Rädslan av att jag på något sätt smittar

Kriminologiska institutionen Rädslan av att jag på något sätt smittar - En kvalitativ intervjustudie om hur tidigare kriminella kvinnor upplever samhällets bemötande Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2016 Camilla Olausson och Jennie Wetterborg

Sammanfattning Denna studie avser att undersöka kvinnors upplevda bemötande av samhället utifrån deras tidigare brottslighet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem kvinnor som har ett kriminellt förflutet i syfte att få en inblick i och förståelse för deras upplevda bemötande. Tidigare forskning visar att kvinnor med kriminell bakgrund ofta bemöts utifrån föreställningar kring offerskap och psykisk instabilitet, och det anses därför intressant att analysera det upplevda bemötandet utifrån teorin om stereotypisering. Kvinnor som begår brott ses som avvikande i dubbel bemärkelse, då de bryter mot lagen genom sina brottsliga handlingar samt mot föreställningar kring hur en kvinna ska vara och bete sig. Studien har därmed som syfte att även analysera hur kvinnornas upplevda bemötande kan förstås i relation till den normativa femininiteten samt teorin om stigmatisering. De frågeställningar som studien utgått ifrån är: - Hur upplever kvinnorna att de har blivit bemötta av samhället utifrån deras kriminella bakgrund? - Hur kan det samhälleliga bemötandet som kvinnorna upplevt förstås i relation till stigmatisering, stereotypisering samt normativ femininitet? Studien utgår från ett fenomenologiskt synsätt där man studerar individens livsvärld utifrån dennes egna värderingar och upplevelser. Fyra av studiens kvinnliga informanter fick vi kontakt med genom olika ideella organisationer utifrån ett snöbollsurval. En informant fick vi kontakt med via bekanta. En tematisk analys har genomförts där de teoretiska utgångspunkterna användes som tolkningsram. Studien påvisar att våra informanter upplever att de har bemötts som okvinnliga, offer och onormala. Deras upplevda bemötande gick att förstå i förhållande till normativ femininitet i det avseendet att kvinnorna ansågs vara onormala och okvinnliga på grund av sina brottsliga erfarenheter. Myndigheter ville då hjälpa dem tillbaka till ett normalt liv, där den normativa femininiteten styrde deras syn på vad som ansågs normalt. Vi ansåg oss delvis kunna förstå kvinnornas upplevda bemötande av samhället utifrån teorin om stigmatisering. Exempelvis i den bemärkelsen att det fanns en upplevelse av diskriminerande åtgärder och avståndstagande hos informanterna. Likaså fann vi att kvinnornas upplevda bemötande kunde förstås utifrån stereotypisering, där deras upplevelser av samhällets bemötande av dem och deras kriminella bakgrund bland annat bidrog till ett konstruerande av kvinnorna som de andra. Nyckelord: genus, normativ femininitet, stereotyper, kriminalitet, avvikelse

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 1 1.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2 2. CENTRALA BEGREPP... 2 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 3 3.1. STIGMATISERING... 3 3.2. STEREOTYPISERING... 4 4. TIDIGARE FORSKNING... 5 4.1. KONSTRUERADE FÖRESTÄLLNINGAR OM KRIMINELLA KVINNOR... 6 4.2. BEMÖTANDET AV KVINNOR MED KRIMINELL BAKGRUND... 7 5. METOD... 9 5.1. VETENSKAPSTEORETISK OCH KUNSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT... 9 5.2. URVAL... 10 5.3. INTERVJUGUIDE... 10 5.4. GENOMFÖRANDE... 11 5.5. AVGRÄNSNINGAR... 13 5.6. FORSKNINGSETISKA ASPEKTER... 13 5.7. VETENSKAPLIG KVALITÉ... 14 6. ANALYS OCH RESULTAT... 15 6.1. PRESENTATION AV INFORMANTER... 15 6.2. DET UPPLEVDA BEMÖTANDET... 16 6.2.1. Kvinna och kriminell... 16 6.2.2. Mamma och kriminell... 19 6.2.3. Avståndstagande och konstruerandet av de andra... 21 6.2.4. Offerrollen... 23 6.2.5. Man är ju inte riktigt normal... 25 7. AVSLUTANDE DISKUSSION... 27 7.1. SLUTSATS... 28 7.2. FRAMTIDA FORSKNING... 30 8. LITTERATURFÖRTECKNING... 31 8.1. TRYCKTA KÄLLOR... 31 8.2. ELEKTRONISKA KÄLLOR... 32 9. BILAGOR... 33 9.1. INTERVJUGUIDE... 33

1. Inledning Liksom, hur kan du som kvinna begå brott?, tanken blir att man är en sån grottmänniska och är helt psyksjuk liksom. [Informant Tove] Såväl förr som idag är kvinnor kraftigt underrepresenterade inom brottsstatistiken. Vid årtalet 2007 var endast tjugo procent av alla personer i Sverige som var misstänkta för något brott kvinnor (Hollarie, 2008:373). Att vara kvinna och begå brott ses i många fall som ett tabubelagt område vilket är sammankopplat med många socialt konstruerade normer och föreställningar (Allen & Steffensmeier, 1996:476). Ordet kvinnlighet inrymmer genusrelaterade egenskaper såsom att en kvinna ska vara passiv, omhändertagande och moderlig (Russell, 2013:1). Kvinnor som begår brott ses därmed som dubbelt avvikande i den bemärkelsen att de dels bryter mot lagen samtidigt som de går emot grundläggande föreställningar gällande om hur en kvinna ska vara (Carlen & Worrall, 2004:2). Föreställningar om den kriminella kvinnan bottnar i att denne ses som ett offer för sin kriminella situation eller rent av galen och psykiskt instabil (Russell, 2013:2, Noh, Lee & Feltey, 2010:120). Den tidigare forskningen visar att kriminella kvinnor upplever att olika samhällsinstitutioner bemöter dem med en misstro och att de blir erbjuda särlösningar på deras problem, såsom exempelvis terapi (Lander, 2003:244). Det framkommer även att kriminella kvinnor bemöts som mindre vetande avseende sina egna behov och där olika samhällsinstitutioner ansåg att kvinnorna behövde upplärning i alldagliga sysslor såsom att laga mat och lära sig sy (Lander, 2003:250,286). Utifrån fängelsers bemötande ansågs kvinnorna inneha större skyldighet i föräldraskapet i förhållande till männen, där det framkom att kriminella kvinnor ansågs ha ett större ansvar för sina barns lidande på grund av sin fängelsedom (Carlen & Worrall, 2004:16-17). Vi vill genom denna studie bidra med en ökad förståelse för informanternas upplevda bemötande av samhället utifrån deras kriminella erfarenheter. Vi vill belysa och förstå dessa upplevelser i relation till stigmatisering för att få en ökad inblick i hur det samhälleliga bemötandet tar sig form (Goffman, 2011). Samhället präglas av många olika föreställningar och stereotyper, däribland den normativa femininiteten, som i sin tur utgör en bidragande del i hur vi bemöter kvinnor som begått brott. Vi finner det därför intressant att studera hur stereotypiseringen (Hall, 1997) tar sig uttryck i det samhälleliga bemötandet av kriminella kvinnor för att få en ökad förståelse för varför kvinnorna upplever det bemötande som de gör. 1

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att genom intervjuer med tidigare kriminella kvinnor, få en ökad förståelse för hur informanterna upplever att de har blivit bemötta av samhället mot bakgrund av deras brottslighet. Studien inrymmer även syftet av att studera hur man kan förstå det upplevda bemötandet i relation till normativ femininitet, samt även de teoretiska utgångspunkterna stigmatisering och stereotypisering. Vi har i denna studie utgått från frågeställningarna: - Hur upplever kvinnorna att de har blivit bemötta av samhället utifrån deras kriminella bakgrund? - Hur kan det samhälleliga bemötandet som kvinnorna upplevt förstås i relation till stigmatisering, stereotypisering samt normativ femininitet? 2. Centrala begrepp I det här avsnittet förklarar vi några av studiens centrala begrepp. Vi utgår från att begreppen är kontextuella och föränderliga vilket bidrar till att det inte finns några entydiga innebörder för respektive begrepp. Samhället och bemötande: Samhället definierar vi som allt ifrån individens till synes okända medmänniskor till dennes mer närstående krets av vänner och familj. Även olika organisationer och myndigheter som individen bemötts av, såsom polis och socialtjänst inryms i vår definition. Vidare anser vi att bemötande är hur det omgivande samhället reagerar på kvinnornas kriminella bakgrund. Vi anser att denna reaktion uppstår i mötet mellan individer där det upplevda bemötandet blir en följd av denna reaktion. Den upplevda reaktionen grundas i hur man anser sig bli behandlad, samt genom andras verbala uttryck eller icke-verbala uttryck såsom blickar, ansiktsuttryck, lång tystnad etcetera. Genus och normativ femininitet: Begreppet genus definierar vi som en social konstruktion vars innebörd skapas utifrån samhällets rådande strukturer och värderingar. Vad som anses manligt och kvinnligt är därför ett föränderligt tillstånd som förändras i takt med samhället (Connell, 2013:14-15) och skapas samt upprätthålls genom individers handlingar. Dessa handlingar kan fastställa samhällets aktuella syn på genus men även utmana den (Messerschmidt, 2004:43). Den idealbild som 2

finns rörande hur kvinnor skall och bör vara är den normativa femininiteten (Lander, 2003:12) som härstammar ur samhällets genuskonstruktioner. Föreställningar kring den normativa femininiteten kommer från tanken om den naturliga modersinstinkten (Lander, 2003:20) då kvinnor antas vara omvårdande, känslomässiga och passiva (Connell, 2003:58, Hollarie, 2008:373, Russell, 2013:1). Vi utgår från att samhällets invånare har genusföreställningar beträffande kvinnlighet och vilka brott som då anses normala för en kvinna att begå. Snatteri och stöld kan exempelvis anses gå i linje med samhällets syn på feminina egenskaper i det avseendet att stöldgodset är förnödenheter för kvinnans familj. Våldsbrott är däremot svårare att förstå i relation till femininitet och kvinnor som begår dessa brott ses istället som avvikande och abnorma (Seal, 2010:26). Detta kan i sin tur vara av betydelse för det bemötande våra informanter har upplevt. Den normativa femininiteten kommer därför vara central för studien i och med att det är från den kvinnorna avviker genom att utmana samhällets aktuella syn på genus då deras kriminalitet överensstämmer mer med en normativ maskulinitet (Hollarie, 2008:374). 3. Teoretiska utgångspunkter I det här avsnittet redogör vi för studiens teoretiska utgångspunkter: stigmatisering och stereotypisering. Vidare kommer dessa att användas som tolkningsverktyg vid analysen för att förstå informanternas upplevda bemötande från samhället. 3.1 Stigmatisering Vårt val av stigmatisering som teoretisk utgångspunkt anser vi som passande mot bakgrund av att tidigare forskning kommit fram till att brott nästan alltid är mer stigmatiserande för kvinnor än vad det är för män (Allen & Steffensmeier. 1996:476). Goffman (2011) diskuterar begreppet stigma där han anser att varje samhälle fastställer vad som anses normalt och accepterat, där den sociala miljön man befinner sig i avgör vilken kategori av människor man sannolikt stöter på (Goffman, 2011:9). Genom att fastställa vad som anses vara norm skapar vi stereotyper och krav som vi förväntar oss att medlemmar i samhället förhåller sig till (Goffman, 2011:10). I och med att majoriteten av de som begår brott är män blir normen bland kriminella att vara man (Hollarie, 2008:373, Seal, 2010:24). Detta gör att vi genom Goffmans resonemang kan förstå att kvinnorna i vår studie bemöts som avvikande. Genom att kvinnorna i denna studie besitter egenskaper som samhället inte anser normala stämplas dem då enligt Goffman som annorlunda vilket leder till någon form av utfrysning 3

(2011:10,60). Det är denna stämpling som innebär ett stigma, som används som en benämning på egenskaper som är oönskade (Goffman, 2011:10-12). Kvinnor som begår brott kan ses som dubbelt avvikande i den bemärkelsen att de avviker från samhällets sociala regler genom sina brottsliga handlingar samtidigt som de går emot den normativa femininiteten (Carlen & Worrall, 2004:2). Genom att använda oss av denna teori kan vi få en ökad förståelse för hur det bemötande kvinnorna fått erfara, till följd av föreställningar om den kriminella kvinnan, tagit sig form. 3.2 Stereotypisering I denna studie anser vi att de socialt konstruerade föreställningarna utgör en central del i samhällets bemötande. Enligt Stuart Hall utformas vissa av dessa föreställningar till att bli stereotyper genom en process som han benämner stereotypisering (Hall, 1997:257). Han menar på att stereotyper konstant förändras i och med att de skapas och konstrueras i det sociala samspelet mellan människor. Stereotypisering används för att skapa förståelse för vår värld och innefattar en process där vi kategoriserar individer utefter några få karaktärsdrag såsom kön, klass eller etnicitet. Stuart Hall framför fyra centrala former av stereotypisering, där vi kommer använda oss av tre av dessa vid vår analys av det insamlade materialet (Hall, 1997:257). Eftersom att vi utgår från att konstruerade föreställningar är en stor del av samhällets bemötande är det intressant att analysera informanternas upplevda bemötande i relation till vilka olika typer av stereotypisering som ägt rum för att få en ökad förståelse för varför kvinnorna upplever det bemötandet de gör. Nedan presenteras tre former av Halls stereotypisering som vi anser är relevanta i studien: - Konstruerande av de andra och uteslutning Inom denna stereotypisering fokuserar man på rådande olikheter genom att fastställa de karaktärsdrag som skiljer sig från det normala. Det sker en uppdelning mellan vad som är normalt och det som är onormalt och oacceptabelt. Allt det som är annorlunda och inte tillhör normen utesluts och bidrar till skapandet av en vi och dem känsla (Hall, 1997:258). - Stereotypisering och makt Utifrån den rådande uppdelningen i samhället mellan vi och dem, menar Hall att stereotypisering innefattar en hierarkisk dimension där parter besitter olika mycket makt. Makten att skapa och bibehålla stereotypa föreställningar finns hos de som är 4

mer dominerande och framträdande, vilka riktar sin makt mot de underordnade grupperna (Hall, 1997:258-259). - Fetischism Stereotypisering innefattar en strategi där det sker en objektifiering av individen. Genom att exempelvis fokusera och utgå från enskilda delar hos en individ så objektifieras dessa och får sedan symbolisera hela individen (Hall, 1997:267-268). Vi kan genom användandet av dessa former av stereotypisering få en ökad insikt i vad för form av stereotypisering ett specifikt samhälleligt bemötande härstammar ur och därigenom få en ökad förståelse för varför kvinnorna upplever det bemötandet de gör. 4. Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras den tidigare forskning som har gjorts i relation till vår studie. Det bör framföras att en del av den tidigare forskning som har valts skrevs för flera år sedan vilket har tagits i beaktande genom ett kritiskt förhållningssätt. Vi har förhållit oss till den tidigare forskningen genom en medvetenhet om att det som framförs inte behöver stämma överens med dagens bild. Likaså har det tagits i beaktande att aspekter såsom föreställningar och stereotyper förändras utefter samhällets kontext samt i takt med att ämnet blir mer studerat. Den tidigare forskningen har valts då vi anser det givande att bidra med en mångfald av både äldre och mer nya perspektiv som anses vara relevant i förhållande till vår studie. Detta bidrar i sin tur till en mer övergripande bild samt att vi kan styrka den redan befintliga kunskapen kring ämnet. Vi börjar med att presentera forskning beträffande konstruktioner av föreställningar kring kvinnor som begått brott då vi anser att denna forskning gett oss en god kunskapsgrund om samhällets syn på en kvinna med kriminell bakgrund. Slutligen i detta avsnitt presenterar vi forskning som berör samhällets bemötande av kvinnor med kriminell bakgrund. I denna del presenterar vi delvis Landers studie (2003) Den flygande maran som kan anses vara lik våran studie. Vi anser att vår studie skiljer sig från denna då våra informanter lagt sin kriminalitet och sitt missbruk bakom sig, medan kvinnorna i Landers studie var inne i ett missbruk under tiden för intervjuerna. Vår studie kan därmed bidra med ett annorlunda perspektiv och andra reflektioner genom att vi dels får inblick i informanternas upplevda bemötande under deras period av kriminalitet och missbruk. Samt att vi även får ta del av deras upplevelser kring att idag bli bemött som en kvinna som har varit kriminell och haft en missbrukarproblematik. 5

4.1 Konstruerade föreställningar om kriminella kvinnor Ester Pollack (2001) har gjort en studie med titeln En studie om medier och brott där fokus riktas mot medias roll och deras delaktighet i skapandet och förstärkningen av olika fördomar, föreställningar, attityder och rasism (Pollack, 2001:81). Medias överdrivna stereotypisering förvandlar deras bild till en verklighet där de bekräftar de föreställningar om avvikare som de själva har skapat (Pollack, 2001:81-83). En av Pollacks delstudier var att se på hur kvinnor presenterades i medier år 1975. Resultatet av den studien var att kvinnan som gärningsperson ofta målades upp som offer och att man valde att skildra hennes bakgrundshistoria (Pollack, 2001:203). En skötsam flicka kunde ha lockats in i knark kretsar där lockelsen var en man, vilket ansågs vara orsaken till de brottsliga handlingarna kvinnan utfört (Pollack, 2001:206-208). Dessutom framgick det att kvinnan kunde skildras som ett offer för psykisk sjukdom eller för befallningar av sin manliga partner, samt att de i media ofta beskrevs i relation till sina kriminella partners (Pollack, 2001:210,214). Även Seal (2010) fann att man valde att porträttera kvinnor som offer i diskurser kring välkända fall av mord, men hon ansåg att detta bara gjordes så länge kvinnorna och deras handlingar gick att förstå i förhållande till en acceptabel femininitet eller psykisk sjukdom (Seal, 2010:8). I sin studie Woman, murder and femininity studerar hon diskurser kring välkända fall och kunde hitta fem typiska genusrepresentationer kring kvinnor som mördat. De genusrepresentationer som gick att förstå i förhållande till en acceptabel femininitet eller psykisk sjukdom var The respectable woman och The muse or mastermind dichotomy. I The respectable woman ansågs kvinnorna varken hotfulla eller farliga medan de i The muse or mastermind dichotomy skildrades, delvis likt det resultat Pollacks delstudie fick, som offer för sin mans inflytande och mördar på grund av detta eller den som själv är dominant och styr sin man i gärningen (Seal, 2010:38,63). En av de genusrepresentationer Seal fann var The damage personality som utgick från kvinnlig patologi med fokus på felaktig biologi. Man talade om PMS 1 och BWS 2 även om BWS inte finns i den kvinnliga kroppen så anses det vara ett syndrom som endast kvinnor påverkas av (Seal, 2010:50). Denna genusrepresentation liknar ett av resultaten av Noh, Lee och Felteys (2010) studie Delinquent Girls där de kodat 250 amerikanska och kanadensiska tidningsmedier mellan åren 1978-2002 för att se hur media skildrar misshandlade kvinnor som valt att mörda sina manliga partners som utsatt 1 Premenstruellt syndrom 2 Battered Woman syndrome. En temporär galenskap vid tillfället av handlingen som en konsekvens av den misshandel som kvinnan fått stå ut med i flera år (Chancer, 2014:599) 6

dem för psykiskt och fysiskt våld (Noh, Lee & Feltey, 2010:111). I majoriteten av artiklarna porträtterades kvinnan som irrationell och galen där man menade att hennes beteende var en produkt av psykiska tillstånd såsom BWS eller PTSD 3, vilket ursäktade hennes beteende (Noh, Lee & Feltey, 2010:120). Detta fann även Chancer (2014) i sin studie Media, gender, sex and crime (Chancer, 2014:599). Det framkommer även vanligt att skildra gärningen kvinnan begått som en hämndaktion där hon porträtterades som en manipulativ, kallblodig mördare där man talade i termer om henne som ond (Noh, Lee & Feltey, 2010:120). Denna skildring går att likna med en av Seals genusrepresentationer The Witch, där medelålders eller äldre kvinnor som anklagas för flera mord anses som mer hotfulla och farliga än yngre kvinnor som begått liknande brott (2010:73). Vidare framför Seal att de kvinnor som var svåra att förstå i förhållande till en acceptabel femininitet istället skildrades som onda och bortom mänsklig förståelse (Seal, 2010:2, Worrall, 2002:96). Den sista av Seals genusrepresentationer är The masculine woman där våld anses vara maskulint och därigenom anses kvinnor som mördar vara maskulina (2010:24). Detta på grund av att det är svårt att kategorisera kvinnor som brukat våld till offer och man väljer då istället att förneka deras femininitet (Chancer, 2014:599). Likaså i Karlssons och Petterssons (2003) studie Fokusgruppsintervjuer med med ungdomar om genus och våld väljer ungdomar att beskriva flickor som slåss som maskulina och att det finns en betydligt mer tolerant inställning till pojkar som brukar våld. Resultatet blev även att flickor som brukar våld ses som sjuka och avvikande (Karlsson & Pettersson, 2003:24,25,33). Resultat liknande detta fann även Worrall (2002) i sin studie Offending women där fyra utav de femton kvinnorna hon studerat anses ha begått okvinnliga brott såsom skadegörelse och våldsamt motstånd vid gripande, där det fanns ett aggressivt beteende inblandat i händelsen som anses okvinnligt (Worrall, 2002:38). I denna studie fann hon även att det fanns en misstänksamhet mot de kvinnliga informanterna för att vara dåliga mammor samt att de ofta beskrevs med ord som uppmärksamhetssökande, manipulativa, psykopatiska, samt med personlighetsstörningar och överdrivna dryckesvanor (Worrall, 2002:42,50). 4.2 Bemötandet av kvinnor med kriminell bakgrund Lander (2003) har gjort studien Den flygande maran i vilken hon har följt åtta narkotikabrukande kvinnors liv och hon skildrar i studien deras relation till samhället och hur 3 Posttraumatiskt stressyndrom, på engelska posttraumatic stress disorder 7

de har blivit behandlade som avvikande samt vad detta har gett för konsekvenser för deras liv och självbild (Lander, 2003:2-4). Kvinnornas liv och levnadsförhållanden betraktade Lander som ett resultat av en social exkluderingsprocess som anses hänga samman med samhällets nuvarande avvikelser- och genuskonstruktioner (Lander, 2003:243). Kvinnorna i studien upplevde att samhällsinstitutioner ofta betraktade dem med misstro och erbjöd dem särlösningar på deras problem just för att de var avvikande. Lösningarna kunde vara behandling i form av terapi som skulle ge dem insikt i sina problem vilket i sin tur skulle leda till att allt löste sig (Lander, 2003:244,249). De ansåg sig behandlas som mindre vetande om sina egna behov då de exempelvis på olika institutioner för enbart kvinnor fick lära sig sy, laga mat, måla, etcetera (Lander, 2003:250,286). Detta fann även Myers och Wakefield (2014) i deras studie Sex, gender and Imprisonment där de delvis undersökt genus och erfarenheter av att sitta på anstalt i USA. Det framkom att de program, om så erbjuds, som fanns för kvinnor på anstalt oftast fokuserade på att lära kvinnorna hemkunskap eller att förbättra deras föräldraskap (Myers & Wakefield, 2014:583). Kvinnorna i Landers studie återgav även att deras bemötande av socialtjänsten var i form av dem som icke fungerande mammor och att de hos socialtjänsten inte ansåg vara något värda varken som kvinna eller moder (Lander, 2003:259). Emellertid framkom det både för- och nackdelar med de fördomar som kretsade kring den missbrukande kvinnan. Det ansågs lättare för kvinnor än för män att få någon form av boende, erbjudas behandling eller beviljas ekonomiskt bistånd. Dock ansågs det svårare för kvinnor att få möjlighet till arbete eller utbildning, där deras uppfattning var att de kontrollerades i högre utsträckning än män samt att både polis och socialtjänst var snabbare med att LVM-anmäla 4 (Lander, 2003:266). En klar fördel som togs upp i studien var att det var lättare för kvinnorna att lägga upp ett försvar med argumenten av att de kunde anses som offer för droger, män och sociala förhållanden vilket kunde resultera i ett lägre straff (ibid). Curry (2014) fann i sin studie The Benefits and Penalties of Gender for Criminal Justice Processing Outcomes Among Adults and Juveniles att kvinnor tenderar att få mildare straff än män i en straffrättslig process. Det var exempelvis mindre sannolikt för en kvinna att dömas till fängelse än vad det var för en man, samt att i fall då fängelsestraffet ändå utdömdes så var det kortare än vad det var för männen (Curry, 2014:558,563). I Carlen och Worralls studie (2004) diskuterar de samhällets föreställningar kring femininitet och brottslighet i relation till 4 Lag om vård av missbrukare i vissa fall 8

behandlingen av kvinnliga fångar. Mot bakgrund av att kvinnan bryter mot våra föreställningar i dubbel utsträckning så bidrar det till en annorlunda behandling. Dels genom att de i fler fall ansågs vara i behov av psykisk vård snarare än fängelse. Dessutom skedde det en särbehandling av kvinnorna i fängelset där man bland annat antar att kvinnorna är i behov av terapi och andra hjälpmedel för att få bukt på sitt psykiskt instabila tillstånd (Carlen & Worrall, 2004:10). Likaså visade det sig att kvinnorna i förhållande till männen ansågs inneha ett större ansvar för sina eventuella barn där de anses bära ett större ansvar för barnens uppkomna lidande till följd av sin mammas fängelsedom (Carlen & Worrall, 2004:17). 5. Metod I detta avsnitt börjar vi med att presentera den vetenskapliga- respektive den kunskapsteoretiska utgångspunkt vi utgått ifrån i denna studie. Därefter följer en översikt av studiens metodologiska genomförande samt en argumentation av vårt metodval och hur detta är sammankopplat till studiens syfte. Vi presenterar även vårt urval av informanter och vilka avgränsningar vi gjort. Till sist framför och diskuterar vi även betydelsefulla aspekter kring etik och vetenskaplig kvalité i förhållande till denna studie. 5.1 Vetenskapsteoretisk och kunskapsteoretisk utgångspunkt Vi har i denna studie utgått från den vetenskapliga inriktningen fenomenologi där man ser individen som meningsskapande. Synsättet inrymmer vikten av att varje individ ger en egen tolkning utifrån dennes egna erfarenheter och förförståelse (Brinkmann & Kvale, 2015:44-45). Vi finner den fenomenologiska utgångspunkten som lämpligt i relation till studiens syfte, där vi vill föra fram och förmedla en förståelse utifrån kvinnornas egna livsvärldar. Studiens insamlade material kommer därmed att bestå av olika berättelser kring hur de anser att de har blivit bemötta av samhället utifrån deras egna individuella värderingar och upplevelser. Vidare förespråkar fenomenologin att ren kunskap aldrig kan nås eftersom att kunskap om ett fenomen förmedlas genom olika individers subjektiva erfarenheter (Brinkmann & Kvale, 2014:46). Utifrån epistemologisk utgångspunkt ser vi därmed vår insamling av studiens empiri som en process där vi precis som intervjupersonerna är med och konstruerar den kunskap som erhålls (Brinkmann & Kvale, 2014:71-72). Som forskare besitter vi en egen förförståelse när det exempelvis gäller vilka föreställningar och normer som finns kring kvinnor som begått brott samt hur dessa kan ha påverkat det bemötande kvinnorna har 9

upplevt. I denna studie är vår hypotetiska utgångspunkt att kvinnorna har upplevt ett annorlunda bemötande till följd av deras kriminella bakgrund än om de inte hade begått brott. 5.2 Urval I denna studie har vi använt oss av ett snöbollsurval vilket innebär att vi tog kontakt med personer som ansågs relevanta för studien och som därefter hjälpte oss vidare med ytterligare kontakter till intervjupersoner (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011:43). Denna urvalsmetod ansågs som lämplig då vi tidigt i studien blev medvetna om att det var svårt att på annat sätt komma i kontakt med kvinnor som begått brott. Vi valde att höra av oss via e-post och därefter på telefon till olika ideella organisationer som vänder sig till kvinnor som har en bakgrund av kriminalitet och missbruk, för att där komma i kontakt med fyra informanter. En av våra informanter fick vi tag på via bekanta och hon hade därmed ingen kontakt med de andra intervjupersonerna eller de ideella organisationerna. Vidare kan snöbollsurvalet vara problematiskt i och med risken av att de intervjupersoner som vi får tag på utifrån rekommendationer känner till varandra av olika anledningar. Det kan i sin tur bidra till flertalet problem, där exempelvis informanternas anonymitet inte kan garanteras fullt ut (Vetenskapsrådet, 2002:12). Dessutom upplevde vi det problematiskt att fråga intervjupersonen om ytterligare kontakter när denne precis hade delgett oss sin version av ämnet. Detta på grund av att det kan ge vår informant intryck av att dennes svar inte var tillräckliga. Samtidigt ansåg vi att vår valda urvalsmetod var ett motiverat tillvägagångssätt för att få tillgång till informanter (Bryman, 2011:434). 5.3 Intervjuguide Vid genomgången av tidigare litteratur kring ämnet och planeringen av intervjun väcktes många intressanta infallsvinklar som utgjorde en central del i utformningen av teman och frågor i intervjuguiden. Vi utgick i intervjuguiden utifrån två olika huvudteman, där det ena var upplevda föreställningar om kvinnor som begått brott. Detta tema valdes för att få fram deras upplevelser av vilka föreställningar och normer som finns i samhället gällande kvinnlighet och brott. I och med att det inte finns någon garanti att våra informanter anser sig blivit bemötta utifrån de föreställningar som presenterats utifrån den tidigare forskningens resultat, så bidrog det till att vi även lät kvinnorna reflektera kring sina egna upplevelser om detta. Därefter följde temat det upplevda bemötandet där vi ställde frågor gällande deras upplevda bemötande från samhället mot bakgrund av deras tidigare kriminalitet. 10

Intervjuguiden var givande att ha på många sätt, där vi bland annat innan intervjun kunde förbereda oss och sammanställa en övergripande bild av vad vi ville få ut av intervjuerna (Bryman, 2011:419). Dock bör det framföras att vi förhöll oss sparsamt till intervjuguiden under samtliga intervjuer genom att frågorna ställdes mer spontant i samtalet med intervjupersonerna. Samtalen under intervjuerna fortsatte på bra av sig själva, vilket bidrog det till att ordningsföljden i intervjuguiden kastades om och där våra informanter tog upp nya intressanta ämnen som öppnade upp för andra följdfrågor. 5.4 Genomförande I denna studie har vi valt att använda oss utav kvalitativa intervjuer som metod för materialinsamling. Metodvalet togs i relation till studiens syfte då intervjuer är ett passande tillvägagångssätt för att ingående skapa en förståelse av kvinnornas upplevelser och reflektioner kring vårt valda ämne (Brinkmann & Kvale, 2014:17). Vi har i denna studie intervjuat fem kvinnor som alla har ett kriminellt förflutet. En intervju genomfördes med två kvinnor samtidigt medan de resterande tre intervjuerna genomfördes individuellt. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer där vi innan med hjälp av en intervjuguide utformade centrala teman och frågor, samtidigt som det var tillåtet att ställa andra spontana frågor under intervjuns gång. Den här typen av intervju ansågs som lämpligt då upplägget besitter en flexibilitet som främjar ett avslappnat klimat där man kan fånga upp informantens egna reflektioner (Skinner, 2012:107-108). I en intervjustudie bör man även reflektera över den intervjuareffekt som kan uppkomma. Faktorer såsom intervjuarens kön, etnicitet och sociala bakgrund kan påverka de svar som informanterna väljer att ge (Bryman, 2011:229). Man kan alltså säga att våra kroppar aldrig är neutrala utan påverkar den intervjusituation man som intervjuare befinner sig i (Brinkmann & Kvale, 2014:131). Vi kan därför inte bortse från att de svar som vi fått genom dessa intervjuer kan vara utifrån vad våra informanter tror att vi förväntar oss av dem (Bryman, 2011:224, Brinkman & Kvale, 2014:127). Vad som intervjupersonerna tror är ett socialt önskvärt svar varierar beroende på kontexten och våra egenskaper som intervjuare (Bryman, 2011:224). I och med att vi är kvinnor och har en eftergymnasial utbildning inom ämnet kriminologi, har vi varit medvetna om att det kan ha gett oss annorlunda svar från våra informanter gentemot vad en person med andra egenskaper skulle ha fått. Detta går även att förstå utifrån vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt fenomenologin, där vi som intervjuare skapar olika interaktioner med respektive informant 11

vilket kan medföra en variation av den kunskap som sedan erhålls (Brinkmann & Kvale, 2014:49). Vid planeringen av intervjun kom vi fram till att vi båda skulle vara delaktiga och ställa frågor. Det valet gjordes i och med att vi ser möjligheten att vara två under intervjuerna som en tacksam fördel för att kunna samla in så mycket information och intryck som möjligt. I och med att vi besitter olika kunskaper och synvinklar kring ämnet bidrog det till att den ena av oss kunde komma på en intressant fråga som den andra kunde ha missat. Å andra sidan hade vi en fundering kring att det för intervjupersonen kan bli förvirrande och hämma samtalet att ha två intervjuare som ställer frågor. Likaså finns det risk för att det kan leda till en förstärkning av makt symmetrin av att vi är två mot en och bidra till att intervjupersonen känner sig otrygg och underlägsen i den rådande intervjusituationen (Trots, 2010:67). Under intervjuerna upplevde vi dock inte denna maktaspekt som problematiskt utan upplevde att samtliga intervjupersoner vara trygga i situationen. Samtidigt blev det tydligt för oss att vi som intervjuare innehar makt genom att vi vid intervjuerna bestämmer ämne, riktning och när samtalet kan anses färdigt (Brinkmann & Kvale, 2014:52). Dessutom är det vi som kommer att analysera materialet och innehar makten att tolka utefter vår nådda förståelse (ibid). Tre av intervjuerna genomfördes i de ideella organisationernas egna lokaler. Att få möjlighet att genomföra intervjuerna där upplevde vi som en stor fördel, då vi upplevde att platsen symboliserade en hemtrevlig och trygg känsla för den intervjuade vilket i sin tur gynnande samtalet. Dock genomfördes en intervju i ett av intervjuarens egna hem på grund av att det uppkom förhinder som gjorde att vi inte kunde genomföra intervjun hemma hos intervjupersonen som planerat. Under denna intervju upplevde vi att stämningen inte riktigt blev densamma som resterande intervjuer då intervjupersonen i början gav uttryck för en viss osäkerhet vilket kan ha att göra med att plasten var ny och främmande för denne. Men allt eftersom tiden gick öppnade sig intervjupersonen mer och vi upplevde att denne blev mer trygg i situationen. Vid analysen av materialet var transkriberingen en viktigt moment för att komma nära inpå materialet och göra en korrekt analys (Brinkmann & Kvale, 2014:220). Vi valde att genomföra transkriberingen kontinuerligt allt eftersom intervjuerna genomförts. Detta upplevde vi gav möjlighet till att i ett tidigt skede börja analysera materialet och bli medveten om viktiga teman som skulle va intressant att gå djupare in i under de intervjuer som återstod (Bryman, 2011:429-230). Vi valde att återge intervjuerna ordagrant och tog endast bort vissa 12

språkliga upprepningar för att underlätta vidare analys. Mot bakgrund av att transkriberingen är ett tidsmässigt krävande moment (Bryman, 2011:429) valde vi att dela upp transkriberingen av intervjuerna mellan oss där vi i majoriteten av fallen tog hälften var av en intervju. Emellertid insåg vi att det kan bli problematiskt att dela upp transkriberingarna då det finns risk att man transkriberar olika och att man missar eventuella ord som kan vara av betydelse (Brinkmann & Kvale, 2014:221). Dock kunde vi båda ta del av alla transkriberingar som gjorts och där vi läste igenom och gemensamt diskuterade det som stod. Vid analysen av vårt material valde vi att använda oss av en tematisk analys i vilken man lägger tyngd på vad som sägs för att sedan kategorisera in det i olika teman (Bryman, 2011:527). Våra teman valdes utifrån dess relevans i relation till studiens syfte och frågeställningar. Den tematiska analysen ansågs som ett passande tillvägagångssätt då vi under intervjuerna berörde olika ämnen som blev riktlinjer i den vidare analysen och där vi i sin tur kunde skapa subteman som föll sig naturligt under analysens gång (Bryman, 2011:528). 5.5 Avgränsningar Vi har i denna studie valt att avgränsa oss till intervjupersoner som har haft en tidigare kriminell livsperiod som de uppger att de har lämnat bakom sig. Denna avgränsning gällande att kvinnorna ska ha haft en kriminell bakgrund anser vi som viktigt för att de ska kunna identifiera sig med ämnet och på så sätt bidra med givande information gällande deras upplevda bemötande av samhället. Denna avgränsning blir av intresse då vi utgår från att det kan bidra med ett annorlunda perspektiv än om man fortfarande befinner sig i kriminalitet. I och med att våra informanter vid intervjuerna har kunnat få en viss distans från sin kriminalitet samt att de kunnat bearbeta sitt upplevda bemötande från kriminaliteten under en längre tid, kan i sin tur ge oss mer djupgående reflektioner kring ämnet. 5.6 Forskningsetiska aspekter Det är av vikt att vi som forskare sätter de vetenskapliga vinsterna av studien i relation till huruvida studien kan tillföra intervjupersonerna skada. De etiska principerna argumenterar för att en forskningsstudie ska göra gott och där risken till skada hos informanterna ska vara så liten som möjligt (Vetenskapsrådet, 2002:5, Brinkmann & Kvale, 2014:110). Samtliga intervjuer började med frågan om samtycke till att medverka i studien samt inspelning av intervjun, för att sedan framföra information om att de har rätt till att när som 13

helst avbryta sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2002:9). Vidare togs även hänsyn till informationskravet där vi framförde information om studien och intervjupersonens egna villkor, såsom att det är vederbörande som avgör vilka frågor som denne vill svara på (Vetenskapsrådet, 2002:7). Vid vår studie fann vi ett etiskt problem i förhållande till att vårt valda ämne kan upplevas som känsligt för intervjupersonen att samtala om, då det finns risk för att frågor kan komma att beröra känsliga och jobbiga upplevelser från intervjupersonens tidigare kriminella liv. Vi upplevde det därmed av vikt att informera kvinnorna om de etiska aspekterna vi förhåller oss till (Vetenskapsrådet, 2002) samt studiens syfte av att vi inte är ute efter att beröra vilken typ av brott denne har begått. Samtidigt hände det att intervjupersonerna i vissa fall själva tog upp information gällande deras brottslighet som var av känslig och etiskt problematiskt karaktär. Detta förhöll vi oss till genom att vara noggranna i vår redogörelse av empirin och att inte ta med sådant som kan anses vara till skada för individens anonymitet och dess konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2002:12). Mot bakgrund av de etiska kraven valde vi även att ge intervjupersonerna fingerade namn samt att vara återhållsamma med information som skulle kunna skada kvinnornas anonymitet (Bryman, 2011:431). Detta delvis på grund av att det tydligt framkom att det är få kvinnor som är verksamma inom dessa ideella organisationer vilket bidrar till att många i viss mån kan känna till varandra. Vidare har nyttjandekravet upprätthållits genom att vi på ett omsorgsfullt sätt handskats med den insamlade empirin och att den endast har använts i denna forskningsstudie (Vetenskapsrådet, 2002:14). 5.7 Vetenskaplig kvalité Utifrån begreppet validitet anser vi oss genom dessa intervjuer kunna besvara studiens frågeställningar. Detta kan emellertid vara svårt att avgöra då vi omöjligt kan veta tillförlitligheten i informanternas uttalanden (Brinkmann & Kvale, 2014:301). Vi har emellanåt fått använda oss av ledande frågor under intervjuerna för att tydliggöra och bekräfta informanternas redogörelser, vilket man skulle kunna anse prövar tillförlitligheten hos intervjupersonernas svar och därigenom stärka studiens reliabilitet (Brinkmann & Kvale, 2015:214). I och med vår användning av ledande frågor under intervjuerna finns det risk att vi påverkar informanternas svar och att dessa därmed inte speglar deras upplevelser på ett sanningsenligt sätt. Därmed kan ledande frågor påverka reliabiliteten negativt genom att inverka på möjligheten att reproducera lika resultat vid en annan tidpunkt (Brinkmann & Kvale, 2014:295). Vi har försökt stärka studiens reliabilitet genom att på ett omsorgsfullt sätt 14

handskas med den insamlade empirin och återge denna på ett sanningsenligt och korrekt sätt (ibid). Likaså har vi i vår forskarroll strävat efter att vara reflexiva genom att tydligt framföra hur vi kan ha påverkat studien, såsom vår påverkan på intervjupersonerna och kunskapsproduktionen (Brinkmann & Kvale, 2014:292). Delvis mot bakgrund av att vi utgår från att den insamlade empirin härstammar ur en egen kontext och socialt samspel, så bidrar till att studien inte kan generaliseras i högre grad. (Bryman, 2011:49). Studiens primära syfte är att ge en inblick i hur fem kvinnor har upplevt samhällets bemötande och på så sätt är det varken möjligt eller i vårt fokus att främja en generaliserbarhet. Vi har genomgående i denna studie försökt att förhålla oss till en hantverksskicklighet och främja en transparens genom att tydligt redogöra för samtliga steg i studien (Brinkmann & Kvale, 2015:296,298, Sohlberg & Sohlberg, 2009:20). 6. Analys och resultat I det här avsnittet presenteras vår tematiska analys av det insamlade materialet samt de resultat vi kommit fram till utifrån huvudtemat: det upplevda bemötandet. Under detta huvudtema kommer separata underteman presenteras för att på ett strukturerat och tydligt sätt kunna redogöra för vår analys. Underteman är som följer: kvinna och kriminell, mamma och kriminell, avståndstagande och konstruerandet av de andra, offerrollen och man är inte riktigt normal. Analysen inrymmer även reflektioner kring hur vi tolkar och kopplar kvinnornas upplevda bemötande i relation till den tidigare forskningen samt de teoretiska utgångspunkterna som presenterats ovan. 6.1 Presentation av informanter Majoriteten av våra informanter är i medelåldern 5 och har haft flertalet år i kriminalitet och missbruk. Sofia skiljer sig från de övriga informanterna då hon begick brott under en kort period i sin ungdom som endast sträckte sig runt ett år. Hon är i tjugofemårsåldern och är den enda av informanterna som inte haft en missbrukarproblematik. Malin och Tove började likt Sofia begå brott i sin ungdom för att sedan fortsätta med kriminalitet i över två decennium där ett narkotikamissbruk även tillkom. Eva och Lisa började med kriminalitet senare i livet vilket var till följd av narkotikamissbruk och hemlöshet. Det var även dem som senast hade kommit ut ur sin kriminalitet där Eva under tiden för intervjun fortfarande befann sig i en process av att få boende och komma tillbaka till ett stabilt liv. Det fanns en variation hos våra 5 Vi definierar medelåldern som 35-50 år 15

informanter gällande vilken typ av brott som hade begåtts men där alla utom Sofia hade begått brott som var narkotikarelaterat. Malin var den enda av våra informanter som inte blivit dömd för något brott. 6.2 Det upplevda bemötandet 6.2.1 Kvinna och kriminell Kvinnorna upplevde det som svårt att tala om sina kriminella erfarenheter då de ansåg sig bli bemötta som om de fortfarande var kriminella. Sofia valde att uttrycka det som att man blir dömd för att vara en sån. Alla kvinnor skildrade att de valde att inte berätta om sin kriminella bakgrund till personer som inte kände dem väl då de upplevde sig bli stämplade som någon som inte stämmer in på deras nuvarande identitet. Malin som valde att flytta till en ny stad när hon beslutade att sluta med kriminalitet upplevde det omöjligt att övertyga sina gamla vänner och bekanta i sin hemstad om att hon förändrats. Jag kommer alltid ha den stämpeln för de har redan dömt dig typ. [ ] de gamla jag kände då som dömde mig hemma i [hemstad], det spelar ingen roll vad, jag kommer aldrig kunna övertyga dem om att jag har förändrats. [Malin] I och med detta avvaktar de med att återge sin bakgrund tills de känner sig säkra på att personen ifråga har en stabil bild av vilka de är idag så att deras historia inte påverkar deras relation. Jag berättar inte direkt, jag avvaktar lite. Så de får en bild av den jag är idag och inte den jag var förr. Men sen om jag vet att den här kontakten kommer vara lite längre så brukar jag ofta säga till typ dem jag lär känna att jag jobbar på [ideell organisation]. Och då börjar de är inte det? de frågar lite sådär men de vet också att om man är här så försöker man förändra. [Malin] Tove berättar hur hon valde att inte berätta om sin tidigare kriminalitet till hennes och pojkvännens gemensamma bekanta och vänner med hänsyn till sin pojkvän som hon ansåg inte kunde stå för hennes bakgrund. Hon menade att han inte ville att det skulle komma fram då han ansåg det som väldigt genant att hon som kvinna har varit kriminell. Han var då rädd för att deras vänner skulle se henne som labil och indirekt se honom som sämre. Liksom, hur kan du som kvinna begå brott?, tanken blir att man är en sån grottmänniska och är helt psyksjuk liksom. [Tove] Hon berättade vidare om en parmiddag hon var på tillsammans med sin pojkvän där de kom in på ett samtal gällande tänder. En annan av kvinnorna hade haft tandställning och Tove 16

valde att berätta om att hon har en del implantat. Hon hinner inte berätta att de implantat hon har beror på att tänderna förr blivit utslagna till följd av att hon tidigare blivit misshandlad innan pojkvännen avbröt i rädsla för att hon skulle avslöja något om sin tidigare kriminalitet och drogmissbruk. [ ] så vi kom då att prata om tänder och vad jobbigt det var medan man höll på. Jag sa jag har ju implantat Ja, säger han då [pojkvännen] för hon har ju vart misshandlad [ ] snabbt säger han det för att han inte vill att det skall komma fram att jag varit missbrukare, för då hade jag ju vart, fattar du vilken nerknarkad jävla kärring som inte ens har tänderna kvar liksom. [Tove] Detta upplevda bemötande av att ständigt bli dömd av sin tidigare bakgrund anser vi överensstämmer med upplevelsen av att aldrig vara en vanlig kvinna som skildrades i Landers (2003) studie. Flertalet av hennes informanter upplevde sig bemött som någon särskild, även när de valt att sluta använda droger då deras bakgrund aldrig skulle gå att radera från alla myndighetspapper. (Lander, 2003:167). Vi anser att detta går att likna med kvinnorna i denna studies upplevelser av att ständigt bli bemött som om de fortfarande var kriminella även om de lagt sin kriminalitet bakom sig. Flertalet av kvinnorna berättade även om hur de upplevde det bemötande de fick från manliga kriminella när de själva begick brottsliga handlingar. Informanterna menade på att det inte var lätt som kvinna att ta sig in på den kriminella arenan då de hela tiden blev motarbetade av den normativa synen på femininitet. Tove upplevde att hon inte nådde upp till samma status som män som begick brott just av den anledningen att hon var kvinna. Men sen, när jag gick in i den kriminella världen som tjej så räcker det inte bara att vara kriminell, utan du måste vara sju gånger jävligare än killarna. [Tove] Detta menade hon kunde visa sig när hon exempelvis skulle kräva tillbaka pengar av personer som var skyldig henne och att hon då bemöttes med en inställning av att hon som tjej inte kan förvänta sig att hon prioriteras. [...] ska man ha pengarna tillbaka och då blir det liksom så här aa men jag ska ha mina pengar, ja men du lilla flicka, jag lånade av honom före dig så han får sina pengar före dig. [...] Då är jag ju tvungen att någonstans markera i det. [Tove] Malin menade likt Tove att kvinnor som är kriminella inte får samma status som män för samma typ av gärningar. Hon menade att kvinnor har mer att bevisa för att få känna tillhörighet. Hon berättade om när hon själv började begå brott och var tillsammans med en 17

kille som hon ansåg väldigt tuff och hur hon hade en känsla av att behöva hävda sig genom att vara värre än honom för att han skulle se henne som en jämlik. [...] jag ville inte verka mesig och du vet tönt liten tjej [skratt] så jag ville ju också gå till hans nivå. [...] Och då blir det så liksom jag vill ju va bättre än han, visa honom att jag verkligen kan. [Malin] Det upplevda bemötandet som underlägsen gentemot män som begår brott anser vi oss kunna förstå i relation till begreppet normativ femininitet. Vad som anses kvinnligt härrör från tanken om en naturlig modersinstinkt där kvinnor anses vara omvårdande, ansvarskännande och passiva (Lander, 2003:20, Hollarie, 2008:373). Kriminella egenskaper såsom aggressivitet och maktlystnad anses inte feminint utan är mer överensstämmande med normativ maskulinitet (Hollarie, 2008:374). Kvinnor som begår brott avviker därför mer från normen än vad en man som begår brott gör och kan anses malplacerad på den kriminella arenan, vilket skulle kunna vara orsaken till deras upplevda bemötande. Vi anser oss även kunna förstå denna upplevda underlägsenhet i förhållande till stereotypisering och makt som Hall (1997:257) framför som en central form av stereotypisering. Denna stereotypisering innefattar en hierarkisk dimension där kriminella män besitter en mer dominant och framträdande position än kriminella kvinnor. Kvinnorna för fram upplevelser kring hur de genom sina kriminella handlingar var mer underlägsna i förhållande till kriminella män. De blir därmed inom kriminaliteten den underlägsna gruppen i en ojämnt maktförhållande, där kvinnorna blir motarbetade av den makt som innehas av männen (Hall, 1997:258-259). Tove, Lisa och Eva tog alla upp att de upplevde ett bemötande från socialen som om de hade glömt bort hur man utförde de mest alldagliga sysslorna såsom att dammsuga, diska, ta hand om barn samt sköta sin hygien. Till skillnad från Tove upplevde Eva och Lisa att bemötandet ändå var befogat då de på grund av sin hemlöshet ansåg sig glömt bort hur man utförde vissa vardagliga sysslor. Alla tre ansåg emellertid att bemötandet berodde på att de som kvinnor skulle anses kunna dessa sysslor och att de därför fick lärdom i detta på olika institutioner såsom behandlingshem. De ansåg att konsekvensen av detta var att det blev svårare för dem att ta sig tillbaka till ett normalt liv med arbete och studier då de inte fått några förberedelser för detta. Det här är i likhet med det informanterna i Landers (2003) studie upplevde. Samhällsinstitutionerna erbjöd dem särlösningar på deras problem just för att de ansågs sakna den kunskap som normala kvinnor hade. Detta medförde att de fick lärdom i det som samhället utifrån genusföreställningar, förväntade sig att kvinnor skulle kunna (Lander, 2003:244,250,286). Myers och Wakefield (2014) fann, i likhet med Lander, att kvinnor som 18