Utvärdering av rökstoppsmottagningen Krokslätts Vårdcentral. FoU arbete VT 2012

Utvärdering av rökstoppsmottagningen Krokslätts Vårdcentral FoU arbete VT 2012 Av: Alexandra Schulhof Rydz, ST-läkare i allmänmedicin, Krokslätts vårdcentral Handledare: Marianne Jingrot Titel:. 1

Bakgrund Allmänt Tobaksrökning är en av de främsta orsakerna till ohälsa och det största förebyggbara och behandlingsbara folkhälsoproblemet. Idag beror mer än hälften av den åtgärdbara sjukligheten på livsstil varav tobaksrökning är den enskilt mest betydelsefulla faktorn. Positivt är att majoriteten av rökarna vill sluta röka, men ofta behövs hjälpinsatser av olika slag. Hur ser det ut i befolkningen? Vem röker? Den första svenska undersökningen om andelen rökare bland svenskarna gjordes 1946. Då rökte 50 % av männen och 9 % av kvinnorna 1. Sedan 80-talets början har rökningen i Sverige minskat kontinuerligt med 0.5-1 % per år, en minskning som nu verkar ha planat ut. I dagens utvecklingsländer röker befolkningen i ungefär samma proportioner som i Sverige på 40-talet. År 2010 rökte nästan 1 miljon personer dagligen i Sverige. Därtill kommer att 850 000 personer rökte då och då (10 % av kvinnorna och 13 % av männen) och ca 900 000 snusade 2, 3. Fördelningen mellan könen var relativt jämn med en liten övervikt för kvinnorna. Det framgick inte hur mycket och hur ofta de som uppger att de röker ibland faktiskt röker. Störst andel dagligrökare återfinns i åldersgruppen 45-64 år oavsett kön. Det är framför allt de medelålders männen som utgör den stora andelen av dagligrökare. Bland kvinnor är andelen dagligrökande jämnare fördelad beträffande ålder. 2. I Mölndal det område som analyserats i studien använder 26 % av männen och 13 % av kvinnorna tobak dagligen 4. Sambandet mellan sociala faktorer och ohälsosamma levnadsvanor är starkt. Det är fyra gånger vanligare att lågutbildade kvinnor röker jämfört med högutbildade 5. Även bland männen är det vanligare med dagligrökande hos de med kort utbildning. Det finns också ett samband mellan ökad andel dagligrökare män och arbetslöshet. Att röka då och då är vanligare bland såväl kvinnor som män i åldersgruppen 16-29 år jämfört med övriga åldersgrupper. Annars ses inga skillnader i utbildningsnivå, sysselsättning socioekonomi, ekonomi eller ursprung hos dem som röker då och då. Om man istället för att bara se till rökningens förekomst i Sverige ser till hur många som använder tobak blir situationen en annan. År 2010 använde ca 30 % av männen och 17 % av kvinnorna tobak dagligen. Detta är jämförbart med tobaksanvändningen i andra länder, men där är rökning helt dominerande 6. Rökningen bland unga ökar. De flesta rökare börjar röka före 20 års ålder. Sedan 1979 har rökningen bland unga minskat stadigt men 2005 bröts den trenden och nu är det istället så att rökningen i denna grupp ånyo 1, 6 Tobaksfakta.se [Internet]. Sverige: tobaksfakta [uppdaterad 2011 feb 24; citerad 2012 Jan 23] Hitta statistik om tobak! Available from http:// www.tobaksfakta.se/bibliotek/publicerat/hitta-statistik-om-tobak/ 2, 7, 15 Hans Gilljam, LT nr 11 2012 Vol 109, s 554-557 Rökstopp ger snabba hälsovinster 3 Fhi.se [Internet ] Sverige: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten 2011- Hälsa på lika villkor, Tobaksvanor [uppdaterad 5 juni 2012; citerad 10 juni 2012] Available from http://www.fhi.se/statistikuppföljning/nationella-folkhalsoenkaten/levnadsvanor/tobaksvanor/ 4 Björklund M, Varannan man fet och var fjärde ung kvinna i Mölndal mår psyksikt dåligt, Göteborgs Posten 30 mars 2012, s 11 5 Socialstyrelsen (Sverige). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011- stöd för styrning och ledning. Art nr:2011-11-11. ISBN 978-91-86885-66-3 2

ökar medan bruket av snus minskar 7. Upp till 70 % av alla unga testar att röka eller snusa. Av dem blir 30-50 % rökare eller snusare inom 2-3 år 8. Många lyckas dock sluta med rökning eller snusning. Rökningen ökar mest bland unga flickor. År 2010 rökte 13 % av flickorna i årskurs nio och 9 % av pojkarna dagligen/nästan varje dag. I årskurs två i gymnasiet ökade andelen rökare till 20 % av flickorna och 15 % av pojkarna. När det gäller snusvanorna i samma årskurser 2010 snusade 8 % av pojkarna och 2 % av flickorna dagligen/nästan varje dag på högstadiet för att på gymnasiet öka till 17 % av pojkarna och 3 % av flickorna 9. Barn och unga är dessutom den grupp som är svårast drabbad av passiv rökning, 2005 exponerades ca 5 % av alla barn i Sverige dagligen för tobaksrök i hemmet 10. Om man studerar gruppen före detta rökare är det en större andel medelålders och äldre som tillhör denna grupp. Bland kvinnliga tjänstemän på lägre nivå finns en större andel före detta rökare jämfört med kvinnor i arbetaryrken. Motsvarande skillnad finns inte bland männen 11. Tobakens skadeverkningar Sammantaget dör mer än hälften av dem som röker regelbundet till följd av sin rökning. I medeltal dör den som röker regelbundet 10 år i förtid och får ytterligare sju år med sänkt livskvalitet 12. Var fjärde rökare kommer att avlida tillföljd av rökningsrelaterade orsaker redan i medelåldern (35-69 år). I Sverige motsvarar det 12 % av alla dödsfall bland män och 4 % hos kvinnor. För närvarande minskar andelen män som avlider till följd av sitt tobaksbruk medan andelen kvinnor ökar. 13 Det finns ett tydligt dosrelaterat, närmast linjärt, samband mellan mängden cigaretter och tobakens skadeverkningar. Redan så liten mängd som en cigarett per dag och feströkning medför ökad risk för sjukdom 14. I tabell 1 framgår hur riskerna ökar för att drabbas av några av de sjukdomar som rökning orsakar. 8 Royal College of Physicians. Nicotine addiction in Britain. Report of the Tobacco Advisory Group of the Royal College of Physicians. London: RCP;2000 9 Gilljam H, Rökstopp ger snabba hälsovinster LT nr 11 2012 Vol 109, s 554-557 10 Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin, Stockholms läns landsting (Sverige). Miljöhälsorapport 2005. Art nr 2005-111-1. ISBN 91-7201-931-x. s 151 11 Fhi.se [Internet ] Sverige: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten 2011- Hälsa på lika villkor, Tobaksvanor [uppdaterad 5 juni 2012; citerad 10 juni 2012] Available from http://www.fhi.se/statistikuppföljning/nationella-folkhalsoenkaten/levnadsvanor/tobaksvanor/ 12 Bronnum-Hansen H, Juel K, Abstention from smoking extends life and compresses morbidity: a population based study of health expectancy among smokers an never smokers in Denmark. Tob Control. 2001;10(3):273-8 13 SBU- Statens beredning för medicinsk utvärdering (Sverige). Metoder för rökavvänjning Sammanfattning och slutsatser av SBU:s styrelse och expertgrupp. 1998, reviderad okt 2003. Rapport nr 138. ISBN 91-87890-50-x 14 Läkemedelsverket (Sverige). Läkemedelsboken 2011-2012. Gilljam H, Lindqvist R. Beroendetillstånd. Nikotinberoende s 1093-1100 3

I ovanstående siffror är ändå inte de sjukdomar som indirekt orsakas av rökning inkluderade, vilket innebär att rökningens effekt på hälsan således är ännu större. När det gäller passiv rökning finns ett klart samband mellan exposition och överkänslighetsbesvär, allergiutveckling samt KOL och luftvägsinfektioner. På sikt ger också en längre tids exponering för passiv rökning ökad risk för hjärtinfarkt. Forskningen visar att barn är speciellt utsatta för passiv rökning 15. Anmärkningsvärt är att trots att rökningen utgör en känd risk för fostret så röker fortfarande 16 % av svenska kvinnor vid graviditetens början och endast en knapp tredjedel av dessa uppnår rökfrihet under resten av graviditeten 16. Det finns stora hälsoeffekter att vinna på att sluta röka och dessa är mycket välstuderade. Snabbast riskminskning ser man för hjärt- och kärlsjukdomarna. I fig 1 framgår riskminskningen efter rökstopp för flera rökningsrelaterade sjukdomar. Minskning av risk att drabbas av tobaksrelaterade sjukdomar efter rökstopp. 15 16 4

Ur: Läkemedelsboken 2011-2012. Gilljam H, Lindqvist R. Beroendetillstånd. Nikotinberoende s 1098. Även den som redan har drabbats av sjukdom till följd av tobaksrökning har stora hälsovinster att göra om han eller hon lyckas bli rökfri. Ex v kan en pt som drabbats av akut kranskärlssjukdom genom at sluta röka minska sin risk för nya hjärt- och kärlhändelser med 74 % efter 6 månaders rökfrihet. Skadeverkningarna av snusning är omtvistade i mycket större utsträckning än när det gäller rökning. Samband mellan en rad sjukdomar så som pankreascancer, hörselnedsättning 5

minskad fertilitet hos kvinnor och påverkan på fostret är påvisad. När det gäller fosterpåverkan finns en ökad risk för dödföddhet, prematurbörd, havandeskapsförgiftning och neonatal apné 17 18 samt en ökad förekomst av ADHD. 19 Dessutom ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Sambandet mellan cancer i munhåla är omtvistad liksom risken för hypertoni. Risken för hjärtinfarkt förefaller inte vara ökad däremot verkar risken för letal infarkt öka 20. Anledningarna till detta är ännu inte fullt kända men en hypotes är att snusaren lättare drabbas av arytmier. Snus tycks däremot inte öka graden av ateroskleros 21. Sammanfattningsvis kan man konstatera att även snusningen utgör en hälsorisk och att det finns hälsovinster på såväl individ- som samhälls nivå att uppnå även för snusarna. Vill rökare sluta att röka? Vad kan i så fall hälso- och sjukvården göra för att hjälpa till? Tre av fyra rökare i Sverige uppger att de vill sluta röka (Gilljam, Läkemedelsboken). Storrökare (>20 cig/d) slutar dock sällan abrupt och blir sällan varaktigt rökfria efter ett enda besök hos läkare. Det krävs ofta större insatser och det är dessutom vanligt med upprepade återfall. Här har hälso- och sjukvården har en unik roll då vi i stor utsträckning kommer i kontakt med rökare i vår dagliga verksamhet. Under ett års tid har ca 70 % av alla rökare besökt sin tandläkare och 40 % en läkarmottagning. Här finns stor förbättringspotential eftersom endast hälften av alla rökare uppger att de någonsin har blivit tillfrågade om sina tobaksvanor. Då skall man ha klart för sig att 40 % av rökarna blev tillfrågade om sina rökvanor vid senaste läkarbesöket, vilket ändå är en positiv utveckling. Motsvarande andel vid tandläkarbesök var 27 %. När det gäller levnadsvanor i stort uppger 30 % att den blivit tillfrågade vid senaste hälso- och sjukvårdkontakten 22. Här finns förbättringspotential då det i flera undersökningar visat sig ha stor betydelse att rökare tillfrågas angående sin rökning för att uppnå rökfrihet. Erfarenheter från kampanjen Rökfri operation 2010 visar att de rökande patienterna uppskattade att tillfrågas angående sin rökning och erbjudas hjälp för att uppnå rökfrihet 23. Dessutom visade det sig vid en uppföljning att 25-30 % fortfarande var rökfria ett år efter rökstoppet inför en operation. Hälso- och sjukvårdspersonalen har således en nyckelroll i och med att de träffar många av rökarna i den kliniska vardagen och att de då ofta befinner sig i livssituationer som gör dem motiverade till rökstopp. 17 Wikström AK, Cnattingius S, StphanssonO. Maternal use of Swedish snuff and risk of stillbirth. Epidemiology. 2010;21(6):772-8 18 Gunnerbeck A, Wickström AK, Bonamy AK,Wickström R, Cnattingius S. Relationship of maternal snuff use and cigarette smoking with neonatal apnea. Pediatrics. Epub 28 aug 2011. 19 Blood-Siegfried J, Rende EK. The long-term effeckts of prenatal nicotine exposure on neurologic development. J Midwifery Womens Health. 2010;55(2):143-52 20 Läkemedelsverket (Sverige). Läkemedelsboken 2011-2012. Gilljam H, Lindqvist R. Beroendetillstånd. Nikotinberoende s 1093-1100 21 Bolinder G, Norén A,de Faire U, Wahren J. Smokeless tobacco use and atherosclerosis: an utrasonographic investigation of carotid intima media thickness in healthy middle-aged men. Atherosclerosis. 1997;132(1):85-103 22 SBU- Statens beredning för medicinsk utvärdering (Sverige). Metoder för rökavvänjning Sammanfattning och slutsatser av SBU:s styrelse och expertgrupp. 1998, reviderad okt 2003. Rapport nr 138. ISBN 91-87890-50-x 23 Modin G, Hjälp till rökfrihet inför operation en självklar LT nr 11 2012 Vol 109 het s 562-3 6

SBU har arbetat fram en rapport som heter Metoder för rökavvänjning. Rapporten publicerades 2003 och är vägledande för arbetet med rökavvänjning. När man utvärderat de olika metoderna för rökavvänjning indelas de i a) kort rådgivning, b) mer avancerad rådgivning, c) läkemedelsbehandling och d) alternativa behandlingsmetoder. I SBU:s rapport har man utvärderat effekterna av en kort rådgivning angående rökning. Denna visar att en kort rådgivning om fem minuter eller mindre leder till att 2-3 % av alla rökare slutar röka. Andra undersökningar visar att bara genom att ta upp frågan med patienten kan läkare öka antalet lyckade rökstopp från 2-3 % till 5-6 % mätt efter ett år 24. Effekten av insatsen är stor på befolkningsnivå eftersom den når så många. Läkaren har här en unik chans att påverka patienten till ett rökstopp då det är visat att patienter litar mer på läkaren än på någon annan informationskälla 25. Bäst resultat nås med team av erfarna rökavvänjare som träffar sina patienter vid 4-7 tillfällen, i grupp eller individuellt, med kognitiva/beteendemodifierande metoder i kombination med läkemedel. Resultaten visar att 30-40% blir rökfria och fortfarande är det vid uppföljning efter 12 månader 26. Några långtidsuppföljningar efter 5-7 år finns och de visar att resultaten i stort sett består 27. Rökavvänjning i grupp och individuellt ger likvärdiga resultat. Sluta-röka-linjen (ett telefon och internetbaserat stödprogram för rökavvänjning) uppvisar jämförbara resultat med avancerad rådgivning. Vid utvärdering av enbart psykologiska behandlingsmetoder så som beteendemodifierande terapier har man inte kunnat visa någon effekt. Inte heller finns något vetenskapligt underlag för alternativa behandlingsmetoder så som hypnos eller akupunktur. Vad gäller läkemedelsbehandling är effekterna välstuderade och man har visat att nikotinsubstitution närmast fördubblar effekten av rådgivningen, oavsett rådgivningens omfattning. NNT (number needed to treat) för nikotinsubstitution är 23 28. (nikotin passerar över i bröstmjölk och koncentrationen i mjölken blir 2-3 ggr högre än i moderns blod. Koncentrationen är som höst kort efter exponeringen för nikotin med en halveringstid på ca 60 min) När det gäller bupropion (Zyban) är det en selektiv återupptagshämmare av noradrenalin och dopamin. Det är visat att bupropion underlättar tobaksavvänjning och minskar risken för återfall sannolikt genom påverkan på NA och DA receptorer involverade i belöningssytemet. NNT för bupropion är 18 29. Bupropion är ett antidepressivum. Vid bipolär sjukdom är bupropion kontraindicerat och läkemedlet kan inte heller kombineras med MAO-hämmare. Det interagerar med andra antidepressiva och vid samtidig behandling med SSRI preparat bör dosen reduceras (som tumregel halveras). Bupropion kan orsaka kramper och skall därför inte förskrivas till personer med tidigare anamnes på kramper, skalltrauma eller bulimi/anorexi. 24 Russel MA, Wilson C, Taylor C Baker CD. Effect of GP s advice against smoking. Br Med J. 1979;2:231-5 25 22 Läkemedelsverket (Sverige). Läkemedelsboken 2011-2012. Gilljam H, Lindqvist R. Beroendetillstånd. Nikotinberoende s 1093-1100 27 Galanti MR, Holm-Ivarsson B, Helgason AR, Gilljam H. The future of smoking cessation: Gender om the agenda. Drugs education, prevention and policy. 2002;9:71-84 28 Stead LF, Perera R, Bullen C, Mant D, Lancaster T. Nicotine replacement therapy for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev. 2008 Jan 23;(1):CD000136 29 Hughes JR, Stead LF, Lancaster T. Antidepressants for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev. 2007 Jan 24;(1):CD00031 7

Vareniklin (Champix) är en nikotinagonist/antagonist som ger en viss stimulering av nikotinreceptorerna samtidigt som substansen blockerar exogent tillfört nikotins verkan på receptorerna. Detta medför att om man röker under pågående vareniklinbehandling får man inte någon ytterligare effekt. NNT för vareniklin jämfört med placebo är 10 30. Vad gäller biverkningar är dessa relativt lindriga. Det har tidigare rapporterats försämring av psykisk sjukdom men i senare studier har man inte kunnat påvisa ett kausalt samband. Det finns inte några kända läkemedelinteraktioner för vareniklin. När det gäller snusavvänjning har hitintills vareniklin visat signifikant effekt i kombination med rådgivning. Man har också visat god effekt vid rökavvänjning i samband med sjukhusvistelse. Bäst effekt har man visat vid akut hjärtinfarkt och operation i kranskärlen men goda resultat finns också från kampanjen Rökfri operation 2010 (se ovan). Om man tittar på kostnadseffektivitet kostar det 5-15 000 kronor med rådgivningsmetoden per räddat år av liv och med läkemedel därtill 30-80 000 kronor. Det utgör en relativt låg kostnad jämfört med andra sjukvårdsinsatser, ex v är samma siffror för behandling av förhöjt blodtryck hos medelålders människor 150-200 000 kronor. Den årliga kostnaden relaterad till rökning uppskattas vara 2,2 miljarder kronor 31. Sammantaget tillhör rökavvänjning en av de mest kostnadseffektiva insatser i sjukvården 32. SBU:s rapport samt Socialstyrelsens nationella riktlinjer 33 utgör de viktigaste styrdokumenten för hur arbetet med rökavvänjning skall se ut. Socialstyrelsen tar i sina riktlinjer hänsyn till: svårighetsgraden av de olika levnadsvanorna baserat på risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död. Vidare tar man hänsyn till åtgärdens effekt och kostnadseffektivitet samt evidens för effekten. Daglig rökning graderas till svårighetsgraden kraftig till mycket kraftig vilket är den allvarligaste svårighetsgraden. SoS delar in åtgärder i tre övergripande nivåer; enkla råd (<5 min), rådgivande samtal (10-15-30 min) och kvalificerat rådgivande samtal (längre samtal). SoS rekommendationer angående rökning är att hälso- och sjukvården skall erbjuda kvalificerade rådgivande samtal till patienter som röker dagligen 34 då detta har störst effekt. Kvalificerat rådgivande samtal ges högst prioritet, övriga åtgärder får hög till medelhög prioritet. Telefonrådgivning ges också hög prioritet pga. visad god effekt. När det gäller läkemedel som komplement till rökavvänjning ger SoS nikotinläkemedel hög prioritet. Vareniklin får en lägre prioritet trots mycket stor effekt eftersom det kan ge mer allvarliga biverkningar. Även bupropion har stor effekt men effekten är mindre jämfört med vareniklin och därför får det lägre prioritering. Enligt SoS är det vissa patientgrupper som rökning är mer riskfyllt för än andra. Det gäller personer med blodfettsrubbning, hypertoni, övervikt/fetma, lungsjukdom, cancer, diabetes, hjärt- kärlsjukdom, schizofreni och depression. Andra patientgrupper som ges hög prioritet är 30 Cahill K, Stead LF, Lancaster T. Nicotine receptor parital agonists for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev. 2008 Jul 16;(3):CD006103 31,24,25,26 Socialstyrelsen (Sverige). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011. Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräckling fysisk aktivitet och ohälsosamma levnadsvanor. Stöd för styrning och ledning. Art nr:2011-11-11. ISBN 978-91-86885-66-3 8

gravida, ammande och föräldrar som röker samt patienter som skall genomgå någon operation. Att hjälpa dessa grupper till rökfrihet får således än högre prioritet. När det gäller snusning har inte heller SoS utarbetat någon central rekommendation för vuxna som snusar eftersom snusets effekt är mindre studerad än rökningens. Undantag utgörs gravida och ammande som snusar. De betraktas som en högriskgrupp eftersom det ökar riskerna fostret och barnet. Rådgivande samtal ges en hög prioritering när de gäller dessa patienter. Åtgärden har måttlig effekt men eftersom snusning hos denna grupp kan leda till allvarliga konsekvenser får åtgärden ändå hög prioritet. De gravida och ammande patienterna kommer inte att beröras i den aktuella studien eftersom de har kontakt med MVC och BVC. Intressant är att SoS i sina nationella riktlinjer trycker på det stora behovet att utvärdera de olika verksamheterna som bedrivs inom primärvården. T e x utvecklas i dag flera typer av livsstilsmottagningar där vårdpersonal skall kunna ge patienter stöd till levnadsvaneförändringar, men än så länge saknas alltså utvärderingar av dessa mottagningar! Inte heller vid Krokslätts vårdcentral har någon tidigare utvärdering gjorts av rökstoppsverksamheten. Det känns därför angeläget att göra en sådan för att få kunskap om dess effektivitet. Syftet med studien Syftet med studien var att kartlägga och utvärdera de insatser som erbjöds via Krokslätts vårdcentral under åren 2006-2008 om man önskade hjälp med att uppnå rök- eller snusstopp. Frågeställningar: Korrelerar rökstoppsmottagningens insatser med de nationella rekommendationerna? Hur ser resultaten av verksamheten ut? Hur många av dem som har haft kontakt med rökstoppsmottagningen slutade att röka? Fanns det några framgångsfaktorer bland dem som lyckas sluta röka? Var det av betydelse vem som initierade kontakten med rökstoppsmottagningen, hur mycket vederbörande rökte och om han/hon hade gjort tidigare rökstoppsförsök? Hur ser resultaten ut jämfört med nationella resultat för liknande verksamheter? Metod Studiens design är en retrospektiv verksamhetsuppföljning i och med att deltagarna kontaktades 11 månader till 3 år efter intervention, som var hjälp till rökstopp. Kontrollgrupp saknades. De patienter som varit i kontakt med rökstoppsmottagningen på Krokslätts vårdcentral samt de patienter som deltagit i rökstoppsgrupperna och som har antingen en registrerad journal på Krokslätts vårdcentral eller områdesmässigt eller listningsmässigt tillhört Krokslätts VC 2006-2008 kontaktades. Anledningen till att dessa år valdes var att studien påbörjades oktober 2009 och då uppföljning brukar ske ett år efter kontakt med rökstoppsmottagning var det inte önskvärt att inkludera patienter som kommit i kontakt med mottagningen under det innevarande året då det innebar att det var för kort tid för att följa upp resultatet. Under 2006-2008 var verksamheten också enhetligt utformad med en sköterska som ansvarade för tobaksavvänjning och som hade utbildning för att hålla i kvalificerat rådgivande samtal. Under de här åren fanns också återkommande möjlighet för patienterna att delta i sluta röka grupper. Efter 2008 ändrades förutsättningarna radikalt då vi under en period var utan en utbildad sköterska som kunde hålla i tobaksavvänjning och antalet sluta röka grupper minskade. Under 2012 kan man säga att förutsättningarna har återställts så att verksamheten som finns idag är snarlik den som fanns under de aktuella åren. 9

På Krokslätts VC 2006-2008 hade en sköterska kontakt med alla patienter som remitterades till rökstoppsmottagningen. Patienterna kunde också själva ta direkt kontakt med henne om de hade önskemål om att få hjälp med rök- eller snusstopp. Samtliga patienter som hon haft kontakt med för tobaksavvänjning har hon registrerat i särskilda pärmar. Även de patienter som deltagit i rökstoppsgrupperna har registrerats av sköterskan. Patienter har antingen föreslagits kontakt med sluta röka grupp av vårdcentralen eller sökt sig dit själva. Under de aktuella åren hölls sluta röka grupper på Balansen, en verksamhet i Mölndals kommuns regi som närmast motsvarar ett hälsotek. Sluta röka grupperna var ett samarbete mellan Krokslätts, Åbys och Lindomes vårdcentraler. De patienter som deltagit i rökstoppsgrupperna men som tillhört de övriga vårdcentralerna har inte inkluderats eftersom syftet varit att utvärdera den hjälp patienter på Krokslätts VC har tillgång till. Arbetet syftar alltså inte i sig till att utvärdera själva rökstoppsgrupperna. Sammanlagt inkluderades 63 patienter i studien. Bortfallet i urval bestod av en individ där identiteten inte gick att fastställa. För att inte felaktigt exkludera någon som haft kontakt med Krokslätts VC har patienter med registrerad journal på mottagningen inkluderats. Detta även om de kontakter patienterna haft inte har rört rökning eller varit något sköterske- eller läkarbesök. Det rör sig om två patienter. Patienterna som inkluderades i studien tillsändes en enkät samt ett följebrev (SE BILGOR). Varje enkät kodades så att det med hjälp av kodnyckeln gick att se vem som besvarat enkäten. De som inte svarade på enkäten i första utskicket fick ett påminnelsebrev efter ca en månad. Tanken var att de som då inte sände tillbaka enkäten skulle få ett andra påminnelsebrev efter ytterligare några veckor. Så blev dock inte fallet utan det andra påminnelsebrevet kom två månader senare. För den deltagare med kortast tid till uppföljning innebar det att det gått 11 månader från att vederbörande kom i kontakt med rökstoppsmottagningen till att han/hon fick enkäten. Som längst gick det tre år från kontakt med mottagningen till uppföljning. Enkäten omfattade 16 frågor och var uppbyggd dels av flervalsfrågor och dels några frågor med öppna svar. De första tre frågorna i enkäten var av demografisk karaktär och rörde deltagarnas ålder, kön och utbildningsgrad. Sedan följde tre frågor som handlade om hur deltagaren kom i kontakt med verksamheten, hur mycket de rökte och om de gjort några tidigare försök att sluta. Därefter ombads deltagarna svara på vad de har provat för att föröka uppnå tobaksfrihet, dels innan kontakten med vår verksamhet och dels efter att de varit i kontakt med rökstoppsverksamheten. Deltagarna graderade vilken nytta de tyckte att de haft av de olika åtgärderna (fråga 8-10). En fråga fanns där deltagarna ombads svara på om de har diabetes, hjärt- och/eller kärlsjukdomar, lungsjukdom eller depressions- och/eller ångestbesvär. Diagnosgrupperna är med bland de sjukdomstillstånd som ges extra hög prioritet när det gäller arbete med rökavvänjning enligt SoS nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. SoS inkluderar även blodfettsrubbningar, övervikt/fetma, cancer och schizofreni bland de patientgrupper som det är extra angeläget att hjälpa till rökfrihet. Anledningen till att dessa inte inkluderades i min studie är att det var önskvärt att hålla nere antalet frågor och svarsalternativ och jag då valde att inkludera diagnoser som är vanliga i befolkningen. Efter dessa frågor följde fyra frågor med öppna svar. Detta för att ge deltagarna en möjlighet att skriva fritt om förslag till förbättringar, vad som fungerat bra respektive dåligt med mottagningen samt beskriva om de fått någon annan hjälp (fråga 12-15). 10

Den avslutande frågan handlade om huruvida deltagaren uppnådde rökfrihet efter kontakten med rökstoppsmottagningen. Det fanns flera svarsalternativ på denna fråga dels för att fånga de deltagare som blev rökfria men sedan återföll och dels för att se hur många som vid uppföljningen var rökfria. Även de som inte uppnått rökfrihet efter kontakten med rökstoppsverksamheten fick svara på om deras rökvanor har ändrats på något sätt. Att snusningens skadeverkningar är mer omtvistad jämfört med tobaksrökningens skadeverkningar samt det faktum att endast en av de personer som hade kontakt med rökstoppsmottagningen var snusare och att denna individ lyckades sluta på egen hand utan någon vidare kontakt med mottagningen är andledningen till att snusning inte berörs närmare i resultats- eller diskussionsdelen För att sammanställa och analysera resultaten av enkäten användes statistikprogrammet SPSS. Resultat Enkäten sändes ut till 63 individer. Svarsfrekvensen bland deltagarna var 52.4 % (33/63). Demografiska uppgifter om ålder och kön har analyserats på samtliga 63 deltagare medan övriga frågor endast har kunnat analyseras på de 33 deltagare som besvarade enkäten. Fyra personer har besvarat den inledande delen av enkäten men har inte haft vidare kontakt med rökstoppsmottagningen Av de totalt 63 personerna som fick enkäten var 40 kvinnor och 23 var män. Åldersfördelningen framgår av fig 2. Fig 2. 11

En majoritet av deltagarna var således medelålders eller äldre. Vad gäller utbildningsgrad har de deltagande delats in i tre grupper - de som har grundskoleutbildning, de som gymnasial utbildning eller motsvarande och de som har högskole- eller universitetsutbildning. 30.3 % har en utbildningsgrad motsvarande grundskola, 45.5 % motsvarande gymnasial utbildning och 24.2 % har en utbildningsgrad som motsvarar högskole- eller universitetsstudier. Fig3. Bland dem som besvarade enkäten var det 33.3 % som själva hade tagit kontakt med rökstoppsmottagningen och 60.6 % som blev erbjudna kontakt med rökstoppsmottagningen när de var i kontakt med vårdcentralen av annan orsak. Av dem var det fyra deltagare (12.1 %) som avböjde vidare kontakt med rökstoppsmottagningen. Av dem som själva hade tagit kontakt med rökstoppsmottagningen för att sluta röka var det 10/11 som blev rökfria. När kontakten med rökstoppsmottagningen hade initierats av någon vårdpersonal blev resultatet 9/19 som uppnådde rökfrihet vilket motsvarar 47,4 %. Då är de deltagare som avsade sig vidare kontakt med rökstoppsmottagningen inkluderade. 12

I tab 2 framgår hur de olika grupperna lyckades med att uppnå rökfrihet respektive hur många som lyckades med rökstopp men som sedermera återföll och hur många som överhuvudtaget inte lyckades att sluta röka. Tabell 2 Antal Eget initiativ Rökfri Rökstopp med återfall Inte lyckats med rökstopp 11 st 6 st 4 st* 1 st Antal Ej eget initiativ Rökfri Rökstopp med återfall Inte lyckats med rökstopp Remitterats till mott men ej vidare kontakt 19 st 2 st 7 st 6 st 4 st *) En deltagare svarade att han blev rökfri efter kontakt med mottagningen men uppger att det skedde efter ett återfall, sedan följde ny kontakt med mottagningen vilket resulterade i att deltagaren var rökfri vid uppföljningen drygt ett år efter den senaste interventionen. Deltagarna i studien har fått besvara om de har diabetes, hjärt- och/eller kärlsjukdom, lungsjukdom eller ångest/depressionssjukdom. Ca 18 % av deltagarna hade diabetes, 39.3 % hade hjärt-kärlsjukdom respektive lungsjukdom medan 32.1 % hade ångest- eller depressionssjukdom. Det var fler män än kvinnor som hade hjärt- kärlsjukdom (7 män, 4 kvinnor). Det omvända gäller för lungsjukdom (8 kvinnor, 3 män) och ångest/depressionsbesvär (1 man, 8 kvinnor). Resultaten för de olika diagnosgrupperna avseende rökfrihet, rökstopp med återfall respektive misslyckat rökstopp framgår av tab 3. Tab 3 Antal Eget initiativ Ej eget initiativ Rökfri Rökstopp med återfall Ej lyckats med rökstopp Rökfri Rökstopp med återfall Ej lyckats med rökstopp Diabetes 5 2 1 1 1 Hjärt/kärlsjukdom 11 2 2 3 1 3 Lungsjukdom 11 3 1 1 4 2 Ångest/depressionssjukdom 9 1 2 1 1 3 1 13

Sammanfattningsvis kan konstateras att majoriteten av deltagarna inom varje diagnosgrupp lyckas med rökstopp oavsett vilket sätt de kommit i kontakt med rökstoppsmottagningen. Dock är återfallsfrekvens hög bland dem som inte själva tagit initiativet till kontakten. Särskilt uttalat är detta bland de deltagare som har någon form av lungsjukdom så som KOL eller astma. Värt att notera är att flera av deltagarna som uppgav att de ej uppnått rökfrihet rapporterade att de minskat sin cigarettkonsumtion. ANM: En deltagare kan ha kryssat i flera diagnoser, detta redovisas inte här. Andra faktorer som vi ville studera om de hade någon betydelse för att uppnå rökfrihet var om det spelade någon roll hur mycket patienterna rökte och om det fanns något samband mellan tidigare rökstoppsförsök och resultat. Bland deltagarna i studien var det en stor andel som var storrökare. De som definieras som storrökare är personer som röker _> 20 cigaretter/dag. Fig 4. 14

Fig 5. Om man tittar på fördelningen mellan hur mycket deltagarna röker korrelerat till deras ålder och kön är det en relativt jämn fördelning. Det är således inte någon stor skillnad i grupperna även om det är fler kvinnor som röker upp till 15 cigaretter/dag. Bland storrökarna är fördelningen dock jämn vad gäller ålder och kön. Av deltagarna som röker mer än 15 cigaretter/dag är det 12/18 som anger att de lyckas med sitt rökstopp. Hälften återföll. Större delen av återfallen inträffar under de första månaderna efter rökstoppet. Bland dem som rökte färre än 15 cig/dag lyckades samtliga med sitt rökstopp, återfallsfrekvensen 62.5 % dvs. 5/8. I studien ville vi också kartlägga vilken den främsta anledningen till deltagarnas beslut att sluta röka var. Det framkom att hela 64.3 % angav oro för den egna hälsan som huvudorsak men även anhörigas oro för deltagarens hälsa var av betydelse. 85.7 % hade gjort tidigare rökstoppsförsök. När man tittar på hur många försök deltagarna gjort tidigare att försöka att sluta röka är det vanligast med 1-5 ggr. Dock finns det deltagare som gjort många tidigare rökstoppsförsök. Fyra personer uppskattar att de gjort så mycket som tio tidigare försök att sluta röka. När man studerar gruppen som gjort tidigare försökt att sluta röka är det 18/24 (75 %) som lyckas. 10 av dem (42 %) återföll dock. 15

Tab 4 Blev Du rökfri efter Din kontakt med rökstoppsmottagningen? Nej Ja Total Hade Du försökt att sluta Nej 1 3 4 röka innan Du fick kontakt Ja 6 18 24 med rökstoppsmottagningen Total 7 21 28 Om man tittar lite närmare på vad deltagarna hade provat för rökavvänjningsmetoder innan de kom i kontakt med rökstoppsmottagningen hade 78.3 % provat någon typ av nikotinersättning. När det gäller de övriga läkemedlen var det 26.1 % som tidigare hade provat Zyban och 13 % som hade provat Champix. 39.1 % hade tidigare deltagit i en sluta röka grupp och 21.7 % hade tidigare provat individuella rådgivande samtal med sköterska. 8.7 % hade tidigare erfarenhet av telefon- eller internetbaserat stöd för att sluta röka. I samband med sin kontakt med rökstoppsmottagningen fick en individ prova nikotinersättning. 39.3 % (11 individer) provade Zyban och 35.7 % (10 individer) fick prova Champix. 42.9 % deltog i en sluta röka grupp och 28.6 % erhöll individuellt stöd och rådgivande samtal med en sköterska. Även efter kontakten med rökstoppsmottagningen var det få om ens några som erhöll stöd via telefon eller internet (två deltagare som besvarat enkäten har fyllt i på ett felaktigt sätt på frågan, det är oklart om dessa har provat telefon- eller internetbaserat stöd eller inte). Samtliga deltagare som erhöll någon av läkemedelsbehandlingarna hade också kontakt antingen med sköterskan eller med en sluta röka grupp. Deltagarna har också fått skatta i vilken utsträckning de upplevde att de fick hjälp av respektive åtgärd på en skala 1-5 där 1 motsvarar ingen hjälp alls och 5 motsvarar mycket stor hjälp. Bland de deltagare som hade provat Zyban och Champix angav 5 personer vilket motsvarar ungefär hälften att det hade haft mycket stor hjälp av läkemedlet i fråga och ytterligare några (3 respektive 2) angav att de hade stor hjälp av läkemedlet. Även sluta-rökagrupperna får höga poäng medan de individuella stödsamtalen inte får det. Hur ser då resultaten ut? 75 % uppger att de lyckades sluta röka efter kontakten med rökstoppsmottagningen. Detta inkluderar även de som sedan återföll och började röka igen. 32 % uppger att de är rökfria sedan kontakten med mottagningen och 39.3 % uppger att de visserligen lyckades sluta röka men att de sedan åter började. En deltagare har svarat inkonklusivt på frågan och faller därför 16

bort. Längden på rökfrihet innan återfall varierar mycket men återfallen sker framförallt de första tre månaderna. Ingen signifikant skillnad finns vare sig när det gäller ålder eller kön i gruppen som lyckas med sitt rökstopp. I tab 5 framgår resultatet av de insatser som gjorts via rökstoppsmottagningen. Tab 5 Insats Rökfri Rökstopp med återfall Ej lyckats med rökstopp Totalt antal Nikotinersättningsmedel 1 1 Champix 5 5 10 Zyban 5 4 2 11 Sluta röka grupp 3 6 3 12 Inividuellt samtal med ssk Telefon/internetbaserat stöd 3 2 3 8 2 2 Om man närmare studerar sambandet mellan de olika insatserna som gjorts via rökstoppsmottagningen och resultatet när det gäller rökfrihet eller rökstopp ser man att samtliga deltagare som erhöll Champix lyckades med att sluta röka även om hälften sedermera återföll. Bland dem som erhållit behandling med Zyban var det några deltagare som inte lyckades med rökstopp, däremot är resultatet avseende rökfrihet respektive rökstopp med återfall jämförbart med det i Champixgruppen. Eftersom det endast är en individ som provat nikotinersättningspreparat går det inte att dra någon slutsats i studien angående resultatet för denna läkemedelsgrupp. Återfallen som sker bland deltagarna som erhållit behandling med något av läkemedlen sker i regel under de första tre månaderna efter rökstoppet även om det bland deltagarna som erhållit behandling med Zyban finns en individ som återföll efter ett och ett halvt års rökfrihet Även bland deltagarna i sluta- röka-grupperna var det två individer som återföll sent dvs. efter att ett år eller mer av rökfrihet hade förlupit. Övriga återföll de närmsta månaderna efter rökstoppet. Samtliga av dem som återföll efter att ha deltagit i gruppverksamheten var kvinnor. Bland deltagarna i sluta-röka-grupperna var dock 10/12 kvinnor. Deltagarna som uppgav att de hade provat internet eller telefonbaserat stöd lyckades sluta röka men började ånyo inom tidsrymden av några månader. Då det endast rör sig om två personer går det inte att dra några slutsatser av resultatet. Det är oklart om de rekommenderats 17

telefon- eller internetbaserat stöd efter kontakt med rökstoppsmottagningen eller om det kanske föregick kontakten då enkäterna är ifyllda på ett otydligt sätt. Förhållandet mellan utbildningsgrad, kön och om deltagarna lyckas med sitt planerade rökstopp framgår av tab 6. Tab 6 Blev Du rökfri efter Din kontakt med rökstoppsmottagningen? Utbildningsgrad Nej Ja Total Grundskoleutbildning eller motsvarande Kön Man 4 4 Kvinna 4 4 Total 8 8 Gymnasial utbildning eller motsvarande Höskole- /universitetsutbildning Total Kön Man 2 1 3 Kvinna 2 9 11 Total 4 10 14 Kön Man 2 1 3 Kvinna 1 2 3 Total 3 3 6 Kön Man 4 6 10 Kvinna 3 15 18 Total 7 21 28 Om man ser till vilka som blev rökfria utan återfall var det framförallt kvinnor med utbildning motsvarande gymnasie- eller högskolenivå. Bland dem som blev rökfria men som sedan ånyo började röka ser fördelningen både vad gäller utbildning och kön jämn ut. Diskussion : Studien visade att ca 75 % av dem som besvarat enkäten lyckades med rökstopp efter kontakt med mottagningen. 32 % anger att de är rökfria allt sedan kontakten med rökstoppsmottagningen. Detta stämmer väl med de nationella resultaten där man i studierna visat resultat mellan 30-40 % som är rökfria vid uppföljning ett år efter intervention 35. 35 Socialstyrelsen (Sverige). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011. Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräckling fysisk aktivitet och ohälsosamma levnadsvanor. Stöd för styrning och ledning. Art nr:2011-11-11. ISBN 978-91-86885-66-3 18

Den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas sluta röka var att patienten själv tog initiativet till att kontakta rökstoppsmottagningen. Så många som 90 % av denna grupp uppnådde rökfrihet. Tre av dem, vilket motsvarar 30 % av denna grupp, återföll efter en tids rökfrihet. Sannolikt förklaras detta av att motivationen till att sluta röka är större i den grupp som själva tagit initiativet till att sluta röka. Dessa deltagare har redan tagit ett beslut att sluta röka medan de där någon utifrån initierat kontakten med rökstoppsmottagningen kanske inte hunnit så långt i beslutsprocessen och är mer ambivalenta inför ett rökstopp. Bland de deltagare där någon vårdpersonal initierat kontakten med rökstoppsmottagningen och där deltagaren fullföljde kontakten med rökstoppsmottagningen var det 2/15 som blev rökfria (13 %), ytterligare 47 % (dvs. 7 deltagare) som blev rökfria men återföll och en betydligt större andel 40 % (6 deltagare) som inte uppnådde rökfrihet. Det är också tänkbart att de deltagare där någon vårdpersonal föreslagit kontakt med rökstoppsmottagningen var sjukare och/eller röker i större omfattning än de som själva tagit första steget. Resultaten i studien pekar också på andra gynnsamma faktorer för att lyckas med sitt rökstopp. Att röka mindre än 15 cigaretter/dag är en sådan. När man studerar förhållandet mellan antal cigaretter/dag och rökstopp är det fler i gruppen som röker mindre än 15 cigaretter/dag som lyckas sluta röka. Bland dem som rökte färre än 15 cig/dag lyckades samtliga med sitt rökstopp, återfallsfrekvensen var dock hög hela 62.5 % (5/8). Av deltagarna som röker mer än 15 cigaretter/dag är det 12/18 som anger att de lyckas med sitt rökstopp. Hälften återföll. Större delen av återfallen inträffar under de första månaderna efter rökstoppet. Att använda sig av Champix eller Zyban ökar också chansen till lyckat resultat. Däremot verkar inte åldern spela någon avgörande betydelse för resultatet, inte heller kön om man ser till resultatet inom de olika åtgärdsgrupperna. Utbildningsgraden verkar inte heller utslagsgivande i min studie även om det företrädesvis är kvinnor med högre utbildningsgrad som lyckas bli rökfria utan återfall. Om man ser till hur rökstoppsverksamheten var uppbyggd på Krokslätts vårdcentral under de år som utvärderats stämmer den väl med de nationella rekommendationer som finns. Det fanns en sköterska utbildad för att ge kvalificerade rådgivande samtal, patienterna fick möjlighet till individuella samtal, deltagande i sluta-röka-grupp samt läkemedel som stöd för att nå rökfrihet. Således stämmer själva strukturen och insatserna, och omfattningen av de insatser som görs väl med riktlinjerna. Ett undantag är dock att så få uppger att de haft telefon- eller internetbaserat stöd. Det är intressant att ca 64 % har angett att huvudorsaken till att sluta röka var oro för den egna hälsan. Detta utgör ju en naturlig grund för ett samtal kring rökning och rökstopp när personer söker vård. Lite förvånande är att ingen tar upp att det har blivit besvärligare att röka på offentliga platser och att acceptansen i samhället har minskat för rökning. Dessa politiska åtgärder syftar ju dels till att skydda omgivningen mot passiv rökning men också till att minska rökningen i samhället. Visserligen var inte detta med som ett av flervalsalternativen i frågan men det fanns möjlighet att i fri text ange andra orsaker till varför man beslutat sig för att sluta röka, en möjlighet som åtminstone 6 % av dem som har besvarat enkäten har valt att utnyttja. 19

Det är välkänt att många rökare har tidigare rökstoppsförsök bakom sig 36. Detta återspeglas väl i studien. Hela 85.7 % av dem som besvarade enkäten anger att de gjort ett eller flera försök tidigare att sluta röka varav några gjort många tidigare försök. Det är alltså 24 personer som uppger att de har tidigare rökstoppsförsök bakom sig. Bland dem är det 18 dvs. 75% som lyckas sluta röka men för 42 % av dem var det inget varaktigt rökstopp. Eftersom det är belagt många som till slut lyckas sluta röka har gjort flera tidigare försök är det viktigt att i kontakten med patienter lyfta tidigare lyckade rökuppehåll som en framgångsfaktor för ett framtida varaktigt rökstopp. Hur ser resultaten för de olika insatserna på rökstoppsmottagningen ut? Bland deltagarna i studien är det många som provat en eller flera metoder för rökavvänjning. Vanligast var att man tidigare hade provat nikotinersättningspreparat helt i enlighet med gällande rekommendationer. Det var också många som tidigare hade deltagit i sluta-röka grupper. Anmärkningsvärt få hade provat telefon- eller internetbaserat stöd för att sluta röka. Detta är beklagligt med tanke på att metoderna har visat goda resultat i upprepade utvärderingar och att de är kostnadseffektiva och dessutom har den fördelen att de inte är bundna i tid. Tidsaspekten är viktig då flera deltagare uppgivit att de haft svårt att eller t o m avstått från att delta i t ex sluta röka grupper på grund av att tiderna inte har passat dem. Om man ser till vilken hjälp deltagarna har fått av rökstoppsmottagningen ser det ut som förväntat. Ungefär 75 % har fått prova någon typ av läkemedelsbehandling och 42.9 % deltog i en sluta röka grupp. Därtill var det 28.6 % som erhöll individuellt stöd i form av samtal med en i rökavvänjning utbildad sköterska. Väldigt få endast en individ- använde nikotinersättningspreparat i samband med kontakten med rökstoppsmottagningen. Anledningarna till detta är sannolikt att många deltagare redan provat nikotinersättningspreparat på egen hand. Samtliga deltagare som fått läkemedel förskrivna har haft stöd i även någon annan form ex v genom sluta röka grupper eller genom att de haft individuella rådgivande samtal med den sköterska som ansvarade för tobaksavvänjningsverksamheten. Resultaten i gruppen som provat Champix är intressanta. Det visar sig att samtliga som fått Champix förskrivet lyckats sluta röka. Hälften av dem började sedan igen. Med tanke på att man vet att det är vanligt med återfall 37 och att man också vet att det är viktigt med tidigare lyckade rökstopp även om man sedan återfaller tycker jag att resultaten är uppmuntrande. Resultaten i Zybangruppen är jämförbara med de för Champix även om det är något mindre andel (45 %) som lyckas uppnå rökfrihet. Det är även några individer, 2 st (18 %) som inte lyckas sluta röka med hjälp av Zyban. I gruppen som återfaller efter en tids rökfrihet finns ingen väsentlig skillnad jämfört med dem som återfaller efter att ha provat med Champix. I större material och utvärderingar av Zyban respektive Champix är reslutaten bättre för Champix med ett NNT 10 jämför med Zyban som har ett NNT på 18 jämfört med placebo. Resultaten bland dem som provat sluta-röka-grupp där 25 % blev rökfria och ytterligare 6 (50 %) lyckades sluta röka men återföll är förväntade och skall inte ses som ett resultat för själva gruppverksamheten. Deltagarna i gruppverksamheten har i regel haft även någon annan typ av insats för att uppnå rökfrihet ex v med hjälp av läkemedel. Inte heller går det att närmare yttra 36, 29 Internetmedicin.se [Internet]. Gilljam H Rökavvänjning [uppdaterad 14 apr 2010, citerad 26 jan 2012] Available at http://internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=625 20

sig om resultatet för den grupp som erhållit individuella sluta-röka-samtal med sköterska. Det är något färre som lyckats sluta röka i denna grupp men då det rör sig om få individer totalt går det inte att säga om det endast är tillfälligheter som påverkat resultatet eller om det kanske är så att det finns en viss sned fördelning bland rökarna som erhållit den typen av stöd. Det är tänkbart att det är personer som inte velat delta i gruppverksamheten och som kanske har bedömts ha ett extra stort behov av stöd för att lyckas sluta röka. Anmärkningsvärt är att det är 83 % av deltagarna i sluta-röka-grupperna som är kvinnor. Även om könsfördelningen bland deltagarna i studien inte är jämn är kvinnorna överrepresenterade i gruppverksamheten. En fråga man kan ställa sig är om kvinnor i större utsträckning erbjuds deltagande i gruppverksamhet. Sammanfattningsvis visar resultaten avseende rökfrihet eller rökuppehåll att det är goda resultat och resultat i paritet med vad man hade kunnat förvänta sig när man jämför med tidigare utvärderingar av olika metoder för rökavvänjning 38. Hur ser studiepopulationen ut demografiskt jämfört med nationella undersökningar avseende rökare? 2011 var ca 11 % av befolkningen dagligrökare 39. Fördelningen mellan könen är relativt jämn i populationen med en liten övervikt för kvinnorna. I studien ser könsfördelningen annorlunda ut då andelen kvinnor var betydligt större, 63.5 %. Det är möjligt att kvinnor i större utsträckning vänder sig till hälso- och sjukvården för att få hjälp med rökavvänjning. I studien framkom att den största gruppen dagligrökare återfanns bland de medelålders och äldre deltagarna. Detta stämmer med åldersfördelningen bland rökare i resten av landet 40. Möjligen är det en lite större andel äldre i studien jämfört med rökarna i befolkningen. Om skillnaden överhuvudtaget är relevant skulle den kunna förklaras av att de som deltagit i studien i stor utsträckning utgörs av patienter på Krokslätts vårdcentral och att det återspeglar den grupp som har mest kontakt med vårdcentralen, eventuellt på grund av sin rökrelaterade ohälsa. Även när det gäller utbildningsgrad är studiedeltagarna representativa jämfört med hur det ser ut bland rökarna i befolkningen. I befolkningen är dagligrökande vanligare bland män och kvinnor med kort utbildning. SCB skriver i sin rapport Bruk och missbruk att en viktig skiljelinje i rökvanor går mellan olika socioekonomiska grupper och olika utbildningsnivåer. Bland män röker 23 procent av arbetarna och 13 procent av tjänstemännen dagligen. Motsvarande andelar bland kvinnor är 38 Socialstyrelsen (Sverige). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011. Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräckling fysisk aktivitet och ohälsosamma levnadsvanor. Stöd för styrning och ledning. Art nr:2011-11-11. ISBN 978-91-86885-66-3 39 Fhi.se [Internet ] Sverige: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten 2011- Hälsa på lika villkor, Tobaksvanor [uppdaterad 5 juni 2012; citerad 10 juni 2012] Available from http://www.fhi.se/statistikuppföljning/nationella-folkhalsoenkaten/levnadsvanor/tobaksvanor/ 40 Fhi.se [Internet ] Sverige: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten 2011- Hälsa på lika villkor, Tobaksvanor [uppdaterad 5 juni 2012; citerad 10 juni 2012] Available from http://www.fhi.se/statistikuppföljning/nationella-folkhalsoenkaten/levnadsvanor/tobaksvanor/ 21

26 respektive 16 procent. Att röka dagligen är också mellan 2 och 3 gånger så vanligt bland lågutbildade som bland högutbildade. 41 Utbildningsgraden bland de deltagande i studien stämmer väl med detta då 30.3 % har en utbildningsgrad motsvarande grundskola, 45.5 % motsvarande gymnasial utbildning och 24.2 % har en utbildningsgrad som motsvarar högskole- eller universitetsstudier. Andelen högskole- eller universitetsutbildade är således något lägre bland deltagarna jämfört med det nationella genomsnittet i befolkningen. En anmärkning man kan göra är dock att utbildningsgrad inte behöver återspegla de socioekonomiska förhållanden individen lever i. Mölndal som är det upptagningsområde Krokslätts VC har är ett relativt välmående område socioekonomiskt där utbildningsnivå, inkomst och medellivslängd samt det upplevda välmåendet är högt jämfört med övriga Västra Götalands regionen och med hela riket 42. Eventuellt bidrar detta till att resultaten vad gäller uppnådd rökfrihet är bra i studien. Sammantaget verkar urvalet bland de deltagande i studien vara representativt när man jämför ålder och utbildningsgrad men skiljer sig jämfört med rökarna i befolkningen så till vida att en betydligt större andel är kvinnor i studien. Ett intressant resultat i studien är att kvinnor med utbildning motsvarande gymnasie- eller högskolenivå är den grupp som lyckas bäst med att bli rökfria utan återfall. Resultaten för dem som angivit att de har någon av de sjukdomar som efterfrågats är intressanta. Arbetet med rökavvänjning hos dessa grupper av patienter ges extra hög prioritet i SoS riktlinjer. Generellt är det relativt bra resultat även bland de deltagare som utgör den sjukare i studien. Det är fler fall i gruppen med sjukdomsdiagnoser där vårdpersonal tagit initiativet till kontakt med rökstoppsmottagningen. Detta gäller dock även de som inte angivit någon diagnos. Storrökare (vilket definieras som en person som röker >20 cig/d) slutar sällan abrupt med rökningen och blir sällan varaktigt rökfria efter ett enda besök hos läkare. Det är vanligt med upprepade återfall 43. Med detta som bakgrund är det intressant att 20 av deltagarna definitionsmässigt är att betrakta som storrökare. Bland dem som röker mer än 15 cig/dag och bland dessa är det många som lyckas med sitt rökstopp men hälften av dem återfaller. Detta är resultat som stämmer väl överens med de resultat man tidigare sett i nationella utvärderingar. Som tidigare har nämnts är det visat att många av de personer som till slut lyckas sluta röka har flera tidigare rökstoppsförsök bakom sig innan de lyckas uppnå varaktig rökfrihet. Där spelar vården en viktig roll i processen till rökfrihet. En längre tids uppföljning efter rökstopp hade eventuellt kunnat föreslås som en förbättringsåtgärd. Svarsfrekvensen var 52.4 %, vilket måste betraktas som lågt. Målet var att nå samtliga patienter som haft kontakt med rökstoppsmottagningen på Krokslätts vårdcentral och de patienter som deltagit i sluta-röka-grupp som listnings- eller områdesmässigt tillhörde Krokslätts vårdcentral. Därför inkluderades även de patienter som inte haft kontakt på Krokslätts VC även om de har registrerad journal på vårdcentralen. Detta 41 SCB Statistiska centralbyrån (Sverige). Bruk och missbruk, vanor och ovanor Art nr: LE105SA0401 ISSN:1654-1707 ISBN:91-618-1231-5 42 Björklund M, Varannan man fet och var fjärde ung kvinna i Mölndal mår psyksikt dåligt, Göteborgs Posten 30 mars 2012, s 11 43 Internetmedicin.se [Internet]. Gilljam H Rökavvänjning [uppdaterad 14 apr 2010, citerad 26 jan 2012] Available at http://internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=625 22