HANDLINGSPLAN FÖR KRISSITUATIONER Handlingsplanen ska hängas upp på alla förskoleavdelningar och i alla klassrum och fritidshem. Akut situation 1. Ta hand om den/de skadade 2. Ta hjälp av närmaste vuxen Den som kommer först till undsättning, ringer vid behov ambulans, 112. Tänk på att uppge: Ditt namn Varifrån du ringer: skolans eller förskolansnamn, telefonnummer och adress Typ av olycka Antal skadade personer Typ av skada eller besvär 3. Ta hand om barngruppen. 4. Underrätta anhörig. 5. Underrätta ansvarig chef. Förskolechef: Solveig Knutsson 073 660 47 77 Rektor F-2: Maria Johansson 076 898 44 24 Rektor 3-5: Peder Westman 073 684 10 70 s krishandlingsplan 1
s krisgrupp Namn Telefon Mobiltelefon Mobiltelefon Bostad dagtid Skolledning Maria Johansson 0302-52 13 08 076 898 44 24 Peder Westman 0302-52 13 82 073-684 10 70 Solveig Knutsson 0302-52 21 81 073-660 47 77 Får du inte tag på någon i ledningen, kontakta Ann Blom, se under "Andra viktiga telefonnummer", sidan 3. Assistent Pia Hansen 0302-521697 Kopplat till mobil Vaktmästare Mats Jonsson 0302-52 16 22 070 254 53 09 Skolsköterska Maria Anselmby 0302-52 13 03 073-688 35 64 070-523 26 23 Specialpedagoger Boel Marteleur 0302-52 16 25 073-688 89 44 Malin Lindberg 0302-52 13 08 076-898 44 24 Kurator Carina Baaz 073-6883556 Skolpsykolog Karin Engström 0302-52 12 76 073-688 35 62 Widell Präst Ralf Peters 0302-52 25 71 Vidarekopplat till mobil. Diakon Nadia Haag 0302 52 25 84 Vidarekopplat till mobil. Aspenässkolan Mari Strömberg 0302-52 16 19 073-688 89 34 Ulla Wedenmark Bratli 0302-52 12 61 070-792 44 58/073-688 89 07 Seatons Allé Förskola Anna Schlyter 0302-52 21 85 070-303 50 10 Åtorps förskola Ulrika Aksell 0302-52 21 91 070-312 73 60 Riddarstensförskola Maria Karlsson 0302-52 15 91 Helene Lundell 0302 52 23 39 s krishandlingsplan 2
Vid krissituation sammankallas krisgruppen av ledningen, för övrigt träffas gruppen en gång per läsår, första onsdagen i oktober. Maria Johansson och Boel Marteleur reviderar planen i april varje år. Andra viktiga telefonnummer Förvaltningsledning Elisabeth Westin 0302-52 16 51 070-855 47 46 Verksamhetschef Ann Blom 0302-52 10 36 POSOM samordnare Gunilla Norström 0302-52 20 32 070 237 21 15 (Psykiskt och socialt omhändertagande) Krismateriel finns i personalrummet på skolan samt ute på respektive förskola. Kriskorgen innehåller: Vita stearinljus. Ljusstake. En fotoram. Två glasskålar för värmeljus. Tändstickor. Musikkassetter/ CD-skivor. En blomstervas. Krispärmen innehåller: Aktuella barn/elev och personallistor. Enhetens krisplan med bilagor. Sektor s krisplan. Dikter och andra tips mm I krissituation gäller nedan omedelbara åtgärder: Ledningens ansvar: Se till att säkerhetsregler och krisplan träder i kraft och att nödställda arbetstagare undsätts i en vålds eller hotsituation. Omedelbar hjälp sätts in av ledning och krisgrupp. Dokumentera allt. Information till hemmet via brev alternativ mail. Skolan hålls öppen. Kyrkorummet i Aspenäskyrkan erbjuds som samlingslokal. Personalens ansvar: Håll gruppen samlad tills alla fakta kommit fram. Den vuxne får inte lämna sin grupp. Den som först får vetskap om olyckan tar kontakt med ledningen/krisgruppen. Ev. kalla vårdnadshavare till platsen. Aktuella telefonnummer: Se krispärmen i personalrummet. s krishandlingsplan 3
Samla alla fakta. Se till att inget barn är ensamt. Håll fortlöpande kontakt med all personal och ge saklig information. Meddela alla var krisgruppen finns. Visa omsorg om de anhöriga. Blommor mm I händelse av dödsfall: Genomför gruppsamtal (Se Björklunds kompendium s. 8-14) Kalla eventuellt till föräldramöte på kvällen. Ordna kondoleansblommor Flagga på halv stång. Markering på plats, alt. gör en minnesvrå. Skapa en minnesplats med kort, blommor och teckningar, och ställe där det finns möjlighet att skriva och uttrycka sina känslor. Låt den stå kvar så länge som detta anses lämpligt. Senare: Ordna minnesstund dels i aktuell grupp/klass, dels för övriga grupper. Skapa möjlighet för anhöriga att besöka skolan. Förbered deltagande i begravning. Akuta åtgärder olycksfallsdagen. Ta hand om den som drabbats, ge stöd och ställ upp för samtal. Kontakta vårdnadshavare till den/de drabbade. Kontakta vårdnadshavare till samtliga barn/elever i gruppen/klassen. Se till att den drabbade får vård. Se till att någon stannar tills de drabbade tagits om hand. Sammankalla krisgrupp. Mediaansvarig: Förskolechef, Solveig Knutsson Rektor F - 2, Maria Johansson Rektor 3-5, Peder Westman, Anmälan görs till polis eller sociala myndigheter. Allvarligt tillbud eller allvarlig arbetsskada, kontakta omedelbart arbetsmiljöinspektionen tel: 031-743 72 00. Informera all personal. Personalen informerar barnen/eleverna i sina klasser/grupper. Informationsbrev till alla vårdnadshavare via rektor/förskolechef. Utnyttja företagshälsovården för genomgång av händelsen och chockupplevelsen samt för eventuella andra åtgärder. Den drabbade ska alltid ha hjälp. Tillbudsrapport till förvaltningen och arbetsmiljöinspektionen sparas på enheten. Åtgärder snarast: Besök den skadade på sjukhuset så snart som möjligt. s krishandlingsplan 4
Ordna att någon finns med vid hemfärd och hemkomst. Gör arbetsskadeanmälan snarast. Skadeanmälan till förvaltningen vid skada av barn/elev. Anpassa arbetet/skolgången under en övergångsperiod till de nya förhållandena. Ge alla berörda möjlighet att samtala om händelsen. Stöd snabb återgång till arbetet/skolarbetet. Ge avlastning i arbetssituationen. Uppföljningssamtal inom en vecka. Senare åtgärder: Uppföljning inom tre månader. Kvarstår problem? Noggrann uppföljning av den drabbades sjukfrånvaro. Bedömning utifrån önskemål eller sjukfrånvaro behövs ytterligare samtal eller behandling? Åtgärder vid rättegång. Ge arbetstagare möjlighet till genomgång av rättegångsförfarandet i förväg. Se till att drabbade har sällskap av annan person vid rättegången. Den som blivit utsatt för våld är skyldig att vittna. Biträd vid behov den drabbade arbetstagaren med framställning till domstol med begäran om att åtalad lämnar rättssalen medan arbetstagaren hörs som målsägare eller vittne. Rapport om våld eller hot om våld: Uppgift om drabbad: Kön Ålder Befattning eller yrke Utbildning Tid i yrket s krishandlingsplan 5
Inträffad händelse: Arbetsplats Misstänkt gärningsman När inträffade händelsen Vilken sysselsättning pågick Ensamarbete Vad ledde fram till händelsen Händelseförlopp Fysisk/psykisk skada Sjukskrivning Åtgärder efter inträffad händelse Vilka åtgärder behövs för att liknande händelse inte skall upprepa Anmälan gjord till: Arbetsmiljöinspektionen 031-743 72 00 Polisen och/ eller socialtjänst Försäkringskassen (arbetsskada) Handlingsplan vid Akut Hot eller Våldshändelse - barn/elev Alla barn/elever ska känna sig trygga och må bra. Förebyggande arbete mot diskriminering och kränkande behandling finns i vår Likabehandlingsplan. Nolltolerans gäller mot alla former av hot och våld. En vuxen på förskolan/skolan kontaktas omgående. Vid nödsituation se Krisplanen. Vårdnadshavare till berörda barn/elever informeras omedelbart om den aktuella händelsen. Rektor och skolsköterska informeras omgående. Efter samråd med vårdnadshavare genomför ansvarspedagogen omgående ett samtal med den utsatte. Trygghetsgruppen kallar till samtal. Vid samtalet bestäms hur arbetet på förskola/skola skall anpassas till de nya förhållanden som händelsen orsakat. Berörd personal informeras. Alla samtal dokumenteras. Vårdnadshavare till alla berörda barn/elever kallas till samtal så snart som möjligt, helst samma dag. Vid mötet eller via annan kontakt bestäms vilka åtgärder som ska sättas in för att skapa trygghet. Ansvarspedagogen gör en bedömning om rektor skall närvara. Den som blivit utsatt skall erbjudas hjälp i form av stöd från läkare, psykolog eller kurator. s krishandlingsplan 6
Även övriga inblandade erbjuds samtal med kurator eller annan stödperson. Rektor bedömer tillsammans med den som blivit utsatt om polisanmälan skall ske. Allvarliga personskador och tillbud ska anmälas till Arbetsmiljöverket och till Sektor. Anmälan sparas hos rektor. Tid för uppföljningssamtal med berörda planeras vid första samtalet. Rektor utser ansvarig. I övrigt se AFS 1993:2 Hot och våld i arbetsmiljön. Handlingsplan vid Akut Hot eller Våldshändelse - personal Rektor och skyddsombud informeras om den aktuella händelsen. Vid hot och våldssituationer kan den utsatte medarbetaren ges möjlighet att avstå från arbete under resterande del av dagen. Rektor fattar beslut i denna fråga. Löneavdrag skall ej ske i sådana fall. Rektor uppsöker den som varit utsatt för samtal. Skyddsombud deltar. Vid detta möte diskuteras och beslutas hur vi går vidare. Efter samråd med den berörde informeras övrig personal. Vid behov sammankallas skolans krisgrupp. Den som varit utsatt ges möjlighet till hjälp från företagshälsovården. Tillsammans med den som varit utsatt bedömer rektor om polisanmälan skall ske. Utgångspunkten är att våldshandlingar eller uttalade hot om våld skall polisanmälas. Med anledning av en eventuell rättslig process är det att föredra att polisanmälan görs gemensamt av arbetsgivare och den som varit utsatt. Rektor ansvarar för att polisanmälan sker. Allvarliga personskador och tillbud skall anmälas till arbetsmiljöverket. Vid skada skall alltid en anmälan om arbetsskada göras. Vid tillbud skall alltid en anmälan om tillbud göras. Tillbudsanmälan sparas i original i rektors personalpärm. Kopior distribueras till personalkontoret och till skyddsombud. Det är viktigt med uppföljningssamtal. Rektor eller eventuellt krisgrupp utser ansvarig. Rektor eller annan person ur ledningsgruppen biträder den utsatte vid eventuell rättegång. Utvärdering: Hot och våldshändelser skall fortlöpande dokumenteras. Uppföljning av denna rutin skall ske i arbetsmiljöbokslutet. Rektor och skyddsombud har utvärderingsansvar. I övrigt se AFS 1993:2 Hot och våld i arbetsmiljön. s krishandlingsplan 7
Källa: Munksnäs skolas krisplan.(björklund) KRISER OCH DERAS FÖRLOPP (Att läsa inför samtal) 4.1. CHOCKFASEN: DET KAN INTE VARA SANT Varar från ett ögonblick upp till några dygn. Det är en ändamålsenlig reaktion som hjälper oss att klara av det som skett och som skyddar oss från en kunskap som vi ännu inte är beredda att ta till oss eller uthärda. Under chockfasen registreras i minnet data och intryck som senare kommer att behövas. Chockreaktionen är en garanti för att vår förmåga att fungera skall bibehållas. Reaktionerna kan variera från ett yttre lugn till förvirring, förtvivlan och hysteriska reaktioner. Olika kroppsliga symptom såsom t ex hjärtklappning, darrningar, yrsel, apati och illamående kan förekomma. 4.2. REAKTIONSFASEN: VARFÖR JUST JAG? Denna fas kan pågå upp till ett par månader. Individen kan inte längre förneka det som hänt. Ett inre försvarssystem mobiliseras. Många människor i reaktionsfasen binder mycken energi i försvar mot det som hänt. Reaktionsfasen kan kännetecknas av känslokyla, ångest, sårbarhet, sorg, depression, ilska, aggressivitet, isolering, skuld, skam, och självförebråelse. Kroppsliga symptom, såsom trötthet, svaghet, sömnsvårigheter, illamående, magproblem samt huvudvärk, kan förekomma. 4.3. BEARBETNINGSFAS: LIVET GÅR VIDARE Denna fas kan pågå i allt från någon till några månader efter det inträffade, till ca ett år. Under bearbetningsfasen går man igenom traumat och de känslor som är förknippade med det. Man avstår från det som varit och ger utrymme för sorgen. Isoleringen bryts och man börjar blicka framåt. Bearbetningsfasen kräver ännu ett aktivt arbete. Den krisdrabbade kan plågas av minnes- eller koncentrationssvårigheter och rastlöshet. De mänskliga relationema sätts på hårt prov, man är irriterad och drar sig undan. De fysiska försvaren avtar. 4.4. NYORIENTERINGSFAS: LIVET SEGRAR Den krisdrabbade börjar långsamt acceptera det som hänt och kan utan smärta börja tänka på det skedda samt ser möjligheter i det fortsatta livet. 5. VEM HAR DÖTT? Barn och ungdomar reagerar liksom vuxna inte bara på ett enda sätt. Det finns stora skillnader i hur barn och ungdomar reagerar på nyheten att någon är död. Reaktionen är beroende på hur nära kontakten med den som dött har varit. Men det är viktigt att det finns vuxna till hands då den unga har behov att tala om det som hänt. Det är missriktad hänsyn från de vuxnas sida när de underlåter att prata för att de tror att deras egna reaktioner kan skrämma den unga. Tystnad och tigande är alltid en källa s krishandlingsplan 8
till oro och ängslan hos barn och ungdomar. 5.1. ANHÖRIGAS DÖD Av alla tänkbara dödsfall är det föräldrarnas död som får de största konsekvenserna för ungdomar eftersom en förälder är den som står för kärlek och daglig omsorg. Dödsfallet leder till instabilitet och stora omvälvningar i vardagen. De flesta barn och ungdomar förnekar också vissa aspekter av det slutgiltiga i föräldrarnas död. De kommer att hålla delar av verkligheten på avstånd - inte så att kontakten med verkligheten försvinner utan att den känslomässiga tas in gradvis. Genom att inte kunna tolerera starka känslor kan medvetandet stänga ute alla tankar om det som skett - ungdomarna kan utåt sett vara precis som vanligt. Starka känslor kan visa sig i andra situationer som när de läser en bok, ser en film eller hör andra berätta om plågsamma upplevelser. Ungdomar kan också genom ilska och raseri försöka tvinga föräldrarna att komma tillbaka till livet. Den döde kan finnas i deras tankar starkare och längre än hos många vuxna. Barn och ungdomar som mister sina föräldrar tycks bli mer utsatta för psykiska problem senare i livet. Risken för framförallt depressioner och självmordstendenser kan öka. Det finns en större risk för att dessa problem ska uppstå om: - döden kom plötsligt - det är äldre barn som drabbas - det saknas stöd från resten av familjen - det inte finns någon "ersättningsperson" Barns och ungdomars reaktioner när syskon dör är i stort sett desamma som när en förälder dör, men intensiteten, varaktigheten och följderna är oftast inte så stora på längre sikt. När ett barn dör påverkas det känslomässiga klimatet i hemmet i hög grad. De syskon som är kvar upplever inte bara en förlust av en lekkamrat och rival, de förlorar också föräldrarnas uppmärksamhet och omsorg under en tid. Om ett yngre syskon dör, kan skuldkänslorna bli starka genom att man kan ha haft en önskan om att bli av med det yngre syskonet. Om man mister ett äldre syskon, kan man belastas med bördan att bli en ersättning för den förlorade eller uppfylla det som denne skulle bli. Ett syskons död leder för de övriga barnen till en omfördelning av rollerna som följer på det känslomässiga tomrum som den döde lämnar efter sig. Ofta kan syskon få för sig att de är mindre viktiga än den döde. Också s.k efterlevnadsskuld är vanlig: "Det skulle inte varit han som dog, utan jag; han var ju så bra på allt." Skolkamrater kan pumpa på information både när syskonet är sjukt och efter dennes död. Vissa ungdomar kan uppleva detta så plågsamt att de vägrar gå till skolan. Vid en far- eller morförälders död kan ungdomar visa sorg och saknad, men oftast är sorgen av en annan karaktär än om ett syskon eller en förälder dör. Ungdomar har lättare att acceptera och förstå att en gammal människa har dött utifrån deras syn på döden som en avslutning på ett långt liv. Ett sådant dödsfall ifrågasätter inte deras antaganden om livet och döden så starkt. De har därmed lättare att godkänna dödsfallet i både tanke och känsla. s krishandlingsplan 9
5.2. UNGDOMAR OCH SJÄLVMORD Självmord skapar en svår situation för de efterlevande, både när det gäller ungdomar och vuxna. För ungdomar väcker sådana dödsfall destruktiva impulser, känslor av hjälplöshet och beroende. Ungdomar kan tänka mycket på att drivkraften att begå självmord kan vara ärftlig och de kan oroa sig för att de själva skall göra samma sak. Signaler för självmord kan exempelvis vara: den unga skriver/talar mycket om självmord eller död, ger bort viktiga och kära ägodelar, saknar framtidstro och planer. Ungdomar måste få reda på det förfärliga som hänt på en gång, annars slutar de tro på de vuxna: "När de i veckor kunde hålla tyst och inte lät mig få veta, vad är det nu de döljer för mig?" Otillräckliga och felaktiga förklaringar ökar risken för självförebråelse, eftersom de hindrar ungdomarna att diskutera sina egna tankar och fantasier. Det är viktigt att framhålla att självmord inte är ett sätt att lösa problem. 5.3. ANDRA DÖDSFALL En väns död har många gånger mycket större betydelse för ungdomar än vi anar. Att de vuxna inte talar med dem beror på att man som vuxen inte riktigt kan handskas med det att en ung människa dör eftersom det kan hända även ens egna barn. För ungdomar är det svårt att visa känslor i kamratgänget, i varje fall när det gäller pojkar, och därför blir det lätt en ensam sorg att bära. Bitterheten kombinerad med orättvisan i att just han/hon måste dö eller skuld över det att man själv lever gör att känslan att ta den dödes plats eller återförenas med honom kan bli stark. En väns död kan ses som ett straff för t.ex. en förbjuden lek. När vänner förlorar sina föräldrar gör de ungdomarna mer sårbara för tanken att detta även kan drabba dem själva. Deras illusion om sårbarhet ersätts av en känsla av otrygghet och insikt om att de själva kan drabbas. 5.4. KOM IHÅG Sorg, längtan och smärta efter föräldrars och andra närståendes död kan komma tillbaka och förstärkas vid minnesdagar som årsdagen för dödsfallet, den dödes födelsedag eller helger som jul och nyår. Var beredd på detta och låt inte sådana dagar förbigås med tystnad. En rituell markering kan vara på sin plats och det hjälper ungdomar att få ett konkret uttryck för det de känner vid dylika tillfällen. I bland känner sig vuxna bekymrade över ungdomars "brist på sorg". Det är viktigt att de vuxna inte ställer orealistiska och orimliga krav på hur länge och på vilket sätt barn och ungdomar skall sörja. Det som kan tyckas opassande för vuxna, behöver inte alls upplevas på det sättet av ungdomar. Vid krissituationer krävs både känslomässig och intellektuell omställning, där de vuxnas fömåga att lyssna, vara deltagande och stödjande blir viktiga för ungdomars utveckling. 6. ATT FÖRMEDLA DÖDSBUD TILL EN ELEV SOM DRABBATS AV EN NÄRASTÅENDES DÖD Låt den som skall berätta vad som hänt vara någon som eleven känner tillit för eller till vilken eleven har en bra relation. s krishandlingsplan 10
Innan man berättar något, bör man skaffa sig all den information som finns att få genom att kontakta tex. polisen eller andra myndigheter. Välj en lämplig plats där ni kan vara ostörda. Berätta ärligt och öppet. Ofta behövs en viss mental förberedelse. Budskapet kan sägas direkt, t.ex: "Jag vill att du skall förbereda dig på något mycket tråkigt. Det har hänt en olycka med din pappa...". Budskapet om att någon dött skall innehålla de fakta man känner till. Det är mycket viktigt att denna information är korrekt; är man osäker bör man kontrollera först. Det är inte lämpligt att vänta till skoldagens slut eller tills eleven kommer hem med att berätta något så allvarligt. Reservera gott om tid för eleven så att de reaktioner som kommer kan få sitt utlopp. Ta inte till fraser som "det kommer nog att ordna sig" eller "tiden läker alla sår". Låt inte eleven vara ensam, trösta gärna på ett sätt som faller sig naturligt. Kroppskontakt kan ha en lugnande effekt, men man skall respektera en elev som inte vill ha en sådan närhet. Efter ett sådant budskap är det viktigt att följa eleven hem eller till den plats, där den övriga familjen befinner sig. I samråd med familjen och eleven bör de andra eleverna så snart som möjligt informeras om vad som hänt. 7. MARKERING OCH RITUALER I SKOLAN 7.1. INLEDNING Hela skolan berörs av krisen. Vad berättar man, vem berättar, hur och när? Det är viktigt att de vuxna först blir underrättade om vad som verkligen hänt, då är de bättre förberedda inför elevernas reaktioner och kan bättre behandla saken i sina elevgrupper. Vuxna och barn informeras också om kommande åtgärder. Det är mycket viktigt att man ger korrekt information i stället för att sprida rykten eller fantasier. EIevernas hem skall informeras. Det är bra om föräldrarna vet om vad som har hänt, då förstår de varför barnet eventuellt reagerar på ett överraskande sätt. Om döden inträffat i skolan eller på skolvägen är det polisens eller läkarens uppgift att underrätta de anhöriga om dödsfallet. Ett dödsbud försöker man alltid överbringa personligen. Vid ett dödsfall måste en polis eller läkare alltid utreda dödsorsaken. Det är viktigt att avtala om vem/vilka som skall hålla kontakt med den avlidna elevens hem (kondoleanser samt överenskommelser och information om skolans åtgärder). 7.2. ATT MÖTA DÖDEN I SKOLAN Då ett dödsfall drabbar skolsamfundet behöver dess medlemmar 1) information om det skedda 2) ritualer som skapar trygghetsramar för mötandet av dödens verklighet 3) tid och utrymme att bearbeta och förstå sina känslor (debriefing) 4) en möjlighet att ta emot och ge stöd (socialt nätverk) Döden väcker ångest hos vuxna och ungdomar, därför undviker man ofta att behandla döden. Men i bästa fall kan skolan erbjuda hjälp åt den som drabbas av en förlust eller skilsmässa. Hjälp med debriefinggrupper kan skolan begära av svenska krisgruppen för daghem och skolor. I skolan är det bra att på förhand fundera över hur man skall förhålla s krishandlingsplan 11
sig till dödsfall. Efter psykisk förberedelse och planering är man bättre rustad för en konfrontation med döden än om man ställs inför en akut situation hel oförberedd. 7.3. NÄR EN ELEV DÖR När någon dör i en grupp av jämnåriga väcks bland de övriga i gruppen fantasier om att också de själva kan råka ut för samma sak. När en skolkamrat dör borde skolan erbjuda sina elever en trygg plats där de vuxna ger utrymme för känslor av förlust, ångest, hat och rädsla, samt är lyhörda för eventuella självdestruktiva tendenser. Det är viktigt att man uppmuntrar eleverna att fråga och hjälper dem att fundera över det som hänt. Också en tyst sorg måste tillåtas. Vid sidan av diskussion är det också bra att bearbeta ett dödsfall med hjälp av skönlitteratur, lyrik, kreativt skrivande, rollekar, teckning och musik. 7.4. KAMRATSTÖD DEBRIEFING Debriefing är när en grupp samlas för att gå igenom intryck och reaktioner om man varit inblandad vid t.ex. dödsfall, olyckshändelse eller någon annan traumatisk händelse. Vid debriefing bör man tänka på följande: Alla inblandade skall vara med vid samtalet. Samtalet skall ske i nära anslutning till händelsen. (Dock ej samma dag.) Samtalet måste få ta den tid som behövs. Ofta behövs två till fyra timmar. Alla som är närvarande skall kunna lita på att det som sägs inte förs vidare till någon annan. Samtalet kan ledas av en lämplig person i skolan vilken har en god kännedom om hur ett sådant samtal genomförs. Alla olika sorters reaktioner är tillåtna. 7.5. MARKERING OCH RITUALER I HELA SKOLAN Brev hem till föräldrarna Minnesord av gruppledaren/rektorn Flaggan på halvstång Ljus och fotografi av den döda En lämplig dikt Sång, musik, en tyst minut Besök på gravgården, graven, gå med facklor till kyrkan 7.6. MARKERING OCH RITUALER I KLASSEN Ljus och blommor på elevens pulpet Skriva dikter, måla, teckna, skriva dagbok Diskussion Om en elev har dött är det bra att diskutera med elevens föräldrar om hur de vill att man tar upp frågan i klassen. Glöm inte bort sorgearbetet tillsammans med den dödes vänner. 8. SAMTAL I KLASS Reservera ordentligt med tid, t.ex. en dubbellektion. Dödsfall och andra kriser är svåra att tala om; samarbeta gärna med någon annan för eleverna bekant person. s krishandlingsplan 12
Gör upp en plan för samtalet: inledning, fakta, tankar, reaktioner, information, avslutning. 8.1. INLEDNING Redogör för vad ni skall göra de närmaste timmarna och varför det sker. Det är viktigt att poängtera att döden väcker många olika känslor och reaktioner, men genom att tala om den, fastän det "gör ont", kan man börja förstå bättre hur andra har det och att man själv får det mindre plågsamt efter en tid. Följande regler är viktiga: Ingen får efteråt berätta vad någon annan tänkt, känt eller upplevt. Ingen får efteråt kritiseras för hur han/hon reagerat. Ingen kan tala för någon annan. Man måste inte prata, men det är bra om alla berättar hur de fick veta vad som skett. 8.2. FAKTA Alla får berätta hur de fick reda på vad som hänt - vad de fått veta av vem och när. Behovet av konkret information är mycket stort hos barn och ungdomar; det är viktigt att gripa tag i rykten och felaktiga uppfattningar - ångest sprider sig lätt som ringar på vattnet. 8.3. TANKAR OCH REAKTIONER Vilka tankar har det skedda väckt (undvik frågan "vad kände du"- den kan ofta mera hämma än främja samtalet), fråga t.ex. vad som var värst för eleven. Det är viktigt att namnge alla sinnesintryck (syn, hörsel, lukt och känsla); ställ gärna frågan "var det någon annan som reagerade på samma sätt?" så att eleverna får se att de i många avseenden reagerar likartat. Uppmuntra eleverna att berätta om sina drömmar och rädslor. Man kan också låta eleverna teckna eller skriva dikter. Uppmuntra gärna eleverna att ta avsked av sin förlorade kamrat. Försök mobilisera kamratstöd, elevernas omtanke om varandra kan väckas och uppmuntras. 8.4. INFORMATION Ta upp de trådar som eleverna kommit med, påpeka likheter i reaktionssätt, betona det normala i deras reaktionssätt. Informera om normala reaktioner, känslor av fruktan, ångest, ilska, hämnd, sorgsenhet, skam, skuld. Det är viktigt för eleverna att förstå att deras koncentrationsförmåga och minne kan påverkas av det skedda och att det är helt normalt att fortsätta att bearbeta saken i veckor och månader. Ge gärna råd om hur eleverna själva kan arbeta vidare, t.ex. prata med föräldrarna, med vänner, besöka graven/gravgården, skaffa information om händelsen, skriva dikter, dagbok o.s.v. 8.5. AVSLUTNING Sammanfatta och planera vad som skall hända efteråt Uppmana eleverna att vid behov komma och prata med lärare eller elevvårdspersonal s krishandlingsplan 13
9. TÄNKVÄRT VID KRIS Rykten är ofta värre än verkligheten Ungdomar och alla andra som berörs av krisen skall få veta sanningen Ungdomar och vuxna reagerar rätt lika vid sorg Ta hänsyn till elevens/elevernas åsikter Skicka inte hem elever tidigare p.g.a. ett dödsfall Försök få eleverna snabbt tillbaka till skolan, rutiner är bra Om en elev dött behövs det ofta flera samtal i klassen under en längre tid Den som hjälper behöver också själv hjälp Pojkar skjuter i högre grad undan tankarna på det som skett. Pojkarna skriver hellre än pratar om dödsfall Flickor gråter mera, är mer skrämda och ängsliga, har större koncentrationssvårigheter Flickor får mer stöd av vänner, talar mera hemma s krishandlingsplan 14
Akutsituation där en gärningsman är inblandad. Signalement: Ålder Längd Hårfärg Klädsel Särskilda kännetecken, tatueringar, synliga ärr, glasögon, hudfärg, frisyr, skägg eller mustasch. Dialekt Skulle du känna igen personen? Checklistan är utarbetad i samarbete med Christina Lycke- Ahlbin, t f chef för utredningsroteln, länskriminalen, Göteborg, Västra Götaland. (Några tillägg är gjorda av s krisgrupp). s krishandlingsplan 15