Samarbete genom stadierna

Älta-modellen: Samarbete genom stadierna GUNNAR GUDMUNDSSON Vi vill arbeta för att få kontinuitet i matematikundervisningen för varje elev i Älta både med avseende på innehåll och arbetssätt, säger Eva-Stina Källgården, en av pristagarna till 1982 års Nämnaren-pris. Under beteckningen Älta-modellen presenterar hon tillsammans med fyra kolleger hur matematiken kan utvecklas till ett glädjeämne för alla elever. Tidsplanen för detta arbete löper på nio år och nyckelordet är samarbete. För att Älta-modellen ska lyckas måste man öka samarbetet mellan: lärarna på det egna stadiet, lärarna på olika stadier, skolan och föräldrarna. Nämnarens utsände har träffat tre av pristagarna i Nacka, där sju klasser det här året arbetar med Älta-modellen. 1982 års Nämnaren-pris Bland 29 bidrag utsågs följande arbetslag från Älta rektorsområde i Nacka till pristagare: Britt Appelberg, Ann Karlberg, Kerstin Karlsson, Eva-Stina Källgården och Magnus Nyström. Juryns motivering: Pristagarna visar hur man i matematikundervisningen kan ge kontinuitet i innehåll och arbetssätt genom samarbete med elever och föräldrar samt över stadiegränser. Det började med att vi var några lärare i Älta som tyckte att vi ville göra något åt matten, berättar Eva-Stina Källgården, högstadielärare. Hur vi än slet var och en på sitt stadium så hade vi känslan att vi nådde för få elever. Vi kände att vi gjorde det för teoretiskt för elever som hade svårigheter med matematik och härigenom gjorde det ännu svårare för dem. Det var för lätt för de elever som redan hade goda baskunskaper. Läroboken som vi använt kanske passade en tredjedel av klassen. "En elev får inte börja med ett nytt moment utan tillräcklig grund från tidigare moment. " När vi läste detta i Lgr 80, s 99, så bestämde vi oss för att göra ett försök att öka samarbetet mellan stadierna. Vi vill arbeta för att varje elev i Älta ska få

en undervisning i matematik på låg-, mellanoch högstadiet som tar hänsyn till hans/hennes utveckling vad gäller både innehåll och arbetssätt. När det gäller innehållet håller vi på att göra en inventering. Vi jämför läroböcker och diskuterar innehållet och ska så småningom komma fram till, hoppas vi, ett "matematikspår" för varje elev. För att få detta systematiskt upplagt utgår jag från att man ska betrakta varje moment dels med avseende på vilken "bas" som fordras för att klara uppgiften dels också vilken angelägenhetsgrad momentet har. Med basen menar jag de fyra räknesätten och talförståelse, decimaltalen och procenträkning. Momenten ordnas kronologiskt. Till detta kommer övriga moment. Jag menar det stoff som förutom basen ska finnas med i matematiken. Detta angelägenhetsgraderas och planeras in. När det gäller arbetssättet har vi tagit fasta på vad som står i läroplanen om arbetsformer på s 46, säger Eva-Stina: "Många elever måste ha betydligt mer hjälp än andra. Det kan framför allt gälla när de söker lära in grundläggande färdigheter och när de arbetar för att tillägna sig en nödvändig kärna av kunskaper. Men det kan också gälla elever, som har starkare behov av känslomässigt stöd och uppmuntran. För att de skall kunna få hjälp på bästa sätt kan det då vara nödvändigt att samla dem i mindre grupper. Detta innebär en fördel för dem men också en risk. Grupperna har bildats utgående från en fördiagnosticering med hänsyn till elevernas baskunskaper. Och innan det är dags att gå vidare till ett nytt moment gör man en fördiagnos. Ibland finns det färdiga diagnosmaterial. Men det mesta måste vi konstruera själva, berättar Eva-Stina. Vi har märkt att de flesta eleverna är väl medvetna om vad de kan och för det mesta hamnar i rätt grupp. Det förekommer ofta byten. Grupperna är definitivt inte permanenta. Men det händer att jag får "knuffa" på elever som bör byta grupp, konstaterar Ann. Det kan ju vara bekvämt att sitta kvar i en grupp där man får mycket hjälp av läraren. Hjälp som man egentligen reder sig utan. Det är också viktigt att betona, att vi endast grupperar då det gäller inlärning av baskunskaper, fortsätter Ann. På de övriga matematiklektionerna arbetar eleverna tillsammans med vardagsproblem, t ex "Vad kostar det att baka egna bullar? Jämför med köpepriset i affären!" På alla stadier diskuteras gruppbyte med elev och föräldrar innan det sker. Den sjua jag har idag har elever från tre Skolan måste därför undvika att sådan gruppering blir bestående under längre tid och blir identiska i mer än ett ämne. Som en absolut tidsgräns gäller en termin. Skulle eleven, trots extra stöd under så lång tid, fortfarande ha avsevärda studiesvårigheter måste skolan samråda med elev och föräldrar om grupperingen." Undervisning i grupper efter förkunskaper Vi har det gemensamt på L (åk 1), M (åk 5) och H (åk 7) att vi arbetar med eleverna i grupper, berättar Eva-Stina. Lågstadiet företräds av Kerstin Karlsson på Sigfridsborgsskolan, mellanstadiet av Ann Karlberg på Ältaskolan och högstadiet av Eva-Stina Källgården på Stavsborgsskolan. Vi vill anpassa undervisningen i matematik så att den utgår ifrån hur barn tänker, säger Eva-Stina Källgården, högstadielärare på Stavsborgsskolan.

klasser fördelade på fem grupper, säger Eva- Stina. Det är två för många, tycker jag. Jag skulle föredra att arbeta i en sjua med tre grupper på tre lärare och med elever från två klasser. På det sättet arbetar Kerstin och Ann på sina respektive stadier. Det är lättare att samarbeta med två lärare istället för fyra på samma stadium. Med tre grupper kunde jag lättare möta mellanstadieeleverna när det är dags för mig att ta över i årskurs sju. Hur lämpar sig då Älta-modellen på skolor med endast en klass per årskurs? Det skulle säkert gå bra, säger Ann. Då skulle man kunna gruppera inom 1 2, 3 4 och 5 6. På en liten skola är det dessutom lättare att parallellägga matematiklektionerna. Fult att gruppera? Det finns idag både inom lärarkåren och bland skolledare en utbredd attityd att det skulle vara fult att gruppera eleverna, säger Ann. Vi måste fördenskull ofta förklara vad vårt jobb går ut på alla barn ska få undervisning utifrån sina förkunskaper i matematik. Jag brukar alltid betona att grupperna inte är permanenta, säger Kerstin. Vi undersöker ju elevernas "bas" före varje moment. En individualisering av det här slaget kan också tillämpas i andra ämnen, säger Eva- Stina. Det gäller t ex svenska och engelska. Ja, jag har grupperat eleverna när det gäller läsning, säger Kerstin. Det är ju så att väldigt många barn kan läsa när de börjar skolan, men olika bra. Tre av mina fem mattelektioner med femteklassarna sker i grupper, säger Ann. Och jag har märkt att de svaga eleverna lär sig att räkna så pass bra i den lilla gruppen att de idag hänger med mycket bättre än tidigare på de två helklass-lektionerna då vi arbetar med vardagsproblem. Vi vill nå dithän att det ska vara naturligt att arbeta i grupp, säger Eva-Stina. Och när vi pratar med föräldrarna brukar vi säga att de ska tänka på sitt eget barn och se vilka framsteg det gör. Jämför inte med kamraterna och stirra dig inte blind på i vilken grupp han eller hon går. Vi ser att barnen inte är särskilt medvetna om i vilken grupp de ingår. Det är vi vuxna som för över egna värderingar på barnen när vi frågar i vilken grupp de ingår. Uppdelningen i grupper ger oss lärare bättre möjligheter att hjälpa alla elever, säger Ann Karlberg, mellanstadielärare på Ältaskolan. Vi frågar eleverna I samband med att det är dags att börja ett nytt moment, då det hänt något särskilt i gruppen eller inför kvartssamtal med föräldrarna gör vi en enkät om hur eleverna finner sig tillrätta i sina respektive grupper, berättar Eva-Stina. Här är ett exempel på en enkät hon gjorde före sportlovet i sin sjua: Trivs du i din grupp? bra/så där/dåligt Hur tycker du att arbetstakten i din grupp är? lagom/för snabb/för långsam Tycker du att du lär dig mycket/lite/inget alls Har du fått tillräcklig information om arbetet i helklass efter sportlovet? ja/nej Tycker du att det ska bli roligt att arbeta i helklass efter lovet i matematik? ja/nej Skulle du vilja byta grupp efter helklassundervisningen d v s om en månad ungefär? ja/nej Om du vill skriva något om matten själv så finns det plats här:

kan sätta igång med meningsfull undervisning direkt. Tidigare kunde en stor del av höstterminen gå till att ta reda på vad eleverna kunde och var luckorna fanns. På liknande sätt fungerar samarbetet mellan Kerstin och Ann. Jag tycker att det är mycket givande att samarbeta med kollegor på andra stadier, säger Ann entusiastiskt. Men tyvärr är vi lärare idag ovana att samarbeta, flikar Eva-Stina in. Och särskilt över stadiegränserna. Jag grupperar om eleverna efter varje huvudmoment, säger Kerstin Karlsson, lågstadielärare på Sigfridsborgsskolan. Och det är viktigt att tala om för föräldrarna att grupperna inte är permanenta. Enkäten fylldes i anonymt, men på frågan om gruppbyte vet vi i regel vem det är som svarat, avslöjar Eva-Stina. På den sista frågan där jag vill få ett mer utförligt svar har jag märkt att eleverna blivit allt bättre på att uttrycka sina synpunkter nyanserat. Träff var 3:e vecka Vi träffas hemma hos någon av oss en kväll var tredje vecka, säger Eva-Stina. Då vi arbetar på olika skolor ses vi inte så ofta på dagarna. Och även om vi gjorde det så är dessa träffar nödvändiga för att i lugn och ro gå igenom vad vi håller på med var och en på sitt håll. Ann får tips av Eva-Stina hur hon kan stimulera de duktiga eleverna i sin klass. Eva-Stina får av Ann reda på vad eleverna på mellanstadiet har lärt sig och kan anpassa sin undervisning efter detta. En stor fördel, tycker Eva-Stina. Nu vet jag vad eleverna kan när de börjar sjuan och Läroböckerna ger kursen Tyvärr är vi lärare alltför låsta av läroböckerna, konstaterar Kerstin. Det kan vara svårt för många lärare att frigöra sig från läromedlens påverkan, säger Eva-Stina. På låg- och mellanstadiet har läraren så gott som alla ämnen. Och allt ska planeras, säger Ann. Jag möter ofta resonemang av typen "matte behöver jag ju inte planera så noga, jag har ju boken". Men det tycker jag är helt fel. Matematik är ett sånt ämne där vi verkligen kan se var barnen står rent kunskapsmässigt. Och jag tycker att det idag är mycket lättare att presentera stoffet på mina lektioner eftersom jag tack vare fördiagnoserna relativt väl vet på vilken nivå jag ska lägga mig. Föräldramedverkan Vi försöker också att få kontakt med föräldrarna, säger Eva-Stina. Vi anser att de kan göra mycket tillsammans med barnen i hemmet för att konkretisera matematiken samt öva sånt som måste gå automatiskt t ex additions-, subtraktions- och multiplikationstabeller. Tyvärr skrämde mängdläran bort många föräldrar. Men nu gäller det att ta nya tag. På Ältaskolan beslöt vi att arrangera en studiecirkel i "hur man kan hjälpa sitt barn att lära sig matematik", berättar Ann. Vi skickade med barnen en enkät till alla föräldrar för att undersöka deras intresse. Vi har på skolan ca 150 elever och fick ca 60 svar. Alla var positiva. Vi valde att träffas på onsdagskvällar. Många hörde av sig om att de gick på andra kurser just onsdagar, men 24 kom till kursstarten strax efter februarilovet. Det har varit

Älta-modellen Utställningen som fick 1982 års Nämnaren-pris. en studiecirkel på fem träffar i TBV:s regi. På den första sammankomsten deltog Lennart Skoogh från SÖ. På cirkelträffarna har Ann och Eva-Stina berättat hur de arbetar i sina klasser. Föräldrarna har fått bekanta sig med olika algoritmer, t ex trappan och liggande stolen. Vi vill vinna tillbaka föräldrarna att intressera sig för skolans arbete, säger Ann. Vad som särskilt intresserat dem har varit division och procenträkning. Det vill de ha mera av i barnens skolarbete. Föräldrarnas häfte Vi har bett föräldrarna att tillsammans med sina barn sätta ihop vardagsproblem, säger Ann. Vi ville inte påverka dem inför uppgiften utan sa bara att det skulle röra sig om vardagsmatte. Resultatet blev över förväntan. Vi fick in ett femtital uppgifter, som vi ställde samman i ett häfte som vi kopierade upp och delade ut på sista träffen. Vi tänker använda oss av dessa uppgifter i vår undervisning. Dessutom ska vi lägga ut det i kollegierummen för att intressera våra kollegor. Det är mycket viktigt att vi når föräldrarna så att de förstår vårt arbetssätt, säger Eva- Stina. Föräldrapärm viktig förbindelselänk För att få en länk mellan stadierna och mellan skola hem, har vi skapat pärmen "Förälder var positiv matematik", säger Eva- Stina. Meningen är att varje elev ska ha

Exempel på några huvudrubriker i föräldrapärmen siffror additionstabell (teori och övningsuppgifter) subtraktionstabell (teori och praktik) multiplikationstabellen (teori och träning i huvudräkning) division (algoritmer) en bra arbetsplats (tankar om elevernas arbetsplats i hemmet) räknehäftet problemlösning överslag avrunda enheter procent tid (tidtabeller, TV-programtablåer) pussel och spel Sist i pärmen sitter ett schema över respektive klasslärares matematikplanering. en egen pärm som följer honom/henne genom hela grundskolan från ettan till nian. Pärmen ska förvaras i hemmet. Vi började i årskurs ett med att skriva upp additionsalgoritmer, berättar Kerstin. Vi ger också tips på olika spel som kan underlätta matematikinlärningen t ex tärningsspel, klockan m m. I pärmen kan lärarna sätta in beskrivningar av hur de arbetar. De kan ge information t ex om nya divisionsalgoritmer eller om ny metodik att lära ut procenträkning. Den nuvarande läraren får också möjlighet att se hur hennes elever har undervisats tidigare. Pärmen ska ge föräldrarna konkreta tips om hur de kan hjälpa sina barn att lära sig matte. Vi tänker använda den på föräldramöten och i eventuella studiecirklar, säger Eva- Stina. Men det är viktigt att pärmen görs i skolan av elever, lärare och föräldrar tillsammans. Det är inte meningen att något läromedelsförlag ska starta tillverkning av "föräldrapärmar". Hinder på vägen Vilka hinder ser man för Älta-modellens utbredning i skol-sverige? Eva-Stina: Att arbeta som vi gjort det senaste läsåret innebär mycket extra arbete. Man måste verkligen tänka om i förhållande till sitt tidigare arbetssätt. Det finns inget läromedel som passar alla grupperna. Det krävs ett större personligt engagemang i arbetet. En skeptisk skolledning som inte stöder utvecklingsarbete. Och tyvärr kan det vad gäller individualiseringen komma in ideologiska synpunkter som hindrar arbetet. D Man kan ha en organisation d v s en schemaläggning och tjänstefördelning som omöjliggör lektionsmässigt samarbete. Lokalt utvecklingsarbete och utbildning Vi lärare måste lära oss mera om hur man samarbetar med sina kolleger, tycker Eva- Stina. Dessutom måste vi bättre ta reda på hur barn tänker och fungerar. Och dessa kunskaper är ju tillämpbara i alla ämnen. Det gäller också att koppla Älta-modellen till grundutbildningen. Vi har mötts av stort intresse från lärarhögskolan i Stockholm. Tre lärarkandidater håller på med en studie över hur eleverna tagit emot den förändrade undervisningen. I juni i samband med deras redovisning av resultatet ska jag också vara med och berätta om (och eventuellt försvara) Älta-modellen. Det kan alltså finnas anledning att återkomma till Älta-modellen i Nämnarens spalter framöver.