Protokoll fört vid kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheters sammanträde torsdagen den 31 augusti 2017

Transkript

1 Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter Protokoll fört vid kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheters sammanträde torsdagen den 31 augusti 2017 Tidpunkt: Kl Plats: Kristallen, Hantverkargatan 3D Närvarande: Se bilaga 1-9 Justerat den 13 september 2017 Sissela Nordling Blanco Gertrud Åström

2 Sida 2 (9) 1 Justering Gertrud Åström (OPOL) utses till att justera dagens protokoll tillsammans med ordföranden. 2 Föregående protokoll Protokollet från föregående sammanträde den 15 juni 2017 godkänns. 3 Återkoppling från tidigare möten Stockholm Ordföranden återkopplar kring Stockholms stads arbete mot sexuella ofredanden. Leila Baksi, trygghetskoordinator vid kulturförvaltningen, berättade på förra sammanträdet om kulturförvaltningens arbete. Fler fältassistenter har arbetat i sommar och ett närmare samarbete med polisen har också funnits. Festivalen We are sthlm stängde tidigare på kvällarna. Resultatet är färre anmälningar och bedömningen är att detta inte beror på en minskad benägenhet att anmäla. Rättighetsjakten Ett arbete för att främja ungas organisering. Stadsledningskontoret har under sommaren tagit emot feriearbetare. Heidi Pikkarainen, samordnare på kansliet för mänskliga rättigheter, presenterar ungdomarnas arbete. Detta är andra året i rad som liknande sommarjobb genomförs. Eftersom staden är utvecklingskommun för romsk inkludering var en del av arbetet att fokusera på det. Tre korta filmer från sommarens arbete visas för rådet. Några ungdomar som var med i projektet har lämnat in ett medborgarförslag till Skarpnäcks stadsdelsnämnd. Presentationen följs av diskussion, frågor och kommentarer från rådets ledamöter. Återkoppling till de ungdomar som medverkat under sommaren lyfts som en särskilt viktig punkt för att behålla de effekter som projektet fört med sig. 2

3 Sida 3 (9) 4 Program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad Remiss Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliets promemoria daterad den 7 augusti Ärendet Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter behandlar en remiss om stadens program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad Barnombudsmannen Agneta Widerståhl redogör först för sammanhanget kring de tre program som staden tagit fram och vars remisser kommer att behandlas under sammanträdet. Barnombudsmannen redogör för de fem fokusområden som finns i programmet för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad Utgångspunkten är FN:s barnkonvention. Presentationen följs av frågor och kommentarer från rådets ledamöter. 5 Program för ett jämställt Stockholm Remiss Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliets promemoria daterad den 7 augusti Ärendet Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter behandlar en remiss om stadens program för ett jämställt Stockholm Jennifer Bolin, strateg på kansliet för mänskliga rättigheter, redogör för programmet. Det utgår från sju fokuspunkter som presenteras. Anledningen till att de sju områdena har valts är att stadens arbete ska spegla målen på nationell nivå. Presentationen följs av frågor och kommentarer från rådets ledamöter. 3

4 Sida 4 (9) Särskilt uttalande gjordes av Gertrud Åström (OPOL) enligt följande. Stockholms stad har tagit fram gedigna och viktiga program som vägledning för nämnder och styrelser i planeringen av deras arbete. I kontakter med remissarbetet i stadsdelarna framkommer positiva reaktioner. Men det finns ett undantag. Programmet för jämställdhet uppfattas undandra kravet på att dela upp verksamhetsstatistik på kvinnor och män, flickor och pojkar. Då faller jämställdhetsarbetet. Kvarstår gör alla eller den enskilde individen utan sammanhang. Arbetet blir könsblint. Igen. Resultatet är att den befintliga ordningen, som vi skulle förändra, står kvar. Jämställdhet är inget vi har, utan ett normativ. Jämställdhet är jämlikhet mellan kvinnor och män. Att olika ojämlikheter hänger ihop är en utgångspunkt för jämställdhetsarbete och att påvisa hur de hänger ihop är både en teoretisk och empirisk fråga. Kvinnor och män är indelningsgrund i jämställdhetsstatistiken och analytiska kategorier i arbetet. Till indelningsgrunden kan variabler läggas och genus- och jämställdhetsanalyser göras. Att förstå vilka variablerna är kräver tydliga problemformuleringar som är verksamhetsbaserade. Programmet har många utmärkta skrivningar som klargör vad ett jämställdhetsarbete innebär, exempelvis konkretiseringarna av jämställdhetsmålen. Programmet för jämställdhet bör emellertid förtydligas så att det framgår att individbaserad statistik skall vara uppdelad på kvinnor och män, flickor och pojkar och skrivningar som undandrar detta tas bort ur programmet. Oberoende budgetgranskning Rådet för mänskliga rättigheter har lyft ett förslag om en oberoende budgetgranskning ur jämställdhetssynpunkt för att belysa både budgetprocessen och budgeten som sådan. Sådana oberoende budgetgranskningar görs av bland annat statsbudgeten sedan flera år och skulle bidra till Stockholms stads högt ställda målsättningar. Det vore välkommet om en återkoppling gjordes av hur handläggningen av förslaget utvecklats. 4

5 Sida 5 (9) 6 Program för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck Remiss Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliets promemoria den 7 augusti Ärendet Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter behandlar en remiss om stadens program för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck Kristina Börjeson, strateg på kansliet för mänskliga rättigheter redogör för programmet. Det finns fem fokusområden, som delvis följer den nationella strategi som finns, med inriktning på kommunens ansvar och möjligheter att verka. Presentationen följs av frågor och kommentarer från rådets ledamöter. Särskilt uttalande gjordes av Ulrika Westerlund (OPOL) enligt följande. Som ett förtydligande av det jag framförde på mötet med Rådet för mänskliga rättigheter under vårt möte 31 augusti, vill jag framföra följande: - I tillämpningen av dessa två program (samt även vad gäller Program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad ) är det viktigt att säkerställa att programmen i så hög grad som möjligt likställs, vad gäller resurser och arbetssätt. Det finns nu en skillnad i programmen på så sätt att det som handlar om jämställdhet tydligare framhäver vikten av att resurser ska göras tillgängliga för arbetet, än vad det som handlar om hbtqpersoners rättigheter gör. Detta riskerar förstås att resultera i att det senare programmet inte får så stort genomslag i praktiken. Utan budget för att följa upp fattade beslut brukar det vara svårt att få något att hända. - Det finns också en tydlig skillnad i beskrivningar av arbetssätt, på så sätt att programmet om jämställdhet fokuserar mer på mätbara mål, medan det om hbtq-personers rättigheter i större utsträckning nämner utbildning och kunskap. Jag rekommenderar Nationella sekretariatet för genusforsknings 5

6 Sida 6 (9) guide om hbtq-kompetent jämställdhetsintegreringsarbete, för en genomgång av på vilket sätt detta kan bli ett problem. Bra att ta till sig av framgångsrika metoder från jämställdhetsarbetet in i annat jämlikhetsarbete. - Vad gäller kön så finns också en ologiskhet i programmen, där det är tydligt att staden inte fullt ut bestämt sig för om vi ska hålla fast vid kvinnor och män -skrivningar, eller gå över till oavsett kön. Även här rekommenderar jag genussekretariatets guide. Jag tycker att en mer konsekvent linje, med ett inkluderande av icke-binära personer, är att föredra. Det går ju att använda sig av de nationella jämställdhetspolitiska målen ändå, men ha med en skrivning om att staden väljer att också inkludera icke-binära. Vad gäller den könsuppdelade statistiken får ju staden då konstatera att när det handlar om registerstudier så finns bara två juridiska kön, och då är det bara dessa som kommer att kunna tas med. I egenproducerade enkäter finns fler möjligheter. Här kan ju också passa med en källkritisk reflektion, för att visa på att den könsuppdelade statistiken baserat på register med juridiskt kön har inbyggda fel på så sätt att alla inte har det juridiska kön de identifierar sig med. - I det hbtq-politiska programmet saknade jag en hänvisning till Europakonventionen (jag kan ha missat), som ju mer än FN:s allmänna deklaration har spelat stor roll för hbtq-personers rättigheter i praktiken i Sverige. På FN-nivå finns ju som bekant ingen deklaration om hbtq-personers rättigheter och det är väl inte sannolikt att detta kommer att inträffa i närtid, men rapporten från den oberoende experten som kom i juni kanske kan hänvisas till? Det är ju något av det mest betydelsefulla på senare år, i alla fall på FN-nivå. 7 Ändring av föredragningsordningen Punkten 8 på föredragningslistan behandlas före punkten 7. 8 Ensamkommande barn i Stockholm Ärendet Samuel Svan, borgarrådssekreterare på socialroteln i Stockholms stad, ger en bakgrundsbild på området och redogör för mottagandet av ensamkommande barn samt vad staden gör för de grupper av ensamkommande barn som anses vara särskilt utsatta. Stadsrevisionen har gjort en granskning av stadens mottagande av ensamkommande barn under hösten 2015/våren 2016, där viss 6

7 Sida 7 (9) kritik riktades mot stadens arbetssätt. Barnombudsmannen har skrivit en rapport om barn som riskerar att inte få sina rättigheter tillgodosedda och där finns ensamkommande barn med som en av grupperna. Under presentationen ställer rådet frågor kring stadens arbete. 9 SOU 2016:87 - Bättre skydd mot diskriminering Remiss Beslut Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter ställer sig bakom kansliets promemoria daterad den 10 augusti Ärendet Kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter behandlar en remiss av SOU 2016:87 - Bättre skydd mot diskriminering. Heidi Pikkarainen, samordnare på kansliet för mänskliga rättigheter, redogör för utredningen. Bland annat föreslås en ny myndighet som ska pröva diskrimineringstvister, diskrimineringsnämnden. Nämnden kan behandla tvister och kan komma med rekommendationer till diskrimineringsersättning. Presentationen följs av frågor från rådets ledamöter. Särskilt uttalande gjordes av Gertrud Åström (OPOL) enligt följande. Förslaget till remissvar, att inrättande av en ny nämnd kräver ytterligare analyser, är en uppfattning som delas. I tillägg kan sägas att en sådan analys måste, för att kunna svara på frågan hur ett effektivt arbete mot diskriminering ska organiseras, förhålla sig inte bara till form och instrumentell juridik utan till faktiskt innehåll i sakfrågorna som berörs. Har DO minskat diskrimineringen i samhället? Från jämställdhetshåll, och forskning, finns en bred samstämmighet om att svaret är nej. Snarare tvärtom. Utredningens direktiv hade ett individperspektiv och förbigick den omfattande kritik som finns och fanns redan vid DO:s inrättande mot såväl den sammanslagna diskrimineringslagstiftningen som myndigheten. Utredningen blir därför en missad chans att peka på brister i DO:s arbete som skulle kunna vara utgångspunkt för förslag till förändringar. Tilläggsdirektivet, om en annan ordning för tillsyn, har utredningen inte svarat på. 7

8 Sida 8 (9) Förslaget att stärka den lokala och regionala nivån verkar allmänt sett vettigt, men löser inte frågan om ineffektivitetens grund i DO:s arbete, grundläggande felaktiga organisering och inriktning. Utredningen upprepar i betänkandet bara den tvungna standardfrasen om jämställdhet, men diskuterar inte sakområdet. Analysen når inte innehållet, fast det är i sak som verkligheten ändras och det är där som FN:s konventioner har betydelse, exempelvis CEDAW som behandlar jämställdhet i arbete och löner i artikel 11. Lönekartläggning tas inte upp, trots att området nyligen fått ny och skärpt reglering. Jämställdhetsarbetet har strukturellt fokus, vilket ett förtydligat uppdrag om främjande och tillsyn med vite, hade kunnat effektuera, men utredningen föreslår endast ännu fler individärenden. Bara i en ny nämnd. En dålig ordning ska stärkas. Särskilt uttalande gjordes av Ulrika Westerlund (OPOL) enligt följande. Som ett förtydligande av det jag framförde på mötet med Rådet för mänskliga rättigheter under vårt möte 31 augusti, vill jag framföra följande: - Jag tycker att staden ska ta chansen att vara kritisk mot att utredningen inte tillräckligt tydligt tagit chansen att kritisera DO. DO:s arbetssätt, där få fall drivs, har bland annat skapat en otydlighet gällande vad som egentligen är diskriminering på flera områden. Innan situationer är prövade i domstol kan det ibland vad svårt att veta vad som egentligen gäller. DO:s (som jag uppfattar det) rädsla för att driva fall som de kan komma att förlora, har lett till att en orimligt stor börda har hamnat på civila samhället, där ju till exempel ADB:erna har drivit flera fall gällande diskriminering mot transpersoner, medan DO inte har drivit något. - Jag har också sett exempel på ärenden där DO tagit en anmälan och gjort denna till ett tillsynsärende, vilket i sig inte behöver vara dåligt, men där min tolkning är att DO i för hög utsträckning väljer att gå på den anmälda partens linje, och verkar anse att saken är utredd för att DO ställt frågor, istället för att gå vidare med en rättsprocess som hade kunnat klargöra vad som gäller. (Exempel från min utredning: transkvinna i ett visst landsting får inte hårborttagning i ansiktet på lika villkor som andra transkvinnor från andra landsting får detta, och som Socialstyrelsens kunskapsstöd rekommenderar. Landstingets 8

9 Sida 9 (9) motiv är vi har en policy som säger att transkvinnor inte får detta, förrän långt senare i processen. Det är inte diskriminering eftersom andra kvinnor (alltså ciskvinnor) inte heller får hårborttagning. DO går på landstinget linje. Problem: om detta inte är diskriminering, borde kanske lagen skärpas, eller en kompletterande lagstiftning/annan åtgärd säkerställa vård på lika villkor? Nu vet vi dock inte om detta skulle kunna anses vara diskriminering, eftersom det inte prövats i domstol.) 10 Övriga frågor Fortsatt engagemang i kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter år 2018 Ordföranden ber alla sakkunniga att ta ställning till att fortsätta i rådet nästa år. Ett utskick kommer att göras till rådets ledamöter. Katarina Taikon-priset år 2018 Priset kommer att delas ut den 3 oktober kl under en lunchceremoni i Stadshuset i Prinsens galleri. Rådets ledamöter kommer att få en inbjudan hemskickad. Sammanträdet avslutas kl Daniel Björkegren 9

10 Bilaga Närvarolista vid kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheters sammanträde torsdagen den 31 augusti 2017, Kristallen, Hantverkargatan 3D, kl Ledamöter Närvaro Tjänstgörande ersättare Ordförande Fi Sissela Nordling Blanco X Vice ordförande L Gulan Avci - Madeleine Kaharascho Fridh Ledamöter S Karin Gustafsson X MP Carin Zetterlund X V Tobias Johansson X M Vakant - C Isak Kupersmidt - OPOL Maud Eduards - Gertrud Åström OPOL Christina Heilborn - Jenni Acar OPOL Annika Jyrwall Åkerberg - OPOL Azam Qarai - OPOL Isak Reichel - OPOL Ulrika Westerlund X Ersättare S Mattias Väspä - Fi Madeleine Kaharascho Fridh X KD Ewa-Marie Ås - OPOL Bilan Osman - OPOL Gertrud Åström X OPOL Jenni Acar X Dessutom närvarar Annika Hjelm, direktör kansliet för mänskliga rättigheter, Samuel Svan, borgarrådssekreterare, Lisa Eriksson, politisk sekreterare, Kristoffer Bengtsson, kansliet för mänskliga rättigheter, Agneta Widerståhl, barnombudsman, Jennifer Bolin, kansliet för mänskliga rättigheter, Kristina Börjesson, kansliet för mänskliga rättigheter, Heidi Pikkarainen, kansliet för mänskliga rättigheter, Jenny Liljenström, borgarrådssekreterare, Kerstin Tillkvist, sekreterare och Daniel Björkegren, sekreterare.