena 1 och 2. Muddringsområdena 101, 102, 103, 104 är belägna på det samfällda området RNr 876:3 i Larsmo by i Larsmo kommun. Muddringsområdet 112 är beläget på det samfällda området RNr 876:1:0 i staden Jakobstad och muddringsområdet 113 på de samfällda områdena RNr 876:1:0 och 876:2:0 i Kronoby kommun. Deponeringsområde 1 är beläget på det i Larsmo by i Larsmo kommun belägna samfällda området RNr 876:3, som förvaltas av delägarlaget Larsmo by fiskelag. Deponeringsområde 2 är beläget på den i Hästö by i Kronoby kommun belägna fastigheten Stenåkers RNr 23:148, som ägs av Harry Hästö. Sökanden har ingått avtal med delägarlaget Larsmo by fiskelag och Harry Hästö om deponeringen av muddermassorna. Miljötillståndsverket lämnar ansökan därhän till den del den gällde muddring av de i den till ansökan bifogade planen angivna muddringsområdena 105, 107, 108, 109, 110 och 111 samt deponering av massorna på deponeringsområdena 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9/1 och 9/2. Motivering Sökanden har återtagit ansökan till denna del. Lämnande utan prövning Förkastande av yrkande Miljötillståndsverket lämnar Öja fiskelags yrkande som gäller anläggande av en ny farled utan prövning, eftersom det i detta ärende inte är frågan om inrättande av en farled.
17 Avgörande av tillstånd Tillståndsbestämmelser Miljötillståndsverket förkastar det av Öja fiskelag framställda yrkandet om att sökanden bör åläggas ställa en säkerhet för ersättande av eventuella oförutsedda skador av företaget, eftersom detta yrkande saknar stöd i lag. Miljötillståndsverket beviljar Föreningen Skärgårdsrådet r.f. tillstånd till muddring av båtrutten i Larsmosjön och deponering av muddermassor i staden Jakobstad samt i Larsmo och Kronoby kommuner i enlighet med den till ansökan bifogade planen på så sätt ändrad som framgår av kompletteringarna av ansökan som tillställts miljötillståndsverket 22.8.2003 och 23.6.2004. För att kompensera de skador som orsakas av muddringen och deponeringen av muddermassor på fiskbeståndet och fisket ålägger miljötillståndsverket tillståndshavaren att betala en fiskerihushållningsavgift i enlighet med tillståndsbestämmelse 8). Företaget kan orsaka yrkesfiskarna skada, men eller annan förlust av förmån som skall ersättas enligt vattenlagen. Om ersättandet av dessa förordnas i tillståndsbestämmelse 7). Företaget förorsakar inte på förhand sett annan skada, men eller förlust av förmån som skall ersättas enligt vattenlagen. Tillståndshavaren skall följa stadgandena i vattenlagen och tillståndsbestämmelserna nedan. 1) Muddring får utföras på muddringsområdena 101, 102, 103, 104, 112 och 113. 2) Muddringen av vattenområdena och deponeringen av muddermassorna skall utföras möjligast kontinuerligt på ett sådant sätt och under en sådan tid att vattenområdet och dess användning förorsakas minsta möjliga men. Arbetet bör utföras så att uppgrumlingen av vattnet är möjligast ringa. Muddringsarbetena skall utföras under tiden 1.7-15.9. 3) Muddermassorna skall deponeras på deponeringsområdena 1 och 2. Muddermassorna skall deponeras på ett sådant sätt och strandlinjen vid deponeringsområdena skall förstärkas så att muddermassorna inte kan rinna tillbaka till havet. Muddermassornas surhet (ph) bör mätas och massorna bör vid behov kalkas. 4) Efter att arbetena slutförts skall muddrings- och deponeringsområdena och dessas omgivningar uppsnyggas och försättas i vederbörligt skick. Deponeringsområdena skall återställas och anpassas till miljön i enlighet med planen för återställandet av miljön på depo-
18 neringsområdena av 31.12.2002. Planen, som vid behov kan kompletteras, bör inlämnas till Västra Finlands miljöcentral för godkännande före inledandet av arbetena. 5) Arbetena skall påbörjas inom tre år och slutföras inom fem år efter det att detta beslut vunnit laga kraft, vid äventyr att tillståndet annars förfaller. 6) Tillståndshavaren skall utföra kontroll av arbetets utförande och vattenkvaliteten samt företagets inverkan på fiskbestånden och fisket i enlighet med förslaget till kontrollprogram av 4.12.2002. Resultaten av kontrollen och slutsatserna av dessa bör rapporteras till Västra Finlands miljöcentral och miljövårdsmyndigheterna i staden Jakobstad och i Larsmo och Kronoby kommuner med de intervaller som framförts i förslaget till kontrollprogram. Avvikande från förslaget till kontrollprogram skall sammandraget av kontrollerna tillställas ovannämnda myndigheter före utgången av maj månad påföljande år efter slutförandet av arbetena. Uppgifterna skall även på begäran ges sakägarna till påseende. 7) De skador som eventuellt uppstår av arbetets utförande och som omedelbart framträder skall utan dröjsmål ersättas, såvida ej annat avtalas. Tillståndshavaren skall sträva till att avtala om ersättning av skador, men och förluster av förmåner som eventuellt orsakas yrkesfiskare. Till den del avtal om ersättningarna inte uppnås mellan tillståndshavaren och vederbörande skadelidande bör tillståndshavaren anhängiggöra en ansökan hos miljötillståndsverket om ersättning av de av företaget orsakade skadorna inom två år från att arbetena slutförts. Till ansökan bör bifogas en på de utförda kontrollerna baserad utredning om företagets inverkan på vattenområdet och en uppskattning av de orsakade skadorna, menen och förlusterna av förmåner samt en individualiserad framställning till ersättningar särskilt för de yrkesfiskare som idkar fiske på företagets verkningsområde och som har orsakats skada som skall ersättas. 8) Tillståndshavaren skall under de år, som de i detta beslut avsedda muddringarna utförs och under påföljande år erlägga en fiskerihushållningsavgift om 600 euro per år till Österbottens arbetskraftsoch näringscentral för kompensering av de fiskeekonomiska skadorna på företagets verkningsområde. 9) Tillståndshavaren skall skriftligen på förhand meddela om inledandet av arbetena till Västra Finlands miljöcentral, Österbottens arbetskrafts- och näringscentral och till miljövårdsmyndigheterna i staden Jakobstad och i Larsmo och Kronoby kommuner. Sedan byggnadsarbetena slutförts skall därom inom 60 dagar skriftligen meddelas miljötillståndsverket och ovannämnda myndigheter.
19 Motivering Företaget är behövligt för en förbättring av båtrutten i Larsmosjön, vilket i sin tur befrämjar sjösäkerheten och turismen i området. Utgående från resultaten av sedimentundersökningen som utförts i november 2002 är halterna av skadliga ämnen i sedimenten inte så stora att det borde uppställas särskilda krav på behandlingen av muddermassorna förutom eventuell kalkning av massorna. Företaget förorsakar lokalt uppgrumling av vattenområdet, vilket kan medföra skadliga verkningar för fiskbestånden och fisket. Tidsperioden, under vilken arbetena får utföras har begränsats för att minska de av arbetena förorsakade menen. Till övriga delar kan de skadliga verkningarna av företaget kompenseras med skötselåtgärder som utförs med användning av den i tillståndsbestämmelse 8) förordnade fiskerihushållningsavgiften. Muddringen och deponeringen av muddermassor kan orsaka yrkesfiskarna skada, men eller annan förlust av förmån som skall ersättas. Det är dock inte möjligt att på förhand uppskatta yrkesfiskarnas ekonomiska förluster. Av denna orsak har tillståndshavaren i tillståndsbestämmelse 7) förordnats anhängiggöra en ansökan hos miljötillståndsverket om ersättning av de av företaget orsakade skadorna, ifall avtal om ersättningarna inte uppnås mellan tillståndshavaren och vederbörande skadelidande. Nyttan av företaget är avsevärt större än de skador, men eller andra förluster av förmåner som företaget medför. Lagrum 2 kap. 6 2 mom. och 22 vattenlagen. Utlåtande om påminnelser och yrkanden Företagets omfattning Miljötillståndsverket ger inget utlåtande med anledning av de påminnelser och yrkanden som gällde den del av ärendet, som miljötillståndsverket lämnat därhän efter att ansökan till denna del återkallats. Tillstånd till muddring har i enlighet med tillståndshavarens återtagande och ändring av ansökan av 23.6.2004 beviljats på det sätt som framgår av tillståndsbestämmelse 1) och 2). Företagets omfattning och mängden massor som skall muddras har därmed minskat jämfört med tillståndshavarens ursprungliga ansökan. Deponeringsområdena Tillståndet till deponering av muddermassor gäller enbart deponeringsområdena 1 och 2 i och med att tillståndshavaren under ärendets handläggning har avstått från ansökan till den del den gällde de övriga deponeringsområdena. Sedimentundersökning