Vinjett Petter: Vad är det som händer, hur kan man förstå det pojken gör? Gripande timme, pojke som lider, svag tillit till att andra ska hjälpa Avskedprocess i temat under timmen Att fylla på sig, hålla igen, brottas med egna känslor Bevara/spara, vill stoppa tiden= teman som knyter an till hans livssituation
Vinjett Petter: Mamma och tid= teman som blir svårt att leka om Terapeutens hållande gör det möjligt för pojken att arbeta med det svåra Preverbal nivå börjat sortera i kaoset Pojken leker terapeuten använder ord=vardaglig och trygg situation för delande
Vinjett Petter: Pojken skapar sig ett lekutrymme under timmen, prövar något nytt, egen agens Leken sker i relation med terapeuten Ngt med mötet mamma, terapeut och pojke som finns med under timmen Pojken har kontroll, kan hejda sig, räcker med ord
Vinjett Petter: I den projektiva identifikationen finns depressiva inslag (gruppens/terapeutens motöverföring), pojken rör sig inte på en depressiv nivå= den projektiva identifikationen behöver hållas Nivån där pojken blir mött och kan dela ligger på en tidig icke verbal nivå. Interventionerna ligger på beskrivande och vitaliserande nivå
Teknik: (Förklarande nivå, erbjuda alternativa meningar, varför-därför nivå, vem-du nivå, barnet klarar att tänka i två steg, ge tillbaka den projektiva identifikationen) Beskrivande nivå, tillskriva det barnet gör mening, förstärka meningen, vad-det nivå, hålla den projektiva identifikationen Vitaliserande nivå, insistera på att det finns mening, interventioner på tidig anknytningsnivå (lära barnet leka)
Vinjett Petter: Terapeuten intervenerar med syfte att både bekräfta pojkens egen kompetens och hans förmåga till kontroll Interventionerna blir hållande för pojken och gör att han kan hålla kvar temat Vad händer med tiden då?=öppen utforskande fråga som knyter an till temat och bekräftar pojkens agens
Vinjett Petter: Det lekspråk pojken talar blir svårt för andra än barnterapeuter att förstå Rör sig i sina uttryck på en nivå som gränsar till psykisk ekvivalens (utbrotten men även leken som blir meningsfull tack vare delandet) Hur ska man förstå pojkens lekförmåga?
Vinjett Petter: Att verkligheten är för brutal? Att det är något hos pojken själv? I terapin praktiserar han rätten att uttrycka sig fritt Det han gör blir begripligt och går att dela i en terapeutisk relation, svårare utanför Hur mycket hjälp behöver pojken att bli förklarad utanför terapirummet?
Lek forts: Lekförmåga är kopplad till inre representationer Symbolfunktionen kräver att barnet nått depressiv nivå och kan sörja det förlorade objektet Kräver både frustration och tillräckligt goda erfarenheter för att nå dit
Vinjett Björn: Hur bemöta det våldsamma när det känns som gräns till sadistiskt och attackerande? Skönt för pojken att vara den som bestämmer (musiken) Att starta/stoppa motverkar att inte veta när saker börjar/slutar Musik som skydd, rädd för sin egen kraft Hög volym för att slippa känslor I gränslandet finns något fasansfullt
Vinjett Björn: Pojken närmar sig svåra känslor Tidigt anknytningsbrott som spelar in Omedveten attack som har med avslutet att göra. Finns en smärta inför avslutet? Det sadistiska finns mer i motöverföringen än i det pojken gör Pojken försöker reparera/eller gör han det han tror förväntas?
Vinjett Björn: Att terapeuten håller fast vid en egen lekfigur gör vinjetten möjlig? Det som gör vinjetten sadistisk är frånvaron av affekt både under och efter Sättet pojken uttrycker sig på ligger på en paranoid schizoid icke anknuten nivå
Interventioner: Psykopatisk nivå: jagande förföljande ilska är grunden, barnet står inte ut med att man tillskriver det det gör mening för det innebär att man påstår att det finns en känsla bakom. I psykopatin finns att man vant sig vid att dissociera känslor, känslor väcker förakt, är inte relevanta
Vinjett Björn: Terapeuten bekräftar pojkens kraft jag blev väldigt skadad men undviker affekt Pojken svarar med att understryka sin överlägsenhet men håller öppet för att terapeuten kan klara sig Eventuellt vara kvar i ovissheten och inte betona överlevnad för fort /vi får kolla / i stället för / han mår bra redan nu/
Vinjett Björn: Möjligt att temat kring att reparera skador gör att pojken för att värna om alliansen med terapeuten går upp på en depressiv nivå som inte är riktigt genuin Pojken är både offer och förövare. Om han verkar orolig bättre att lugna med att man överlevt / han mår bra redan nu tror jag/
Vinjett Björn: Viktigt med den lite sakliga vardagliga tonen i interventionerna under timmen Hålla kvar relationen /mörkare blev det i alla fall/ (jag är här med dig även om jag just nu inte vet vad som ska ske), pojken svarar på det
Sadistiska lekar: Barn med psykopati är på paranoid/schizoid nivå, att överleva är i fokus Har inte tillräckligt av levande, internaliserade objekt i den inre världen Interventioner som utgår från kärlek hör hemma hos barn på depressiv nivå Djärvhet, mod, intelligens, triumf mm är det som värdesätts inte kärlek. Undvik interventioner som riskerar att avtäcka barnets sårbarhet (du blev ledsen när )
Sadistiska lekar forts: Undvika symboliska tolkningar av positiva eller negativa känslor (tex /du känner dig övergiven av mig som du gjorde med din mamma/) Barnet klarar inte att bli tillskriven så mycket mening I psykopatin ligger att man undviker mening, det är det som möjliggör det psykopatiska
Peter 6 år: Exempel på att nivån vi intervenerar på kan variera under en och samma timme Från psykisk ekvivalens till inslag av symbollek Terapeuten arbetar med att få Peter att känna sig förstådd (öka hans förmåga att tänka om sig själv)
Peter 6 år: Lägsta nivå inre kaos (objektlöst tillstånd) Uttrycker sig med kroppen Styrs av inre representationer där han tappar sin mänsklighet, varken han själv eller andra blir hela personer med känslor, tankar och önskningar (paranoid-schizoid nivå) Som högsta nivå kan han leka symboliskt och vara ledsen över det som blir fel (depressiv position) Jobbar aktivt emot mening, attackerar länkar
Peter 6 år teknik: Både konkret och lekfull gränssättning (stoppar honom fysisk +no way ) Tvärtomspråket Terapeuten kopplar hans lek till hans inre verklighet (förklarande nivå) men utgår från föräldrarnas perspektiv Motöverföringen bygger på terapihistorien och blir vägledande och hållande (för terapeuten) (varför känner jag de här känslorna och vad ska jag göra med dem)
Peter 6 år teknik: Lekfull attityd som motgift Projektiv identifikation ute i världen blir annorlunda i terapirummet, gör en korrigerande erfarenhet Terapeuten ger tillbaka projektionen på slutet Vikten av ett aktivt förhållningssätt.
Överföring/motöverföring/ projektiv identifikation: Blake 2011 sid 53 om motöverföring Vanligare att vi håller den projektiva identifikationen än att vi ger den tillbaka Tankar om överföring, vår egen motöverföring, tankar om den latenta nivån mm underlättar för oss som terapeuter att bibehålla en känsla av mening i det vi gör
Alvarez Till den 21/3