Visuella berättelser från overkligheten...

Dispositon av C-uppsats Visuella berättelser från overkligheten... Therese Norrmén Konstfördjupning med examensarbete, 30 hp Handledare: Helen Vigil, Kenneth Karlsson och Ewa Aagborg BI åk 4 Konstfack

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 3 1.1 Bakgrund...3 1.2 Syfte... 3 1.3 Frågeställningar... 4 1.4 Material och avgränsningar... 4 1.5 Metod... 4 1.6 Teori...5 1.6.1 Vad är en visuell berättelse?... 5 1.6.2 Narratologi... 5 1.6.3 Platta och runda karaktärer... 6 1.6.4 Berättandet som en social handling... 6 1.6.5 Narrativitet och social analys... 7 1.6.6 Ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på berättelser...7 1.6.7 Hermeneutik med tolkningen i centrum...8 1.6.8 Intertextualitet... 8 1.7 Forskningsöversikt...8 2. UNDERSÖKNING OCH PROCESS...9 2.1 Serieteckning - lektionsupplägg...9 2.2 Val av saga/berättelse... 9 2.3 Skapande av seriefigurer...10 2.4 Konsten att berätta visuellt... 11 3. PRESENTATION OCH ANALYS AV FÄRDIGA RESULTAT...12 3.2 Sammanställt resultat av tema... 13 3.2.1 Genusskillnader...13 3.3 Urval av serieteckningar... 13 3.4.1 Äventyr...14 3.4.2 Våld... 14 3.4.3 Kärlek/melodram... 15 3.4.4 Humor och ironi... 16 3.5 Revidering...16 5. KONSTNÄRLIG GESTALTNING... 18 6. FORTSATT ARBETE... 19 KÄLLFÖRTECKNING... 20 Litteraturförteckning...20 Opublicerade artiklar... 20 Internetkällor...20

1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Vi människor har ständigt berättat historier både verbalt och visuellt för att förstå verkligheten, skapa struktur och ge mening åt tillvaron. Berättelserna ger därför inte bara underhållning utan fyller även en viktig funktion för vår syn på världen och oss själva. Genom berättelser konstruerar 1 vi vår uppfattning om världen, oss själva och andra. Vi försöker förstå det som händer utifrån den bild av världen som berättelserna ger oss. Dessutom speglar berättelserna rådande värderingar, 2 könsroller och etiska regler om vad som är rätt och vad som är fel. Redan från början när jag intresserade mig för konst fascinerades jag av bilder som innehöll någon form av berättelse. Jag drogs till berättelser för de var inblickar i en annan värld. Framförallt gällde det samtida berättande måleri. Att i en bild kunna ana en berättelse där det var något som pågick, att något hade hänt eller skulle komma att hända. Förutom berättande måleri har jag också haft ett starkt intresse för serieteckning, som till sin karaktär just är narrativt. På senare tid har jag upptäckt feministiska serietecknare som Nina Hemmingsson och Liv Strömqvist. Deras serieteckningar berättar om vår samtid, könsroller och förtryck, men de gör det på ett konstnärligt sätt. Serieteckningar brukar väl annars förpassas till kategorin poplärkultur. I synnerhet Nina Hemmingsson arbetar med ett visuellt språk som jag tycker är konst snarare än en mediaproduktion. Förutom mitt eget intresse är berättelser intressanta eftersom de är ett så starkt inslag i vårt samhälle och ungdomars liv, genom film, tv-program, tv-serier, tecknade eller animerade serier, dataspel etc. Jag tycker därför att det är intressant att undersöka hur man kan arbeta med visuella berättelser och då i synnerhet serieteckning med elever. 1.2 Syfte I skolverkets lärandemål för bildämnet i årskurs 9 framhålls att eleverna ska ha förmåga att 3 kommunicera med egna och andras bilder. Betoningen på kommunikation är stark. Det finns flera vägar att gå för att lära sig kommunicera i bild och kommunikationen ser väldigt olika ut beroende på vad det är som ska sägas. Det kan handla om att kommunicera ett uttryck, sälja en vara, berätta 1 Johansson, Anna (2005): Narrativ teori och metod. Lund. Studentlitteratur, s 16 2 Högberg, Åke (2005): Homo Narrans. Den berättande människan eller Vem äger historien?. Göteborg. Fabel Förlag, s 13-17 3 http://www3.skolverket/ki03

en historia etc. Att ha förmåga att berätta i bild upplever jag vara en av grundstenarna i att uppfylla skolverkets mål att eleverna ska kunna kommunicera i bild. Syftet med min undersökning är därför att undersöka elevers arbete med visuella berättelser och då framförallt serieteckningar. 1.3 Frågeställningar Min huvudfrågeställning är: Hur kan serieteckning vara ett sätt för elever i skolan att lära sig kommunicera och berätta visuellt? Med underfrågeställningarna: Vilket innehåll väljer elever att lyfta fram i sina serieteckningar och vilken berättarstruktur använder de sig av? Vilka svårigheter har eleverna med att berätta visuellt? 1.4 Material och avgränsningar Mitt empiriska material består av elevbilder som skapats i undervisningssituationer och fältanteckningar från observationer. Materialet är från en grundskola belägen i söderort där jag undervisat en klass i årskurs 7 i serieteckning. Elevbilderna består av hela klassens serieteckningar, men för att kunna göra en mer kvalitativ analys kommer jag att göra ett urval av klassens serieteckningar och fokusera på fyra elevarbeten. En faktor som kan ha påverkat resultatet är att det i klassen är väldigt få tjejer. Endast sex elever av 25 är tjejer. 1.5 Metod Min metod har varit att genomföra ett lektionsupplägg i serieteckning med min klass i årskurs 7. Jag har gjort fältanteckningar samt kommer att analysera både elevernas arbetsprocess och resultat, d.v.s. analysera hur eleverna har arbetat med sina serier och de problem som de stött på under arbetets gång samt analysera deras färdiga serieteckningar. Resultatet och processen kommer jag att analysera med hjälp av teorier som ryms inom narratologi. De fältanteckningar jag gjort från lektionerna är minnesanteckningar som jag skrivit ned efter lektionstid, eftersom jag som lärare inte haft utrymme att skriva anteckningar under det att lektionerna pågått. Observationerna har till viss del komplicerats av att jag är deras lärare och inte kunnat inta en roll som forskare.

1.6 Teori 1.6.1 Vad är en visuell berättelse? Med en visuell berättelse avser jag en berättelse som framförallt består av bilder och inte det skrivna eller talade språket, vilket kan innebära allt från måleri, skulptur, performance, serieteckning, film etc. Men vad är då en berättelse? En möjlig definition av en berättelse är att den uppfyller följande villkor: 1) den skildrar ett tidsförlopp 2) den skildrar ett handlingsförlopp, med mänskliga (eller antropomorfa) agenter, som strävar efter mål, övervinner hinder etc. 3) den skildrar ett enhetligt förlopp Men tyvärr är det inte så enkelt att dessa villkor är en slutgiltig definition av en berättelse, eftersom allt som kan kallas berättelser inte uppfyller alla tre. Men tillsammans säger de något om vad en typisk berättelse är, dvs en enhetlig skildring av ett enhetligt händelseförlopp som involverar 4 mänskliga agenter, deras handlingar och strävanden. Serieteckningar uppfyller ofta dessa tre faktorer, även om inte alla jämt är uppfyllda. 1.6.2 Narratologi I min undersökning använder jag mig framförallt av teorier som ryms inom narratologi för att analysera elevernas serieteckningar. Narratologi är den vetenskap som framförallt ägnat sig åt att 5 studera berättelsers struktur och förlopp. Bland annat har narratologin bidragit med att skapa modeller för hur filmers berättelsestruktur ser ut. Vad som kännetecknar merparten av traditionellt berättad fiktionsfilm är att den har formats efter samma berättarmodell där betoningen ligger på yttre händelser och vars struktur förenklat är anslag, upptrappning med stigande uttrycksintensitet 6 till dess att klimax nås för att avslutas med avtoning. Men det finns även andra berättarformer, som till exempel stream-of-consciousness, där det inte finns en handlingsmässig styrning, utan enbart 7 de tankar som infinner sig hos huvudpersonerna. 4 Carlshamre, Staffan (2005): På spaning efter berättelsen. Om narratologi, Propp och undersagans morfologi. Göteborg. Fabel Förlag, s 7-9 5 Drotner, Kirsten mfl (1996): Medier och kultur. En grundbok i medieanalys och medieteori. Lund. Studentlitteratur, s 238 6 Drotner, Kirsten mfl, s 261 7 Drotner, Kirsten mfl, s 266

1.6.3 Platta och runda karaktärer Först med moderniteten utvecklas en mer individualiserad personteckning. Innan var personer på scenen mer typer eller schabloner. I sagor som Robin Hood, men även i aktionfilm, dataspel och westernfilmer, är karaktärerna ofta typer och inte individer och de är redskap i ett handlingsförlopp. Inom narratologin skiljer man därför mellan platta och runda karaktärer. Platta karaktärer har en eller ett fåtal dominerande egenskaper och är som sådana förutsägbara i det de tar sig för. De förändrar sig inte annat än i mycket begränsad omfattning. Deras beteende bestäms utifrån den funktion de har i berättelsen. Runda karaktärer är däremot mer öppna och sammansatta av olika och delvis motstridiga egenskaper, vilket innebär att de är mer oförutsägbara. Det avgörande är i vilken grad som en berättelse är handlingsstyrd. Ju mer handlingsstyrd en berättelse är, desto fler platta 8 karaktärer hittar vi. Om vi tar analysen till serieteckningens värld kan man se att till exempel Spiderman är en mer platt karaktär där han har rollen att vara den gode. Medan i serien Rocky har huvudpersonen en sammansatt karaktär, där han är en individ som är mer nyckfull och oförutsägbar. 1.6.4 Berättandet som en social handling Människor har ett grundläggande behov av att undvika ambivalens och skapa sammanhang. Ett sätt att göra detta är att berätta. Den process som omvandlar erfarenhet till en berättelse kallas för 9 emplotment. Genom att organisera enskilda händelser i en berättelse ges de en mening. Berättandet gör att de pågående sinnesintrycken och upplevelserna blir inordnade i en form som gör världen 10 överskådlig och hanterbar. Det kaotiska blir till ordning och det fragmentariska blir till helhet. Med narrativitet förstår vi vilka vi är, vi gör oss själva och andra begripliga och orienterar oss i 11 tillvaron. Genom berättelser skapar vi vår sociala värld. Redan som små barn, även innan vi kan läsa och skriva, kan vi förstå en intrig och om karaktärerna är onda eller goda, bovar eller hjältar. Vi 12 har även en förståelse för vad som kommer att hända. Barns och ungdomars berättande är beroende av det sammanhang där berättandet sker. Olika situationer ställer olika krav på vad som är en adekvat historia, d.v.s. vad man får berätta, hur berättelsens poäng tas hem, vilket stöd omgivningen erbjuder, hur man presenterar sig själv o.s.v. 8 9 10 11 12 Drotner, Kirsten mfl, s 253 Johansson, Anna, s 84-87 Johansson, Anna, s 17 Johansson, Anna, s 86 Johansson, Anna, s 16

13 Allt detta innebär att berättandet är en situationsrelaterad kunskap. 1.6.5 Narrativitet och social analys Framförallt är det fyra faktorer som är viktiga i den narrativa analysen. Dessa är 1) Del-helhet: Narrativitet kräver att vi sätter enskilda händelser i relation till andra händelser och placerar dem i tids- och rumssammanhang. En berättelse kan endast förstås genom att koppla samman delarna med konstruerade helheter och mönster. 2) Kausalitet: Det är viktigt att händelserna sätts in i en intrig, ett slags mönster eller logik där de olika händelserna får mening i relation till en helhet. Här gör man skillnad mellan kronologi som är ett uppräknande av händelser medan en berättelse är en konstruktion av meningsfulla helheter. 3) Struktur: Det är genom intrigens form som isolerade, osammanhängande händelser och situationer blir omvandlade till en sekvens av episoder, som kausala samband upprättas och mönster framträder. 4) Tema: En intrig måste vara tematisk, dvs den organiseras utifrån ett eller flera teman som bestämmer vilka händelser som skall lyftas fram och hur de ges mening. Vi värderar och väljer vilka händelser, erfarenheter, karaktärer och sociala 14 faktorer som ska ses som väsentliga. 1.6.6 Ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på berättelser I mitt arbete har jag ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på berättelser. Det som karaktäriserar ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är bland annat en kritiskt inställning till självklar kunskap. Vår kunskap är inte spegelbilder av verkligheten utan en produkt av vårt sätt att kategorisera, d.v.s. vi skapar representationer av verkligheten genom språket. Med hjälp av språket konstruerar människan världen, sig själva och andra, vilket innebär att användandet av språket ses som en form av 15 handling. Det sätt som världen kategoriseras, förstås och framställs på är historiskt föränderligt och kulturellt och socialt varierande. Det innebär att berättelser är sociala konstruktioner. De uttrycker ingen essens utan deras mening och betydelser produceras genom språklig 16 kommunikation i socialt samspel i ett visst kulturellt och historiskt sammanhang. 13 14 15 16 Johansson, Anna, s 88 Johansson, Anna, s 95 Tegnér, Kajsa (2007) opublicerad artikel: Om pedagogik på socialkonstruktionistisk grund., s 3-6 Johansson, Anna, s 26

1.6.7 Hermeneutik med tolkningen i centrum Enligt den feministiska sociologen Catherine Kohler Riessman är kärnan i narrativ analys dess tolkande karaktär. Att det handlar om att systematiskt tolka andra människors tolkningar av sig själva och sin sociala värld. Narrativ analys är en tolkande aktivitet där forskaren ställer sig frågor som: Vad betyder den här berättelsen, vilken mening har den? Det är inte en aktivitet där man söker efter en enda sann tolkning utan man utgår från att varje berättelse står öppen för en mångfald tolkningar. När man talar om tolkning i vetenskapliga sammanhang förknippas det med den hermeneutiska traditionen. Hermeneutik betyder just tolkningslära och är en metod för att tolka mening. Sociologen Anthony Giddens menar att samhällsvetenskap till skillnad från naturvetenskap karaktäriseras av en dubbel hermeneutik. Att man som samhällsvetenskaplig forskare studerar 17 tolkningar av tolkningar. Vi tolkar andra människors tolkningar. På samma sätt kommer mina tolkningar av elevernas serieteckningar vara en tolkning av deras redan gjorda tolkningar av världen och redan existerande berättelser. 1.6.8 Intertextualitet Intertextualitet innebär att ingen berättelse existerar i ett tomrum och ingen berättelse förstås och upplevs utanför en kontext. Det innebär att en text förstås genom vetande om eller erfarenhet av 18 andra texter. I det här sammanhanget använder jag ett utvidgat textbegrepp och refererar inte endast till en skriven text utan även till bland annat bilder och till hela kulturer. Intertextualitet innebär att när jag analyserar elevernas bilder kommer jag att ha mina textreferenser som påverkar min tolkning. Även eleverna själva har textreferenser när de gör sina visuella berättelser och kommer med stor sannolikhet göra referenser till produktioner som de är vana vid att konsumera. 1.7 Forskningsöversikt Här kommer jag att presentera den forskning som gjorts på ämnet. Jag har ännu inte nån överblick på det. 17 Johansson, Anna, s 27 18 Drotner, Kirsten mfl, s 237

2. UNDERSÖKNING OCH PROCESS I detta avsnitt kommer jag att presentera min undersökning, som har bestått av ett lektionsupplägg i serieteckning, samt presentera och analysera elevernas arbetsprocess när de tecknat serier. Jag kommer att fokusera på två av de fyra faktorer jag tidigare presenterade under narrativitet och social analys, d.v.s. del-helhet och kausalitet. Utifrån teorin att berättelser är sociala handlingar kommer jag kommer även att titta på hur kontext och intertextualitet påverkar elevernas skapande av serieteckningar. 2.1 Serieteckning - lektionsupplägg Jag valde att undervisa eleverna i serieteckning eftersom serieteckningen till sin karaktär innehåller ett tydligt berättande som ungdomar är relativt vana vid att läsa. Så det som en fördel att eleverna hade en viss förkunskap om serier som de kunde bygga vidare på för att utveckla sin kunnande i att berätta visuellt. Den uppgift jag ursprungligen gav eleverna var: Teckna en serie på 5-10 rutor över en välkänd saga. Du väljer vilken saga du vill teckna själv. Serien ska innehålla både text (seriebubblor) och bild. Serien kan vara i svartvitt eller färg. De instruktioner jag gav eleverna var i korthet: 1) Skissa först hur figurerna i serien ska se ut på ett kladdpapper. 2) Gör ett manus över vad som ska hända i de olika serierutorna. 3) Variera serierutorna genom att att teckna både miljöbild, helbild, halvbild och närbild. 4) Teckna tydliga ansiktsuttryck och poser 5) Teckna först i blyerts och fyll sedan i med svart tuschpenna och akvarellpenna. 2.2 Val av saga/berättelse Det första problemet som uppstod i min undervisning var att jag inte hade förutsett att elevernas definition av vad som är en saga och vad jag själv anser vara en saga skiljde sig åt väldigt mycket. Min föreställning om vad som är en saga var de som fanns när jag själv växte upp, som sagor av HC Anderssen, Bröderna Grimm etc. Medan mina elever inkluderade alla typer av produktioner som

inte utgav sig för att vara verklighet som sagor. Det gällde allt från filmer som Sagan om ringen, serietecknade berättelser, samtida animerade produktioner etc. Så här i efterhand upplever jag att dessa produktioner är vår samtids sagor och berättelser. Hursomhelst styrde jag inte eleverna särskilt hårt utan lät dem i slutändan välja vilken typ av berättelse de själva ville. Eftersom jag inte hade särskilt mycket inblick i vad 13-åriga ungdomar konsumerar för mediaproduktioner, valde flera av eleverna berättelser som jag själv inte kände till. Även om eleverna hade vissa förkunskaper om serieteckning, d.v.s. att de själva läste serier, hade en del av dem svårigheter med att lösa uppgiften. Bland annat hade vissa elever svårt för att överhuvudtaget välja en saga/berättelse. Som jag tidigare redogjort för under teoriavsnittet är ungdomars berättande beroende av det sammanhang eller kontext där berättandet sker. Olika 19 situationer ställer olika krav på vad man får berätta och vilket stöd omgivningen erbjuder. Även om eleverna skulle välja en redan existerande saga/berättelse, så var de tvungna att stå för deras val av berättelse inför sina klasskamrater. Det är möjligt att eleverna skulle göra ett annat val om de skapade sin serie i hemmiljö istället för i en klassrumsmiljö. Utifrån mina observationer förstår jag även att en del elever inte bara valde en saga/berättelse som de själva tyckte om och som de kunde stå för inför sina klasskamrater, utan valde även utifrån vad de trodde att de skulle klara av att teckna. 2.3 Skapande av seriefigurer En del elever tyckte att det var svårt att skapa seriefigurer till vald berättelse. Jag lät dem därför hämta och skriva ut bilder från Internet. Det innebar att de hämtade mycket inspiration till sina figurer från mediaproduktioner som de konsumerar. Jag såg inte det som ett problem utan ville att fokus för uppgiften skulle vara hur man berättar en historia, d.v.s. hur man förmedlar en berättelse genom ett fåtal bilder och scener som är begripliga för läsaren. Lärandeprocessen bestod av att eleverna själva var tvungna att tänka ut och skapa egna scener för varje serieruta. Genom att jag lät dem skriva ut bilder från Internet, så blev elevernas populärkulturella referenserna omfattande och intertextualiteten blev tydlig. 19 Johansson, Anna, s 88

2.4 Konsten att berätta visuellt När man ska göra en serieteckning är det viktigt att man som berättare tänker på att det finns en läsare. Att man gör berättelsen tillräckligt tydlig för att läsaren ska förstå handlingen, genom att de 20 olika händelserna fogas samman till en helhet genom kausalitet. Dessutom vill man som berättare att läsaren ska fångas av berättelsen och stanna kvar till dess den är färdig. Det finns två vägar att gå för att fängsla läsaren. Den ena vägen bygger på intensiteten i hur historien berättas, medan den andra vägen baserar sig på innehållet i berättelsen, karaktärerna i berättelsen och de idéer som 21 uttrycks genom och mellan dem. När eleverna tecknade sina serier hade en del av dem lätt för att driva en berättelse framåt, medan andra stötte på problem. De berättarproblem som uppstod var bland annat att en del av dem hade svårt att komprimera en berättelse eller en del av en berättelse till ett fåtal bilder och pratbubblor. De ville ofta berätta för mycket och kunde inte se hur de med ett fåtal scener kunde beskriva ett händelseförlopp. Dessutom ville en del elever berätta ett skeende två gånger, d.v.s. berätta samma sak i både bild och text. Till exempel var det en kille som hade tecknat en bild och ville samtidigt skriva i text exakt det som hände i bilden. Flera elever hade problem med att de inte var tillräckligt tydliga i sitt berättande. Framförallt en elev berättade väldigt fragmentariskt. Han tecknade tydliga figurer och skrev tydlig text till dem, men serierutorna hängde inte sinsemellan ihop. Det uppstod 22 ingen narrativitet eftersom delarna inte bidrog till en helhet där de var strukturerade i kausalitet. Den vanligaste orsaken till att eleverna inte var tillräckligt tydliga i sitt berättande var att flera av eleverna, framförallt killarna, tecknade så små figurer och skrev så liten text att det blev väldigt svårt att som läsare att överhuvudtaget se och läsa vad som skedde i de olika serierutorna. Förutom att kunna berätta en historia som är begriplig för en läsare måste den även vara intressant att följa. Vad som anses vara en intressant serieteckning är givetvis subjektivt och egentligen vill jag inte bedöma eleverna på den punkten. Däremot kan jag säga att några elever hade problem med att driva deras berättelser framåt utan att figurerna bara stod rakt upp och ned i samma pose och med samma ansiktsuttryck. Att de behövde instruktioner i hur man kan berätta genom att teckna seriefigurerna i allt från närbild till miljöbild, profil, framifrån och bakifrån. 20 Johansson, Anna, s 95 21 McCloud, Scott (2006): Making Comics. Storytelling secrets of comics, manga and graphic novels. New York. HarperCollins Publishers, s 53 22 Johansson, Anna, s 95

3. PRESENTATION OCH ANALYS AV FÄRDIGA RESULTAT Under det här avsnittet kommer jag att analysera elevernas färdiga resultat utifrån huvudsakligen två aspekter, d.v.s. serieteckningarnas tema och deras struktur. Det sätt som jag använder begreppet tema kan likställas med serieteckningarnas innehåll och kan även ses som genre i filmens värld. 3.1 Teman i elevernas berättelser Serieteckningarnas tema eller innehåll är intressant för det säger något om elevernas sociala värld. När jag har gått igenom elevernas serieteckningar har jag delat in dem i fyra kategorier, utifrån min egen tolkning av vad som är seriernas huvudsakliga tema. De är en aningen grova, men jag anser ändå att de säger en hel del om de teman eleverna valt att berätta om. Flera av serieteckningarna är inte helt entydiga och även om jag benämnt temat på en serie som till exempel kärlek kan den ändå innehålla element som humor, våld eller äventyr. De fyra huvudsakliga teman som eleverna har arbeta med är: 1) Äventyr en berättelse där en eller flera huvudpersoner är med om komplikationer som de försöker övervinna. Ofta dramatiska händelser, som inte hör vardagen till. Om det hade handlat om film skulle jag säga att de här serierna skulle kunna likställas med aktionfilmer eller äventyrsfilmer. Samtliga av de serier eleverna har gjort i den här kategorin innehåller någon form av våld, att någon blir dödad eller skadad, men våldet är inte det huvudsakliga temat. 2) Våld de här serierna liknar till vissa delar de som jag klassificerat som äventyrsserier, men här är våldet mycket mer centralt. Serierna gestaltar mycket våld och själva äventyret är inte lika centralt. 3) Kärlek/melodram serietteckningar vars huvudsakliga tema handlar om kärlek mellan två personer av motsatt kön. De gäller både kärlekshistorier som slutar lyckligt och de som slutar olyckligt. 4) Humor och ironi i den här kategorin återfinns framförallt berättelser som har helt olika teman, men som har gemensamt att deras huvudsakliga poäng är humor. Att serien har en rolig eller ironisk poäng, en tvist som ställer saker på ända.

3.2 Sammanställt resultat av tema Efter en genomgång av elevernas serieteckningar kan man se att de serier som jag placerade i kategorin äventyr var flest, totalt 11 st av 25. Vilket kanske inte är så överraskande eftersom äventyr och aktion är relativt tacksamt att berätta, eftersom det ofta föreligger någon form av spänning, en konflikt som måste övervinnas på något sätt. Många av de filmer som ungdomar konsumerar är också äventyrsfilmer eller aktionfilmer. Att de gör referenser till dessa produktioner är kanske inte så förvånande. Sex serieteckningar placerade jag i kategorin humor och ironi, fyra handlade om våld, medan tre serier hade kärlek som tema. 3.2.1 Genusskillnader Endast tre elever valde att arbeta med kärlektema och av dessa var alla tjejer. Då det är väldigt få tjejer, endast sex av 25 elever, i klassen kan det ha påverkat resultatet. Av de tre kärlekshistorierna handlade två om olycklig kärlek, medan en handlade om kärlek med lyckligt slut. Att ingen av killarna arbetade med kärlek som tema kan förstås som att det inte är ett tillåtet uttryck för killar i den åldersgruppen. Enligt min tolkning av serieteckningarna valde ingen av tjejerna däremot att arbeta med humor eller ironi som huvudsakligt tema, utan i den kategorin var det endast killar som hade gjort serieteckningar. Det är ett resultat som jag är lite förvånad över. Är humor huvudsakligen till för killar? Killarna valde i första hand att arbeta med äventyr som tema och därefter kom humor och ironi. I topp bland tjejerna kom kärlek som tema, medan två gjorde äventyrsserier och en arbetade med våldstema. Om man tittar på de seriefigurer som eleverna valt att gestalta kan man också där se genusskillnader. Av de 25 serierna innehåller 11 st av dem seriefigurer som är kvinnliga, medan samtliga serier innehåller manliga seriefigurer. Att män är normen blir därför väldigt tydligt i resultatet. Av tjejerna har fem av sex tecknat kvinnliga seriefigurer, medan endast sex av 18 killar väljer att ha med en kvinnlig seriefigur. 3.3 Urval av serieteckningar Utifrån presenterat resultat över de teman eleverna arbetat med i sina serieteckningar har jag valt ut fyra av dem för att kunna analysera dem mer ingående. De fyra serierna hamnar i varsin kategori. Jag har valt ut serier som jag tycker är representativa för deras kategori och som är tydliga i sitt berättande. Tre av serierna är tecknade av killar och en av en tjej.

3.4 Tema och struktur i fyra serieteckningar I det här avsnittet kommer jag att titta närmare på hur temat i de fyra utvalda serierna kommer fram samt vilken struktur elevernas berättelser har. De faktorer som gäller struktur som jag kommer att titta på är hur berättelsekurvan ser ut, d.v.s. om den följer en traditionell berättelsekurva eller om det finns en annan struktur. Jag kommer även att titta på om berättelsen har platta eller runda karaktärer och om berättelsen har ett lyckligt eller olyckligt slut. 3.4.1 Äventyr Äventyrsserien om Robinson Crusoe är en handlingsorienterad berättelse som inte säger så mycket om vem huvudpersonen är. Huvudpersonen kan därför sägas ha en platt karaktär och hans personlighet är oviktig eftersom handlingen är det centrala som driver berättelsen framåt. Den här serien kan sägas följa en klassisk berättarmodell med anslag, stigande upptrappning till klimax och avtoning. Anslaget är när vi ser en båt ligga förankrad vid en brygga. Historien trappas upp i och med att Robinson Crusoes skepp förliser och han faller i vattnet. Klimax uppstår när Robinsson Crusoe dödar Fredags fångvaktare och fritager honom, medan avtoningen är när de tillsammans seglar hem igen. Intressant är varför eleven har gjort sista serierutan, som är avtoningen på berättelsen, så stor. Den stora rutan gör att det lyckliga slutet poängteras. Om rutan där fångvaktarna blir dödade hade varit den största hade berättelsen fått en annan inverkan. Då hade konflikten och klimax förstorats och berättelsen hade förmodligen blivit mer dramatisk. Nu framstår det istället som att Robinson Crusoe inte har så stora problem utan att han relativt enkelt dödar fångvaktarna. Den våldsamma delen av historien nedtonas. Storleken på rutorna tror jag emellertid inte att eleven har gjort helt medvetet. Den sista rutan gjorde eleven under sista lektionen med serieteckning och han hade mycket papper kvar samtidigt som det inte var så lång tid kvar på lektionen. Jag tror därför att eleven gjorde ett praktiskt val där han med en stor serieruta skulle hinna färdigt i tid. 3.4.2 Våld Serieteckningen Sagan om videofilmen är uppbyggd som en riktig aktionrulle. Vi presenteras för ett problem, en videofilm måste lämnas tillbaka inom en viss tid, och därför ska brödraskapet samlas för att utföra detta uppdrag. Berättelsen trappas upp genom att brödraskapet utsätts för hinder, såsom ligister och björnar. De löser hindren med mycket våld. Det är snygga närbilder på hur

pistolkulor viner i luften och bland annat en avståndbild på ett sprängmoln från jorden. Det blir inte någon direkt avtoning på berättelsen däremot, utan serien slutar i klimax där videoaffären sprängs i luften. Detta lyckas brödraskapet med genom att med en käpp returnera en handgranat som mannen i videobutiken kastar. Handgranaten far tillbaka och träffar videobutiken istället. Förmodligen ska det vara ett lyckligt slut. Vi följer våra våldsamma hjältar som lyckas undkomma att åka dit för en försenad videofilm med hjälp av en handgranat. Den här serien har platta karaktärer trots att de visuellt ser väldigt olika ut och har olika attribut. Karaktärerna är mer typer och är redskap för handlingsförloppet. Man kan vara rätt så säker på som läsare hur karaktärerna kommer att handla, d.v.s. man kan vara säker på att de kommer att handla med våld. Detta trots att en av karaktärerna i en av serierutorna faktiskt gråter. Men den böliga personen kan också ses som ett av de hinder som brödraskapet måste övervinna. Det finns inte tid för gråt utan de måste fortsätta vidare mot sitt mål. 3.4.3 Kärlek/melodram I serien Forbidden Love, som handlar om olycklig kärlek, hittar vi inte någon traditionell berättelsekurva där den yttre handlingen är av vikt. Utan berättelsen drivs snarare framåt av att vi får följa huvudpersonens tankar och vad hon säger. Vi får mest information om personens inre liv och känslor. Det regniga vädret förstärker huvudpersonens känslor av att vara olyckligt kär. Huvudpersonens melodramatiska känslor når sitt klimax i serierutan där figuren säger att hon skulle älska Zim även om han såg ut som ett missfoster. Det ska förmodligen beskriva personens uppriktiga och djupa känslor eller vara humor. Inte ens om huvudpersonen var i himlen skulle det vara särskilt roligt om hon inte fick Zim. Som läsare dras man med i berättelsen genom de känslor som personen uttrycker. Det är en känslomässigt dramatisk berättelse som både utspelar sig i handling, men framförallt i personens inre känsloliv. I många Hollywoodfilmer får vi följa med i melodramatiska berättelser där komplikationer uppstår i kärleksaffärer, men de brukar ofta ordna upp sig i slutet. Men i den här berättelsen har vi ett olyckligt slut. Historien har dessutom en oväntad slutpoäng som är lite (tragi)komisk tycker jag, eftersom Zim faktiskt aldrig ens hade lagt märke till Kim. I många kärlekshistorier kanske det i alla fall finns en konkurrent, att personen har sett huvudrollsinnehavaren men väljer bort denne tillfälligt. Men i den här berättelsen har huvudpersonen aldrig ens blivit sedd.

3.4.4 Humor och ironi Serien om Elvis som ska till tandläkaren har flera humoristiska moment som driver berättelsen framåt. Det är framförallt med humor, både vad gäller hur serien är tecknad och texten i pratbubblorna, som serien lyckas fånga intresset snarare än den egentliga handlingen, d.v.s. att Elvis måste åka till tandläkaren på grund av tandvärk. Serien har på sätt och vis en traditionell berättelsekurva. Där anslaget är när Elvis äter middag och får tandvärk. Upptrappningen sker när hans fru bli sur och tvingar iväg honom till tandläkaren, med klimax när vi hör skriket inifrån tandläkarens rum. Avtoningen sker när Elvis sitter hemma och pratar med frun. Men där kommer en oväntad slutpoäng som gör berättelsen väldigt humoristisk. Hittills i berättelsen har man som läsare trott att det var Elvis som skrek inifrån tandläkarens rum, men i själva verket är det tandläkaren som har skrikit för att Elvis har lyckats bita av dennes finger. Elvis fru är inte glad! Egentligen är det därför inte klimax som är det mest intressanta i den här berättelsen utan snarare den sista rutan där hela sanningen avslöjas. Lite som i ett morddrama där mordet i sig inte alltid är det mest spännande utan själva avslöjandet som kommer i slutet när detektiven drar slutledningar och kommer fram till vem mördaren är. Serien lägger tonvikt både vid handling och personernas inre liv. Personernas olika karaktärer kommer till liv, där Elvis är lite motstridig och räddhågsen för tandläkaren medan frun har en bestämd uppsyn och tar till handfasta metoder för att tvinga iväg Elvis till tandläkaren. Personerna kan sägas vara runda karaktärer. 3.5 Revidering Om jag skulle göra om uppgiften skulle jag förenkla uppgiften för eleverna. Ett förslag till revidering av uppgift i serieteckning skulle kunna vara att ge eleverna en seriestrip på låt säga fyra rutor, där endast texten finns kvar. Utifrån texten i pratbubblorna får de sedan teckna bilder som gör texten förståelig. Man kan ha lite olika seriestrippar med olika pratbubblor som eleverna får välja mellan. Det skulle innebära att eleverna fick fokusera på tecknandet av olika scener. Dessutom skulle de inte behöva abstrahera en hel saga till ett fåtal rutor. Det tycker jag skulle passa bättre som en första uppgift i serieteckning för elever som tidigare inte har haft bild i skolan. Jag skulle välja en seriestrip som inkluderar endast 2-3 karaktärer för att fokus på skapandet av seriefigurer inte skulle bli alltför stort, utan att fokus skulle ligga på att kunna berätta visuellt.

4. SLUTDISKUSSION Här kommer det att komma en sammanfattning av min frågeställning, undersökning och analys av process och resultat.

5. KONSTNÄRLIG GESTALTNING I mitt konstnärliga undersökande arbetar jag med att själv göra en visuell berättelse, vars huvudrollsinnehavare är Urdjuret. Urdjuret är en karaktär som är både människa och djur och berättelsen kan sägas vara en fabel. Den teknik jag arbetar med är framförallt måleri, men berättelsen kommer även att bestå av blandteknik, grafik, foto och ready-mades. Gestaltningen påminner om hur en serieteckning är uppbyggd, men min visuella berättelse är i ett större fysiskt format och i olika material. Dessutom kommer den inte att innehålla någon text utan är helt visuell. I min slutpresentation avser jag att installera de olika bilderna till en sammanhängande bildserie. I min gestaltning blir varje bild som en scen, som kan läsas ungefär som när man läser en serieruta eller en scen i en film. Scenerna gör jag inte i kronologisk ordning, även om jag kanske kommer att installera dem mer kronologiskt i min slutpresentation. I min gestaltning brottas jag framförallt med att få ihop en bild på ett intressant sätt, d.v.s. jag brottas framförallt med komposition, färgval, sättet att lägga på färg och uttryck. Men jag funderar även i stor utsträckning på hur man berättar en historia på ett intressant och tillräckligt tydligt sätt. I grunden använder jag mig av narratologisk teori när jag gör mina bilder. När jag gör bilderna tänker jag mycket på att det finns en mottagare som ska förstå min berättelse, eller åtminstone ha möjlighet att skapa helhet och ett sammanhang av de enskilda bilderna. Mina beslut under arbetets gång rör därför mycket hur tydlig jag ska vara i mitt berättande och ställer det mot att göra mer poetiska och svårlästa bilder. Enligt mitt sätt att se det ställer jag tydlighet mot att göra bilder som ger utrymme för flera tolkningar och som därmed kan vara mer spännande att titta på. Dessutom har jag i stor utsträckning tänkt på vilken miljö som mina figurer befinner sig i för att betraktaren ska förstå var berättelsen utspelar sig. När jag skapat miljön har jag tänkt på hur miljö och figurernas inre liv samspelar. Mestadels rör sig berättelsen i miljöer som är karga, till exempel ett kargt och stenigt landskap eller en skog med kala grenar. Min berättelse är bitvis uppbyggd enligt den klassiska berättarmodellen med anslag, upptrappning, klimax, upplösning och avtoning. Urdjuret utsätts för olika händelser där bland annat en konflikt uppstår som övervinns genom att djuret flyr. Berättelsen har emellertid vissa postmodernistiska inslag genom att den nästa sista bilden kommer att bestå av att en kvinna moppar upp berättelsen, d.v.s. i min berättelse kommer jag att tydliggöra att det faktiskt handlar om en fiktiv berättelse. Den

sista bilden består av en svart punkt som ska ligga på golvet, slutpunkten för berättelsen. Under berättelsens förlopp kommer det att då och då återkomma punkter som markerar avslut på olika avsnitt i berättelsen och kan läsas som punkter efter meningar. 6. FORTSATT ARBETE I mitt fortsatta arbete ämnar jag att slutföra mina berättelse som saknar en del scener för att göra den fullständig. Det handlar om några målningar, en skulptur som ska komma ut från väggen och införskaffande av träd och grenar. Slutligen ska allt installeras till en sammanhängande berättelse. Jag kommer parallellt arbeta med min C-uppsats och framförallt fokusera på att fördjupa min analys av mina elevers serieteckningar.

KÄLLFÖRTECKNING Litteraturförteckning Carlshamre, Staffan (2005): På spaning efter berättelsen. Om narratologi, Propp och undersagans morfologi. Göteborg. Fabel Förlag. Drotner, Kirsten mfl (1996): Medier och kultur. En grundbok i medieanalys och medieteori. Lund. Studentlitteratur. Högberg, Åke (2005): Homo Narrans. Den berättande människan eller Vem äger historien?. Göteborg. Fabel Förlag. Johansson, Anna (2005): Narrativ teori och metod. Lund. Studentlitteratur. McCloud, Scott (2006): Making Comics. Storytelling secrets of comics, manga and graphic novels. New York. HarperCollins Publishers. Opublicerade artiklar Tegnér, Kajsa (2007) opublicerad artikel: Om pedagogik på socialkonstruktionistisk grund. Internetkällor http://www3.skolverket/ki03