Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter Protokoll fört vid kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheters sammanträde torsdagen den 8 februari 2018 Tidpunkt: Kl. 9.00 Plats: Glasbruket, Hantverkargatan 3D Närvarande: Se bilaga 1-9 Justerat den 21 februari 2018 Sissela Nordling Blanco Joar Forssell
Sida 2 (8) 1 Justering Vice ordföranden utses att justera protokollet tillsammans med ordföranden. 2 Föregående protokoll Protokollet från föregående sammanträde den 30 november 2017 godkänns. 3 Återkoppling från föregående möten Ordföranden presenterar de program som delats ut till rådets ledamöter. Programmen har behandlats tidigare på rådet. Programmen kommer även att distribuerats tillsammans med protokollet. 4 Mika-mottagningen Svar på fråga från Maud Eduards Maud Eduards (OPOL) presenterar sin frågeställning från förra gången gällande Mika-mottagningen. Frågeställningen gäller främst förändringen av Mikamottagningens verksamhet och närmare kring uppdelningen mellan samtal och behandling. Samuel Svan, borgarrådssekreterare från socialroteln, Anette Necander, enhetschef enheten stöd och skydd socialförvaltningen, Jenny Svärd, biträdande enhetschef arbetsmarknadsförvaltningen, Mikael Jeppson, enhetschef Framtid Stockholm är på plats för att svara på frågorna från Maud Eduards. Samuel Svan inleder och beskriver socialrotelns bild. En uppföljning ska göras, hur den ska se ut bör diskuteras tillsammans med socialförvaltningen. Organisationsförändringen har skett nyligen och att göra en utvärdering kan vara för tidigt. Jenny Svärd inleder med att konstatera att socialförvaltningen inte får bedriva behandling om inget biståndsbeslut finns. Möjligheten att vara anonym går inte att kombinera med biståndsbeslut. Det uppsökande arbetet har ändrat karaktär på grund av andra förutsättningar för arbetet, det är något som Jenny Svärd vill förstärka. Ingen person nekas hjälp som söker till Mika-mottagningen. Den finns en grupp som har 2
Sida 3 (8) ett behov av vidare behandling där landstinget ansvarar och det finns en problematik där. Mottagningen har kontaktat Södersjukhuset och målet är att arbeta fram en direktkontakt till landstinget via Södersjukhuset. Annette Necander understryker att mottagningen gör förebyggande insatser för att möta de förutsättningar som gäller och konstaterar att ingen avslutas hos Mika-mottagningen om det skulle vara långa väntetider till andra insatser. Rådet önskar att få besked om när beslut om utvärdering har tagits. Två frågor ställs kring vilka språk som informationen i de uppsökande verksamheterna finns på och om det finns samarbete med ideella verksamheter som arbetar med samma fråga. Socialroteln tar med sig frågorna och kommer att återkoppla till rådet. Den inledande presentationen följs av frågor och diskussion från rådet. Särskilt uttalande gjordes av Maud Eduards (OPOL) enligt följande. Den utvärdering av Mika-mottagningen som diskuterats i rådet vid ett par tillfällen (och som jag begärt), som utlovats av socialborgarrådet Åsa Lindhagen och som krävts i debatten under senare tid, bör ta upp på två övergripande aspekter: förändringsprocessen och verksamhetens effektivitet. 1. Hur gick förändringsprocessen till? Varför initierades den? Av vem? På vilket sätt involverades personalen i processen? Varför har så många i personalen slutat? 2. Hur effektiv är den nya modellen jämfört med den gamla med kärnfrågan för ögonen: hur många klienter får ett sådant stöd att de kan lämna prostitutionen? Båda dessa aspekter är viktiga för att säkerställa verksamhetens legitimitet. 5 Framtid Stockholm stöd till unga som säljer sex mot ersättning Mikael Jeppson, enhetschef Framtid Stockholm, presenterar enhetens arbete. Framtid Stockholm jobbar med ungdomar inom olika verksamheter. Inom dessa områden kan även ungdomar i en utsatt 3
Sida 4 (8) situation uppmärksammas och då matchas individens behov till korrekt verksamhet inom Framtid Stockholm. Framtid Stockholm arbetar med de sociala faktorerna och landstinget med de medicinska. Samarbete finns med insatser för brottsutsatta ungdomar. Det finns även samarbete med den strukturerade familjebehandlingen. Familjen är viktig att stärka i sammanhanget, då den ofta identifieras som en stor skyddsfaktor. Det ger även möjlighet att bedriva ett förebyggande arbete. Under år 2017 var 11 personer aktuella. Utvecklingsarbete kring detta sker, både internt och med andra aktörer, för att kunna nå fler. Presentationen följs av frågor från rådets medlemmar. 6 SOU om transpersoners levnadsvillkor Remiss från kommunstyrelsen Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliet för mänskliga rättigheters promemoria. Ärendet Regeringen beslutade den 1 december 2016 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en bred kartläggning av transpersoners villkor och situation i samhället samt föreslå insatser som bidrar till förbättrade levnadsvillkor och ett tryggare livsutrymme för transpersoner. Kansliet bedömer att utredningens förslag stärker transpersoners ställning samt bidrar till att staden får stöd i att säkerställa gruppens lika rättigheter och möjligheter samt motverka diskriminering. Utredningen har skickats till staden på remiss och kommunstyrelsen har i sin tur remitterat rådet. 4
Sida 5 (8) 7 SOU om utökade hinder för barnäktenskap Remiss från kommunstyrelsen Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliet för mänskliga rättigheters promemoria. Särskilt uttalande gjordes av Gertrud Åström och Maud Eduards (båda OPOL) enligt följande. Stockholms stad bör i sitt svar på remiss SOU 2017:96 Utvidgat hinder mot erkännande av barnäktenskap uppmana regeringen att föreslå riksdagen att besluta om ett totalförbud mot barnäktenskap omfattande alla barn oavsett bakgrund eller hemvist. Utredningens förslag att undantag vid synnerliga skäl även i framtiden ska kunna förekomma ska tillbakavisas. Det är enligt vår uppfattning orimligt att dölja barnäktenskap och förtryck av kvinnor genom att hänvisa till EU-medborgares fria rörlighet. Barnäktenskap är oförenligt med grunderna för vår rättsordning, där flickors och kvinnors rättigheter är oomkullrunkeliga. Det är heller inte acceptabelt att värna äktenskap som en patriarkal institution och sanktionera förtryck. Att skydda barns mänskliga rättigheter väger tyngre än antaganden om arvsrätten. Religiösa och kulturella hänsyn är underordnade lagen. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antogs 1948 och bör tillsammans med efterföljande konventioner, handlingsplaner och åtaganden vägleda stadens remissvar. Äktenskap ska enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 16, endast ingås med blivande makars fria och fulla samtycke. I Kvinnokonventionen från 1979, som är lika bindande som barnkonventionen, står i artikel 16 att kvinnor och män ska ingå äktenskap av fri vilja, med lika rättigheter och skyldigheter under äktenskap och efter skilsmässa och som föräldrar. De ska kunna bestämma om familjeplanering och ha lika rättigheter i fråga om ägande och förvaltande av egendom. I den handlingsplan utifrån kvinnokonventionen som antogs 1995 står det i strategiskt mål L1 e att staterna ska strikt tillämpa lagar om helt och fritt samtyckte och om minimiålder för äktenskap. Agenda 2030 med de globala målen slår fast att barnäktenskap ska vara avskaffat senast år 2030. Om 5
Sida 6 (8) utredningens förslag skulle bli gällande kommer Sverige inte att leva upp till mål 5 om jämställdhet som Sverige prioriterat i förhandlingarna om Agenda 2030. Stockholms stad bör lyssna på och stödja de kvinnor i Sverige som delar med sig av sina erfarenheter av tvångsgifte, barngifte, oskuldskontroller, könsstympning och andra övergrepp. Staden bör också verka för att underlätta för vuxna kvinnor att lämna tidigare ingångna tvångsäktenskap. De flickor som nu kommer till Sverige och som gifts bort som barn och fortfarande är barn har inte fått välja utan använts som medel för andras önskningar och behov. Deras skolgång har avbrutits, de har levt i sammanhang där begrepp som våldtäkt inom äktenskapet inte existerar. De har kontrollerats och aldrig kunnat åtnjuta sina medborgerliga fri- och rättigheter. Stockholms stad bör utveckla program och insatser för att dessa flickor ska få skydd och rätt till egen utveckling, kunskap om sina rättigheter, utbildning, bostad och ett betalt arbete som ger dem ekonomisk självständighet. De ska vara förmyndare för sina egna barn. Detta skulle vara ett sätt att lösa de eventuella problem för individen som ett totalförbud skulle kunna leda till, enligt utredningen. Särskilt uttalande gjordes av Sissela Nordling Blanco (Fi), Joar Forssell (L), Carin Zetterlund (MP), Ida Hellrup (OPOL) och Lovisa Fhager Havdelin (OPOL) med hänvisning till Gertrud Åström och Maud Eduards särskilda uttalande. Särskilt uttalande gjordes av Ewa-Marie Ås (KD) enligt följande. Jag ställer mig bakom det särskilda uttalandet från Gertrud Åström och Maud Eduards (både OPOL), med undantag för tredje meningen i andra stycket. Ärendet I utredningen Utvidgat hinder mot erkännande av barnäktenskap (SOU 2017:96) lämnas förslag på ändring i lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap. Utredningen föreslår att reglerna om hinder mot erkännande bör utvidgas till fall då, oavsett parternas anknytning till Sverige, någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Lagändringen gäller med andra ord inte om bägge parter har fyllt 18 år då de kommer till Sverige. Regeln om 6
Sida 7 (8) synnerliga skäl bör finnas kvar och vara tillämplig även vid nu gällande förslag om hinder mot erkännande. Kansliet för mänskliga rättigheter anser att förslaget bidrar till att stärka principen om barnets bästa, skyddar barn mot tvångsgifte, hedersrelaterat våld och tillvaratar barns rätt att vara barn. Utredningen har skickats till staden på remiss och kommunstyrelsen har i sin tur remitterat rådet. 8 SOU om nationella minoritetsspråk i skolan Remiss från kommunstyrelsen Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliet för mänskliga rättigheters promemoria. Ärendet I utredningen Nationella minoritetsspråk i skolan förbättrade förutsättningar till undervisning och revitalisering (SOU 2017:91) föreslås att det ska skapas ett nytt ämne i skolan som enligt förslaget ska heta Nationellt minoritetsspråk. Ämnet ska ersätta modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken och ska såväl sprida kunskap om de nationella minoritetsspråken som utöka undervisning i språket. Ämnet föreslås ingå i timplanerna för de obligatoriska skolformerna, för att höja kvaliteten i undervisning och statusen för de nationella minoritetsspråken. Kansliet för mänskliga rättigheter ser att förslaget bidrar till att stärka de nationella minoritetsspråkens ställning i Sverige genom utökad undervisning och förstärkta resurser. Utredningen har skickats till staden på remiss och kommunstyrelsen har i sin tur remitterat rådet. 7
Sida 8 (8) 9 Övriga frågor Staden kommer att uppmärksamma dagen för avskaffande av rasdiskriminering den 21 mars 2018. Inbjudan kommer att skickas till rådets medlemmar. Sammanträdet avslutas kl. 11.00 Daniel Björkegren 8
Bilaga Närvarolista vid kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheters sammanträde torsdagen den 8 februari 2018, Glasbruket, Hantverkargatan 3D, kl. 9.00 Ledamöter Ordförande Fi Sissela Nordling Blanco X Vice ordförande L Joar Forssell X Närvaro Tjänstgörande ersättare Ledamöter S Karin Gustafsson - Mattias Vepsä MP Carin Zetterlund X V Tobias Johansson X M Vakant - Ewa-Marie Ås C Isak Kupersmidt X OPOL Maud Eduards X OPOL Mariet Ghadimi - Gertud Åström OPOL Annika Jyrwall Åkerberg - Lovisa Fhager Havdelin OPOL Ida Hellrup X OPOL Isak Reichel - OPOL Ulrika Westerlund X Ersättare S Mattias Väspä X Fi Madeleine Kaharascho Fridh - KD Ewa-Marie Ås X OPOL Gertrud Åström X OPOL Jenni Acar - OPOL Lovisa Fhager Havdelin X Dessutom närvarar Annika Hjelm, direktör kansliet för mänskliga rättigheter, Sarah Johansson, borgarrådssekreterare, Jenny Liljeström, borgarrådssekreterare, Samuel Svan, borgarrådssekreterare, Anette Necander, socialförvaltningen, Jenny Svärd, arbetsmarknadsförvaltningen, Mikael Jeppson, Framtid Stockholm, Peter Sidlund Ponkala, strateg kansliet för mänskliga rättigheter och Daniel Björkegren, sekreterare KF/KS kansli.