BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 NEDERLÄNDERNA

BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 NEDERLÄNDERNA BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 1

Befolkning 17 081 507 2017 Antal jordbruksföretag 67 480 2013 Lantbruksföretag med djur 46 440 2013 Antal ekologiska producenter 1 557 2016 Medelareal 27 Area km 2 41 526 Utnyttjat jordbruksareal 1 845 750 hektar 2015 Avkastning höstvete 9,20 ton 2017 Avkastning raps 3,54 ton 2017 Avkastning korn 6,81 ton 2017 Pris maltkorn 15,20 Euro/100 kg 2016 Pris vete 14,90 Euro/100 kg 2016 Pris raps 34,00 Euro/100 kg 2016 Antal nötkreatur 70 000 2016 Antal köttproducenter 7 630 2013 Antal mjölkkor 1 794 000 2016 Antal mjölkproducenter 16 960 2013 Antal modersuggor 1 022 000 2016 Antal grisproducenter 3 630 2013 Antal tackor 574 000 2016 Antal lammproducenter 11 030 2013 Källa: Eurostat databas (http://c.europa.eu/eurostat/data/database) 2 BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018

En av världens största livsmedelsexportörer Ett litet land som samtidigt är en av världens största livsmedelsexportörer. Men den stora exportmarknadens livsmedelskedjor ställer också krav. Nederländernas lantbrukare har stora utmaningar framför sig när det gäller miljö- och djuromsorg. Om man bortser från de allra minsta länderna är Nederländerna det mest tätbefolkade landet i Europa samt ett av de mest tätbefolkade länderna i världen med mer än 400 invånare per kvadratkilometer. Nederländerna har en historia och tradition av handel. Detta präglar starkt lantbruksnäringen. Branschen är helt fokuserad på export och är inställd på att lösa de problem som uppstår på den konkurrensutsatta marknaden. Jämfört med Sverige sneglar de holländska lantbrukarna sällan mot politiker och lagstiftning för att finna stöd, utan de försöker hitta egna vägar. Svenska producenter håller sig till lagstiftningen när det till exempel gäller tillåtna mängder av bekämpningsmedel. De holländska odlarna tvingas producera med nivåer som ligger långt under EU:s gränser som en konsekvens av att de olika livsmedelskedjorna på exportmarknaderna kräver detta. Det här sättet att tänka och producera har inte nått Sverige. Terneuzen i södra Nederländerna. BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 3

Jenny Crone, ansvarig för WarmCO2. Nederländerna är en av världens största exportörer av livsmedel. År 2016 exporterade landet trädgårds- och lantbruksprodukter för 85 miljarder euro. Men bara 61 miljarder euro var intäkter från produkter som tagits fram i Nederländerna, resterande 24 miljarder euro var reexport. Den viktigaste förklaringen till den höga andelen reexport är Rotterdams hamn som är Europas största och en knutpunkt för godstrafik från och till Europa. Grannlandet Tyskland är den viktigaste exportmarknaden och ca 25 procent av Nederländernas export går till Tyskland. Det är potatis, grönsaker och frukt (18 %) och prydnadsväxter (12 %), levande djur och kött (12 %) som är den största delen av livsmedelsexporten. Av lantbruksprodukter, som exempelvis konsumtionsägg och levande grisar, går cirka 75 procent av den holländska exporten till Tyskland. Växthusnäringen är idag intensiv i de västra delarna av Nederländerna men det finns behov av att utöka området för växthusodling. Det tog företaget WarmCO2 fasta på och startade 2012 ett projekt strax utanför Terneuzen i södra Nederländerna. Målet med projektet är att bygga växthus på cirka 150 ha åkermark där uppvärmning ska ske med överskottsenergi från industrin. Idag är 100 hektar bebyggt. Energifrågan är en av de största 4 BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018

utmaningarna inom växthusodlingen. Det höga gaspriset har minskat lönsamheten i branschen och idag utgör energikostnaderna cirka 30 procent av driftskostnaderna. I närheten av projektets växthus ligger en av Yaras gödselfabriker vars överskottsvärme leds med långa ledningar till växthusen. Detta har minskat energikostnaderna med en tredjedel och lösningen i sig skapar miljövänliga och hållbara växthusprodukter. Produktionen sker i ett helt slutet system för minimal åtgång av vatten, kemikalier och växtskyddsmedel. Idag odlas i huvudsak tomater, paprika och aubergine i anläggningarna. Mellan 2007 och 2008 var det lätt att låna pengar för odlarna men under senare tid har höga markpriser, EHEC och exportstoppet till Ryssland pressat växthusodlarnas ekonomiska situation. Idag är det svårare att låna pengar för odlarna. Markpriserna för växthus är höga, cirka 25 euro per kvadratmeter, vilket motsvarar cirka 250 000 euro per hektar. Investeringskostnaden, utöver kostnad för mark, är cirka en miljon euro per hektar. Total kostnad för mark och växthus är således omkring 1 250 000 euro per hektar. Detta omfattar mark, glas, värme, bevattning med mera. Som en konsekvens av de höga etableringskostnaderna är växthusodlingarna idag koncentrerade till ett antal större familjeföretag med stark ekonomi. Växthusföretagen är även av tradition familjestyrda. Generationsväxlingen ser man inte som ett problem, tvärtom involveras barnen tidigt i verksamheterna. Det är vanligt med samägande mellan syskon. Platsbrist stoppar utveckling I Nederländerna finns idag cirka 12 miljoner grisar och omkring hälften av dessa finns i södra delarna av landet. År 2016 var priserna inom grisbranschen extremt låga i de flesta europeiska länder. Under den här tiden utsågs i Nederländerna, Uri Rosenthal, en före detta minister, att leda en utredning med målet att få grisbranschen ekonomiskt sund igen. I juni 2016 presenterade han sin utredning kallad Vitalisering av grisnäringen. Utredningen, som kännetecknas av nyckelordet samarbete, mottogs positivt av grisbönderna. Genom samarbete vill man komma till rätta med bland annat gödselöverskottet. I det tätbefolkade Nederländerna råder en ständig strid mellan grisbönder som vill expandera och grannar som absolut inte vill ha mer gödsel i sin närhet. På senare år har dessutom problem med så kallat fint stoff, som yr från stallarna, ökat vilket leder till att människor får problem med lungorna. Hösten 2016 kom Rabobank med sin vision kring grisnäringen i Nederländerna. Tanken är att grisbönderna ska satsa på koncept istället för större besättningar. Man har dragit slutsatsen att en bra nivå på grisantalet i landet är mellan åtta och nio miljoner grisar. Att jämföra med exempelvis Sveriges knappt 1,3 miljoner grisar. Även satsning på profilerade smaker, djurskydd och miljö togs upp i Rabobanks vision. Idag finns det cirka 4 500 holländska grisbönder, men antalet minskar och denna minskning spås accelerera inom de närmaste åren. Nyligen har den holländ- BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 5

ska regeringen anslagit 200 miljoner euro för att sanera grisnäringen. Planen är att köpa äldre och nedgångna grisgårdar, utan framtidsperspektiv i överbelastade områden, för att sedan avveckla dem. Denna satsning ligger helt i linje med utredningen Vitalisering av grisnäringen. Idag är självförsörjningsgraden på griskött i Nederländerna 270 procent. 20 30 procent av slaktsvinen slaktas i Tyskland. När det gäller djurvälfärd kan man konstatera att 10 procent av de holländska grisarna idag har knorren kvar och att denna siffra inom en snar framtid kommer att öka till 20 procent. Fokus på differentiering Den nederländska mjölksektorn är stor och idag finns ungefär 1,8 miljoner mjölkkor i landet. När mjölkkvoten som reglerade EU-ländernas mjölkproduktion togs bort år 2015 bidrog det till att antalet djur ökade något. Däremot minskade antalet djur återigen följande år då fosfattaket infördes. Fosfattaket innebär att det sker en handel med fosfaträtter, det vill säga man handlar precis som med utsläppsrätter. Senaste noteringen är 182 euro per fosfaträtt. Detta drabbar särskilt de lantbrukare som precis byggt nya stora stallar. När mjölkkvoten försvann blev de tvungna att köpa fosfaträtter för att kunna fylla stallarna. Det kan gå 41 fosfaträtter per ko. En tydlig trend i Nederländerna de senaste åren har varit förändringen av antalet mjölkkor. Mer än hälften av lantbrukarna har idag fler än 120 mjölkkor. Strax innan mjölkkvoten försvann hade bara drygt en tredjedel av mjölkgårdarna så många kor. År 2017 var ett bra år för de holländska mjölkbönderna. I genomsnitt kunde en mjölkbonde ta ut 68 000 euro ur företaget, en ökning med 53 00 euro jämfört med 2016. Antalet kor per företag minskade något, men produktionen per gård ökade med en procent. Ett av de största mejerierna är FrieslandCampina med en årlig omsättning på 11 miljarder dollar (cirka 88 miljarder SEK). FrieslandCampina har för andra året i rad infört en egen mjölkkvot. Man vill premiera differentiering framför mängd, exempelvis AA-mjölk från Jerseykor eller mjölk som bearbetas till olika produkter. Andra mejerier, som Cono, satsade tidigare på att differentiera sig genom kvalitetsprodukter, som unika ostar. Även relativt nya, familjeägda, A-ware går framåt med sitt kontrakt på EMV mjölk till livsmedelskedjan Albert Heijn. Deras medlemmar drar nytta av detta genom ett högre pris på mjölken. På senare år har många mjölkgårdar i Nederländerna återgått till betesdrift. Cirka 82 procent av de holländska korna går på bete minst 120 dagar per år och bönderna får tack vare det en extra ersättning från mejerierna. Cono betalar två euro per hundra kilo mjölk för bete, ytterligare 75 cent för Caring Dairy, som är ett paket av miljöåtgärder, och 23 cent för GMO-fri mjölk. De övriga mejeriföretagen ligger något lägre. En förklaring till det ökade trycket på betesdrift är efterfrågan från de stora butikskedjorna på mjölk som säljs under Weidezuivel (Betesmjölk). Men bönderna behöver stöd för att återuppliva kunskapen om hur man sköter gräsvallarna och korna behöver lära sig att beta igen. Mycket kunskap har gått förlorad på senare år. 6 BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018

Marco van Asten- delägare Van Asten Group. Därför har Rabobank har tillsammans med mjölkindustrin och regeringen skapat en stiftelse som hjälper bönderna med bland annat betescoacher. Marco van Asten, grisproducent Utanför Sterksel i södra Nederländerna har Marco Van Asten sin smågrisanläggning som omfattar 4 000 suggor. Anläggningen stod färdig 2012 och för att minimera smittspridning är den helt sluten. Verksamheten tillhör den mest innovativa i Nederländerna och grisanläggningen anses vara en förebild för andra grisproducenter. Marco Van Asten driver sedan 2012 familjeföretaget Van Asten Group tillsammans med sina två syskon. Företaget startades 1974 av Marcos föräldrar. Van Asten Group har även flera stora grisanläggningar i före detta Östtyskland, bland annat en i Nordhausen omfattande 6 000 suggplatser, 24 000 slaktsvinsplatser och cirka 2 350 hektar växtodling. All spannmål går åt till foderproduktion. Marco Van Asten ansvarar för grisproduktionen i Nederländerna, som utöver anläggningen i Sterksel omfattar ytterligare två anläggningar; en i Planningen och en i Horst. Merparten av de smågrisar som föds upp utanför Sterksel säljs till Tyskland för slutuppfödning. Hela managementdelen jobbar utifrån LEAN vilket anses vara en av företagets framgångsfaktorer. I början av 2018 startas ett nytt stallbygge i direkt anslutning till smågrisanläggningen i Sterksel. Ytan blir 13 000 kvadratmeter och stallet kommer att ha plats för 2 500 suggor och 10 000 platser för smågrisar på tillväxt. År 2015 erhöll Van Asten Group ett innovationspris i Nederländerna för sin foderfermentering. Fermenteringskonceptet har visat sig ge bättre hälsotillstånd för djuren samt minskad antibiotikaanvändning. BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 7

Utöver gris- och växtodling har Van Asten Group även verksamhet inom andra branscher såsom blötfoderanläggningar, mobila gödselprocessorer, gristransportföretag m.fl. Totalt har bolaget 285 anställda varav 55 återfinns inom gris- och jordbruksverksamheten. Van Asten Group jobbar under devisen cirkulär ekonomi. Det innebär bland annat att man driver biogasanläggningar som producerar biogödsel från svinproduktion och spannmål. Biogödsel ger mindre luktproblem jämfört med vanlig svingödsel. Gasen används för uppvärmning av byggnaderna. Man utnyttjar också restprodukter från livsmedelsindustrin till grisfoder. Sedan 1982 har man hämtat rester från potatisförädling och ölbryggerier. Stallarna kan ha samma temperatur året om genom ett system för värmelagring som kallas WKO (förkortning av värmekalllager) då man lagrar energi i form av värme och kyla i jorden. Ytterligare en del i denna så kallade cirkulära ekonomi är solenergi. Samtliga stalltak på grisanläggningarna har solpaneler som förser grisanläggningarna med el. Överskottet säljs externt. Foderjäsningsprocess hos Van Asten, VIC, grisforskningscenter VIC är ett multifunktionellt grisforskningscenter som jobbar för en modern, innovativ och hållbar grisnäring. VIC hör till universitetet Wageningen och är uppbyggt med olika forskningsteam som specialiserar sig på olika områden inom grisnäringen. Forskningen bedrivs genom försöksstationer som täcker alla aspekter inom grisnäringen Theo Duteweerd, ansvarig VIC. 8 BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018

Suggstall hos Marco Van Asten, såsom foder, välfärd, djurhälsa, miljöpåverkan, stallar och mineralhantering. Sedan 1 januari 2016 ansvarar Theo Duteweerd för VIC:s verksamhet i Sterksel. Han är själv grisproducent från västra Nederländerna. Tidigare var grisföretagen i Nederländerna tvingade att betala en årlig forskningsavgift som finansierade VIC:s verksamhet. Idag har den liberala regeringen i Nederländerna tagit bort avgiften. Nu finansieras VIC till hälften av den holländska regeringen och till hälften av näringslivet. Mellan åren 2009 och 2013 har man i Nederländerna minskat användningen av antibiotika med 60 procent i grisnäringen. Minskning av antibiotikaanvändningen har kunnat ske genom ökad användning av vaccination. Vaccination är dock betydligt dyrare än antibiotika och ingen framkomlig väg, enligt Theo Duteweerd. Utmaningen är att skapa en gris som är starkare och mer motståndskraftig utan antibiotika och utan vaccination. Ett spår är större utrymme för grisarna och man har utfört tester som visar att grisar med större utrymme håller sig friskare. BONDEN I TIO EU-LÄNDER 2018 9

Allt innehåll i denna LRF Konsult, skribenterna och angivna fotografer. Bilderna har tagits av våra utsända lantbruksekonomer, med undantag av dessa: Polenbilder (Torbjörn Esping/Agris Media) Tyskland (Mikael Gianuzzi/Agris Media) Ungernbilder (Henrik Dammberg/Agris Media) Frankrikebilder (Anna Trenning-Himmelsbach) Danmarkbilder (Fredrik Thunberg/Agris Media) Belgienbilder (Jonatan Jacobsson/Agris Media) Storbritannien en av bilderna (Härje Rolfsson/Agris Media) Irland (Härje Rolfsson/Agris Media) Projektledare: Hanna Andersson, LRF Konsult Redigering: Agris Media Grafisk form: Sjö & Berg, Stockholm Tryck: Ljungbergs, Klippan, januari 2018 Upplaga: 1 000 ex, ISBN nr: 978-91-980762-1-9 Pris 100 kr inkl moms