Sápmi 2000 Ett samiskt samhäe för 2000-taet är faststät av SAMERNA:s högsta besutande organ den 5 januari 2001 Vi går ti sametingsvaet 2009 med ett tydigt krav mot regeringen SAMERNA Sápmi 2000 Svensk agstiftning Det naturiga är att Sverige ger ett särskit skydd för sin urbefokning i grundagen. Det föresog samerättsutredningen (SOU 1989:41) och det är ett ständigt återkommande krav från samiskt hå och det är svårt att förstå, varför Sverige inte är beredd att vidta en sådan, för Sverige, obetydig åtgärd. Ett grundagskydd för den samiska kuturen innebär att Sverige äntigen ändrar sin samepoitik. Om det sker samtidigt som Sverige ratificerar ILO-konvention nr 169 eer inte har inte någon större betydese. Det är riktningsändringen som är det viktiga och SAMERNA väntar. När det gäer agstiftningsordning i övrigt har SAMERNA föresagit att Sametinget ges agstiftningsmakt inom sitt kompetensområde, medan staten endast övergripande regerar vissa reationer mean staten och det samiska samhäet. Detajregeringen av rennäringen är ett område där samisk agstiftningsmakt kunde fungera bättre än svensk. SAMERNA har dock förståese för att staten övergripande regerar förhåandet mean rennäringen och andra markanvändare. Att idag specificera hur ångt staten måste regera för att skydda amänna intressen är svårt att specificera. Utgångspunkten för statsmakten bör dock vara att inte vara rädd för det samiska foket, Sametinget. Finansieringen Finansiering av den amänna samiska verksamheten sker idag via statsbudgeten som faststäs av Sveriges riksdag. Riksdagen har enigt denna ordning kompetens att prioritera oika samiska verksamheter. Den kommunaa sjävstyresen har däremot en betydande frihet och grundvaen är beskattningsrätten. Varje kommunmedborgare betaar 30-35 % i kommunaskatt.
Det är inte möjigt för Sametinget att, på samma sätt som kommunerna, med beskattningsmakt få inkomster för förvatningen av det samiska samhäet. Det är däremot möjigt att via en specie sameskatt för aa medborgare i Sverige få mede ti förvatningen på samma sätt som svenska kyrkan får inkomster för sin förvatning med kyrkoskatt. Ett annat sätt att få mede ti samisk förvatning vore att ha oika typer av punktskatter eer avgifter (intrångsersättningar) för företag, som expoaterar tigångar som finns på samernas marker eer att samerna får de av t ex rekamskatten, när samer används i marknadsföringen. Det enkaste sättet idag är dock att samerna (Sametinget) får ett rambeopp för hea det samiska samhäets behov under ett år i samband med riksdagens faststäande av statsbudgeten. Det kan dock finnas skä att utreda om en friviig sameskatt för svenska medborgare skue ge utrymme för en egen finansiering av det samiska samhäet. Programområden i Sápmi 2000 Förutsättningen för att övriga dear av det samiska samhäet ska fungera är å ena sidan att det skapas en fungerande reation mean staten och samerna. Å andra sidan måste det finnas en fungerande reation mean oika grupper av samer. SAMERNAS program har perspektivet på framtiden, oberoende av om det med framtiden avses, fem (5) år, 10 år, 30 år eer om 100 år. SAMERNA:s uppfattning är att samiska samhäet är beroende av att dessa steg tas. I det föjande redovisas övriga programområden i Sápmi 2000. Sametinget Förutom vad som uttaas i programmet Samiskt sjävbestämmande har SAMERNA gjort ytterigare stäningstagande för det kortare perspektivet. Samiska näringar Programmet omfattar de samiska utveckingsprogrammen (EU), rennäring, söjd, jakt, fiske och turism. Mijöfrågor Sedan det samiska foket är kara med vad som ryms i begreppen samiskt sjävbestämmande och aa samers rätt ti and och vatten, pekar SAMERNA ut nästa stora programområde där samiska initiativ måste tas. En samisk utbidningsväg SAMERNA har faststät ett nytt program under 2000 beträffande den samiska utbidningsvägen. Högre utbidning och forskning Denna de är viktig för utveckandet av det samiska samhäet och frågan är om det ska inrättas en egen institution i svenska deen av Sápmi. Samiska språket Sedan Sveriges riksdag stiftat en språkag, kan även det samiska foket bicka framåt och programmet Sápmi 2000 söker nya må för det samiska språket. Samernas sociaa mijö Ädreomsorgen är en av frågorna under denna rubrik. SAMERNA efteryser ett programarbete i ämnet. Urbefokningsfrågor Ett exempe är Sveriges undertecknande av ILO:s konvention nr 169. EU-mede utgör numera en betydande de av finansieringen av oika samiska projekt. Reigion
Detta område måste få en mycket större uppmärksamhet än vad samiska organisationer tidigare har gett det. Samisk idrott Under mandattiden 1997-2005 har SAMERNA varit med om att tredubba ansagen ti samisk idrott och nuvarande nivåer för ansagen ska i varje fa inte minskas om SAMERNA får något att säga ti om efter sametingsvaet 2009. Mediapoitik SAMERNA menar att den samiska mediapoitiken måste understäas Samiskt Paramentariskt Råd. Samisk kutur At det samiska är givetvis kutur, men under denna rubrik redovisar vi stäningstaganden om samisk teater, bibioteksverksamhet, itteratur, fim, musik, jojk, bidkonst och arkiv m.m. Rättvisa fördeningar av amänsamiska mede Under denna programpunkt är det fråga om fördeningar av mede ur Samernas kuturråd och Samefonden. Sametingsvaen har visat att de gama organisationerna inte bör vara ensamma om att erhåa amänsamiska mede. SAMERNA redovisar sina stäningstaganden under denna rubrik. (under Kuturrådet) Kuturrådet Här föjer samiska organisationer som het eer devis är i behov av mede för sin verksamhet. SAMEFÖRENINGAR Ammarnäs sameförening, Arjepogs sameförening, Arvidsjaurs sameförening, Duoddaras, Fatmomakke sameförening, Frostviken/Hotagen sameförening, Gárasavona sámisearvi, Gäivare sameförening, Göteborgs sameförening, Härjedaens sameförening, Jokkmokks sameförening, Kiruna sameförening, Lycksee sameförening, Maå sameförening, Piteå sameförening, Purnu sameförening, Sameföreningen i Stockhom, Sibonah sámesijdda, Soppero sameförening, Storue sameförening, Såhkie Umeå sameförening, Torne appmarks sameförening, Tärna sameförening, Vaisa sameförening, Vaedtejen saemiej sijti, Västernorrands sameförening, Östersunds sameförening. SAMEGÅRDAR M M Gaatije, Samegården i Ammarnäs, Kiruna samegård, Samegården i Arvidsjaur, Samegården i Karesuando, Samegården i Tärnaby, Samegården i Arjepog. SAMEBYAR Frostviken Norra sameby, Gabna sameby, Girjas sameby, Grans sameby, Gäivare skogssameby, Handösdaens sameby, Idre sameby, Jiingevaerie sameby, Jovnevaerie sameby, Jåkkåkaska tjiede, Kas sameby, Könkämä sameby, Laevas sameby, Lainiovuoma sameby, Luokta-Mávas sameby, Maå sameby, Maskaur sameby, Mausjaur sameby, Meanbyns sameby, Mittådaens sameby, Muonio sameby, Njaarke sameby, Ohredahke sameby, Rans sameby, Raedtievaerie sameby, Ruvhten Sijte, Saarivuoma sameby, Semisjaur-Njargs sameby, Serri sameby, Sirkas sameby, Ståkke sameby, Svaipa sameby, Sörkaitums sameby, Tama sameby, Tuorpons sameby, Tåssåsens sameby, Udtja sameby, Ubmeje tjeäddie, Vapstens sameby, Vihemina norra sameby, Vihemina södra sameby, Vittangi sameby, Västra Kikkejaur sameby, Östra Kikkejaur sameby. SAMISKA RIKSORGANISATIONER Juoigiid Searvi, Landsförbundet Svenska samer, Nuorta Siiddaid Hearggisearvi, Renägarförbundet, SAMERNA (med ca 30 distriktsorganisationer), Samernas Söjd & Konsthantverksförbund, Same Ätnam, Sáminuorra, Samerådet, Sámi Dajddaehpiid Searvi, Sámi Girjeaid searvi, Samiska forskarsamfundet, Sáráhkká, Svenska Samernas riksförbund, Svenska Samernas Riksidrottsförbund, Vuotjere Duodji. SAMISKA TIDNINGAR Samefoket, Sáminuorra, ÖVRIGA
Águt - Samiska kvinnor, Arnie/Stiftesen sydsamisk center, Aiansen Arvidsjaur samebyar, DAT, Davvi Girjit, Fatmomakke IF, Föreningen Laahkoeh, Föreningen Samisk teater, Föreningen Samisk turism i Sápmi, Leva i Sápmi, Kampmarchen för samiska rättigheter, Mausjaurs bygdeförening, Oaouovta sijdda, Orre Praedtich, Samebyarnas kansi i Jokkmokk, Samesöjdstiftesen, Sámi Girjiit, Samisk utvecking i Gäivare, Samisk utveckingscentra i Kiruna, Samisk utveckingscentra i Karesuando, Sámi teahter, Stiftesen Fjägård, Sarek IF, Styresen för Fatmomakke kyrkstad, Sydsamisk teater, Teaterföreningen ADDI, Vihemina samiskt utveckingscentra, Unna čearus Givusearvi, Samiska utveckingscentra i Karesuando, Kiruna Gäivare, Jokkmokk m. f. SAMISKA INSTITUTIONER FÖR OLIKA PROJEKTBIDRAG Ájtte, Nordiskt Samiskt Institut, Samiska institutionen i Umeå, Samernas utbidningscentrum. SAMERNA ska arbeta för att Kuturrådets budget ska fördubbas före 2013 och att fortsätta arbetet med att skapa ett regeverk för fördeningen, som minimerar subjektiva bedömningar av de som fördear dessa mede. SAMERNA ska också arbeta för att staten inte ska göra prioriteringarna utan det är samerna sjäva. Sametingets vanämnd 2 kap 5 sametingsagen (1992:1433) stadgar: Sametinget ska tisätta en vanämnd som ska svara för vaet ti Sametinget. Vanämnden ansvarar för den samiska röstängden. Reger för vanämndens arbete återfinns i 3 kap sametingsagen. Vanämnden har svårt att fuföja arbetet, då de ekonomiska resurserna är knappa. SAMERNA anser att statsmakten ska tiförsäkra resurser ti vanämnden. Det ska innebära att nämnden får ett eget kansi och en kansitjänst. Sametinget, årsredovisning, budget och ansagsäskande Viket organ ska besuta? SAMERNA:s instäning är att besut i dessa frågor ska fattas av Sametinget i penum Sametinget, regeringsbrev Regeringen utfärdar för varje verksamhetsår ett regeringsbrev, som Sametinget ska föja. SAMERNA uttaar: När ska statsmakten upphöra med att försöka detajstyra ett fokvat organ. Sametinget, bemanning Sametingets kansi eds av en kansichef, som är understäd styresen. Kansiet igger i Kiruna, där huvuddeen av de av de anstäda tjänstgör. En de tjänster är pacerade i Jokkmok, Östersund och Tärnaby SAMERNA vi att en tjänst skapas för markrättsfrågorna. Sametinget, nyvasmöjigheter SAMERNA ska påverka Sveriges regering och riksdag att införa en agändring, som innebär att nyva kan förrättas om styresen erhåer misstroende från paramentet. Sametinget, samedefinitionen 1 kap 2 sametingsagen (1992:1433) stadgar att Med same avses i denna ag den som anser sig vara same och 1) gör sannoikt att han har eer har haft samiska som språk i hemmet, eer 2) gör sannoikt att någon av hans förädrar, far-
eer morförädrar har eer har haft samiska som språk i hemmet, eer har en föräder som är eer har varit upptagen i röstängd ti Sametinget. Sametinget i penum har också uttaat att säktskapsförhåanden har betydese. SAMERNA:s uppfattning är att frågan ska understäas Samiskt Paramentariskt Råd för att få samma definition i Sverige, Norge och Finand samt även i Ryssand Sametingets reation ti JO och JK Fokvada organ får inte granskas av JK och JO. Undantaget är Sametinget. SAMERNA: Sametinget får, i ikhet med andra fokvada organ i Sverige, inte understäas JK:s och JO:s granskning. För den interna kontroen ska Sametinget utse internrevisorer och konstitutionsutskott. Sametinget, proportionea va I Sametingets arbetsordning (127 ) föreskrivs att om någon edamot begär det ska nämnder utses proportionet, d v s efter mandatfördeningen. Under mandatperioden 1993-1997 var styresen vad efter den regen. Minoriteten under 1997-2001 har inte begärt att styresen ska utses proportionet. Det finns dock många fördear med att styresen utses från en majoritet i Sametinget. SAMERNA:s stäningstagande: Sametinget ska utse styresen enigt den paramentariska modeen om denna styrese har stöd från minst 19 edamöter. I annat fa ska styresen utses proportionet. Sametinget, sametingspartierna Samer är utspridda över hea Sverige och edningarna för sametingspartierna är också utspridda över stora dear av Sverige, viket gör att styresesammanträden och årsmöten bir mycket kostsamma. SAMERNA ska under mandatperioden fram ti 2013 verka för att Sametingets partier får mede för att kunna arbeta demokratiskt, viket innebär att partistödet åtminstone ska tiodubbas. Sjävbestämmande och samisk rätt Frågan om Sveriges ansutning ti ILO:s konvention nr 169 har varit föremå för en statig utredning. Betänkandet, Samerna ett ursprungsfok i Sverige (SOU 1999:25) överämnades ti regeringen i mars 1999.. Samernas nationadag 6 februari Nationadagen faststädes av Samekonferensen den 15-17 juni 1992. Det första samiska andsmötet med detagare från såvä det nordiga, som det sydiga området av Sápmi möttes i Trondheim den 6 februari 1917 i syfte att diskutera gemensamma samepoitiska probem. Värdegrunden
Värdegrunden handar om reationer mean människor och om hur vi behandar och värderar varandra som barn och vuxna. Utbidningsdepartementets Värdegrundsprojekt startade i februari 1999 och avsutades i mars 2000. Vi har åtit Sten Söderhagen ( en av SAMERNA:s 31 distriktsordförande) formuera behoven: Det samiska foket har i tidigare generationer haft en insikt om grundäggande värderingsfrågor som har haft stor betydese i deras iv och som gjort deras tivaro i en arktisk mijö möjig och gett ett bra iv. Någonstans på vägen kan vi ha förorat det, med motsättningar t.o.m. mean samer som en de. På senare tid har vi atmer kommit ti insikt om dessa frågors betydese i våra iv och för vår framtid, oavsett om man är same inom renskötsen eer same utanför SÁPMI:s kärnområden. Dessa värdegrundsfrågor syssesätter oss aa, medvetet och omedvetet. SAMERNA vi yfta fram dessa värdegrundsfrågor genom att utvecka och förankra samernas värderingsgrund via skoan, universitet, museer och fokbidningsinstitut. Band samer och i skoor och universitet finns såvä kompetens att tigå och angeägna behov att tigodose inom kunskapsområdet Värdegrunden. SAMERNA stödjer och detar aktivt i arbetet med att samarbeta mera och bättre samordna aa verksamheter som stärker vår kunskap, kompetens och därmed också arbetet inom värdegrundsområdet. SAMERNA vi stödja och deta i denna verksamhet genom; att främja forskning, utbidning, ångsiktig kompetensuppbyggnad och fokbidning kring värdegrundsfrågor i nära samarbete mean skoor, universitet, högskoor och museer. att som ett ed i denna verksamhet skapa förutsättningar för en omfattande kunskapsspridning ti det svenska foket om samerna som Sveriges urbefokning, och även Europas. att åta skoans behov av kompetensuppbyggnad vara vägedande för innehået i denna samverkan. att stimuera, underätta, stödja och koordinera sambruk av kompetens och behov mean skoor, museer och universitet. att främja samarbete mean oika institutioner samt initiera och stödja tvärvetenskapig forskning och utbidning. att som ett ed i verksamheten skapa förutsättningar för en omfattande kunskapsspridning mean skoor, universitet, högskoor, museer och amänhet på såvä natione som internatione nivå. Samisk identitet Denna de har formuerats av Eisabeth Starborg-Frisk, Göteborg Samisk identitet består av fera dear Att vara förankrad i rennäringen Ha kunskaper i samisk söjd och annan samisk kutur. Kunna språket Vara insatt i den samiska historien Känna ti sin säkt Vara insatt i samiska frågor. Vara förankrad emotionet och sjäsigt, dvs känna samhörighet med samer och det samiska. För att en kutur ska övereva måste den hea tiden utveckas. Man kan ju konstatera att den samiska kuturen har både utveckats och överevt tack vare att rennäringen ständigt har utveckats och anpassats efter det svenska samhäets normer och krav. Ur rennäringen föjer det samiska hantverket, eftersom så mycket materia kommer från renen. I andra kuturer, vad jag vet så har språket en oerhörd betydese för en kuturs fortevnad och utvecking. Aa samer kan ju inte håa på med rennäring, det finns ju knappt utrymme för de som håer på med det just nu. Det är vä också en anedning ti att språket har utveckats för att det finns samer som inte håer på med rennäring som sin huvudsakiga syssesättning som istäet har ägnat sig åt att återta språket och utvecka det ti skriftspråk osv. Det finns en he de skrivet om samer, och även om mycket inte är skrivet av samer så är det intressant att det finns människor som bir så engagerade och berörda av samernas historia att det hea tiden ger upphov ti nya forskningsuppgifter. Det är ju viktigt också att på så sätt rätta ti feaktigheter i sättet att presentera samerna och att se
igenom myter och osanningar. Om man söker sin samiska identitet är det naturigt att vija veta så mycket som mojigt. Det är kart att det bir viktigt att känna ti sin säkt, varifrån de är, vika de var, hur de evde. Eftersom den samiska kuturen i högsta grad ever bir dagens frågor mycket angeägna. Samer som ever på andra patser utanför Sápmi är oftast mycket förstående och är soidariska med samer som ever i Sápmi. En vä förankrad identitet bygger på en känsomässig, menta grund och sjäsig gemenskap. Att tihöra ett minoritetsfok vid sidan av ett dominerande storsamhäe skapar ett förtryck som ger upphov ti iknande emotionea och mentaa svårigheter som individer kan känna igen sig i. Dessa svårigheter kan ärvas generation efter generation. Troigtvis sker det genom en icke-verba kommunikation. Man kan ätt förestäa sig vika konsekvenser det kan ha för ett fok där många har tvingats ti att ge upp sin kutur, språk och tihörighet. Genom att frigöra sig från svåra känsor och återta sin exempevis stothet bir det mycket ättare skaffa kunskap om sin och andras historia. Man ärver inte bara svårigheter utan också andra positiva värden. Det bir ättare att se vad som är viktigt och vad man behöver göra för att kunna bi en tydig kuturbärare. Det kan ti exempe bi mycket ättare att ära sig sitt språk, skaffa sig det stöd man behöver för att kunna göra det. Det kan underätta också för de som har en tydig och stark identitet att stödja de som inte har det. Någonting som också är viktigt det är att se på sin identitet som svensk.vi ever ju faktiskt i två kuturer, kanske i fera samtidigt. Naturigtvis är mycket av detta en personig uppevese som är viktigt att bi respekterad för. Det bir också ättare att bemöta attityder och värderingar som andra har om samer, även de attityder och värderingar som finns inom de oika samegrupperna. Aa samer kommer att behövas i denna stora informationskampanj som nu igger i startgroparna. SAMERNA: Det är viktigt att ge stöd för identitetsarbetet. Det behövs en omfattande kartäggning över hur samer mår och hur de uppever sin dagiga situation. Näringar Under denna rubrik redovisas stäningstaganden som rör de samiska utveckingsprogrammen, rennäringen, jakt- och fiske, söjd och samisk turism. SAMERNA: Kommunerna inom renskötseområdet bör inrätta samiska näringskonsuenter, framför at för att finna arbetstifäen för samiska ungdomar, i första hand genom att hjäpa ti med ansökningar från EU:s strukturfonder. De samiska utveckingsprogrammen Agenda 2000 innebär att EU skapar en effektiv soidarisk poitik med finansiea mede. Vid Europeiska rådet sammanträde i Berin i mars 1999 nåddes en överenskommese om agendan. Rennäring Den viktigaste samiska näringen är rennäring även om söjden och turismen får at större betydese för samers försörjning. Samerna bedrev någon form av renskötse redan på 800-taet, byggd på ett systematiskt utnyttjande av markerna. Koonisationen av samernas marker ineddes på 1500-taet och har fortsatt i acceererande takt genom århundradena. Lappmarksgränsen, d.v.s appskatteandens östra gräns fastades 1751. Väster om den gränsen, iksom renbetesfjäen i Jämtand är samernas and. Samerna har även sedvanerättsmarker öster om appmarksgränsen och utanför renbetesfjäen samt marker som samerna i Sverige innehar i Norge. Beskattning av rennäring
Rennäringen har under senare år drabbats av enorma ekonomiska skador på grund av ett oacceptabet högt rovdjurstryck. Renantaet har också kraftigt decimerats då fertaet vintrar under 1990-taet har varit ogynnsamma för rennäringen ur betessynpunkt, åtminstone i de nordiga dearna av renskötseområdet. Detta har försatt många renägare i besväriga ekonomiska omständigheter. Beskattningsregerna för rennäringen är dessutom ogynnsamma under de år då renantaet är högt. SAMERNA: Det måste skapas ett bättre beskattningssystem som gör det möjigt att säja fer renar, då renantaen är höga i samebyarna. Katastrofskadeskydd för rennäringen Regeringen har i regeringsbrev för år 2000 angående främjande av rennäringen m m angivit att utbetaning för katastrofskadeskydd får göras med högst 50% av verifierade foderkostnader eer, efter besut av Jordbruksverket, med ett av verket angivet schabonbeopp per ren och utfodringsdag. Underag för utbetaningar utgör b a betesundersökningar som utförs av berörda änsstyreser. Jordbruksverket har den 22 december 1999 meddeat att ett arbete med att förändra regesystemet pågår och att måsättningen är att ett förändrat regesystem ska vara färdigt för vinterbetessäsongen 2000/2001. En arbetsgrupp med företrädare för Jordbruksverket, Sametinget, änsstyreserna, Samernas riksförbund och Renägarförbundet kommer att revidera riktinjerna. SAMERNA: Katastrofskadefonder ska byggas upp på ett sådant sätt att besutsinstansen för nyttjande av fonderna är den drabbade samebyn. Renskadefond I jui 1998 skrev andshövdingen i Jämtand ti dåvarande sameminstern, Annika Åhnberg att det bör inrättas en skaderegeringsfond, som innebär att markägarna kan få ersättning för uppkomna skador på skogen. Hon anförde vidare att en sådan fond kunde förhindra att de mest miitanta markägarna väcker process. SAMERNA giar försaget. Rovdjursersättningssystemet Historik, se vår hemsida www.samerna.se SAMERNA förordar att ersättningssystemet baseras på faktiska föruster för renägarna. Med faktiska föruster avses den nivå som forskningen har visat vara faktiska föruster. Ett ämpigt sätt att hantera det är att den enskide renägaren får ersättning för avesvärdet, medan samebyn erhåer det procentuea tiägget som baseras på forskningens uppgifter om faktiskt dödande av renar. Ett sådant system är inte minst motiverat av egendomsrättsiga skä. SAMERNA ska arbeta för att renägarna fut ut kompenseras för rovdjursskador samt verka för att storsamhäets instäning ti rovdjursförekomst ska baseras på ekosystemets vikor. Regeringens proposition 2000/01:57 Sammanhåen rovdjurspoitik har het bortsett ifrån att rovdjur behöver bytesdjur. Krisprogram för rennäringen Sametinget har tisammans med SSR utarbetat ett försag ti statsmakten rörande krisprogram för renskötsen. SAMERNA: Vi begär att regeringen omedebart anvisar mede ti programmet. Pristiägg för renkött Renägarna får enigt nuvarande system pristiägg för saktade renar. SAMERNA förordar en fördubbing av prisstödet. Renbeteskonventionen
Det första dokumentet som behandar renbetesrätten på ömse sidor om riksgränsen mean Sverige och Norge är den s k appkodicien från 1751. Det var ett bihang ti 1751 års gränstraktat mean änderna och gäer därför med samma styrka som sjäva gränstraktatet. Någon möjighet ti ensidigt upphävande från någon av staterna finns inte. Feesoven från 1883 ersatte kodicien den 6 juni samma år. I samband med unionsuppösningen mean änderna ersattes feesoven av den s k Karstadskonventionen den 26 oktober 1905. Denna konvention förängde feesovens reger ti 1917 (efter senare överenskommese ti 1920). Karstadkonventionen uttaade att om inte någon ny överenskommese uppnåddes mean änderna, skue appkodicien åter träda ikraft. En ny renbeteskonvention undertecknades den 5 februari 1919 med gitighet ti 1952. Även den konventionen fastsog att appkodicien skue träda ikraft om ny överenskommese inte kunde tecknas mean staterna. Förängning av 1919 års konvention gjordes 1949. Den senaste renbeteskonventionen är från 1 maj 1972 och gäer ti 2002. Någon gemensam uppsägning av appkodicien gjordes heer inte med 1972 års renbeteskonvention. Lappkodicien från 1751 är och har sedan 1883 varit subsidiärt gäande. SAMERNA: Ovanstående ska igga ti grund för renbeteskommissionens arbete och försag. Renbetesrätten i den andra staten viar på civirättsig grund, viket b a Atevattendomen förmedar. SAMERNA påminner också om de katastrofaa konsekvenser som 1919 års renbeteskonvention innebar för samiska famijer i de nordigaste dearna av renskötseområdet i Sverige. Renbetesinventeringar Länsstyresen har ansvaret för betesinventeringar. SAMERNA: Betesinventeringar ska utföras av kompetensen av renskötarna sjäva och ansvaret för detta bör igga hos Sametinget eer organ som Sametinget utser. Skogssamers renskötse Skogssamerna har åretruntmarker mean odingsgränsen och appmarksgränsen. Fram ti 1993-1996 saknade 90 % av markerna agfart. Med boagiseringen av Domänverket erhö AssiDomän AB agfart för merparten av markerna på skogssamiskt område. Poitiska företrädare för skogssamerna har väsignat boagiseringsprocessen. Numera är det ca 6 % av skogssamernas marker, som är agfartsösa. SAMERNA: Åtgärden är den mest omfattande konfiskation av samisk mark, som staten någonsin har genomdrivit och; varför har det skett i samförstånd med poitiska företrädare för skogssamerna? Koncessionsrenskötsen Koncessionsrenskötse bedrivs öster om appmarksgränsen. Länsstyresen kan meddea koncession för sådan renskötse. Merparten av renägarna i koncessionssamebyarna är icke-samer. SAMERNA har i programmet Siida-framtidens sameby presenterat nya ösningar för koncessionsrenskötsen. Beträffande Muonio sameby ska den betraktas som en skogssameby agstiftningsmässigt. Koncession ska meddeas av Sametinget, då rennäring är en samisk näring.. Samesöjden Den samiska söjden är, ti skinad från rennäringen inte beroende av stora areaer, viket innebär att den kan komma att utveckas ti en samisk huvudnäring, fut jämförbar med rennäringen. Den saknar emeertid skydd, viket innebär att andra grupper än samer kan ivnära sig på efterapningar av den samiska söjden. Bristen på skydd för näringen kan motverkas b a genom kvaitetsförbättringar och andra åtgärder, t ex ett fungerande söjdmärke.
Den ydese som den nuvarande rennäringsagen har, innebär att även samer som inte är medemmar i sameby kan få tistånd att ta söjdvirke inom samernas marker ovanför och nedanför odingsgränsen och på samernas renbetesfjä. Samiska söjdares rätt att ta söjdvirke ska i framtiden inte bero på tistånd utan på en agstadgad rätt. (se Siidaframtidens sameby) Utbidningen på Samernas Fokhögskoas söjdinje har under det senaste decenniet väsentigt ökat kvaitén på samesöjden, men nu är det viktigt att brukssöjden uppmärksammas och understöds. Detidssöjdarnas situation måste förbättras. SAMERNA: För att samesöjden ska kunna stärkas är det nödvändigt att resurser tiförs samesöjden för oika typer av investeringar. Stödet, som b a kan vara oika typer av projektbidrag eer arbetsstipendier, ska främja nya etaberingar, men även skapa möjigheter för redan etaberade söjdare att des utvecka sig och des förbättra sina arbetspatser inte minst vad gäer arbetsmijön. Samesöjdkonsuenter Samesöjdkonsuenterna är understäda Samesöjdstiftesen, vars styrese utses av SSR och Same Ätnam. SAMERNA: Då konsuenternas verksamhet iksom Samesöjdstiftesens huvudsakiga verksamhet bekostas av amänsamiska mede bör konsuenterna understäas Sametinget eer organ som Sametinget utser. Söjd och konsthantverksförbundet Detta förbund har skapats av söjdare och kan betraktas som en näringsorganisation för samiska söjdare och konsthantverkare. SAMERNA: Vi stöder förbundet och hoppas att den utveckas ti en stark organisation. Jakten Trots att statsmakten hea tiden gör inskränkningar i samernas jakt, tiför jakten fortfarande det samiska foket betydande inkomstförstärkningar. SAMERNA: Jakträtten är en samisk ensamrätt. Jaktkonsuent De svenska jägarorganisationerna har jaktkonsuenter, som fungerar som experter i jaktfrågor. SAMERNA: Något samiskt organ bör inrätta en samisk jaktkonsuent som motvikt ti jägarorganisationernas jaktkonsuenter. Fiske Fiske, tisammans med jakt är den ädsta samiska näringen. Samer som vi och kan ivnära sig på fiske, såsom huvudeer binäring ska givetvis göra det, oavsett om statsmakten i och med tikomsten av 1928 års renbetesag vie förhindra det. Fiske är fortfarande en mycket stor näring, framför at inom Storueområdet. I första hand är det fråga om kompetteringsnäring ti söjd, rennäring, turism m m. Fiskekonsuent Regeringen besöt den 1 september 1994 att uppdra åt Fiskeriverket att utreda förutsättningarna att förbättra yrkesfiskets tigång ti fiskevatten i insjöar. I propositionen 1993/94:158, "vissa fiskeripoitiska frågor", uttaas att staten har under ång tid framhåit vikten av att det bidas fiskevårdsområden i syfte att förbättra fiskevården och underätta tigängigheten ti fiske för amänheten. För att få en uppfattning av probemet med tigång ti fiskevatten för
yrkesfisket i insjöar och finna ösningar som kan tigodose yrkesfiskets intressen utan att den grundäggande principen om fiskevårdsområdenas centraa ro äventyras har Fiskeriverket granskat frågan närmare. Fiskevårdsområden får endast innefatta enskit vatten ovan odingsgränsen. Rapporten föresår ett stärkande av fiskearrendatorers rätt inom fiskevårdsområden. Med riksdagsbesutet 19992/93:32 infördes den s k fria småvitjakten och fisket ovanför odingsgränsen och renbetesfjäen, SAMERNA: Något samiskt organ bör skapa en tjänst som samisk fiskekonsuent. Den första stora uppgiften är att kartägga konsekvenserna av riksdagsbesutet om fritt fiske i samiska vatten. Sveriges riksdag har över huvudtaget inte förstått vika probem, som skapades med prop 1992/93:32. Samisk turism Samerna har syssat med turism i vart fa i 200 år och det är en annan näring som har betydande utveckingsmöjigheter. I det sammanhanget är det adees nödvändigt att samebyarna är en part i utveckandet av näringen, antingen genom att sjäva bedriva turistisk verksamhet eer att vara samarbetspartner med enskid same som bedriver dyik verksamhet. Den enskide har givetvis små möjigheter att bekosta de investeringar som är nödvändiga för att utvecka näringen utan det är våra gemensamma resurser som ska avsättas för de samer som är beredda att finna sin utkomst i det turistiska. Samebyarna Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna čearus och Baste har utarbetat ett program, Samebyarnas Laponiaprogram, som b a redovisar initiativ för turistisk verksamhet. SAMERNA ger sitt fua stöd ti programmet och vi uppmuntra ti iknande initiativ inom hea sameområdet. SAMERNA ska verka för att samiska ungdomar ska få arbete på hemorten och samisk turism är en utav de stora näringarna som kan skapa syssesättning och framtidstro. Vi måste göra det sjäva, annars försvinner dessa arbetstifäen ti andra grupper i samhäet. Mark Artike 14 i ILO:s konvention stadgar att De berörda fokens ägande och besittningsrätt ti den mark som de traditionet bebor ska erkännas. Därutöver ska åtgärder vidtas i ämpiga fa för att skydda de berörda fokens rätt att nyttja mark som inte utesutande bebos av dem, men ti viken de traditionet haft titräde för sin utkomst och traditionea verksamhet. Särskid uppmärksamhet ska fästas vid nomadfokens och de kringfyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende. Norge och Danmark har ratificerat konventionen, i ikhet med 14 andra nationer. Det internationea trycket för att Sverige ska underteckna konventionen ökar hea tiden. Statens markförsäjningar Fram ti 1992 förvatades de samiska markerna öster om odingsgränsen av det statiga Domänverket, då riksdagen bemyndigade regeringen att ombida verket ti aktieboag. Senare fusionerade staten Domän AB och Assi AB och privatiserade det sammansagna boaget Assidomän AB. Den nya situationen skapade i reaiteten betydande inskränkningar i samisk rätt öster om odingsgränsen. SSR:s andsmöte i Östersund 1992 har väsignat den utveckingen. SAMERNA ska i Sametinget verka för att det skapas en juridisk enhet som ska bevaka att staten inte säjer samernas marker ti högstbjudande. Svenska staten har agvidrigt besutat sig för att överföra våra marker nedanför odingsgränsen ti AssiDomän, som i sin tur har såt och fortsätter att säja dem vidare ti dem som betaar bäst. En konfiskation såedes, i god kooniaistisk anda. Det finns skä för Sametinget att bevaka att samernas marker ovanför odingsgränsen och samernas renbetesfjä inte konfiskeras och säjs, viket det ju finns exempe på.
Detta är en utav de viktigaste frågorna som det samiska foket har att hantera och det kommer att krävas att vi är eniga, het eniga. Utan mark bir vi rättsösa. Laponia Lappands värdsarv Värdsarvet omfattar nationaparkerna Padjeanta, Sarek, Stora Sjöfaet och Muddus samt naturreservatet Sjaunja. Markerna berör samebyarna Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna Cearus, Báste, Luokta-Mavas, Gäivare skogssameby, Udtjá och Sierri. SAMERNA: Ta de av Samebyarnas Laponiaprogram (1999) Statens Fastighetsverk Denna myndighet förvatar de samiska markerna ovanför odingsgränsen och på renbetesfjäen. Processer om sedvanerätt Svegs tingsrätts utsag i det s k renbetesmået den 21 februari 1996 var: Tingsrätten förkarar att någon av avta oberoende rätt ti bete med ren ti förmån för samebyarna ej beastar fastighetsägarna tihöriga fastigheter. Tingsrättens dom är överkagad ti hovrätten, som ännu inte har avkunnat dom. SAMERNA: Det minsta som kan begäras av staten är att samerna ges ekonomiska möjigheter att pröva renbetesrätten i högre instans. En het annan sak är frågan om tingsrättens besut även gäer den enskide renägarens renbetesrätt på aktuea marker. Ströängar Ströängar är de ängar och myrområden utanför de egentiga nybyggarhemmanen. Dessa ängar användes ursprungigen som såtterängar. Lag (SFS 1921:370) om ströängars indragande ti kronan regerar de s k regerade ströängarna. Oregerade ströängar fanns huvudsakigen ovan odingsgränsen i Norrbottens än fram ti sutet av 1999. Numera har ströängarna, mitt inne i renbetesområdena, överförts ti ägarna av hemmanen. SAMERNA: Statens samepoik, beträffande markerna, beskrivs bäst genom riksdagsbesuten de senaste 10 åren, nämigen a) Boagiseringen av Domän, viket har medfört att 90 % av samisk mark har överförts ti privata nedanför odingsgränsen, b) fri småvitjakt och fiske har konfiskerat samernas förfoganderätt, c) istäet för att ösa in ströängarna har staten överfört dessa ti hemmanen, trots att ströängarna inte används ti såtter. Byggov Länsstyreser och kommunernas byggnadsnämnder saknar kunskaper om gäande reger för byggov ti samer. SAMERNA:s fumäktigeedamöter inämnade en motion ti Sametinget de 16 apri 1997 och yrkade att "Sametinget som sin mening uttaar att änsstyreserna och byggnadsnämnderna omedebart anpassar sina besut inom aktuet ämne ti bestämmeserna i rennäringsagen". Sametinget i penum uttaade den 14 november 1997 att "änsstyreser, byggnadsnämnder och andra myndigheter måste beakta rennäringsagen vid besutsfattande som rör sameområdet". SAMERNA:s kongress har den 20 maj 2000 utveckat frågan om nuvarande rennäringsag (se Siida-framtidens sameby). Fjäägenheter Regeringen besutade den 1 juni 1995 att uppdra åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet att efter samråd med berörda änsstyreser utföra inventering av fjäägenheter från naturvårds- och kuturmijösynpunkt. Verken har under sommaren 1995 åtit änsstyreserna i Jämtands, Västerbottens och Norrbottens än genomföra en inventering av samtiga kvarvarande fjäägenheter, varefter inventeringsrapporten med försag angående fjäägenheternas framtid överämnades ti regeringen den 3 apri 1996. SAMERNA: Fjäägenheter, som nyttjas av samer ska överföras ti dem utan arrende.
Rättsfond "Sameparterna utom intervenienterna ska soidariskt ersätta staten dess rättegångskostnader i Högsta Domstoen med sjuhundranittiofemtusentvåhundraåttiotvå (795 282) kronor." Ovanstående är hämtat från HD:s dom i skattefjäsmået (NJA 1981 s.1) Ett annat må som kart visar att det finns ett stort behov av att bygga upp en rättsfond är sedvanerättsprocessen i Härjedaen, som samerna förorade i Svegs tingsrätt. Det som normat krävs för att vinna ett må av skattefjäsmåets och renbetesmåets karaktär är poitisk och ekonomisk makt. Samerna har varken det ena eer det andra. Detta får emeertid inte innebära att vi ger upp försöken ti att hävda vår rätt, även i domstoar. Vi kan dock knappast ha för stora förväntningar på de svenska domstoarna, utan mer hoppas på internationea rättsmede. SAMERNA kommer att stå i främsta edet, när det gäer att processerna mot staten för de övergrepp, som statsmakten ideigen gör sig skydig ti gentemot oss. De färskaste exempen i övrigt är försäjningen av samernas marker nedanför odingsgränsen ti högstbjudande och statens besut att konfiskera samernas rådighet över jakt - och fiskerätten. SAMERNA: Vi föresår att en rättsfond successivt byggs upp för att i domstoar kunna pröva styrkan i samisk rätt. Meden ska också kunna användas i må där enskida samer eer samiska organisationer är inbandade. Rättsfonden ska förvatas av Sametinget eer organ som Sametinget utser. Mijö Riksdagens besut (prop 1990/91:90) uttaar att mijöpoitiken syftar ti att skydda människors häsa, bevara den bioogiska mångfaden, hushåa med uttaget av naturresurser så att de kan nyttjas ångsiktigt samt skydda natur och kuturandskap. I regeringsförkaringen 1997 framhö statsministern att mået är att ti nästa generation kunna ämna över ett samhäe där mijöprobemen är östa. Naturvårdsverket har, under regeringen, det övergripande ansvaret för mijöarbetet. I en värd, där nedsmutsningen av uften, marken och vattnet har nått proportioner, som inte ängre kan accepteras av varken djuren, växterna eer människan, är det dags att aa jordens människor engageras i kampen mot besutsfattare som tycks utgå ifrån att just vi som ever idag är de sista människorna på jorden. Om inte människans synsätt förändras radikat vädigt snabbt, så är risken överhängande att mänskigheten inte överever nästa årtusende. Det är nödvändigt, inte bara för det samiska foket, att sätta sig in i frågor som berör oss sjäva mer än någonting annat. Tjernobykatastrofen är ett exempe på händeser som direkt berörde oss. Rennäringen har inte på ånga vägar återhämtat sig från verkningarna av den katastrofen. Det finns dessutom omständigheter som pekar på att nya iknande hot är nära förestående, framför at från rysk sida. Avverkningar av regnskogar är ett annat exempe, som innebär en goba påverkan av mijön. FN:s konferens 1992 om mijö och utvecking i Rio de Janerio antog tre grundäggande dokument, 1) Riodekarationen om mijö och utvecking, 2) Agenda 21 samt 3) skogsprinciperna. Agenda 21 innehåer 40 kapite och i kapite 26 ägnas särskid uppmärksamhet åt betydesen av ursprungsbefokningarnas värderingar, kunskaper och metoder för hantering av naturresurser. Samiska näringar är het beroende av naturresurserna, men samerna har ännu inte inett något egentigt programarbete för detta viktiga område. SAMERNA vi att resurser skapas för att kataogisera de mijöhot som finns på samiskt område, för att kunna redovisa för besutsfattare, inte bara i Sverige. Vi samer, med den kunskap vi har om våra marker, har, i at större omfattning, börjat se märken i naturen, som visar att den mår at sämre. Det räcker inte att statiga utredningar reser runt under några månader och ger sedan ut exempevis utredningen "Håbar utvecking i andets fjäområden". Besutsfattare måste få bättre underag än så. Statsapparaten, med storstadsmänniskor som ivriga påhejare påstår ti och att det är rennäringen som hotar mijön. Besinningsöst! I andra sammanhang kan de kaa samma natur för "orörd vidmark".
Odiskutabet är att de generationer som har funnits de senaste hundra åren har, på ett osunt sätt, varit vårdsös med mark, vatten och uft och frågan är om framtida generationer förmår att "städa upp" efter oss. Det samiska foket och samiska organisationer har ännu inte tagit frågan på avar. SAMERNA vi anså mede för att från samiskt hå bidra ti bättre kunskap om vår mijö, för att möjiggöra bättre hushåning med den natur, som ytterst svarar för mänskighetens möjigheter att övereva. SAMERNA ska arbeta för att ett specificerat samiskt program rörande naturen och mijön i Sápmi skapas under mandatperioden 2001-2005.. Certifiering av skogsbruk Forest Stewardship Counci (FSC) är en oberoende, internatione organisation, vars uppgift är att uppmuntra b a mijöanpassat bruk av värdens skogar. Ansvarig för den svenska FSC-standarden är FSC-rådet, bidat 1997. Stöd för mijö- och andsbygdsutvecking I juni 2000 utfärdades förordningen (2000:577) om stöd för mijö- och andsbygdsutvecking som ska gäa ti 2006. Programmet grundar sig på EU-förordningarna 1257/1999 och 1750/1999. Stödet ti värdefua kutur- och naturmijöer inom renskötseområdet omfattar för perioden 10 mijoner kronor. Utbidning Historisk bakgrund Statens första undervisningsambitioner av samer härrör från 1600-taet. Den var i början en angeägenhet för kyrkan, eftersom det ingick som ett ed i strävandena att kristna det hedniska foket, samerna. Tidigt framstod det att det krävdes präster som behärskade samiska om kristnandet skue bi framgångsrikt. Den första fasta sameskoan, s k Skytteanska skoan i Lycksee inrättades 1632. Verksamheten vid Skytteanska fram ti 1722 resuterade i att fjorton samiska studenter skrevs in vid Uppsaa universitet. (Ruong 1969, 1980) Under 1700-taet fick samerna fasta- och fyttskoor samt en centraedning i och med att Direktionen för Lappmarks eckesiastikverk inrättades. Fyttskoorna, s k kateketskoor var viktigast under sutet av 1800-taet och i början av 1900-taet för de fyttande samernas barn. Läsåret vid dessa var ett par veckor och undervisningen gick ut på att ära eeverna äsa, skriva och räkna. Undervisningsspråket var samiska eer finska. Både fasta- som fyttskoor hade sina kritiker. De fasta skoorna ansågs dra barnen från renskötsen och fyttskoorna ansågs vara ineffektiva. Avsnitt, som inte har fått pats i vaprogrammet "Lapp ska vara app" 1913 års nomadskoordning. 1923 års skostadga Nomadundervisningen regerad av 1923 års skostadga innebar att de fasta skoorna fick större utrymme och att den förmyndarattityd som 1913 års skoreform stod för midrades något Den amänna skopiktens framväxt När sameundervisningen utreddes i 1957 års nomadskotutredning söktes motiv för och emot ett bevarande av särundervisningen. Åsikterna inhämtades från samer i nomadskofumäktige, nomadärare, appfogdar, kommunamän och kommunaa skomän.
Skoa för aa samers barn 1957 års nomadskoeutredning såg möjigheter att häreda nya motiv ur amänt kända psykoogiska och pedagogiska principer samt med hänsyn ti samernas kuturea bakgrund. Prop 51, 1962 1962 års riksdag fattade besut om att nomadskoan ska bestå så änge någon same önskar det och stå öppen för aa samers barn Samisk Utbidningsväg Sameutredningen såg bristen på utbidade ärare för samisk undervisning som ett av hindren för att förverkiga en samisk utbidningsväg. Remissyttranden Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet: Administration och edning av en samisk utbidningsväg (Prop 1979/80:82 Bi 2). Sameskostyrese inrättas Riksdagen inrättade en sameskostyrese (prop 1979/80:82). Sametinget utser edamöter Sametinget utser edamöter ti styresen sedan 1994. Svenska grundskoans framväxt En överbick över grundskoans framväxt. Utbidningsreformerna Något om reformerna gäande utbidningen. Framväxt av sammanhåen utbidningssektor. Reformer från 1940 års skoutredning fram ti 1975 års proposition om en förändrad högskoa. Skoan ändrar karaktär SIA-utredningen om skoans inre arbete som efterföjs av en ny äropan Lgr 80 och propositionen om gymnasieskoans reformering. Från regestyrning ti måstyrning Skoöverstyresen får mindre ansvar för detajpanering och utvärdering och at mera ansvar för ångsiktig panering, utvärdering och utarbetandet av ramar för skoans verksamhet. Lpo 94 Läropanen för det obigatoriska skoväsendet har anpassats för att omfatta grundskoan, förskoekassen och fritidshemmet. En samisk utbidningsväg SAMERNA:s utbiningsprogram En samisk utbidningsväg - ivsångt ärande - samiskt huvudmannaskap En samisk utbidningsväg ska ha inriktning - ett ivsångt ärande. Den ska utgå från det samiska fokets vijeyttringar, viket innebär att samiska foket i va kan utvärdera utbidningspoitiken. Utbidningen ska förankras i det samiska fokets behov och framstå som ett reet aternativ ti det svenska samhäets utbud. Samisk utbidning ska vara ett stöd ti den framtida samebyn och vara ett av fera instrument i byggandet av ett samiskt samhäe. En samisk utbidningsväg ska inte, som i dag, enbart bestå av viss de av svensk obigatorisk grundskoa, utan sjäv erbjuda attraktiva, friviiga, samiska utbidningar.
Förskoan Förskoan är en pedagogisk verksamhet för barn i ådern 1-5 år. Den har egen äropan, Lpfö 98, där strävansmåen sammanfaer med grundskoans strävansmå. Sameskostyresen kan, efter överenskommese, ta över kommunens uppgifter beträffande samiska förskoebarn. Kommunerna erbjuder vanigtvis förskoa eer dagbarnvårdare och det samiska aternativet bör innehåa motsvarande. Barnomsorg kan smidigt ingå i den framtida samebyn. Hur den praktiskt ska förverkigas kan variera okat. Ansvaret ska dock igga hos Sametinget, som utser de poitiker som tisammans utgör ansvariga huvudmän. Förskoan erbjuder en uttaat pedagogisk aktivitet i människors tidiga skede av ivet och dess samiska aternativ ägger därför grunden ti en samisk utbidningsväg. SAMERNA vi: Inrätta samiska förskoor och samiska famijedaghem i de kommuner där sameskoor och integrerad samisk undervisning redan finns.. Förskoekass Barn som går i samisk förskoa väjer med stor sannoikhet samisk förskoekass. Kommunerna är skydiga att erbjuda varje 6- åring pats i förskoekass. Detagandet är friviigt och kostnadsfritt för barnet. Verksamheten regeras av grundskoans äropan, Lpo 94. Sameskostyresen kan, efter överenskommese, ta över kommunens uppgifter vad beträffar samisk förskoekass. Samiska barn och deras förädrar ska kunna väja en samisk utbidningsväg redan på de tidiga nivåer som förskoa och förskoekass representerar. SAMERNA ska verka för att: Inrätta samiska förskoekasser i ansutning ti befintiga sameskoor och befintig integrerad samisk undervisning Inrätta samiska förskoekasser på övriga orter, där samer så önskar. Samisk grundskoa En samisk utbidningsväg måste kunna erbjuda samisk grundskoa för samtiga, för närvarande, nio år. Sameskoor finns nu i sex kommuner och integrerad samisk undervisning inom kort i tjugo kommuner. Sameskoan erbjuder år 1-6 av obigatoriska grundskoans nio år. Därefter, år 7-9, är det samiska aternativet integrering. Integrerad Samisk Undervisning innehåer vanigtvis ett mindre anta skoämnen med samiskt perspektiv. Eeven erhåer inga separata betyg i dessa ämnen, viket ger dem åg status. Integrering är atså inte ett fuständigt samiskt aternativ. Samiska grundskoor ska vara attraktiva arbetspatser för barn och vuxna, med aktiv eev- och personavård och god mijö. För de anstäda ska finnas fortbidnings- och karriärmöjigheter. SAMERNA ska verka för att: Samisk utbidning erbjuds aa samer som efterfrågar den. Sameskoorna utveckas ti samiska nioåriga grundskoor Integrerad samisk undervisning står under samiskt huvudmannaskap. Integrerad samisk undervisning inrättas där sådan saknas och samer så önskar. Särskoepatser inrättas för samiska barn som är i behov av dem. Patserna ska ingå i sameskoa och i integrerad samisk undervisning.
Distansutbidningar med samiskt utbud anordnas som kompement och aternativ ti svensk kommuna verksamhet. Säkerstäa att Lpo 94, Läropan för grundskoan, förverkigas i aa sina dear. Utbidning kvaitetssäkras. Varje eev i samisk utbidning uppnår de nationea måen. Lärare vid sameskoor är behöriga ärare. De ska erbjudas goda fortbidningsmöjigheter inom hea yrkessektorn. Inrätta forskartjänster för ärare. Inrätta hetids rektorstjänster med varierande grad av undervisnings skydighet. Inrätta speciapedagogtjänst. Inrätta förskoekonsuenttjänst. Inrätta dramapedagogtjänst. Inrätta rektorstjänst med ansvar för Integrerad Samisk Undervisning. Inrätta förädrastyreser vid de skoor dar förädrar så önskar. Skobarnomsorg Aa samiska eever som är i behov av skobarnomsorg ska erbjudas sådan i ansutning ti skoan eer på annat för eeven tifredsstäande sätt. Läromede Läromede - kuturens budbärare. Skoan har ändrat sin syn på ärandet. Det innebär att ärarroen och undervisningen är förändrad, iksom arbetssätt och metoder. "Eeven i centrum" innebär att eeven har en aktiv, ansvarstagande ro i fokus, medan äraren fungerar som handedare och rådgivare. Läraren och ytterst rektor är ansvarig för att eevens utvecking främjas och att eeven uppnår de nationea måen, bir godkänd" i skoans aa ämnen. Detta ansvar viar också på förädrarna, vika förväntas aktivt ta de i sina barns utbidning. IT och datorer har kommit ti skoan och i hemmen, ti eevernas vardag. Nya behov skapas. Språkagen började gäa den 1 apri 2000. Sammantaget innebär dessa tre nämnda faktorer att het nya och annorunda krav på äromede stäs. Läromede är numera at som eever kan söka information i, böcker, bibiotek, fim, video, datorer, handedningar för experiment och forskning, mm. Program för datorer måste finnas, utbidning i hur man använder dem. Läromede för de oika samiska språken måste skapas. Språkagen innebär en skärpning av rätten ti korrekt information från myndigheter och andra. För att detta ska bi möjigt krävs författande och utgivning av en mångfad ordböcker. SAMERNA ska verka för att: Eever i sameskoor har tigång ti för utbidning och åder avpassade goda äromede. Ordböcker på svenska - samiska, samiska - svenska utarbetas. Sådana kan vara översättningsordböcker men också synonymordböcker, etymoogiska ordböcker (om ords ursprung) och yrkesspecifika ordböcker. Läromede i och om samisk musik utarbetas. Läromede för samisk bidundervisning utarbetas. Läromede utarbetas för undervisning i och om samisk berättartradition, skapesemyter och andra myter, samisk värdsbid och traditionea samiska ekar. Antoogier och samingsvoymer sammanstäs och utges för undervisning om samiska författare, konstnärer, söjdare, musik- och jojkskapare m m.
Handböcker för samisk söjd, så vä historik som praktisk handedning, utges. Oika program för datorer utarbetas. De ska finnas på de samiska språken och ha samiskt innehå, exv ritprogrammet Cipart med samiska föremå. Stimuera skapande av dataprogram för samiska barn och ungdomar. Skobibiotek Bokens betydese som kunskapskäa består och är en grundsten i utbidningens trappa. Skobibioteken ska tihandahåa böcker på de samiska språken och på svenska, såvä faktaböcker som skönitterära. De ska finnas i oika utföranden och svårighetsgrader, för aa ådrar och förmågor. Lättästa böcker och böcker med stor sti, för äsare med oika typer av äsprobem. Kassettböcker, video och musik ska ingå i utbudet. Eever ska inte behöva sakna äromede för sitt ärande eer mede för avkopping. SAMERNA ska verka för att: Skobibiotekens sortiment av, för samisk utbidning, nödvändig itteratur och media tigodoses. Den samiska bokbussen i Västerbottens än kan återuppta sina turer. Den samiska bokbussen i Jämtandsområdet kan fortsätta sina turer. Bokbussarna permanentas och inrättas för områden där behov finns. Samiska bokbussar som kompement ti skobibiotek och andra bibiotek är av oöverskådigt värde. Genom bokbussen får man också information om övrig existerande samisk itteratur. Bokbussen tigodoser, främst i gesbygd, behov av böcker för utbidning och rekreation för aa ådrar. Gymnasium Dagens gymnasieskoa ämnar stort utrymme för eevernas eget va av kurser. Eftersom program kan gå som Kurser med riksintag är det fut möjigt för kommuner att samverka med sameskoornas huvudman för att inrätta samiska program. SAMERNA ska verka för att: Inrätta program för bivande renskötare, integrerad i t ex Ekonomiska programmet. Inrätta program för bivande samiska söjdare. Inrätta program för bivande samiska musiker. Inrätta Enstaka kurser för exv bivande renskötare, söjdare, musiker. De senare ämpigen som tiva i Estetiska programmet. Inrätta samisk kockutbidning. Inrätta samisk turistguideutbidning. Eftergymnasia utbidning Den framtida samebyn kan överta många av kommunens uppgifter exv ädreomsorgen och samers behov i ivets sutskede. Dessa uppgifter kan igga under samisk huvudman. Samma gäer sk färdigbehandade personer som inte karar eget boende. SAMERNA ska verka för att: Eftergymnasiaa utbidningar i projektedarskap inrättas. Dessa utbid ningar ska komma samisk ädreomsorg och andra dear av omsorg tigodo. Universitets- och högskoeutbidningar
Utöver de utbidningar och enstaka kurser som universitet - och högskoor erbjuder, behövs samiska aternativ och speciakurser.vika dessa ska vara varierar från tid ti tid. Det samiska samhäet, den framtida samebyn har behov av ett både bredare och högre IT-kunnande. Det samiska foket behöver inte bara ta ti sig kunskap utan också dea med sig, kommunikation med omvärden är oerhört viktig. SAMERNA ska verka för att: Kartäggning genomförs för att utröna vika det samiska fokets behov beträffande universitets-och högskoestudier. Utreda skapandet av samiskt cyberuniversitet. Utbidning - forskning En utav de viktigaste områden för att kunna utvecka det samiska samhäet är högre utbidning och forskning. Ett område som är speciet viktigt är det rättshistoriska ämnesområdet. Det är knappast troigt att de juridiska fakuteterna på Sveriges universitet och högskoor ägger någon större vikt vid de markrättsiga probem, som det samiska samhäet brottas med. För samer är det dessutom viktigt med högre utbidning och forskning, som rör samisk kutur, samhäe, historia och språk. SAMERNA: Under mandatperioden 2001-2005 måste det samiska samhäet, vad gäer amänsamiska mede, prioritera den högre utbidningen och forskningen för samer på ett het annat sätt än vad som har varit faet tidigare. Om det kan ske med utökade ansag från statsmakten är prioriteringsprobematiken enkare. Samiska högskoan Sámi Aaskuva inrättades i Kautokeino hösten 1989 med ändamået att stärka den samiska kompetensen. Högskoan är en institution för högre utbidning och forskning. Dess särskida profi är definierade som a) språkutvecking, b) bärkraftig utvecking och förvatning av mijö- och markresurser i det samiska samhäet och c) samisk utbidning och förståese. Samiska högskoan har ca 40 hetidsanstäda och 150 eever. Nordisk Samisk Institut Sámi Instituhta inrättades 1973 i Kautokeino och ska vara en samisk forskningsinstitution för samer i Norden. Ca 30 personer är knutna ti institutet. Samiska studier vid Umeå universitet Grund- och forskarutbidning i samiska påbörjades 1975, då en professur och ett ektoret i ämnet inrättade. Den första innehavaren av professuren var Nis Erik Hansegård (1975-1983) och sedan 1984 är Oavi Korhonen professor i samiska efter att tidigare ha varit universitetsektor. Eina Heander var innehavare av ektoratet åren 1984-1993. Sedan 1993 är Mikae Svonni universitetsektor i samiska. Vid Samiska studier ges undervisning i ämnet samiska språk (nord-, ue- och sydsamiska) och ämnet samiska studier (avser studier om samerna, det samiska samhäet samt samernas kutur och historia utifrån ett samiskt perspektiv. Under de senaste 10 åren har ca 200 studenter äst samiska och ca 300 har äst samisk kutur och historia. Renforskning Forskning om exempevis förvatning av renbetesresurser, djurresurserna i renskötsen, radiocesium i renens mijö och socio-ekonomiska förhåanden sker på Institutionen för husdjursgenetik och renskötse på Sveriges Lantbruksuniversitet. Sedan 1995 är Öje Dane innehavare av en professur i renskötse. Nordisk organ för renforskning Organet instiftades 1980 under Nordisk Ministerråd. Den finansieras av Finand, Grönand, Norge och Sverige. En utav de viktigaste uppgifterna är att bidra ti kontakter mean forskningen och rennäringen.
Duodjihögskoa Frågan om en högre konstnärig utbidning i duodji har varit föremå för diskussioner sedan början av 1980-taet. En utredningsgrupp tisatt av Nordiska Ministerrådet avger i KU 1981:6 ett betänkande om stöd ti samisk kutur. Det uttaas speciet att undervisning i samisk duodji på högskoenivå bör etaberas och "byggas upp" vid Samernas fokhögskoa (numera Samernas utbidningscentrum) och bekostas av i första hand Sverige. Frågan har sedan dess behandats av b a Sami Daiddacehpiid Searvi, Samerådet och Nämnden för Hemsöjdsfrågor innan dåvarande styresen för Samesöjdstiftesen tisatte en utredning. Direktiven för utredaren, Birgitta Östund, var b a att - söka presentera en grundäggande bestämning av duodjibegreppet; - ange vägar för hur de samiska mästarsöjdarnas erfarenheter och kunskaper kan komma utbidningen ti godo; - beskriva förutsättningar och möjigheter för nordisk koordination; - föreså utbidningsprogram; - föreså vägar att kara ärarförsörjningen; föreså antagningskrav; - bedöma eevrekryteringen; - uppskatta utbidningskostnaderna; - ämna försag ti utbidningsorter. Utredaren överämnade sitt arbete i oktober 1996. Utredningen behandades den 22 oktober 1996 av Sametinget i penum, varvid styresen fick i uppdrag att tisätta en arbetsgrupp med uppdrag att vidareutvecka utredningens försag främst vad gäer frågan om huvudansvarig institution för utbidningen, okaisering och finansiering samt en pan för etaberandet av utbidningen. Arbetsgruppen har föresagit att Sami Aaskuva i Kautokeino, Norge ska vara ansvarig institution för utbidningen. Där har arbetet stannat. SAMERNA: Det bör vara dags att samiska representanter för högre utbidning och forskning och Sametinget börjar utreda frågan om en samisk utbidnings- och forskningsinstitution med pacering inom renskötseområdet i Sverige. Media, information Tidningen Samefoket Mean åren 1873-1875 utgavs den första samiska tidskriften. Namnet på den var Muittaeaddje. Efterföjaren Nuortanaste har getts ut med två nummer varje år sedan 1898. 1905 utkom på svensk sida den första samiska tidningen, Lapparnas Egen Tidning, dock endast med några få nummer. Tidskriften Låkkåmus Samita utkom åren 1905-1907. Utgivningarna för bägge upphörde p.g.a ekonomiska svårigheter. Samefokets Egen Tidning utkom med sitt första nummer 1919 och kaas enbart Samefoket sedan 1961. Tidningen Samefoket ägs av SSR och RSÄ som huvudmän och ansag ti utgivningen erhås huvudsakigen från Samernas kuturråd. Tidningen har sin redaktion i Östersund och utkommer en gång i månaden. Tidningen Sáminuorra Tidningen utkommer med fyra nummer /år i en uppaga på ca 1000 ex. Tidningen ägs av ungdomsförbundet med samma namn och finansieras med bidrag från Samernas kuturråd. SAMERNA: Tidningen bör, i ikhet med Samefoket, få en fast finansiering. SameNet SameNet startades av SSR 1997 och hade ca 300 användare, när Samernas utbidningcenter i Jokkmokk 1998 övertog ansvaret. Numera har SameNet ca 4000 användare över hea Sápmi. SameNets må är att koppa upp aa samer, då det är naturig pattform för samisk kommunikation och information. Samisk mediapoitik