Fakta och myter inom stress - Om kortisol Har stressade personer högt kortisol och vad händer med kortisolkurvan när man blir utmattad? Draken 29 mars 2017 Föreläsare: Ingibjörg Jonsdottir, professor ISM
I denna dragning diskuterade två påståenden (figur 1). Figur 1 Kortisol bildas i binjurarna och är ett av våra livsnödvändiga hormon som har betydelse för många viktiga processer i kroppen t.ex. ämnesomsättning och immunförsvar. Kortisol motverkar bland annat inflammation. Nivåerna är lägst under natten, stiger under morgontimmarna och minskar sedan igen under dagen för att återigen vara låga under natten. Psykiska och fysiska utmaningar som kräver mobilisering av energi leder till att kortisolnivåerna stiger i syfte att bemöta utmaningen (figur 2). När man diskuterar kortisol som stresshormon är det viktigt att skilja på den akuta stressreaktionen och ett långvarigt tillstånd (kroniska effekter).
Figur 2 Omfattande litteratur både från djurstudier och humanstudier visar att höga nivåer av kortisol under längre perioder utan återhämtning är en mycket ogynnsam situation för hjärnan och även andra funktioner. Bland annat påverkas minnesfunktion och ämnesomsättningen. Utifrån stressperspektiv är kortisol således en viktig bakomliggande mekanism varför vissa individer utvecklar psykiska och somatiska symptom till följd av långvarig stressbelastning. Man har länge trott att höga nivåer av kortisol alltid kan mätas hos individer som rapporterar hög stressnivå och att kortisol således skulle kunna fungera bra som en stressmarkör. Men så är inte riktigt fallet. Faktum är att den biologiska stressreaktionen samvarierar dåligt med upplevd stress och endast få studier visar på ett statistisk signifikant samband (figur 3).
Figur 3 Och som kronisk stressmarkör är kortisol inte heller någon bra markör. När en grupp skandinaviska forskare sammanställde litteraturen såg man ytterst få studier som visade på ett signifikant samband mellan kortisol i saliv och upplevd stress (figur 4).
Figur 4 Sammanfattning Det livsnödvändiga hormonet kortisol är mindre gynnsamt vid långvarig stressbelastning och en viktig bakomliggande mekanism till utvecklingen av psykiska och somatiska symtom i samband med långvarig stress. Däremot avspeglar kortisol dåligt upplevd stressnivå och kan inte betraktas som en bra markör på långvarig stress, särskilt inte på individnivå. I forskningssammanhang kan kortisol i vissa fall vara användbart som ett mått på gruppnivå men det kräver noggrann planering avseende hur det skall mätas.
Påståendet att kortisolaxeln skulle vara utmattad hos personer med stressrelaterad utmattning grundar sig bland annat på en modell som publicerades i läkartidning år 2000 (bild 5). På den tiden var modellen välgrundad då forskningen avseende metabola syndromet, posttraumatiskt stressyndrom och de studier som då fanns avseende klinisk utmattning visade att så skulle kunna vara fallet. Sedan dess har dock ett antal studier publicerats som inte har kunnat bekräfta detta, åtminstone inte när den basala dygnskurvan studeras hos patienter med klinisk burnout/utmattning (figur 6). Figur 5
Figur 6 Däremot bekräftas detta delvis när aktiveringen av HPA-axeln studeras i samband med akut stress (figur 7) samt när den hämmas och stimuleras med hjälp av s.k. Dexametason-CRHtest (figur 8). Dessa studier visar att patienter med stressrelaterad utmattning, åtminstone en mindre grupp, har en försämrad förmåga att aktivera HPA-axeln i samband med stimulering. Detta behöver bekräftas i flera studier och framför allt behöver man studera vad som kännetecknar denna grupp av patienter.
Figur 7
Sammanfattning HPA-axeln är generellt inte påverkad hos patienter med utmattning mätt som dygnskurva. Den akuta stressreaktionen avseende kortisol kan vara påverkad hos en mindre grupp av patienter med svår utmattning samt förmågan att aktivera axeln när den stimuleras. Mätningar av kortisol kan således generellt inte användas för att fånga eller följa ett utmattningssyndrom och det är först när HPA axeln aktiveras akut som påverkan kan ses, dock inte hos alla.