04 BRIS-rapporten Samtal och mejl till BRIS år 2004
brisrapporten 2004 : innehåll Innehåll BRIS-rapporten 2004 1. Sammanfattning...5 2. Sammanlagda stödjande barnkontakter 2004...6 3. Samtalen från barn och ungdomar...12 4. Testsamtal...18 5. Uppdrag...19 6. BRIS.se...21 7. BRIS-mejlen...22 8. Diskussionsforum...25 9. Fråga Juristen...27 10. Vuxensamtalen...28 11. Fokusområden...31 12. Vad gör barnen glada? Ett salutogent perspektiv...34 Ansvarig utgivare: Kerstin Thuresson, ordförande Riksförbundet BRIS Texter: Gunnar Sandelin, presschef BRIS Research: Peter Irgens, FoU-sekreterare BRIS Form och produktion: IK Stockholm Stockholm i februari 2005 Tack till Johnér/Sven Olof Jonn Alla bilder Sven Olof Jonn/Johnér. 3
brisrapporten 2004 4
brisrapporten 2004 : sammanfattning Sammanfattning 1 Många flickor som mejlar BRIS har haft självmordstankar under lång tid, några har gjort flera försök att ta sitt liv. Samtal och mejl BRIS stödverksamhet för barn och ungdomar har sin bas i Barnens Hjälptelefon och även sedan fyra år tillbaka i BRIS-mejlen. Under 2004 svarade BRIS ideella medarbetare sammanlagt på drygt 22 000 stödjande kontakter i tal och skrift från barn och ungdomar, varav drygt 14 000 samtal och knappt 8 000 mejl. Totalt sett var barnkontakterna under föregående år lika många som under 2003, men trenden är att mejlen ökar ungefär lika mycket som de statistikförda samtalen minskar. Utöver de statistiskt behandlade barnkontakterna inkom drygt 40 000 kortare så kallade testsamtal samt knappt 2 000 mejl som besvarades informativt. Flickor är mer hjälpsökande än pojkar: sammantaget handlar nästan åtta av tio av de statistikförda kontakterna om flickor. Medelåldern är 14 år och de som mejlar är i genomsnitt något år äldre än de som ringer. Familjekonflikter är det kontaktområde som ligger i topp både vad gäller samtal och mejl, vilket inrymmer allt från normala frigörelseprocesser till konflikter som medför misshandel och övergrepp, där även kulturkrockar med tonåringar i invandrarfamiljer förekommer. Allmänt gäller dock att det är vanligare att skriva om inre problem som självmords- och självskadeproblematik medan barn och ungdomar hellre talar om yttre utsatthet som mobbning, misshandel och övergrepp. Unga flickors psykiska ohälsa 2003 rapporterade BRIS om den oväntat stora ökningen av mejl från flickor med självmordsproblematik; året innan handlade det främst om självdestruktivitet, som att skära sig. Under 2004 fortsatte ökningen inom båda dessa områden där närmare 1 600 kontakter berörde självmord medan nästan lika många handlade om självdestruktivitet; det senare en ökning med över 40 procent jämfört med 2003. Många flickor som mejlar BRIS har haft självmordstankar under lång tid, några har gjort flera försök att ta sitt liv. Det vanliga är också att flickor med suicid eller självskadebeteende har lågt förtroende för vuxna och tidigare negativa erfarenheter av professionell hjälp. Därför har BRIS krävt att regeringen måste satsa stort på förebyggande åtgärder. Förövarbild Fysisk misshandel och sexuella övergrepp mot barn har vanligtvis hemmet som brottsplats. Enligt barnens egna uppgifter sker 85 procent av misshandeln och hälften av de sexuella övergreppen i hemmet. Kränkningen utförs i regel av någon närstående, vanligen en förälder. Förövaren är mestadels en man, offret främst en flicka. Vuxentelefonen Under 2004 statistikfördes drygt 2 100 samtal till BRIS Vuxentelefon om barn, vilket är en minskning med knappt fem procent jämfört med året innan. Det är i första hand barnets föräldrar eller övriga släktingar som hör av sig med oro och frågor kring det berörda barnet. I tre fjärdedelar av fallen är den vuxna uppringaren en kvinna. Detta mönster är sig likt från år till år. Vuxna oroar sig främst för mindre barn, medelåldern är 10,5 år. Vuxna ringer också förhållandevis mer om pojkar även om samtalen som handlar om flickor är i majoritet. Oftast handlar vuxensamtalen om olika konflikter i familjen, främst skilsmässor och dess konsekvenser för barnen, men också om barnets psykiska hälsa och problem i föräldrarollen. 5
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter Sammanlagda stödjande barnkontakter 2004 2 Bakgrund För första gången kan BRIS mer ingående presentera det totala antalet stödjande kontakter med barn och ungdomar under ett verksamhetsår. Det innebär att alla statistiskt behandlade och mer väldokumenterade kontakter på Barnens Hjälptelefon och BRISmejlen lagts ihop och benats ut så långt det varit möjligt. Orsaken är att BRIS inte längre är synonymt med en hjälptelefon: även om den statistikförda samtalsmängden än så länge är dubbelt så stor som mejlskörden närmar de sig alltmer varandra. Under 2004 fortsatte trenden med ökat mejlande och minskat ringande. Båda kontaktvägarna är numera lika viktiga delar av basverksamheten och kompletterar varandra, trots att mejlverksamheten bara har några år på nacken. A Statistikförda barnkontakter 1991 2004 Ytterligare information om stödjande kontakter och fallbeskrivningar finns i kapitlen om Barnens Hjälptelefon (s. 12) och BRIS-mejlen (s. 22)! 6
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter Samtal och mejl 2004 Under 2004 statistikförde BRIS 22 133 stödjande kontakter med barn och ungdomar, varav 14 450 bestod av samtal och 7 683 av mejl, vilket sammantaget är nästan exakt lika mycket som förra året. Detta innebär två tredjedelar samtal och en tredjedel mejl. Varje månad hade BRIS följaktligen knappt 2 000 barnkontakter eller drygt 400 i veckan. Sammantaget handlar nästan åtta av tio av de statistikförda kontakterna om flickor. Medelåldern är 14 år. Ändå är det sannolikt totalt sett mest pojkar som hör av sig till BRIS, men deras anrop förekommer oftast i testsamtal och är vanligen alltför oartikulerade eller ofullständiga för att kunna dokumenteras (se vidare kapitlet om Testsamtal sidan 18). Familjekonflikter är ett område som toppar överlägset med över fyra tusen kontakter; det är den vanligaste orsaken till att både ringa och mejla BRIS. Denna rubrik kan inrymma allt från normala frigörelseprocesser till konflikter som medför misshandel och övergrepp, där även kulturkrockar med tonåringar i invandrarfamiljer förekommer, där traditioner, B De 15 vanligaste kontaktområdena i barnsamtal och mejl Figuren speglar vad samtalen och mejlen både primärt och sekundärt har handlat om. Då mer än ett kontaktområde kan avhandlas i ett samtal/mejl överstiger den sammantagna procentsatsen 100. värderingar och förväntningar skiljer sig från det som man uppfattar som norm i Sverige. Barn och ungdomar ringer om bråk i familjen, det kan vara mellan de vuxna, mellan föräldrar och barn eller mellan syskon; men vanligast är att uppringaren själv har hamnat i en konflikt med mamma och/eller pappa. Här finns också barn som inte kan finna sig tillrätta i de nya familjekonstellationer som uppstått när föräldrarna har skilt sig och träffat nya partners som kanske också har barn. Mobbning är någonting som barn mycket hellre väljer att ringa än att skriva om. En stor majoritet av de över tre tusen kontakter som berättar om utsatthet av mobbning sker via Barnens Hjälptelefon, där drygt vart sjätte samtal berör detta ämne. Även om ett trendbrott sker i år har mobbning sedan länge varit den enskilt största anledningen till att ringa BRIS och är också ett område där det betydligt oftare handlar om pojkar än i övriga samtal. Ofta har barnet som kontaktar oss varit utsatt under lång tid, men förgäves försökt att prata med andra vuxna om sin situation. Mobbning är ett av några områden där det blir särskilt tydligt att barns upplevelser skiljer sig från vuxenvärldens, då barnen ofta tycker att vuxna inte förmår att ta signalerna på allvar. BRIS menar att denna upplevelse kan leda till en negativ självbild av att vara mobboffer som också kan bli självuppfyllande. Men vi vill också understryka att de barn som kontaktar oss inte är representativa för en genomsnittlig elev och att det i våra skolor naturligtvis finns många vuxna som också lyssnar, agerar och sätter in verkningsfulla åtgärder mot mobbning. Det ska också nämnas att det förekommer att den som mobbar också ringer till BRIS för att få stöd. Vi vet av erfarenhet att mobbningen nästan alltid sker i skolan och består av allt från utfrysning till sexualiserad förföljelse och fysisk misshandel. Utvecklingen har gått mot att flickorna delvis tar över pojkarnas mer utagerande sätt. 7
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter 8 I nästan nio fall av tio utförs mobbningen av en grupp som i hälften av fallen består av både pojkar och flickor. Ser vi till könsfördelning har 43 procent av alla mobbningsfall förövare av båda könen medan 34 procent utgörs av enbart pojkar och 22 procent av enbart flickor. Under året har BRIS genom en debattartikel i Dagens Nyheter lyft fram frågan om skolornas ansvar och lärares/rektorers kompetens när det gäller mobbningsförebyggande arbete. Kvaliteten på utbildningen vid samliga lärarhögskolor i landet kartlades och bedömdes. Resultatet visade att endast två av landets 29 lärarutbildningar ger de blivande lärarna tillräckliga kunskaper för att klara yrkets sociala och elevvårdande uppgifter, som att förebygga att barn kränks. BRIS krävde därför bland annat att regeringen ger i uppdrag åt Högskoleverket att se över lärarutbildningen igen, så att de blivande lärarna får mer handlingsberedskap inför den verklighet de kommer att möta. Kamratrelationer. Att hitta kompisar, vara juste, reda ut problem som uppstår, bli populär och omtyckt för den man är, är en ständig orsak till att höra av sig. Drygt tre tusen kontakter med BRIS handlade om detta under året. Kompisar och vänner är centralt för barn och ungdomar i olika åldrar. Barn som är utan kompisar lever varje dag med påminnelsen om sin ensamhet (ett annat framträdande tema). Även barn som inte är mobbade kan berätta om långvarig utanförskap och ensamhet. Här finns också barn som är allvarligt oroade för kompisar som inte mår bra. Ibland uttrycks också den rena glädjen som det innebär att ha en nära vän. Kärleksrelationer. Frågorna är många och olika när det gäller förälskelse och relationer: Hur träffar man någon att vara tillsammans med? Kan man vara kär när man är åtta år? Vad ska man tänka på när man ska ha sex med en tjej för första gången? Hur vet man att en kille är intresserad? Hur gör man slut? Det rör sig oftast om angelägna samtal som också berör identitet och självbild. Att ha rätt att välja vem man vill och att stötta en kompis som inte mår bra, är viktiga spörsmål. Många behöver också någon som lyssnar när en obesvarad kärlek gör att allt annat känns meningslöst. Liksom vid kontakter om familjekonflikter handlar kärleksrelationer också om kontakter med tonåringar i invandrarfamiljer, där pojkar och flickor hamnar i konflikt med familjen/ släkten vad gäller partnerval. Självmordsproblematik, självdestruktivitet, annan psykisk ohälsa och även ätstörningar (strax utanför tabellen) är typiska tunga och frekventa områden som har mycket gemensamt, där en klar majoritet barn och ungdomar väljer att hellre skriva än ringa till BRIS. Trots detta ökar här även samtalsfrekvensen. Under 2004 hade BRIS närmare 1 600 kontakter som berörde självmord, varav nästan 1 100 mejl. Över 1 500 kontakter berörde självdestruktivitet, 900 ätstörningar och 1 400 handlade om annan psykisk ohälsa. Cirka nio av tio kontakter på detta område kommer från flickor. Påfallande är ökningen med uppskattningsvis över 40 procent av de kontakter som berör självskadebeteende medan självmordskontakterna ökade med cirka 10 procent jämfört med 2003. BRIS har de två föregående åren larmat om den exceptionellt stora ökningen av mejl från främst flickor som skär sig och som inte längre vill leva. Statistiken 2004 påvisar en fortsatt ökning av dessa kontakter och att unga flickors psykiska hälsa är ett samhällsproblem. Många ungdomar som kontaktar BRIS har haft självmordstankar under lång tid, några har också flera självmordsförsök bakom sig och de har ofta negativa erfarenheter av att prata med vuxna om sitt självhat. Depressioner, sömnproblem, känslor av maktlöshet
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter och utanförskap är vanliga. Orsakerna till problemen varierar, men bråk och missbruk i hemmet, för höga krav och för mycket stress eller mobbning i skolan, ensamhet och kärleksproblem samt en misstro mot vuxenvärlden är vanliga bakgrundsvariabler. Som ett led i utvecklingen att bekämpa självmord och självskadeproblematiken bland unga fortsatte BRIS under 2004 det samarbete som året innan inletts med organisationen SPES (Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd) och Allmänna Barnhuset. Detta resulterade bland annat i fem konferenser i våra respektive regioner och boken Rapport från mitt hjärta, skriven av 13 15-åringar, inbjudna från alla skolor i landet. Se vidare kapitlet om BRIS-mejlen (s. 22). Annan psykisk ohälsa kan till exempel handla om nedstämdhet, depressioner och tvångstankar. Inte sällan gränsar det mot andra områden där barnet ger uttryck för stress och stora krav; att inte kunna leva upp till förväntningar som att vara snygg, framgångsrik och lyckad. Ofta beskrivs en uppgivenhet efter att förgäves har försökt att kommunicera med en oförstående omgivning. En annan vanlig känsla är att man upplever sig som helt ensam om sina tankar. Ensamhet och existentiella livsfrågor är områden som speglar inre personliga problem och frågeställningar hos barn och ungdomar. Inom dessa områden är samtal och mejl ungefär lika vanliga. BRIS har under flera år framhållit att ensamhet är ett genomgående, nästan osynligt tema som löper som en röd tråd genom de flesta kontakter. Trots att man har kompisar kan man känna sig ensam, ett slags utanförskap och en känsla av att det är ingen som förstår att just jag bär vissa känslor och tankar. Samma upplevelse av ensamhet finns också inom familj och nätverk, där ingen riktigt har tid att bry sig. Många ungdomar har en stark känsla av att lämnas för sig själva med sina frågor om jaget och livet. Dessa signaler visar på ett behov av att fler vuxna ska finnas som har tid, ork och kunskap att kunna ta emot deras frågor och tankar. C Förövare, fysisk misshandel Fysisk misshandel av barn var orsaken till att BRIS bildades 1971 då man ansåg att myndigheterna var alltför flata. BRIS medverkade också starkt till att Sverige som första land i världen 1979 fick ett förbud mot barnaga. BRIS har också under nittiotalets senaste hälft bedrivit ett opinionsbildande arbete för att uppmärksamma makthavare, media och allmänhet på att barnmisshandel fortfarande är en plåga för alltför många barn. Under 2004 kontaktade drygt 1 500 barn och ungdomar BRIS i detta ämne, det absolut vanligaste sättet var via samtal. Här, liksom vid utsatthet av sexuella övergrepp behöver barnet någon att prata med. Ofta har misshandeln pågått länge innan barnet kontaktar oss. Fysisk misshandel (och mobbning) är ett mer frekvent tema för pojkar om man jämför med andelen i andra kontaktområden. För nionde året i följd har BRIS på barnens uppgifter gjort en förövarprofil: Den vanligaste brottsplatsen är hemmet där 85 procent av alla barnmisshandelsfall sker. Flickorna är offer i 64 procent av fallen. Förövaren är vanligen en man 72 procent, men inte sällan en kvinna 28 procent. Inom dessa siffror ryms också de 15 procent av misshandelsfall som utförs av båda könen. Sexuella övergrepp/ofredanden är tillsammans med fysisk barnmisshandel det svåraste problemområdet där barnet är utsatt för brott, vanligen någon som barnet är beroende av för sin överlevnad. Få händelser sätter så destruktiva avtryck i en uppväxande människas liv som utsatthet av sexuella övergrepp. I vissa fall är skändningarna pågående, i andra fall ligger de längre tillbaks i tiden, men ofta har barnet inte berättat någonting tidigare. Egna skuldkänslor och lojalitet med familjemedlemmar, liksom en rädsla för en förvärrad situation om man delger någon sitt lidande, bidrar till barns tystnad. Men ur barnets perspektiv kan samtalet vara en början på en förändringsprocess där flickan eller pojken ser möjligheten till stöd och hjälp från någon vuxen. 9
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter 10 Även här har BRIS för nionde året i följd kartlagt Sexualitet, könsutveckling och frågor om identitet, förövare och offer: i hälften av fallen har övergreppet kropp och utseende ligger sist bland våra 15 vanligaste kontaktområden. De två första är jämförelsevis skett i hemmet, men även skolan med sina 13 procent är en vanlig brottsplats. vanligare ämnen för pojkar att ringa om och inte Liksom när det gäller barnmisshandel är fadern sällan handlar det om konkreta frågor om normalitet den vanligaste enskilda förövaren, men vart fjärde och hur man gör i olika sammanhang. Barn och övergrepp utförs av en jämnårig. ungdomar har att hantera den kraftiga sexualisering Sett till könsfördelningen är 91 procent män/ som idag präglar stor del av det visuella utbudet i pojkar och 9 procent kvinnor skyldiga till övergreppet/ofredandet. I 83 procent av fallen är det en många unga saknar vuxna som vågar prata om sex, media och reklam. För BRIS blir det uppenbart att flicka som är drabbad. och som hjälper dem att tolka de bilder av sexualitet Noterbart är att andelen kvinnliga förövare har som ges via Internet, teve och löpsedlar. Det kan halverats sedan förra året då vi bara hade förövarprofilen från Barnens Hjälptelefon tillgänglig. Vi kan avancerade sextips i närmaste kvällstidning för att tyckas vara en paradox när tolvåringar kan läsa också konstatera att övergreppen i viss utsträckning nästa dag ringa Barnens Hjälptelefon för att man inte flyttat ut från hemmet och att andelen andra vuxna törs prata med mamma om sin första mens. Sexualiteten förknippas för många med krav och oro. blivit något vanligare jämfört med förra året. Här D Förövare, sexuella övergrepp/ofredanden finns osäkerhet och frågor kring vad man förväntas ställa upp på, om man ska klara av ett samlag och funderingar om man egentligen vill det just nu. En del ringer för att man har varit med om något som inte blev bra, eller som man kanske gjorde då man var alkohol- eller drogpåverkad. Andra behöver få prata i förtroende med någon om sina funderingar kring homosexualitet vad gör man när man är tretton år och förälskad i sin kompis? Här finns också viktiga samtal från tonåringar som känner glädje, förväntan inför att man ska göra det första gången ikväll och där vi får vara med om förtroendefulla kontakter som gör oss imponerade över ungdomars mognad och vilja till ansvarstagande. Skillnader mellan samtal och mejl Det är lättare att skriva än att tala om egna inre problem. Självdestruktivitet, självmordsfunderingar, existentiella/livsfrågor, psykisk ohälsa samt identitetsfrågor förekommer mycket mer i det skrivna ordet än i tal. Omvänt gäller att det är vanligare att ringa om relationer till den yttre världen, särskilt om dessa handlar om en direkt utsatthet av en förövare. Barnets behov att akut möta en röst är då större, oavsett om kränkningen utförts av en vuxen eller jämnårig. Särskilt gäller att mobbning är i topp för telefonkontakter medan de mejl som berättar om denna utsatthet är jämförelsevis få. Även problem som berör fysisk misshandel och sexuella övergrepp är förhållandevis mer vanliga på Barnens Hjälptelefon. Förutom vilket uttryckssätt barnet själv föredrar är olika kontaktområden också relaterade till hur fort man kan få ett svar. I telefonen kommer svaret på en gång, även om öppettiderna är begränsade och man oftast inte kommer fram direkt vid första försöket. Till BRIS-mejlen kan man däremot skriva dygnet runt och man får alltid svar även om det kan dröja ett tag; i genomsnitt 51 timmar.
brisrapporten 2004 : sammanlagda stödjande barnkontakter 11
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar Samtalen från barn och ungdomar 12 3 Bakom procentsatser, tabeller och medelvärden finns många tusen barn och ungdomar som låtit oss veta något om deras liv. Bakgrund Varje dag ringer barn och ungdomar till Barnens Hjälptelefon som är öppen dagligen med få undantag, för den som är upp till 18 år. Här finns möjlighet till en oberoende vuxenkontakt, men samtalsflödet speglar också hur tillgången på förtroendefulla relationer till vuxna i barns uppväxtmiljö ser ut. Det är verkligen inte alla barn som ringer till BRIS, men många gör det, andra försöker, men orkar eller vågar inte genomföra ett samtal. Den som svarar möts i stället av ett en pålagd lur, tystnad, alltför knapphändig information eller någon form av skämt. Till stor del handlar detta om pojkarnas sätt att söka kontakt med oss. Läs mer om detta i kapitlet Testsamtal på sidan 18. Många barn är inte vana att samtala med vuxna och sätta ord på händelser, känslor och tankar och är inte heller vana att bli lyssnade på, respekterade och trodda. Men förvånansvärt många har i sin strävan att få stöd och hjälp, kraft och förmåga att ge BRIS viktig information om sina problem och glädjeämnen. Dessa längre samtal dokumenteras i vår statistik och behandlas i detta kapitel, dock utan att möjliggöra identifikation av enskilda barn. Undantag från anonymiteten råder endast när barnet uttryckligen ger BRIS uppdrag att ta andra kontakter eller befinner sig i akut fara. Vad händer när man ringer BRIS? När barn ringer Barnens Hjälptelefon kopplas de under öppettiderna till något av de fem regionkanslier, där totalt mellan åtta och tio telefonlinjer hålls igång. Samtalen besvaras av våra frivilligarbetare, så kallade jourare, som arbetar under handledning av anställda BRIS-ombud. Jourarna är rekryterade och utbildade enligt våra krav: att vara minst 25 år, ha erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar, besitta personlig lämplighet för uppdraget samt att ha genomgått vår internutbildning. Bakom procentsatser, tabeller och medelvärden finns många tusen barn och ungdomar som har låtit oss veta något om deras liv. Det är ett förtroende som vi förvaltar för just de barnens skull, men också i vårt arbete för levnadsvillkoren för alla barn i vårt land. Statistikförda barnsamtal 2004 Under 2004 tog BRIS emot 14 450 statistikförda samtal, vilket är en minskning med tio procent jämfört med föregående år. Samtidigt var samtalstiden tolv procent längre än tidigare, i medeltal 13,7 minuter per samtal. Åtta av tio samtal kommer från en mobiltelefon och dessa samtal står för över 90 procent av samtalskostnaderna. Kön, ålder och boende De samtal som behandlas i vår statistik handlar mest om flickor; vilket gäller i 73 procent av fallen, medan 27 procent av samtalen handlar om pojkar. Detta mönster känns igen från alla tidigare verksamhetsår. Pojkarna ser eller förmår inte att i samma utsträckning som flickorna använda det talade ordet som ett redskap för att söka hjälp. Mönstret bekräftas även av BRIS som ännu inte kan erbjuda lika många män som kvinnor som svarar. I beskrivningen av samtalens innehåll kan vi också se att pojkar och flickor till viss del väljer att prata om olika saker.
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar Flickor ringer förhållandevis mer om relationsproblem till familj, kamrater och kärlekspartner samt om sexuella övergrepp medan pojkar är överrepresenterade inom områden som mobbning och fysisk misshandel. Barnens Hjälptelefon riktar sig till alla barn upp till 18 år. Åldersmässigt finns uppringarna i ett huvudspann på mellan elva till 16 år. Medelåldern under 2004 var drygt 13 år, viket innebär att en typisk uppringare till BRIS är en flicka i nedre tonåren. Sex av tio samtal rör ett barn som bor tillsammans med båda sina föräldrar, vilket är en viss underrepresentation jämfört med befolkningen i övrigt. Drygt en femtedel av uppringarna bor med en ensamstående förälder, vanligtvis sin mor. Övriga bor i styvfamilj, växelvis hos båda föräldrarna, i familjehem eller på institution av något slag. I sammanhanget kan vi notera att en ökande del av samtalen berör just relationer och konflikter inom familjen. Samtalsområden Samtalen till Barnens Hjälptelefon handlar om det mesta som kan rymmas i barns liv. Många gånger handlar det dessutom om barn som verkligen far illa. Samtalen speglar allt från erfarenhet av de svåraste övergrepp till upplevelser av ensamhet, valsituationer, besvikelser med mera. Somliga ringer enbart för att de bara har behov av att prata, andra för att ställa specifika frågor. I många samtal är det verkliga ärendet maskerat eller signalerna svaga, så det gäller att uppbåda all lyhördhet och empati som den ideella medarbetare som svarar har resurser till. E De tio vanligaste områdena vid barnsamtal 2004 Figuren ovan visar de tio vanligaste samtalsområdena på Barnens Hjälptelefon. En utförligare beskrivning av dessa presenteras i det inledande kapitlet om sammanlagda stödjande barnkontakter (sidan 6). 13
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar De samtalsexempel som följer är ett urval av vad som kan vara representativt för vissa samtalsområden ur våra jourares anteckningar. Observera att exemplen är något omgjorda för att skydda det uppringande barnets anonymitet. Mobbning 5 killar och 2 tjejer trycker upp henne mot väggen, tar stryptag, hotat henne. De har också tagit hennes skolböcker och kastat i vattnet och gjort en hemsida om henne där de bara skriver elaka saker. Började med att hon fick kommentarer och småknuffar av en av tjejerna i gänget under cirka 2 veckor. Hon knuffade tillbaka. Hennes kompisar hjälper henne inte, de går iväg när de kommer. Pojken är mobbad sedan lång tid, enligt honom själv för att han är tjock och dålig i skolan. Mamman jobbar ofta borta och pappa fattar ingenting inget vuxenstöd någonstans. Alla säger att han inte ska bry sig. Provar kläder mitt i natten för att se vad man kan ha så att man inte ser så tjock ut. Flicka som ville berätta att hon har varit mobbad, men att de har slutat med det. Hon säger att hon har fått ett nytt liv sedan dess! Flicka som är utanför i klassen. Sitter alltid ensam och blir alltid vald sist. Ingen att vara med på rasterna. Helst vill hon byta klass. Hon har aldrig pratat med någon om det, men kände att hon ville göra det idag. Familjekonflikter Orolig och uppgiven flicka 13 år som lyssnar på föräldrarnas bråk på kvällarna när de tror att hon sover. Är rädd för att de ska skiljas. Skolan är en oas i livet där hon slipper fundera på det. Ledsen pojke som ringer. Mamman är sjukskriven och trött, och skriker bara åt honom. Han skäms för henne och kan inte ta hem kamrater. Har dåligt samvete för att han inte tycker om sin mamma. Flickans föräldrar accepterar inte att hon har en svensk pojkvän. Hon blir utesluten ur familjen om relationen fortsätter. Hennes bror blev utslängd för flera år sedan. Fostermamman vill inte längre ha kontakt. Hårda ord och handgripligheter mot flickan i familjehemmet. Vill inte till behandlingshem, vill hem till mamma. Vad kommer att hända nu? Vem kommer att tro på det hon berättar? Kamratrelationer Hur säger man till en kompis att man inte vill vara med den längre? Tjejen är trött på en kompis som hon tycker utnyttjar henne och ofta blir sur för ingenting. Kille 12 år som är målvakt. Laget förlorade en viktig match och nu verkar alla tycka att det är hans fel. 15-årig flicka som berättar att familjen inte har råd med nya kläder till henne. Hon känner sig utanför i skolan där en viss stil gäller. Ska strax byta klass och längtar till det, men samtidigt orolig för att det kanske inte blir någon skillnad. Jag är osynlig. Kärleksrelationer Flicka 14 år är kär i en kille som är 17. Han verkar intresserad, men hon känner sig tveksam till att bli ihop med honom eftersom han säkert vill ha sex, och det vill hon nog inte själv än. Killen är ledsen, ensam och övergiven och vet inte vad han ska göra. Flickvännen sedan tre år gjorde slut igår. Flickan har sett en kille i affären och blivit kär. Vet inte hur hon ska få tag i honom!! Hon håller på att explodera! 16-årig tjej som kysste bästa kompisens pojkvän på en fest. Hon ångrar det och vill berätta för sin kompis. Killen verkar intresserad av henne men hon värdesätter kompisens vänskap mer. Behövde testa idéer om hur hon skulle berätta. Sexuell och fysisk misshandel Flicka som blivit våldtagen av pappa flera gånger. Det började förra året. Är hos pappa en helg varje månad, men vill inte berätta för mamma. Tycker egentligen om sin pappa och vill inte anmäla honom. Flicka som länge har burit på ett problem. Hon blev utsatt för övergrepp av äldre släkting när hon var yngre, det pågick under cirka 2 år. Hon har mått dåligt av det under alla år och undrar om det går att anmäla nu. Ska berätta för sina föräldrar. Flicka som förra året blev utsatt för övergrepp av sin kille. Killen slog och våldtog henne och nu känns allting overkligt på ett konstigt sätt. Hon beskriver att hon alltid känner sig ledsen och har svårt att koncentrera sig. Vill ha hjälp. Ledsen pojke som berättar att mamman har slagit honom och även gjort sexuella närmanden. Pappan bor i annan stad och enda syskonet har flyttat hemifrån. Pojken vill inte kontakta någon annan vuxen och lägger på luren när vi pratar om att han och mamman kanske skulle behöva hjälp. 14
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar 15
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar 16 Flicka som berättar att mammas kille har börjat titta på henne så där. Nu hade han tagit av sig sina kläder och tagit på henne. Kände sig rädd och visste inte om hon kunde berätta för mamma. Flicka som undrar vart man kan vända sig när en lärare tafsar på henne då han kommer åt och ingen ser. Stirrar på hennes bröst när han pratar med henne. Hon har försökt säga till men han bara skrattar åt henne. Pojke som under många år blivit misshandlad av styvpappan. Mamma vet, men törs inte gå emot. Pojken har anmält det till polis och socialtjänsten tidigare men inget har hänt. Situationen känns hopplös. Flicka 14 år som har bott på behandlingshem och regelbundet blivit fysiskt och psykiskt misshandlad av vissa i personalen. Rymde och berättade för polisen en gång, men de trodde inte på henne. Nu bor hon i familjehem där man tror på henne och ska se till att hon inte behöver åka tillbaks. Pojke som känner stor oro för sig själv och sina syskon som levt med misshandel och övergrepp hela livet. Vill ha hjälp av någon som förstår problematiken med familj från en annan kultur. Flicka 16 år som blivit gravid trots att hon skyddat sig. Killen som är äldre tror att hon har varit otrogen och har slagit henne i magen. Rädd att hon ska få missfall. Törs inte prata med mamma. Vad gör man när en kompis är blåslagen och alltid vill följa med mig hem? Sexualitet och könsutveckling Kille som har en massa frågor inför att han och hans tjej vill ha sex. Hur funkar tjejer? Gör det ont? Varför blöder tjejer första gången? Hur vet man vilken storlek på kondom man ska köpa? Vill att det ska bli bra för båda två! 12-årig flicka som undrar om det är normalt att inte ha fått mens än. Tycker det är pinsamt att prata med mamma. Flicka som blivit full på en fest och haft sex med en kille som hon inte känner. Känner sig förvirrad och dålig. Flicka tror att hon är lesbisk, men törs inte erkänna det för andra. Pratar om killar med sina kompisar för att ingen ska tro nåt. Pojke som börjar med att fråga om det är farligt att runka mycket. Fler frågor om kroppsutveckling och sexualitet kommer efterhand. Undrande kille som inte har vågat fråga någon annan. Flicka som vill få tillbaka oskulden. Föräldrarna skulle bli tokiga om de fick veta att hon har haft sex. Pojke 17 år vars jämnåriga flickvän är gravid. Han vill gärna följa med på kontroller mm, men flickan vill ta med mamman istället. Känner sig ledsen och utanför. Är osäker på om flickan tänker behålla barnet, men hon vill inte prata om det. Existentiellt Nedstämd flicka som inte är säker på att hon vill leva. Livet känns meningslöst, bråkar om allt med sina föräldrar, tror inte att de tycker om henne. Vad är syftet med att finnas till? Pojken reflekterar för mycket över världen och undrar om han är konstig för att han är orolig över orättvisor, krig, miljö med mera. Övrigt Kille i övre tonåren som är orolig för sin lillebror som spelar dataspel hela dagarna. Väldigt ensam flicka vars föräldrar ofta var borta. Pratade länge om allt möjligt verkade inte ha pratat med någon på evigheter. Pojke vars mamma tog livet av sig tidigare i år. Sedan dess funkar ingenting riktigt. Vill gärna prata om sorgen, men har ingen att prata med. Flicka som får allt av sina föräldrar och tycker det är jobbigt. Önskar att föräldrarna satte gränser och att hon inte alltid ska få som hon vill. Beskriver själv att hon vill ha kärlek, men ingen ser henne. Pojke som bor på behandlingshem. Han får inte träffa sina föräldrar, och förstår inte varför. Pojke som är orolig för att han börjar bli beroende av alkohol. Har försökt få hjälp men får höra att han är för ung. Har försökt hålla sig nykter, men äldre släktingar lockar med sprit. Vad leder samtalen till? I de allra flesta fall ringer unga människor till Barnens Hjälptelefon för att man har behov av att prata med en vuxen en stund. Här finns möjlighet till ett samtal med en vuxen där man som barn inte står i en beroendeställning vilket gör just den här vuxenrelationen unik ur barnets perspektiv. Samtalen innebär från BRIS håll att framförallt lyssna till, stödja och bekräfta det barn som ringer. För många barn är det just det som kan ge hopp och mod att komma vidare i sin egen situation. Att som barn få bli tagen på allvar, att få fundera kring möjliga alternativ bidrar till en förändringsprocess. Det kan vara avgörande för ett barn att i en specifik situation få höra att Det är inte
brisrapporten 2004 : samtalen från barn och ungdomar ditt fel att det är som det är eller Det är inte ditt ansvar att reda upp allt det här. Barn behöver också få veta vilka rättigheter och möjligheter som gäller för dem i olika situationer till exempel kring sådant som gäller skolgång, ekonomi, arbete, boende etc. Efter samtalet Ofta söker BRIS tillsammans med barnet igenom det omgivande nätverket för att hitta förtroendefulla vuxna som aktivt kan hjälpa barnet till en förändring. Ibland handlar det om att faktiskt prata med mamma eller pappa om saken men lika ofta kommer barnet fram till att någon professionell vuxen är lämpligast. Idag kan det dessvärre många gånger vara svårare att hitta dessa vuxna när föräldrar och vårdnadshavare signalerar att de inte har tid eller ork, när skolans resurser för elevstöd krymper. Till BRIS ringer också barn som redan har myndighetskontakter t ex med socialtjänsten utifrån placering i familje- eller behandlingshem men där kontakten inte fungerar, och barnet hamnar i en svår beroendeposition utan möjlighet att påverka situationen. I de flesta fall slussas barnet vidare och nedan ser du vilka som förhoppningsvis kan ta vid. I vissa situationer krävs ett mer handfast ingripande än en hänvisning. Dessa uppföljande kontakter sker på uppdrag av barnet. BRIS agerar då vidare, vanligtvis mot myndigheter. Se kapitlet Uppdrag på sidan 19. F Vidare kontakter efter barnsamtalen 17
brisrapporten 2004 : testsamtal Testsamtal Medskribent: Martin Höög, BRIS region Nord 18 4 Trots att det är mest flickor som hamnar i vår statistik, tyder det mesta på att det sammantaget är fler pojkar som ringer BRIS. I mer än åtta fall av tio kontaktar barn och ungdomar Barnens Hjälptelefon på andra sätt än vad som ger underlag för de statistikförda samtalen. Den vanligaste typen av påringningar består av olika försök att testa BRIS. Drygt 40 000 så kallade testsamtal stod under 2004 för 40 procent av alla påringningar. Detta är en snarlik siffra jämfört med året innan om man ser till andelen, men till antalet har dock testsamtalen minskat med cirka 30 procent. Tidigare djupstudier visar att majoriteten av testsamtalen kommer från pojkar, vilket ger en omvänd bild: trots att mest flickor hamnar i vår statistik tyder det mesta på att det sammantaget är fler pojkar som ringer till BRIS. Däremot leder pojkarnas kontaktförsök mer sällan till tillräcklig information för vidare dokumentation. Det finns ett naturligt behov hos barn och ungdomar att testa och pröva. Många gånger testar ngdomar BRIS genom att ringa i grupp. Oftast är det pojkar som ringer och vill utforska var vuxenvärldens gränser går. De kan till exempel vilja höra om det finns vuxna som orkar med att lyssna, eller om BRIS verkligen håller för ett test när det saknas andra vuxna att pröva sig emot. Ibland händer det att sådana försök övergår till en dialog och blir till ett samtal. Exempelvis kan ett gäng pojkar ringa för att stöna och ropa könsord i luren, men efter ett tag börjar en av dem att berätta att han mår dåligt för att han hittat en grov porrfilm i hemmet, vilket han tidigare hållit för sig själv. Ett barn kan ringa och skrika: Jag ska döda dig, din jävel, varefter det visar sig att barnet upplevt krig och död på nära håll. Många gånger kan testsamtalen dock röra sig om helt uppdiktade ämnen, där till exempel ett gäng lämnar över mobilen mellan sig och hetsar upp varandra till ett allt grövre, sexualiserat språk. Dock är BRIS utgångspunkt att många testsamtal är ett vilset uttryck för ett hjälpbehov som uppringaren inte förmår att formulera. Andra icke-statistikförda sätt att kontakta Barnens Hjälptelefon är genom tysta samtal och tilltal. Tystnaden är ofta svår att tolka, men kan bland annat bero på att man inte vågar prata när man har kommit fram eller bara för att man vill höra att det finns någon annan i luren. Tilltalen är ett kontaktsätt som består av monologer av vrål, skrik eller okvädningar med sexuellt innehåll. Tillsammans är dessa samtal nästan lika många som testsamtalen. En angelägen fråga för BRIS är att vara lika tillgängligt för pojkar som för flickor. Under 2003 uppmärksammade vi tillsammans med SPES och barnsäkerhetsdelegationen det ökande antalet unga flickor med självmordproblematik. Rapporter visar på att dubbelt så många pojkar som flickor varje år begår självmord. En stor utmaning är att utveckla kunskapen hur vi bättre ska kunna uppfatta pojkarnas ofta oartikulerade rop på hjälp.
brisrapporten 2004 : uppdrag Uppdrag 5 Det är en liten del som resulterar i uppdrag från barn, men många gånger handlar det om de mest utsatta barnen. Ibland ringer barn som ber om mer handfast ingripande än det enskilda stödsamtalet. De kan befinna sig i en akut eller farlig situation eller be om mer hjälp av andra skäl. När BRIS vidtar någon åtgärd utöver det enskilda samtalet kallas det för att vi arbetar på uppdrag av barnet. Det betyder att BRIS kan ta kontakt med myndigheter eller sätta igång andra förbindelser, men det sker alltid på uppdrag av barnet. Barnen är anonyma så länge de själva vill. Problem som är vanliga vid uppdragskontakter är familjekonflikter, fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, boende, mobbning samt problem med olika myndigheter. I förhållande till det totala antalet samtal är det en liten del som resulterar i uppdrag från barn, men många gånger handlar det om de mest utsatta barnen. Därför är uppdragsarbetet en mycket viktig del av BRIS verksamhet. Under 2004 har BRIS avslutat 76 uppdrag runt barn, knappt ett tjugotal färre än i fjol. Uppdrag handlar till tre fjärdedelar om flickor och medelåldern är drygt 14 år. I knappt en tredjedel av fallen bor dessa barn i biologisk kärnfamilj, vilket är en mycket låg siffra i förhållandet till samhället i övrigt, men även till hur det ser ut i Barnens Hjälptelefon. Uppdrag kan delas in i två grupper: stöd- och motivationssamtal samt externa kontakter, men ofta sker en kombination. Grundläggande är dock att i det förstnämnda fallet kan barnet fortfarande vara anonymt och få en upprepad kontakt med ett BRISombud. Vid stöd- och motivationssamtal har barnet ofta allvarliga problem och inte sällan finns en rädsla för att allting ska bli ännu värre om man ber om hjälp, vilket ibland beror på en misstro mot myndigheters förmåga att hjälpa till. Det kan till exempel handla om en oro för att inte hela familjen ska kunna få hjälp om barnet berättar för någon myndighet om hur man har det hemma. Tillsammans med barnet kan BRIS-ombudet gå igenom vilka resurser som finns genom att lyfta fram barnets egen kraft, det omgivande nätverket och se vilka eventuella professionella resurser som kan vara till nytta. Exempel: Flicka 17 år ringer och är ledsen. Hon berättar att hon sedan flera år tagit mycket ansvar för sina småsyskon när mamma är dålig. Flickan tycker att det känns som om världen håller på att ramla över henne och hon är rädd att familjen ska splittras om hon berättar. Hon orkar snart inte längre och ibland händer det att hon skär sig. Hon har nästan ingen kontakt med sin pappa. När BRIS tar externa kontakter på uppdrag av barn behöver dock vanligen barnets anonymitet brytas. Myndighetskontakter kan ske akut när det behövs och i dessa fall är det i regel socialjouren, eller i undantagsfall polisen, som kontaktas. Som till exempel när: Pojke 13 år ringer och vågar inte gå hem då styvpappan är berusad. Pojken berättar att styvfadern blir våldsam och slår när han dricker. Mamman har ibland blivit slagen och pojken säger att hon också är rädd. Pojken är orolig för sin lillebror som är kvar i lägenheten. I situationer som inte är akuta är socialtjänsten den vanligaste myndigheten som BRIS kontaktar på uppdrag av barn. Ibland kan vi göra en anmälan om att barnet far illa hemma på olika sätt, andra gånger kan anledningen vara att barnet själv utsätter sig för skada. En del av barnen har tidigare haft kontakt med berörda myndigheter, men har inte upplevt att de har fått den hjälp de skulle behöva. Andra vanliga kontakter vid uppdrag är personal inom skola och ungdomsmottagning. 19
brisrapporten 2004 20
brisrapporten 2004 : bris.se BRIS.se 6 Grundprinciperna för mejlkontakterna bygger på säkerhet och anonymitet. BRIS.se startade i januari 2001 som en arena anpassad efter barns och ungdomars behov av att kommunicera via Internet. Sedan dess har webbplatsen utvecklats till ett basalt forum för stödinsatser, information och kunskapsinhämtande. Webbplatsens tyngdpunkt ligger på dialogen med barn och ungdomar, främst genom BRIS-mejlen, men också Diskussionsforum har en framskjuten plats. Grundprincipen för mejlkontakterna bygger på säkerhet och anonymitet, där barnen loggar in med egna lösenord så att deras e-postbrev kan vara lika skyddade som deras samtal. BRIS.se fungerar också som en plattform för kommunikation i arbetet med opinionsbildning, mediakontakter samt insamling av medel för att kunna bedriva fortsatt verksamhet. I samarbete med webbyrån deasign och reklambyrån IK Stockholm uppdateras och vidareutvecklas BRIS.se i syfte att uppnå ökad dialog med vår målgrupp samt större enhetlighet och genomslagskraft i de riktade marknadsaktiviteterna. Under 2004 har BRIS.se haft nästan 350 000 besök. Sajten har under året kontinuerligt utvecklats utifrån olika behov. Det har bland annat inneburit att en ny ungdomsavdelning tillkommit med intention att uppmuntra en ökad dialog med BRIS hos fler ungdomar i övre tonåren. En annan satsning är den under sommaren lanserade webbsida som utvecklats i samarbete med SISU Idrottsutbildarna. Den syftar till utbildning i socialt ansvarstagande ledarskap, kamp mot mobbning och andra problem som kan uppstå inom barn- och ungdomsidrotten, vilken är den organiserade aktivitet i landet som inrymmer flest unga. För att BRIS bättre ska kunna omfatta sin basverksamhet har den webbaserade statistiken förfinats för avläsning, registrering och analys av inkomna samtal och mejl. Utvecklingen har medfört att vi snabbare och effektivare kan följa upp och utveckla verksamheten från de behov som barn och ungdomar vänder sig till BRIS om. Brisse säger: Under 2004 har BRIS.se haft nästan 350 000 besök. 21
brisrapporten 2004 : bris-mejlen 7 BRIS-mejlen Bakgrund BRIS-mejlen öppnades i sin nuvarande form den sista januari 2001 med syfte att avlasta och komplettera Barnens Hjälptelefon. Snart visade det sig viktigt för många barn att ha en skriftlig dialog med vuxna, vilket ledde fram till att mejlen idag är en lika viktig del av basverksamheten som telefonin. Det är mycket lättare att uttrycka sig när man skriver än när man pratar i telefon om man är ledsen, skrev en 13-årig flicka. I svaren från BRIS förmedlas bekräftelse och hopp. Syftet är att den som mejlar inte ska känna sig ensam om att bära sina tankar och upplevelser. Genom ett svar från en vuxen finns hjälp att se möjligheter till en förändring. Mejlen ökar mest och bland annat därför har sedan 2002 rekryteringen, utbildningen och handledningen av våra idag cirka 130 mejljourare intensifierats. Under 2004 har arbetet till stora delar bestått i att se över och utveckla svarsmetodiken samt att blicka framåt för att kunna möta ungdomars ökade behov av skrivande kontakt under säkra former med vuxna. BRIS-mejlen 2004 Debutåret 2001 mottogs cirka 4 300 mejl som under 2002 ökade till 6 700 för att 2003 uppgå till 8 350. Med en 21-procentig ökning uppgick under 2004 mejlskörden till 10 114, varav 7 683 fick ett svar av stödjande karaktär. G De tio vanligaste mejlområdena 2004 Många barn vill ha en skriftlig dialog med vuxna. Därför är mejlen idag lika viktig som telefonin. 22 OBS! Summan är mer än 100 procent då vi räknat ihop vad mejlet både primärt och sekundärt handlat om.
brisrapporten 2004 : bris-mejlen En förhoppning som tidigt kom på skam var att fler pojkar skulle höra av sig via Internet, men under de tre gångna åren har fördelningen varit sådan att närmare nio av tio mejl handlar om flickor. Medelåldern har också hållit sig relativt konstant: de som skriver till BRIS är i genomsnitt 15 år, något äldre än de som ringer. BRIS ser särskilt allvarligt på det stigande antal mejl som rör unga flickors självmordsproblematik. 2003 berättade vi om den dramatiska ökningen inom detta område mejlen var nära nog tre gånger så många som 2002, då i sin tur ökningen av mejlen om självskadeproblem var påfallande. Alla dessa kontakter med BRIS vittnar om tecken på en psykisk ohälsa bland en grupp tonårsflickor i vårt land som vi ännu inte vet omfattningen av. När vi nu samlar ihop mejlområdena självmord, självdestruktivitet, ätstörningar och annan psykisk ohälsa bekräftas denna oroande bild även för 2004 där drygt 1 100 mejl handlar om självmord. Nästan lika många vittnar om en självskadeproblematik där den enda vägen att må bättre för stunden är att till exempel skära sig med vassa föremål eller på annat sätt utsätta sig för fysisk skada. Mejlexemplen som följer är delvis omgjorda för att skydda barnets anonymitet. Självdestruktivitet/självmordstankar Tjej 15 år: Hej bris. Jag är en tjej på 15 år. Jag har varit mobbad sen jag var 8 år. Nu så har jag börjat skära mej. Jag vill inte ta livet av mej men det känns bra att göra det. Det känns liksom lättare när jag skärt mig. Är det nått fel på mej? Jag kollar på såren och då känner jag mig stolt är det normalt? Men jag fattar inte varför. Snälla hjälp mej. Jag vill inte skära mej mera. 23
brisrapporten 2004 : bris-mejlen 24 Tjej 15 år: Jag är jätteorolig för mig kompis. Jag har kommit på henne när hon skär sig. Hon har till och med berättat det för mig att hon gör det. Nu är jag rädd för att hon ska dö eller förblöda. hon är 17, jag är 15. Jag har sett hennes arm, och en rakhyvel som hon använde Varför gör hon så här? varför gör hon sig själv illa? Jag är rädd att hon ska ta det som om jag svek henne om jag berättade. jag vill så gärna berätta. Skolkuratorn har jag inte speciellt mycket förtroende för och jag vågar inte gå rakt till mamma eller pappa. sen finns det inte så många andra! Vad skall jag göra? Kille 15 år: Det känns egentligen fel att skriva, men jag vill inte prata med någon. Jag har haft själmordstankar i olika perioder sen cirka 1 år tillbaka. Det känns inte som om jag har någon riktig anledning till självmordstankar, men det är mest om att det är jobbigt i skolan. Jag är inte mobbad eller något, de känns bara som om det är väldigt stor press på en nu när man ska börja gymnasiet i höst och jag vill ofta bara försvinna och strunta i allt! Existentiella frågor Tjej 17 år: Hej BRIS. Skriver för jag vet inte vem jag annars ska prata med. Jag orkar inte längre nu. Jag vet inte vad som har hänt. Jag känner mig bara så himla tom och ensam. Jag har mycket kompisar men kanske ingen riktig bästa kompis ni vet. Men ändå. Jag har en bra familj, och egentligen borde jag kanske vara lycklig? Det är jag inte. Jag vet egentligen inte vad som är felet till att jag är olycklig. Men nåt känns så fel. Vet inte vad. Är det nåt fel på mig? Kommer jag alltid att känna så här? Hjälp mig. Familjekonflikter Hejsan. Fyller snart 16. jag har skrivit många gånger förut. Skolkuratorn är underbar, men hon slutar sorgligt nog snart. Då har jag ingen att prata med om att mamma är psykiskt sjuk. Hon går bara hemma och äter piller sen hon blev arbetslös. Jag hatar min styvfar som bara dricker och tar hem sina kompisar. Mina storebröder har stuckit hemifrån och det är bara jag kvar. Plus min lillebror som är sex år o slår till alla han ser. Han mår jättedåligt, men socialen gör inte ett skit. Dom tar stryptag på mej dom äckliga jävlarna. Men jag ska göra en anonym anmälan efter jul. HOPPAS ATT SOC SKÄRPER SIG DÅ!!! Kamratrelationer Tjej 11 år: Jag har en kompis som jag gillar väldigt mycket men han är taskig mot mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag säger till honom så blir han jättearg. Han kallar mig ibland hora eller andra saker som jag blir ledsen för. Han fattar inte att jag blir ledsen. Ingen i skolan gör nåt. Jag har pratat med min lärare men han säger att jag inte ska bry mig om honom. Snälla säg vad jag ska göra. Ensamhet Tjej, 14 år: Jag mår så jättedåligt. Jag känner mig så ensam och har väldigt tråkig, det går inte att beskriva. Känner att jag inte längre har nåt att prata om, känns som att det inte finns nåt kul att leva för. Jag har inga problem hemma men jag orkar inte berätta för mina föräldrar hur ensam jag är. Efter skolan är jag aldrig med någon och det är verkligen inte ofta telefonen ringer till mig. En tjej som jag har pratat lite med tycker att jag ska prata med någon annan. Jag tror det skulle vara bra men jag vet inte vem jag ska prata med och någon kurator eller så skulle väl vara bra men det skulle kännas så väldigt konstigt att gå dit... Snälla ge mig nåt råd om hur man kan göra Jag tänker bara på hur tråkigt det kommer att bli sen i sommar. Det kommer bli många ensamma dagar medan alla andra normala människor har kul. Mobbning Kille 13 år: jag var helt utfryst i klassen förra hösten Ingen vill sitta bredvid mig i skolan och jag är alltid ensam i matsalen. Jag har haft kompisar med de har slutat ringa och börjat vara med andra i stället. Ibland duger jag tillexempel när någon är sjuk eller så. Jag önskar mig mest av allt en riktig bästis som jag kan lita på. jag vill inte känna mig ensam och utanför och inte att de vuxna ska prata med mig hela tiden. Dom vuxna borde ju prata med dom andra som gör så här mot mig. Styrka, kraft och hopp Det finns en stor mängd mejl som genomsyras av en stor kraft till förändring, en sund och konstruktiv ilska som är viktig i ett förändringsarbete. Mejlen visar också på att barn och ungdomar kan ha en stor omsorg om kompisar, familj och andra i omgivningen. Som här: Hej, en tjej i min klass har berättat för alla tjejer i klassen att hon har problem med sin mamma. Men också för skolsyster och för sin mentor i skolan. Jag, och många av mina kompisar blev skitarga för att hennes mamma behandlar henne så! Tydligen så brukar hennes mamma skrika åt henne och säga förnedrande saker. När jag fick höra detta blev jag så jävla sur!! Jag vill hjälpa till men vet inte hur. Snälla säg vad jag ska göra. tacksam för svar. I mejlsvaren uppmuntrar BRIS barn till att använda kraften på ett positivt sätt som kommer dem själva och andra tillgodo. Som kompis är man väldigt viktig, men kan inte ta på sig ett vuxenansvar att lösa frågor som handlar om mobbing, övergrepp och familjekonflikter. Detta är och förblir vuxnas ansvar. Ett viktig uppgift som erfarenheten från BRIS-mejlen förmedlar är att känslomässigt närvarande vuxna är oerhört viktiga för barn och ungdomar i vårt land.