TRÄNING MED VIBROSFÄR Kan det förbättra ryttarens bålstabilitet?

Hippologenheten Fördjupningsarbete nr 380 2010 TRÄNING MED VIBROSFÄR Kan det förbättra ryttarens bålstabilitet? Erica Håkansson & Julia Kofoed Hansson Flyinge HANDLEDARE: Mette Henriksen, Flyinge Bitr. Camilla Söderquist, Flyinge Fördjupningsarbete omfattande 5 poäng ingår som en obligatorisk del i hippologutbildningen och syftar till att under handledning ge de studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Föreliggande uppsats är således ett elevarbete och dess innehåll, resultat och slutsatser bör bedömas mot denna bakgrund. ISSN 1402-2052

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Referat 3 2. Inledning 3 2.1 Syfte och frågeställning 4 3. Bakgrund 4 3.1 Sitsen 5 3.2 Balansen 5 3.3 Bålstabiliteten 5 4. Material och Metod 6 4.1 Instruktörens utvalda ridövningar 7 4.2 Sjukgymnastens utvalda benövningar 8 4.3 Vibrosfärövningarna från företaget 8 4.4 Databearbetning och statistik 10 5. Resultat 11 6. Diskussion 14 7. Slutsats 16 8. Referenser 17 9. Bilagor 18 2

1. REFERAT Ryttare oavsett disciplin behöver ha en bra sits och balans då det underlättar kommunikationen mellan häst och ryttare. En bra balans ger bättre följsamhet vilket ökar samspelet mellan häst och ryttare. Möjligheterna till att förbättra sig som ryttare ökar om det finns alternativ till hästen att träna upp sin sits med. Det kan vara en bra hjälp för att få mängdträning av sitsen, utan att behöva använda sig av en häst. Syftet med fördjupningsarbetet är att undersöka möjligheten till träning av bålstabilitet och balans hos ryttaren utan att använda hästen. Frågeställningen är: Kan vibrosfären vara ett kompletterande träningsredskap för ryttaren med syfte att förbättra bålstabiliteten och balansen? Studien genomförs som ett crossoverförsök. et går ut på att se om det går att urskilja några förbättringar av bålstabiliteten och balansen hos försöksobjekten, efter sex veckors träning med vibrosfären. I försöket ingår tio försöksobjekt i åldern 20-28 där alla är kvinnor. Utläses p-värdet på resultatet är det endast bålstabiliteten vid ridövningarna som kan påvisa att det till 95 % är sannolikt att det är träningen som har lett till förbättringen. På balansen syns även att det finns en tendens till att försöksobjekten har förbättrats genom träningen under försöksperioden. Stabiliteten har en mindre förbättring men den är inte tillräcklig för att p-värdet skall bli stort nog för att det säker skall kunna bedöma det som signifikant. Slutsatsen är; Vid kombination av ridträning och träning med vibrosfär förbättras bålstabiliteten till häst. Det finns även en tendens till att balansen har förbättrats av träningen. NYCKELORD: Bålstabilitet, balans, vibrationsträning och sits 2. INLEDNING Ryttare oavsett disciplin behöver ha en bra sits och balans då det underlättar kommunikationen mellan häst och ryttare. En bra balans ger bättre följsamhet vilket ökar samspelet mellan häst och ryttare. Möjligheterna till att förbättra sig som ryttare ökar om det finns alternativ till hästen att träna upp sin sits med. Det kan vara en bra hjälp för att få mängdträning av sitsen, utan att behöva använda sig av en häst. Grunden för att kunna inverka på hästen är en välbalanserad sits, samt förmågan att hitta balansen och jämvikten i ridningen (Ridhandboken I, 2004). Sitsen ska både bidra till att kunna använda ändamålsenliga hjälper samtidigt som hästen och ryttaren ska kunna röra sig i jämvikt och balans (Tibblin, 2006). En god hållning och bra balans som ger en god sits vid ridning är alltså av yttersta vikt för ryttaren. När hästen är i rörelse ska ryttaren upprätthålla en rak och följsam överkropp för att underlätta arbetet för hästen vilket kräver en god bålstabilitet. Ridning kräver inte så mycket muskler som skicklighet att kunna koordinera kroppens rörelser (Ridhandboken I, 2004). Valet av ämne är av intresse för ridsporten och för förbundet därför att det är en metod som kan tillämpas av så väl proffsryttare som ridskoleryttare. Träning som har balans och bålstabilitet i fokus för att förbättra sitsen har under utbildningen intresserat oss. Detta arbete är därför inriktat mot möjligheten för ryttare att förbättra sin sits, med fokus på bålstabilitet och balans med alternativa träningsredskap. Detta blev möjligt då ett företag kontaktade Flyinge AB och gärna ville få sitt nya träningsredskap, en så kallad vibrosfär, testat i detta avseende. 3

En vibrosfär är ett redskap som har en rund botten med en plan platta på ovansidan (se bilaga 1) och den placeras på en vadderad dyna på golvet för stående och sittande övningar. Den är eldriven och ska kopplas till ström, med hjälp av en manuellkontroll kan tidsintervall och frekvensen på vibrationerna ställas in. Tidsintervallen bestämmer hur många sekunder den vibrerar i streck innan träningsintervallen är slut. Frekvensen bestämmer i vilken våglängd den skickar ut vibrationerna, det vill säga hur tätt vibrationerna kommer efter varandra. I tidigare hippologiska fördjupningsarbeten finns undersökningar som testar möjligheten till alternativ balansträning för ryttaren utan häst, liksom i detta försök (M. Hammarström, 2001). Samt ett som jämför om det finns ett samband mellan hoppryttarens balans med respektive utan häst (Isacsson, 2000). Material och metod i det här försöket är framtaget mestadels på egen hand och inte på samma sätt som i tidigare försök. Det som kan utläsas ur de arbeten som har genomförts tidigare, visade fördjupningsarbetet om Går det att förbättra sin balans till häst genom att cykla enhjuling? (Hammarström, 2001). Det fanns inte några säkra värden till om det verkligen var enhjulingen som var orsaken till en förbättring på 54 % hos testgruppen mot en på 34 % hos kontrollgruppen. De uppnådde resultaten kan bero på att det endast var 4 deltagare som tränade under 12 veckor och ytterligare 4 stycken personer agerade kontrollgrupp. År 2000 kontrolleras hoppryttarens balans och jämförs med ryttarens balans i fysiska tester utan häst. Denna studie innefattar åtta testpersoner som alla genomgick olika test både till häst och utan häst. Resultaten för varje testperson i hopptestet jämfördes därefter med sammas testpersons resultat från de fysiska testerna. Studiens resultat löd att det inte gick att med hjälp av de resultat som blivit, påvisa att det fanns ett samband mellan ryttarens balans i hoppning jämfört med ryttarens balans i de fysiska testerna som utförts. Detta kan bero på det låga antalet testpersoner, de kanske hade fått ett annat resultat om de hade utformat testerna lite annorlunda så att andra muskler och övningar som testades och bedömdes. Med utgångspunkt från dessa arbeten samt intresset för träning som har balans och bålstabilitet i fokus för att förbättra sitsen med alternativa träningsredskap kom arbetes fokus att ligga på träning med en vibrosfär kombinerat med ridövningar. 2.1 Syfte och frågeställning Syftet är att: Undersöka möjligheten till träning av balans och bålstabilitet hos ryttaren utan att använda hästen. Frågeställning: Kan vibrosfären vara ett kompletterande träningsredskap för ryttaren med syfte att förbättra bålstabiliteten och balansen? Hypotesen är: Ryttarens bålstabilitet och balans kan förbättras av träning med vibrosfär. 3. BAKGRUND I denna studie undersöks det om det går att urskilja några förbättringar av bålstabiliteten och balansen hos ryttaren. I avsnittet nedan redogörs för några olika begrepp som är tätt sammankopplade i arbetet. 4

3.1 Sitsen Enligt Zetterqvist Blokhuis (2005) är sitsen ryttarens språk med hästen vid ridning. Den består av olika signaler. Signalerna som i dagligtbruk kallas hjälper kan vara direkta som till exempel skänklarna, de kan också vara mer diskreta som till exempel viktförändring. Ryttaren lär hästen att reagera på hjälperna för att få den att förstå vad den ska göra. Hästarna vill av naturen alltid vara i balans så de försöker balansera upp ryttaren på ryggen, om ryttaren då sitter snett så blir det en sned belastning för hästen, vilket kan leda till skador och förslitningar. För att undvika sned belastning är det viktigt med en sits som uppfyller de fem grundstenarna: 1. Avspändhet 2. Balans/jämvikt 3. Kroppsmedvetenhet/kroppskontroll 4. Rörlighet/smidighet 5. Koordination Sitsen kan tränas upp med många olika metoder. En metod går ut på att ryttaren ska smälta samman med hästen, E. Meyners metod. Den går ut på att ryttaren ska på ett avspänt sätt kunna följa med i hästens rörelser. Meyners menar att genom övningar på marken utan häst kan följsamheten tränas upp, vilket underlättar inlärningen av sitsen till häst. Målet är att öka ryttarens kroppsmedvetenhet så att ryttaren vet vad den gör och hur det ska göras (Zetterqvist Blokhuis, 2005). 3.2 Balansen Som ovan nämns är balansen en av grundstenarna i sitsen. Balansen definieras av Nationalencyklopedin (2008) som förmågan att bibehålla sin jämvikt genom att motverka de krafter som skulle kunna rubba den. Detta sker oftast genom ett omedvetet samspel mellan hjärnan och skelettmuskulaturen via tre sinnesorgan; balansorganet i innerörat, synsinnet och muskelsinnet. Dessa sinnesorgan skickar ut impulser till hjärnstammen som sedan skickar impulserna vidare till lillhjärnan för att den sedan ska skicka ut lämpliga impulser till musklerna så att balansen bibehålls (Nationalencyklopedin, 2008). Balansen är viktig för att ryttaren ska kunna hitta en jämvikt, som ska behållas även när hästen är i rörelse. Det krävs en god balans för att kunna koordinera sina rörelser och underlätta för hästen att hitta sin balans. För att både kunna påverka och känna hur hästen rör sig behöver ryttaren ha en god balans och vara stadig men samtidigt avspänd i sin mellandel. Mellandelen är den del av kroppen som sträcker sig från höften och ner till knäet (Zetterqvist Blokhuis, 2005). 3.3 Bålstabiliteten Bålen utgör grunden till en god kroppskontroll. Det som kallas bålen innefattar: ryggen, bäckenet och skuldergördeln. Dessa delar transporterar kraften i armar och ben till ryggraden. Till skuldergördeln hör nyckelbenen och skulderbladen, vilka förankrar armen genom de muskler som fäster i ryggens mellandel. De möjliggör även armens rörelser. Bäckengördeln består av bukoch sätesmusklerna som arbetar för att bibehålla balansen i förhållande till ryggraden. Bäckenet utgör på så vis en stabil grund för benens rörelser (Elphinston & Pook, 2003). För att förstå hur bålen hänger ihop med ryttarens sits kan det, som i Elphinston (2006), liknas vid att det i kroppen fästs en vajer i bålen som går upp genom kroppen till huvudet. Denna vajer 5

skall fungera som en central och vertikal linje som ger stöd när bålen, armarna och benen rörs. Bålen bildar grunden för att vajern ska kunna bibehållas så rak som möjligt och inte ge vika för vikten åt olika håll vid rörelser. Bibehålls inte denna vajer vertikal och rät blir ryttarens hållning dålig och kontrollen över rörelserna försämras. För att kroppen ska bli så stabil så möjligt överförs arm- och benrörelser via bålens stora gördel som utgörs av flertalet skelett- och muskelfästen. Bålens muskulatur är med sin breda struktur och det sätt de fäster på väldigt bra anpassade för det stabiliserande arbetet. Detta sätt att stabilisera kroppen fungerar tyvärr endast när kroppen används på ett optimalt sätt, det vill säga när kroppen är i balans. Det finns alternativa rörelsemönster som sliter kroppen på ett felaktigt sätt, till exempel dålig hållning. Det som då händer är att skelett- och muskelfästena som inte är byggda för att klara av den ojämna belastningen blir belastade och slits, vilket så småningom kan leda till skador av olika slag. Fästpunkterna kommer då närmre varandra så musklernas dragriktning påverkas vilket gör att kroppshållningen försämras. Syftet med att träna bålstabiliteten är att ge de arbetande musklerna starka muskelfästen att arbeta utifrån. Det gör att krafterna kan användas i en så effektiv riktning så möjligt. När kraften går den effektivaste vägen kan stabiliteten påverka hastigheten, kraften, styrkan, rörligheten och smidigheten i kroppen på ett positivt sätt (Elphinston, 2006). Bålstabilitet är kroppens förmåga att vara ett stöd för armar och ben när de utsätts för belastning och kraft som gör att muskler och leder kan prestera i säkra, kraftfulla effektiva lägen Bålstabiliteten är inte bara avgörande för att ryttare skall kunna vara mer stabila i bålpartiet, det är även viktigt för att kunna använda ben och armar på ett bra och riktigt sätt. Om musklerna är för svaga eller inte tränats upp korrekt för att transportera arm- och benrörelserna till ryggraden så kommer kroppen att kompensera för svagheten. Det leder till att minskad effektivitet, styrkeförlust samt försämrad prestation. Felbelastning kan leda till skador som exempelvis inflammation i axlar eller smärta i ländryggen. De muskler som är viktiga för en god bålstabilitet är den raka inre bukmuskeln och den yttre sneda bukmuskeln samt den tvära bukmuskeln. Den sist nämnda anses vara viktigast då den omsluter hela bålväggen och fäster i bindvävshinnan som täcker ryggraden, vilket gör att den har en avgörande roll i att hålla länden och bäckenet stabilt under rörelse (Elphinson och Pook, 2003). 4. MATERIAL OCH METOD 10 personer delades genom lottning in i en försöks- och en kontrollgrupp. Under 6 veckor fick de genomföra normal ridundervisning alternativt genomföra både normal ridundervisning och träna med vibrosfär. Efter dessa 6 veckor gjordes 2 veckors uppehåll varpå en andra omgång i en crossover-design. Det vill säga båda grupperna bytte med varandra där kontrollgrupp blev försöksgrupp och den tidigare försöksgruppen blev kontrollgrupp. Båda grupperna undersöktes före och efter varje försökstillfälle. sobjekten var kvinnor i åldern 20-28. Alla red i den ridundervisning som var schemalagd inom hippologutbildningen för försökstillfället, vilket omfattade 5-6 gånger i veckan. Utöver dessa tillfällen red de ytterligare ungefär 5 gånger i veckan. 6

Vecka 46-51 år 2007 2-7 år 2008 sobjekt 1-5 Träningsperiod period sobjekt 6-10 period Träningsperiod sobjekten filmades under ovanstående veckor. De genomförde fem olika ridövningar till häst och fyra olika benövningar när de stod på marken. Filmerna bedömdes senare av en oberoende instruktör i ridkonst gällande ridövningarna och benövningarna av två oberoende, legitimerade sjukgymnaster med riderfarenhet. Dessa personer tog fram rid-, respektive benövningarna som de ansåg var passande för att kunna kontrollera balansen och bålstabiliteten. Vid ridövningarna kontrollerades bålstabiliteten medan benövningarna kontrollerade bålstabiliteten och balansen. Allt som filmades skrevs över på DVD-skivor där rid- och benövningarna var skilda åt. Alla tillfällen för varje försöksobjekt var på samma DVD, men tidsordningen var i slumpad ordning. Instruktören och sjukgymnasterna fick granska respektive film obegränsat antal gånger. Resultatet från bedömningen avgjorde om det gick att påvisa ett förbättrat resultat efter träning med vibrosfären. Ridövningarna fick ett helhetsbetyg per tillfälle. Vid benövningarna bedömdes balansen och stabiliteten som två punkter, betygs skala 1-5 där 1 är mindre bra och 5 är bra. Även halvpoäng tilläts. 4.1 Instruktörens utvalda ridövningar Vid ridövningarna användes två svenska varmblodiga skolhästar som var tränade likvärdigt och har ett liknande rörelsemönster. Vid ridövningarna använde linföraren en longeringslina och pisk. Hästarna var utrustade med fasta inspänningar, dressyrsadel och träns med uppbundna tyglar. Hästarna blev longerade på en volt om ca 20 diameter. Varje övning var genomförd först ett varv åt vänster, varpå ett varv åt höger. Tyglarna och sadeln var inte tillåtna att hålla sig fast i under försökets gång, då detta kunde ge en felmarginal i resultatet. Ridövning 1 Trav, nedsittning i sadeln med fötterna i stigbyglarna. Ridövning 2 Trav, nedsittning i sadeln utan stigbyglar. Ridövning 3 Trav, nedsittning i sadeln utan stigbyglar. sobjektet pendlade med sträckta armar, längs sidorna i riktning framåt och bakåt. När höger arm fördes framåt så fördes vänster arm bakåt och tvärtom när vänster förs framåt förs höger bakåt. Armarna ska lyftas så att händerna hamnar i axelhöjd. Ridövning 4 Galopp, nedsittning i sadeln utan stigbyglar 7

Ridövning 5 Galopp, nedsittning i sadeln utan stigbyglar. Vid fem olika tillfällen på ett varv skulle försöksobjektet lyfta upp båda benen samtidigt, så mycket upp i luften att endast sätet har kontakt med sadeln. 4.2 Sjukgymnastens utvalda benövningar Alla sjukgymnastens övningar har genomförts stående på ett ben i ett hörn. Detta för att försöksobjekten inte skulle vara spända sig och känna oro för att falla i golvet om de förlorade balansen. Det var två olika övningar som har genomförts en gång på höger och en gång på vänster ben. Första gången var med öppna ögon följt av en gång med stängda ögon. Genomgående för alla övningarna var att försöksobjekten skulle hålla sitt upplyfta knä i höfthöjd, eller så långt upp denne klarade, men inte över höften. Benet i marken skulle vara avslappnat med något sviktande knä medan ryggen var rak och avslappnad. sobjekten fick under försöket inte vara i kontakt med väggen. Det som bedömts var hur många gånger som försöksobjektet behövde sätta ner benet i marken eller ta i väggen för att behålla balansen, samt hur bra bålstabilitet och balans försöksobjektet har. Benövning 1 Stående på 1 ben i 10 sekunder. Ögonen öppna, därefter byte till nästa ben och upprepa övningen. Benövning 2 Stående på ett ben. Ögonen öppna och huvudet vreds långsamt till höger respektive vänster. Under tiden räknade försöksobjektet till tio och när de tio egna sekunderna har gått skulle objektet titta rakt fram. Därefter byte av ben och upprepad övning. Benövning 3 Utfördes på samma sätt som övning ett, men försöksobjektet skulle blunda. Benövning 4 Utfördes på samma sätt som övning två, men försöksobjektet skulle blunda. 4.3 Vibrosfärövningarna från företaget Träningsövningarna som utfördes på vibrosfären var utvalda av en sjukgymnast från företaget. Övningarna var utvalda för att få ett program som bestod av en blandning med huvudfokus på bålstabiliteten och balansen, även om ben och armar också tränats i några övningar. Var och en av övningarna har olika utgångspositioner. Träningsperiod sojekten har tränat med vibrosfären i sex veckor, tre dagar i veckan på valfria dagar. Varje träningstillfälle har innehållt sex olika övningar. Varje övning har repeterats tre gånger och varje repetition var i 30 sekunder. De tre sista veckorna har tiden ökats för varje repetition till 45 sekunder. Under hela försöket har det använts en frekvens på 30 Hertz. 8

Vibrosfärövning 1 Denna var grunden till alla övningar då den var stående. Det var dock viktigt att positionen hölls. Vibrosfärövning 2 Denna övning stimulerade musklerna som påverkar stabiliteten i bålen då den person som tränade hela tiden var tvungen att parera trycket som den får av sin träningspartner. (författarnas bild) Vibrosfärövning 3 Denna övning tränade bålen. Vibrosfärövning 4 Denna övning tränade bålen och magen. 9

Vibrosfärövning 5 Denna övning var en helkroppsövning, som krävde förmågan att stabilisera sig själv och den var bra för bålen. Vibrosfärövning 6 Denna övning var för hela kroppen den har tränat de lednära stabiliserande musklerna då bålen krävde mycket stabilisering. (Bilderna hämtade från instruktionsbroschyren från vibrosfärens upphovsmän) 4.4 Databearbetning och statistik Medeldifferensen har beräknats som skillnaden mellan de olika bedömningstillfällena. Värdena som jämförts var från det sista och det första bedömningstillfället i tränings- och kontrollperioderna. Båda försöksperioderna och kontrollperioderna har slagits ihop och sammanställts var för sig i tabeller för att göra det lättare att få en överblick av vad som har hänt under försöken. En students t-test har använts för att beräkna p-värden, (probability, som beskriver hur stor sannolikheten är att de värden och resultat som studien fått fram inte beror på en slump). Ett p-värde som ligger på <0.05 innebär att det är <5 % sannolikhet att de bedömda värdena beror på en slump. Det vill säga chansen är stor att det är en faktisk skillnad. 10

5. RESULTAT Figur 1 Bålstabilitet 4,5 4 3,5 3 Medlelvärde 2,5 2 Objekt 1-5 Objekt 6-10 1,5 1 0,5 0 V46 V51 V2 V7 Bedömningstillfälle Figur 1 Figuren visar medelvärdet på bålstabiliteten för objekt 1-5 och objekt 6-10 i var sin stolpe per bedömningstillfälle. Grupp 1 med objekt 1-5 är försöksgrupp (har tränat med vibrosfär) vid de två första filmtillfälllena och kontrollgrupp (endast ordinarie ridträning) de två sista. Grupp 2 med objekt 6-10 är kontrollgrupp vid de två första tillfällena och försöksgrupp vid tillfälle 3 och 4. De veckor när grupp 1 tränar är grupp 2 kontrollgrupp och när grupp 2 tränar är grupp 1 kontrollgrupp. 11

Figur 2 Balans 3,5 3 2,5 Medelvärde 2 1,5 1 Objekt 1-5 Objekt 6-10 0,5 0 V46 V51 V2 V7 Bedömningstillfälle Figur 2 Figuren visar medelvärdet på balansen för objekt 1-5 och objekt 6-10 i var sin stolpe per bedömningstillfälle. Grupp 1 med objekt 1-5 är försöksgrupp vid de två första filmtillfällena och kontrollgrupp de två sista. Grupp 2 med objekt 6-10 är kontrollgrupp vid de två första tillfällena och är i försöksgruppen vid tillfälle 3 och 4. De veckor när grupp 1 tränar är grupp 2 kontrollgrupp och när grupp 2 tränar är grupp 1 kontrollgrupp. 12

Figur 3 Stabilitet 4 3,5 3 2,5 Medelvärde 2 1,5 Objekt 1-5 Objekt 6-10 1 0,5 0 V46 V51 V2 V7 Bedömningstillfälle Figur 3 Figuren visar medelvärdet på bålstabiliteten i bentestet, benämns nedan stabiliteten, för objekt 1-5 och objekt 6-10 i var sin stolpe per bedömningstillfälle. Grupp 1 med objekt 1-5 är försöksgrupp vid de två första filmtillfällena och kontrollgrupp de två sista. Grupp 2 med objekt 6-10 är kontrollgrupp vid de två första tillfällena och är i försöksgruppen vid tillfälle 3 och 4. De veckor när grupp 1 tränar är grupp 2 kontrollgrupp och när grupp 2 tränar är grupp 1 kontrollgrupp. 13

Figur 4 Medeldifferensen 2 1,5 1 0,5 Differensen 0 Balans Stabilitet Bålstabilitet -0,5-1 -1,5-2 Grupperna Figur 4 Figuren visar medeldifferensen av det sammanlagda resultatet för samtliga objekt när de är försöks- respektive kontrollgrupper. De första tre staplarna visar resultatet för de båda försöksgrupperna och är indelade i balans, stabilitet och bålstabilitet. De sista tre staplarna är uppbyggda på samma sätt men visar båda kontrollgruppernas resultat. Värdena i staplarna står för respektive p-värde. Linjerna på staplarna är standardavvikelsen. Det som kan utläsas av resultatet ovan är att p-värdet visar att bålstabiliteten till häst är 0.05 och därmed signifikant. P-värdet för balansen visar en tendens till förbättring. Detta gäller när resultatvärdena för båda gruppernas försöksperioder är ihopsatta. Resultatet visar i övrigt inga signifikanta skillnader. Standaravvikelserna visar att det är spridning i resultatet. 6. DISKUSSION För att underlätta för läsaren upprepar vi här frågeställning, syfte och hypotes. Syftet är Att undersöka möjligheten till förbättrad balans och bålstabilitet med andra redskap än hästen för ryttare. Frågeställningen är: Kan vibrosfären vara ett kompletterande träningsredskap för ryttaren med syfte att förbättra sitsen? Hypotesen är att: Ryttarens bålstabilitet, balans och därmed sits kan förbättras av träning med vibrosfär. 14

Resultatet i Figur 1 visar att alla har förbättrat bålstabiliteten när de var försöksgrupp, resultatet och p-värdet i figur 4 visar att det är en signifikant skillnad. Grupp 1 förbättrade sig inte med lika stora siffror under sin träningsperiod som grupp 2. Grupp 1 har förbättrat sin medelpoäng under träningsperioden. De har efter vilan v. 52 år 2007 v.1 år 2008 ett något lägre medelvärde för att vid sista tillfället ligga på ett högre medelvärde än vid första filmningstillfället. Det som är något missvisande är att grupp 2 har en högre träningseffekt men detta stämmer inte riktigt, för vid tillfälle ett och två har grupp 2 uppnått samma medelvärde. Det som kan utläsas är att innan träningsperioden sänktes medelvärdet för att avsluta med ett medelvärde på samma nivå som vid de två första tillfällena. Bålstabiliteten i bentesten, figur 3, pendlar i resultatet, skillnaden är ej signifikant se figur 4. Medelvärdet visar att båda grupperna har förbättrats under den period respektive grupp var försöksgrupp. Grupp 1 har försämrat sitt resultat under viloperioden för att sedan få ett lika eller ett bättre resultat efter tiden som kontrollgrupp. Grupp 2 visar sig ha ett relativt högt medelvärde vid första tillfället för att sedan försämra sitt resultat under tiden som kontrollgrupp. För att efter viloperioden ha förbättrats eller ha uppnått utgångsläget, sedan når de det högsta medelvärdet vid slutbedömningen efter sin träningsperiod. Vad kan då detta bero på? Alla benövningarnas resultat kan variera på grund av hur fokuserad försöksobjekten är under filmningarna. Det kan vara yttre omständigheter som har påverkat. Som försöksgrupp har stabiliteten på bentestet inte förbättrat så mycket att det säkert beror på träningen utan det kan bero på yttre omständigheter. Balansen, figur 2, har förbättrats under båda perioderna men endast hälften så mycket för grupp 1 som för grupp 2. Under andra träningsperioden har även kontrollgruppen (grupp 1) förbättrat sin balans. Vår slutsats är att övningar på ridlektionerna har gjort att alla har förbättrats men att träningen även har spelat in och därför blir försöksgruppens resultat så mycket bättre, eftersom resultatet visar att alla har förbättrat balansen under andra perioden. En felmarginal i sammanhanget kan vara att försöksobjekten under tiden lärde sig övningarna och hur de skulle parera när de tappade balansen. För att kunna få ett säkrare resultat med fler personer, slogs båda gruppernas resultat ihop under försöks- respektive kontrollperioden (bilaga 2). Utläses p-värdet på dessa resultat är det endast bålstabiliteten vid ridövningarna som kan påvisa att det till 95 % är sannolikt att det är träningen som har lett till förbättringen = p-värde för det resultatet är 0.05 detta är under försöksperioderna. Standardavvikelsen är förhållandevis stor då det på en liten skala blir stora utslag. På balansen finns en tendens till förbättring efter träning under försöksperioden. Här är p-värdet 0.11 vilket är något högre än bålstabilitetens, men standardavvikelsen är även här förhållandevis stor. Den totala förbättringen är inte lika stor som jämfört med bålstabiliteten. Stabiliteten har en liten förbättring men det är dock inte signifikant skillnad, trots att standardavvikelsen är mindre jämfört med de andra värdena. Figur 4 visar för kontrollgruppen att resultatet har försämrats för balans och bålstabilitet men inte för stabiliteten under kontrollperioden. Vid utläsning av p-värdet visar det att skillnaden inte är signifikant på några av de tre punkterna. De som var försöksgrupp innan vilan försämrade sig något under den. De som skulle bli försöksgrupp blev något bättre förutom i bålstabiliteten, se figur 1-3. 15

För att få en större säkerhet i resultaten hade det varit nödvändigt med fler testpersoner, samt en längre träningsperiod under flera veckor. Avgränsningen i detta arbete med antalet träningsveckor och antalet personer som ingick i försöket beror på att kursen endast omfattar fempoängs arbete, samt svårigheten att under längre tid få ihop testpersoner som kontinuerligt kan medverka i försöken. Vid ett av filmtillfällena utelämnades av misstag ridövning 4 för samtliga objekt, som kan ha påverkat resultatet. Det finns därför vid detta tillfälle inte någon ridövning 4 att jämföra med vilket kan ha påverkat bedömningen både på ett positivt eller negativt sätt. Vid samtliga ridtest gavs instruktioner att sadel och tyglar inte skulle användas mer än i nödfall. I ridövning 5 var det några av försöksobjekten som inte vågade släppa taget eller tog tag när de var på väg att tappa sin balans, vilket också kan ha påverkat resultatet. Vi hade även två objekt som under träningsperiod 2 fick skjuta fram en vecka till slutfilmningen på grund av sjukdom. De tränade ändå under sammanlagt sex veckor. Det kan inte uteslutas att hälsostatus, förkylning eller lättare sjukdom med mera, kan ha påverkat resultatet under hela försöket. Efter filmningstillfälle 1 byttes en av hästarna, som användes vid ridövningarna ut, på grund av skada. Denna ersattes dock av en så likvärdig häst som möjligt. Träningsperioderna var endast sex veckor vilket enligt företaget med vibrosfären är minimiperioden för uppnå en effekt av träningen. Sannolikt är att det hade gått att visa större effekt om försöket genomförts under en längre tid. Det är heller inte säkerställt hur försöksobjekten presterade vid de fyra filmningstillfällena och om det var positivt eller negativt inställda till vibrosfärträningen, vilket kan medvetet eller omedvetet ha påverkat resultaten. En konsekvens av studien i detta arbete är att det hade varit mer relevant att ha benövningar som testar bålstabiliteten och balansen, samt under ridövningarna fått in balansen i bedömningsaspekten. Det hade då varit lättare att dra paralleller mellan resultatet på marken och till häst. et skulle kunna göras om och då vara mer omfattande för ett säkrare resultat. Det vore även intressant att forska på andra träningsredskap som har med ryttarens sits, balans och bålstabilitet att göra. Frågor som återstår och inte kunnat besvaras i detta arbete, men väckt nya tankar och kanske kan inspirera till framtida studier och forskning är: Förbättrade sig grupp 2 egentligen lika mycket som resultatet visar? Eller hade de en svacka innan träningsperioden började för att sedan då bara uppnå utgångsläget igen? Hade de uppnått ett högre resultat om de hade fortsatt träna? Är det så som det går att utläsa för grupp 1 att förbättring sker under träningstiden och att träningseffekten tappas när träningen upphör? Ska träningen fortsätta för att upprätthålla resultatet eller stabiliseras det om träningsperioden är längre? 7. SLUTSATS Slutsatsen är att vid kombination av ridträning och träning med vibrosfär förbättras enligt våran studie bålstabiliteten till häst. Det finns även en tendens till att balansen kan förbättrats av träningen. Vi antar därmed vår hypotes, som lyder; ryttarens bålstabilitet och balans kan förbättras av träning med vibrosfär. 16

8. REFERENSER Elphinston J, Total stabilitetsträning, Stockholm : SISU idrottsböcker, 2006 Elphinston J och Pook P., Bålstabilitet: fakta och övningar på balansboll, Farsta : SISU, 2003 Hammarström M., Fördjupningsarbete nr.168 Går det att förbättra sin balans till häst genom att cykla enhjuling?, Flyinge, 2001 Isacsson J., Fördjupningsarbetet nr.102 Finns det något samband mellan ryttarens balans i hoppning och ryttarens balans utan häst?, Flyinge, 2000 Nationalencyklopedin. [hämtad den: 2008-04-30] www.ne.se. Ridhandboken 1: Grundutbildning för ryttare och häst, Kolbäck : Svenska Ridsportsförbundet, 2003 Tibblin B., Ridlära, Stockholm: Natur och kultur, 2006 Zetterqvist Blokhuis M, A. Aronsson, Ryttarens sits och balans : hjälpreda för ridlärare och ryttare, MZ Equine Pedagogic, 2005 17

BILAGOR Bedömningsmall för benövningarna 1=Dåligt 5=Bra Skriv en siffra mellan 1-5 för varje tillfälle i rutan. Namn: Tillfälle 1 Tillfälle 2 Tillfälle 3 Tillfälle 4 Balans Stabilitet Balans Stabilitet Balans Stabilitet Balans Stabilitet Bedömmnigsmall för ridövningarna 1=Dåligt 5=Bra Skriv en siffra mellan 1-5 för varjetilllfälle i rutan. Namn: Tillfälle 1 Tillfälle 2 Tillfälle 3 Tillfälle 4 18

DISTRIBUTION: Sveriges Lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Hippologenheten Department of Equine Studies Box 7046 750 07 UPPSALA Box 7046 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 21 43 Tel: +46-18 67 21 43 Fax: 018-67 21 99 Fax: +46-18 67 21 99 19