Det spektakulära helikopterrånet

Kriminologiska institutionen Det spektakulära helikopterrånet Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå (15 hp) Höstterminen 2017 Elsa Lang och Linnea Sköld

Abstract In this study we will examine the much discussed helicopter robbery which occurred in Västberga, Sweden, on the 23rd of September 2009. The aim is to overhaul how the robbery was presented in two of the largest Swedish daily papers, from the date it took place until the same date this year, 2017 which is eight years later. Focus lies on finding out how the robbery has been glamourised in the papers and what aspects that generates this glamourisation. Based on framing theory, the concept of media framing, the thesis of Ester Pollack and our analysis tool, this study made it possible to examine in which ways the glamorisation of the helicopter robbery was made by Swedish daily press. The glamourisation of the robbery became clear to us because of the flattering ways in which the press wrote about the robbers and the robbery itself, and how the police was mocked for being outsmarted by criminals. Keywords: brott, media, rån, helikopterrån, glamourisering, media framing. 2

Innehåll 1. Introduktion 4 1.1 Syfte och frågeställning 5 1.2 Disposition 6 2. Glamourisering av brott i nyhetsmedia 7 2.1 Teoretisk förankring 8 2.2 Media framing 10 3. Metod och material 12 3.1 Forskningsdesign 12 3.2 Analysverktyg 13 3.3 Empiri 15 3.4 Operationalisering 16 4. Empirisk analys 20 4.1 Helikopterrånet som empiriskt fall 20 4.2 Framställning i media 21 5. Slutsatser 27 5.1 Diskussion och vidare forskning 28 Referenser 3

1. Introduktion En betydande del av den vetskap människor anser sig ha om saker och ting har kommit till dem i andra eller tredje hand, oftast från en annan person eller från massmedia. Det är ovanligt att ha förstahandsinformation om saker eller händelser; istället blir en informerad om dem i efterhand genom kommunikation. Detta gör att exempelvis media, genom att forma och värdera specifika aspekter av nyhetshändelser, har möjlighet att påverka människors uppfattning om saker som sker i världen (McCombs & Shaw, 1972:176). I ett modernt samhälle är det ovanligt att människor har just förstahandsinformation. Oftast får de vetskapen från nyhetsmedia, vilket är varför vi i denna studie har valt att fokusera på nyhetstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Avvikande beteende och brott är fenomen som konstant är närvarande i nyhetsmedia eftersom människor vanligtvis tycker att de är intressanta att läsa om (Pollack, 2001:79). Dock framställs brott vanligtvis som hemska och någonting man bör ta avstånd från. Inte sällan beskrivs brott ur brottsoffrens och samhällets perspektiv, antagligen främst med tanke på att konsekvenserna påverkar dessa mest och då dessa står på rätt sida av lagen i motsats till brottslingen. I och med den stora rapporteringen kring kriminalitet i media blir, i många fall, avståndstagandet från brott större och kan skapa moralpanik. I vissa fall är massmedias påverkan så stor att den moraliska paniken kan förändra och påverka lagstiftning, såsom lagstiftningsförändringar under 1990- talet där frågan om medieinverkan auktualiserats är lagstiftningen om rättspsykriatisk vård och lagen om innehav av barnpornografi (Pollack, 2001:23). Bilden som media skildrar kring fenomen är i en del hänseenden inte helt sanningsenlig, vilket kan bidra till att allmänhetens bild av fenomenet blir felaktig (Pollack, 2001:22, 81). Ett fenomen som vi menar kontrasterar mot moralpanik är glamourisering av brott. Fascinationen av brott och vapen har skapat en kultur där olagliga aktiviteter inte enbart tillskrivs negativa egenskaper, utan i vissa fall ses som ett validerat sätt att få makt. En sorts glamourisering av brott går lätt att finna på många håll i vardagen, exempelvis i populärkultur såsom tv-serier, filmer, musik, tv- och datorspel. Den utbredda fascinationen av brott i olika medier kan bidra till att det anses som en acceptabel livsstil, snarare än en förbjuden, vilket kan 4

verka statusupphöjande. Hur rapportering av kriminalitet i media påverkar människor har därför blivit ett ämne som fått mycket uppmärksamhet inom modern forskning (se bland annat Pollack, 2001, Mayr & Machin, 2012). Med detta som bakgrund kommer vi därför att studera morgonpressens rapportering av helikopterrånet i Västberga med inriktning på de positiva attribut som tillskrivs fallet. Att helikopterrånet beskrivits med ord som spektakulärt och att rånarna hyllats för sin prestation går att läsa i flera nyhetsartiklar (Ekman, 2009b). Samtidigt kritiseras polisens insats och viss kritik riktas till och med mot den politiska ledningen för deras bristande kompetens (Hernadi, 2009i; DN.se, 2010b). Det vi önskar göra i denna studie är att, med hjälp av framingteorin, påvisa hur användandet av dessa typer av ord och beskrivningar för att framställa ett fall bidrar till vad vi vill kallar en glamouriseringsprocess av brott. Ett flertal studier har tidigare gjorts kring det omtalade helikopterrånet i Västberga, men med avsaknad av fokus på hur brottet i efterhand har framställts och glamouriserats på ett snarare spektakulärt och häftigt sätt än som ett grovt väpnat rån. Genom att använda framing teori kan vi därför bidra med ny kunskap till det rådande forskningsfältet och därigenom ge ett empirisk bidrag genom att använda en redan befintlig teori till ett nytt empirisk fall. Följaktligen kommer denna uppsats påvisa hur helikopterrånet glamouriserats och framställts i svensk media, utifrån ett perspektiv präglat av kulturell kriminologi, från och med det datum rånet ägde rum 2009 till och med samma datum åtta år senare. 1.1 Syfte och frågeställning Det handlar om ett av de grövsta och mest uppmärksammade rånen i svensk kriminalhistoria (Näslund, 2013; TT, 2010ai). Rånarna slog till mot en värdedepå, beväpnade med automatvapen och spred skräck och åsamkade personalen lidande och i vissa fall posttraumatisk stress. Trots det omskrivs helikopterrånet som spektakulärt och genialt genomfört (Stensson & Hernadi, 2009; Svennebäck, 2010). Detta menar vi handlar om en glamourisering av brott. 5

Syftet med denna studie är således inte att undersöka om helikopterrånet har glamouriserats utan att undersöka hur media glamouriserar brott i allmänhet, och hur helikopterrånet har glamouriserats i synnerhet. Detta med tanke på att brott i vissa fall inte framställs i relation till dess allvarlighet. Genom att applicera framingteori på nyhetsartiklar från de två största svenska dagstidningarna Svenska Dagbladet (SvD) och Dagens Nyheter (DN) kommer vi, med förförståelsen att rånet har glamouriserats, kunna analysera hur helikopterrånet framställts och på så sätt identifiera vilka aspekter av framställandet som bidrar till en, vad vi skulle säga, glamouriserningsprocess. Vår forskningsfråga är: Hur kan glamourisering av helikopterrånet i svensk morgonpress förstås utifrån framingteori? Med hjälp av teorin förväntar vi oss finna specifika ord och formuleringar som konsekvent använts för att beskriva rånet, såväl som formuleringar som tyder på en viss underbyggd fascination av fallet helikopterrånet. 1.2 Disposition I kommande kapitel presenterar vi studiens teoretiska grund och redogör för begrepp såsom moralpanik som ingång för vår studie, medier och brott, samt en vår tolkning av hur glamourisering av brott går till. Tidigare forskning presenteras följt av en mer ingående presentation av framingteori i allmänhet och specifikt media framing. I kapitel tre går vi igenom vår forskningsdesign samt en presentation av vårt analysverktyg. Vi klargör således våra metodologiska val och hur vi valt att operationalisera teorin för att studera det empiriska materialet, såväl som en motivation till hur och varför vi har valt att studera just nyhetsartiklar. Det fjärde kapitlet inleds med en redogörelse för det empiriska fallet, alltså hur helikopterrånet gick till, för att sedan presentera vår analys av den mediala framställningen. I det sista kapitlet sammanställer vi och drar slutsatser utifrån en sammanfattning av vår analys vilket resulterar i svaret på vår forskningsfråga. Till sist hålls en avslutande diskussion med förslag på vidare forskning. 6

2. Glamourisering av brott i nyhetsmedia Vanligtvis skulle de flesta mena att brott bör framställas som någonting som skadar samhället och något man bör ta avstånd från och är därigenom kopplat till aspekter av moralpanik. Det här fallet visar dock på en helt annan framställning av ett brott som dessutom rubricerats som grovt. En framställning som snarare frambringar positiva och attraktiva inställningar till brottet och gärningspersonerna, vilket vi vill hävda pekar på en glamourisering. Avsaknaden av en redan existerande teori samt tidigare forskning kring glamourisering av brott har gjort att vi behövt skapa vårt egna teoretiska utgångsläge. Detta baserat på den lexikaliska definitionen av ordet glamourisering samt tidigare forskning kring fenomen eller händelser som behandlar just media och brott, vilket är vår huvudingång till denna studie. Vår förförståelse för hur något glamouriseras, kopplat till media och brott har också legat till grund för hur vi kom att utforma vårt teoretiska ramverk. Att bygga vår studie på en egenutformad teoretisk grund är problematiskt eftersom förankringen i teori inte blir lika klar och kan för utomstående verka något mindre underbyggd än om vi hade använt oss av en redan existerande teori med allt därtill, analysverktyg, operationalisering et cetera. Detta har gjort att vår studie krävt fler genomgående motiveringar och detaljerade förklaringar. Glamourisering av ett brott kan särskiljas från moralpanik som används för att beskriva det fenomen där en person, en grupp eller en företeelse pekas ut som ett hot mot samhället. Förförståelsen och fördomar kring dessa presenteras i media där stereotyper skapas vilket i sin tur förstärker hotet (Cohen, 2002:1). Moralpanik tolkas utifrån vad man kallar symbolisk interaktionism som menar på att saker får sin betydelse av tolkningar som sker via symboler och kommunikation. När media därmed rapporterar om till exempel ett brott får det sin betydelse grundat på hur brottet beskrivs och framställs. Som vi nämnt i introduktionen är det vanligt att media framställer brottslighet med negativa attribut eftersom det skadar samhället och i många fall individer men det finns undantag (Atkinson & Housley, 2003:6). Glamourisering av ett fenomen eller en händelse handlar om tillskrivande av positiva attribut eller porträtterande på ett förskönande, glorifierande eller idealiserande sätt; det vill säga på ett 7

mer positivt eller tilltalande sätt (Nationalencyklopedin, 2017). Hur detta kan gestaltas i nyhetsrapporteringar kring brott menar vi främst handlar om att man väljer att beskriva brottet på ett förmildrande sätt som inte står i proportion till brottets allvarlighet. Dessa beskrivningar är då ofta sådant som människor generellt skulle koppla till en beskrivning av någonting positivt, vilket enligt oss skulle kunna tyda på en underbyggd beundran. Detta är särskilt tydligt då man väljer att använda positivt laddade ord som likaväl kan ersättas med andra, mer sakliga och objektiva. Det handlar också om vad man väljer att lägga fokus på i rapporteringen och vilket utrymme man ger olika aspekter av brottet. Väljer man att helt eller i stort sätt utesluta beskrivningen av den skada som brottet orsakat ges ett större utrymme för glamourisering. Denna uteslutning sker främst då den glamouriserade bilden av ett brott är relativt enhetlig under en längre tid, vilket gör att en kontrasterande skildring av brottet har svårare att få fäste. När dessa typer av framställningar sker kontinuerligt över längre tid kan man tala om en slags glamouriserande process. Denna process bidrar till att skapa en positivt vinklad föreställning av någonting snarare motsatt, såsom exempelvis brottslighet. Detta i sin tur påverkar, samt formar, människors uppfattning, vilket bland annat sker i massmediala sammanhang såsom nyhetsrapporteringar (McCombs & Shaw, 1972:176). Dessa aspekter tillsammans menar vi bidrar till glamourisering av ett fall. 2.1 Teoretisk förankring Ester Pollack, medieforskare vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation på Stockholms universitet, har i sin avhandling En studie i medier och brott (2001) analyserat och diskuterat olika presentationer av brott i media. I början av sin avhandling ger Pollack en redogörelse för det faktum att journalister allt för ofta använder sig av brott och rättsfall på ett kommersiellt sätt eftersom det väcker stor uppmärksamhet hos läsarna (Pollack, 2001:11). Dessutom påpekar Pollack att avvikande beteende och skakande händelser i somliga mediala sammanhang har omvandlats till mediespektakel (Pollack, 2001:15). I och med den uppmärksamhet som kriminalitet och rättsfall får i media har olika konstruktioner av den sociala verkligheten utmynnat i både en moralpanik och en fascination över brottslingars förmåga att 8

överlista rättssystemet (Pollack 2001:31, 40, 54). I och med att uppmärksamhet dras till kriminalitet och avvikande beteende i nyhetsmedia sker en normalisering av denna typ av fenomen (Pollack 2001:37). Pollack hävdar därför att medier på olika sätt både kan förändra, skapa och bryta ner människors uppfattning och attityd till vissa händelser och beteenden, såsom brott och brottslighet (Pollack, 2001:35, 55). Medier och brott kan således förklaras som två fenomen som påverkar varandra. Brott ges ofta en tudelad mening i media genom att omskrivas som både något att frukta och avstå från, samtidigt som det i viss mån beskrivs som något spektakulärt och häftigt (Pollack, 2001:35, 55). Hans Mathias Kepplinger, en annan forskare inom samma område med inriktning på just medial kommunikation, menar att media också har makt att välja sida i en konflikt och således välja att framhäva eller ignorera den ena eller andra sidan (Kepplinger, 1991:264). Detta kan leda till att ena sida får större utrymme och därmed mer publicitet i media, vilket i sin tur påverkar läsarnas uppfattning. Detta visar att media agerar som en aktör på så sätt att de väljer hur de ska uttrycka sig i rapporteringar kring olika fall. För denna studie tas media för att vara en aktör och inte en arena på grund av att vi valt att inte analysera artiklar som tidningarna i sig står bakom, såsom till exempel krönikor eller debattartiklar där enskilda personer använder tidningarna som arena eller plattform. Inom kulturell kriminologi påpekas det att det, inom vårt moderna samhälle som påverkas påtagligt av media, kan uppstå svårigheter i att skilja på faktisk brottslighet och den bild som media målar upp (Lilly, Cullen & Ball, 2015:238f; Griffiths, 2010:4). Även detta kan kopplas till Pollacks beskrivning av moralpanik vilket vi nämnde i vår inledning. Men trots att det kan tyckas uppstå moralpanik, är det inte ovanligt att brottslighet romantiseras och glamouriseras, både i populärkultur och nyhetsmedia. Kriminalitet framställs och uppfattas alltså inte alltid som något allvarligt och fel; i vissa fall kan en mer obrydd attityd mot brott och brottslighet skönjas. Spår av dessa faktorer går också att hitta i Pollacks avhandling där hon skriver att mediesamhället i västvärlden präglas av dem (Pollack, 2001:27). Det finns även andra exempel på detta där det hävdas att journalister som skriver om brott i somliga fall verkar glamourisera och romantisera brott (Pollack, 2001:11). Tidigare forskning visar alltså att glamourisering av brott är vanligt förekommande i både nyhetsmedia och inom populärkultur och det förekommer 9

ständigt en glamouriserad bild av våld och brottslighet i filmer, musik, tv- och dataspel et cetera (Griffiths, 2010). Helikopterrånet är ett tydligt exempel på ett brottsfall som har fått stor uppmärksamhet i media, vilket har lett till att många människor har fått intresse för det. I och med det har det gjorts ett antal studier som på olika sätt undersökt olika aspekter av rånet, dock inte enbart med kriminologiska eller medievetenskapliga perspektiv som denna uppsats. Exempelvis har ett pedagogiskt angreppssätt använts i en fallstudie där fokus för analysen var hur gärningspersonernas kommunikation under planering och utförande av rånet sett ut (Mayi, 2014). Ett annat exempel på tidigare forskning kring helikopterrånet är en diskursanalys, vilket inte skiljer sig markant från vår studie, där forskaren fokuserar på vilka föreställningar om brott som konstrueras i medias rapportering kring helikopterrånet (Torgils, 2014). Vad som gör vår studie unik är att vi med en förförståelse om fallets glamourisering valt att undersöka specifikt hur denna har sett ut, delvis utifrån samma material som den senare studien. 2.2 Media framing Framing som koncept har under de senaste decennierna varit ett av de mest inflytelserika sätten att förstå kommunikation på och används bland annat för att studera den masskommunikation vi ser i media (Nord & Olsson, 2013:81; McCombs & Shaw, 1993:62). Enligt Nord och Olsson (2013) är framing en essentiell funktion inom nyhetsmedia eftersom det karaktäriserar hur en nyhetshändelse formas och rapporteras om vilket i sin tur påverkar hur publiken uppfattar nyheten (Nord & Olsson, 2013:82). Det är alltså de som förmedlar informationen som bestämmer hur en händelse skall framställas och således också förstås av mottagarna. Hur en nyhetsförmedlare beskriver en händelse formar också hur vi tänker kring den. Massmedia bestämmer därmed inte bara vad vi ska tänka kring utan även hur vi ska tänka om det (McCombs & Shaw, 1993:63). Hur man skriver och talar om ett fenomen eller händelse är centralt för hur det framställs. Det handlar till en början om vilka ord och bilder man använder för att beskriva någonting. Framing handlar specifikt om hur man, med hjälp av ord och bilder selekterar bland och betonas viss 10

information kring en händelse et cetera. Genom framing kan en eller flera aspekter av en upplevd verkligheten betonas och lyftas fram i en kommunikativ text och således också främja olika uppfattningar hos publiken eller mottagarna (Entman, 1993:52). Genom att använda framing som analysverktyg kan makten i en kommunikativ text belysas. Med hjälp av en framinganalys kan den påverkan som den kommunicerade informationen har över mottagarnas medvetande och uppfattning åskådliggöras. Alltså den makt som den förmedlande eller kommunicerade informationen i till exempel ett tal, ett utlåtande eller nyhetsrapportering har över människors uppfattning om vad som hänt (Entman, 1993:51, 52). Entman förklarar att framing innehåller vissa specifika element eller aspekter. Främst handlar det om att någonting ska definieras som ett problem. Därefter också vad eller vem som är orsaken till det, följt av moraliska ställningstaganden samt förslag till åtgärd (Entman, 1993:52; Entman, 2003:417). Werner Severin och James Tankard är två andra teoretiker som skriver om framing och effekter av just massmedial kommunikation. De presenterar andra aspekter som kan användas för att studera framing. I deras bok Communication Theories (2001) talar dem om hur just medier använder sig av framing i nyhetsrapporteringar. Begreppet media framing handlar enligt författarna om hur media på olika sätt framställer nyheter, oftast till förmån för den ena eller andra sidan (Severin & Tankard, 2001:277). Framing är inom medie- och kommunikationsvetenskapen nära sammanlänkat med agenda setting theory, vilket förklaras som medias kapacitet att genom upprepade nyhetsskildringar höja nyhetens betydelse för läsarna (Severin & Tankard, 2001:219). Med framing har man ytterligare möjlighet att framställa den redan uppmärksammade nyheten på ett sätt som snarare är underbyggt av värderingar, till exempel genom glorifiering av brott. Framing av en specifik nyhet anses även vara ett mer subtilt och maktfullt sätt för medier att vinkla nyheter på framför eftersom det kan vara svårt som läsare att se denna vinkling då en nyhet blivit paketerad på ett visst sätt som köpts av allmänheten. Därmed kan man hävda att media skapar en föreställning om verkligheten och hur vi också tolkar den (Severin & Tankard, 2001:278). 11

3. Metod och material 3.1 Forskningsdesign Denna studie syftar till att ta reda på hur helikopterrånet har glamouriserats. Det empiriska fallet ligger till grund för genomförandet av denna studie och statuerar ett typexempel av ett brott som i stor utsträckning glamouriserats och framställts på ett förskönande sätt i media. Fallet skildrar ett av de grövsta rånen i svensk kriminalhistoria och som i efterhand kom att omtalas som både spektakulärt och häftigt. Med appliceringen av framingteori på fallet och dess skildring i nyhetstidningarna SvD och DN avser denna studie att bidra till det nuvarande forskningsläget genom att med ett nytt sätt söka förstå glamourisering av brott i allmänhet och glamouriseringen av helikopterrånet i synnerhet. Det fall som står i fokus för denna uppsats har inte enbart valts för att vi ska kunna uttala oss specifikt om just helikopterrånet, utan snarare för att fallet symboliserar ett typexempel av ett grovt brott som i efterhand glamouriserats i massmediala sammanhang under en längre tid. Således representerar helikopterrånet ett exempel av vad vi ser som ett mer generell företeelse: glamourisering av grova brott i nyhetsmedia. Även om vi önskar kunna säga något generellt om hur och kanske till och med varför vissa brott glamouriseras är vi medvetna om att denna studie, såväl som fallstudier i allmänhet har generaliseringsproblem vilket är därför det heller inte är ett mål för denna studie att kunna uttala oss om. För att nå högre grad av generaliserbarhet och eventuellt också få en djupare förståelse för hur brott glamouriseras i nyhetsmedia, hade en komparativ studie av olika brottsfall varit ett alternativ (George & Bennet, 2004:70, 71; Flick, 2009:130). Fallstudier som forskningsdesign används bland annat för att studera fenomen och principer från den verkliga världen och på så sätt är det även en metod lämpad för teoriutveckling och också förbättring av praktiker i samhället såväl som för identifiering av kausala komplexiteter. Genom en intensiv och detaljerad studie av ett specifikt fall är syftet att kunna säga något om den större populationen av liknande fall utan att fastställa några generella slutsatser (Gerring, 2007:37; Bryman, 2014:73). Denna fallstudie fokuserar på det specifika fallet helikopterrånet 12

och hur framställningen av det har sett ut i media, specifikt utifrån nyhetsartiklar i DN och SvD. Med hjälp av vårt analysverktyg, som presenteras nedan har vi kunnat analysera alla artiklar som berört helikopterrånet från och med den dagen då rånet ägde rum fram till samma datum i år, 2017. Detta gör att vi kan uttala oss om hur dagstidningarna bidrar till en glamourisering av helikopterrånet och också uppmärksamma hur dessa processer kan se ut i media i allmänhet. 3.2 Analysverktyg Eftersom det inte finns någon existerande teori om glamourisering och således inget teoretiskt ramverk för hur en glamouriserande process går till har vi utifrån teorin om framing och specifik media framing, som tidigare nämnts utformat ett eget analysverktyg för att studera vårt empiriska material. För att kunna bearbeta större mängd data och få fram det vi eftersöker har vi skapat en tabell bestående av tre olika kategorier som vi har som systematisk grund för vår analys av varje enskild artikel. Kategorierna, som presenteras nedan, anser vi kommer ge oss det underlag vi behöver för att besvara vår forskningsfråga genom att belysa de väsentliga aspekter som vi menar bidrar till glamourisering av ett fall. Eftersom framing handlar om hur man använder ord och bilder för att beskriva någonting passar det för att studera om, alternativt hur, ett fall framställts på ett glamouriserande sätt. Vi har därför modifierat Entmans modell och utformat ett verktyg som även baseras på Severin och Tankards teori om media framing för att anpassa analysverktyget till vårt specifika syfte. Likt Entmans modell anser vi det viktigt att undersöka vad som är det problematiska med det framställda fallet. Vi anade att det skulle finnas olika problematiseringar av rånet i olika artiklar över tid och att det kunde handla om allt från att rånarna kom undan med stora summor pengar, till att personal som arbetade på värdedepån den morgonen utsattes för psykiska påfrestningar. Genom att analysera vad som skildrats som det problematiska med rånet förväntas vi få en större förståelse för hur fallet uppfattas av, i det här fallet media, och hur det med största sannolikhet också kommer att uppfattas av mottagarna, läsarna. Detta med bakgrund av det vi talade om i introduktionen, att människor sällan har direkt vetskap om saker och ting utan att information oftast kommer till dem i andra hand. Därav är definierade problem vår första analyskategori. Den andra kategorin, beskrivning av fallet fokuserar på de ord i form av 13

adjektiv som använts i skildringen av händelsen. På förhand visste vi att rånet beskrivits med ord såsom spektakulärt och att rånarna hyllats för att vara geniala och på så sätt utgår vår studie från en förförståelse om hur helikopterrånet framställts i media men istället för att söka efter specifika ord i artiklarna valde vi att fokusera på vilka adjektiv och beskrivande ord man tillskrivit rånet, både positiva som negativa. Vi anser även att det i en glamouriseringsprocess är viktigt att titta på hur aktörers handlande beskrivs och vi har därför valt att utforma vår tredje analyskategori efter den tanken. Med beskrivning av aktörens/-ernas handlande åsyftar vi de ageranden från dem som var direkt inblandade i fallet, vilket i den här studien inkluderar beskrivning av både rånarnas och polisens handlande och till viss mån även personalen på värdedepån, alltså inte allmänhetens eller andra personers handlanden som kan tänkas omnämnas i sammanhanget. Själva handlandet som beskrivs kan också inkludera eventuella hyllningar eller kritik, såsom om polisens agerande till exempel framstår som undermåligt är det oftast för att det ställts i relation till hur, i det här fallet, rånarna har handlat och således poängteras den skicklighet eller listighet som deras handlande har präglats av i jämförelse med polisen. Detta menar vi bidrar ytterligare till en glamourisering av rånarna och de genomförda brottet (Entman, 2003:417). Tabell nedan ligger till grund för analysen av artiklarna, och bidrar till att göra studien överskådlig så att en tydligt ser vad det är vi letar efter och hur vi utformat vårt teoretiska ramverk. På så sätt gör vi studiens genomförande begriplig för utomstående och ökar dess transparens. Hur själva analysen gå till presenteras i kapitlet Operationalisering. Tabell 1. Analysverktyg Definierade problem Beskrivning av fallet Beskrivning av aktörens/- ernas handlande xx xx xx 3.3 Empiri 14

Då syftet är att studera hur helikopterrånet glamouriserats i nyhetsmedia, med förförståelsen att rånet har glamouriserats ville vi undersöka huruvida denna glamourisering kommit till uttryck i morgonpress och inte kvällspress. Detta eftersom tidningar som SvD och DN främst verkar för att framföra nyheter på ett mer neutralt och objektivt sätt, till skillnad från kvällspress som till stor del är kommersiell och inriktad på att framföra sensationella nyheter, valde vi att utesluta de senare. Att analysera kvällspressens framställningar av helikopterrånet skulle enligt oss inte ge något oväntat resultat och därför ville vi fokusera på morgonpressens rapportering kring helikopterrånet och om även de tenderar att publicera artiklar som är mer nöjesinriktade. En fråga vi ställde oss var därför om det kunde vara så att även DN och SvD, tidningar som skall präglas av objektivitet och saklighet, glamouriserar riktiga och dessutom grova brott? Empirin består som sagt av redan existerande data i form av artiklar publicerade i SvD och DN. Genom att söka på Helikopterrånet på respektive digitala nyhetssida fick vi fram de artiklar som på något sätt behandlade vårt studiefall. För att sålla bort material som kan tänkas vara vinklat på ett eller annat sätt filtrerade vi bort publikationer såsom debattartiklar, ledare, recensioner och krönikor. Vårt empiriska material består därmed enbart av nyhetsartiklar från DNs kategorier Sverige och STHLM och från SvDs kategori Sverige. Artiklarna är skrivna av redaktionernas egna journalister, enkom eller tillsammans med andra. Det förekommer även att en eller flera journalister tillsammans med TT Nyhetsbyrån legat bakom en artikel. TT Nyhetsbyrån är den största enskilda källan till artiklar om helikopterrånet i både SvDs och DNs arkiv. Av de artiklar vi fått fram av sökningarna har vi valt att analysera alla SvDs och DNs artiklar om helikopterrånet från och med den 23:e september 2009, då rånet ägde rum fram tills samma datum 2017. Vi ville analysera alla artikler som publicerats men var tvungen att sätta en tidsgräns för att kunna påbörja vårt arbete och valde då 23:e september 2017, vilket är ungefär vid den tid då vi inledde vår studie. Det gav oss ett empiriskt material bestående av åtta års nyhetsrapportering och lite över trehundra artiklar. En del artiklar har publicerats två gånger trots att de är identiska och en del har publicerats halvklara och strax därpå i fullständiga version, vilket inte är ovanligt när det kommer till större nyheter där nya händelser hela tiden kommer till känna. Dock skiljer sig url-adresserna åt och artiklarna har därför behandlats som varsina publikationer i och med deras dubbla exponering. Utöver det var det endast ett tiotal 15

artiklar av de drygt trehundra som inte gav något resultat och som alltså inte presenterade varken något problem, beskrev rånet med något särskilt ord eller beskrev aktörernas handlande. Dessa artiklar är ofta de av kortare längd och som till exempel rapporterar om att en eller flera personer misstänks eller har häktats för rånet et cetera. Dock är det inget som har påverkat vår analys eller resultat. 3.4 Operationalisering Artiklarna från SvD och DN analyseras systematiskt, var för sig. Syftet är att ta reda på hur den generella bilden och nyhetsrapporteringen kring helikopterrånet bidrar till att brottet faktiskt har glamouriserats och fortsätter att glamouriseras, med förförståelsen att det beskrivits och beskrivs som spektakulärt och väl genomfört. Vi förväntar oss genom analysen och med hjälp av vårt analysverktyg kunna se hur man generellt framställt fallet i nyhetsmedia och specifikt vilka ord som används i rapporteringen kring helikopterrånet. Vad vi däremot inte kommer kunna uttala oss om är det samband vi själva ser mellan dagens populärkultur och hur vissa brott framställs i media. Genom att redogöra för hur analysprocessen kommer gå till, och med exempel från empirin visa hur materialet kommer att tolkas, ökar studiens transparens. Dock kan studiens reliabilitet ifrågasättas eftersom alla människor uppfattar och tolkar text olika och därför redogör vi för hur vi har tolkat artiklarna och analyserat innehållet i följande tre exemplen. Första artikel är från SvD visar det första exemplet på hur analysen kommer att genomföras med hjälp av vårt analysverktyg och hur det kort kommer att sammanfattas i tabellen: Efter morgonens spektakulära helikopterrån mot en värdedepå i Västberga har Kriminalvården aktiverat sin beredskap för fritagningar med helikopter. /.../ Fritagningar med hjälp av helikoptrar har aldrig tidigare skett i Sverige men är relativt vanliga i bland annat Grekland och Belgien, enligt Isaksson. /.../. Man går igenom vilka kända brottslingar som sitter inlåsta, vilka som kan ha permission och vilka mönster som finns för att kartlägga vilka som skulle kunna ha kopplingar till helikopterrånet i Västberga. /.../ En gängse uppfattning är att kriminella nätverk bildad bakom lås och bom men enligt Christer Isaksson är det en missuppfattning. 16

Folk som har gemensamma intressen hittar varandra som magneter på anstalt. Det byggs allianser innanför murarna, man rekryterar och hittar nya talanger men nätverken finns redan tidigare från uppväxt och geografiska områden, säger han till SvD.se (Hernadi, 2009c). Tabell 2. Exempel 1: analysresultat Definierade problem Beskrivning av fallet Beskrivning av aktörens/- ernas handlande Rånet kan inspirera till att använda helikopter för fritagningar av fångar. Rånet beskrivs som spektakulärt. Rånet kan finnas kopplingar till personer i fängelse. Följande två exempel är en analys av artiklar från DN varav den första fyller alla tre analyskategorier och den andra enbart en: Onsdagens luftangrepp i Västberga utfördes sannolikt av yrkeskriminella med stor kassa, insiderkontakter och en vilja att glänsa. Det spektakulära agerandet ökar nu polisens chanser att gripa gärningsmännen. /.../ Ett angrepp med helikopter går däremot utanför de scenarier som säkerhetsbranschen och den svenska polisen förberett sig för. Det visste rånarna, som tog så god tid på sig att de första patrullerna hann anlända innan de lyfte med pengarna i en stulen Bell Jet Ranger. Även internationellt sett framstår Västbergarånarna som unika. /.../ I stället är det högst troligt att rånarnas viktigaste verktyg varit en eller flera insiders, det vill säga anställda som mot betalning eller av aningslöshet hjälpt till. Historiskt har detta varit ett stort problem för G4S, som tidigare hette Falck Security. Om inte polisen gripit rånarna än är chansen för ett uppklarande erfarenhetsmässigt ändå ganska hög just på grund av det spektakulära och självsäkra agerandet (Wierup, 2009). Tabell 3. Exempel 2: analysresultat 17

Definierade problem Beskrivning av fallet Beskrivning av aktörens/- ernas handlande Att det kan ha handlat om ett insiderjobb är problematiskt för hela säkerhetsbranschen. Krävdes mycket pengar och kompetens. Polisen och andra inom säkerhetsbranschen hade inte övat på ett rånscenario med helikopter - rutiner saknades. Fallet beskrivs som ett luftangrepp som tyder på att det handlat om ett insiderjobb. Rånarnas agerande beskrivs som spektakulärt och väl planerat, pekar på militärt tillvägagångssätt. De visste vad de förväntade sig för respons av polisen och deras handlande beskrivs därför även som självsäkert och unikt. Mycket p.g.a att de överlistade polisen och säkerhetsbranschen. Polisen har bilder på flera av rånarna som var delaktiga i det spektakulära helikopterrånet. Det avslöjar Rikskriminalpolisens chef Therese Mattsson i en intervju för TT. I övervakningskameror på polisens helikopterbas på Myttinge på Värmdö kunde polisen se hur några personer den aktuella morgonen tog sig in på helikopterbasen och placerade ut bombattrappen (TT, 2009q). Tabell 4. Exempel 3: analysresultat Definierade problem Beskrivning av fallet Beskrivning av aktörens/- ernas handlande Spektakulärt. Alla artiklar kommer följaktligen inte fylla alla tre kolumner i vårt analysverktyg men trots det ger det ett resultat värt att beakta, eftersom vi också är intresserade av att se hur man på enklaste sätt beskrivit rånet genom åren. Att vissa artiklar endast ger resultatet att rånet omtalats som spektakulärt är därför värdefullt för hur vi menar att ett fall har glamouriserats. 1 1 Se kapitel 2 och beskrivning av vad vi kallar glamouriseringsprocessen. 18

Av vår ansats kommer vi kunna uttala oss om hur glamouriseringen av helikopterrånet har sett ut i svensk morgonpress, i den här studien representerade av tidningarna SvD och DN. Vad vi däremot inte kommer kunna besvara är varför glamouriseringen skett och vad som kan vara bidragande faktorer. I och med vår förförståelse har vi haft ett relativt snävt angreppssätt för det problem vi önskat studera. Således kommer vi enbart kunna uttala oss om två av Sveriges fyra största nyhetstidningar, vilket kan ses som en begränsning. 19

4. Empirisk analys 4.1 Helikopterrånet som empiriskt fall Tidigt, morgonen den 23 september 2009, skedde det omtalade rånet då ett antal rånare sprängde sig in i G4Ss värdedepå i Västberga. Polisen fick larm av personal på värdedepån som hört märkliga ljud från och privatpersoner som sett en helikopter landa på värdedepåns tak. När polisen anlände till platsen fick de order att inte skjuta mot helikoptern. Rånarna tog sig in i värdedepån och lyckades få med sig trettionio miljoner kronor, för att sedan lyfta med helikopter och flyga iväg. Det tog fyra timmar innan polisen sökt igenom värdedepån och personalen kunde ta sig ut ur byggnaden. Detta på grund av att den första piketgruppen som anlände inte fått uppdraget att genomsöka depån, utan att söka efter rånarna. Det var först när ytterligare piketgrupper anlände som byggnaden kunde säkras och personalen evakueras. Jakten efter rånarna blev däremot problematisk. I och med att någon placerat ut bombattrapper vid polisens helikoptrar kunde inte dessa användas i jakten på rånarna inte heller var det enkelt att göra det på marken eftersom rånarna placerat ut fotanglar på vägarna runtom värdedepån (Rikspolisstyrelsen, 2011:5-7; Öhrlund, 2011:11, 20, 21). Efter att helikoptern hittats och depån blivit genomsökt kunde polisen säkra visst bevismaterial som sedan användes för att koppla en del av de inblandade till rånet. En av männen erkände att han varit inne i värdedepån vid rånet och en av de misstänkta kunde dömas för att ha flugit helikoptern. Den misstänkte helikopterpiloten fångades på övervakningsfilm när han straxt efter rånet befann sig på en McDonalds-restaurang i närheten av platsen där helikoptern övergivits. Trots att det fanns viss bevisning verkade det som att mycket var indicier. Drygt ett år efter rånet inleddes rättegången mot tio män, varav sju dömdes för inblandning i helikopterrånet. De i personalen som befanns sig i värdedepån när rånarna slog till blev rädda och chockade men ingen kom till fysisk skada (Öhrlund, 2011:21, 22, 44, 46). 20

4.2 Framställning i media Rånet mot G4Ss värdedepå i Västberga har framställts på i princip identiska sätt i både SvD och DN under de åtta åren. Man talar om ett av de mest uppmärksammade rånen i Sverige (TT, 2010ai, h) och det mest spektakulära rånet i svensk kriminalhistoria (Holender, 2010a, c). Det väckte även stor uppmärksamhet internationellt och man kom att omtala det som det världsberömda helikopterrånet i hela världen (TT, 2011a, k; SvD, 2010g; Pehrson, 2011). Samma dag som rånet skedde konstaterade man att det skulle få sitt eget namn. Vid ett par tillfällen därefter har vi kunnat se att man faktiskt har stavat helikopterrånet med stor bokstav (Lundgren, 2009b; SvD, 2010c). Vad som kom att genomsyra hela framställningen av rånet, från första dag är att det beskrivits som spektakulärt och väl genomfört. Att rånet utfördes med helikopter var främsta anledningen till att ordet spektakulärt kom att bli signum för rånet. Nedan följer en redogöresle för hur framställningen av rånet sett ut uppdelat i två av de tre kategorierna i vårt analysverktyg, beskrivning av aktörens/-ernas handlande och definierade problem. Den tredje kategorin, beskrivning av fallet är svår att särskilja från de andra kategorierna och återfinns därför genomgående och kommer inte pressenteras under en egen rubrik. Beskrivning av aktörens/-ernas handlande Mängder av artiklar beskriver rånet, inte bara som spektakulärt, utan som välorganiserat, välplanerat och avancerat. Detta menar vi visar på en underliggande beundran och fascination, vilket är något som till stor del bidrar till glamourisering av ett fall. Trots att rånet rubricerades som grovt och har beskrivits som både allvarligt och som en samhällsfara (TT, 2010å; TT, 2011a) har det inte varit det som fokus legat på. Istället har den, fram tills i år, 2017, legat på att rånarna lyckades genomföra rånet och därefter kom undan med pengarna. När det kommer till hur rånarnas tillvägagångssätt beskrivits ser vi en underliggande beundran i de flesta artiklar. Man talar om rånarna som professionella (Åberg, 2010) och rånet som ett proffsrån (Thurfjell, 2010). Det har dessutom beskrivits av en polisöverintendent att ha en viss finess (TT & Tures, 2011b). Utdraget nedan är ett typexempel på hur man beskrivit detta i de allra flesta artiklar publicerade i SvD och DN: 21

Den här sortens rån drivs i projektform där alla har sin roll det är välorganiserat och välplanerat. Man kan tänka sig att personer som deltagit kan ha militär eller idrottsbakgrund, erfarenheter som grundlagt ett noggrant beteende. /.../ Det spektakulära rånet tyder enligt experter på att piloten var extremt skicklig. /.../ [Även] polisen bedömer att den som har landat helikoptern är en extremt skicklig pilot. En så komplicerad landning skulle knappast ens en svensk ambulanshelikopter göra, säger en polisman till TT. /.../ Leif G W Persson bedömer att det är personer med stora resurser som ligger bakom. De kan ha erfarenhet av liknande operationer militärt. /.../ Någon liknande kupp där man använt sig av helikopter har tidigare inte genomförts i Sverige men däremot finns liknande fall från utlandet. /.../ Mycket talar för att det rör sig om en insiderkupp, säger en polischef i hög befattning till TT. /.../ Rånarna måste ha haft tillgång till ritningar och annan detaljerad information om hur de kunde ta sig in och hur de skulle orientera sig inne i värdedepån, säger TT:s källa. Polisen riktar nu in sig på att ta fram möjliga gärningsmän, av vilka det inte finns särskilt många enligt källan. Han vill inte utesluta att gärningsmännen kan ha militär utbildning, kanske på annan plats än i Sverige. Rånarna var, enligt källan, beväpnade med vapen utöver det vanliga, vilket i översättning betyder en speciell sorts automatvapen, vilken sort vill källan inte uppge (Hernadi, 2009b). Artikeln visar tydligt hur man använder adverbet extremt för att förstärka beskrivningen av rånarnas, i det här fallet skickliga utförande. I andra artiklar pekar man på att rånarna visat på militärisk organisering och planering (TT, Tures & Fridh Kleberg, 2010a). Rånet har dessutom framställts som mycket spektakulärt, väldigt avancerat, oerhört välplanerat och mycket ovanligt (Brink, 2010; TT, Tures & Bengtsson, 2010; TT, 2011d). Detta är ett typiskt sätt att få någonting att framstå extra bra och samtidigt skapa en beundran, eftersom man ofta likställer dessa beskrivningar med någonting som är imponerande och häftigt. Ett överdrivet språkbruk bidrar i det här fallet till en positiv framställning av någonting olagligt och grovt kriminellt och som går emot samhällsnormerna. I utdraget ovan beskrivs även pilotens landning som komplicerad och som något inte en svensk yrkespilot för ambulanshelikopter skulle klara av. I andra artiklar skriver man därtill att det är en helikopter som inte är helt enkel att flyga (Stensson & Hernadi, 2009b). När polisen gör uttalanden som dessa ger det, enligt oss, en starkare konfirmation av rånarnas redan uttalade skicklighet. Detta framställer rånarna som skickligare och mer kompetenta än personal inom 22

blåljussektorn, och gör att skildringen av rånarnas utföranden tenderar att få en underliggande ton av beundran. Det finns bara två personer som i ett par artiklar, av de över trehundra vi analyserat som hävdar något som motsätter rånarnas skicklighet. Dessa handlar dock enbart om pilotens insats då de hävdat att den här typen av landningar som beskrivs görs varje dag (Hernadi, 2009b) och att det inte rör sig om en skicklig pilot utöver det vanliga (Delling, Ståhl, Brink & Efendić, 2009). I det allra flest fall beskrivs rånet som något få personer i Sverige skulle ha möjlighet att genomföra (Stensson, 2009d). Eftersom rånet redan från början beskrevs som avancerat och lyckat på grund av den noggranna planeringen menar vi att det, desto fler artiklar som publicerades, blev enklare för skribenterna att författa tidningsartiklar som på ett eller annat sätt karaktäriserar rånet som beundransvärt (Ringborg, 2009; By, 2009g). Detta bland annat på grund av att man i somliga artiklar skriver att det kräver en viss logistik (Ståhl & TT, 2009), stora resurser och en mycket hög kompetens (DN, 2009a) för att genomföra det här rånet. Vissa artiklar beskriver även rånet som sofistikerat, vilket är en synonym till förfinat och ytterst elegant. Ett attribut som särskilt används för att beskriva något positivt och som man vill bli associerad med (Hernadi, 2009i). Definierade problem Gällande problemdefinition är de olika och varierar över tid. Främst har de varit till rånarnas fördel då fokus legat på polisens undermåliga agerande. Till en början beskrev man dock rånet i sig som problematiskt, att rånarna lyckats ta sig in i värdedepån överhuvudtaget och dessutom ta sig därifrån med pengarna (Stensson & Hernadi, 2009a; TT & Tures, 2010c). Relativt snabbt därefter ändrades detta till att nästan enbart fokusera på kritik kring polisens tafatta (SvD, 2009b) och långsamma agerande (TT, 2011k, l). Redan här menar vi att rånets glamourisering har sin start; man skiftar fokus att det har begåtts ett grovt brott och istället fokuserar man på hur olika aktörerar har agerat, både bra och dåligt. Artikeln nedan är ett tydligt exempel på den kritik polisen fick: När den första piketgruppen tog sig in i G4S värdedepå i Västberga stod helikopterpiloten redan på McDonalds i Hägernäs och drack kaffe. Nu riktas kritik mot att det tog en dryg timme innan polisen ingrep för att stoppa rånarna. /.../ G4S säkerhetschef Johan Petersson 23

anar ett större polisiärt problem bakom att det tog en timme och 16 minuter för piketen att gå in efter det att all personal evakuerats från den så kallade uppräkningscentralen. Jag tycker att det är polisens uppgift att ingripa för att skydda personal och rädda våra pengar. Insatstiden var alldeles för lång, säger Petersson till TT. /.../ Jag har frågat mig varför polisen inte gick in tidigare. Rånarna kunde ha gripits på plats och pengarna tagits i beslag. Nu måste polisen utvärdera sin insats på ett professionellt sätt, säger Görts till TT. De 39 miljoner som blev rånarnas byte är fortfarande på drift, liksom två av de gärningsmän som var inne i depån och flera andra som deltagit i förberedelserna. Någon risk för gisslantagning, som var polisens första förklaring, förelåg alltså objektivt sett inte eftersom all personal var i säkerhet. /.../ Den andra piketgruppen som gick in i depån slog sönder entrédörren trots att den var upplåst och att de dessutom hade fått en nyckel av personalen (TT, 2010ae). Polisen har fått en hel del kritik för att de agerade alldeles för långsamt. I flera artiklar menar man på att rånarna kunde ha gripits på plats och att polisen lät rånarna kom undan för lätt (TT, 2010ag; Lundgren, 2009d). Det hävdades att polisen har planerat för att kunna hantera rån med helikoptrar inblandade (Delling, Stansson & Hernadi, 2009), men trots det verkade de helt oförberedda. Att polisens handlande har beskrivits som otillräckligt och inkompetent är den vanligaste problemdefinitionen som framställs i kontexten helikopterrånet. Detta hör också ihop med de genomgående problemen, som under de åtta åren har varit att pengarna aldrig återfunnits samt att flera av de inblandade i rånet är på fri fot (Lundgren, 2009f; Mahdi, 2010a; Rynhag, Olsson & TT, 2009). Den kritik som polisen fått under i princip hela rapporteringen kring rånet har i sin tur gjort att rånarna framställs som så pass smarta att de kunnat överlista polisen (Svantesson, Lundgren & Andrén, 2009) genom att ha försvårat deras arbete. Detta i och med att de använde helikopter, vilket visar att man utgår ifrån att man i Sverige inte blir nedskjuten (TT, 2010x) och att de placerat ut bombattrapper vid polisens helikoptrar i Myttinge (Åberg, 2010) för att inte bli jagade. Strax innan rånet ägde rum ska rånarna också ha lagt ut fotanglar på vägarna kring värdedepån (Delling, Stensson & Hernadi, 2009). Därtill ska rånarna ha utnyttjat offentlighetsprincipen till deras fördel för att tillhandahålla ritningar över värdedepån, vilket framgår av utdraget nedan (Levin, 2009b). Trots att polisen har planerat för att kunna hantera rån med helikoptrar inblandade så oskadliggjordes polisens egna oskyddade helikoptrar lätt vid kuppen mot värdedepån i Västberga i går. /.../ Rånarna måste ha haft tillgång till ritningar och annan detaljerad information om hur de kunde ta sig in och hur de skulle orientera sig inne i värdedepån (Delling, Stensson & Hernadi, 2009). 24

I hela rapporteringen har polisens förmåga jämförts med rånarnas färdigheter, trots att det är polisen som bör vara experterna inom området. Detta är tydligt när rånarnas genomförande beskrivs som avancerat och intelligent utfört. Därtill beskrivs de ha genomfört rånet med ytterst noggrannhet, vilket i princip är motsatsen till hur man beskrev polisens snarare klumpiga tillvägagångssätt. Detta sammantaget menar vi tenderar väcka en underliggande beundran när man tydligt framställer rånarna som smarta och kompetenta och får på ett sätt får det polisen i sammanhanget att framstå som inkompetent och handfallen inför situationen. En aspekt som inte lyftes fram speciellt mycket i medias framställning var brottsoffren. De omtalades mycket lite, trots att det fanns tjugosex personer på plats i värdedepån tidigt på morgonen av rånet (TT, 2010o). Dessutom var en del av personalen mycket nära att stöta på rånarna när de tog sig in i värdedepån bara några sekunder efter att personalen tagit sig till säkerhet (TT, Tures & Lundberg, 2010a). Faktumet att rånarna fick merparten av uppmärksamheten och att brottsoffren glömdes är något som präglar hela nyhetsrapporteringen kring helikopterrånet. Att bortse från de negativa konsekvenserna på det här sättet menar vi ger större utrymme för glamourisering. Över tid har rapporteringen av helikopterånet gått från att vara mycket intensiv till att mynna ut i enstaka artiklar då och då. Denna intensivitet representeras i stort sett enbart i de tre första månadernas artiklar efter det att rånet skedde sedan avtog rapporteringen allt mer. I början var artiklarna betydligt längre och bestod av detaljerade beskrivningar av rånet och de inblandades handlanden. Denna nyhetsrapportering avtog och rapporteringen kring helikopterrånet kom att bestå av kortare artiklar, nästintill liknande notiser rörande misstankar, gripande, åtal, häktningar och frigivningar et cetera (By, 2009f; TT, 2010a-g, ah-al; TT, 2011a-j). Trots att rapporteringen gäller en verklig och allvarlig händelse som har beskrivits på ett förmildrande och nästintill beundransvärt sätt, har man dessutom givit rånet ett underhållningsvärde genom att i flera artiklar jämfört det med en actionfilm (Lundgren & Svantesson, 2009; SvD, 2010d) och man har beskrivit det som utfört i hollywood-stil (Lundgren, 2009d, e). Detta, sammantaget menar vi bidrar till en glamourisering av brottet. Tabell 5. Sammanfattning av framställningen av Helikopterrånet 25