Folkhälsans rapporter 2/2012. Från integrering till inklusion. Hälsofrämjande för barn och ungdomar med särskilda behov i Kyrkslätt.

Folkhälsans rapporter 2/2012 Från integrering till inklusion Hälsofrämjande för barn och ungdomar med särskilda behov i Kyrkslätt Projektrapport

Innehåll Bakgrund och ramar... 1 Utgångspunkt... 3 Projektet... 6 År 2006: Projektet startar 6 År 2007: Datorn i undervisningen 8 År 2008: Från vision till verklighet 9 År 2009: Materialrummet växer fram 10 År 2010: Projektet avslutas 10 KSR 2012 en grogrund för nya möjligheter...11 Till slut...13 Folkhälsan 2012 Tryckmäklare: ADD Ombrytning: ADD Grafisk byrå ISBN: 978-952-5641-52-3 ISSN: 1797-4534 ISSN (online): 1797-4542

Bakgrund och ramar Gun Andersson och Viveca Hagmark, Folkhälsans förbund Folkhälsan inledde 2006 ett nära samarbete med den grundläggande utbildningen i Kyrkslätt i form av ett femårigt projekt där målet var att utveckla stödet till elever med särskilda behov. Utbildningsväsendet i Kyrkslätt har redan länge arbetat systematiskt med att utveckla specialundervisningen, vilket utgjorde en utmärkt grund för ett gemensamt projekt. Att organisera undervisningen så att den på bästa sätt betjänar både barn med särskilda behov och helheten i skolan är ett kontinuerligt utvecklingsområde. Hur kan man bygga upp undervisningen så att varje individs behov beaktas och hans eller hennes förmågor får utvecklas optimalt? Ur ett hälsofrämjande perspektiv är det avgörande att se möjligheter och styrkor. Framför allt handlar det om samspelet mellan individen och miljön, så att man skapar sociala och fysiska miljöer som är tillgängliga och inkluderande. FN:s generalförsamling godkände 2006 Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vars syfte är att staterna garanterar full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Finland har undertecknat avtalet men ännu inte ratificerat det. En ratificering av detta avtal ingår i nuvarande regeringsprogram. I Finland erhåller 11,4 procent av barnen i grundskolan intensifierat eller särskilt stöd. Av dessa får 3,3 procent intensifierat stöd och 8,1 procent särskilt stöd. (Statistikcentralen 2012) Projektet möjliggjordes tack vare understöd från Samfundet Folkhälsan, som förvaltar Brita Matilda Korkmans fond där avkastningen ska användas till förmån för rörelsehämmade och förståndshandikappade personer som är fast bosatta i Kyrkslätt kommun. Tidigare har medlen använts till punktinsatser, nu ville Folkhälsan på ett mer långsiktigt sätt rikta sig till barn med särskilda behov och nå ut till ett större antal barn och unga med funktionsnedsättningar eller andra specialpedagogiska behov. Genom samarbetet med Kyrkslätts utbildningssektor blev detta möjligt. Samarbetet med skolan kändes mycket lämpligt eftersom Brita Matilda Korkman på grund av handikapp inte själv fick gå i skola i början av seklet. Enligt uppgift var hon en social och öppen person som på det sättet blev utestängd från umgänge med jämnåriga. Samfundets understöd under åren 2006 2010 var sammanlagt 287 000 euro. Förutom personalkostnader utgjorde inköp av pedagogiskt material och hjälpmedel den största posten. Vårt projekt sammanföll med den nationella utvecklingsverksamheten av intensifierat och särskilt stöd (s.k. KELPO) som Utbildningsstyrelsen startade våren 2008 och som fortsätter ännu år 2012. Målet var att implementera den nya specialundervisningsstrategin på lokal nivå. Redan första året 2008 deltog 233 kommuner. 1

Målsättningen med Kelpo var tväradministrativt uppbyggda strukturer och modeller för stödåtgärder och etablering av dem ordnande av utbildning enligt närskoleprincipen förebyggande och tidigt stöd, tidig identifiering av stödbehov och ändamålsenligt stöd effektivering av allmänt stöd för alla elever samt förbättring av intensifierat och särskilt stöd. Intensifierat stöd innebär effektivering av förebyggande, allmänna stödåtgärder, både kvantitativt och kvalitativt, samt undervisning i tillräckligt små grupper. Stödformer är differentiering, stödundervisning, olika former av kompanjonundervisning, specialundervisning på deltid och elevvård. Samarbetet mellan utbildningsväsendet i Kyrkslätt och Folkhälsans förbund kompletterades av nära kontakt med Finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscenter SPERES och Folkhälsans resurscenter. Projektet kom bra i gång tack vare att skolorna inom den grundläggande utbildningen i Kyrkslätt och Folkhälsan från början hade en samsyn om målen och hur förverkligandet skulle ske. Parterna var överens om att engagera personer som redan var involverade i arbetet i stället för att ta in en utomstående projektledare. Budgeten gjordes upp med en projektledare anställd på 50 procent inom Folkhälsans förbund. Två av speciallärarna i Kyrkslätt (Maj-Len Sundholm och Anna-Lena Eriksson) delade på denna befattning. Då de samtidigt fortsatte med sina jobb i skolan betydde det att projektet på ett mycket naturligt sätt inkluderades i skolans övriga verksamhet. Projektledarna kunde också sprida sitt utvecklingsarbete via de lärarnätverk som Folkhälsan upprätthåller. Projektet möjliggjorde att specialundervisningen i de olika skolorna i Kyrkslätt kunde förenhetligas, ett eget resurscentrum för specialundervisningen skapades. För undervisningspersonalen ordnades utbildningar och nytt arbetsmaterial skaffades. Projektet möjliggjorde även att nya tekniska hjälpmedel, med vilka undervisningen kunde breddas och göras mera mångsidig och intressant för eleverna, kunde utprovas och införskaffas. I april 2011 ordnades seminariet Vårt resurscenter som en resurs (se bilaga). I seminariet deltog representanter från sju resurscenter i huvudstadsregionen. Som ett resultat av seminariet beslutades att det skapas ett bestående nätverk som träffas regelbundet. Kyrkslätt tog ansvar för det första sammankallandet vid sitt resurscenter. Projektet begränsas p.g.a. finansieringen till Kyrkslätt, men vi hoppas att också andra kan få inspiration och nyttig information av det speciellt då man förenhetligar specialundervisningen i kommunens skolor och bygger upp ett eget kommunalt resurscenter. Ett stort och varmt tack till Kyrkslätts skolor! Vi är mycket glada över att rektor Mikael Flemmich och biträdande rektor Sonja Nygård aktivt följt med projektet. Tack till handledande lärare Heidi Lindqvist och koordinator Annina Jansson från SPERES och speciallärare Daniel Runeberg och synpedagog Misa Möller från Folkhälsans resurscenter som bidragit med sitt breda kunnande. 2

Särskilt tack till speciallärarna Maj-Len Sundholm och Anna-Lena Eriksson som genomförde projektet! Åren 2011 2015 fortsätter arbetet i Kyrkslätt tillsammans med dagvården med målsättningen att kunna nå barn med särskilda behov redan före skolåldern. SPERES Finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum koordinerar, planerar, tar initiativ till och organiserar stödtjänster för barn och unga i behov av stöd i Svenskfinland. Målgruppen är barn i förskoleåldern, elever i grundläggande utbildning och i andra stadiets utbildning. En särskild målgrupp är barn och unga med hörselnedsättning och dövhet. Till SPERES specialpedagogiska tjänster hör bl.a. att ordna fortbildning med olika specialpedagogiska teman. SPERES är knutet till Svenska skolan för synskadade. Resurscentret fungerar enligt nätverksmodell och samarbetar med andra skolor, intresseorganisationer och föreningar. SPERES ger bl.a. ut Inklusionshandboken, som utkom våren 2003. Folkhälsans resurscenter är en del av Folkhälsan Syd Ab. Folkhälsans resurscenter erbjuder svensk service inom det senaste i AKK (Alternativ & Kompletterande Kommunikation), specialpedagogik och datorstöd. Resurscentret gör utredningar och handleder kring kommunikationshjälpmedel, styrsätt, kommunikativ miljö, datorstyrning, datorstöd, specialpedagogisk miljö och funktionell synanvändning. Bliss-verksamheten i Finland koordineras från Resurscentret. Resurscentret får understöd av Penningautomatföreningen RAY. Utgångspunkt Mikael Flemmich, Winellska skolan Inom det svenska utbildningsväsendet i Kyrkslätt har vi såväl inom special- som allmänundervisningen redan under många år strävat efter att se till varje elevs individuella behov så långt som det bara praktiskt är möjligt. Många gånger har jag fått undrande blickar och frågor då någon velat veta enligt vilken modell specialundervisningen i Kyrkslätt ordnas. Mitt svar har varit enkelt: vi har ingen modell vi har alla tänkbara modeller och ibland några till. Få av de elever som varit intagna i eller överförda till specialundervisningen har fått sin undervisning ordnad på samma sätt som någon annan elev, även om kanske t.ex. utlåtanden och andra saker pekat åt samma håll. Vi har inte velat se utlåtanden som allenarådande och stämplat eleverna enligt dem. 3

Fram till hösten 1998 hade Kyrkslätt en egen specialskola, Finnsbacka skola. Som situationen är i kommuner med ett svenskt elevantal på ca 1 000 betydde det att alla elever med särskilda behov av något som helst slag samlades i samma klasser. Situationen var rätt ohållbar många gånger, eftersom klasserna blev ytterst heterogena. Efter möten med vårdnadshavare och personal drogs Finnsbacka skola in och det var troligtvis den tystaste skolindragningen i Svenskfinland, eftersom i synnerhet vårdnadshavarna insåg att deras barn nu kunde få ut mera av sin skolgång. Ledstjärnan för vårt utvecklingsarbete blev att försöka tillgodose varje elevs behov och en undervisning på en lämplig nivå med beaktande av elevens individuella förutsättningar och utvecklingsnivå. Den största vinsten för dessa f.d. Finnsbackaelever blev nog på den sociala sidan där de nu hade fler klass- och skolkamrater än tidigare. Även på den kognitiva sidan fick eleverna nu mer än tidigare utveckla sina styrkor. Samtidigt med detta utvecklingsarbete pågick ett annat: att skapa en enhetsskola, dagens Winellska skola. I dag har vi sex skolor som ger grundläggande utbildning på svenska i Kyrkslätt. Vi har två skolor med årskurserna 1 4, tre med årskurserna 1 6 och en enhetsskola med årskurserna 1 9. I den skolan koordineras dessutom all specialundervisning, och även smågruppsundervisning för elever med omfattande inlärningssvårigheter ordnas här. Allt mer arbetar vi för att skapa starka svenska inlärningscentrum, där förskoleundervisning och grundläggande utbildning arbetar tillsammans. När det gäller elever med särskilda behov har vi sett det som ytterst viktigt att garantera att det inte ska vara någon skillnad på vilken skola eleven går i. Sakkunskapen ska utnyttjas brett och istället för att flytta elever, strävar vi efter att låta eleverna gå kvar i sin närskola om det bara är möjligt. Allt mer har vi gått från integrering, som upplevs som förlegad som term, till inklusion men en inklusion där varje elevs behov och möjligheter vägs innan man startar arbetet. Då vi inledde det s.k. Kyrkslättprojektet våren 2006 visste väl ingen riktigt var vi skulle stå då det fem år senare skulle vara slut. Målsättningen med projektet var att stöda barn och ungdomar med särskilda behov i Kyrkslätt genom hälsofrämjande åtgärder. En annan målsättning var att utveckla en modell för skolorna som på bästa sätt beaktar elever med särskilda behov. Olika modeller för inkluderande undervisning, nytt material, ny teknik och nya hjälpmedel skulle kartläggas och utprövas. Projekt som ord är kanske fel i sammanhanget, eftersom vi redan innan projektet startade hade tänkt åt det håll som projektet sedan ledde oss och eftersom jag inte ser att det här projektet har något slut. Att Kyrkslättprojektet inleddes blev en bekräftelse för oss att vi tänkt rätt och att vi varit på rätt väg i våra strävanden inom specialpedagogiken. 4

Men det projektet ändå gjorde var att det gav oss alla en rejäl puff framåt: då man blir bekräftad vill man fortsätta med det man börjat och göra det ännu bättre. Det är precis det jag upplever att våra special- och specialklasslärare gjort, och det bästa är att de även fått lärarna inom allmänundervisningen med och på så sätt skapat en bättre förståelse för elever med särskilda behov. Kyrkslättprojektet har dessutom möjliggjort att vi kunna lösgöra två specialpedagoger för att ha tid för utvecklingsarbete och tänka till om hur vi ska gå vidare i olika frågor, något som den annars rätt hektiska skolvardagen sällan medger. Specialpedagogerna har också sammansvetsats till ett välfungerande och initiativrikt team som tar sig an nya utmaningar och där medlemmarna i teamet sporrar varandra och puffar varandra vidare då någon fastnat. I och med att alla speciallärare och specialklasslärare varit med i utvecklingsarbetet har också samarbetet ökat och det har gagnat främst våra mindre skolenheter som nu tagits med mer än tidigare. När det gäller de ekonomiska resurserna har projektet naturligtvis möjliggjort en hel del materialanskaffningar som man annars inte skulle ha kunnat göra, eller i alla fall inte lika fort och lätt som nu under projektet. Även de som arbetat inom projektet har haft fler möjligheter till olika studieresor och fortbildningar. Roligt har det också varit att följa med projektledarna då det varit ute och missionerat. När de väl återvänt hem har de fulla av iver berättat om vad som diskuterats och de har tagit med sig nya infallsvinklar och idéer. Det bästa med penningstödet är utan tvivel det att eleverna fått mer nytt material, nya metoder, nya sätt att se hur man kan överbygga sina svagheter osv. KSR Kyrkslätts svenska resurscentrum och inom KSR, vårt materialbibliotek är ett av de mer synliga resultaten av projektet. Projektet har gett oss veritabla möjligheter att gå vidare i vårt utvecklingsarbete, mycket snabbare än om vi stått där ensamma. Nu har vi vid våra samarbetsmöten kunnat dryfta olika frågor med sakkunniga från såväl skolan, Folkhälsan, Finlandssvenskt pedagogiskt resurscentrum SPERES och Svenska skolan för synskadade för att nämna några av våra samarbetsparter. De här mötena och diskussionerna har upplevts som väldigt viktiga och givande för det fortsatta arbetet. Att sia om framtiden är inte lätt, men jag är glad för de lagförändringar och förändringar i läroplansgrunderna som trädde i kraft 1.8.2011. De visar att vi tänkt rätt. För mig känns det som om de s.k. KELPO-frågorna inte är nya och främmande för oss i Kyrkslätt. Mångt och mycket som nu aktualiserats har vi redan funderat på. Det som gläder mig är också det att specialundervisningen nu lyfts fram på ett helt nytt sätt och att elevens behov ställs i främsta rummet. En struktur som kanske ibland saknats inom det specialpedagogiska arbetet skapas nu på nationell nivå, något som är av yttersta vikt. Det bästa med detta arbete är att det inte tar slut: varje dag för med sig sina nya utmaningar. 5

Projektet Maj-Len Sundholm och Anna-Lena Eriksson, Winellska skolan När projektet körde i gång 2006 fanns det sju svenskspråkiga skolor i Kyrkslätt. Enhetsskolan i centrum som hade ca 700 elever i årskurserna 1 9, dessutom hade kommunen fyra byskolor med årskurserna 1 6 och två byskolor med årskurserna 1 4. Allt som allt gick det ca 1 035 elever i dessa skolor. Målsättningen med projektet var att stöda barn och ungdomar med särskilda behov i Kyrkslätt genom hälsofrämjande åtgärder. En annan målsättning var att utveckla en modell för skolorna vilken på bästa sätt beaktar elever med särskilda behov. Olika modeller för inkluderande undervisning, nytt material, ny teknologi och nya hjälpmedel skulle kartläggas och utprövas. Till projektledare för Kyrkslättprojektet utsågs speciallärare Maj-Len Sundholm och specialklasslärare Anna-Lena Eriksson. Projektledarna var deltidsanställda inom projektet, som hörde till Folkhälsans förbunds ungdomsarbete. En referensgrupp utsågs. I gruppen satt Viveca Hagmark, Per-Erik Weckström, Gun Andersson, Daniel Runeberg och senare Mona-Lisa Möller från Folkhälsan. Annina Jansson och Heidi Lindqvist representerade SPERES (Finlandssvenskt pedagogiskt resurscentrum). Kyrkslätts representanter var Mikael Flemmich och Sonja Nygård. År 2006: Projektet startar Under våren 2006 träffades vi projektledare regelbundet vid sidan av våra ordinarie jobb och diskuterade Kyrkslättprojektet. Vi tog upp våra planer med våra kolleger och även rektorn tog del av våra diskussioner. Trots att vårt arbete i detta skede ännu inte syntes konkret var det mycket bra att få den här tiden för tankearbete. Projektet gav oss möjlighet att forma riktlinjer för specialundervisningen. I det här skedet föddes vår vision. 6

Figur 1. Modell för visionen om hur specialundervisningen kunde utvecklas VISION TEAM Specialpedagogiskt resurscenter SAMARBETE Nya tjänster Omorganisering Projekt Tillbyggnad Nytänkande Rektor Föreståndare Speclärare Speclärare Speclärare Speclärare Specklasslärare Specklasslärare Specklasslärare I vår vision utgick vi från att vi som speciallärare egentligen är ganska ensamma i våra lådor. Vi jobbar alla med våra egna saker, och samarbetet kolleger emellan är rätt så litet. Att tänka om en aning, tyckte vi, kunde leda till att specialundervisningen i Kyrkslätt kunde se helt annorlunda ut. 7

I svenska skolcentrum pågick under året 2006 ett tillbygge och en sanering. Det betydde att specialundervisningen så småningom skulle få nya lokaliteter. Dessutom fanns nya tjänster inom specialundervisningen föreslagna. Genast från starten stod det klart att projektledarna hade litet olika intresseområden och ville jobba med dessa områden inom projektet. Maj-Len var mycket intresserad av datorn inom undervisningen. Anna-Lena igen var intresserad av att på något sätt bokföra det material som finns inom specialundervisningen i kommunen. Tanken om ett specialpedagogiskt resurscentrum fanns försiktigt med i framtidsplanerna. Datorn i undervisningen blev det område vi koncentrerade oss på först. Projektledarna åkte till Stockholm. ID-dagarna, Hjälpmedelsinstitutets Informations- och Demonstrationsdagar, gav oss mersmak för utvecklingen av datorn i undervisningen. ID-dagarna är Sveriges största mässa om ny teknik inom hjälpmedelsområdena kommunikation och kognition. Ett 50-tal utställare bekräftade att datorn är en mycket stort hjälp i undervisningen. Skoldatateken i Sverige presenterade sig på ID-mässan och dessa var intressanta vad gällde våra tankar kring ett specialpedagogiskt resurscentrum. Med medel från projektet kunde vi efter ID-dagarna anskaffa en del IT-material, bland annat anskaffades en del datorprogram som prövades ut av eleverna. Under året deltog projektledarna i flera utbildningar som hade med specialundervisningen att göra. Vi höll våra kolleger á jour och jobbade mycket med att få med hela speciallärarkollegiet i projektet. Vi höll också våra första offentliga presentationer av projektet. En stor del av tiden gick till att planera och skissera upp ramarna för verksamheten under detta första år av projektet. I samband med att tillbyggnaden och saneringen av svenska skolcentrumet blev färdigt fick specialundervisningen enhetliga och ändamålsenliga utrymmen. Ett rum för specialundervisningsmaterialet anvisades. Då kunde den mer konkreta verksamheten komma i gång. År 2007: Datorn i undervisningen I början av året koncentrerade vi oss på Datorn som stöd i undervisningen och skaffade bärbara datorer till alla speciallärare och specialklasslärare. De program som anskaffades provade vi i undervisningen för att sedan kunna utvärdera dem på hösten. I samband med anskaffningen av datorer och program ordnade vi en obligatorisk fortbildning för alla speciallärare och specialklasslärare. Programmet för fortbildningen stödde våra tankar och delområden i visionen. Planeringen av fortbildningen gjordes inom ramen för projektet. På hösten bekantade vi oss med Daisy-material. DAISY eller Digitalt Anpassat InformationsSYstem (Digital Accessible Information SYstem) är en internationell standard för digitala talböcker. Syftet med formatet är att göra tryckt text tillgänglig på ett så användarvänligt sätt som möjligt för personer med läshandikapp, exempelvis synskada och dyslexi. En DAISY-bok består av flera olika typer av filer som tillsammans gör det möjligt att hantera talboken som om den var en vanlig, tryckt bok. Man kan bläddra i den, söka med hjälp av register, innehållsförteckningar, sidnummer, sätta bokmärken m.m. För att utnyttja funktionerna krävs en särskild DAISY-spelare eller en dator med DAISY-programvara. DAISY-böcker lagras vanligen på cd-rom, men det finns 8

även tjänster för nedladdning från Internet. DAISY-formatets ljudfiler är i MP3-format. Till skolorna köptes sex skönlitterära Daisy-paket. I varje paket ingick 8 12 inlästa böcker på cd-skiva + böcker i pappersformat + en Daisyläsare. Utöver Daisy-material hade vi möjligheten att bekanta oss med ett nytt läromedel som heter Solklart. Detta material har utarbetats för årskurs 3 6 och finns i natur och miljö, biologi, geografi, fysik, kemi, historia och religion. Stoffet följer läroplanens allmänna mål. För anskaffande av dessa material stod projektet för största delen av utgifterna. Maj-Len jobbade med Fronter, som är en lärandeplattform på Internet. Ett eget virtuellt rum för specialundervisningen byggdes upp, till en början för endast fyra speciallärare, som testade sidan. Rummet öppnades senare för alla speciallärare. Bokföringen av material inom specialundervisningen diskuterades. Vi funderade över vilket datorprogram som skulle användas och om vi skulle samarbeta med skolbiblioteket. Vi stannade slutligen för Emilda, som är ett finlandssvenskt skolbibliotekssystem för grundskolor och gymnasier. Winellska skolans skolbibliotek använder samma system. De projektansvariga deltog även detta år i flera fortbildningar, bland annat kursen Pedagogisk handledning. Handledning kommer allt mer in i speciallärarens yrkesroll och är en viktig del av utvecklingen. Vi deltog även i en nordisk specialpedagogisk konferens, vilken gav en inblick i de nordiska ländernas specialundervisning. År 2008: Från vision till verklighet Under våren 2008 deltog vi aktivt i olika sammanhang för att berätta om projektet. Vi började med att presentera projektet för klasslärarna och ämneslärarna i Winellska skolan på skolans lärarmöten. Vi bjöds också in på ett rektorsmöte där vi berättade om projektet. I april var vi inbjudna till Folkhälsans lärarnätverksdagar i Åboland och östra Nyland. Dessa tillfällen var mycket positiva och vi upplevde att vi både gav och fick en hel del ny information. I maj deltog vi en fortbildning för att lära oss använda biblioteksprogrammet Emilda. Höstens projektarbete var för Anna-Lena att ta itu med det praktiska genomförandet av införande av material i Emilda. Ett utrymme hade utsetts för våra material och en dator hade köpts enbart för detta ändamål. Allt material i specialundervisningen samlades ihop och bokfördes. Materialkatalogiseringen var tidskrävande. Anna-Lena deltog under hösten i kursen Kollegahandledning. I oktober åkte en grupp specialklasslärare och speciallärare på en studieresa till Skolforum i Stockholm. Skolforum är den största mötesplatsen och inspirationskällan för lärare och skolledare i Sverige som vill utveckla sig själva, sin utbildning och hela skolvärlden. 9

År 2009: Materialrummet växer fram Det praktiska arbetet med Kyrkslättprojektet fortskred. Materialrummet började ta form, kartläggningen av material och införande av materialet i biblioteksprogrammet tog stor del av projekttiden. Arbetet med att utveckla Fronter-plattformen fortsatte och den började fylla en praktisk funktion i verksamheten. Material, information och länkar som är viktiga för specialundervisningen samlades, och ska även i framtiden samlas, på denna sida. I april ordnade Lärum en fortbildning i Solklart för lärare och skolpersonal i Kyrkslätts svenska skolor. Kommunlicens för Solklart skaffades och alla svenska skolor i Kyrkslätt hade nu tillgång till materialet. Daisymaterialet var i flitig användning och nya skönlitterära böcker anskaffades. Utöver dessa anskaffade vi inlästa läromedel åt de elever som hade behov av dem. Vi bekantade oss i samband med detta med Celias, de hörselskadades biblioteks, verksamhet. År 2010: Projektet avslutas År 2010 avslutade vi vårt femåriga projekt. Våren gick i arbetets tecken. Vi förde in material i databasen, Fronter uppdaterades, Daisymaterialet var och är i ivrig användning precis som Solklart. De datorprogram som anskaffades har varit i ivrig användning. Tyvärr börjar de datorer som köptes dra sina sista andetag, men de har också använts ivrigt. På våren ordnade vi inom projektet en utbildning där en representant från Celia kom och berättade om sin verksamhet för intresserade lärare och övrig skolpersonal. Under en av de lärarnätverksträffar som arrangeras av Folkhälsan fick vi stå som värdar för halva dagens program. Eftermiddagen av nätverksträffen berättade vi om vårt projekt för en grupp lärare från västra Nyland. Kyrkslätts svenska resurscentrum KSR var färdigt för invigning hösten 2010. 10

KSR 2012 en grogrund för nya möjligheter Siv Enberg, Kyrkslätts svenska resurscentrum Kyrkslätts svenska resurscentrum, KSR, fortsätter det specialpedagogiska arbetet med nya visioner. En stor satsning har varit inköp av facklitteratur och annat pedagogiskt arbetsmaterial till KSR:s bibliotek. Facklitteraturen är en stor tillgång i utvecklingen av specialpedagogiken och i personalens arbete med att förverkliga förskolans och skolans nya läroplansgrunder, vilka trädde i kraft 1.8.2011. Dessutom har satsningen på inköp av material för barn i behov av stöd i dagvården och förskolan varit extra stor. Användningen av Daisy-böcker, både läromedel och skönlitteratur, är i dag en naturlig del av många elevers vardag. Eleverna är flitiga låntagare av Daisy-skönlitteratur. KSR är därför medlem i Celias svenska boklubb. Vi får varje månad tre skönlitterära verk för elever i olika åldrar. Nästa steg är att KSR blir medlem även i den finska bokklubben. Utlåningen av specialpedagogiska hjälpmedel, material för laborering och konkretisering ökar för varje år i takt med att utbudet ökar. Katalogiseringen av allt inköpt material möjliggör en bättre styrning av resurserna och på så sätt växer utbudet av material något för varje skolår. Nu står vi inför utmaningen att göra KSR mer synligt, så att personalen i kommunens daghem, förskolor och skolor utnyttjar KSR:s resurser i ännu större utsträckning än i dag. KSR:s strävan är fortfarande att fånga upp nya vindar inom specialpedagogiken och att visa vägen för personalen. Det arbetet förverkligar vi bland annat genom regelbundna träffar för kommunens specialbarnsträdgårdslärare och speciallärare. Arbetet pågår också i ett större sammanhang i samarbete med huvudstadsregionens övriga resurscentrum; Resurscentrum i samverkan. I samarbetet deltar Helsingfors specialpedagogiska resurscentrum, Finno resurscentrum, SPE- RES, FDUV, Folkhälsans resurscenter och representanter från Vanda och Grankulla. Samarbetet är ett resultat av seminariet Våra resurscenter som en gemensam resurs, som arrangerades 27 april 2011 av Folkhälsans Förbund. De datorer som inköptes används flitigt i specialundervisningen, likaså är programmen i daglig användning. IT-utvecklingen går dock fort framåt och i dagsläget är behovet av att förnya och utveckla datorns användning i specialundervisningen stort. Här står KSR inför många utmaningar. Speciellt då det gäller elever i de högre årskurserna, årskurserna 7 9, är bristerna ett hinder i arbetet med kommunikation och mediekunskap. Detta är ett stort problem då elever i behov av stöd ofta behöver mer vägledning än övriga för att klara sig i informationssamhället. Men utmaningar är ju drivkraften i utvecklingsarbetet! 11

Kyrkslättprojektet under ledning av Anna-Lena Eriksson och Maj-Len Sundholm fick ett slut, men inte det specialpedagogiska utvecklingsarbetet. De visioner som utformades inom projektet fungerar som KSR:s ledstjärnor ännu i dag och har byggts på med fler nya visioner. I spåret av det femåriga projektet utvecklas och utvidgas KSR:s verksamhet i ett allt större sammanhang. I och med Kyrkslättprojektet skapades möjligheter som i sin tur gett nya möjligheter. Hoppas denna utveckling står i sig och att vi i dag inte ens anar vilka nya möjligheter KSR har då det igen förflutit fem år. Figur 2. Service som Kyrkslätts svenska resurscentrum kan erbjuda i dag Handledning Utlåning av material Dator i undervisning Daisy inlästa läromedel och skönlitteratur Kyrkslätts svenska resurscentrum Konsultation Materialbank Emilda Fortbildning Kartläggning av läs- och skrivsvårigheter 12

Till slut Anna-Lena Eriksson och Maj-Len Sundholm, Winellska skolan Detta projekt har varit en lång väg med både uppförs- och nedförsbackar. Ett projekt som pågår i fem års tid vid sidan av det egna arbetet kräver en hel del motivation. Med facit på hand kan vi säga att det har varit bra att vi var två projektledare i detta arbete. Under en så lång tid som fem år behöver man en person som bollplank och som den som påminner den andra om varför vi i första hand ville göra detta jobb. Det kommer tider då man helt enkelt vill ge upp och det är då man behöver stöd. I vårt fall har stödet kommit från den andra projektledaren och att vi sett att vårt arbete ändå så småningom gett konkreta resultat. Då vi för fem år sedan kastade oss in i arbetet med stor iver väntade vi oss en positiv resa mot ett klart mål. Det blev inte helt som planerat. Vi hade en vision som utgångspunkt för vårt arbete. Den var under hela projekttiden ett bra stöd för oss när vi ibland tvivlade på vårt arbete. Så här i efterhand kan vi konstatera att vi kanske var väl optimistiska och satte upp allt för många olika mål som vi försökte nå. Vi hade också tankar på hur vi skulle förändra hela vårt sätt att arbeta. Det som vi inte då förstod och därför inte tog i beaktande var att stora förändringar är en process som behöver tid. Det går inte bara att gå in i ett arbetslag och säga hur vi tänkt att vi ska göra. En rädsla för förändring och ett visst motstånd hör till alla förändringsprocesser. Efter att vi backat lite och insett vikten av att informera våra kolleger kunde vi jobba vidare med alla bollar vi kastat upp i luften. Vi jobbade med många olika delområden parallellt. Ibland kändes det som om alla bollar föll ner samtidigt och hela situationen kändes hopplös. Då hjälpte det oss att träffas med den andra projektledaren eller med referensgruppen för att klara av att gå vidare. Projektet har i huvudsak varit en positiv upplevelse. Den första ivern och Folkhälsans samt referensgruppens positiva feedback har fått oss att kämpa vidare. Under dessa år har vi fått chansen att komma ut och träffa människor som vi troligen annars aldrig skulle ha träffat. Vi har byggt upp ett nätverk av nya kontakter. Vi har med hjälp av fondmedlen kunnat ge vår dagliga undervisning en guldkant i form av de material som vi nämnt tidigare. Dessutom har vi haft möjlighet att delta i olika utbildningar och evenemang, som även de skulle ha blivit obesökta utan fondens hjälp. Vi kan i dag stolt berätta att vi den 19 oktober 2010 kunde inviga vårt egna resurscentrum, Kyrkslätt svenska resurscentrum, KSR. Resurscentrumet har grundats för att samordna och utveckla de specialpedagogiska resurserna i Kyrkslätts svenska skolor. Målsättningen är att de specialpedagogiska insatserna ska vara likvärdiga i de svenskspråkiga skolorna. KSR är först i barnaskor, men trots att projektet tar slut för vår del fortsätter arbetet med resurscentret. Hur såg vår vision ut då vi började? Har visionen lett till någon förändring? Svaret är ja på många olika plan, men det som vi ser som det viktigaste i hela arbetet är att vi idag inom specialundervisningen kan kalla oss ett TEAM, vi kan verkligen säga VI i dag och detta tror vi absolut att även avspeglas i den undervisning vi ger. 13

Figur 3. Modell över hur sättet att jobba inom specialundervisningen i Kyrkslätt utvecklats till ett team i samverkan med andra resurser JOPO-klassen Inklusion Elevvårdsteam Specialundervisning Specialklassundervisning TEAM Folkhälsanprojekt Lilla klassen Koordinator KELPO I skrivande stund pågår ett nytt femårigt Kyrkslättprojekt, med stöd av Folkhälsans förbund. Denna gång är målgruppen barn i behov av stöd och målet är att utveckla specialdagvården och dagvården i Kyrkslätt. Ett annat av projektets mål är att utveckla KSR så att daghems- och förskolepersonalen kan ta del av och nyttja KSR:s verksamhet och bibliotek. 14

Välkommen till seminariet Våra resurscenter som en gemensam resurs Tid: onsdag den 27 april 2011 kl. 9 15 Plats: Folkhälsans seniorhus, föreläsningssalen, Mannerheimvägen 97, Helsingfors Målgrupp: Personer som planerar kommunala pedagogiska/specialpedagogiska resurscenter, rektorer, speciallärare, lärare, specialbarnträdgårdslärare, organisationsanställda samt övriga intresserade. Målsättning: att presentera befintliga resurscenter i huvudstadsregionen, inspirera till utveckling och samverkan samt utreda möjligheterna att skapa ett nätverk. Seminariet är avgiftsfritt. Anmälan före den 18 april till gun.andersson@folkhalsan.fi Preliminärt program: 9.00 9.15 Kaffe 9.15 9.20 Välkommen Förbundsdirektör Viveca Hagmark, Folkhälsan 9.20 9.40 Våra resurscenter som en gemensam resurs Chef för dagvård och utbildning, Mikael Flemmich, Kyrkslätt 9.40 11.45 De kommunala resurscentren Esbo: Familjeskolan Verksamhetsansvarig Solveig Santanen, Finno resurscenter Helsingfors: Minervaskolans pedagogiska resurscentrum Speciallärare Marina Palmgren och Monica Grann-Lankinen Topelius skola Specialklasslärare Marika Öfverström Kyrkslätt: KSR från vision till invigning Speciallärare Maj-Len Sundholm, specialklasslärare Anna-Lena Eriksson, Kyrkslätt resurscenter KSR Ett specialpedagogiskt teamarbete Speciallärare Siv Enberg Resurscentra under uppbyggnad Skoldirektör Bjarne Mollgren, Grankulla och planerare Mia Eriksson-Pulkkinen, Vanda Sammanfattande diskussion. 11.45 12.45 Lunch och mingel (materialutställning) 12.45 14.00 Hur kan de andra resurscentren samverka med den kommunala verksamheten Ett statligt resurscenter - Svenska skolan för synskadade och SPERES Synpedagog Anne Peltomäki, Handledande lärare Heidi Lindqvist och hörselpedagog Lena Nyström FDUV: Lärum Handledare Ulla-Stina Åman Folkhälsans resurscenter: Specialpedagogik, datapedagogik och kommunikation Speciallärare, synpedagog Misa Möller, specialpedagog Maj-Lis Eriksson, datapedagog Johan Palmén och talterapeut Annette Nylund 14.00 14.15 Kaffe 14.15 15.00 Hur bygger vi upp ett resurscenternätverk i huvudstadsregionen Diskussionen leds av avdelningschef Gun Andersson, Folkhälsan 15.00 Avslutning se också folkhalsan.fi 15