Den långsamma marschen mot Europa

Den långsamma marschen mot Europa En studie om europeiseringen av svenska politiska partier från 1998 till 2016 Vårterminen 2018 Kandidatuppsats i Statskunskap C, 15 hp Statsvetenskapliga institutionen Författare: Sara Lahti Handledare: Christer Karlsson

Sammanfattning Denna studie undersöker europeiseringen av svenska politiska partier från 1998 till 2016. Syftet har konkretiserats i frågeställningen På vilka sätt har svenska politiska partiers skrivande om samt inställning till EU-medlemskapet och unionen generellt utvecklats över tid? och dess underfråga Har en europeisering av dessa partier skett?. Det empiriska materialet har erhållits med hjälp av både kvalitativ och kvantitativ ansats i form av text- och innehållsanalys, och har innefattat Vänsterpartiets, Centerpartiets och Liberalernas partiprogram och valmanifest. De mätpunkter som har varit i fokus är omfång, inställning och policy vs. polity. För att analysera materialet användes europeiseringsteorin. Studieresultaten visade att samtliga partier har europeiserats inom åtminstone en av mätpunkterna. I Vänsterpartiet syns en svag europeisering vad gäller omfånget av vilket de nämner EU eller ord kopplade till unionen, i Centerpartiet syns en europeisering vad gäller inställningen till EU och det svenska medlemskapet och i Liberalerna syns en svag europeisering vad gäller inställningen till EU och det svenska medlemskapet såväl som vad gäller indelningen av olika politikområden kontra unionen i sig. Slutsatserna som dragits är att Europeiska unionen alltså har påverkat de svenska politiska partierna, men att denna europeisering tar tid och är väldigt varierande beroende på parti, mätpunkt och årtal. Nyckelord: Europeiska unionen, europeisering, Sverige, politiska partier 2

Abstract This study examines the Europeanisation of Swedish political parties from 1998 to 2016. The purpose has been concretised in the research question In what ways have the Swedish political parties writing of and attitude towards the EU-membership and the Union in general developed over time? and its sub question Has a Europeanisation of these parties occurred?. The empirical material has been obtained by both a qualitative and a quantitative approach in the form of text and content analyses, and has included the Left Party s, the Centre Party s and the Liberals party platforms and manifestos. The measurement points that have been in focus are range, attitude and policy vs. polity. To analyse the material the Europeanisation theory was used. The study results showed that all parties have been Europeanised in at least one of the measurement points. In the Left Party a weak Europeanisation regarding the range of which they mention the EU or words linked to the Union was visible, in the Centre Party a Europeanisation regarding the attitude towards EU and the Swedish membership was visible and in the Liberals a weak Europeanisation regarding the attitude towards EU and the Swedish membership as well as regarding the dividing of different political areas contra the Union itself was visible. The conclusions that have been drawn are that the European Union thus have affected the Swedish political parties, but that this Europeanisation takes time and is very varying depending on party, measurement point and year. Key words: the European Union, Europeanisation, Sweden, political parties 3

Innehåll Sammanfattning... 2 Abstract... 3 1. Inledning... 6 1.1 Problemformulering... 7 1.2 Vetenskaplig relevans... 7 1.3 Syfte och frågeställning... 7 1.4 Studiens disposition... 7 2. Teoretisk utgångspunkt... 9 2.1 Europeisering... 9 3. Tidigare forskning... 10 3.1 Europeisering av politiska partier i Sverige... 10 3.2 Europeisering av politiska partier i utlandet... 12 3.3 Sammanfattning... 13 4. Metod... 14 4.1 Metodansats... 14 4.2 Material och databearbetning... 14 4.3 Urval och avgränsningar... 15 4.4 Bortfall... 15 4.5 Operationalisering... 16 4.5.1 Omfång... 16 4.5.2 Inställning... 16 4.5.3 Policy vs. polity... 18 4.6 Kvalitetsmått... 19 4.6.1 Validitet... 19 4.6.2 Reliabilitet... 19 4.7 Generaliserbarhet... 20 5. Analys... 21 5.1 Omfång... 21 5.1.1 Vänsterpartiet... 21 5.1.2 Centerpartiet... 21 5.1.3 Liberalerna... 22 5.1.4 Sammanfattning... 22 5.2 Inställning... 24 5.2.1 Vänsterpartiet... 24 5.2.2 Centerpartiet... 25 4

5.2.3 Liberalerna... 27 5.2.4 Sammanfattning... 28 5.3 Policy vs. polity... 29 5.3.1 Vänsterpartiet... 29 5.3.2 Centerpartiet... 30 5.3.3 Liberalerna... 30 5.3.4 Sammanfattning... 31 6. Diskussion och slutsats... 33 6.1 Studiens bidrag... 34 6.2 Framtida forskning... 35 7. Källförteckning... 36 7.1 Litteratur... 36 7.2 Partiprogram och valmanifest... 37 5

1. Inledning Under ett sekel har Europa utvecklats från en splittrad och konfliktfylld världsdel till en sammanslutning av länder präglade av fred, frihet och demokrati. En del av denna process har vi organisationer som FN, NATO, OSSE och framförallt EU att tacka för, vilka främjar det internationella samarbetet och införlivar trygghet i sina medlemsländer. I denna studie läggs fokus på den sistnämnda av dem, Europeiska unionen, som idag är en av världens mest komplexa och långtgående överstatliga samarbeten (Phinnemore, 2016, s. 13 19). Med mycket makt kommer ett stort ansvar, sägs det. Ordspråket refererar till att de som innehar makt även behöver ansvara över den, vilket är något som vanligen kopplas till EU. Många kritiserar unionen och menar att dess makt missbrukas och används för att kontrollera medlemsländerna när de inte rättar sig efter EU:s politik och bestämmelser, medan andra istället hävdar att unionen i själva verket ansvarar över sin makt på ett legitimt och demokratiskt sätt. Denna stridighet skapar motsättningar inom organisationen och sträcker sig hela vägen ner till nationell, regional och lokal nivå, där det bildas klyftor i fråga om medlemskapet i EU och om unionen i sig (Graziano & Vink, 2013, s. 42 46). I Sverige tar sig dessa klyftor form i bland annat de politiska partierna, där vänsterblocket tenderar att vara mer EU-kritiska och högerblocket framträds som mer EU-positiva. Dessa partier utgör en central del i det svenska samhället, och således är den politik de för av stor betydelse (Tallberg, 2016, s. 16 17). När de svenska politiska partierna nämner och uttrycker åsikter om EU-medlemskapet och unionen i sig är de inte alltid kontinuerliga utan kan ändra både omfång och inställning helt eller till viss del. Detta menar forskarna beror på europeiseringsprocessen, vilken grundas i att desto mer unionen utvecklas desto mer anpassade till och accepterande av den blir medlemsländerna och de politiska partierna. En europeisering kan därför sägas ha inträffat när exempelvis ett land, en rättsregel, ett parti eller en medborgare har påverkats av EU på ett eller annat sätt (Jacobsson & Sundström, 2006, s. 11 12). I denna teori börjar min studie, med avstamp i texten ovan och med ett syfte att undersöka huruvida en europeisering av svenska politiska partier faktiskt kan sägas ha skett eller inte. 6

1.1 Problemformulering Frågan om huruvida en europeisering på nationell nivå sker eller inte blir mer och mer omtalad, men stora delar i den empiriska forskningen är trots detta fortfarande bristfällig. Det saknas varierande mätpunkter och specifika studier om europeiseringen av politiska partier, vilket utgör ett problem för forskningen i sig såväl som för den intresserade läsaren. 1.2 Vetenskaplig relevans Denna studies inomvetenskapliga relevans är dess bidrag till europeiseringsforskningen, då det som undersöks till viss del är ett outforskat område som har betydelse för utvecklingen av tidigare såväl som fortsatt forskning. Studiens utomvetenskapliga relevans är dess resultat som omvärlden kan dra nytta av och få insikt i. Europeiska unionen påverkar inte bara de politiska partierna utan även enskilda medborgare, och således är studiens resultat betydande. 1.3 Syfte och frågeställning Studien syftar till att undersöka europeiseringen av svenska politiska partier från 1998 till 2016 genom att studera hur mycket och på vilka sätt de skriver om Europeiska unionen i sina partiprogram och valmanifest under dessa år. För att besvara syftet har det konkretiserats i följande frågeställning: På vilka sätt har svenska politiska partiers skrivande om samt inställning till EU-medlemskapet och unionen generellt utvecklats över tid? Med en underfråga konstruerad för att förtydliga svaret ytterligare: Har en europeisering av dessa partier skett? I studien kommer endast tre svenska politiska partier undersökas, och genom ett strategiskt urval och från en representativ aspekt valdes Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna ut. 1.4 Studiens disposition Först presenteras det teoretiska ramverk som studien utgår från samt tidigare forskning inom området europeisering. Sedan behandlas valet av metod och material samt urval och 7

avgränsningar följt av operationaliseringen av studiens teoretiska begrepp. Efter det analyseras de utvalda mätpunkterna varpå studiens resultat och slutsatser diskuteras, vilket avslutas med en källförteckning innehållande de litterära och digitala källor som använts. 8

2. Teoretisk utgångspunkt Nedan presenteras det teoretiska ramverk som denna studie utgår från och som ligger till grund för analys av data. 2.1 Europeisering Inom Europapolitik läggs stort fokus på begreppet europeisering, vilket är allmänt bekant för att vara omdebatterat och svårdefinierat. Det finns en stor mängd forskning inom området, men endast ett fåtal vedertagna begreppsdefinitioner (Graziano & Vink, 2013, s. 37). En sådan som i modern tid har blivit väldigt framstående är den av Radaelli (2003), vilken har kortats ner och översatts från engelska nedan. Europeisering är ett kluster av aspekter vilka behandlar processer, spridning och institutionalisering av formella och informella regler, procedurer och politiska paradigm som definieras och konsolideras genom beslut fattade i Europeiska unionen och som sedan införlivas i inhemsk politik (Radaelli, 2003, s. 30). Något enklare förklarat kan europeisering sägas handla om den påverkan som EU har på nationell nivå, vilken kan gestalta sig i bland annat förvaltningen, de politiska partierna eller företagsverksamheter, och som sker till följd av exempelvis ökade supranationella befogenheter. I regel delas begreppet in i ett uppifrån och ned-perspektiv och ett nedifrån och upp-perspektiv. Det förstnämnda perspektivet berör delar av de nationella politiska systemen som Europeiska unionen påverkar uppifrån, medan det andra perspektivet innefattar sådant som påverkas från nationell nivå upp till EU-nivå (Graziano & Vink, 2013, s. 37 38). Europeiseringen som sådan anses ännu inte utgöra en egen teoriram, utan grundas på vetenskapliga lärobyggnader som institutionalism, intergovernmentalism och konstruktivism (Graziano & Vink, 2013, s. 40). Ett flertal författare, däribland Bulmer (2007), har valt att se på europeisering som ett fenomen, snarare än en teori, som bör utredas och förklaras. Till följd av EU:s utveckling och utvidgade makt har unionen således en allt större inverkan på dess medlemsländer, och det är de utbyten som sker mellan å ena sidan svenska politiska partier och å andra sidan EU:s organisationer samt de effekter dessa utbyten får på de svenska politiska partierna som ligger i fokus i denna studie (jfr Jacobsson & Sundström, 2006, s. 11). 9

3. Tidigare forskning Nedan presenteras och redovisas tidigare forskning inom området europeisering med fokus på politiska partier i Sverige och utlandet. Avsnittet avslutas med en sammanfattande reflektion av studierna och dess resultat samt några rader om mitt eget bidrag till forskningsområdet. 3.1 Europeisering av politiska partier i Sverige I en rapport skriven av Tallberg et al. (2010) används begreppet europeisering för att beskriva nationell förändring i reaktion på regional integration i Europa. Fokus ligger på utvecklingen av nationella politiska system och de konsekvenser som medförs av integration och EUsamarbetet. I studien diskuteras centrala områden i svensk Europapolitisk debatt: statsskicket, förvaltningen, partipolitiken och välfärdsmodellen. De delar i rapporten som berör politiska partier koncentreras till relationen mellan partier och väljare, partisystemets utveckling samt partiernas interna organisering (Tallberg et al., 2010, s. 10, 16, 86). Studiens resultat visar att de politiska partierna och dess väljare successivt har blivit mer EUpositiva, vilket är tydligast inom vänsterblocket som vid inträdet förde en EU-skeptisk politik, och detta menar författarna är en anpassning till ändrade, mer gynnsamt inställda, attityder i väljarkåren (Tallberg et al., 2010, s. 91 92). Vad gäller partisystemet har svensk politik aldrig varit så fast organiserad i två konkurrerande block som nu, vilket är ett resultat av partiernas val att prioritera regeringsinnehav och således acceptera status quo i landets relation till EU för att undvika åsiktsskiljaktigheter mellan partier inom samma block. I partiernas interna organisering tydliggörs det att de svenska partiorganisationerna har relativt strikt kontroll över sina EU-parlamentariker men att de däremot har svårt att kontrollera sina ministrar. Slutligen menar författarna att Sveriges medlemskap i EU delvis har förändrat partidemokratin, men att den trots detta i hög grad bibehåller sin vitalitet (Tallberg et al., 2010, s. 96, 100 103, 107). Kritzinger & Michalowitz (2005) har i en artikel undersökt nationella partier i Sverige, Finland och Österrike för att se huruvida en europeisering av dem och deras politiska åsikter har skett. Partierna studerades utifrån en höger- och vänsterskala för att enklare tydliggöra om åsikter kring EU-medlemskapet skiljer sig åt mellan olika politiska ideologier. Författarna valde att använda sig av ländernas partiprogram inför Europaparlamentsvalen, snarare än de inför nationella val, som undersökningsmaterial, utifrån argumentet att dessa partiprogram bäst avspeglar europeiseringen av politiska partier (Kritzinger & Michalowitz, 2005, s. 2, 6). 10

Studiens resultat visar att de partier som står på högerskalan generellt framträds vara mer EUpositiva, medan de på vänsterskalan tenderar att föra en mer EU-kritisk politik. Det klargörs även att samtliga länders partier i högre grad diskuterar och tillämpar Europafrågan i sin politik och att ändringar i partiernas ställningstagande till EU-medlemskapet var tydligast i svenska och österrikiska partier (Kritzinger & Michalowitz, 2005, s. 27 28). I en studie av Aylott (2007) utreds svenska politiska partier i ljuset av europeisk integration, med fokus på förändringar i partisystemet och EU-specialisters ökade inflytande i svensk politik. Undersökningen är baserad på data om bland annat den allmänna opinionens åsikter kring EU-medlemskapet, röstningsresultaten till Europaparlamentsvalet samt partiernas program (Aylott, 2007, s. 162, 166 167, 174). Författarens resultat visar att en europeisering av svensk politik har skett, men väldigt långsamt, och att detta främst syns i partiprogrammen i form av ökat utrymme för Europapolitik. De politiska partierna nämner EU-medlemskapet alltmer, och de flesta partier driver nu en EU-positiv politik. Gällande EU-specialisterna, i detta fall Europaparlamentarikerna, menar Aylott att det inte går att urskilja något ökat maktinflytande. Sverige kan således sägas ha europeiserats till viss del, men nästan enbart i de politiska partierna snarare än i partisystemet som helhet (Aylott, 2007, s. 182 185). Mård (2012) har i en kandidatuppsats undersökt europeiseringen och politiska integrationen av svenska politiska partier, med fokus på Vänsterpartiet och Miljöpartiets utveckling i synen på det europeiska samarbetet mellan år 1987 och 2010. Valet av partier motiveras av att det förstnämnda än idag är EU-kritiskt och att det andra har gått från att vara EU-kritiskt till EUaccepterande, vilket ger studien två intressanta synvinklar. Material som användes var partiernas program och valmanifest samt intervjuer med två före detta Europaparlamentariker. I partiprogrammen analyserades partiernas ställningstaganden såväl som hur ofta och i vilken utsträckning frågor om det europeiska samarbetet behandlas (Mård, 2012, s. 5 6, 15). Författarens resultat visar att EU:s ökade maktbefogenhet tycks ha gett upphov till en politisk integration av båda partierna, vilket syns partiprogrammen där Europapolitik successivt har givits mer och mer utrymme. Det framgår även att båda partierna har gått från att vara helt EU-kritiska till att förespråka vissa politiska lösningar på EU-nivå, även om Vänsterpartiet fortsatt anser att ett utträde bör ske. Slutligen menar författaren att en ny politisk nivå växte fram efter EU-medlemskapet, vilken partierna nu använder som ett verktyg för att utforma politik i sina egna intressen. Allt detta indikerar att en europeisering av både Vänsterpartiet 11

och Miljöpartiet har skett, trots det faktum att ett av dem än idag driver en starkt EU-kritisk politik (Mård, 2012, s. 33 34). 3.2 Europeisering av politiska partier i utlandet I en artikel skriven av Benoit (2009) genomfördes en studie om europeiseringen av irländska politiska partier med utgångspunkt i hur deras inställning till EU-medlemskapet har förändrats över tid. Det material som användes var expertundersökningar från varje val sedan år 1992, där specialister inom nationell politik har diskuterat partiernas positioneringar i frågor om europeisk integration, samt kodade och datoriserade partiprogramförklaringar. Benoit framför två olika dimensioner av ställningstaganden till EU hos politiska partier i sin studie, dels en som rör omfattningen av EU:s auktoritet och dels en som handlar om EU:s institutioners ansvarsutkrävande av medborgarna. I den förstnämnda dimensionen kunde partierna antingen vara för begränsad auktoritet eller för utvidgad auktoritet, medan de i den andra dimensionen endera kunde vara för direkt ansvarsutkrävande genom EU:s institutioner eller för indirekt ansvarsutkrävande genom respektive lands nationella regering (Benoit, 2009, s. 447, 455). Studiens resultat visar att de högercentrerade partierna verkar vara för utvidgad auktoritet och indirekt ansvarsutkrävande genom nationell regering, medan de vänstercentrerade partierna är för begränsad auktoritet och direkt ansvarsutkrävande genom EU:s institutioner. I Benoits slutsats om europeiseringen av irländska politiska partier framgår det att omfattningen av Europapolitik såväl som yttrandet av EU i partiprogrammen generellt har ökat, men att denna ökning inte har uppträtt i en rät linje utan snarare i en böljande sådan med både upp- och nedgångar. Det redovisas därtill att de irländska vänstercentrerade partierna historiskt sett har tenderat vara mer EU-skeptiska än de högercentrerade partierna, även om nästan alla politiska partier i dagsläget har övergått till en EU-positiv inställning (Benoit, 2009, s. 454, 457 458). Hertner & Sloam (2012) har undersökt europeiseringen av Tysklands politiska partier och partisystem, med fokus på partiernas program och utvecklingen av det tyska partisystemet sedan EU-medlemskapet. I studien betonas det faktum att de stora politiska partierna sedan inträdet har haft en positiv inställning till Europeiska unionen, eftersom att medlemskapet nästan uteslutande har haft en gynnsam inverkan på landet, inte minst vid upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen i kölvattnet av andra världskriget (Hertner & Sloam, 2012, s. 35). Författarna menar att denna konsensus mellan de tyska partierna i fråga om EU 12

har gjort att de kan lägga fokus på hur medlemskapet ska formas och utvecklas, snarare än huruvida det bör upprätthållas eller inte. I resultatet framgår det att en europeisering kan sägas ha skett med avseende på den ökade omfattningen och betydelsen av Europapolitik i partiprogrammen, men att det tyska fallet är egenartat på så sätt att ingen av de stora politiska partiernas inställning till EU har skiftat sedan inträdet (Hertner & Sloam, 2012, s. 48 49). 3.3 Sammanfattning Studierna ovan har undersökt europeisering i relation till politiska partier och partisystem, med fokus på olika mätpunkter och länder. Sådant som har analyserats är omfång, inställning, relationen mellan partier och väljare samt partiernas interna organisering. Tallberg et al. (2010), Kritzinger & Michalowitz (2005) och Benoit (2009) betonar skillnaden i höger- och vänsterblocken vad gäller inställning till EU, och alla fyra kommer fram till att de högerinriktade partierna tenderar att vara mer EU-positiva medan de vänsterinriktade partierna är mer EU-kritiska. I rapporten skriven av Tallberg et al. (2010) visar resultatet att det främst är de vänsterinriktade partierna som har europeiserats och som nu i högre grad är positivt inställda till unionen. Även Mård (2012) drog slutsatsen att de politiska partiernas attityder har blivit mer EU-positiva, men han har till skillnad från de andra författarna endast undersökt partier från vänsterblocket. Samtliga författare, utom Tallberg et al. (2010) som inte undersökte omfång, har i sina resultat kommit fram till att partierna i allt högre grad nämner EU och Europapolitik, och menar att detta visar på att en europeisering har inträffat. Det material som har använts i den tidigare forskningen är bland annat partiprogram och valmanifest, intervjuer, expertundersökningar, partiprogram till Europaparlamentsvalen samt allmänhetens opinion. Resultaten som presenterades är konsekventa och därför anses reliabiliteten vara hög. Det behövs dock forskas mer inom området, på olika sätt och med olika metoder. Kunskapsluckan som finns ämnar denna studie att till viss del fylla genom att analysera ytterligare mätpunkter och bidra med en mer nyanserad och generaliserbar undersökning om europeiseringen av politiska partier med fokus på Sverige. 13

4. Metod Följande avsnitt behandlar valet av metodansats samt varför metodvalet är bäst lämpat till studiens syfte och frågeställning. Därefter presenteras materialet samt dess avgränsningar och bortfall följt av en operationalisering av studiens teoretiska begrepp. Slutligen diskuteras de kvalitativa kvalitetsmåtten validitet och reliabilitet samt undersökningens generaliserbarhet. 4.1 Metodansats I studien används både kvalitativ textanalys och kvantitativ innehållsanalys som metod, då fokus ligger på att dels behandla specifik text och dels räkna förekomsten av olika typer av innehåll i partiprogrammen och valmanifesten (jfr Esaiasson et al., 2012, s. 197, 210). 4.2 Material och databearbetning Materialet som ligger till grund för studien är Vänsterpartiets, Centerpartiets och Liberalernas partiprogram och valmanifest från 1998 till 2016, vilket sammanlagt blir två partiprogram och fem valmanifest per parti. Dessa har antingen hämtats från Svensk Nationell Datatjänst (SND) eller direkt från partiernas hemsidor. Delar av materialet har skrivits om till digitalt format och saknar därför gällande sidnumreringar, vilket gör att sidhänvisningar även är frånvarande i delar av studiens analys. Partiprogrammen är antagna och reviderade olika år för alla tre partier, och i studiens analysdel kommer dessa därför att presenteras som första partiprogrammet eller P1 (gäller årtalen 1999 2001) och som andra partiprogrammet eller P2 (gäller årtalen 2014 2016). Valmanifesten som har undersökts är från årtalen 1998, 2002, 2006, 2010 och 2014. Materialet kopierades först in i separata dokument där all text gavs samma typsnitt, storlek och radavstånd för att raderna i samtliga partiprogram och valmanifest skulle vara lika när de sedan räknades. Materialet lästes sedan igenom två gånger för att säkerställa att rätt delar selekterades ut, varpå sådant som handlade om Europeiska unionen särskildes från resten av partiprogrammen och valmanifesten för att göra datamaterialet mer koherent och enklare att analysera. Antalet rader dubbelkollades och de procentenheter som presenteras i studiens analysdel räknades ut med hjälp av en fysisk miniräknare. 14

4.3 Urval och avgränsningar Den population som studien ämnar undersöka är svenska politiska partier, och utifrån denna gjordes strategiska urval vilka skulle avspegla populationen så väl som möjligt (jfr Esaiasson et al., 2012, s. 158). För att välja partier som är representativa för svensk politik och som lämpar sig till studien togs två saker i beaktande dels höger- och vänsterblocket och dels uttalade ståndpunkter i fråga om EU. I båda fallen valdes två partier från varsin kant och ett parti från mitten ut, vilket resulterade i Vänsterpartiet med en vänsterinriktad och EU-kritisk politik, Centerpartiet med en center-/högerinriktad och EU-neutral/positiv politik samt Liberalerna med en högerinriktad och EU-positiv politik (Aylott, 2007, s. 165). Dessa partier utgör således tre olika perspektiv vad gäller politisk inriktning såväl som EU-inställning, vilket gör dem jämförbara samt adekvata till studien och dess syfte. Avgränsningar vad gäller årtal, 1998 till 2016, och material, partiprogram och valmanifest, har gjorts. Det första årtalet valdes med anledning av att de första valmanifesten efter Sveriges EU-inträde släpptes år 1998, och på grund av studiens tidsram valdes material från innan medlemskapet bort då fokus på mer nutida åsikter prioriterades. År 2016 valdes då det är året som ett av de andra partiprogrammen senast reviderades, vilket även är det sist släppta dokumentet från de partier som studien undersöker. Gällande material valdes partiprogram och valmanifest till de nationella valen snarare än exempelvis riksdagsdebatter, intervjuer, expertundersökningar eller partiprogram till Europaparlamentsvalen. Muntliga källor hade varit mer tidskrävande, då de behöver transkriberas, och mindre reliabla, då representanter för ett parti inte alltid säger det som hela partiet står för, samt helt enkelt inadekvat för studiens mätpunkter. Expertundersökningar hade dels räknats som sekundärkällor, vilket genast sänker reliabiliteten, och dels inte passat in i denna studie på grund av de personliga åsikter som ibland finns med. Partiprogram till Europaparlamentsvalen hade visserligen fungerat, men eftersom att de i princip uteslutande handlar om just EU kan en skev helhetsbild ges. På grund av detta gjordes således en avgränsning där partiprogram och valmanifest till de nationella valen ansågs vara bäst lämpade för studien och dess syfte. 4.4 Bortfall Bortfall är andelen ogiltiga mätvärden i en studie, det vill säga de analysenheter som inte är användbara av olika skäl. Dessa utgör vanligen inte några komplikationer, så länge bortfallet är litet eller jämt fördelbart över olika typer av analysenheter (Esaiasson et al., 2012, s. 185). 15

I Vänsterpartiets valmanifest från 2010 och i Centerpartiets valmanifest från 2002 står det inget om varken Europeiska unionen eller det svenska medlemskapet, så de kan inte användas i den andra eller tredje mätpunkten och räknas därför som bortfall i studien. Dessa valmanifest utgör mindre än 10 % av den totala andelen material, och att de är oanvändbara i två av mätpunkterna anses därför inte medföra några betydande problem för studien. 4.5 Operationalisering I studiens analys delas europeiseringen av Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet in i tre mätpunkter omfång, inställning och policy vs. polity. Dessa har valts ut med avseende på uppsatsens syfte och för att kunna ge ett så utförligt och nyanserat svar på frågeställningen som möjligt. Begreppen har operationaliserats, det vill säga gjorts mätbara, för att anpassas till studien och bli användbara i dess analysdel (jfr Esaiasson et al., 2012, s. 55). 4.5.1 Omfång Omfånget undersöker hur stor del av hela partiprogrammen och valmanifesten som omfattas av sådant som rör Europeiska unionen. Detta mäts genom att räkna antalet rader där EU eller ord kopplade till medlemskapet (EG, EMU, Europa, europeiskt samarbete) nämns och dividera den siffran med det totala antalet rader av text i partiprogrammet eller valmanifestet. Kvoten omvandlas sedan till procent och uttrycks i en figur med samtliga resultat för att göra en tydlig jämförelse mellan årtalen. Syns en ökning i procent över tid har omfånget av EU i partiprogrammen och valmanifesten blivit större och en europeisering har skett, och vice versa. Omfånget har valts ut som en av studiens tre mätpunkter då det är ett av de vanligast förekommande och mest begripliga sätten att mäta europeisering på: det antal gånger som EU eller ord kopplade till medlemskapet nämns ger en konkret inblick i hur mycket politikutrymme som ett parti väljer att ge unionen, och det avspeglar partiets acceptans av alternativt vedervilja mot EU. Denna mätpunkt syns bland annat i de studier som Mård (2012) och Aylott (2007) har genomfört, vilka presenteras i kapitlet om tidigare forskning. 4.5.2 Inställning Inställningen behandlar partiernas ståndpunkt i sådant som rör EU, det svenska medlemskapet, EMU, europeiskt samarbete och EU:s politik. För att mäta detta har en skala 16

framtagits, där partiernas inställning till EU och medlemskapet kan variera mellan att vara (1) mycket positiv, (2) positiv, (3) neutral, (4) negativ eller (5) mycket negativ. För att ett partis inställning ska definieras som mycket positiv krävs en tydligt uttalad positiv syn på EU som organisation såväl som på det svenska inträdet i unionen, vilket ett uttryck från Liberalernas valmanifest från 2014 väl illustrerar. EU ger oss möjlighet att lösa gränsöverskridande problem, trygga demokrati och främja frihet [ ]. Samarbetet i Europa gör individen friare, Sverige rikare och vår omvärld tryggare. Sverige bör delta fullt ut i det europeiska samarbetet [ ]. Ja till Europa (Liberalerna, 2014, s. 12 13). För att ett partis inställning ska definieras som positiv krävs en viss entusiasm vad gäller EU som organisation och det svenska inträdet i unionen, men denna behöver inte sträcka sig längre än att partiet står bakom det europeiska samarbetet och är för EU-medlemskapet. För att ett partis inställning ska definieras som neutral krävs det att partiet inte uttalar sig om varken EU som organisation eller det svenska inträdet i unionen, alternativt att detta nämns men helt utan positiva eller negativa inslag. För att ett partis inställning ska definieras som negativ krävs en viss pessimism vad gäller EU som organisation och det svenska inträdet i unionen, men denna behöver inte sträcka sig längre än att partiet inte står bakom det europeiska samarbetet och är mot EU-medlemskapet. För att ett partis inställning ska definieras som mycket negativ krävs en tydligt uttalad negativ syn på EU som organisation såväl som på det svenska inträdet i unionen, vilket ett uttryck från Vänsterpartiets valmanifest från 1998 väl illustrerar. Europa dras med stora problem med fattigdom, arbetslöshet, etniska motsättningar, bristande demokrati och miljöförstörelse. EU kan inte lösa dessa problem utan har i själva verket bidragit till flera av dem [ ]. EMU är en odemokratisk konstruktion där ekonomin inte styrs av folkvalda [ ]. Vänsterpartiet är motståndare till EU-medlemskapet och vi vill att Sverige lämnar den europeiska unionen (Vänsterpartiet, 1998). Partierna placeras på skalan utifrån det som framgår i partiprogrammen och valmanifesten, det vill säga på vilket sätt och med vilken inställning de skriver om EU, och om ståndpunkterna inte uttrycks tydligt används min egna uppfattning och slutledningsförmåga. Syns en förflyttning till vänster på skalan har partiets inställning blivit mer positiv och europeiserats, och vice versa. 17

Inställningen har valts ut som en av studiens tre mätpunkter då det är ett av de vanligast förekommande och mest pålitliga sätten att mäta europeisering på: ett partis inställning till EU, det svenska medlemskapet, EMU, europeiskt samarbete och EU:s politik har direkt koppling till huruvida partiet har europeiserats eller inte. En förflyttning till vänster på skalan, oavsett längd, tyder på en europeisering, och därför är ett partis inställning väldigt påtaglig att mäta. Denna mätpunkt syns bland annat i de studier genomförda av Tallberg (2010) och Benoit (2009), vilka presenteras i kapitlet om tidigare forskning. 4.5.3 Policy vs. polity Policy vs. polity är ett engelskt begrepp som i min studie kan översättas till sakfrågor kontra EU som organisation, och som handlar om huruvida partierna lägger mest vikt vid att skriva om olika politikområden eller om unionen i sig. Detta mäts genom att räkna antalet rader som handlar om sakfrågor respektive EU som organisation och skilt dividera de siffrorna med det totala antalet rader av text där EU eller ord kopplade till medlemskapet (EG, EMU, Europa, europeiskt samarbete) nämns i partiprogrammet eller valmanifestet. Utifrån procentandelen placeras partierna på en skala där indelningen varierar mellan (1) uteslutande om sakfrågor, (2) huvudsakligen om sakfrågor, (3) jämvikt mellan båda delarna, (4) huvudsakligen om EU som organisation eller (5) uteslutande om EU som organisation. För att ett partis upplägg ska definieras handla uteslutande om sakfrågor eller om EU som organisation krävs det att mer än 80 % av partiprogrammet eller valmanifestet berör olika politikområden eller unionen i sig. För att ett partis upplägg ska definieras handla huvudsakligen om sakfrågor eller om EU som organisation krävs det att mer än 60 % av partiprogrammet eller valmanifestet berör olika politikområden eller unionen i sig. För att ett partis upplägg ska definieras ha jämvikt mellan båda delarna krävs det att både sakfrågor och EU som organisation berörs mellan 40 % till 60 %. Syns en förflyttning till vänster på skalan har partiet börjat skriva mer om sakfrågor och europeiserats, och vice versa. Policy vs. polity valdes ut som en av studiens tre mätpunkter då det är en intressant synvinkel att ha med i kontrast till de två andra som är väldigt konkreta. Den svenska EU-debatten dominerades länge av en diskussion om för- och nackdelar med EU-medlemskapet snarare än en diskussion om politikens innehåll, och därför kan man se det som ett led i en europeisering ifall den svenska EU-politiken normaliseras i bemärkelsen att den nu handlar mer om sakfrågor och mindre om medlemskapet eller unionen i sig. Denna mätpunkt syns inte i någon 18

av studierna som presenteras i kapitlet om tidigare forskning, och utgör därför en ny och oprövad infallsvinkel i europeiseringsforskningen. 4.6 Kvalitetsmått På en operativ nivå ska en studie hålla sig till ett antal metodologiska rättesnören, som även kan ses som idealkriterier efter vilka man utvärderar andras undersökningar. Dessa kriterier skiljer sig åt beroende på typ av studie och om syftet är att åstadkomma deskriptiv eller kausal inferens. För beskrivande studier, som denna, kallas utvärderingskriterierna för validitet och reliabilitet (Teorell & Svensson, 2013, s. 54 55). 4.6.1 Validitet Validiteten beskriver hur väl metoden mäter vad som avses mätas, det vill säga att det finns en koppling mellan teoretisk begreppsbildning och empiri. God validitet brukar även likställas med frånvaron av systematiska mätfel (Teorell & Svensson, 2013, s. 57 59). I denna studie har omfång, inställning och policy vs. polity mätts utan problem. De tydligt definierade begreppen har analyserats utifrån operationaliseringen av dem och samtliga källor och tillvägagångssätt i studien är presenterade och finns tillgängliga för läsaren. Både den interna och externa validiteten anses vara höga då urvalet är representativt för de svenska politiska partierna och då generaliserbarheten således är god. I studien har en genomgripande begriplig, logisk och argumenterande ton strävats efter, för att en så hög validitet som möjligt ska uppnås. 4.6.2 Reliabilitet Reliabiliteten talar om hur tillförlitlig en studie är samt huruvida upprepade tillämpningar av en viss mätmetod leder till samma resultat varje gång. God reliabilitet brukar även likställas med frånvaron av osystematiska mätfel (Teorell & Svensson, 2013, s. 57 59). I denna studie har antal rader räknats, inställningar tolkats och sakfrågor kontra EU som organisation utretts. Samtliga partiprogram och valmanifest har lästs igenom två gånger för att säkerställa att inget har förbisetts, och även antalet rader har dubbelkollats. Vad gäller inställningen till EU har partierna i de flesta fall skrivit ut tydliga åsikter och dessa har kunnat tolkas utan problem, vilket ger studien högre reliabilitet. Vid en reproducering av denna 19

studie skulle resultaten troligtvis bli likartade, då samtliga mätpunkter har analyserats väldigt noggrant. Det som sänker reliabiliteten är bortfallen, vilka ger studien sämre tillförlitlighet, men eftersom att dessa utger en så liten del av materialet är reliabiliteten ändå relativt stabil. 4.7 Generaliserbarhet Studiers generaliserbarhet handlar om hur väl studieresultaten kan generaliseras till hela populationer, och mer specifikt definieras deskriptiv generaliserbarhet som att urvalet på ett korrekt sätt avspeglar populationen med avseende på de egenskaper som önskas beskrivas. Generaliserbarheten kan visas genom jämförelser av den egna studien med andra, liknande studier (Teorell & Svensson, 2013, s. 68 69). I denna studie är populationen svenska politiska partier, och resultaten innefattar urvalet av denna vilket är Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Dessa valdes ut för att de anses vara representativa för resten av partierna, vilket beskrivs mer utförligt i delkapitlet om urval och avgränsningar. Eftersom att urvalet syftade att vara så representativt som möjligt bör studiens generaliserbarhet vara god. Ett parti från vänsterblocket, ett parti från högerblocket och ett parti från mitten/höger avspeglar samtliga av de riksdagsrepresenterade partierna och deras åsikter så väl det går. Vid en komparation med liknande utförda studier eller vid nya studier om denna hade replikerats skulle resultaten således kunna generaliseras. 20

5. Analys Nedan presenteras analys och resultat av det undersökta materialet, utifrån frågeställningen På vilka sätt har svenska politiska partiers skrivande om samt inställning till EUmedlemskapet och unionen generellt utvecklats över tid? och dess underfråga Har en europeisering av dessa partier skett?. 5.1 Omfång Den andel av partiprogrammen och valmanifesten som omfattar sådant rörande Europeiska unionen, mätt utifrån det antal rader där EU eller ord kopplade till medlemskapet (EG, EMU, Europa, europeiskt samarbete) nämns. 5.1.1 Vänsterpartiet I valmanifestet från 1998 nämns Europeiska unionen och liknande ord ytterst lite, och mest i samband med medlemskapet eller EMU (Vänsterpartiet, 1998), vilket även gäller för det första partiprogrammet (Vänsterpartiet, 2000). I valmanifestet från 2002 ökar omfånget av gånger som EU nämns, och fokus ligger här på EU som organisation (Vänsterpartiet, 2002). I valmanifestet från 2006 minskar de gånger som EU nämns, men andelen är emellertid högre än den var de två första åren (Vänsterpartiet, 2006), och i valmanifestet från 2010 skrivs det inget om unionen eller det svenska medlemskapet alls (Vänsterpartiet, 2010). I valmanifestet från 2014 nämns endast EU i ett stycke, i samband med en diskussion om olika sakfrågor (Vänsterpartiet, 2014, s. 7). I det andra partiprogrammet ökar omfånget med en procentenhet, och antalet gånger som EU eller ord kopplade till medlemskapet nämns landar därför på en högre siffra än i samtliga av de tidigare undersökta partiprogrammen och valmanifesten. Det som skrivs handlar främst om EU som organisation, EMU och olika sakpolitiska frågor (Vänsterpartiet, 2016, s. 60 61). 5.1.2 Centerpartiet I valmanifestet från 1998 är omfånget av gånger som EU nämns väldigt litet och det skrivs främst om sådant som rör EMU (Centerpartiet, 1998). I det första partiprogrammet tar EUpolitik upp ännu mindre utrymme, men fokus har skiftat från EMU till EU som organisation (Centerpartiet, 2001). I valmanifestet från 2002 nämns inte Europeiska unionen eller ord kopplade till medlemskapet en enda gång (Centerpartiet, 2002). I valmanifestet från 2006 har 21

omfånget av gånger som EU nämns ökat gentemot tidigare år (Centerpartiet, 2006), och i valmanifestet från 2010 blir denna ökning ännu mer markant när andelen blir den högsta hittills. (Centerpartiet, 2010). I valmanifestet från 2014 har omfånget sjunkit med en procentenhet, och här läggs fokus på EU i samband med olika politikområden (Centerpartiet, 2014, s. 7 8). I det andra partiprogrammet ökar antalet gånger som EU nämns vilket resulterar i att den sist undersökta andelen således nästan blir densamma som den första, och det som betonas är främst EU:s inblandning i olika politikområden (Centerpartiet, 2014, s. 20). 5.1.3 Liberalerna I valmanifestet från 1998 tar EU-politik upp en relativt stor del av utrymmet (Liberalerna, 1998), men i det första partiprogrammet minskar andelen (Liberalerna, 1999). I valmanifestet från 2002 ökar omfånget av gånger som EU nämns, och sådant som betonas är främst EMU och EU som organisation (Liberalerna, 2002). I valmanifestet från 2006 skrivs det inte lika mycket om unionen som året innan och fokus har här skiftat till det svenska medlemskapet (Liberalerna, 2006 s. 7), och i valmanifestet från 2010 sjunker andelen av gånger som EU nämns ytterligare (Liberalerna, 2010). I valmanifestet från 2014 nämns EU mer än året innan, främst i samband med det svenska medlemskapet och EU-inblandning i olika sakpolitiska frågor (Liberalerna, 2014, s. 9, 12). I det andra partiprogrammet ökar omfånget, om än väldigt lite, och antalet gånger som EU eller ord kopplade till medlemskapet nämns slutar följaktligen på samma siffra som i det första valmanifestet. Det skrivs främst om sådant som rör utvecklingen av EU som organisation, införandet av euro som valuta och unionens påverkan på medlemsländerna och i olika sakfrågor (Liberalerna, 2015, s. 16, 39). 5.1.4 Sammanfattning Den första mätpunkten omfång har nu analyserats, och nedan presenteras en sammanfattning följt av en figur med de kombinerade resultaten från alla tre partier. Vänsterpartiet är det parti som enligt operationaliseringen av omfång, vilken presenteras i studiens metodkapitel, kan sägas ha europeiserats. I båda partiprogrammen och i tre av fem 22

valmanifest har den andel gånger som EU eller ord kopplade till medlemskapet nämnts varit förhållandevis hög. Vad gäller förändring över tid präglades perioden 1998 2006 av en svag ökning, perioden 2006 2014 av en kraftig nedgång och 2014 2016 av en kraftig uppgång. Partiets omfång började på 0,7 % och slutar på 1,1 % vilket innebär en ökning med 0,4 procentenheter, men värt att nämna är att denna ökning härrör från en förändring mellan de två sista mätpunkterna och det finns därmed inte någon generell trend av ökat omfång för perioden i sin helhet. Vid en jämförelse av det första och sista året har dock andelen ökat, och även om resultatet ger en skev bild av helheten har en svag europeisering av partiet vad gäller omfång skett. Centerpartiet är det parti vars resultat är mest varierande, och som ändå slutligen landar på nästan samma siffra det började på. Vad gäller förändring över tid präglades perioden 1998 2002 av en kraftig nedgång, 2002 2010 av en kraftig uppgång, 2010 2014 av en kraftig nedgång och sedan syns en svag ökning i det andra partiprogrammet. Partiets omfång började på 0,7 % och slutar på 0,6 % vilket innebär en minskning med 0,1 procentenheter. Vid en blick på helheten har partiet både haft ett av det lägsta och ett av det högsta omfånget av alla tre partier, men vid en jämförelse av det första och sista året har en europeisering av partiet vad gäller omfång inte skett. Liberalerna har under alla år utom ett varit det parti som tilldelat störst del av sina partiprogram och valmanifest åt EU eller ord kopplade till medlemskapet. Vad gäller förändring över tid präglades perioden 1998 1999 av en kraftig nedgång, perioden 1999 2002 av en kraftig uppgång, perioden 2002 2010 av en kraftig nedgång och perioden 2010 2015 av en svag ökning. Partiets omfång började på 1,7 % och slutar på 1,7 % vilket innebär att det första resultatet är exakt samma som det sista, trots alla upp- och nedgångar, och en europeisering av partiet vad gäller omfång kan därför inte sägas ha skett. Sammanfattningsvis har omfånget varit varierande i samtliga partiers partiprogram och valmanifest. Värt att nämna i fråga om omfång är dock att EU-politiken har en mycket undanskymd roll i allt material, med 1,7 % som den största andelen. Vad gäller en jämförelse av partiernas första och sista resultat i figuren syns en svag uppgång för Vänsterpartiet, en svag nedgång för Centerpartiet och ett oförändrat läge för Liberalerna, men i helhet framgår 23

ingen tydlig europeisering av de svenska politiska partierna vad gäller omfång och huvudresultatet betecknas därför som status quo. 1.8 1.6 1.4 1.2 1 0.8 0.6 0.4 0.2 0 1.7 1.4 1.4 1.4 1.3 1.2 1.1 1 1 0.9 0.8 0.7 0.7 0.6 0.4 0.3 0.1 0 0 1998 P1 2002 2006 2010 2014 P2 Vänsterpartiet Centerpartiet Liberalerna Figur 1. Omfånget av sådant som rör EU i partiprogrammen och valmanifesten, uttryckt i procent. 5.2 Inställning Den ståndpunkt partierna har i fråga om Europeiska unionen och dess politik, EMU samt det svenska medlemskapet, mätt utifrån en skala där inställningen kan variera mellan (1) mycket positiv, (2) positiv, (3) neutral, (4) negativ och (5) mycket negativ. 5.2.1 Vänsterpartiet I valmanifestet från 1998 ställer sig partiet starkt mot EU-medlemskapet och menar även att EU har bidragit till många av de stora europeiska problemen som fattigdom, miljöförstörelse och etniska motsättningar. Det uttrycks att EMU är en odemokratisk konstruktion vilken utgör ett avgörande steg för att omvandla EU till en förbundsstat och som ökar arbetslösheten och bidrar till nedskärningar av välfärden. Ett eventuellt medlemskap i EMU såväl som samtliga av EU:s fördragsändringar kräver folkomröstningar. Partiet skriver tydligt att de vill att Sverige lämnar unionen men att de är för ett starkare alleuropeiskt samarbete på andra sätt, förslagsvis genom organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Vänsterpartiet, 1998). I det första partiprogrammet fortsätter Vänsterpartiet att kritisera EU och menar att unionen har stora demokratiska brister vad gäller organisation, representativitet samt förslags- och 24

beslutanderätt. Det skrivs att EU och en långt driven överstatlighet kan leda till centralism och främlingskap. Vad gäller samarbete i Europa menar partiet att alleuropeiska organisationer och lösningar där alla stater kan delta är viktigast (Vänsterpartiet, 2000). EU har stora demokratiska brister vad gäller organisation, representativitet samt förslags- och beslutanderätt. EU:s tjänstemannavälde, lobbyism och slutna beslutsprocesser urholkar folkstyret (Vänsterpartiet, 2000). I valmanifestet från 2002 ligger fokus på EU som organisation, och partiet påstår att unionen är på väg att förvandlas till en kraftigt centraliserad förbundsstat. Kritik riktas mot EU:s överstatlighet, men lösningar på detta presenteras och det svenska medlemskapet motsätts inte i lika hög grad som tidigare (Vänsterpartiet, 2002). I valmanifestet från 2006 är kritiken inte lika påtaglig som tidigare år, men det uttrycks motsättningar gällande EU:s hantering av vissa politikområden samt en vilja att lämna Schengensamarbetet (Vänsterpartiet, 2006, s. 19). Vi anser att EU måste upplösas för att ett i grunden annorlunda europeiskt samarbete ska kunna byggas (Vänsterpartiet, 2006, s. 20). I valmanifestet från 2010 nämns inte Europeiska unionen alls (Vänsterpartiet, 2010). I valmanifestet från 2014 står det endast om EU i samband med sakfrågor, men inställningen till unionen i det sammanhanget är tämligen kritisk (Vänsterpartiet, 2014, s. 7). I det andra partiprogrammet uttrycks återigen en väldigt negativ syn på EU och det svenska medlemskapet, och partiet menar att unionen bygger murar mot resten av världen på så vis att människor på flykt avvisas vid EU:s yttre gränser. Det skrivs att EU inte fyller minimikraven på ett demokratiskt statsskick eller samarbete och att unionens negativa inslag i Sverige har förstärkts drastiskt sedan inträdet. Partiet betonar tydligt att de vill att Sverige ska lämna EU och förbli utanför EMU, men att de är för ett annat mellanstatligt, alleuropeiskt och internationellt samarbete (Vänsterpartiet, 2016, s. 23 25). 5.2.2 Centerpartiet I valmanifestet från 1998 håller partiet en tämligen kritisk inställning till det svenska inträdet i EU, utifrån argumentet om unionens minimala ansträngning för att förbättra miljön i Europa och i världen. Partiet avvisar även ett medlemskap i EMU och menar att en gemensam valuta 25

motverkar decentralisering (Centerpartiet, 1998). I det första partiprogrammet skriver Centerpartiet att Europeiska unionen måste förändras för att kunna hantera viktiga uppgifter och för att tilltron till unionen och dess förmåga inte ska förloras. Det betonas att en överstatlighet inte är önskvärd, samt att EU:s fördrag bör bygga på tanken om delegation underifrån (Centerpartiet, 2001). Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen ska användas konstruktivt. EU ska ägna sig åt de frågor som hanteras bättre av flera länder än ett land ensamt, och fatta beslut om sådant som inte medlemsstaterna själva kan besluta om på ett verkningsfullt sätt (Centerpartiet, 2001). I valmanifestet från 2002 har partiet inte skrivit om Europeiska unionen alls (Centerpartiet, 2002). I valmanifestet från 2006 uttrycks ingen konkret inställning till EU, men det skrivs om hur EU-politik och det europeiska samarbetet kan utvecklas. Partiet betonar även att Sverige kan bidra till fattigdomsbekämpning, sprida demokrati och delta i fredsbevarande uppdrag inom ramen för Europeiska unionen (Centerpartiet, 2006). I valmanifestet från 2010 utvecklas en positiv inställning, och partiet uttrycker att EU bör bli en global aktör och ledare i de viktigaste frågorna samt att EU är fundamental i den europeiska tryggheten (Centerpartiet, 2010). I valmanifestet från 2014 hålls en neutral inställning till unionen, och fokus läggs på hur Sverige kan delta i det europeiska samarbetet samt hur EU:s politik kan utvecklas och reformeras (Centerpartiet, 2014, s. 6 7). Sveriges säkerhet tryggas bäst genom samarbete med andra länder och i organisationer där vi gemensamt kan arbeta för att bidra till fred och säkerhet i världen. Genom samverkan inom EU bygger vi säkerhet (Centerpartiet, 2010). I det andra partiprogrammet skrivs det att EU har bidragit till att ett Europa i krig har blivit ett Europa präglat av fred och stabilitet. Partiet betonar att unionen behöver reformeras och att dess byråkrati inte får överskugga demokratin, men erhåller en positiv inställning till det svenska medlemskapet och presenterar lösningar som ökad transparens och direkt inflytande från medborgarna. Det uttrycks även att EU har möjlighet att föra människor närmare så att konflikter undviks och ett ömsesidigt utbyte kan ske, samt att EU:s inblandning i vissa politikområden bör utvecklas och förbättras (Centerpartiet, 2014, s. 12, 20). 26