UTVÄRDERING AV PROJEKTET FORSKARMOBILITET Samverkansprojekt inom Samhällskontraktet/ Mälardalens Kompetenscentrum för Hälsa och Välfärd mellan Eskilstuna kommun, Västerås stad och Mälardalens högskola Rapportförfattare: Anna Stålberg
1
Innehåll Innehåll... 2 Inledning... 3 Bakgrund till projektet Forskarmobilitet... 3 Presentation av projekten... 3 Den professionella socialarbetaren att skapa allianser i motvind (Västerås stad)... 3 Utbildningsinnovation Pedagogiskt Förhållnings och Arbetssätt (Eskilstuna kommun)... 4 Genomförande... 5 Resultat... 5 Värde och nytta... 5 Utvecklande för individ och organisation... 5 Bidra med ett utanförperspektiv... 6 Breddad kompetenstillgång och kontaktnät... 7 Relationens roll... 7 Vikten av att kännedom om varandra samt att ha liknande erfarenheter... 7 Potentiella och reella hinder vid avsaknad av relation... 7 Tidsperiod... 8 Längre tidsperiod ger mervärde... 8 Problem och svårigheter... 9 Bristande planering och förankring av projekten... 9 Ovana att involvera och/eller använda sig av person med forskarkompetens... 9 Förbättringsområden... 10 Information... 10 Förberedelse och struktur... 10 Tidsaspekter... 11 Sammanfattning... 12 Tankar för framtida projekt... 12 2
Inledning Mälardalens kompetenscentrum för hälsa och välfärd [MKHV] är en del av Samhällskontraktet, en samverkansorganisation mellan Mälardalens högskola, Västerås stad, Eskilstuna kommun, landstinget Sörmland samt region Västmanland med målet att gemensamt utveckla regionen. MKHV har funnits som egen samverkansorganisation från och med 2013. Ursprungligen bestod organisationen av Eskilstuna kommun, Västerås stad samt Mälardalens högskola/akademin för hälsa, vård och välfärd, hädanefter refererad till som HVV. Vid halvårsskiftet 2014 utökades MKHV med Landstinget Sörmland och Region Västmanland (dåvarande Landstinget Västmanland). Det övergripande målet med MKHV:s verksamhet är att främja hög kvalitet i verksamheter, utbildning och forskning inom området hälsa och välfärd inom de fem organisationerna. Fokus i det gemensamma arbetet inom MKHV är samproduktion med uppbyggnad av projekt, inklusive forskningsprojekt, samt genomförande av dessa i de deltagande organisationerna. Tyngdpunkten i samarbetet vilar på gemensamma intressen och utmaningar inom områdena äldre, myndighetsutövning och psykisk ohälsa inom den kommunala och landstingsdrivna äldreomsorgen, individ och familjeomsorgen samt omsorgen av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Inom HVV fokuseras MKHV:s arbete till professionsutbildningarna till sjuksköterska, socionom och fysioterapeut. Bakgrund till projektet Forskarmobilitet Under 2016 gjordes två ansökningar till Vinnova av forskare från HVV. Ansökningarna gällde 50 % finansiering för att möjliggöra för dessa forskare att delta i arbetet vid vård och omsorgsförvaltningen (Eskilstuna kommun) och individ och familjeomsorgen (Västerås stad). Enligt plan skulle kvarvarande finansiering om 50 % erhållas från MKHV. Vinnova avslog ansökan. Projektet ansågs dock ha en stor potential varvid MKHV:s styrgrupp beslutade om att delfinansiera projektet om 50 % under förutsättning att respektive kommun fortsättningsvis var intresserad att bidra med resterande 50 % (den del Vinnova avslog). Detta var fallet och projektet kunde komma till stånd. Presentation av projekten Den professionella socialarbetaren att skapa allianser i motvind (Västerås stad) Inom socialtjänsten råder en bristande evidens gällande socialarbetarens praktiska arbete. Detta trots en långvarig akademisering av yrket. Bristsituationen anses delvis vara ett uttryck för en avsaknad av disputerad personal inom den kommunala socialtjänstorganisationen. Det planerade projektet var initialt tvådelat. Den ena delen innebar att undersöka socialarbetarens och klientens perspektiv gällande alliansbyggande i samband med myndighetsutövning, i detta fall med 3
fokus på barnavårdsutredningar. I den undersökningen låg tonvikten på viktiga egenskaper och åtgärder vid alliansbyggande samt den verbala interaktionen i mötet mellan socialarbetaren och klienten. Projektets andra del fokuserade på att stärka samarbetet mellan kommun och akademin. Denna del av projektet planerades att omfatta både kortsiktiga och mer långsiktiga insatser. Till de mer kortsiktiga insatserna räknades vetenskapliga diskussioner och seminarier vilka var tänkta att verka stimulerande och väcka ett engagemang för forsknings och utvecklingsfrågor bland socialarbetarna. I det långsiktiga perspektivet fanns en förhoppning om att projektet skulle kunna leda till organisationsöverskridande forskningsansökningar samt till utbildningsinsatser riktade både mot professionen och socionomprogrammet och skulle då involvera både studenter och undervisande personal. Projektets målsättning var att sammanställa och presentera insamlade data i en artikel som publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift. Resultatet planerades även att presenteras vid konferenser och lokalt i de egna organisationerna. En ytterligare målsättning med projektet var att öka den vetenskapliga diskussionen inom socialtjänsten, Västerås stad. Ansvarig forskare: Pernilla Liedgren, docent i socialt arbete, HVV Projektperiod: 161201 171130 Utbildningsinnovation Pedagogiskt Förhållnings- och Arbetssätt (Eskilstuna kommun) Sedan 2010 har en samverkan mellan Eskilstuna kommun (vård och omsorgsförvaltningen) och Mälardalens högskola pågått. Samarbetet mellan de två organisationerna har gällt pedagogiskt förhållnings och arbetssätt [PFA], en arbetsmetod som implementerats i all omsorgsverksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning inom Eskilstuna kommun och har lett fram till en pilot/interventionsstudie, rapporter (2011 och 2013) samt en bok (2015). Det nuvarande projektet innebar en vidare samverkan gällande PFA. Målsättningen med projektet var tvådelad. PFA skulle evidensbaseras genom att arbetssättet beskrevs i en artikel vilken planerades att publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift. Samverkan kring PFA skulle även utgöra stöd för en vidareutveckling av implementerings och utvärderingsmodeller för PFA vilka skulle möjliggöra utveckling och spridning av arbetssättet utanför Eskilstuna kommun. Ansvarig forskare: Christine Gustafsson, docent i vårdvetenskap, HVV Projektperiod: 161201 170531 4
Genomförande Utvärdering av de två projekten har skett genom intervjuer med medarbetare i de två aktuella organisationerna samt med de två deltagande forskarna. Intervjuerna i Västerås stad omfattade två medarbetare inom socialtjänsten samt ansvarig forskare. Intervjuerna genomfördes under september och oktober 2017, vilket motsvarade slutet på den aktuella projekttiden. Intervjuerna i Eskilstuna kommun omfattade fem medarbetare inom vård och omsorgsförvaltningen samt aktuell forskare och genomfördes under maj, 2017, vilket var i slutet av projekttiden. Resultat Resultatet av utvärderingen har två perspektiv, det vill säga kommun och akademi, vilka kommer att vävas samman i nedanstående text. Värde och nytta I intervjuerna framkom att projekten som involverade forskarens deltagande i, och beforskande av, områden inom den kommunala organisationen till största delen beskrevs utifrån ett värde och nyttoperspektiv. Detta perspektiv var dubbelriktat, det vill säga att det fanns ett värde och nytta för båda organisationerna även om det i texten nedan mestadels framkommer värde och nytta ur kommunperspektivet vilket är ett resultat av att fler kommunmedarbetare deltog i intervjuerna. Värde och nyttoperspektivet framkom som en röd tråd genom intervjuerna. Resultatet kommer dock även att ta upp andra områden under separata rubriker. Utvecklande för individ och organisation Medarbetarna i kommunen upplevde sitt deltagande i projekten tillsammans med forskarna som en möjlighet att bli sedd och hörd som individ. Detta visade sig ha ett stort värde för den enskilda medarbetaren genom att ge ny, och extra, energi till det dagliga arbetet samt en ökad självkänsla i det egna arbetet. Deltagandet i projektet möjliggjorde även för de enskilda deltagarna att se på sitt yrke med nya ögon och lyfta dem i deras arbetssituation. Genom att deras arbete och arbetssätt synliggjordes lyftes även den tysta kunskapen och hantverket i yrket fram. Att ha en forskare i kommunens verksamhet ledde till att medarbetarna uppfattade att akademin kom närmare, det vill säga att forskning/akademi och verkligheten inte upplevades vara lika uppdelade, eller åtskilda, vilket delvis var, och hade varit, en rådande uppfattning. Forskningsområden hämtade från verksamheterna, samt en involvering av medarbetare i kommunen i utformningen av forskningsområden, upplevdes leda till att områden av vikt för verksamheterna, det vill säga praktiknära områden, blev beforskade och att ny kunskap kunde kopplas direkt till den aktuella arbetsplatsen. En verksamhetsnära forskning innebar även att studenter gavs möjlighet att ta del av aktuell kunskap direkt 5
hämtad från fältet, en kunskap som bidrar med stort värde för dem i deras professionsutbildning. Kunskapsutvecklingen hade även ett värde i det vetenskapliga fältet, både genom att forskningsresultaten kom att spridas till en större publik samt för den enskilda forskarens utveckling och meritering. Att involvera en person från akademin visade sig även ha en praktisk nytta. Vanan att formulera texter med relevant information kunde vara av stor vikt i samband med stipendieansökningar liksom att vanan att formulera sig på engelska, verbalt och skriftligt, bidrog till hjälp med lämpliga uttryck samt vid översättning av texter. Ämneskunskap relaterat både till aktuell verksamhet samt till vetenskapligt arbete bidrog även till att personerna från akademin utgjorde viktig support i form av utbildning och information i den kommunala organisationen. Medarbetarna i kommunen upplevde att det fanns ytterligare mervärde med att ha tillgång till forskarkompetens i den egna verksamheten. Högskolan, och dess medarbetare, ansågs vara förtroendeingivande partners, en uppfattning som medarbetarna i kommunen uppfattade även finns i omkringliggande samhället vilket gjorde att samarbetet mellan högskolan och kommunen kunde lyftas fram i statushöjande syfte vid marknadsföring av kommunens verksamhet. För forskaren innebar de genomförda projekten att all kunskap som skapats kunde användas vid planering och genomförande av kommande projekt. Projektens påvisade styrkor och svagheter ledde till kunskap om vad, och hur, gå vidare med kommande projektämnen och områden. Bidra med ett utanförperspektiv Medarbetarna i kommunen uppfattade att med personen från akademin följde ett utanförperspektiv på deras verksamhet vilket möjliggjorde för denna person att lättare uppmärksamma olika behov i verksamheten. Även en kritisk granskning av arbetssättet blev möjlig utifrån att olika perspektiv och erfarenheter möttes. Frågor som Varför då?, Vilket är syftet med detta? och Hur tänker du när du gör? ställdes. Även om frågorna till en början kunde uppfattas som påträngande och avslöjande blev de ofta starten till en givande reflektion kring både bra och sämre delar i det rådande arbetssättet. Genom att uppmärksamma både delar, positiva som negativa, blev det lättare att ta vara på och vidareutveckla de goda delarna i arbetssättet samt arbeta vidare på ett givande sätt med de delar som fungerade sämre. Utanförperspektivet som forskaren bidrog med ledde även fram till nya perspektiv både i, och på, de diskussioner som fördes på de kommunala arbetsplatserna. Med anledning av att fler medarbetare inom kommunen deltog i intervjuerna framkom mestadels fördelar gällande utanförperspektivet från deras perspektiv. Dock framfördes även tankegångar om behovet av att involvera kommunmedarbetare mer i den akademiska organisationen för att på så sätt kunna ta del av deras perspektiv liksom att stärka professionsbasen i undervisningen. 6
Breddad kompetenstillgång och kontaktnät Att ha tillgång till en person från akademin uppfattades av kommunmedarbetarna leda till en allmänt ökad kunskapsnivå bland all personal, bland annat genom att de upplevde sig få en ökad teoretisk förståelse och andra/förändrade teoretiska perspektiv på den egna verksamheten och/eller det egna arbetssättet. Detta skedde bland annat genom att de blev presenterade sammanställningar av aktuella forskningsresultat vilka möjliggjorde en omvärldsanalys med utgångspunkt i hur andra liknande verksamheter/organisationer arbetade. Den nyvunna kunskapen tillvaratogs både i diskussioner och utbildning i den egna verksamheten. Personerna från akademin möjliggjorde både för den kommunala verksamheten i sig och för de enskilda medarbetarna att få ett breddat kontaktnät gällande forskarkontakter samt övriga personer av intresse utanför den egna kommunen. Detta med anledning av att personerna med forskarkompetens hade ett annat kontaktnät samt också använde sig av andra kontaktvägar än vad som var brukligt inom den kommunala organisationen. Relationens roll Vikten av att kännedom om varandra samt att ha liknande erfarenheter Relationens roll visade sig ha en stor betydelse för projektets genomförande. En yrkesrelation sedan tidigare mellan personen från akademin och kommunmedarbetarna möjliggjorde ett förbättrat samarbete. Detta utifrån att kännedomen om varandra gjorde att deltagarna visste vad övriga personer kunde samt att det fanns en upparbetad tillit och respekt. I de fall en tidigare yrkesrelation saknades mellan personen från akademin och kommunmedarbetarna underlättades deras samarbete av att forskaren hade samma profession samt en yrkeserfarenhet motsvarande den medarbetarna har. Dessa gemensamma plattformar, profession och erfarenhet, förenklade forskarens tillgång till fältet liksom att det var lättare att ta plats i gruppen då medvetenhet fanns om exempelvis sociala koder i den aktuella yrkesgruppen. Potentiella och reella hinder vid avsaknad av relation Kommunmedarbetarna trodde att det skulle ha kunnat vara svårare för personen från akademin att ta sig in i den befintliga arbetsgruppen vid avsaknad av en tidigare relation. De uttryckte även farhågor om en risk att denna person även skulle ha kunnat bli ifrågasatt gällande syftet med vistelsen och dennes planerade arbetsuppgifter. Det skulle även ha kunnat bli problem för denna person att hinna med planerade åtgärder på utsatt tid. En annan, mer grundlig, förberedelse antogs ha behövts för att på så sätt möjliggöra för en person utan tidigare relation till verksamheten att kunna hinna slutföra planerade åtgärder i tid. Tankegångar om att uppgifterna skulle ha behövt vara mer fyrkantiga planerade för att möjliggöra genomförande framfördes också. Om en person okänd för medarbetarna i 7
kommunen skulle komma in i verksamheten skulle tid även behöva planeras för att introducera personen, lotsa honom/henne rätt i den nya organisationen samt att nätverka för/med honom eller henne. Med tanke på den rådande arbetssituationen i kommunens verksamhet framkom en potentiell risk att en denna person skulle kunna bli lämnad ensam och därmed också ha svårare att ta sig för med de planerade arbetsuppgifterna. Tidsperiod Längre tidsperiod ger mervärde Både kommunmedarbetarna och personerna från akademin uppfattade att en längre tidsperiod avsatt för projekten hade varit av godo. En längre tidshorisont hade bland annat möjliggjort att större/mer omfattande uppdrag/projekt hade kunnat genomföras samt att annan datainsamling, framför allt gällande vilka personer som blev aktuella att inkludera i projekten, hade kunnat ske. Med anledning av att de akademiska och kommunala organisationerna skiljer sig åt på en rad punkter upplevdes att det initialt kunde finnas en avvaktande, testande inställning till personen från akademin. Ju längre tiden gick, desto mindre blev denna avvaktande inställning. Utifrån detta uppfattades en längre projekttid vara positiv för att på ett optimalt sätt möjliggöra ett gott samarbete. Med anledning av att tiden för projekten var förutbestämd var det av vikt att ha en tydlig struktur kring vad, hur och när något i projektet skulle göras för att på så sätt inte förlora tid. Utifrån den givna tiden fick man sedan se realistiskt på vad som skulle kunna hinnas med. Det visade sig därför vara av vikt att innan projektstart reflektera över vad som planerats att genomföras under projekttiden och sedan kritiskt granska om denna planering var realistisk att genomföra inom planerat tidsintervall. Av vikt för strukturen var även att ha en tydlig arbetsplan med angivna datum för avstämning och slutrapport samt att aktivt arbeta för att hålla de uppsatta datumen/tidpunkterna. Uppdragen i verksamheterna var komplexa vilket i sig gjorde att det inte alltid gick att ha eller hålla sig till en given struktur för projekten. Komplexiteten, bland annat på grund av ett flertal småuppdrag, tenderade att öka tidsåtgången för projektet i sin helhet. En längre projekttid skulle även ha möjliggjort att de idéer, och spin offs från de redan planerade projekten, som tillkommit under projektets gång getts möjlighet att påbörjas och eventuellt även slutföras under projektets gång. Idéer som föddes under projekttiden men som inte kunde realiseras på grund av tidsbrist väckte känslor av frustration bland deltagarna. Både planering och genomförande av projekten försvårades av den korta projekttiden. Trots att tiden för respektive projekt uppfattades vara för kort har båda kommit till en, för respektive projekt, godtagbar slutpunkt. 8
Problem och svårigheter Bristande planering och förankring av projekten I båda projekten visade det sig att informationsspridningen varit bristfällig. Projekten förankrades på chefsnivå, i vissa fall på hög chefsnivå, medan vidare förankring och informationsspridning inom respektive organisation inte skedde på adekvat sätt. I vissa fall förutsågs informationen ha blivit spridd bland medarbetarna vilket senare visade sig inte vara fallet. Att informationen delvis inte gått vidare från chefsnivå till medarbetare ledde till att projekten blev planerade på felaktig nivå och att de medarbetare som skulle bli direkt involverade fick information för sent alternativt inte fick någon information alls. Informella, eller naturliga kontakter mellan forskaren och personer i chefsbefattning uteblev. Istället fick planerade möten och/eller informationsträffar användas som kontaktskapande arenor. Informella möten med kommunmedarbetarna, exempelvis i samband med fika och lunchpauser, skedde inte heller på det sätt som antagits innan vilket också bidrog till att information om forskardeltagande inte spreds eller spreds på ett sämre sätt. Planeringen av projekten och dess aktiviteter visade sig inte alltid ha varit adekvat. Ett flertal av de involverade, eller tänkt involverade, personerna var redan upptagna med ordinarie arbetsuppgifter vilka det var svårt för dem att bli lösta från. För dessa personer ledde planeringen av det ordinarie arbetsschemat och planeringen för projektet både till en problematisk och stressande situation viket gjorde att ett flertal medarbetare inom kommunen hade svårt att fokusera på de möjligheter ett projektdeltagande kunde ge dem och/eller verksamheten. I respektive kommunverksamhet försvårades även genomförandet av projekten av att det under den planerade projekttiden skedde en omorganisation av verksamheten samt en ombyggnation av lokalerna vilket ledde till att personalstyrkan omlokaliserades. Ytterligare försvårande omständigheter var att projektet genomfördes under en period med hög arbetsbelastning, delvis orsakad av en ansträngd personalsituation. Till bristerna i planeringen räknades även praktiska aspekter, såsom att skrivbordsplats saknades liksom att tekniska lösningar, ex inlog till data och epostkonto, inte ordnats i tid, och heller inte kunde ordnas under hela projekttidens gång. Ovana att involvera och/eller använda sig av person med forskarkompetens Trots att medarbetarna i kommunen var eniga i sina åsikter om det positiva och givande med att ha en person med forskarkompetens i den egna verksamheten framkom även vissa problemområden kopplat till denna persons närvaro i organisationen. Bland annat uttrycktes att ovanan att ha en person från akademin i verksamheten kunde leda till svårigheter att veta hur man skulle förhålla sig till denna person och dennes kunskaper/kompetens. Därav kunde märkas en initialt avvaktande inställning, till och med rädsla, att ta kontakt med och/eller involvera sig med forskaren. Kännedomen om personen växte med tiden projektet fortgick vilket ledde till att mer, och fler, kontakter togs under projektets gång. 9
Förbättringsområden Utifrån vad som framkommit i intervjuerna kunde ett antal förbättringsområden identifieras vilka har relevans för planering och genomförande av eventuella framtida projekt. Information Information, eller bristande information, framstod som ett betydande problemområde. Information behöver ges i tid innan ett projekt påbörjas och bör ges till berörd personal, både i chefsbefattning och till övriga medarbetare. Av vikt är också att informationen ges av involverade personer, framför allt forskaren själv, så att korrekt information om projektet förmedlas från start. Vidare framkom att det är av vikt hur informationen ges. Information i större grupper framkom som ett bra sätt att initialt nå ut till en större personalgrupp. I ett senare skede ansågs det dock fördelaktigt att istället upprepa informationen i mindre grupper vilket upplevds underlätta för diskussioner och även för medarbetarna att kunna ställa frågor kring projektet. Att ge information vid olika tillfällen, och på olika sätt, möjliggör även för forskaren att börja bygga en relation till personalen vilket visat sig vara av vikt då det framkom en initialt avvaktande inställning bland kommunens medarbetare att ta kontakt med forskaren, framför allt i de fall då en tidigare relation saknades. Att planera in en tidsperiod mellan att information om projektet ges och att det påbörjas möjliggör också för en reflektion kring hur involvera den gästande forskaren på det mest adekvata sättet. Förberedelse och struktur Den aktuella enheten inom kommunen behöver ges möjlighet att vara med i planeringen av vad som ska göras för att på så sätt kunna arbeta med tydlighet gällande struktur och mål inom aktuellt projekt. I denna planering är det av vikt att sätta upp bestämda avstämningsdatum under projektperioden liksom fasta datum för avslut av både delprojekt och projektet i sin helhet. I och med att den aktuella enheten ges möjlighet att delta under planeringsstadiet kan annan verksamhetsplanering anpassas till det planerade projektet. Detta för att medarbetarna i kommunen ska ges bättre förutsättningar att delta samt att ta vara på tiden och forskarkompetensen på bästa sätt. Problemen att bli en i organisationen och att ta plats/att synliggöras genom att bara vara belyste behovet av att en specifik namngiven person finns avdelad för att arbeta nära personen från akademin. Detta samarbete rekommenderades att fortgå under hela projekttiden, även om den ansvariga persons roll är störst initialt, exempelvis genom att introducera personen från akademin i verksamheten och att etablera ett nätverk. Vikten av att möjliggöra ett samarbete mellan forskaren och den kommunala organisationen och förhindra att arbetet kommer att ske i separata stuprör framkom som tydliga. 10
Till svårigheterna som kom av bristande förberedelser framkom även praktiska faktorer, såsom att få tillgång till en skrivbordsplats eller att tekniska förutsättningar, exempelvis tillgång till ett epostkonto och en utskriftsbehörighet. Trots de uppenbara behoven av dessa faktorer för att kunna genomföra arbetet, kvarstod problemen under hela projektets gång. Tidsaspekter Förbättringsområden som framkom avseende tid berörde två områden: längden på projektet samt tidpunkt på året för genomförande av projektet. Längden på projektet är delvis avhängig av vad som planeras att genomföras. Planerade aktiviteter behöver också förankras praktiskt för att man på så sätt ska kunna få en bild av om de kommer att kunna genomföras under avsatt tid. För projekt planerade att genomföras under en tidsperiod kortare än ett år är det av vikt att fundera kring vilken period på året som är bäst lämpad ur båda organisationernas (kommun och högskola) perspektiv. För att projekttiden ska optimeras ur båda parters perspektiv krävs att samplanering av projektet görs. 11
Sammanfattning Utvärderingen av projektet Forskarmobilitet kan sammanfattas med följande punkter: projektet har varit utvecklande för den enskilda medarbetaren inom kommunens verksamhet, för forskaren så väl som för akademin en pågående kontakt samt relationsskapande mellan akademi och kommun underlättar för kommande projekt vid ett samproduktionsprojekt behöver stor vikt läggas på planeringen av de tidsaspekter som på olika sätt kommer att påverka projektets genomförande och kvalitet Information är en nödvändighet för genomförandet av ett projekt. Vad, hur, när, till vilka samt hur många gånger information ska ge är avgörande faktorer att ha med i planeringen och genomförandet av projektet Tankar för framtida projekt Det övergripande målet för MKHV är att främja hög kvalitet i verksamheter, utbildning och forskning inom området hälsa och välfärd med utgångspunkt i Västerås stad, Region Västmanland, Eskilstuna kommun, Landstinget Sörmland samt Mälardalens högskola/hvv. Projektet Forskarmobilitet har visat på ett sätt att samproducera kunskap mellan akademi och kommun. Av resultatet framgår att de positiva faktorerna av projektet överväger stort, även om svårigheter samt förbättringsområden också framträder. Planering och genomförande av framtida projekt kan därför förbättras genom att ta del av dessa positiva resultat. Samtidigt bör också planering och genomförande av dessa potentiella projekt läsa av de uppkomna svårigheterna för att undvika att upprepa redan begångna misstag. Det utvärderade projektet genomfördes i en kommunkontext. MKHV:s arbete involverar även landstingsorganisationen varvid eventuella framtida projekt kan genomföras även inom denna kontext. Trots skillnader i de kommunala och landstingsdrivna organisationerna är det troligt att även landstingen kan dra fördelar av vad som framkommit i denna utvärdering. Skillnaderna mellan organisationerna kan dock leda till behov av förändringar i både planerings och genomförandefaserna. Samtidigt kvarstår behovet, samt nödvändigheten, av att involvera medarbetarna för att på så sätt planera och sjösätta projekt som är verksamhetsnära och som har en direkt utvecklingspotential, både för praktiken och akademin. 12
13