Behovsanalys. Vägar ut i arbete och studier för personer med aktivitetsersättning. Vad gör vi sedan, hur kan det bli bättre?

Behovsanalys Vägar ut i arbete och studier för personer med aktivitetsersättning Vad gör vi sedan, hur kan det bli bättre? Elisabeth Ljungstorp December 2017

Innehållsförteckning Presentation av mig som gjort analysen... 3 Förord... 3 Inledning... 4 Bakgrund... 4 Syfte. 6 Målgrupp... 6 Metod/Genomförandeplan.....7 Resultat.10 Analys.21 Förslag till fortsatt projekt.. 24 Slutsats... 25 Slutord... 25 2

Presentation av mig som gjort analysen Jag började min karriär efter socialomsorgsexamen 1995 som projektledare för ett av psykiatrireformens projekt "stöd i eget boende" i Valdemarsviks kommun. Efter genomförd projekttid med både lokalt och länsdelsgemensamt arbete gick jag vidare till en områdeschefs tjänst för funktionshinderomsorgen i Valdemarsviks kommun som också innehöll biståndshandläggaruppgifter. De senaste sex åren har jag jobbat som konsult på olika utrednings- och chefsposter inom den kommunala sfären och med behovsanalysen vägar ut i arbete och studier för personer med aktivitetsersättning åt Samordningsförbundet. Viss tid jobbar jag också med familjerättens samarbetssamtal och har under senare år också utbildat sig till mentalrådgivare. Förord Att processer tar tid är något som jag visste sedan tidigare men det har verkligen blivit bekräftat under detta år i och med arbetet med processerna för personer med aktivitetsersättning och deras möjligheter att komma vidare ut i arbete och studier. Det är en grupp som i många fall inte är prioriterad och som i behovsanalysen visade sig ha ett stort mått av tur inblandat för att komma någonstans i processerna. Det känns för mig mycket viktigt att ge gruppen en röst samtidigt som det blir tydligt att även denna grupp behövs på arbetsmarknaden och som någon klok person sade i behovsanalysen individen ska inte bara vara en resurs som inte får bli. Mitt mål är att fler individer ska få möjlighet att bli en resurs i vårt samhälle med allt vad det innebär av nätverk, att vara behövd och välbefinnande. 3

Inledning Samordningsförbundet Östra Östergötland är en fristående juridisk person som är bildat av Norrköpings, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner, Region Östergötland, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Samordningsförbundet Östra Östergötland är ett resultat av Lag (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. Samordningsförbundet Östra Östergötlands uppgift är att bedriva finansiell samordning mellan Norrköpings, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner, Region Östergötland, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen inom rehabiliteringsområdet. Målgruppen för den finansiella samordningen är personer i förvärvsaktiv ålder som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser. Syftet med den finansiella samordningen är att underlätta en effektiv resursanvändning. De samordnade resurserna ska användas för insatser som syftar till att den enskilde ska uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. Utöver de direkta insatserna på individ och gruppnivå medger även lagstiftningen möjlighet till förebyggande insatser på individ och gruppnivå. Bakgrund Sedan 2004 har antalet unga vuxna som får aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga ökat kraftigt och uppgick i oktober 2016 till 39 561 individer. Man bedömer att av dessa kommer ca 60 % gå vidare till sjukersättning vid 30 års ålder. Effekterna av att ung person får aktivitetsersättning är att det utmynnar i stora kostnader på lång sikt för den enskilde och för samhället i stort. För individen innebär försörjning genom aktivitetsersättning en risk att hamna utanför arbetsmarknaden med alla konsekvenser som det innebär. Yngre personer får också en låg aktivitetsersättning eftersom de sällan hunnit arbeta upp någon sjukpenninggrundande inkomst. Att många unga med funktionsnedsättning uppbär aktivitetsersättning under lång tid innebär också samhällsekonomiska kostnader. 4

Mot denna bakgrund är det viktigt att systemet med aktivitetsersättning är utformat på ett effektivt sätt så att så många som möjligt kan lämna ersättningen för arbete eller studier. I Riksrevisionens granskning av aktivitetsersättningen konstateras att Försäkringskassan har svårt att genomföra sitt samordningsuppdrag på det sätt som är avsett. Som exempel anges att många personer med aktivitetsersättning saknar insatser och att handläggarna inte hinner med samordning och uppföljning. Tidigare utredningar visar också hur unga med aktivitetsersättning upplever långa perioder av inaktivitet och sysslolöshet. Vidare framkommer det av Riksrevisionens granskning att de personer som i första hand får hjälp och stöd är de som själva hör av sig till sin handläggare vid Försäkringskassan. Av Riksrevisionens granskning har det framkommit att det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen avseende personer med aktivitetsersättning förefaller fungera väl i stora delar av landet men att samarbetet fungerar sämre på större orter än på mindre. Detta beror bland annat på att myndigheterna på mindre orter arbetar tätare och att kontaktvägarna är kortare. Riksrevisionen konstaterar vidare att det till viss del saknas samsyn hos myndigheterna om det gemensamma uppdraget och att det finns olika uppfattningar om målet med samarbetet samt vad myndigheterna var för sig och gemensamt ska göra. För att de personer som befinner sig i kommunens dagliga verksamhet ska ha samma möjligheter att komma vidare till studier eller arbete som övriga personer med aktivitetsersättning är det, enligt Riksrevisionen, en förutsättning att både handläggarna på Försäkringskassan och handläggarna i kommunen, arbetar utifrån ett arbetslivsinriktat perspektiv med denna grupp. I Riksrevisionens rekommendationer till regeringen föreslås att se över ansvariga aktörers uppdrag när det gäller samordning av insatser till personer med aktivitetsersättning. Med ansvariga aktörer avses statliga myndigheter, den kommunala sektorn samt hälso- och sjukvården. Med detta som bakgrund ansöktes 2016 om medel för att genomföra en behovsanalys av hur unga med aktivitetsersättning i de fyra kommunerna i östra Östergötland kommer ut i arbete/studier samt att hitta förbättringsområden inom området. Som ett resultat av behovsanalysen beslutades om en genomförandeplan för fortsatt arbete under 2017 för att jobba vidare med hur fler individer ska få möjlighet att komma vidare ut i arbete/studier. 5

Syfte Syftet med genomförandeplanen är att jobba vidare med processen aktivitetsersättning och vägarna ut i arbete och studier. Målgrupp Målgruppen är unga vuxna med aktivitetsersättning som bedöms ha potential att på sikt gå vidare till arbete/studier 6

Metod/ Genomförandeplan Genomförandeplan Processen aktivitetsersättning -vägar ut i arbete och studier 1. Omvärldsanalys (flera behovsanalyser har gjorts, hur har det gått? Vad händer med riksrevisionen? Hur ser processerna ut i vårt närområde? (våren och sommaren) 2. Politiken ( lokalt, nämnder hur lyfta upp på agendan och medvetandegöra?) (vår) Politikerna från styrelsen ansvarar och bjuder med ut för att få stöd i informationen. Återrapportering till samordningsförbundets styrelse månadsvis. 3. Cheferna (informera och engagera) (vår) Här kommer fler chefer att engageras än de som sitter i styrgrupperna. Vi behöver jobba parallellt med chefsgruppen och politiker gruppen. Förslagsvis erbjuder vi cheferna en enskild information. Syftet med att träffa cheferna är att förankra arbetet med de lokala processerna men också att finna ett stöd för de länsdelsgemensamma processerna som kommer i nästa steg. Processen för målgruppen behöver vara tydlig på allas agenda. Informationen genomförs av processledaren tillsammans med respektive samordnare. Information till ledningsgrupper försäkringskassan och arbetsförmedling. Information till ledning inom regionen. 4. Lokala arbetsgrupper ( kan se lite olika ut beroende på kommunens behov) Mål: Att sätta focus på vilka vägar som maximerar individens möjlighet att gå vidare till arbete/studier. (vår sommar, tidig höst) Syfte med arbetsgruppen: Att fördjupa oss i de faktorer som möjliggör för den enskilde individen att gå vidare till arbete/studier.i arbetsgruppen kommer vi att jobba fram ett konkret förslag kring hur processen ska se ut i det lokala perspektivet. I gruppen kommer att ingå representation från: Plattformen, Arbetsmarknadskonsulent, LSS handläggare, Försörjningsstöd, Fk, AF(gemensamkartläggning), brukarorganisation, samordnarna och ut. 7

I Valdemarsvik har framkommit en önskan om att jobba vidare med vägen in för personer som inte med naturlighet får information och kommer in i systemet. Att hutta de personer som faller emellan stolarna. 5. Länsdelsgemensamma processen (höst) När de lokala grupperna kommit en bit på väg bör vi försöka knyta ihop påsen och se vad som är gemensamt och vad som behöver förtydligas på det övergripandeplanet för att processen ska möjliggöra för så många individer som möjligt att ta sig vidare ut ur systemet. En sammankoppling bör också ske med processen runt samordnadplanering 8

Genomförandeplanens olika delar Omvärdsanalys Försäkringskassan Norrköping Söderköping Finspång Regionen Psykiatrin Valdemarsvik Resultat Regionen/privata aktörer Arbetsgrupper Vårdcentraler Arbetsförmedlingen 9

Resultat Omvärldsanalys Försäkringskassans statistik fördelat per kommun i september 2017 jämförelse över tid from 2014.Statistiken gäller samtliga individer med beslut om aktivitetsersättning. Norrköping - Bestånd AE, jämförelse sep 2017-2014 Notera att data för sep 2014 ej finns att tillgå 10

Söderköping - Bestånd AE, jämförelse sep 2017-2014 Notera att data för sep 2014 ej finns att tillgå Notera att data för sep 2014 ej finns att tillgå Finspång - Bestånd AE, jämförelse sep 2017-2014 11

Valdemarsvik - Bestånd AE, jämförelse sep 2017-2014 Notera att data för sep 2014 ej finns att tillgå Statistiken visar inte hur många i målgruppen med aktivitetsersättnings som tillhör behovsanalysens målgrupp unga vuxna med aktivitetsersättning som bedöms ha potential att på sikt gå vidare till arbete/studier utan visar hela antalet personer som är beviljade aktivitetsersättning i de fyra kommunerna. Vissa variationer finns mellan kommunerna men andelen individer med aktivitetsersättning har stigit i samtliga kommuner mellan åren 2014 och 2017. Politiken och chefer Möten har hållits med samtliga kommuners politiska ledning på olika nivåer efter organisation, liksom på chefsnivå inom kommuner, arbetsförmedling och försäkringskassa. Inom Regionen har det varit svårare att få gehör både på politisk nivå och chefsnivå. Trots upprepade samtal och mail har möten varit svåra att få till stånd. Dock kom fem möten på olika vårdcentraler till stånd efter inbjudan via chef på Primärvårdcentrum. Lokala arbetsgrupper Arbetsgrupper har varit omöjliga att få till, svårt med representation och svagt intresse, gjorde att jag fick ändra inriktning och istället träffa så många som möjligt för att få en bild av vad som kan göra processerna bättre för gruppen i respektive kommun. 12

Tankar från de olika aktörerna Försäkringskassan Upplever att vården är de idag som jobbar längst ifrån Försäkringskassan och ger sällan impulser till dem om möten. Vården är de som har mest information om individen enligt Försäkringskassan och därför är det viktigt att det är deras läkare som skriver intyg och gör bedömningar. Rehabkoordinatorerna borde kliva fram mer. Försäkringskassan ser inte individerna på nära håll så det skulle underlätta mycket om vården och andra aktörer gav impulser till Försäkringskassan när det är dags för möte med arbetsförmedlingen. Upplever att många bidrar till inlåsningseffekter på olika platser vården, skolan, dagverksamheter, Försäkringskassan m.fl. Om Försäkringskassan kan bli bättre på att kommunicera tydligare så kan andra myndigheter vara följsammare menar man från Försäkringskassans sida. Förstegsverksamhet och sociala företag behöver utvecklas mer för att fler ska komma vidare. Arbetsförmedlingen Här har man en stark upplevelse av att färre får aktivitetsersättning och för de som inte får kan det idag bli besvärligt. Arbetsförmedlingen har resurser att ta emot de som Försäkringskassan initierar. Samtidigt som man beskriver en känsla av att Försäkringskassan inte hinner jobba med fler individer vidare i systemet. Arbetsförmedlingen har resurser att ta emot fler individer. Det är viktigt att individen har tränat i någon form av arbetsliknande situation innan den kommer till praktik hos Arbetsförmedlingen för att nå framgång. Det går bra att träna även utan dagverksamhets beslut. Arbetsförmedlingen har en svårighet med de personer som inte klarar praktiken, de har ingen att lämna över till vilket inte alls känns tillfredsställande. Arbetsförmedlingen upplever samma stuprör som vården, det är svårt att få prata med varandra och den som förlorar mest på detta är individen och dennes planering. 13

Regionen/privata utförare Har spretar läkarnas upplevelser lite, en del önskar att Försäkringskassan hade egna läkare som gjorde arbetsförmågebedömningen medan andra tycker att det fungerar bra. Någon menar att turen har betydelse även här då det handlar om att på vissa vårdcentraler är det mer läkarbrist än på andra. På vissa vårdcentraler har man mer bekymmer med återbud från målgruppen än på andra kan kanske handla om avstånd men inte entydigt. Flera vårdcentraler påpekar de stuprör som idag finns mellan vården och andra inblandade aktörer men också inom regionen då det är svårt med skrivna remisser till psykiatrin som studsar tillbaka till vårdcentralerna. Vårdcentralerna upplever att försäkringskassan kräver in mycket kompletteringar vilket tar mycket resurser från vården i onödan, det blir mycket onödig stress för individen och vårdcentralens resurser räcker inte till. Tanken om att försäkringskassan kallar till sip då de beviljat en aktivitetsersättning tilltalar flera då vården upplever att de företräder patienten och att det då skulle kunna bli en bättre samverkan och att individen då inte skulle förlora tid. Här upplever man ibland att försäkringskassan drar sig ur samverkan då patienten inte är med, ibland behöver man prata utan patienten för att kunna hjälpa. Det vore bra om vården fick ett tydligare uppdrag då man upplever att denna grupp inte är prioriterad. Motivationsarbetet med individen är viktigt och i de fall där individen också har en missbruksproblematik tar det längre tid och är viktigt att olika aktörer synkroniserar sig så att inte den ena parten gör en insats och väntetiden blir lång till nästa. Det är inte alltid lätt att få ett flöde genom insatserna. Söderköping Här började jag med en chefsgrupp, här har också samordnaren på Plattformen varit med. I början var det svårt med mandatet att jobba med frågan och otydligt vem som ansvarar. Då bjöd vi in till ett möte med politiken majoritetsberedningen och har sedan fortsatt diskussionen. Nu är cheferna på gång med en gemensam tanke över sektorsgränserna med en utveckling av förstegsverksamhet, gemensamma resurser och en ansökan om medel för att komma igång. Diskussionerna kommer att fortgå för att förtydliga gången. Jag har också träffat koordinatorerna på Plattformen. Inga träffar med handläggare i Söderköpings kommun eller Af chef. Men trots detta positivt då mycket bra är på gång. Här växer tanken att om man har behov av sysselsättning och är kommuninvånare så ska man ha rätt till att komma ut i sysselsättning. Aktivitetsersättningen borde vara mer knutet till individens process för att fler ska komma vidare. Här borde det bli tydligare vilken som är mottagande verksamhet i kommunen och vilken funktion som ansvarar. En koordinator som följer upp de som har dagligverksamhet och som skulle kunna gå vidare ut i arbete eller studier borde finnas. Gruppen borde fångas upp bättre resursen borde vara gemensam över förvaltningsgränserna. 14

Norrköping I de samtal jag hittills haft i Norrköping återkommer man vid flera tillfällen till den krånglighet som finns i systemet både för den enskilde men också för de handläggare som på olika sätt möter individen. Man lyfter fram att det i organisationerna läggs mycket tid på byråkrati som inte alltid gagnar den enskildes väg genom systemet. Det bygger på den inlåsningseffekt som kan påvisas inom flera olika verksamheter. Det kan idag vara svårt att komma vidare efter praktik ut i en riktig verksamhet, på ett riktigt jobb, upplevelsen är den ibland att uppgifterna blir konstruerade och då känns inte jobbet lika meningsfullt för individen. Att tänka mer i termer av meningsfullhet skulle kanske vara en väg att gå. Stuprören lyfts fram som tydliga mellan olika verksamheter både inom den egna organisationen och mellan olika aktörer, även inom plattformens verksamhet tycker man att stuprören finns. Aktema tas vid flera tillfällen upp som en mycket väl fungerande verksamhet som idag stöttar 250 individer ut i sysselsättning. Här fungerar samarbetet väl med Försäkringskassan, skolan och Arbetsförmedlingen. Man lyfter i samtalen en farhåga som kommit upp det senaste året kring de individer som idag inte får aktivitetsersättningen beviljad på grund av en upplevd strängare bedömning kring vilka som har rätten till ersättningen. Hur de ska fångas upp och ges stöd till sysselsättning. Ett mörkertal bland hemmasittarna finns och frågetecken kring vilken funktion som ansvarar för dem och någon form av uppsökande verksamhet för att identifiera och jobba vidare med dem för att de också ska få komma genom systemet. Ibland är man alltför fokuserad på att individen ska ut i arbete, att studera är för många en väg som ibland underskattas och som kan ha god effekt långsiktigt. Studier kan ge en bättre självbild och detta i sin tur kan göra att man tar sig vidare på egen hand. Om man är kommuninvånare med aktivitetsersättning och behöver råd och stöd gällande sysselsättning upplever de personer som jag samtalat med att det är otydligt i organisationen vart man vänder sig och vilken funktion som ansvarar för detta. Utbudet upplevs som stort men att det är otydligt hur man hittar rätt. Det är också otydligt i många fall vilken målgrupp man jobbar med. På grund av svårigheten att hitta bra boendelösningar för målgruppen tar det också längre tid för fler att komma genom systemet. 15

Finspång Här har jag ännu så länge bara varit i samverkansteamet och samtalat. Gruppen upplever att få personer i målgruppen har dagligverksamhet inom kommunen och bland de som har dagligverksamhets beslut finns en önskan om att man skulle kunna jobba mer långsiktigt och aktivt ut mot arbetsmarknaden. Här tas Aktema i Norrköping som ett gott exempel. Inlåsningseffekten är tydlig då ansvarsfrågan om vem som jobbar vidare med målgruppen med en aktiv planering och återkoppling till Försäkringskassan är otydlig. En svårighet som lyfts fram är också det att i Finspång har man beslutat att dagligverksamhetsbeslutet är kopplat till aktivitetsersättningsbeslutet. Upphör beslutet från försäkringskassan så upphör också individens rätt till dagligverksamhet. Detta har nu inträffat för individer som valt att driva frågan vidare i rättsliga processer. Även då personen får avslag i ansökan om aktivitetsersättning finns en oro för vad som händer med de individernas möjlighet till sysselsättning. Boendelösningsproblemen i Finspång gör också att fler i målgruppen går onödigt länge och inte får möjlighet att komma vidare då det är näst in till omöjligt att klar att gå vidare ut i arbete och studier om inte de basala behoven är tillgodosedda. En nyordning i Finspång är att boendestödet numera är diagnosstyrt istället för behovsstyrt vilket också enligt gruppen kan göra att vissa kan få förändringar som skapar svårigheter på andra sätt än i boendet. Även i Finspång upplever man en otydlighet i organisationen vart man vänder sig om man tillhör målgruppen, ingen funktion är tydlig i ansvarstagandet. Valdemarsvik I Valdemarsvik har vi börjat med en chefsgrupp som jobbat ganska intensivt med vägen in i systemet för att sedan göra vägen ut tydligare och mer lättförståelig. En modell har tagits fram som nu förankras på högre nivå. Jag har även träffat vårdcentralens chef, biståndshandläggare, koordinatorer, försörjningsstöd och arbetslivskonsulent. Ett möte med samtliga läkare på vårdcentralen är inbokat i januari. I samtalen funderar man över hur kan skolan bli bättre på att flagga för personerna i ett tidigt skede för att fler ska få information men också för att fler i ett tidigare skede ska få ett bättre stöd. En annan tanke är oron över de ungdomar som fyllt 20 år och som kommer till kommunen och kanske inte har en naturlig kontakt med någon myndighet hur hittar man dem utan att de faller mellan stolarna? Man lyfter också tanken om att överlämningen efter en beviljad aktivitetsersättning borde vara tydligare och att fler skulle kunna få möjlighet att få en aktiv planering både in i systemet men också ut ur. 16

Det samma gäller för arbetsförmedlingen då man upplever att det ibland fattas beslut om att arbetsförmåga saknas men sedan får individen inte hjälp att komma vidare, plattformen är då en bra mottagare. Har man haft aktivitetsersättning i tio år utan att komma vidare borde man inte kunna få avslag på sjukersättningen då har man haft alla möjligheter att träna sig för att komma vidare om förutsättningarna är de bästa. Om fler går vidare ut i arbete/praktik efter aktivitetsersättning skulle upplevelsen av insatsen vara mer positiv nu har många känslan av att får man aktivitetsersättning så blir man stämplad och kommer inte vidare. Man pratar om passivitetsersättning. I Valdemarsvik tog man i en arbetsgrupp med chefer fram en modell över vilka olika individer man möter i verksamheten och sedan ett flödesschema hur man tycker att det i fortsättningen ska fungera för vår målgrupp Kalle Hoppar av, slutar skolan - Kommunen har ett aktivitetsansvar, Samordnaren för aktivitetsansvaret tar kontakt (#jag är med) till och med 20 år-erbjuder aktivitetsinsatser AF SYV Praktik Plattform Erik AF Fk Primärvård/vård slutar särskolan - Kommunen har ett aktivitetsansvar, samordnaren för aktivitetsansvar tar kontakt(#jag är med)- erbjuder aktivitetsinsatser alternativt tar studenten vid särskolan Praktik dagligverksamhet Aktema Biståndshandläggare LSS Dagligverksamhet 17

ELLA Aktivitet villkoras, testa förmåga att komma till jobbet, eventuell misstanke om fusk- kommer via IFO, utredning saknas, har ej beslut från fk eller Af. Arbetsmarknadsenheten prövar förmågan att delta Alice Nysvensk, kort eller ingen utbildningsbakgrund (eventuellt analfabet, ca 10%), SFI 3 år Jobb och utvecklingsgaranti Försörjningsstöd, villkorar aktivitet, hur är förutsättningarna? AME 18

Stina Medelålders, har haft en anställning som upphört, någon form av missbruksproblematik Försörjningsstöd Arbetsförmedling AME AME Hur förhålla sig 1 Fri från Beroende Sköter man sig annars behandling om vi avslutar anställning Större delen av Vad händer då? Tiden, får man vara kvar Just nu många kvar på lång tid 19

Förslag på individens väg genom systemet, för personer som inte har en tydlig väg genom LSS beslut eller liknande. Denna modell ska nu förankras i ledningsorganisationen. PAK står för praktik, arbetsträning och kartläggning. Den fasta representationen i PAK mötet står idag Arbetsförmedlingen Valdemarsvik, Arbetsmarknadsenheten och Försörjningsstöds handläggare för. Andra funktioner kan delta då det är aktuellt för anmälda individer. Behov uppstår En väg in PAK möte 1 ggr/vecka Arbetsmarknadsenhet Ansökan LSS eller SoL Praktik 20

Analys Försäkringskassan är skyldiga att samordna de rehabiliteringsinsatser som individen behöver. Enligt Socialförsäkringsbalken (SFB) har en försäkrad rätt till rehabiliteringsåtgärder. Rehabiliteringsåtgärderna ska planeras tillsammans med individen efter dennes förutsättningar och behov. Försäkringskassan ansvarar för att samordna rehabiliteringsåtgärderna. Samordningsuppdraget innebär att initiera, följa upp och utvärdera dessa rehabiliteringsåtgärder. Försäkringskassans skyldigheter enligt Socialförsäkringsbalkens 30 kapitel lyder: 8 Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten. 9 Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. 10 Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, och Andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade. Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. 11 Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl. 21

Försäkringskassan ska samverka med andra aktörer men denna samverkan kräver också att de andra aktörerna tar sitt ansvar då Försäkringskassan inte utför några rehabiliterande insatser. Detta ställer krav på att samverkan är god och att det finns andra aktörer att samverka med. I mina samtal har det gång efter annan lyfts fram svårigheter i att få en god samverkan mellan olika aktörer vilket inte på något sett är unikt för den har rapporten utan speglar de svårigheter som finns när flera organisationer ska komma samman runt en enskild individ. Det finns många parametrar som måste fungera för att samordningen ska bli av. Samordning kräver mer resurser i ett inledningsskede vilket gör det svårt för Försäkringskassans handläggare att räcka till i dagsläget. För att det ska finnas insatser att samordna måste fler aktörer vara inblandade och villiga att samarbeta. Arbetsmarknaden måste också vara redo för att ta emot individen. Processerna i de olika organisationerna är otydliga och ständiga omorganisationer bidrar till ökad förvirring, både hos professionella aktörer och individerna själva. Det är svårt att följa 22

ett ärendes gång och veta var och hur man ska agera. I samtalen pratar man om stuprör både mellan de olika organisationerna och inom de olika egna organisationerna. 23

Förslag till fortsatt projekt under 2018 Efter alla samtal har jag kommit fram till att det som vore mest gynnsamt för målgruppen och för att fler ska få en möjlighet att komma vidare ut i arbete och studier vore att tillskapa ett erbjudande till alla individer om möjlighet till en kontakt med sip koordinator för att genomföra en samordnad individuell planering för att alla individer ska ha möjlighet till en aktiv planering. Skulle detta kunna ske i projektform under ett års tid för att sedan utvärderas? Förslag på modell att jobba vidare efter Beslut om aktivitetsersättning Erbjudande om sip koordinator Nej tack ja tack Nytt erbjudande sip Samordnat stöd HoS FK Af Kommun Studier HoS Af Kommun Studier Uppföljning/Planering Uppföljning/Planering 24

Förslag till beslut: Att under 2018 genomföra projekt sip koordinator för att erbjuda samtliga individer som får beslut om aktivitetsersättning en kontakt för vidare planering och sip möte. Att under2018 fortsätta arbetet med genomförandeplanen framför allt i Norrköping och Finspång för att fortsätta att utveckla möjligheterna för målgruppen att komma vidare ut i arbete och studier. Slutsats Många av de samtal som förts har handlat om stuprör och svårigheter att samverka trots att viljan finns och tankar om hur fler ska få möjlighet att gå vidare ut i arbete och studier trots resursbrist och osäkerhet i vem som ansvarar för vad. Förslaget om att under en ettårs period driva ett projekt med en sip koordinator som skulle kunna utveckla och fylla flera av dessa funktioner har utkristalliserats efter dessa samtal som en möjlig väg för att bygga broar och ge fler individer möjlighet att komma vidare ut i arbete och studier. Slutord Många insatser finns för målgruppen idag men fortfarande pratar man i samtalen om bristen på samordning och bristen av förstegsinsatser vilket gör att min känsla av att inte vara färdig med uppdraget att inte ha kommit tillräckligt långt med att sätta målgruppen på kartan och att få bli lite mer synliga i kriget om prioriteringen av insatser gör att det fortfarande känns väldigt angeläget. Det känns viktigt att Samordningsförbundet är med och utvecklar processerna för att fler individer ska få möjligheten att växa och bli en resurs i samhället som vi alla mår så bra av att vara! 25