Bygganvisningar för Brinkkulla detaljplanområde 12.11.2018, Planläggningsenheten, Kimitoöns kommun 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Allmänt 2 Energieffektivitet på Brinkkulla området 2.1 Passiv solenergi 2.2 Aktiv solenergi 2.3 Passiv avkylning av byggnaderna 2.4 Konstruktioner och byggmaterial 2.5 Elförbrukning 2.6 Byggnadernas uppvärmningssystem 3 Principer för byggnadsplanering 3.1 Placering av boendefunktioner 3.2 Byggnadernas utformning 3.3 Fasader 3.4 Tak och takfötter 3.5 Ekonomibyggnader och skyddstak 3.6 Gårdar 2
1. ALLMÄNT Dessa bygganvisningar gäller Brinkkulla detaljplanområdets kvarter. Området ligger i Kimitoöns kommun, alldeles intill Kimito centrumtätort på södra sidan av Dragsfjärdsvägen. Planeringsområdet har en areal på cirka 23,5 hektar. Avsikten är att utveckla området till ett trivsamt och funktionellt bostadsområde som stöder sig på servicen i Kimito centrum. I planeringen av området fästs särskild uppmärksamhet vid samhörighet samt vid ekologiska och hållbara miljö-, bygg- och energilösningar. Bygganvisningarna kompletterar de bestämmelser och beteckningar som rör miljön och byggandet. Avsikten med anvisningarna är erbjuda information och styra planerarna, byggarna och myndigheterna då Brinkkullaområdet förverkligas, så att området blir en energieffektiv, enhetlig, harmonisk och trivsam helhet. I anvisningarna presenteras de mål som är uppställda för Brinkkullaområdet. Utöver energieffektiviteten innehåller bygganvisningarna en sammanställning av målen för områdets tätortsbild. 2. ENERGIEFFEKTIVITET PÅ BRINKKULLA OMRÅDET Markanvändnings- och bygglagens 117 g förutsätter, att Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att byggnaden på det sätt som användningsändamålet förutsätter projekteras och uppförs så att den är energieffektiv i den meningen att energi och naturresurser förbrukas sparsamt... En ny byggnad bestående av en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet ändamålsenligt, ska projekteras och uppföras som näranollenergibyggnad. Avsikten med planlösningen är att erbjuda förutsättningar för att främja och bilda boende som bygger på samhörighet. Strävan är att främja ekologiska lösningar genom anvisningar för byggnadssätt där man fäster uppmärksamhet vid att anpassa byggnadssätten så att de bland annat utnyttjar solenergi. Vid placeringen av byggnader på tomten och vid val av byggnadernas riktning kan man beakta uppkomsten av ett gynnsamt mikroklimat och utnyttjande av solenergin. Den övergripande energieffektiviteten och den ekologiska inriktningen kan ökas genom minskning av materialförbrukningen, val av mera ekologiska material samt utnyttjande av lokala material. I de byggnader, som har gynnsamma förhållanden för att utnyttja solenergi, skall man sträva till att utnyttja solenergin passivt och/eller aktivt. 2.1 Passiv solenergi I planeringen av byggnadens placering, riktning och fönster skall man sträva till att utnyttja passiv solenergi. Passivt utnyttjande av solenergin innebär att solenergin utnyttjas utan någon utrustning. Med byggnadens riktning, placering av rum, fönstrens storlek och värmelagrande konstruktioner kan man passivt utnyttja solenergin. Utrymmen kan placeras i olika värmezoner enligt temperatur och användningsändamål. Utrymmena för vistelse bör placeras på den soligare sidan av huset och svalare rum, t.ex. sovrum och tekniska utrymmen och förråd, mot husets norra sida. Med ouppvärmda grönrum mot söder kan man passivt utnyttja solenergin. Byggnadens fönster kan göras stora och riktas söderut. I närheten av fönstren kan man bygga en byggnadsmassa bestående av betong, tegel, 3
sten eller annat material med god förmåga att magasinera värme, till exempel golvet, en (extra) vägg eller en öppen spis med mur, som kyls ned långsamt och värmer byggnaden under en lång tid. I bästa fall är denna så kallade termiska massa en del av byggnadens nödvändiga konstruktion. Grönrummet kan också fungera som solfångare, särskilt då den placeras i huset lägsta del. Det är bra att planera byggnaden så att överskottsvärme från varmare delar kan utnyttjas i byggnadens svalare delar. Å andra sidan bör huset ha väl fungerande ventilation så att överskottsvärme vid behov fås ut ur huset. På sommaren undviks för stor uppvärmning av huset till exempel med hjälp av långa takfötter, ett skyddstak som skyddar huset från sol eller genom att plantera skyddande lövträd. På vintern lyser solen på en lägre nivå och ljuset når in i byggnaden under skyddstaket. (källa: www.aurinkoenergiaa.fi) Avkylningssystem har beskrivits noggrannare i punkt 2.3. 2.2 Aktiv solenergi Solpaneler för elproduktion och solfångare för värmeproduktion kan placeras på byggnadernas tak och på ekonomibyggnadernas fasader. Solpanelerna kan vara separata konstruktioner som fästs på taken eller fasaden eller t.ex. genomskinliga panelskikt som integreras i fasaden eller tunnfilmssolpaneler som kommer att bli vanligare i framtiden. Vid placering och planering av solpaneler och fångare skall man beakta att de utgör en del av arkitekturen och de skall estetiskt passa in i omgivningen. Om man vill utnyttja aktiv solenergi, skall man i samband med planering och dimensionering av byggnadernas tekniska system och utrymmen förbereda sig att utnyttja solenergi. 2.3 Passiv avkylning av byggnaderna Välisolerade hus kan bli för varma på sommaren. Ju mer fönsteryta det finns på södra och västra fasaden, desto viktigare är inglasningens solskyddsegenskaper. Vid valet av inglasning finns två viktiga grundstorheter: genomsläppning av synligt ljus och genomsläppning av direkt solstrålning. De definieras enligt standarden SFS-EN 410. Centrala frågor beträffande den passiva kontrollen av värmeförhållandena i byggnadsplaneringen är: fönstrens storlek och riktning inglasningens kvalitetsfaktorer ventilationsfönster konstruktionsmässigt eller annat solskydd. Om möjligt, skall utrymmen för vistelse placeras på den soligare sidan av huset, medan svalare utrymmen såsom sovrum, tekniska utrymmen och förråd placeras mot husets norra sida. Ett stort ventilationsfönster eller en balkong är det fördelaktigaste sättet att avlägsna excessvärme. I planeringen borde man favorisera bostäder som öppnar sig i två riktningar varvid ventilationen kan ordnas effektivt. Fönsterkonstruktionen skall till nödvändiga delar vara sådan att ventilation kan ordnas vid behov. Av den här orsaken borde ventilationsfönstret öppna sig snett uppåt (regnigt väder, borta hemifrån, nattventilation) och vid behov också i sidoriktning. Konstruktionsmässiga avkylningssätt för byggnader är solskydd, såsom träd och buskar som planteras på södra-västra sidan samt spjälgardiner, galler, markiser, skyddstak och långa takfötter. De är ofta tillräckliga mot solens värmebelastning sommartid utöver de tillräckligt stora ventilationsfönstren. (Källa och tilläggsinformation: RT 50-10910) 4
2.4 Konstruktioner och byggmaterial Som konstruktionsmaterial rekommenderas trä. Enligt planens allmänna bestämmelser: Täckmålat trä skall användas som byggnadernas huvudsakliga fasadmaterial. Ytmaterialets färg skall vara bruten, ljus och diskret. Till exempel rundstock, långa knutar eller motsvarande tillåts inte. Ett stockhus med korta knutar är möjligt. Ett ekohus har ljusa fasader, eftersom den ljusa färgen absorberar mindre solvärme än mörk färg och då blir behovet av nedkylning mindre på sommaren. En ljus träyta tål också solens skadliga effekt bättre än en mörk träyta. 2.5 Elförbrukning Andelen konsumentelektricitet är betydande i utsläppen under hela livscykeln. Följande praktiska åtgärder rekommenderas för att minska elförbrukningen: Hushållsapparater med energieffektivitet av klass A+ Utomhusbelysning styrd med rörelsedetektor och skymningsrelä. Ljuskällorna bör vara energieffektiva. Hemelektronikens eluttag kan stängas av med en strömställare för att minska elförbrukningen under den tid apparaterna inte används. Elektriska bastuugnar kan ersättas med vedeldade bastuugnar Värmelagrande öppen spis Ventilationssystemets brukseffekt kan styras från en plats intill ytterdörren eller ventilationen har utrustats med ett system som ger möjlighet till en behovsbaserad styrning, så att ventilationen kan gå på minskad effekt då byggnaden är tom. Alla fast monterade armaturer inomhus har en energieffektiv ljuskälla, till exempel LEDlampa. Ventilationsutrustningens eleffektivitet bör vara bra. 2.6 Byggnadernas uppvärmningssystem Jordvärme eller luftvärme rekommenderas som uppvärmningssystem. Därtill är det också rekommenderat att använda solfångare för värmeproduktion. I byggnaderna får det inte finnas större elektrisk upptining (över 150 W) eller eluppvärmning såsom golvvärme, elvärmeanordningar, upptining av gårdsområden eller elektrisk tilluftsuppvärmning för tilluftsanordningar som har låg verkningsgrad för värmeåtervinning. Det rekommenderas att man i småhus bygger en värmelagrande öppen spis eller rökkanal för den öppna spisen och ersätter elektriska bastuugnar med vedeldade bastuugnar, eftersom man på detta sätt kan minska elförbrukningen och förbereda sig för störningar i el- och värmedistribution. Eldstadens finpartikelutsläpp skall vara låga. Det rekommenderas eldstäder för vilka beviljats 5
Nordiska miljömärket. Vid valet av eldstäder styr exempelvis följande guide: Kriterierna för Svanemärket. Eldstäder. Utarbetat av: Nordiska miljömärket. 3 PRINCIPER FÖR BYGGNADSPLANERING 3.1 Placering av boendefunktioner Utrymmen som man vistas i bör placeras på den soligare sidan av huset, medan svalare utrymmen såsom sovrum, tekniska utrymmen och förråd placeras mot husets norra sida. Generell information gällande den passiva avkylningen ges i punkt 2.3. I bostadshusets bastu är det bra om det finns en reservering för rökkanal. Funktionerna bör planeras så att bastun finns i anslutning till byggnadens skorsten och så att det går att värma bastun med en vedeldad bastuugn. 3.2 Byggnadernas utformning Med byggnadernas utformning påverkas byggnadernas energieffektivitet. Genom god planering undviks onödiga kvadratmeter och invånarnas utrymmesbehov tillfredsställs med ett mindre antal kvadratmeter. Bostadshusen skall till sin massfördelning vara tydliga, eftersom det påverkar energieffektiviteten. Separata burspråk eller takkupor rekommenderas inte. Variation i fördelningen av byggnadsmassorna fås bl.a. med skyddstak, pergolor och halvvarma utrymmen såsom med vinterträdgårdar. Ingångarna kan framhävas genom indragningar, väggar eller skyddstak samt genom avvikande färger och material. Radhusens massa skall anpassas till terrängens höjdnivåer genom avtrappning. De fristående småhusens stomdjup rekommenderas vara högst 9 meter då det gäller den huvudsakliga byggnadsmassan. Ett smalt stomdjup är ofta den bästa lösningen med tanke på husets exteriör och interiör. 6
Nivåskillnaderna skall åtgärdas genom sluttningar som följer den naturliga markytan eller genom att terrassera gården med hjälp av stödmurar. Höga terrasseringar tillåts inte. 3.3 Fasader Huvudsakliga fasadmaterialet för byggnaderna skall vara täckmålat trä. Fasadytans brädriktning får endast ändras på en separat byggnadsdel, så som ett burspråk eller en utvidgning. Mellanlister som delar brädfodringen får inte användas. En byggnad skall alltid ha en färg som tydligt är fasadens huvudsakliga färg. Socklarna skall byggas av enhetligt material med enhetlig färgsättning. Socklarna skall byggas så att de är enhetliga när det gäller material och färg. Sockeln skall vara av puts eller gjuten betong. Fönstren skall placeras så nära fasadytan som möjligt. Karmindelningen skall ingå i konstruktionerna, externa galler tillåts inte. Då man bygger i sluttning får man inte göra stora ändringar i markytans höjd, utan byggnaden skall anpassas till terrängen på ett så naturligt sätt som möjligt. Husfasaden som ligger i en sluttning skall vara enhetlig med den egentliga våningens fasad. 3.4 Tak och takfötter Enligt planens allmänna bestämmelser: Sadel- eller pulpettak skall användas som takform. Takmaterialets färg skall vara grå eller svart. Huvudbyggnadens takfot skall vara minst 500 mm till längden. Valmtak eller mansardtak tillåts inte. Utskjutande takfötter skall utföras som sirliga öppna takfötter. Taklutningen skall vara 1:2,5 eller mindre. Bild: öppen takfot 3.5 Ekonomibyggnader och skyddstak Ekonomibyggnaderna skall tillsammans med bostadsbyggnaden bilda en enhetlig helhet beträffande anblick, material och färger. Ekonomibyggnaderna skall vara mindre än huvudbyggnaden och tydligt underordnade huvudbyggnaden. Ekonomibyggnader och skyddstak skall vara tydligt smalare och lägre än bostadsbyggnaden. 3.6 Gårdar 7
Tomtanslutningen får vara högst 6 meter bred. Tomten kan avgränsas mot gatan med en häck. Vid gränserna mellan tomterna kan man plantera buskar eller bygga ett högst 1,2 meter högt trästaket. De växter som planteras på gårdarna skall vara mångsidiga och även omfatta träd och buskar. Enbart en gräsmatta uppfyller inte kravet. Om marknivån på gården höjs eller sänks skall utfyllnaden eller markskärningen begränsas till närheten av bostadsbyggnaden eller garaget. Det område som fylls ut eller skärs bort skall förses med slänter som naturligt passar in i omgivningen. Slänten måste i sin helhet rymmas på tomten. Släntens lutning får vara högst 1:1,5 för att växtligheten på slänten lätt skall kunna skötas som gräsmatta. Slänter beväxta med marktäckande växter och buskar kan vara brantare, dock högst 1:1. Om man vill terrassera marken med hjälp av murar får muren inte byggas vid gränsen mellan tomterna utan minst 1,5 meter från tomtgränsen. Vid överenskommelse grannarna emellan kan en murkonstruktion också byggas längs gränsen mellan tomterna eller närmare än 1,5 meter från gränsen. Detsamma gäller för murar som byggs längs gatan. En mur som byggs längs gatan skall vara av natursten. En markskärning eller terrassering avgränsad av en mur får vara högst 70 cm hög. Grunden för muren skall utföras på behörigt sätt och helt på den egna tomten. Marktrycket och vattnet som flödar på en slänt knäcker och fäller murar med tiden, om de inte har grundlagts och byggts på ett adekvat sätt. Vid planering av slänter och murar intill gatan skall man beakta att skötseln av grönfältet längs gatan åligger tomtägaren ända till tre meters avstånd från tomtgränsen. 8