Ett ämne för kroppen och hälsan

Ett ämne för kroppen och hälsan Skolämnet idrott och hälsa är ett skolämne som genom rörelse och fysisk aktivitet i olika former ska utveckla elevernas hälsa. Därigenom kommer elevernas kroppar i fokus på ett tydligt sätt. Men vilken kropp och vilken hälsa talar vi om? Vilket innehåll om kropp och hälsa erbjuds, och vilket lärande om kropp och hälsa är det som sker i undervisningen? Mikael Quennerstedt Marie Sundberg Institutionen för idrott och hälsa, Örebro universitet Inledning Denna artikel redogör för två delstudier inom ramen för ett nationellt utvärderingsprojekt som handlar om att belysa hur skolämnet idrott och hälsa gestaltar sig i Sveriges grundskolor och gymnasier (för presentation av hela projektet, se tidigare artikel i denna tidsskrift) (1). I studien som helhet visar det sig att idrott och hälsa är ett ämne där eleverna lär sig en mängd olika saker. Analysen visar på ett innehåll med en stor bredd av olika aktiviteter exempelvis: lekar, cykling, gång, aerobics, vattenvana, skidor, bollspel, orientering, dans, rörelse, friidrott, motoriska grundformer, skapande rörelse, simning etc. Det handlar till stor del om att tillägna sig en bredd av rörelse- och idrottsfärdigheter för att skapa ett rörelseförråd som ska leda till ett bestående intresse för fysisk aktivitet och en insikt om sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Enkätundersökningen visar bl.a. att eleverna anser att de i ämnet har lärt sig att de mår bra av att röra på sig (85 % av eleverna i år 6, 72 % av eleverna i år 9 och 65 % av eleverna år 2 på gymnasiet), och de anser att de har lärt sig hur de kan förbättra konditionen (71 % år 6, 61 % år 9 och 61% gymnasiet år 2). Vidare menar en majoritet av eleverna att ämnet bidrar till deras lust att röra på sig, till deras kondition, till deras förmåga att samarbeta samt hur de mår (1). Som alla skolämnen har idrott och hälsa dels ett kunskapsinnehåll eleverna ska lära sig vissa saker om exempelvis hälsa. Dels ett socialisationsinnehåll där vissa attityder, synsätt och föreställningar om exempelvis kropp och hälsa skapas. I detta inne- håll finns det vissa saker som sägs och görs, medan andra saker förblir osagda och ogjorda. I våra studier är vi intresserade av innehållet i undervisningen i termer av vad det är som sägs och görs om kropp och hälsa i verksamheten, men även vad som utesluts, och då främst i förhållande till kursplanen. I den första delstudien studeras undervisningens innehåll vad gäller hälsa, dvs. vad erbjuds när det gäller hälsa i undervisningen i idrott och hälsa, och med vilka utgångspunkter. I den andra delstudien studeras de kroppssyner som undervisningen är ett uttryck för, dvs. vilka kroppssyner som etableras i undervisningen. Delstudierna hänger ihop i det att relationen till den egna kroppen kan ses som en del av människors hälsa, därmed blir de kroppssyner som etableras i undervisningen även av intresse inte minst i ett hälsoperspektiv. Centrala utgångspunkter De två delstudierna antar en diskursanalytisk position (2,3), som innebär att synliggöra diskurser om hur människor ser på världen och förstår världen. I generella termer kan sägas att diskursanalys kan ses som en bred metod där det dels blir möjligt att analysera hur konstitutionen av subjektet skapas i diskurser. Dels som ett sätt att få syn på makt och kunskapsrelationer som framstår som givna sanningar och betraktas som självklara (2). På det sätt som vi exempelvis talar och handlar i en specifik verksamhet, finns det alltid vissa saker som väljs medan andra saker väljs bort. Det uppstår en systematik om vad som inkluderas eller exkluderas (4,5). I en specifik verksamhet skapas det en slags ordning där vissa mönster och regelbundenheter 39

blir tydliga, och där vissa handlingar utförs medan andra blir ogjorda. Det betyder att det i en verksamhet erbjuds vissa typer av kunskaper och att det skapas vissa för givet taganden omkring vad som ska sägas och göras. Att synliggöra diskurser inom ett verksamhetsfält kan bl.a. innebära att studera de regelbundenheter och mönster som visar vilka kunskaper som är etablerade inom verksamheten. I våra studier studeras mönster och regelbundenheter med avseende på det tal om hälsa och kropp som konstitueras i den specifika verksamheten. Studiernas övergripande syfte är att analysera vilka hälso- respektive kroppsdiskurser som kan identifieras i skolämnet idrott och hälsa. Det innebär att vi studerar vad och hur det berättas, anges och konstateras om hälsa i arbetsdokumenten, samt vilka kroppssyner som konstitueras i undervisningspraktiken. I analyserna är det såväl språkanvändning som kroppshandlingar som står i fokus. Det empiriska materialet utgörs dels av textmaterial (arbetsplaner och betygskriterier), dels av videoinspelningar av idrott och hälsa lektioner. I denna artikel är resultaten av de två delstudierna redovisade tillsammans eftersom de mönster och regelbundenheter som analyserats i de två delstudierna har utmynnat i likartade kategoriseringar. Det framgår i texten vid de fall där olikheter har uppstått i det analyserade materialet. Delar av enkätsvaren som ingår i det större utvärderingsprojektet (1) finns också delvis presenterade i denna artikel. Analys av lokala dokument med fokus på hälsa På varje skola skriver de undervisande lärarna olika dokument om innehållet i och syftet med undervisningen. I denna studie analyseras lokala arbetsplaner och lokala betygskriterier i ämnet idrott och hälsa som formuleras på varje skola. Urvalet för delstudien är dokument från de 30 skolor som används för elevenkätundersökningen (1). Av dessa 30 skolor har 22 skolor (73%) skickat in sina dokument. Övriga har antingen inte skickat in eller så har de inga skrivna dokument. Några skolor nämner att de har en väl utarbetad och genomdiskuterad praxis och har därför ingen arbetsplan i textform. Enkätsvaren i hela studien (1) visar att lokala arbetsplaner i idrott och hälsa finns i två tredjedelar av Sveriges skolor enligt skolledarna och i hälften 40 av skolorna enligt ämnesföreträdarna. Enkäten visar samtidigt att i de skolor som har en arbetsplan, ansåg tre fjärdedelar av lärarna att arbetsplanen i hög grad är en grund för undervisningen i idrott och hälsa. Endast 7% menade att arbetsplanen i liten grad är en grund för undervisningen. Detta, menar vi, gör att de lokala dokumenten kan ses som diskursiva rapporter om ämnets innehåll. Analys av videoinspelningar med fokus på kropp Videoinspelningar har gjorts på 5 stycken slumpvis utvalda skolor utifrån det urval av 30 skolor där elevenkätundersökningen genomfördes (1). Sammanlagt har 14 idrott och hälsa lektioner från skolår 2-9 inspelats. Totalt har 12 olika lärare medverkat. Brev skickades till föräldrar/vårdnadshavare med information om utvärderings- och forskningsprojektet, samt en förfrågan om tillstånd att få videofilma undervisningen i idrott och hälsa där deras barn skulle deltaga. Två kameror användes vid varje inspelningstillfälle. Den ena kameran stod placerad i ett hörn av salen i syfte att fånga helheten. Med den andra kameran filmades olika aktiviteter på närmare håll. Rønholt (6) kallar dessa olika filmtekniker för diffus observation som handlar om att fånga helheten i verksamheten, samt för fokuserad observation där specifika händelser som exempelvis lärarens instruktioner fokuseras. Med hjälp av de två kamerorna kunde berättelser och instruktioner från läraren, verksamhetens innehåll, samt regelbundenheterna i handlingarna fokuseras. Inspelningarna inriktades även på brotten, dvs. det som bröt mot de regelbundna mönstren. Att fånga brotten innebär ett sätt att komma åt regelbundenheterna. Därefter kategoriserades och transkriberades det inspelade materialet i termer av regelbundna handlingar, lärarens tal till eleverna, samt brotten. Kroppsaktivitet är nyttigt för hälsan I de lokala dokumenten betonas främst hälsa utifrån ett nyttofokus. Det innebär i stor utsträckning att eleverna ska få en förståelse för sambandet mellan kost, motion, vila och kroppens välbefinnande och då främst utifrån fysiologiska förklaringar. Det som görs ska vara nyttigt för eleven. Träningslära och vikten av regelbunden motion, träningseffekt, styrketräning och skapandet av träningsprogram är viktiga delar i det hälsoperspektiv som skrivs fram. Inom ramen för detta nyttobetonade hälsoperspektiv är det den kroppsligt fysiska ansträngningen som framhålls som centralt i ämnet, vilket framgår i såväl analysen av arbetsplaner och videoinspelningar som i enkätstudien. Människans kropp bör vara aktiv och det är själva kroppsrörelserna som är nyttiga för hälsan. Videoanalyserna visar att en stark kropp och en god fysik betonas i undervisningen, och eleverna uppmanas att arbeta hårt och jobba ordentligt med sina kroppar. Lärarna understryker vikten av att eleverna håller i gång, kämpar och gör sitt bästa. Vanliga uttryck hos lärarna är: Bra jobbat! Kom igen! Kör hårt! Jobba, jobba, jobba!. En lärare från videoinspelningarna uttrycker: Trött och svettig det är det som är meningen. En annan lärare uppmanar: Lina, kom igen lite nu så kan du ta några på andra sidan. Rör på er lite, ni får inte sitta fast i golvet. Studierna visar att det framför allt är en aktiv kropp som kommer till uttryck i undervisningen. Det handlar i mångt och mycket om att kämpa mot inaktivitet. Mycket handlar om musklernas uppbyggnad och funktion, och att eleverna ska lära sig hur de tränar sina kroppar i form av styrka och kondition. Armhävningar förekommer exempelvis på 13 av de 14 videoinspelade lektionerna. Tal och handlingar centreras kring muskler och muskelträning. Under en lektion med styrketräningsstationer säger läraren: Varför är det bra att bygga muskler? Jo, för att använda. Vad gör musklerna? Jo, de skyddar. Vad heter det när musklerna börjar att skaka? Jo, mjölksyra. Ont i muskler..//.. det är jobbigt, som att jobba med hjärnan när man läser. Om ni får ont så bygger ni muskler, det är inget farligt../ /..ni sitter alldeles för mycket stilla, ni måste jobba...//..och för att undvika träningsvärk ska ni stretcha. (lärare i videoanalysen) De fysiologiska utgångspunkterna kommer till uttryck i instruktioner om att göra övningarna på rätt sätt. Vid en station där eleverna ska utföra benböjningar med medicinboll säger läraren: Vad är viktigt att tänka på här? Ryggen måste vara rak..//..annars får man ont i ryggen. Man belastar ryggen. Det fyller ingen funktion att göra denna övning (visar med rak rygg). Likadant om ni lyfter bänkarna när ni ska förflytta dom. Då vill jag att ni böjer på benen. Jag vill inte se att ni tar bänken så (visar med böjd rygg)..//..det är den värsta övningen ni kan ge ryggen. (lärare i videoanalysen)

I andra aktiviteter som exempelvis bollspel fokuseras även teknik och regler. Men även om detta framhålls som viktiga kunskaper i ämnet, så betonas även här ändå vikten av att röra på sig, dvs. att då eleven har lärt sig regler och teknik i spelet blir aktiviteterna roligare och då rör man sig mer. Det är inte själva prestationen i termer av att vinna spelet som framhålls. Det handlar mer om att den som svettas mest vinner. Social utveckling Elevernas sociala utveckling lyfts fram som något särskilt viktigt i ämnet. Här kan man tala om ett socialt fokus, där det handlar om att eleverna ska utveckla sina sociala förmågor såsom samarbetsförmåga, hänsyn, konflikthantering eller att bemöta missförhållanden i gruppen. Studien i sin helhet (1) visar att ämnet har tydligt fokus på social utveckling där betoningen ligger på förmågan att samarbeta. Drygt fyra av tio lärare (43 %) anser att lära sig att samarbeta tillhör en av ämnets viktigaste uppgifter. Eleverna ger också uttryck för att ämnet bidragit till att deras förmåga att samarbeta har ökat eller ökat mycket (86% i år 6, 72% i år 9 och 59% år 2 på gymnasiet). Eleverna anser vidare att de lärt sig att ta hänsyn till både pojkar och flickor i undervisningen (81% år 6, 63% år 9 och 49% år 2 på gymnasiet). I arbetsplanerna lyfts även ett socialt fokus fram genom betoning på samarbetsförmåga, hänsynstagande och konflikthantering. Men intressant att notera är att i analysen av videoinspelningarna kan inte detta sociala fokus identifieras i lika stor utsträckning. I dessa analyser finns inte det sociala uttalat i ord och handling. Man kan skönja en inbyggd självklarhet att om man spelar något bollspel tillsammans så lär man sig också att samarbeta. Vi ställer oss dock frågan om det är så att lärande sker på det sättet, dvs. att bara man spelar tillsammans så lär man sig att samarbeta? Är det görandet och själva aktiviteten i sig som indirekt utvecklar förmågan att samarbeta? En annan intressant notering är att betoningen på social utveckling i mycket liten utsträckning tas upp som något som har med hälsa att göra. Hälsa som teori I ämnet idrott och hälsa är viktiga delar dels att lära sig och att prova på en mängd olika aktiviteter, och dels fysisk träning av kondition, styrka, rörlighet och koordination. Men det är ytterst sällan, varken i texterna eller i videoanalysen, som det är direkt uttalat att aktiviteterna har med hälsa att göra. Varken de fysiska aktiviteterna eller ämnets fokus på elevernas sociala utveckling är i det analyserade materialet i någon större utsträckning kopplat till hälsa. Studien av de lokala dokumenten visar istället att hälsofrågor ofta beskrivs som ett teoretiskt moment i ämnet i termer av föreläsningar, skriftliga inlämningsuppgifter eller projekt, och inte något som utvecklas i ämnets mer praktiska delar. Studien visar också att idrott respektive hälsa ofta särskiljs som två olika moment, där hälsa inte sällan i dokumenten ses som ett separat delmoment i ämnet och inte som fokus för verksamheten. Hälsa och hälsofrämjande verkar trots namnbytet till idrott och hälsa 1994 inte fått status som ämnets inriktning, utan mer som ett separat extra moment. En fråga som då kommer på sin spets är om innehållet i ämnet verkligen har utökats i den senaste läroplanen som debatten ibland indikerar, eller om innehållet i kursplanen kanske snarare har förskjutits, och det i en hälsofrämjande riktning? Denna uppdelning i idrott och hälsa i dokumenten resulterar även i en uppdelning mellan teori och praktik, där idrott ofta står för praktiken och hälsa för teorin. Det teoretiska (hälsa) är då något som främst bedrivs i en lärosal. Men delstudierna visar att de fysiska aktiviteterna (idrottsmomentet) är långtifrån teorilösa. Det verkar finnas en klar teoretisk grund för ämnet i olika naturvetenskaper, dock är teorierna antagligen mer osynliga/ oreflekterade i den praktiska verksamheten, och teorierna medvetandegörs då heller inte för eleverna. Om uppdelningen idrott och hälsa som separata moment beror på att man ser hälsa som ett tillägg och som ett delmoment i ämnet, eller exempelvis på ett för givet tagande att all fysisk aktivitet alltid är bra för hälsan är svårt att utläsa av dessa delstudier. Här behövs mer fördjupade analyser. Andra dimensioner av kropp och hälsa Andra fokus på hälsa som syns i texterna är bl.a. ett riskfokus där frågor om ergonomi, säkerhet, uppvärmning och stretching fokuseras utifrån att förebygga olika skador. Vidare framhålls ett hygienfokus där det blir viktigt att eleverna lär sig grunderna i god hygien och att de lär sig om dusch och ombyte i samband med fysisk aktivitet. I vissa texter förekommer ett tal om hälsa som även innefattar ett psykiskt välbefinnande och inte enbart en dominans av de fysiska dimensionerna. Exempel på psykiska dimensioner är att man i aktiviteterna ska träna koncentration, motivation och självförtroende. I texterna framhålls även på några ställen ett upplevelsefokus i aktiviteterna, där det handlar om att skapa positiva upplevelser och erfarenheter av rörelse och där rörelseglädje är själva ledordet. Denna upplevelseinriktade utgångspunkt skiljer sig delvis från den aktivitetsinriktade nyttofokuseringen i det att syftet med aktiviteten blir ett annat. Utifrån ett kroppsperspektiv har inte andra dimensioner än den nyttoinriktade aktivitetsfokusen observerats under lektionstid. Istället kan denna fokus sättas i relation till de iakttagelser som gjorts över de aktiviteter som eleverna bl. a. gjort innan och efter lektionerna. Här präglas kroppsmötet och kroppsuttrycket av beröring, av fritt skapande och aktiviteterna utmärks av lekfullhet. Det kan handla om allt från massage till brottning på tjockmattan, eller leka häst, krypa under varandras ryggar, klänga, klättra, hoppa över varandras kroppar och vara akrobater. Här kommer även dansen till uttryck. Vid två olika tillfällen har eleverna skapat och visat upp danser innan lektionens början. I dessa aktiviteter uttrycks en kreativitet som inte kommer till uttryck i den fysiologiska inriktningen, där aktiviteten syftar till att utveckla kondition och styrka. De situationer som utspelat sig innan och efter lektionens början kan sättas i relation till ett av kursplanens mål: Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven utvecklar sin lust att röra sig samt stimuleras att i rytm och rörelse ge uttryck för fantasi, känslor och gemenskap. I videoanalyserna av lektioner kan inte detta mål identifieras under lektionstiden. Bara man deltar så lär man sig!? I det stora utvärderingsprojekt av idrott och hälsa i Sveriges skolor (1), där dessa två delstudier ingår, är ett av syftena att sätta resultaten i relation till de centrala styrdokumenten. En av frågorna har varit hur kunskapsutveckling och lärande inom de studerade fälten går till. De olika delstudierna visar att lärarna tydligt betonar vikten av att eleverna är ombytta och rör på sig. 41

Av lärarenkäten framgår att tävling och jämförande resultat inte alls är viktiga. Men då betyg skall sättas blir meter och sekunder viktiga instrument. Foto: Artur Forsberg Det handlar då främst om motion och träning med ett aktivt deltagande. Men något som i stor utsträckning saknas i arbetsplanerna och i videoanalyserna i relation till vad som står i de centrala styrdokumenten är kunskapsutveckling genom kritisk reflektion, samtal och diskussion. Det indikerar ett förhållningssätt att bara eleverna är aktiva och rör på sig så är det bra. Det är det aktiva görandet som fokuseras, inte själva lärandet eller vad eleverna förväntas lära sig. Det verkar som att med det starka fokusen på att aktivera kroppen blir utrymmet för reflektion och dialog begränsat. Detta kan tolkas som att innehållet och det som ska läras i ämnet är för givet taget och behöver inte diskuteras eller reflekteras över. En annan tolkning skulle kunna vara synen på själva lärandeprocessen, dvs. att bara man är ombytt och deltar så lär man sig. Det tycks mest handla om att skapa en vana hos eleven att vara aktiv och röra på sig. Denna aktivitetsfokus, som kännetecknas av ett positivt och aktivt deltagande, är också en 42 viktig grund för att få godkänt betyg i ämnet. Sammanfattningsvis kan sägas att studierna visar att lärandet i undervisningen tar sin utgångspunkt i ett praktiskt görande. Dock saknas reflektioner över det praktiska görandet, vilket innebär att alternativa synsätt på hälsa, kropp och fysisk aktivitet sällan kommer till uttryck. Med avseende på ovanstående resonemang vill vi visa på några resultat i hela studien (1) som indikerar några intressanta aspekter. I lärarenkäten framkommer att 23% av lärarna anser att en viktig eller mycket viktig utgångspunkt i undervisningen är att eleverna utvecklar en stark och vältränad kropp. 40% av lärarna anser att en god fysisk förmåga att kunna utöva olika idrottsgrenar är viktig eller mycket viktig, och 93 % menar att ett positivt förhållande till den egna kroppen är en viktig eller mycket viktig utgångspunkt i undervisningen. Samtidigt på frågan om ämnet har bidragit till en positiv syn på kroppen svarar 21 % av eleverna i år 6, 45 % i år 9 och 60 % år 2 på gymnasiet att ämnet inte påverkat dem till att utveckla en positiv syn på kroppen. Däremot har majoriteten av eleverna lärt sig hur de kan förbättra konditionen och utveckla en stark kropp (1). Detta antyder för det första att eleverna inte uppfattar att de lärt sig det som lärarna framhåller som viktiga utgångspunkter för undervisningen. För det andra visar det att valet av innehåll har betydelse för vilka synsätt på kropp och hälsa som eleverna tar med sig från skolan. I detta perspektiv är det intressant att ställa frågan om vilket val av innehåll som skapar ett positivt förhållande till den egna kroppen? Vi frågar oss exempelvis om en positiv relation till den egna kroppen eller ett lärande om hälsa skapas bara genom att man rör på sig? Avslutande reflektion I studierna av vad som sägs och görs omkring kropp och hälsa i skolämnet idrott och hälsa framkommer mönster och regelbundenheter som representerar ett fysiologiskt nyttoperspektiv. Det innebär en dominans av ett synsätt som utgår från att hälsa ses som liktydigt

med kroppsligt fysiska ansträngningar. Träningslära och vikten av regelbunden motion är centralt i detta hälsoperspektiv. Ett risk- och hygienfokus kan också skönjas i texterna, där det handlar om att lära om god hygien samt om att förebygga skador. Den kroppssyn som konstitueras i undervisningen, handlar om att kroppen bör vara så aktiv som möjlig och utveckla kondition och styrka. Det råder ett instrumentellt synsätt på kropp där kroppsrörelser är nyttiga ur ett fysiologiskt perspektiv. Helst bör kroppen svettas. Vi menar att det i denna dominerande diskurs skapas ett för givet tagande om vad eleverna ska lära om kropp och hälsa. Det innebär att det finns en självklarhet om vad som är den sanna och rätta kunskapen. Vidare visar studierna att det som ska läras sker genom ett aktivt görande som utgår från att bara man gör något så lär man sig något. Det handlar framför allt om att skapa en vana hos eleverna som innebär att vara aktiv och röra på sig. Kritiska reflektioner och samtal om det som sägs och görs förekommer inte i någon större utsträckning. Därmed frågar vi oss om det skapas förutsättningar för ett lärande som motsvarar de centrala styrdokumentens syften att nå en kunskapsutveckling genom kritisk reflektion, samtal och diskussion. Det är främst en individuell dimension på såväl hälsa som kropp som fokuseras i de analyserade texterna och i undervisningspraktiken. Relationella och kulturella dimensioner förekommer inte i någon större utsträckning. I det studerade materialet framkommer exempelvis inte något om att hälsa skulle kunna handla om relationer mellan människor. Inte heller förekommer den kulturella dimensionen i någon större utsträckning, dvs. att samhällets uppbyggnad och struktur skulle kunna skapa olika förutsättningar för människors hälsa och livskvalitet. Vi menar att undervisningen präglas av en individcentrering där hälsa ses som individens eget val oberoende av relationella och kulturella dimensioner. Utifrån ett kroppsperspektiv gäller liknande utgångspunkter, där människans fysiologiska aspekter fokuseras i undervisningspraktiken. Relationella aspekter av kroppslighet framhålls inte nämnvärt. Likaså kan exempelvis inte frågor som rör olika kroppsideal i samhället identifieras i det analyserade materialet. Vi menar att det råder en dominans i undervisningen av ett innehåll som betonar det individuella, där relationella och kulturella dimensioner på såväl hälsa som kropp inte behandlas i någon större utsträckning. Vi vill dock påpeka att det finns enskilda arbetsplaner som lyfter fram exempelvis elevdelaktighet som centralt för hälsa, vilket i likhet med de centrala dokumenten indikerar en bredare syn på hälsa än enbart som en individuell fråga. Även ett samhällsperspektiv lyfts fram i några arbetsplaner, där exempelvis eleverna genom fysiska aktiviteter ska utveckla demokratiska värden om människors lika värde, samt tolerans och ödmjukhet inför människors olikhet och skilda förutsättningar. Följaktligen kan vi i studierna se att det finns ett antal skolor som delvis bryter mot det dominerande mönstret. Samtidigt visar studierna att vissa dominerande mönster med avseende på verksamhetens innehåll verkar vara svåra att bryta. Det finns även en viss skillnad i det som sägs i relation till det som görs i undervisningen. Ett tydligt exempel som visar denna motsägelsefullhet är att den tävling- och resultat fokusering, som ämnet ibland kritiserats för att framhålla i allt för stor utsträckning, i mycket liten grad syns i studien som helhet (1). Det visar sig bl. a i lärarenkäterna där tävling och jämförande resultat i relation till andra faktorer inte alls anses vara viktigt. Inte heller eleverna anser att detta är viktigt i ämnet i jämförelse med andra utgångspunkter. Dock förekommer i stor utsträckning jämförande resultat i termer av mätbarhet i sekunder eller centimeter i de lokala betygskriterierna för de högre betygsgraderna (VG, MVG). Å ena sidan ses inte aktiviteter i syfte att mäta och jämföra resultat som viktiga i ämnet, å andra sidan förekommer detta i hög omfattning vid betygssättningen för de högre betygen. Studien visar att ett individcentrerat fysiologiskt nyttoperspektiv präglar skolämnet idrott och hälsa. Vi menar att detta innehåll inte är något problem i sig. Problemet uppstår när en utgångspunkt används som den enda och sanna förklaringsmodellen och där andra perspektiv på såväl hälsa som kropp utesluts. Därför är det viktigt med fortsatta studier omkring undervisningens innehåll. Betydelsefullt är att alla som är inblandade i undervisningsprocessen dels lär känna olika handlingsutrymmen och olika valmöjligheter, dels blir medvetna om att olika handlingsalternativ ger olika kosekvenser. Våra studier bidrar till att synliggöra dominerande diskurser inom skolämnet idrott och hälsa, vilket förhoppningsvis kan skapa förutsättningar för vidare diskussioner om ämnets innehåll. På så sätt kan eventuellt andra perspektiv med andra utgångspunkter få utrymme i undervisningen. Det handlar i slutänden om att främja elevernas hälsa och välbefinnande på olika sätt Referenser 1. Eriksson, Charli; Gustavsson, Kjell; Johansson, Therese; Mustell, Jan; Quennerstedt, Mikael; Rudsberg, Karin; Sundberg, Marie & Svensson, Lena (2003): Skolämnet Idrott och hälsa i Sveriges skolor - en utvärdering av läget hösten 2002. Institutionen för idrott och hälsa, Örebro universitet. (www.oru.se/templates/ oruextnormal.aspx?id=9948) 2. Winther-Jørgenssen, Marianne & Phillips, Louise (2000): Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur. 3. Wetherell, Margaret; Taylor, Stephanie & Yates, Simeon J., red (2001): Discourse Theory and Practice. London: SAGE. 4. Foucault, Michel (1971/1993): Diskursensordning. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag. 5. Foucault, Michel (1980): Power/knowledge: selected interviews & other writings 1972-1977. New York: Pantheon. 6. Rønholt, Helle (2002): It s only the Sissies. : Analysing of Teaching and Learning Processes in Physical Education: A contribution to the Hidden Curriculum. I: Sport, Education and Society, Vol.7, No.1, pp 25-36, 2002. Mikael Quennerstedt Doktorand i pedagogik 019-30 35 98 Mikael.Quennerstedt@ioh.oru.se Marie Sundberg Doktorand i sociologi 019-30 33 09 Marie.Sundberg@ioh.oru.se 43