Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Singapore 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Singapore är inte en demokrati, även om de sedvanliga politiska institutionerna existerar och de flesta medborgerliga fri- och rättigheterna i teorin garanteras i landets lagstiftning. Allvarliga inskränkningar och brister begränsar respekten för de mänskliga rättigheterna, ofta med hänvisning till landets säkerhet eller behovet av att upprätthålla religiös och social harmoni. Bristerna gäller främst de demokratiska spelreglerna, godtyckliga frihetsberövanden, straffpåföljder samt yttrande- och pressfrihet. Däremot står sig Singapore väl i internationell jämförelse när det gäller medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Singapore för en aktiv politik, om än med vissa undantag, för att motverka diskriminering av människor på grund av etnisk härkomst, religion och kön. Reglerna för politisk verksamhet och det sätt på vilket allmänna val förbereds och genomförs begränsar allvarligt oppositionspartiernas möjligheter till politiskt inflytande. Samma parti, People s Action Party (PAP), har enväldigt styrt Singapore sedan självständigheten 1965. Massmedia kontrolleras indirekt av regeringen och kritik mot regeringen förekommer sällan. En viss trend mot ett öppnare debattklimat har kunnat noteras under senare år men ett bakslag inträffade i september 2006 då Singapores regering förbjöd försäljning och distribution av den i Hongkong baserade tidningen Far Eastern Economic Review. Dödsstraff och spöstraff är vanligt förekommande. Överlag är straffpåföljderna mycket höga, vilket förklaras med önskan att statuera avskräckande exempel. Regeringen har dock möjligen tagit visst intryck av internationell kritik då antalet dödsstraff minskat något under de senaste åren. Ett antal lagar, bland annat lagen om inre säkerhet, medger frihetsberövande utan rättegång, i praktiken på obestämd tid. Denna lag har under de senaste
2 åren tillämpats för arrestering av drygt 35-talet singaporianska muslimer, misstänkta för att planera terroristattentat i Singapore. En fråga som har stått i fokus i internationella organisationers rapportering om Singapore under särskilt det senaste året är behandlingen av anställda för arbete i hemmet. Human Rights Watch har till exempel rapporterat om frågan och uppvaktat singaporianska regeringen om den bristande regleringen och utnyttjandet av anställda i hemmet. Singaporianska regeringen har per den 1 januari 2006 vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra situationen men dessa får bedömas som otillräckliga. Frågan finns därför på agendan för EU:s arbetsgrupp om försvar av de mänskliga rättigheterna i Singapore. Vid Världsbanken och Internationella valutafondens (IMF) årsmöte i Singapore i september 2006 tydliggjordes Singapores strikta hållning när det gäller demonstrationer och allmänna folksamlingar, vilket föranledde EU att protestera. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Av de sex centrala konventionerna om mänskliga rättigheter har Singapore endast ratificerat konventionen om barnets rättigheter (CRC) och konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW). Landet har undertecknat det fakultativa protokollet till CRC om barn i väpnade konflikter men inte ratificerat det. Det fakultativa protokollet om handel med barn är inte undertecknat eller ratificerat. Detta gäller även det fakultativa protokollet till CEDAW om enskild klagorätt. Singapore har inte undertecknat eller ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC) har inte undertecknats eller ratificerats. Landets första rapport om implementeringen av barnkonventionen skulle ha lämnats in 1997, men kom inte in förrän 2002. Rapporten föranledde bl.a. en uppmaning från FN:s barnrättskommitté att ändra vissa åldersgränser i den nationella lagstiftningen, vilket delvis genomförts. Singaporianskan Anamah Tan valdes i augusti 2004 som en av elva nya medlemmar i CEDAW för perioden 2005-2008. Några ratifikationer av ytterligare konventioner är inte att vänta på kort sikt. Även om Singapore skulle kunna leva upp till åtagandena i några av de övriga konventionerna, och i praktiken gör så, tycks regeringen inte ha några planer på att begränsa sitt manöverutrymme genom att binda sig till ytterligare internationella konventioner.
Några åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga rättigheterna från regeringens sida har inte kunnat noteras. Det finns ett FNförbund, som bedriver verksamhet i det tysta. Överlag uppmärksammas frågor om mänskliga rättigheter sällan i den inhemska debatten. Skälen till detta är flera men beror delvis på begränsningar i press- och yttrandefriheten. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Politiska mord, politiska avrättningar, så kallade försvinnanden, slaveri eller slaveriliknande former förekommer inte. Förhållandena i fängelserna är spartanska men anses vara relativt anständiga. Kritik förekommer mot hur vissa fångar i första hand de som fängslas för narkotikabrott och brott mot immigrationslagarna behandlas. Det rör sig ofta om personer från andra länder i Asien som sökt sig till Singapore av främst ekonomiska skäl och vilka hör till de mest sårbara i samhället. Företrädare för människorättsorganisationer får inte besöka fängelserna. Tortyr är förbjudet i lag, men det händer att fångar misshandlas. Också polismisshandel förekommer. Intrycket är dock att dessa övergrepp i allmänhet beivras. Utdömande av spöstraff är obligatoriskt för ett 30-tal brott: bland annat för upplopp, mordförsök, narkotikabrott, kidnappning, våldtäkt, väpnat rån, vandalism och illegal immigration. Kvinnor, dödsdömda, män under 16 eller över 50 år samt annan som av medicinska skäl anses olämplig får dock inte dömas till spöstraff. I utdömandet av straff (inklusive spöstraff) görs ingen åtskillnad mellan singaporianska medborgare och utländska medborgare. 4. Dödsstraff Dödsstraff, genom hängning, är vanligt förekommande och i princip obligatoriskt för vissa typer av brott: bland annat narkotikabrott, mord, bruk av eldvapen och förräderi. Dessutom är bevisbördan vid vissa typer av brott såsom narkotikabrott omvänd, det vill säga den åtalade ska bevisa sin oskuld. Enligt Amnesty International har över 400 personer avrättats sedan 1991. Detta placerar Singapore bland de länder i världen som har det högsta antalet dödsstraff per capita. Antal dödstraff per år har emellertid minskat jämfört med bara några år tillbaka. De flesta av dödsstraffen utdöms för narkotikabrott. Från att tidigare huvudsakligen ha skett i det tysta har inhemsk media på senare år i större utsträckning rapporterat om avrättningar och fall där personer dömts till döden. Särskilt stor uppmärksamhet ägnades Shanmugam Murugesu, en man som hängdes för narkotikasmuggling våren 2005. Fallet visade på en gryende opinion mot dödsstraffet. Flygblad delades ut, ett diskussionsforum bildades och en nattvaka hölls till stöd för den dödsdömde. Ett annat 3
uppmärksammat fall var den australiske medborgaren Van Tuong Nguyen, som hängdes i december 2005 för narkotikasmuggling av 396 gram heroin till Singapore. Detta fall rönte stor internationell uppmärksamhet. Mycket kritik riktades särskilt mot det faktum att dödstraff är obligatoriskt för narkotikasmuggling och att domstolen berövas möjlighet att ta andra hänsyn vid utdömande av straff. Även om Singapores regering ogillar den internationella uppmärksamheten över antalet avrättningar i Singapore finns inga tecken på beredskap att ändra den nu gällande lagstiftningen. Tvärtom försvaras den med behovet att bibehålla den höga säkerhetsnivån i Singapore. Möjligen kan en viss uppmjukning av lagen komma att ske på sikt. EU försöker förmå Singapore att avskaffa dödsstraffet eller åtminstone att få bort dess obligatoriska karaktär liksom att minska antalet brott för vilka dödsstraff kan utdömas. Detta är en av huvudfrågorna i EU:s nyinrättade arbetsgrupp för försvar av de mänskliga rättigheterna i Singapore. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet En person misstänkt för brott, anhållen eller häktad, kan förhindras att anlita försvarare och att underrätta de närmsta anhöriga fram till dess att polisutredningen är färdig. I september 2005 uppmärksammades ett fall där en filippinsk hushållsanställd misstänkt för mord fick vänta upp till en vecka innan hon fick tillträde till en försvarsadvokat. Frihetsberövande utan rättslig prövning förekommer. Det finns fyra lagar som möjliggör ett sådant förfarande: lagen om inre säkerhet, Internal Security Act, brottmålslagen, Criminal Law Act, lagen om icke önskvärda publikationer, Undesirable Publications Act; och lagen om drogmissbruk, Misuse of Drugs Act. Brottmålslagen har främst använts vid misstänkta narkotikabrott och organiserad brottslighet. Lagen om drogmissbruk används för att rehabilitera missbrukare. Lagen om inre säkerhet har använts mot kommunister, spioner och under de senaste åren mot påstådda terrorister. Enligt myndigheterna var under 2005 34 singaporianer fängslade med stöd av lagen om inre säkerhet som påstådda medlemmar av eller med kopplingar till muslimska extremistgrupper, misstänkta för att planera terroristattentat i Singapore. Under lagen om inre säkerhet kan en person, om presidenten och inrikesministern så beslutar, kvarhållas i två år. När perioden löpt ut kan en ny tvåårsperiod beslutas. Någon övre gräns finns inte. Detta innebär i praktiken inlåsning utan vanlig rättslig prövning. Istället kan den som sitter fängslad med stöd av lagen få sitt fall prövat genom ansökan till ett så kallat rådgivande organ 4
5 vars ordförande är en medlem av Högsta domstolen. Reserestriktioner kan också utfärdas under lagen om inre säkerhet. Regeringen framhåller, i ljuset av det ökade terroristhotet i regionen, gärna lagens förebyggande karaktär och betonar att den inte skall ses som ett straffinstrument. De som arresteras under lagen uppges bli föremål för någon form av rehabiliteringsprogram i syfte att omvända dem till goda samhällsmedborgare. Alla personer över 15 år måste lämna fingeravtryck och bära identitetshandling. Den som bor utomlands mer än tio år riskerar att förlora sitt medborgarskap. Detta sker dock sällan. Män i värnpliktig ålder måste ha tillstånd för att lämna landet längre än sex månader. Telefonavlyssning och övervakning av Internet anses vara vanligt förekommande. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Singapores rättssystem baseras på den brittiska rättstraditionen och föreskriver likhet inför lagen för alla, oavsett etnisk bakgrund, religion eller trosuppfattning. Domstolsväsendet är i princip fristående från den verkställande makten. Domare utses formellt av presidenten. Domstolsväsendet fungerar väl i normala fall. Domstolarnas självständighet kan dock ifrågasättas i mål med politisk anknytning då domarna, särskilt i Högsta domstolen, har band till det styrande partiet och dess ledare. Domstolarna anses i sådana mål vara lyhörda för den politiska ledningens signaler. Advokatkåren är självständig i förhållande till myndigheterna. Inga extraordinära domstolar förekommer utöver militärdomstolar för rättskipning beträffande brott av militär personal. Det finns inga skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättssystemet. En person som är försatt i konkurs kan förbjudas lämna landet, liksom den som är släppt mot borgen. Exil är förbjudet enligt konstitutionen, och det respekteras. Det har dock tidigare förekommit att ett antal personer frivilligt valt exil framför att bli åtalade för förtal av regeringsmedlemmar. 7. Straffrihet Det föreligger ingen information om att staten systematiskt underlåter att beivra vissa brott. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings och religionsfrihet m.m. Konstitutionen garanterar press- och tryckfrihet, men tillåter samtidigt inskränkningar av dessa. I praktiken är yttrandefriheten begränsad och medborgare och journalister utövar självcensur. Ämnen eller åsikter som kan leda till social oro och spänningar mellan olika befolkningsgrupper (ras, religion, språk) tillåts inte ventileras i media. Regeringen är särskilt känslig för
personangrepp mot ledande regeringsföreträdare samt ifrågasättande av det styrande partiets maktställning. Anklagelser om förtal och hot om stämning har riktats både mot inhemska politiker och utländska journalister och flera fall har hamnat i domstol. En uppmärksammad förtalstvist, som härrör från valet 2001, avgjordes i januari 2005. Domstolen dömde Chee Soon Juan, generalsekreterare i Singapore Democratic Party, för förtal av den tidigare premiärministern Goh Chok Tong och Lee Kuan Yew och fastställde ett skadestånd till över 300 000 USD. Media har i detalj beskrivit de olika stegen och inlagorna i denna process. Till skillnad från tidigare liknande fall har mediarapporteringen varit förhållandevis objektiv. I november 2006 omvandlades tidigare utdömda bötesstraff för Chee Soon Juan samt två SDP-sympatisörer till fängelsestraff mellan tio dagar och fem veckor. De tre hade inte betalat böter som tidigare utdömts för att de talat vid offentliga möten som arrangerats utan tillstånd. Även om det finns ett antal olika tidningar, radiostationer och tv-kanaler råder det i praktiken ett monopol på mediamarknaden i Singapore. Samtliga media anses ha starka band till regeringen, eftersom de helt eller delvis ägs av staten. Tidningar från Malaysia får i princip inte importeras. Däremot går det att köpa ett stort urval av tidningar och tidskrifter från andra länder. Den 3 augusti 2006 beslutade regeringen att fem internationella publikationer (Far Eastern Economic Review, the Financial Times, the International Herald Tribune, Time och Newsweek) ska behandlas som offshore publikationer. Detta innebär under lagen om tidningar och tryckta publikationer (Newspaper and Printing Presses Act) att dessa publikationer måste utse en juridisk person i landet som kan vara svarande i förtalsmål samt krav på en deposition om 200 000 Singapore dollar. Om dessa krav inte uppfylls beläggs publikationerna med försäljnings- och distributionsförbud. I slutet av augusti 2006 stämde premiärminister Lee Hsien Loong och hans far före dette premiärministern Lee Kuan Yew Far Eastern Economic Review för förtal och något senare förbjöds försäljning och distribution av tidningen i Singapore. Utländska korrespondenter tillåts agera fritt i Singapore, även om de är föremål för regeringens uppmärksamhet vad gäller till exempel artiklar som uppfattas som förtal eller inblandning i Singapores inrikespolitik. Filmer, tv-program, videos, webbsidor med mera är föremål för censur. I huvudsak är det pornografiska inslag som censureras. Under senare tid har en 6
viss uppluckring av censuren genomförts. Parabolantenner är förbjudna. Kabel-tv med utländska kanaler finns men tillhör ett statskontrollerat monopolföretag. Politiska filmer och politisk reklam är förbjudna, inklusive på Internet. En viss uppluckring av det allmänna debattklimatet har skett under senare år. Idag publiceras artiklar som var otänkbara för bara några år sedan. Fortfarande är dock rapporteringen i inhemska och känsliga utrikespolitiska frågor försiktig och återspeglar i allmänhet regeringens syn. Den kritik mot regeringen som ändå förekommer är ofta indirekt och inlindad. Liksom på många andra håll i världen är det bland kulturarbetarna, och då främst på mindre fristående teatrar, som alternativa åsikter tydligast framförs. Betydelsen av Internet har ökat, i synnerhet i form av så kallade "webbloggar" där invånarnas avvikande åsikter kommer till uttryck. Regeringen försöker dock övervaka dessa och tvingade senast i april 2005 en singaporiansk student studerande i USA att stänga ner sin blogg på grund av inlägg av känslig natur. Reportrar utan gränser (RSF) rankar Singapore på 146 plats av totalt 168 länder i fråga om yttrandefrihet. Hos regeringen finns idag en insikt om att det inte går att stå emot det globala informationsflödet. Istället söker den hitta vägar för att se till att den oundvikliga ökade öppenheten genomförs under ordnade former. Effekterna av begränsningarna i yttrandefriheten samt medias och medborgarnas självpåtagna censur kopplas till Singapores möjligheter till fortsatt ekonomisk tillväxt. En ökad öppenhet, om än gradvis, eftersträvas i syfte att stimulera ökad kreativitet och entreprenörskap. Resultatet i form av praktisk politik har dock hittills varit motsägelsefullt. Förenings- och församlingsfrihet råder i teorin. Restriktioner kan dock införas om det anses nödvändigt för att skydda landets säkerhet. Om fem eller fler personer samlas till ett offentligt möte utomhus måste de ha tillstånd. Kravet på tillstånd för möten inomhus har lättats sedan 2004, vilket kan tolkas som ett led i premiärminister Lee Hsien Loongs aviserade åtgärder för ett öppnare Singapore. Föreningar med mer än tio medlemmar måste registreras. Kommunistpartier är förbjudna. Andra föreningar kan förbjudas av en rad skäl. Föreningar kan upplösas om de till exempel verkar på ett sätt som inte är förenligt med samhällets mål och syften. Det har hänt att i grunden ickepolitiska föreningar omklassificerats till politiska partier, vilket försvårar deras möjligheter att ta emot frivilliga bidrag. Under Världsbankens och Internationella valutafondens (IMF) årsmöte i Singapore i september 2006 upprätthölls förbudet mot protester och demonstrationer utomhus. Regeringen vägrade dessutom att släppa in 25 aktivister som ackrediterats av Världsbanken/IMF till mötet. Detta kritiserades 7
8 av internationella organisationer och enskilda länder (däribland Sverige) och beslutet ändrades senare till att avse fem aktivister. Singapore är ett sekulärt samhälle och det finns ingen statskyrka eller statsreligion. Religionsfrihet råder och medborgarna har rätt att fritt utöva sin religion så länge det inte innebär aktiviteter som hotar lag och ordning, hälsa eller den allmänna moralen. Harmoni mellan de olika religiösa grupperna är en av grundvalarna i det singaporianska samhällsbygget och finns inskriven i en särskild lag: lagen om bevarande av religiös harmoni. Lagen ger myndigheterna rätt att ingripa mot bland annat religiösa gruppers politiska aktiviteter. Alla religiösa sammanslutningar måste registreras. Jehovas vittnen och "Unification Church" är förbjudna då de vägrar värnplikt och att svära fanan trohet. Ett antal medlemmar av Jehovas vittnen sitter i fängelse på grund av värnpliktsvägran. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Singapore är inte en demokrati. Ett parlament existerar, men spelar en relativt underordnad roll. Val hålls minst vart femte år. Även om de formellt går korrekt till kan de knappast betecknas som rättvisa. Det senaste parlamentsvalet hölls i maj 2006. Valdeltagandet är obligatoriskt. People's Action Party (PAP), som styrt Singapore sedan självständigheten år 1965 fick 66,6 procent av rösterna och 82 av de 84 platser i parlamentet som besätts genom val (oförändrat antal platser). Vid parlamentsvalet i maj 2006 erhöll Singapore Workers Party flest röster bland oppositionspartierna och har nu två ledamöter i parlamentet. En plats erövrades av Singapore Democratic Alliance, en valteknisk samverkan mellan fyra mindre oppositionspartier. Singapore Democratic Party, som är det minsta av de tre aktiva oppositionskonstellationerna, fick inget mandat i det nya parlamentet. Det finns således en handfull oppositionspartier men deras möjligheter till inflytande begränsas bland annat av valsystemet, reglerna för bidrag till politiska organisationer, regeringspartiets taktik under de ofta mycket korta valkampanjerna samt inte minst av den bristande tillgången till media. Flera oppositionspolitikers politiska karriär har stoppats sedan de i domstol fällts för ärekränkning av ledande företrädare för regeringspartiet, dömts till skadestånd och förklarats i konkurs. Reseförbud kan införas för personer satta i personlig konkurs. Detta har drabbat två politiskt aktiva och före detta parlamentsledamöter: Chee Soon Juan och J.B. Jeyaratnam. De har belagts med reseförbud efter konkurser kopplat till förlorade förtalsmål mot regeringsföreträdare.
9 Presidentval skulle ha ägt rum senast i augusti 2005. Presidentvalskommittén, som innan ett val kan hållas måste avge sitt godkännande, avfärdade dock tre av fyra kandidatansökningar. Endast den sittande presidenten, S R Nathan, ansågs lämplig och därmed förlängdes hans mandat till 2011. Det inträffade föranledde kritik från en hel del kommentatorer, bland annat menade några av dessa att en av de refuserade kandidaterna, Andrew Kuan, borde ha ansetts vara lämplig som presidentkandidat. Inget av oppositionspartierna utgör idag något reellt alternativ till regeringspartiet. Medborgarnas möjligheter att ventilera sina åsikter på den förda politiken begränsas i stor utsträckning till de möten som både ministrar och regeringspartiets parlamentsledamöter regelbundet har med väljarna i sina respektive valkretsar. Önskemål och krav som tar fasta på bristerna i det singaporianska valsystemet har på senare tid framförts från flera olika håll. Dessa har pekat på att den nuvarande situationen riskerar att underminera det politiska systemet och leda till politisk apati och resignation. Många bedömare menar dock att det behövs en ny generation av ledare i Singapore för att genomföra några mer genomgripande förändringar av landets politiska system. År 2004 efterträddes Goh Chok Tong av landsfadern Lee Kuan Yews äldste son Lee Hsien Loong på premiärministerposten. Detta har emellertid inte lett till några förändringar i det politiska klimatet även om Lee Hsien Loong vid sitt tillträde framhöll behovet av ett öppnare Singapore. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Fackföreningar är i princip tillåtna liksom strejker och kollektivavtal. Några strejker har dock inte förekommit sedan 1986. Regeringen tvekar inte att gripa in och "tala parterna tillrätta" om en arbetsmarknadstvist hotar vad den uppfattar som nationella intressen. Tvångsarbete är förbjudet. Regler om minimilön saknas och villkoren för en del av de många gästarbetarna är ibland bristfälliga. Det gäller i synnerhet de hushållsanställda som inte omfattas av de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden. Singapore har ratificerat fem av ILO:s åtta kärnkonventioner; nr 29, 138, 182, 100 och 98. Fackföreningsrörelsen i Singapore samarbetar mycket nära med stat och arbetsgivare. Ledaren för den fackliga centralorganisationen NTUC är medlem av regeringen.
Den lagstadgade arbetstiden är 44 timmar i veckan, som normalt fördelas över fem och en halv dag. Under 2004 genomfördes en förkortning av arbetsveckan till fem dagar för offentliganställda i syfte att lämna mer tid för familjeliv och fritid. Antalet arbetade timmar uppgår dock fortfarande till 44 i veckan. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den allmänna hälsonivån är god och sjukvården håller hög klass. Det finns ingen statlig sjukförsäkring, men de flesta förvärvsarbetande singaporianer sparar i en statlig fond till sin pension och till eventuella sjukvårdskostnader. Fonden har emellertid ingen försäkringsaspekt inbyggd. Familjen förväntas ta hand om sina sjuka. Människor utan medel tas hand om frivilligorganisationer, vilka erhåller visst statligt stöd. Föräldrar som inte tas omhand av sina barn har enligt singaporiansk lag rätt och möjlighet att stämma sina vuxna barn. Det har förekommit ett hundratal domstolsfall där föräldrar stämt sina barn. 12. Rätten till utbildning År 2003 infördes en obligatorisk sexårig grundskoleutbildning för alla som fyllt sex år och som ännu inte fyllt 15. De flesta barn gick dock redan dessförinnan i skola och i de allra flesta fall i nio år. Utbildningsväsendet håller relativt hög klass. En dryg femtedel av statsbudgeten satsas på utbildning, vilket motsvarar fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har aviserat ytterligare satsningar på utbildning i syfte att bibehålla Singapores ekonomiska konkurrens- och attraktionskraft i regionen. Utöver mer resurser talas om att förändra utbildningen för att skapa ökade förutsättningar för egna initiativ och kreativitet. Estetiska och praktiska ämnen skall ges större utrymme än hittills. Engelska är undervisningsspråk i samtliga skolor. Samtliga elever måste studera ett av de andra tre officiella språken. Skolavgifter betalas genom hela skolsystemet, men är i den del av utbildningen som motsvarar grundskola mycket låga. Det går upp till 40 elever på varje lärare under de sex första skolåren, varefter antalet successivt minskar till 20-25 elever. Disciplinen och undervisningstakten är hög. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsnivån i Singapore är för asiatiska förhållanden mycket hög. Någon misär förekommer inte och det är ovanligt med hemlösa trots bristen på socialförsäkringssystem. Över 85 procent av befolkningen äger sina egna bostäder. Arbetslöshet förekom knappt i landet före Asienkrisen men är idag (juni 2006) ca 2,9 procent och delvis strukturellt betingad. Regeringen har tvingats inse att arbetslösheten, i synnerhet bland äldre och personer som saknar formell 10
11 utbildning, kan komma att öka i och med att okvalificerade jobb flyttar till länder med lägre kostnader såsom Kina. Arbetslöshetsförsäkring saknas. Den som blir arbetslös förutsätts leva på besparingar och med hjälp av släktingar. De allra sämst ställda kan dock få del av vissa statliga sociala bidrag. I takt med att arbetslösheten permanentats och de ekonomiska klyftorna i samhället ökat har nya former av ekonomiskt stöd till behövande introducerats. Singapore hamnar i UNDP:s Human Development Index (Human Development Report 2006) på 25:e plats av 177 listade länder. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Män och kvinnor har i princip samma lagstadgade rättigheter. De flesta begränsningar som tidigare har funnits har nu avskaffats. Muslimska män får dock ha fler hustrur och ensidigt besluta om skilsmässa. Det förekommer regelmässigt att utländska hushållsanställda misshandlas, men dylika fall beivras om de kommer till polisens kännedom. De hushållsanställdas situation har på senare tid fått större uppmärksamhet i både media och i den inhemska debatten i allmänhet. Det har fram till nyligen helt saknats reglering av de hushållsanställdas rättigheter och de åtgärder som införts får anses otillräckliga för att komma till rätta med utnyttjande och trakassering av hushållsanställda. En särskild enhet inom arbetsministeriet har skapats för frågor med koppling till de utländska hushållsanställdas situation. Vidare har en fristående organisation, TWC2, bildats till stöd för de hushållsanställda. EU:s arbetsgrupp för försvar av mänskliga rättigheter för en dialog med organisationen. Våld i hemmet faller under allmän strafflag. Kvinnlig omskärelse förekommer bland muslimerna. Kvinnors politiska inflytande i Singapore är begränsat. Endast tio av parlamentets 84 valda ledamöter är kvinnor. Sedan bytet på premiärministerposten i augusti 2004 finns två kvinnliga viceministrar i regeringen. Därtill finns ett antal kvinnor i ledande befattningar i förvaltning, universitetsvärlden och näringslivet. Kvinnornas genomsnittslön är nästan 25 procent lägre än männens, vilket främst beror på att kvinnor i första hand återfinns i lägre betalda yrken. Singapore ratificerade ILO:s konvention nr 100 om lika lön för arbete av lika värde i maj 2002.
Handel med kvinnor från bland annat Indien, Thailand och Malaysia för prostitution förekommer. Enligt en rapport från det amerikanska utrikesdepartementet om människohandel som publicerades i juni 2004, uppgår antalet fall av kvinnohandel för sexuella ändamål till över hundra per år. Singapore placerades i den kategori länder som enligt rapporten vidtar vissa åtgärder mot människohandel, men inte tillräckligt kraftfulla. Den singaporianska regeringen erkänner inte omfattningen av kvinnohandeln och tillbakavisade uppgifterna i ett brev till den amerikanska ambassaden. Regeringen ifrågasatte de amerikanska källorna och redogjorde för sin lagstiftning, sin skarpa gränskontroll samt andra åtgärder som hindrar handel med kvinnor och barn. Prostitution är inte förbjuden och tillåts med polisens goda minne i vissa distrikt där det även förekommer bordellverksamhet. De prostituerade måste genomgå regelbundna hälsoundersökningar och bära hälsointyg. 15. Barnets rättigheter Barns rättigheter respekteras i stor utsträckning. Alla barn har tillgång till utbildning och hälsovård. Gatubarn förekommer inte. Singapore ratificerade i november 2005 ILO:s konvention 138 om minimiålder för anställning. Minimiåldern för arbete är numera 15 år. Minimiåldern för registrering till militärtjänst är 16,5 år. Den brukar påbörjas tidigast vid 18 år. Aga förekommer både i hemmen och i skolan. Fängelsestraff kan utdömas från 16 års ålder. Brott som begåtts efter att man fyllt 16 men innan man fyllt 21 får rätten dock döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Enligt konstitutionen skall alla människor behandlas lika oavsett kön, etnisk tillhörighet eller religion. I praktiken finns dock grupper i det singaporianska samhället som på olika sätt är föremål för diskriminering. Singapore är ett multietniskt samhälle med tre större befolkningsgrupper: kineser (77 procent), malajer (15 procent) samt indier (7 procent). Minoriteterna har rätt att utöva sitt språk, sin religion och sin kultur men regeringen söker skapa en singaporiansk identitet. Etnisk harmoni har högsta prioritet för regeringen. Den för en aktiv politik för att upprätthålla den rådande balansen och undvika diskriminering. Alla lagar kräver godkännande av presidentens råd för minoriteters rättigheter, Council on Minority Rights, innan de kan träda i kraft. 12
Singapore har varit relativt framgångsrikt när det gäller att på ytan skapa harmoni mellan de tre stora befolkningsgrupperna. Samtidigt förekommer få kontakter och lite växelverkan mellan de olika grupperna. Dessutom framförs inte så sällan klagomål från indier och malajer på att kineserna har ett för stort inflytande. I de politiska institutionerna och i universitetsvärlden är malajerna underrepresenterade. Kineserna har högst genomsnittsinkomst medan malajerna har den lägsta. De högsta militära befattningarna innehas samtliga av kineser. Regeringen söker uppmuntra en blandning av olika etniska grupper i de statsfinansierade bostadsområdena (där drygt 80 procent av befolkningen bor) genom att sätta tak för hur stor andel kineser, indier, eurasier och andra folkgrupper som får köpa lägenhet i ett visst område. I Singapore finns cirka 600 000 gästarbetare från främst Filippinerna, Indonesien, Bangladesh och Sri Lanka. De arbetar i första hand i hemmen och i byggindustrin och har inte samma rättigheter som singaporianska medborgare. De har betydligt lägre löner, inte samma tillgång till sjukvård, sämre bostadsförhållanden etcetera. Samtidigt innebär möjligheten till arbete i Singapore en chans till ett drägligare liv än de skulle ha haft i det egna landet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Sexuella handlingar mellan personer av samma kön är förbjudna enligt lagen om så kallat "onaturlig sex". Fängelsestraff kan utdömas för sådana aktiviteter. På senare år har förbudet inte upprätthållits strikt och en viss liberalisering har kunnat noteras bland annat genom att öppet homosexuella personer fått anställning inom regeringsapparaten. Homosexuella grupper tillåts dock inte att registrera sig under föreningslagen, Societies Act, och de har nekats tillstånd när de ansökt att få ordna offentliga möten. 18. Flyktingars rättigheter Singapore beviljar inte asyl åt flyktingar. Dock tillåts deras status att fastställas av FN:s flyktingkommissariat för möjlig bosättning i annat land. 19. Funktionshindrades rättigheter Sedan 1990 skall alla nya byggnader vara handikappanpassade. Äldre byggnader uppgraderas successivt. Det finns både utbildnings- och arbetsmöjligheter för personer med funktionshinder. Vanligast är dock att personer med funktionshinder tas hand om av sina familjer i hemmet. Familjer med barn med funktionshinder erhåller inte direkt kontantstöd men beviljas ett visst skatteavdrag. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter 13
Renodlade organisationer för mänskliga rättigheter förekommer inte. ThinkCentre är emellertid en sammanslutning, som kritiskt granskar frågor kring politisk utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i Singapore, främst genom sin webbplats (www.thinkcentre.org). Liknande information sprids också av The Optical, ett nyhetsbrev som distribueras per e-mail, och via Singapore Democratic Party's hemsida (www.singaporedemocrat.org). 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Inga internationella organisationer genomför några insatser inom området mänskliga rättigheter. 14