FALLSKADOR ORSAKAR MYCKET LIDANDE OCH STORA KOSTNADER I ONÖDAN! ETT FÖRSUMMAT SAMHÄLLSPROBLEM GÖR OM - GÖR RÄTT Yngve Gustafson, Seniorprofessor Tidigare konsultläkare i kommunal äldrevård och Vetenskapligt råd, Socialstyrelsen, Årets Umeåambassadör 2017
Geriatriskt Centrum, Umeå, Sverige
Fall orsakar minst 6-7 gånger så många dödsfall som trafiken och över 95 % av alla höftfrakturer orsakas av ett fall Höftfrakturer hos personer 90 år och äldre har ökat med 150 % på 10 år i Umeå
Fallolyckor orsakar 70 000 handledsfrakturer, 18 000 höftfrakturer, 10 000 överarmsfrakturer och 10 000 subduralhematom (Hjärnblödningar). Kostnad 25 miljarder årligen! Fallskadorna ökar trots förebyggande åtgärder! Tillämpas inte rätt åtgärder? Fallprevention har hittills haft dålig effekt!
Omfattande svensk och internationell forskning visar att fall och frakturer kan förhindras vilket resulterat i lagstiftning om obligatorisk fallprevention i flera länder
Fallolyckor är den vanligaste orsaken till skada hos personer över 60 år En tredjedel av personer 60 år och äldre drabbas av minst en fallolycka årligen och efter 80 års ålder drabbas varannan Nio av tio olycksfall som drabbar äldre orsakas av fall Tidigare fallolyckor är en stark prediktor för nya fallolyckor
Mer än hälften av alla dödsolyckor och slutenvårdstillfällen efter olyckshändelser drabbar personer över 65 år, trots att de bara utgör 20 procent av befolkningen Nio av tio som avlider av fallolyckor är 65 år eller äldre
Kostnaderna för äldres fallolyckor för kommuner och landsting beräknas årligen uppgå till drygt 8 miljarder kronor och beräknas öka till närmare 12 miljarder år 2040. Totala samhällskostnaden är ca 25 miljarder årligen (MSB). Om inte trenden bryts kommer efterfrågan på vårdresurser för fallolyckor nästan fördubblas för landsting och kommuner inom några decennier Varje höftfraktur kostar idag samhället minst 350 000 kr och varje år drabbas omkring 18 000 äldre personer av höftfrakturer de allra flesta (ca 95 %) till följd av fall
Mer än var fjärde Umebo över 90 år hade haft minst en höftfraktur och en mycket stor andel hade fått en bestående nedsatt gångförmåga och en stor andel hade fått flytta permanent till institutionsboende efter höftfrakturen.
Cirka tre fjärdedelar av de som drabbas av höftfrakturer är kvinnor, där en stor andel har benskörhet (osteoporos) Männen som drabbas är ofta multisjuka och lider ofta av sekundär osteoporos Genomsnittsåldern för de som drabbas är 83 år och har ökat med nästan 6 år på 30 år
En tredjedel av alla höftfrakturer inträffar i äldreboenden, medan det bara är 5 % av de äldre som bor i sådana boenden (5-6 ggr större risk än hemmaboende) Ca 8 % av alla höftfrakturer inträffar på sjukhus varav ca hälften har ett akut förvirringstillstånd (12-15 ggr större höftfrakturrisk än för hemmaboende)
Effektiv fallprevention innefattar identifiering av individer med hög risk att falla och åtgärder riktade mot både riskfaktorer och mot fallutlösande faktorer Ju äldre och skörare individen är desto oftare utslöses fallet av akuta sjukdomstillstånd och av läkemedelsbiverkningar
En mycket stor andel av fallolyckorna på sjukhus och på äldreboenden inträffar när patienten är akut förvirrad Akuta förvirringstillstånd har definitionsmässigt alltid en utlösande orsak akuta sjukdomstillstånd eller läkemedelsbiverkningar
Den gamla kvinnan med höftfraktur betraktas ofta som ett okomplicerat fall av läkaren Den inställningen bidrar sannolikt delvis till det dåliga behandlingsresultatet Förvirringstillstånd hos den gamla höftfrakturpatienten särskilt om hon har en demenssjukdom betraktas oftast som naturligt och ofrånkomligt
Symtombehandling ofta livsfarligt för gamla människor Fördröjer/hindrar upptäckt av komplicerande sjukdomar Leder till livsfara för patienten, förlängda vårdtider och ökade samhällskostnader Det vanligaste akuta sjukdomssymtomet hos äldre människor är akuta förvirringstillstånd delirium Hälften av fallolyckorna på sjukhus inträffar när patienten är förvirrad
När 91 deliriösa äldre människor lades in akut på sjukhus i Helsingfors visade en noggrann medicinsk utredning att de hade 268 medicinska troliga orsaker till deliriet Fallprevention en spännande utmaning för teamet
DEN GAMLA HÖFTFRAKTUR- PATIENTEN: Kvinnor 70-80 % Medelålder 83 Osteoporos 80 % 95 % har fallit Läkemedel Infektioner Stroke Hjärtsjukdom Epilepsi Delirium
DEN GAMLA HÖFTFRAKTUR- PATENTEN: 30-40 % från särskilt boende 60-80 % ramlat inomhus 30-40 % ramlat på natten 20-40 % har haft stroke 45-60 % har hjärtsjukdom 40-55 % har demenssjukdom 20-30 % har delirium 20-40 % har haft delirium tidigare 20-40 % är deprimerade 60-80 % ensamboende 60-80 % näringsbrist 100 % har ökat näringsbehov efter höftfrakturen
DEN GAMLA HÖFTFRAKTUR- PATIENTEN 20-40 % har urinvägsinfektion 40-60 % har dålig munhälsa 15-25 % diabetes 40-60 % nedsatt syn 25-50 % nedsatt hörsel 20-30 % har syrebrist vid ankomst till sjukhus 40-50 % har sömnapnésyndrom 90 % har ramlat många ggr tidigare 70-80 % har varit fysiskt inaktiva
DEN GAMLA HÖFTFRAKTUR- PATIENTEN: Tar 7 läkemedel före frakturen och skrivs ut med 10: Antidepressiva (SSRI) Neuroleptika Bensodiazepiner Analgetika Laxermedel Blodtrycksmedel Diuretika Thyreoideahormon
Delirium karakteriseras av störd uppmärksamhet, desorientering och fluktuerande förlopp Delirium är det vanligaste sjukdomssymtomet hos äldre människor En patient med delirium skall alltid utredas för bakomliggande orsaker Ett multidiciplinärt team behövs för att förebygga, upptäcka och behandla patienter med delirium
Tyvärr behandlas en mycket liten andel av höftfrakturpatienterna i Sverige med Calcium och Vitamin D trots att majoriteten har bristtillstånd och trots att Calcium och Vitamin D minskar fallrisken
Fallolyckor har oftast en orsak och bör betraktas som ett akut sjukdomssymtom eller en läkemedelsbiverkan tills motsatsen bevisats: Läkemedel Infektioner Epilepsi Stroke
Vanligaste orsaken till att gamla människor kommer till akutmottagningar i Sverige: LÄKEMEDELS- BIVERKNINGAR! Fel doser Olämpliga läkemedel Interaktioner
A multidiciplinary, multifactorial intervention program reduces postoperative falls and injuries after femoral neck fracture a randomized controlled trial Design: Randomiserad kontrollerad studie (RCT). Patienter med cervikal femurfraktur 70 år och äldre Intervention n=102 kontroll n=97 Osteoporosis International 2007 Stenvall Michael, Birgitta Olofsson, Maria Lundström, Undis Englund, Bengt Borssén, Olle Svensson, Lars Nyberg, Yngve Gustafson Interventionsprogrammet bestod av: Noggrann geriatrisk utreding Systematisk prevention av fall och förvirringstillstånd Team-arbete
Fallolyckor under vårdtiden
45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 All patients p=0.028 Delirious patients p=0.032 All patients/interventio n ward 28.0±17.9 days All patients/control ward 38.0±40.6 days Delirious patients/interventio n ward 31.4±19.3 days Delirious patients/control ward 43.6±42.7 days Kortare vårdtider
KONKLUSION: Ett geriatriskt team som tillämpar noggrann geriatriskt utredning, behandling och rehabilitering med fokus på att förebygga fall och förvirringstillstånd kan förebygga fallolyckor till och med hos patienter med demens Detta hindrar inte bara onödigt lidande utan minskar även samhällets kostnader för fallolyckor på sjukhus Ett år senare hade tre gånger fler i interventionsgruppen återfått självständig gångförmåga
Fall and injury prevention among older people in residential care a randomised study Jensen J, Lundin-Olsson L, Nyberg L, Gustafson Y. Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine and Physiotherapy Ann Int Med, 136:733-741; 2002
Fall and injury prevention among older people in residential care a randomised study Jensen J, Lundin-Olsson L, Nyberg L, Gustafson Y Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine and Physiotherapy Ann Int Med, 136:733-741; 2002 Syfte att förebygga fall och fallskador i särskilt boende
METOD RESULTAT Noggrann geriatrisk utredning för fallriskfaktorer bl.a. utsättning av olämpliga läkemedel Reduktion av fall jämfört med kontroll Adjusted Odds Ratio (95% CI) 0.49 (0.37-0.65) Uppföljning och utredning av utlösande faktorer efter varje fallolycka Reduktion av höftfrakturer jämfört med kontroll Multifaktoriell intervention av ett multiprofessionellt team Adjusted Odds Ratio (95% CI) 0.23 (0.06-0.94)
KONKLUSION: Multifaktoriell interdiciplinär geriatrisk fallprevention minskar fall och fallskador på sjukhus och i särskilt boende
Polyfarmaci och särskilt behandling med antidepressiva (SSRI), neuroleptika (inte minst Propavan), bensodiazepiner, analgetika (NSAID och Morfinpreparat), antihistaminer (Atarax, Tavegyl), laxermedel och diuretika ökar fallrisken för många äldre Skillnader i fallrisk mellan t.ex. olika antidepressiva och olika neuroleptika Det är vanligt att olika läkemedel kan påverka varandra och förstärka biverkningarna Många multisjuka äldre, dit många patienter med höftfraktur hör, är särskilt känsliga för läkemedelsbiverkningar och till exempel vanliga ögondroppar mot glaucom och en feldosering av Levaxin kan öka fallrisken
FALLPREVENTION Generella fallförebyggande åtgärder kombinerade med åtgärder riktade mot den enskilda individens fallriskfaktorer kan effektivt förebygga fallolyckor Populationsstudier har visat att det går att förebygga fallrelaterade skador hos äldre För att vara effektiva måste fallpreventiva åtgärder fokusera på olika riskfaktorer hos olika grupper av äldre
Fallriskfaktorerna skiljer sig: mellan män och kvinnor mellan dag och natt mellan inomhus- och utomhusfall mellan hemmaboende och de på institution mellan demenssjuka och icke demenssjuka mellan strokedrabbade och icke strokedrabbade mellan äldre och yngre etc
Identifiera högriskindivider Utredning av omständigheterna kring varje fallolycka Finns det tecken på någon akut sjukdom eller läkemedelsbiverkan som kan ha orsakat fallet? Har personen drabbats av tidigare fall och finns det i så fall ett synligt mönster mellan fallen?
Medicinska fallriskfaktorer: Finns sjukdomstillstånd som kan leda till ökad fall- och skaderisk och som borde behandlas eller åtgärdas på annat sätt? Har personen till exempel blodbrist, syrebrist, saltbalansrubbning, ämnesomsättningsrubbning, oregelbunden hjärtrytm, blodtrycksfall vid uppresning, förvirringsepisoder, epilepsi, pågående infektion, embolikälla, yrsel, syn- eller känselnedsättning?
Kan ändringar i medicineringen bidra till en minskad risk? Är sömnmedicinering nödvändig? Ges den vid rätt tidpunkt? Är personen undernärd? Har personen brist på kalcium eller D-vitamin? Osteoporosbehandling? Har personen någon uppmärksamhetsstörning?
Fallriskfaktorer i omgivningen: Är belysningen optimal? Finns hala ytor, saker i vägen, lösa mattor, nivåskillnader, trösklar? Utemiljö, speciellt vintertid? Kan man underlätta för dem som har svårt att hitta? Kan man göra något åt stressiga miljöer? Risk för över- eller understimulering?
Individuella fallriskfaktorer: Tidigare fallolyckor? Kan riskaktiviteter undvikas eller förändras? Finns inaktivitet som kan leda till yrsel, svaghet, desorientering och oro? Finns behov av att träna balans och balansreaktioner eller att minska smärta? Är benmusklerna svaga?
Individuella fallriskfaktorer forts: Har personen säkra strategier vid gång och förflyttning? Kan de förbättras genom träning? Är synförmågan optimerad, med till exempel tänd lampa nattetid, ficklampa utomhus i mörker? Optimala glasögon? Ej dubbelslipade till människor med demens! Katarakt operation? Upplever personen sig osäker eller rädd för att falla?
Hjälpmedel: Höftskyddsbyxor: Har personen de syn- gångoch ADL-hjälpmedel han eller hon behöver? Är de intakta och används de på rätt sätt? Bör erbjudas till de äldre personer som bedöms mycket fallbenägna trots fallförebyggande åtgärder och som samtidigt bedöms ha hög risk att ådra sig en höftfraktur Har personen skor som sitter stadigt?
Förebyggande tillsyn: De personer som själva inte klarar av att bedöma sin förmåga och som utsätter sig för alltför stora risker, kan de hjälpas genom förebyggande tillsyn? Vilka tider på dygnet behövs denna tillsyn mest? Utnyttjas larm, bäddlarm och rörelselarm på bästa sätt?
Teamarbete: En mycket viktig förutsättning för en framgångsrik intervention är att alla yrkeskategorier inom vård och omsorg samverkar och använder sin kompetens för att med gemensamma ansträngningar förebygga fall och skador bland äldre Medicinering ger ofta biverkningar som kanske bara undersköterskan eller den anhörige upptäcker På äldreboenden och på sjukhus handlar problemen mycket om sjukdomar och olika sjukdomssymtom och hur de hanteras
I eget boende kan många risker elimineras med hjälp av träning av balans och styrka men också med gånghjälmedel, bostadsanpassning, förbättrad belysning samt översyn av utemiljö och trafik Genom att förebygga och behandla förvirringstillstånd och infektioner särskilt hos människor på institution och på sjukhus samt hos människor med demenssjukdom kan man även förhindra många fallolyckor och skador
Det handlar till sist om att de som arbetar inom äldreomsorgen och sjukvården har ett engagemang och en förmåga att se sambanden och att de gemensamt använder sin kompetens till att förebygga fallolyckor Om vi arbetar fallförebyggande i team inom äldrevården kan vi minska fallolyckor och höftfrakturer
Efter snart fyra decenniers fallforskning är det hög tid att vi även i Sverige tillämpar dessa kunskaper, vilket inte bara kommer hindra mycket onödigt lidande utan även spara stora resurser i vård och omsorg, resurser som kan användas på bättre sätt Även om en enstaka interventionsåtgärd har visat sig ha signifikant effekt på fallincidens bör ändå multifaktoriella multidiciplinära interventioner användas för att förebygga så stor andel av fall och fallskador som möjligt
Ett geriatriskt team som tillämpar noggrann geriatriskt utredning, behandling och rehabilitering med fokus på att förebygga fall och förvirringstillstånd kan förebygga fallolyckor till och med hos patienter med demenssjukdom Detta hindrar inte bara onödigt lidande utan minskar även samhällets kostnader för fallolyckor på äldreboenden och på sjukhus
Försvarsdepartementet (MSB) hade ansvaret fram till 2014. Fallskadorna ökade med 50% på ca 15 år. MSB saknade adekvat kompetens och prioriterade inte resurser till området Sedan 2014 ligger ansvaret hos justitiedepartementet. Ännu sämre kompetens? Olagligt att drabbas av fallolyckor? Kraftsamling mot fallolyckor av regeringen! Flytta ansvaret och resurser till Socialdepartementet!
Tack för uppmärksamheten!