DEBATTSERIE KRING MDH Publicerad 29 december 2010 Anna Wallén (S): Regeringen svälter ut Mälardalens högskola Vi socialdemokrater har länge varnat för vad som kan hända om Mälardalens högskola inte får ökade forskningsanslag. Nu har våra farhågor besannats. Mälardalens högskola mister examinationsrätten för förskollärare. Högskoleverkets bedömning påpekar att utbildningens kvalitet inte är tillräckligt hög. Detta är en direkt konsekvens av de låga forskningsanslag som tilldelas Mälardalens högskola. Mälardalens högskola har anmärkningsvärt låga statliga forskningsanslag. Under 2010 får Mälardalens högskola 74 miljoner kronor från staten, av totalt 12,1 miljarder kronor, öronmärkta till forskning. Det motsvarar 0,6 procent av de totala statliga forskningsanslagen. I förhållande till högskolans storlek, antal studenter och antal invånare i Västmanland och Södermanland betyder denna siffra att högskolan leder rikets bottenliga gällande statliga forskningsanslag. Samtidigt ställs det allt större krav på att grundutbildningarna ska vara forskningsbaserade, annars riskerar lärosätena att mista sin examensrätt. För att högskolan ska kunna behålla dessa examensrättigheter behöver vi få utökade medel för att bedriva forskning. Forskare försvinner dit pengarna finns, det vill säga till de större universiteten. Regionen kommer att tappa spetskompetens som är viktigt för utveckling av näringsliv och samhället i stort. Utbildar man till exempel inte lärare och sjuksköterskor regionalt kommer man få en lärarbrist på regionens skolor och sjukhusen kommer få det väldigt tufft att hitta personal. I dag väljer 86 procent av högskolans studenter att bo kvar och arbeta i regionen efter studietiden. Utflyttningen kommer att öka och det kommer att bli svårt att locka hit kompetens. 13 000 studenter och 1 000 anställda ger goda skatteintäkter för regionens kommuner, likaså intäkter för affärer, restauranger, bostadsbolag och andra företag. Det vill ingen mista. Högskolan genererar årligen ett antal nya företag, produkter och tjänster, vem kan ersätta den resursen? Den orättvisa forskningsfinansieringen är ett resultat av en mångårig orättvis fördelning av medel, som förstärktes av utbildningsdepartementets proposition Ett lyft för forskning och innovation. Denna proposition innebar en ökning av statliga forskningsmedel om fem miljarder kronor mellan åren 2009 och 2012.
Dessa pengar styrdes dock enbart till de nio äldre universiteten. Resultatet av detta blir att regeringen svälter ut flera av våra nya högskolor för att i stället satsa på några få universitet. Anna Wallén, riksdagsledamot för Västmanlands län
Publicerad 7 januari 2011 S har inte avsatt en krona mer till Mälardalens högskola Roger Haddad, riksdagsledamot, vill att Mälardalens högskola ska profilera sig tydligare. Svensk utbildningspolitik och statens forskningsanslag är viktiga hörnstenar för att förbättra våra utbildningar, höja resultaten och stimulera till nya viktiga forskningsrön som samhälle och företag kan ha nytta av. Mälardalens högskola har inte universitetsstatus vilket påverkar grundanslaget till lärosätets forskning i jämförelse med andra universitet. Tidigare S-regeringar förmådde inte prioritera och har använt högskolorna mer som regionalpolitiska instrument än strategiska satsningar med tydliga uppdrag för Sverige. Självklart ska vi från Västmanland stötta utvecklingen av vår högskola, inte minst i arbetet med kommande forskningsproposition 2013. Vi vill verka för att mer forskning kan bedrivas, dels för att behålla spets inom viktiga områden som robotik, men också för att återfå rätten att utbilda lärare. Utmaningen enligt mig ligger i att våra lärosäten måste bli ännu tydligare i sin profilering, det gäller även Mälardalens högskola. Vissa strategiska utbildningar är viktiga utifrån ett nationellt perspektiv och det är riksdagens och regeringens ansvar att säkra detta. Kvalitetsgranskningarna från Högskoleverket är bra som underlag för prioriteringar och förbättringar för att höja kvaliteten ytterligare. Det som förvånar mig är Socialdemokraternas Anna Wallén som anser att regeringen svälter ut Mälardalens högskola. Regeringen har ökat anslagen med 5 miljarder kronor till forskningen, vilket inte tidigare regeringar gjort. Man kan få intrycket att Socialdemokraterna och de rödgröna vill satsa mer på Mälardalens högskola. Detta är inte sant. I betänkandet som utbildningsutskottet godkände och därefter riksdagen avsätts det 589,9 miljoner till grundutbildningen och 75,3 miljoner för forskning till Mälardalens högskola 2011. Här fanns det inga andra yrkanden eller extra anslag från de rödgröna. Folkpartiet är angeläget om en högskolepolitik som bygger på kvalitet i grundutbildningen och inte kvantitet. Forskningsresurserna får mer resultat om de koncentreras till vissa specifika områden som lärosätet väljer, då kan vi dels uppnå kvalitet men också spets inom viktiga områden. Roger Haddad, riksdagsledamot för Västmanland, utbildningsutskottet
Publicerad 18 januari 2011 Agneta Luttropp (MP): Det handlar om fördelning Roger Haddads budskap är att Mälardalens högskola ska vara nöjd med sitt forskningsanslag på 75,3 miljoner kronor. Som västmanlänning kan jag inte hålla med. Anslaget måste sättas in i ett större sammanhang. Mittuniversitetet har 325 fler helårsstudenter än Mälardalens högskola. Skillnaden för utbildning och universitetsforskning är drygt 115 miljoner kronor. Det finns flera liknande exempel. Uppsala universitet gjorde ett överskott 2009 på 211 miljoner kronor i huvudsak på obrukade forskningsmedel. Det kan man bedriva en hel del forskning på och avlöna flera doktorander. På högskolorna är forskningsanslaget lägre eftersom de inte har universitetsstatus. Det är anledningen till att det på våra högskolor finns ett antal lektorer, docenter och professorer som varje termin jagar fakultetsmedel för att kunna bedriva forskning. Detta omöjliggör en stabil grund för en forskning och forskarutbildning som fyller regionens behov. Mälardalens högskola har 80 procent extern finansiering, högst i landet. Tyvärr är det svårast att få extern finansiering till områden som skola, vård och omsorg. Risken är att forskare försvinner dit pengarna finns och regionen tappar spetskompetens. Utan forskande lärare förlorar högskolor examensrätter. Det är trist och en stor förlust för en region att professorer, docenter och lektorer söker sig till andra lärosäten, det vill säga till universitet, för att få möjlighet att forska. Kraven på forskningsbas har ökat kraftigt under senare år till exempel inom nya lärarutbildningen. Egen forskarutbildning är ett minimikrav enligt Högskoleverket. Som ett resultat av detta förlorade Mälardalens högskola rättigheter att utbilda lärare. Mälardalens högskola är ett exempel där det endast bedrivs forskning inom ett begränsat område. Det handlar om teknikområdet och utöver det begränsad forskarutbildning inom ekonomi och didaktik. Det innebär att Högskolan inte kan bedriva långsiktig forskarutbildning utan ökade fakultetsmedel för andra områden, ironiskt nog de områden där det är svårast att fåexterna medel. För att åstadkomma detta söker Mälardalens högskola fakultetsmedel inom alla utbildningar som är professionsinriktade. Det är nödvändigt att skillnader i fakultetsmedel för universitet och högskolor minskar och att bara vara högskola inte innebär att det blir mindre forskning i regionen och på så sätt riskerar färre utvecklingsmöjligheter. Agneta Luttropp, riksdagsledamot för Västmanland
Publicerad 26 januari 2011 S: Dagens forskningspolitik främjar inte tillväxten En stor del av forskningsresurserna ligger i träda, och kopplingen mellan ett lärosätes förmåga att bidra till tillväxt och hur stora resurser det kan få är allt för svag. Det här är till stor del ett resultat av att regeringen inte ser eller förstår betydelsen av de små och medelstora lärosätena. En mer modern forskningspolitik och förändrade kriterier för pengarna ska fördelas behövs därför. En av de i särklass starkaste komparativa fördelarna Sverige har som en liten exportberoende nation är kunskap. Kunskap är en nyckel till Sveriges förmåga att skapa framtida jobb och välfärd. Genom den forskning som bedrivs på lärosäten runt om i landet säkras en högre kunskapsnivå som resulterar i nya varor, tjänster och processer; en avgörande verksamhet för svenska företags konkurrenskraft och för att Sverige ska vara ett intressant land för utländska företag att etablera sig i. Fördelningen av statens medel till forskningen har länge gynnat de största lärosätena i Sverige. I regeringens senaste forskningsproposition justerades principerna för hur resurser ska fördelas. Syftet var att gynna forskning av högsta kvalitet. Dessvärre har man översatt begreppet kvalitet till andelen externa bidrag, antal citeringar och artiklar. Följden blir att de stora lärosätena nu gynnas i än större utsträckning. Alla är med och betalar, men många lever nog i tron att forskningspengarna gör nytta till sista kronan. Så är dessvärre långtifrån fallet. De statliga anslagen till forskning och utveckling uppgick 2009 totalt till 28,3 miljarder kronor. Riksrevisionen, som presenterade sina slutsatser den 20 januari, har kommit fram till att oförbrukade forskningsmedel har ökat totalt sett från 5,5 miljarder kronor 1997 till 12,8 miljarder kronor förra året. Det motsvarar en ökning med 130 procent. Att flera lärosäten varje år har en betydande andel outnyttjade resurser till sitt förfogande är under all kritik. Vi talar om forskningsresurser som kan bidra till att skapa nya jobb och tillväxt inom det område de avsatts för. Samtidigt finns det andra forskningsområden som är i skriande behov av resurser. Nyligen beslutade Högskoleverket att flera lärosäten runt om i vårt land inte längre får utbilda lärare. Det har sin grund i att den utbildningsvetenskapliga forskningen är satt på undantag utbildningarna haft för lite forskning kopplad till sig. Detta i sin tur kommer att skapa svårigheter för många kommuner och hela regioner att rekrytera välutbildade lärare, vilket gör det än svårare att höja kunskapsresultaten i svensk skola. Regeringen behöver nu se över de kriterier som avgör fördelningen av forskningsmedel mellan svenska lärosäten. Behovsmotiverad forskning med starkt inslag av samverkan mellan lärosäten och det omgivande samhället måste prioriteras. Spetsforskning och förmågan att omvandla statliga medel till forskningsresultat med stor kommersiell betydelse och positiv effekt för företags- och näringslivsutveckling bör få en större vikt som kvalitetsindikator. Små och medelstora lärosäten har visat sig ge bra avkastning i form av patent och innovationer. På dessa lärosäten bedrivs också forskningen ofta i nära samarbete med näringslivet. Regeringens
konservativa inställning till de mindre lärosätena, i kombination med regeringens neddragning och nedläggning av forskningsprogram där stat, näringsliv och akademi samarbetar för långsiktig tillväxt, är därmed ett problem för hela Sverige. Att forskningsmedel inte utnyttjas beror inte på att det saknas förmåga att omsätta statliga medel till samhällsnyttig forskning. Det beror på att resurserna koncentreras så mycket att de största mottagarna inte klarar av att hantera alla pengar. Det visar också nyligen regeringens delegation för jämställdhet i högskolan: den vetenskapliga produktiviteten och kvaliteten sjunker ofta hos de grupper som tilldelas enormt stora anslag. En ny forskningspolitik, där de mindre lärosätenas insatser erkänns, och där näringslivet, lärosätena och staten åter bjuds in att sitta vid samma bord, skulle göra Sverige starkare. Hans Ekström, riksdagsledamot för Södermanlands län Sven-Erik Österberg, riksdagsledamot för Västmanlands län
Publicerad 31 januari 2011 Alliansens riksdags-ledamöter: Politiker ska inte styra forskningen Regeringen genomförde under förra mandatperioden den största satsningen på forskning i modern tid. Med våra fem miljarder kronor satsar vi mer än dubbelt så mycket som Socialdemokraternas förra regering och mer än under de tre föregående mandatperioderna sammantagna. Trots detta uttrycker socialdemokraterna Hans Ekström och Sven-Erik Österberg oro över utvecklingen för svensk forskning och efterfrågar ökad styrning från staten. Vi inom Alliansen anser att politiker ska undvika att detaljstyra hur skattepengarna till forskning används. I stället ska vi lyfta blicken mot Europa och världens toppuniversitet. Vi håller med om att det ska vara kvaliteten på forskningen som avgör hur stora skattemedel varje universitet eller högskola får, inte storleken på universitetet eller högskolan. Därför har Alliansen infört ett nytt resursfördelningssystem som belönar just kvalitet. Genom våra förändringar bedöms i dag svensk forskning genom två faktorer: publiceringar/citeringar och externa forskningsmedel. På så vis gynnas just de lärosäten som samverkar med näringslivet, precis som Ekström och Österberg efterfrågar. Just på grund av Mälardalens högskolas lyckade samverkan med näringslivet, ser vi att de nu har överskott i kassakistan. Riksrevisionens analys visar att landets skolor sammantagna har oförbrukade forskningsmedel om 12,8 miljarder kronor 2009 en ökning med 74 procent sedan 1998. Visst reagerar vi när vi hör att Lunds universitet har två miljarder kronor undanstoppade. Därför fick Riksrevisionen 2010 i uppdrag av regeringen att granska de universitet och högskolor som lägger anslagen på hög, för att se till att dessa pengar på sikt bidrar till Sveriges tillväxt. Flera läro-säten har svarat att en viss mängd sparade medel ger dem frihet och självständighet. Det ökade självstyret tycker vi inom Alliansen är bra. Lyfter vi blicken utanför Sveriges gränser, ser vi hur samtliga Ivy League-skolor har tillgångar i form av mark och anläggningar på över en miljard dollar. Det är med kvaliteten på utbildning från andra internationella toppuniversitet som svenska studenter måste kunna konkurrera. För att svenska lärosäten ska kunna agera självständigt krävs att de tillåts planera sin egen ekonomi och verksamhet på lång sikt. Under vår översyn, men utan detaljstyrning från politiker. Roger Haddad (FP) Staffan Anger (M) Åsa Coenraads (M) Jessica Polfjärd (M) riksdagsledamöter för Västmanlands län
Publicerad 2 februari 2011 Riksrevisor: Vi beslutar självständigt om vad som ska granskas Fyra riksdagsledamöter från Västmanlands län argumenterade i måndags för att politiker inte ska styra forskningen. Eftersom de hänvisar till en nyligen publicerad rapport från Riksrevisionen om oförbrukade forskningsbidrag vill jag klargöra Riksrevisionens roll och vad rapporten redovisar. Riksrevisionen är en oberoende myndighet under riksdagen. Den leds av tre riksrevisorer som var och en självständigt beslutar om vad som ska granskas. Uppdraget innebär granskning av regeringens och myndigheternas genomförande av den statliga verksamheten. Under åren 2007-2010 har Riksrevisionen genomfört flera granskningar inom högskoleområdet. Eftersom Sverige avsätter drygt 48 miljarder kronor av offentliga medel till verksamheten vid universitet och högskolor är det viktigt att dessa resurser används på bästa sätt. Högskolornas stora ansvar för ledning och styrning måste kombineras med bra system för uppföljning och utvärdering. Riksdag och regering behöver veta vad verksamheten vid universitet och högskolor ger i utbyte. Riksrevisionens rapport om oförbrukade forskningsmedel gäller inte styrningsfrågor utan visar att uppföljning är viktig för att riksdagen ska få den information den behöver. Rapporten visar att de forskningsbidrag som kommer från externa finansiärer inte omsätts i forskning på det sätt som planerats. Vår uppfattning är att regeringen inte har ställt tillräckliga krav på uppföljning av bidragen. Bristen på uppföljning leder till att systemet inte blir tillräckligt transparent och att man inte kan se hur stor andel av pengarna som inte används. Riksrevisionen rekommenderar därför att regeringen ser till att det tydligt framgår hur mycket forskningsbidrag som betalas in till lärosätena varje år. Regeringen bör också ge forskningsråden i uppdrag att förbättra uppföljningen av de forskningsbidrag som fördelas av råden. Universitet och högskolor bör regelbundet och systematiskt följa upp användningen av bidragen och skapa sådana anställningsförhållanden för forskarna att de använder beviljade forskningsmedel på det mest effektiva sättet. I höst kommer Riksrevisionen att publicera en avslutande granskning om universitet och högskolor där de tidigare granskningarna följs upp. Det är vår ambition att de slutsatser och rekommendationer som då presenteras ska utgöra ett gott underlag för riksdagen. Gudrun Antemar riksrevisor
Publicerad 9 februari 2011 Österberg (S): Beklaglig reträtt av de borgerliga Den moderatledda regeringen verkar inte tro på Mälardalens högskola. Dess värre verkar inte de borgerliga riksdagsleda-möterna som svarat oss det heller, vilket jag djupt beklagar för länets bästa. De kriterier för att fördela forskningsresurser som de tar upp gynnar framför allt äldre och större lärosäten, medan forskning av hög kvalitet på yngre eller mindre lärosäten missgynnas. De moderata riksdagsledamöterna tar i sitt svar upp frågan om detaljstyrning. Men ökad detaljreglering är just vad vi har fått med den borgerliga regeringen. Riks-dagen var helt enig om att öka resurserna till svensk forskning. Men en stor del av de resursökningar alliansen talar om har regeringen öronmärkt ner på detaljnivå; det handlar till exempel om exakt vilka sjukdomar eller vilka länder forskningen ska handla om. Regeringen har också de gångna två åren fått upprepad och hård kritik för att den inte lyssnar på de sakkunniga inom akademin och forskarkåren. Kri-tiken kom från Hög-skoleverket och högskolelärarnas och studenternas organisationer när det gällde regeringens förslag till hur resurser skulle fördelas till grund-utbildningen. Vetenskapsrådet riktade tydlig kritik mot de fördelningskriterier regeringen ville ha. För att inte tala om all kritik från de yngre universiteten. Även om vi Socialdemokrater på goda grunder menar att vi skulle värna akademins frihet bättre än vad regeringen gör, kommer naturligtvis varje regering att ha uppfattningar om hur resurser ska prioriteras. Men man kan ta större hänsyn till hur mycket vi får tillbaka av våra satsade resurser. Man kan samtala och samarbeta mer med näringslivet än vad som görs i dag. Man kan gynna forskning av hög kvalitet också när den bedrivs på mindre lärosäten. Och man kan ta större hänsyn till vad de sakkunniga har att säga om principerna för hur man ska fördela resurser. Regeringen ignorerar de här sakerna. Om forskningspolitiken bara gällde partiernas prestige skulle det inte vara så viktigt, men som vi skrev i vår artikel är vi oroade över att det kommer att drabba svensk tillväxt på både kort och lång sikt. Dessutom är det för mig viktigt som folkvald av länets invånare att vår högskola kan utvecklas på ett positivt sätt. En sådan utveckling kommer att gynna hela vårt län och länets invånare. Därför engagerar jag mig i dessa frågor. Länets borgerliga riksdagsledamöter verkar ha retirerat i frågan, vilket jag beklagar. Sven-Erik Österberg, riksdagsledamot för Västmanlands län