B I S U R R E T! Sotenäs Biodlareförening HÖSTen 2015 Bankgiro 5711-9885 Torsdagar i jämna veckor träffas vi kl 17.30 i Tossene Bygdegård Kallelse till årsmöte Härmed kallas samtliga medlemmar i Sotenäs Biodlarförening till årsmöte i Tossene Bygdegård den 12 november kl 18.00 Sedvanliga årsmötesförhandlingar kommer att hållas. Medlem som önskar ta upp ärende på årsmötet uppmanas att till styrelsen snarast inlämna detta för eventuell beredning. kh
Bigårdsbetraktelser säsongen 2015 Det svänger om tillvaron kan man säga. Förra biodlarsäsongen var extrem med goda skördar av förstklassig honung och bina stortrivdes. Invintringen och övervintringen gick som förväntat riktigt bra. Visserligen blev det knappt med fodret när solen började värma på yngellådorna och drottningarna satte upp farten i äggläggningen. Ett extra öga och ett nykonstruerat fodertak för ballonger säkerställde mattillgången tills naturen tog över. Våren blev dock en utdragen historia och den riktiga farten på vårutvecklingen uteblev. Ett samhälle med en gammal drottning drog upp viceceller men det var för kallt för att ett byte skulle kunna ske. Samhället blev vicelöst och så småningom yngellöst, varför inget annat fanns att göra än att slå ihop det med närmaste granne. Drottningen här är en dotter så jag tror att de mammalösa bina kände sig både välkomna och hemmastadda ganska omgående. Både maj och juni blev en transportsträcka till sommardraget i juli, men på något sätt lyckades bina hitta nektar i solgluggarna varför jag med tillfredsställe kunde konstatera att skattlådorna ökade i tyngd allt eftersom. En titt ut på böndernas vallar gav vid handen att vitklövern i år inte hade kommit sig något vidare och långt ifrån liknade fjolårets matta av klöverblommor. Men juli blev en fuktig historia och det riktiga trycket i kuporna uteblev och först i augusti kom högsommarvärmen så det märkliga inträffade att i stället för sommardrag inföll höstdraget efter försommardraget. Ännu märkliga var att det fanns mogna bär och blom samtidigt i ett av mina körsbärsträd samt att jag kunde plocka både plommon och körsbär samtidigt. Ljungen verkar ha återhämtat sig efter några tuffa år och blommade fint i bergen och skogskanter. På kvällarna hängde doften tung av nektar från ljung i bigården, en härlig parfym som slår det mesta. En vecka med värme och solsken avslutade säsongen men tyvärr var draget över för den här gången. Arbetet med att ta hand om honungen och bereda bigården inför vintern är det som återstår för biodlaren. Det skall bli intressant att få ta del av hur det har gått för biodlare i allmänhet beträffande skördar, förluster, problem och glädjeämnen. Körsbärsblom den 18 juli
Besök hos Helene och Henrik den 30 maj. Den här gången fick Helene och Henrik agera värdar för Sotenäsbiodlarnas bidag Med medhavd kaffekorg bänkade vi oss vid ett långbord i lagerutrymmet, tillsammans med distriktets kvinnliga nätverk, de också på utflykt. Då vi var ganska många delades skaran upp i två grupper för att alla skulle ha möjligheter att se och höra samt kunna ställa frågor. Från att i början ha huserat med honungshanteringen i en container har man nu flyttat in i iordningställda lokaler i gårdens ekonomibyggnad. Hela anläggningen såg välplanerad ut med all nödvändig utrustning på plats. Det är nog en stor fördel att ha startat upp verksamheten i ett provisorium, för att med tiden bilda sig en uppfattning om hur man vill ha det i en permanent anläggning. I anslutning till honungshanteringen finns en liten gårdsbutik där inte bara produkter från Nasseröds Biodling finns till försäljning. Som jag kan se det vid ett hastigt besök, så är det en mönsteranläggning som Helene och Henrik har åstadkommit. Det är bara att gratulera och önska lycka till i framtiden. Helene framför gårdsbutiken På besök i slungrummet Foto Ingemar N Provsmakning av olika sorters honung
Flitiga bin är värda miljarder Följande text var inskriven på text-tv 19 juni 2015. Att bin spelar en viktig roll när grödor skall pollineras är inget nytt. Men nu har en studie visat att de små, flitiga och dessutom oavlönade liven är värda sin vikt i guld. Tjänsterna som vilda bin utför är värda motsvarande 26,300 kronor per hektar och år, detta har forskare kommit fram till. Deras värde för matförsörjningen ligger i miljardklassen globalt, konstateras i studien som presenterades i Nature Communications. Den visar också att två av 780 arter svarar för ca 80 procent av befruktningen av pollinerade grödor. På TV Otaliga är de program på SVT som handlar om matlagning i alla upptänkliga varianter. Jag har mina funderingar över vad detta kan bero på, är TV-publiken i allmänhet så intresserad att man hänförd bänkar sig framför TV så fort någon med kockmössa uppenbarar sig. Eller är det så att SVT har så ont om pengar att man låter programtiden löpa mer eller mindre av sig självt mellan grytorna. En annan tänkbar anledning kan vara att man har torka på intressanta uppslag att fylla ut tiden med när alla såpor och nyheterna fått sitt. Ett annat inslag med ungefär likartat tema som matprogrammen är trädgårdsprogrammen som man flikar in ibland i tablån. Med nästan vetenskaplig noggrannhet visar man hur man utrotar maskrosor. Något som går stick i stäv med alla nyhetsinslag rörande de problem som svensk biodlarnäring sägs ha. Att beröva bina en av de viktigare försommarblommorna tycks därför vara motsägelsefullt. Bina är beroende av mångfalden i naturen för att må riktigt bra, en mångfald som aldrig har varit i närheten av giftiga preparat.
Biresa 2015. Årets upplaga planerades och genomfördes av Sotenäsbiodlarna och gick i Bohusländska tecken en gråmulen dag den 16 maj. Första stoppet gjordes i trakterna av Ucklum där Ann-Britt och Pelle tog emot oss på gårdsplanen. Efter en genomgång av lokaler och demonstration av honungs- och vaxhanteringssystemen blev det dags att avnjuta den medhavda kaffekorgen. Då det var kyligt i luften erbjöd värdparet att öppna upp dörrarna till huset och väl inne i värmen och med kaffet uppslaget var snart diskussionerna livliga. Bussen hade lyckats att vända på den smala vägen och med kylargrillen åt rätt håll vinkade vi adjö till värdfolket och fortsatte resan mot Spekeröd och vidare in mot Svartedalens natur och friluftsområde. Målet den här gången var Georg Gustafssons lilla torp vid Lillevattnet. Georg levde mellan åren 1899 1985 och drev här ett litet jordbruk med biodling där Georg var självförsörjande med det mesta. Under tjugotalet år högg Georg in ristningar i berghällarna runt huset. Ristningarna handlade ofta om bin och hur viktiga de är för naturen, men också andra tänkvärda saker ristades i Georgs sten. Spekeröds Hembygdsförening har noga dokumenterat historien och mycket tid har lagts för att bevara den unika miljön för eftervärlden. Göran Sändare från hembygdsföreningen berättade grundligt om den tillvaro som var Georgs vardag och inte ens regntyngda skyar kunde dämpa intresset hos en hänförd lyssnarskara bland alla ristningarna. Men snart var det dags att åter inta platserna i bussen och med Georgs historia fortfarande ringande i öronen styrdes bussen ut från Svartedalen och denna gång mot Orust och Tavlebord. Vi var något tidiga till lunchen som höll på att dukas upp i källarvåningen så vi fördrev tiden med att titta runt i de olika lokaliteterna. Bland annat kunde vi beskåda en liten utställning på logen och besöka en liten affär i huvudbyggnaden. En värmande och god soppa stod snart på borden och Helge Josefsson hälsade oss välkomna till Tavlebord. Därefter följde en rundvandring medan Helge berättade och demonstrerade Tavlebords biodlingssystem inklusive den egna vaxhanteringen. Till de mer unika sakerna kan nämnas ett gästhus i form av en enorm bikupa, vilken var i det närmaste klar för att fyllas med gäster på två ben. Detta var den sista punkten på dagens program och det blev dags att tacka för oss och inta våra platser i bussen och vända hemåt. En trevlig biresa med intressanta miljöer och möten med entusiaster som oförtrutet arbetade vidare med sina projekt.
Biodlare besöker Ann-Britt och Pelle Hönshuset som blev bipaviljong Göran Sändare berättar om Georg Helge demonstrerar vaxsmälteriet Georg Gustavsson bland sina kupor Lillevattnet på 20-talet Georg Gustavsson föddes på Lillevattnet den 15 april 1899 och levde i stort sett hela sitt liv här. Egentligen ägdes Lillevattnet av syskonen Gustavsson gemensamt som sterbhus efter moderns död. Syskonen lät dock Georg bo kvar utan några krav på att delta i skötseln av jordbruket. Georg var i mångt och mycket en enstöring, drömmare och filosof och gick oftast sina egna vägar. Biodling var ett av Georgs stora intressen och inte minst vittnar hans ristningar om detta. Han var också aktiv i den lokala biodlarföreningen. Sina sista 6 år tillbringade han på Tallåsens ålderdomshem, men återvände så ofta han kunde till Lillevattnet. Georg dog den 21 december 1985.
Grillafton Torsdagen den 6 augusti avverkades den sedvanliga grillaftonen på Bohus-Malmön. Vid den här tiden på året brukar de flesta gästerna ha återvänt till sina hemtrakter. Men den här helgen bjöds det på teaterspel i gamla stenbrottet, varför köerna till färjan ringlade sig långa. Med lite tålamod och nästa färja kunde vi parkera på vår lilla uppfart och ta plats bland stenar och skärv. Vädret visade sig på sitt bästa humör och statistiken över det fina vädret höll sig även i år på plussidan. Så vitt jag kan minnas i en hast är det bara två gånger under de 20 år jag varit med som vi fått inställa resan ut hit. Den här gången var det dock en något decimerad besättning, då endast ett 15-tal hade anammat inbjudan. Men korven och kaffet smakade lika bra som vanligt, vilket vi kunde avnjuta till tonerna från Urbans dragspel. Havet såg inbjudande ut och med tilltagande skymning mojnade vinden och det blev en sommarkväll som bara kan upplevas i Bohuslän. Roundup WHO, Världshälsoorganisationen, har nyligen klassificerat glyfosat som troligen cancerogen för människor. Glyfosat är den aktiva substansen i bland andra Monsantos Roundup. Allt fler tecken tyder på att glyfosat är ett ämne som inte borde spridas i miljön och har återfunnits i livsmedel och dricksvatten. Det går också att påvisa förekomster i ytvatten såväl som grundvatten och i marken. Man har vid tester även hittat rester av glyfosat i människor. Roundup är Monsantos bästsäljare och företaget gör allt de kan för att misskreditera den forskning som görs för att inte tappa försäljning. Flera större återförsäljare i Nordamerika har redan svartlistat Roundup på grund av dess negativa påverkan på miljön. Försök att påverka andra stora återförsäljare pågår och om det finns något som helst förstånd hos återförsäljare och brukare lär försäljningen av medel innehållande glyfosat att minska drastiskt.
TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership. Eller på svenska: Transatlantisk partnerskap för handel och investeringar. Sedan en tid pågår i Bryssel förhandlingar mellan Europeiska Unionen och USA att ingå avtal inom området handel och investeringar. Cecilia Malmström är den som för Europeiska kommissionens räkning leder förhandlingarna. Syftet är att skapa ett frihandelsavtal och undanröja olika handelshinder mellan EU och USA. Dessa förhandlingar startade i juni 2013 och förväntades från början vara genomförda i slutet av 2014. Dock har förhandlingarna dragit ut på tiden och uppgifter finns att det kan dröja ända till 2017 innan ett avtal ligger på bordet. TTIP-avtalet berör flera områden med bland annat ett flöde av varor och tjänster över Atlanten som befriats från tullar och andra avgifter. Man skall också erkänna varandras standarder vilket innebär att om en produkt är godkänd på den ena sidan av Atlanten behöver den inte testas igen på den andra sidan. Avtalet avses även att omfatta jordbruket med ett ömsesidigt öppnande av marknaderna. På ekonomisidan behandlas en fråga om den så kallade ISDS-regeln. Den är tänkt att ge företag möjligheten att stämma stater för förlorade framtida inkomster på grund av förändrad lagstiftning. För min egen del finns det all anledning att sätta sig in i ämnet då det verkar som vi säljer ut vårt jordbruk och företag till förmån för USA:s ekonomi. USA har i mångt och mycket lägre krav på miljö- och livsmedelssäkerhet vilket kommer till uttryck ibland annat i giftanvändningen. Hur det är på fordonssidan vet jag inte men svenska fordon har rykte om sig att ligga i framkant då det gäller trafiksäkerhet. Med ett avtal blir det tillåtet att köra en amerikansk bil rakt ut i trafiken utan godkännande från svenska myndigheter. Än mer misstänksam mot det hela blir man då förhandlingarna sker bakom lykta dörrar och information slinker ut av misstag. Vi vet även sedan tidigare att livsmedelsverket i USA godkänner ämnen grundade på rudimentära tester och analyser, utan att långtidstester garanterar produkters säkerhet för konsumtion. Det är dags att sätta klackarna i backen, kräva transparens, se till att våra politiker strävar efter medborgarnas bästa och att de inte lämnar över initiativet till den amerikanska marknaden.
Lustigheter Krogbesök John hade suttit på krogen och tagit sig ett par rejäla supar och kände att det var dags att gå hem. Det visade sig vara svårare än han trott, för gång på gång stöp han i backen. - Jag ligger väl här en stund, sa John för sig själv och tänkte att det blir nog bättre om en stund. Efter en halvtimme testade han igen, men benen bar inte, så han kröp ut på gatan för att kanske skulle den friska luften se till att han nyktrade till lite. Men inte! Då han stöp ännu en gång. - Äsch då, jag kryper väl hem, tänkte John. Väl hemma gjorde han ett nytt tappert försök att resa sig, men han dråsade rakt in på hallmattan. Så det blev till att krypa i säng. Som tur var så sov hans fru och märkte ingenting. Dagen efter frågade hon: - Blev det många groggar på krogen igår? - Oh nej! Jag åt bara en bit mat och tog en öl, svarade John. Hur så? - De ringde från krogen och undrade när du tänker hämta din rullstol Slagfärdiga barn En liten flicka pratade med sin lärare om valar. Läraren sa att det var fysiskt omöjligt för en val att svälja en människa då valen, fastän den är ett väldigt stort däggdjur, har en väldigt smal hals. Den lilla flicka sa då att Jona svaldes av en val. Irriterad upprepade läraren att en val inte kan svälja en människa; det är fysiskt omöjligt. Den lilla flickan sa, "När jag kommer till himlen ska jag fråga Jona". Läraren frågade, "Men tänk om Jona hamnade i helvetet?" Den lilla flickan svarade, "Då får du fråga honom".
Neonikotinoider och hälsan hos honungsbin Nedanstående är ett utdrag från ett examensarbete utfört av Julia Gross vid avdelningen för ekologi vid SLU, Uppsala, publicerat 2014. Svensk sammanfattning Subletala doser av neonikotinoider har visat sig ha en negativ inverkan på honungsbinas hälsa i laboratorieförsök. De flesta studier som hittills genomförts har emellertid exponerat bin på ett artificiellt sätt för dessa bekämpningsmedel, genom direkt fodring av preparaten. Det finns få, eller inga, väl utformade och replikerade studier med realistiska nivåer av neonikotinoidexponering av honungsbin under fältmässiga förhållanden. För att råda bot på denna kunskapsbrist, och för att testa effekten av neonikotinoiden clothianidin på honungsbin, använde vi i en studie 16, rumsligt separerade (> 4 km), vårrapsfält i södra Sverige. Fälten parades med avseende på markanvändning, läge och geografisk närhet till varandra, med hjälp av GIS. Hälften av fälten slumpades för sådd med clothianidin-betade Brassica napus (raps) frön och det andra fältet i paret fungerade som kontroll och såddes med obehandlade frön. Bredvid varje fält placerades sex jämnstarka Apis melliferasamhällen, varje par med syster-drottningar, med totalt 96 samhällen i experimentet. Prover av bin, pollen och nektar från dessa samhällen visade att bisamhällen vid de clothianidin-behandlade fälten exponerades med flera tiopotenser högre mängder av clothianidin än samhällen vid kontroll fälten. Prover av vuxna bin togs från varje samhälle både före och efter blomningsperioden, för att bestämma effekten av exponering till neonikotinoiden på förekomst och mängder av patogener och parasiter i bisamhällen. De parasiter som undersöktes inkluderade det ektoparasitiska kvalstret Varroa destructor och de intracellulära tarmparasiterna Nosema apis och Nosema ceranae. De patogener som undersöktes inkluderade också åtta olika honungsbivirus (BQCV, SBV, DWV, KBV, SBPV, CBPV, ABPV och IAPV). Både prevalensen (andelen positiva samhällen) och mängden av parasiter/patogener i varje samhälle analyserades. Angreppen av V. destructor var relativt låg under hela experimentet och det fanns ingen signifikant effekt av exponering av clothianidin på vare sig förekomsten eller angreppsnivån av V. destructor i samhällena. En säsongseffekt påvisades, där fler kvalster påvisades när experimentet avslutades än när det påbörjades. Prevalensen av Nosema spp. skilde sig inte signifikant mellan behandlingarna, men visade en säsongseffekt: angreppen var högre före än efter rapsblomningen. När experimentet
påbörjades var 33% av proverna inte infekterade av Nosema spp., Sex % var infekterade med N. apis, 25% var infekterade med N. ceranae och36 % var infekterade med blandinfektioner. I angrepp med båda parasiterna kom i genomsnitt en tredjedel DNA från N. apis och resten från N. ceranae. När experimentet avslutades kunde endast N. ceranae påvisas i angripna samhällen. Tre av de åtta virus som undersöktes för kunde påvisas: DWV, SBV och BQCV. Både BQCV och SBV påvisades i praktiskt taget alla samhällen, både före och efter försöket. Således kunde ingen skillnad i prevalens påvisas mot bakgrund avclothianidinexponering eller av säsong. Det fanns inte heller någon skillnad i BQCV-och SBV-titer på grund av clothianidinexponering. För BQCV fanns en signifikant säsongseffekt med en minskning av titer senare på säsongen. Titern av SBV förblev konstant under hela säsongen. Prevalensen av DWV var relativt låg; 4 % och 36 % av samhällen smittade, före respektive efter experimentet, vilket innebär i en betydande säsongsskillnad i DWV prevalens. Det fanns dock ingen signifikant skillnad i DWV-prevalens på grund av clothianidinexponering eller inte. Det kunde inte heller påvisas någon signifikant interaktion mellan säsong och clothianidinexponering på DWV-prevalens. Samhällen infekterade med DWV visade ingen signifikant skillnad i DWV-titerpå grund av clothianidinexponering. Man kan därför dra slutsatsen att i det genomförda experimentet, hade clothianidinexponeringen ingen påvisbar effekt på förekomsten eller mängden av studerade patogener och parasiter i friflygande bisamhällen. Denna sammanfattning innehåller en hel del facktermer, men jag hoppas att det ändå går att få ett hum av vad Julia Gross har kommit fram till i sin studie. Vad som inte framkommer i sammanfattningen är att bin för provtagning hämtades från ramar närmast flustren. Inlägg av Bengt Nihlgård Bengt Nihlgård har dock synpunkter på det sätt Goss har bedrivit arbetet på och anser att studien är helt missvisande med tanke på hur den har genomförts. Nihlgård är biodlare men också en pensionerad professor i växtekologi vid Lunds universitet. Nihlgård menar att om studien som Goss genomfört får stor spridning och kan komma att ligga till grund för beslut som fattas i framtiden blir det problem då studien enligt Nihlgård uppvisar stora brister på det sätt den genomförts. På fyra punkter spaltar Nihlgård upp de brister han anser att studien är behäftad med.
På punkt ett menar Nihlgård att alldeles för få bin har analyserats och att de hade fel ålderssammansättning. Om ungbin hade ingått i studien borde det fått utslag beträffande förekomsten av varroa i de samhällen som placerats intill rapsfält med betat utsäde. I rimlighetens namn bör varroa vara känsligare för nervgifter jämfört med bina själva. Under punkt två anser Nihlgård att genom provtagning av flusternära bin, vilket i huvudsak är äldre bin som i nästa fas blir dragbin, testas inte bin som fått foder kontaminerad med neonikotinoider från de betade rapsfälten. Dragbin som förgiftats med neonikotinoider finns sannolikt inte i kuporna, de har omkommit i fält då de tappat lukt- och orienteringsförmågan. Ett välkänt faktum som tidigare beskrivits 2012. Punkt tre behandlar valet av tidpunkt för studien. Nihlgård gör en enkel kalkyl när yngel och ungbin har rätt ålder för att exponeras för kontaminerat foder och vid vilken tidpunkt dessa bin får rätt ålder för att befinna sig i närheten av flustret och för att därefter bli dragbin. Under 2013 blommade vårrapsen som bäst från tredje veckan i juni till första och andra veckan i juli. I en del samhällen togs prover redan den 25 juli och i andra den 5 augusti. Alldeles för tidigt då dragbin uppfödda på kontaminerat foder bör flyga långt senare i augusti, efter att ha gått igenom alla stadier från ägg, puppa, ambin, putsbin och städbin, ett faktum som varje biodlare känner till. Man har alltså lyckas undvika den tidpunkt då sjuka och förgiftade bin bör finnas i närheten av flustret och resultatet av analyserna saknar därför något värde. I sista punkten konstaterar Nihlgård att sätta samhällena på en låda langstroth medförde att samhällena snabbt blev trångbodda med gynnsamt väder och ett stort antal samhällen svärmade enligt uppgift. Märkligt nog nämner inte Gross detta faktum i sin uppsats, då svärmningen snedvrider sammansättningen och äggläggningen upphör en tid i modersamhället. Detta påverkar i hög grad trycket av varroainfektioner och dess följdsjukdommar, en av de saker studien fokuserade på. Nihlgård framhåller även att svärmning kan vara en överlevnadsstrategi hos bin för att fly från områden som medför hot för bisamhället. Nihlgård sammanfattar sin kritik med att konstatera att studien är av ringa värde och inga slutsatser går att dra om neonikotinoiders påverkan på förekomsten av varroakvalster, Nosema och virus. Man har inte studerat de bin som kan förväntas uppvisa påverkan av neonikotinoider, i det här fallet Klotianidin, ett av de starkast giftiga i familjen neonikotinoider.
Till sist skriver Nihlgård att ett nytt försök har genomförts under2014 och att samma misstag verkar ha upprepats. Det verkar inte bättre än att man vill undvika resultat som pekar på neonikotinoidernas negativa påverkan på bin. Min egen fundering över det hela är hur fundamentala misstag har kunnat smyga sig in om man tittar på vilka handledare Goss har haft under fältstudien. Professor Friis är förvisso inte helt okunnig i binas värld och man får förmoda att de andra två inte ligger steget efter Friis. Jag börjar också ana att hur väl en studie än är planerad och genomförd lär inte resultatet bli entydigt. Det kan mycket väl vara så att andra bin i andra landsändar inte uppför sig på samma sätt som de spridda studierna antyder. Man skall nog i umgänget med bin vara ödmjuk och inte ta allting för givet. En gång för länge sedan frågade jag Börje Svensson varför hans yrkesbiodling i Salatrakten raderades ut praktiskt taget över en natt. Han svarade att det förmodligen var resultatet av ett flertal orsaker i kombination och nämner varroa och gifter som delar i kombinationen. Då undrar jag vilka orsaker i den kombinationen som saknas i min bigård då jag praktiskt taget aldrig har haft några förluster. De enstaka förluster som har förekommit beror i så fall snarare på försummelse från min sida. Brist på foder under senvintern eller misslyckade stilla drottningbyten kan knappast tillskrivas kombinationen som orsak till de stora förlusterna som sker på andra håll. Varroa ensamt kan knappast vara orsaken även om den tillskrivs som det största hotet mot binäringen. Jag har haft varroa in min bigård ett antal år och behandlar mot den varje höst med oxalsyra enligt rekommendation. Bina har kvalstret och jag har den i min bigård och vi lever med den. Jag ägnar den inte några större tankar och bina verkar friska och producerar honung, vissa samhällen långt över genomsnittet där skördar på över hundra kilo förekommer. Snart dags att stänga musskyddet
Bildbevis Här måste man jobba övertid Skynda fynda
Dags att damma av Clas-Göran Hedeströms gamla slagdänga från 1967, Håll Dig Till Höger Svensson. Denna parkeringsplats hittade jag i Birmingham. Jag skulle nog tveka att parkera här då muren består av hoppressade bilar.
Baksidan Banankaka á la Tanzania. Jag har själv inte testat detta recept men kanske någon frivillig kan göra det. Om inte kan vi låta bollen gå vidare till TV då alla kanaler med aldrig så lite självaktning har mat- och bak-program på tablån i en aldrig sinande ström. Så till innehållet: 1 dl socker 125 g margarin 2 ägg 2 msk mjölk 4.5 dl mjöl 1 tsk bakpulver 1 2 bananer Rör socker och margarin pösigt Tillsätt äggen, ett i sänder och rör om ordentligt Häll i mjölken Sikta ner mjölet och bakpulvret Mosa bananerna och blanda dem i smeten. Smörj en form och häll i smeten och grädda i medelvärme ca 175 grader mitt i ugnen i ca 45 minuter. Prova om kakan är färdig med en tandpetare, är den torr är kakan färdig. Ta den ur formen och dela upp den i bitar och servera eventuellt med vispgrädde. I Östafrika är bananer vanligt i matlagningen, närmast då den gröna varianten som kokas och blandas med lök och tomater fräst i matolja. Men det är helt en annan historia, jag bara halkade in på bananskalet.