Att skjuta med Compoundbåge möjligheter och problem

Transkript

1 Att skjuta med Compoundbåge möjligheter och problem HTU - examensarbete av Lennart Nordsvahn Sid: 1 (15)

2 Att skjuta Compoundbåge möjligheter och problem... 1 Inledning/bakgrund... 3 Compoundskottets genomförande... 4 Skjutsekvens... 5 Vad bör medvetet ingå i en skjutsekvens?... 5 Förberedelser... 6 Uppdrag, ankring... 6 Vad är en korrekt draglängd?... 6 Siktning, fullfölj... 8 Hur ska jag få flyt i skyttet?... 9 Hur ska vi trigga avfyringen på ett bra sätt? Avfyring Sammanfattning Källförteckning Sid: 2 (15)

3 Inledning/bakgrund Syftet med att jag just ville ta reda på lite mer om det perfekta compoundskottet och om det fanns något sådant, var för att det finns en mängd olika teorier om hur det ska genomföras. Jag kände att jag ville reda ut begreppen som kan uppkomma lite mer och även dra några egna användbara slutsatser. Jag menar att det i grundskyttet/grundskjutningen finns en hel del likheter mellan recurveskyttet och compoundskyttet. Jag kommer att ta upp en del exempel som visar att min uppfattning om detta stämmer. Metoden och materialet som jag har använt mig av är dels baserat på egna erfarenheter som jag har fått under min tid som bågskytt och tränare. Jag har även intervjuat skyttar med olika kunskapsnivåer när det gäller både materialteknik och den mentala biten. Dessutom har jag använt filmat material och bilder eget och kommersiellt. Målet med mitt arbete är att studien även ska kunna användas som hjälpmedel för både skyttar och tränare, som vill utveckla sina teoretiska kunskaper. Men jag vill även kunna ge effektiva och praktiska tips, när det gäller teknik och material. Sid: 3 (15)

4 Compoundskottets genomförande Den kanske största fördelen med compoundbågen är förmodligen även dess största nackdel, nämligen skyttens möjlighet att sikta länge. På grund av den reducering av hållvikten (let-off) som compoundbågens konstruktion medger, orkar skytten stå betydligt längre tid i fullt uppdrag jämfört med en recurveskytt. Viktreduktionen jämfört med peak-vikten (maxvikten) kan vara så stor som 80 % vilket på en 60 lbs 1 båge ger en faktisk hållvikt på ca 12 lbs. Recurveskytten håller hela vikten som ofta kan vara en bit över 40 lbs. Vi kan alltså konstatera att compoundskytten har ett betydligt lättare jobb, bara han eller hon orkar över peak-vikten. Nedan visas diagram över compoundbågens dragkurva. 2 Grön kurva, mycket aggressiv kam (snabb) Blå kurva, normal kam Röd kurva, snäll och förlåtande kam (långsam) Det är nu det börjar bli intressant, jag hävdar att möjligheten att sikta länge/stå i fullt uppdrag länge är en av de enskilt största orsakerna till dålig teknik hos compoundskyttar. För att vi ska kunna genomföra ett skott oavsett om det gäller compound eller recurve måste vi ha ett flyt genom hela skjutsekvensen. Stannar vi av i någon del av sekvensen medför detta oftast rejält negativa effekter på skottet. En recurveskytt som stannar av i arbetet, får stora problem att komma igenom dragindikatorn (klickern). Compoundskyttens motsvarighet blir ofta att man fryser, vilket resulterar i att man inte får iväg skottet. Siktet börjar skaka mer och mer, och till slut klämmer man iväg skottet med ofta rätt så spektakulärt resultat. Det händer inte allt för sällan att pilar hamnar på läktare eller långt ut i skogen. Hur ska vi nu undvika att skjuta på oskyldiga läktare, och annat som är i vägen? 1 1 lbs (pund) 0,454 kg, 60 lbs ~27,2 kg 2 Diagrammet är hämtat på Sid: 4 (15)

5 Skjutsekvens Det finns ganska mycket skrivet om hur en skjutsekvens bör vara uppbyggd och vad den bör innehålla. Många författare har på ett bra sätt beskrivit detta i detalj. För den genomsnittlige skytten är den praktiska nyttan av detaljerade beskrivningar begränsad. Du som verkligen vill fördjupa dig teoretiskt kring skjutsekvenser och teknik i övrigt, rekommenderar jag att läsa mer av till exempel Falk Theiele 3 som har skrivit mycket detaljerat kring nästan allt som rör bågskytte, både recurve och compound. För dig som vill få en hanterbar skjutsekvens som fungerar även under en stressad tävlingssituation häng med ett tag till... Givetvis finns det utmärkta teorier om praktiskt användbara skjutsekvenser. I USA har man kommit mycket långt och har följaktligen några av världens bästa compoundskyttar. Enligt statistik framtagen av Thiele är så många som 90 % av alla bågskyttar i USA compoundskyttar. En teori som flera av toppskyttarna i USA använt sig av innebär i korthet att man försöker tänka på så lite som möjligt. Vid samtal med Dave Cousins formulerade han det på följande vis: I try to blank out and just pull... Någonstans mellan Thiele och Cousins har jag tänkt att vi ska hamna i det här resonemanget. Vad bör medvetet ingå i en skjutsekvens? Förberedelser står jag rätt?, ladda en pil, fokusera kan variera rejält mellan olika skyttar och är också den del av sekvensen som kan variera mest i tid. Uppdrag, ankring ska resultera i en naturlig ankring, jag ska inte behöva jaga runt i ansiktet för att hitta min ankring, den ska komma naturligt. Siktning, fullfölj ska vara en naturlig förlängning av att jag siktar i mitten. Tre huvudmoment, med ett par undernivåer är vad vi maximalt klarar av att hantera. Jag har medvetet valt att lägga ihop uppdrag, ankring till ett moment, och siktning, fullfölj till ett. Detta gör jag mest för att mentalt se till att det inte ska bli stopp mellan något av momenten. Det är som jag nämnde tidigare mycket vanligt att compoundskyttar fastnar i sitt eget siktande, och därigenom tvingar sig till att fullfölja skottet. Den del av sekvensen som jag kan lägga tid på är förberedelserna. När jag är klar och lyfter bågen ska hela sekvensen flyta på och inte stanna av, lyfter jag bågen innan jag är klar att göra det (inte fokuserad) blir resultatet ofta inte det jag tänkt mig. Anders Grönberg (silver i Paralympics 2004, m.m.) brukar uttrycka det så här: Gör dig klar att skjuta en tia innan du lyfter bågen. Det är bara att hålla med... Vi fortsätter att bryta ner skjutsekvensen i de olika huvud och delmomenten. 3 Falk Thiele, Tysk förbundstränare som numera även fungerar som bollplank för det Koreanska compoundlandslaget. Sid: 5 (15)

6 Förberedelser Det viktigaste under denna punkt är att jag som skytt, verkligen känner mig klar att göra mitt uppdrag innan jag lyfter bågen. Man brukar ibland lite slentrianmässigt kalla denna del för mental förberedelse, och ord som fokusering, andning och avslappning är vanligt förekommande. Jag tror att det är väldigt svårt att göra en gränsdragning mellan mentala och9 fysiska förberedelser. Gör jag mina fysiska förberedelser på ett bra sätt, får jag ett lugn genom hela den efterföljande skjutsekvensen, och då har jag väl även lyckats med mina mentala förberedelser? Med fysiska förberedelser menar jag, kontrollera att jag står rätt, bågen ska komma upp rakt mot tavlan när jag drar upp. Måste jag vrida mig efter uppdraget står jag fel. Exempel på andra fysiska förberedelser är att kontrollera båghanden, som ska vara avslappnad och naturligt vilande mot greppet i bågen. Snabb koll av peepsikte och andra detaljer på bågen, så att dessa ser felfria ut. Detta är givetvis detaljer som sköts mer eller mindre omedvetet, men man bör vara medveten om att hjärnan faktiskt jobbar med en mängd detaljer som kan ställa till problem om något fallerar. Exempel: Vem gör ett perfekt skott om man precis innan uppdraget konstaterar att peepen vrider sig så mycket att jag måste stressa på skottet, för att överhuvudtaget hinna få iväg det innan det blir svart i siktet? Det finns många fler exempel på förberedelser, men jag stoppar här för att inte ställa till med mer oreda än nytta... Låt oss bara konstatera att några få punkter under förberedelser, räcker för att hjärnan ska få jobba ordentligt. Försök alltså att ha ett fåtal punkter medvetet i tankarna, de ord som är kursiverade kan vara lämpliga att fokusera på. Uppdrag, ankring Om jag nu gjort mina förberedelser och känner mig färdig att skjuta en tia så lyfter jag bågen och drar upp. För mig är det här en mycket viktig hållpunkt i min sekvens, här startar jag själva arbetet som inte får stanna av. Eftersom jag nu är en duktigt skytt som gjort mina förberedelser och ställt in mig på att lugnt och fint skjuta en tia, så kommer sekvensen att flyta på och pilen landa mitt i tavlan varje gång... eller hur? Nu är ju kanske verkligheten inte lika självklar som en teori alla gånger, så det finns nog några fler aspekter som vi måste ta i beaktande. En av de viktigaste är rätt draglängd. Jag sticker ut hakan direkt och hävdar att en väldigt hög procent av compoundskyttarna, inte bara i Sverige, utan även internationellt har alldeles för lång draglängd. Vad har nu det med uppdrag och ankring att göra då? Ja, kanske inte så mycket med själva uppdraget, men desto mer med ankringen. För lång draglängd gör det svårt att hitta en naturlig ankringspunkt, i extremfallen har draghanden ingen kontakt med ansiktet över huvud taget. Hur man då ska kunna hitta en repeterbar och konstant ankringspunkt är i alla fall för mig obegripligt. Orsaken till att jag utvecklar just problemen med draglängden har att göra med att den i sin tur påverkar hela skjutsekvensen om den är fel. Jag säger fel, för givetvis kan även en för kort draglängd medföra problem om än detta är betydligt mer sällan förekommande. Vad är en korrekt draglängd? En bra grund för att hitta sin optimala draglängd är att strängen i fullt uppdrag ska nå fram till, eller en liten bit längre, än till mungipan inte mer. Sen varierar det givetvis från skytt till skytt, men ovanstående ger i alla fall ett användbart utgångsläge. På bilderna nedan ser ni exempel på korrekt draglängd, och även exempel med helt felaktig (för lång) draglängd. Sid: 6 (15)

7 Bilden 4 ovan visar en skytt med väl avpassad draglängd. Strängen vänder precis efter mungipan, bågarmens axel är låg och avslappnad. Draghanden har en naturlig placering vid käkbenet, och dragarmens armbåge ligger högre än pilen. Denna skytt har alla förutsättningar för att kunna genomföra skottet lugnt, och med hjälp av ryggmusklerna. Repeterbarheten är med andra ord stor. Denna bild visar i stort sett alla fel en skytt kan ha... Han står kraftigt bakåtlutad, med följden att bågarmens axel ligger högre än dragarmens. Draghanden har knappt någon kontakt med ansiktet överhuvudtaget. Dragarmens armbåge ligger långt under pilen. Allt detta är resultat av på tok för lång draglängd. När det ser ut så här är det mycket svårt att genomföra ett lugnt och avslappnat skott med hjälp av ryggmusklerna. Med stor sannolikhet avfyrar denna skytt mycket medvetet genom att med denna typ av release klämma till ordentligt med pekfingret. Resultatet kan i och för sig bli bra, men risken för rejäla missar är överhängande. Som jag nämnde tidigare kan man få problem med en överdrivet kort draglängd också, men dessa problem är både lätta att upptäcka och enkla att åtgärda. Det finns två huvudprinciper för att avgöra om man har för lång eller för kort draglängd förutom att det ska kännas rätt förståss. Känslan är väldigt viktig, om det inte känns bra är det mycket tveksamt att jag skjuter bra. Tillbaka till teorierna. Man kan genom att studera siktningen hos en skytt ganska enkelt avgöra om han eller hon har för lång eller för kort draglängd. En för kort draglängd resulterar ofta i en ryckig siktning, med en i och för sig samlad träffbild, men med ett antal oförklarliga stänkskott som sitter ganska långt ifrån träffbilden. Med långt ifrån menar jag en dålig nia om min normala träffbild ligger inom stortian på 18 m, eller om vi pratar 70 m utomhus så kan de där förargliga åttorna eller sjuorna vara ett tecken på något för kort draglängd. Har jag för lång draglängd kan siktningen ändå upplevas som lugn och avslappnad, men skytten tycker ofta att han har problem att få till riktigt fina grupper. Högerskytten tappar ofta poäng lågt till vänster. Detta beror på att man, som bilden ovan till höger visar, ligger helt fel med både båg och dragarm. Resultatet blir att man måste jobba hårt för att orka hålla bågen riktad mot tavlan, och så fort skottet går tappar man bågarmen med ett lågt vänsterskott som resultat. För att få en känsla av hur man själv kan diagnostisera sin draglängd kan följande bilder vara till hjälp. Bilderna är hämtade från George Ryals 5 hemsida och förklarar hur siktbilden vid 4 Bilderna på denna sida är hämtade från 5 George Ryals IV, en av de mer framgångsrika skyttarna i USA. I många år anställd som utvecklare hos Martin Archery. Numera produktansvarig hos Copper-John. Sid: 7 (15)

8 kort respektive lång draglängd kan upplevas. Den som vill fördjupa sig rejält i ämnet rekommenderar jag att läsa mer av Ryals. Spotten till vänster visar den ryckiga siktbild som blir resultatet av en draglängd som är i kortaste laget. Till höger visas den till synes lugna siktbilden med en längre draglängd. Om vi försöker sammanfatta vad bilderna förmedlar, så är det som jag berörde tidigare. En kort draglängd ger ofta bra grupper med några förargliga stänkskott, medan en lång draglängd ofta upplevs ge en lugnare siktbild men problem att få till de där riktigt fina grupperna. För lång draglängd gör även att skytten överlinjerar, vilket kortfattat innebär att han eller hon får problem med att använda ryggmusklerna för att jobba igenom skottet. Nedan exempel på korrekt draglängd (gröna pilar) och för lång draglängd (röda pilar) sett uppifrån. För att komma vidare antar vi nu att vi lyckats hitta en draglängd som passar, och även en ankring som känns naturlig med väl definierad ankringspunkt som är lätt att repetera från skott till skott. Uppifrån sett borde vi alltså likna skytten till höger ovan (gröna pilar), det vill säga vi har tillräckligt med vinklar kvar för att jobba av skottet med ryggmusklerna. Vi fortsätter vår skjutsekvens med att siktningsfasen tar vid. Siktning, fullfölj Oavsett om vi har kort eller lång draglängd enligt definitionen ovan, eller om vi har lyckats perfekt och det verkligen känns som att vi ligger mitt i sweet-spoten, så är det omöjligt att få siktet att ligga helt still. Det blir alltid rörelser i siktbilden, och ju mer man försöker att tvinga siktet att stanna av, ju mer börjar det skaka... känns det igen? Sid: 8 (15)

9 Siktet måste få röra sig, vad vi vill åstadkomma är en lugn siktbild med ett sikte som lugnt flyter omkring mitt i tavlan, då kan vi låta jobbet med att fullfölja skottet fortgå utan att stanna av. Då kommer vi också att sett över en serie av skott att få den bästa grupperingen och följaktligen den högsta poängen. Enkelt, eller hur? Nu vet vi ju att det finns en oändlig mängd faktorer som påverkar oss i samband med skottögonblicket och kommer att ställa till det för oss i vår strävan att träffa mitten. Hur ska vi till exempel hitta rätt riktmedel, som gör att vi känner oss bekväma med att sikta? Stor prick, liten prick, ring, fiberpinne. Vilken förstoring ska jag ha? Eller kanske ingen förstoring alls... Det finns som sagt massor med frågor att besvara. Utan att generalisera för hårt så vill jag hävda att de flesta typer av riktmedel fungerar utmärkt, det handlar återigen mycket om vad som känns bäst för just mig. Att prova sig fram är alltså den bästa lösningen för att hitta det som passar just dig. Det enda riktmedel jag vill varna lite för är en alltför liten prick, i kombination med hög förstoring kan en liten prick förstärka känslan av att man skakar högst påtagligt. Större betydelse för hur jag träffar har min förmåga att få en lugn siktbild genom hela skottet. Många av oss har hört eller kanske tänkt Jag kan sikta hur länge som helst, men så fort jag lägger tummen på avtryckaren börjar det skaka... och varianter av detta påstående. Jag ska inte gå in på bågskyttens mardröm guldskräcken (GS) i detta arbete utan nöja mig med att konstatera att man ofta skyller på GS fast det kanske är något helt annat som ligger till grund. GS är helt klart ett stort problem, men om jag kan se till att jag verkligen kan lita på min skjutsekvens så är jag övertygad om att vi kan avdramatisera betydelsen av GS lite i alla fall. Ett av de bästa tips jag fått när det gäller siktningen är kort och gott utöka siktbilden. Sikta mitt i det röda istället, för vad finns mitt i det röda? Jo, tian så klart... Varför man ska utöka bilden är helt enkelt för att det är lättare att hålla siktet lugnt i en större målbild. Att sikta vid sidan om för att lura guldskräcken är nog bara att lura sig själv i längden. Förr eller senare blir man rädd att sikta i blått eller rött också, och det kan knappast vara kul. Jag brukar för nybörjare göra en väldigt enkel liknelse när du kastar en sten eller boll mot något så tittar du förmodligen på det du vill träffa gör samma sak när du skjuter pilbåge, titta på det du vill träffa. För mig brukar det innebära att jag försöker lägga blicken i tavlan, mitt riktmedel syns inte helt skarpt, utan flyter omkring någonstans i mitten. De gånger jag lyckas övertala min hjärna om att det faktiskt räcker, siktet behöver inte ligga absolut stilla och jag behöver inte se det knivskarpt, så funkar det ändå. Vid dessa tillfällen känner jag också att skyttet flyter hur smidigt som helst, det går lätt helt enkelt. Hur ska jag få flyt i skyttet? Vi börjar nu komma ganska långt i vår skjutsekvens, och har förhoppningsvis gjort våra förberedelser vi har rätt draglängd, ankringen och siktningen känns bekväm. Nu lägger vi till en tidsaspekt som jag inte pratat om tidigare. För att skottet ska kännas bra måste pilen skjutas under något som man i USA brukar kalla comfort zone. I Sverige brukar vi prata om att tajmingen ska stämma, det är precis samma sak. Pilen ska iväg innan man börjar få skakningar, napp och annat otyg. Observera att jag inte alls menar att man ska dra upp och fortast möjligt klämma iväg pilen för att slippa skakningar, då är vi med raska kliv på Sid: 9 (15)

10 väg mot panikpunchningar eller hur man nu ska beskriva det, och det är inte vad vi har tänkt oss. Diagrammen nedan illustrerar två exempel, en skytt med fungerande skjutsekvens, och en skytt som definitivt har problem. Skytten i det övre diagrammet har en fungerande sekvens, med fin tajming. Han eller hon arbetar av skottet och själva avfyringen kommer som en naturlig förlängning av siktningen, skytten är inte medveten om exakt när avfyringen sker. Skottsektorn är helt enkelt den skyttens comfort-zone och vi ska vara medvetna om att denna zon är väldigt kort, bara ett fåtal sekunder. För att tiden ska räcka till att göra ett bra, bekvämt skott måste vi ha gjort våra förberedelser innan vi drar upp. Att dra upp först och sen börja kontrollera Stod jag verkligen rätt? Ser jag nåt i peepen? Hmm... ankringen var det ja... ja då är det givetvis kört och vi har mycket goda möjligheter att hamna i det nedre diagrammet. Den nedre skytten har bekymmer... stressnivån ökar hela tiden för att till slut resultera i ett tvångsmässigt skott som knappast blir som skytten tänkt sig. En av de aspekter som gör bågskytte till en så komplicerad sport är det faktum att även relativt duktiga skyttar kommer ibland att hamna i det nedre diagrammet, och det kan ske mycket fort. Tänk er följande scenario, som jag tror att många av er upplevt någon gång: Under en tävling flyter det på rätt bra, du skjuter lugnt och avslappnat. Så skjuter du helt oväntat ett riktigt dåligt skott och tappar flera poäng. Dina konkurrenter kommer plötsligt väldigt nära och dina tankar börjar snurra... Nästa pil du drar upp ska bara in i tian! Du kämpar för att vara noggrann och göra allt rätt, men det var då tusan vad det skakar... Måste få iväg pilen! Och vad händer? En praktpunchning med pulsen på farligt hög nivå... Jahapp, välkommen till det nedre diagrammet min vän! Sid: 10 (15)

11 I dessa lägen har ni säkert hört glöm pilen ta en pil i taget och så vidare, och det är högst relevanta råd. Kan vi städa undan det dåliga skottet och gå vidare vi vet ju att vår sekvens håller eller hur? Då kan vi minimera effekterna av en dålig pil istället för att låta den bli en utlösande faktor i ett större haveri. För att lyckas med detta krävs att vi verkligen klarat av att nöta in vår sekvens och litar på den. Eftersom vi börjar komma till slutet av den här studien så antar vi nu att det mesta stämmer. Vi har en bra tillpassad utrustning som vi dessutom tränat ordentligt med, allt känns ganska bra helt enkelt. Hur ska vi trigga avfyringen på ett bra sätt? Nu dök återigen ett nytt ord upp, trigga eller trigger är något som vi ska stanna till vid en stund. Jag har pratat mycket om att vi inte kan hålla för många saker i huvudet medan vi skjuter, och nu kommer vi ner till kärnan så att säga. Triggern och avfyringen ligger egentligen inom avsnittet siktning, fullfölj men är så pass komplicerade och komplexa att jag väljer att lägga dessa som egna avsnitt. I en praktisk skjutsituation kommer triggern och avfyringen att utlösa skottet någonstans mellan siktning och fullfölj. Det finns en del åsikter om att en trigger och mental träning är i stort sett synonymt, till viss del är detta korrekt. Mental träning, eller kanske mer korrekt uttryckt mentala förberedelser är något som vi kontinuerligt bör göra med målet att kunna prestera i tävlingssituationer. En trigger däremot, enkelt uttryckt, är något som vi fokuserar på precis under själva skottet för att hålla nerverna i styr. Den del av triggern som ligger närmare mentala förberedelser ligger tidigare i min skjutsekvens. Exakt vad själva triggern är kan däremot variera kraftigt mellan olika skyttar. En av de skyttar som funderat mycket kring och även skrivit en del om mental träning och triggers i Sverige är Ehlina Åkesson. 6 Åkesson skiljer sig lite från många andra när det gäller definitionen av en trigger. När man frågar en skytt vad han eller hon har för trigger, brukar svaret bli något i stil med Tänk på bågarmen, Fullfölj!, Blicken i tavlan och så vidare. I sitt resonemang väger Åkesson in ett lite vidare begrepp i en trigger där kopplingen mot mental träning/förberedelse känns naturlig. Helt rätt enligt min mening. Har vi hela förloppet/kedjan klar för oss är det tveklöst lättare att ta fram triggern när den behövs istället för att försöka tvinga sig till att trigga skottet på beställning utan koppling till de mentala förberedelserna. Ehlina Åkesson: Min trigger ska vara något positivt, energigivande, lite jäklaranamma, något bra, något lugnande, något rogivande, något uppjagande eller som för mig något jag verkligen verkligen vill. När du känner dig lite nervös ska du lätt kunna ta fram det ur minnet, för att sen kunna använda det i praktiken. För mig är det här resonemanget i kombination med exempelvis tänk på bågarmen eller fullfölj bestämt! Något som verkligen resulterar i en praktiskt användbar triggning av mitt skott. Det är lätt att stå och slöskjuta med en compoundbåge och det blir aldrig bra. Koppla på lite jäklaranamma så blir ditt skytte aktivt och oftast betydligt bättre. 6 Ehlina Åkesson BSK Sturarna, som junior mycket framgångsrik klassisk skytt med ett flertal medaljer på SM och NM SM-silver på tavla och 3D mm. Sid: 11 (15)

12 I en praktisk skjutsituation är det troligast att bågarmen eller fullfölj! Är det enda som medvetet finns i tankarna, men det inledande resonemanget har jag som jag påpekat tidigare med mig under de inledande faserna av min skjutsekvens. Om vi sammanfattar avsnittet trigger till ett hanterligt paket så blir det för mig ungefär: JAG KAN, JAG VILL, JAG VÅGAR, FULLFÖLJ... Avfyring När nu allting fungerar, alla förberedelser, uppdrag/ankring, siktning (trigger) fullfölj och pilen ska iväg. Hur ska vi då rent mekaniskt avfyra den release vi valt att använda? Det här är en kuggfråga kanske jag ska tillägga... Om vi gjort alla moment ovan och dessutom tagit till oss de mentala bitarna som går lite djupare än själva triggern, så kommer skottet som en naturlig avslutning på hela skjutsekvensen utan att vi är fullt medvetna om hur och när vi faktiskt avfyrat pilen. Titta på bilderna nedan så syns det ganska tydligt att grundtekniken fungerar. I samma ögonblick som releasen släpper strängen går draghanden rakt bakåt i pilens motsatta riktning. Bågarmen ligger lugnt kvar och skytten fortsätter att titta på målet. Förutsättningarna för ett tekniskt väl genomfört skott får nog anses vara uppfyllda. När vi kommit så här pass långt är det bara att träna på och fortsätta att nöta. Försök att alltid ha ett mål med träningen, då är det lättare att motivera sig och inte släppa fokuseringen. Man pratar ofta om att kvalité är bättre än kvantitet och det kan väl stämma, men att träna för lite är inte bra. Se till att försöka få till en träningsdos som passar just dig. Om du är nybörjare så bör din klubb kunna hjälpa dig med ett träningsschema, är du mer rutinerad kanske du ordnar din träning själv. Att skjuta 30 pilar på en hel kväll och sen sitta och fika ger inte särskilt mycket, men att skjuta mängder med pilar trots att man tappat skärpan och fokuseringen för länge sen är inte heller bra. Försök att hitta en balans, men kom ihåg att det ska vara kul att skjuta! Sid: 12 (15)

13 Sammanfattning Mitt arbete visar att det är stora skillnader i kunskaperna hos skyttar och tränare. Idag har inte alla som vill börja med compoundskytte samma möjligheter till hjälp i sina klubbar. Skyttar och ledare på hög nivå har generellt mycket goda kunskaper som borde kunna spridas till betydligt fler än vad som sker idag. Jag menar inte att toppskyttarna är ovilliga att dela med sig, tvärtom, frågar man så svarar de mer än gärna. Det som saknas är logistiken att föra tillbaka kunskaperna till klubbarna. Trots detta så finns det mycket kunskap även ute i klubbarna. HTU är enligt min mening det hittills bästa sättet att knyta ihop dessa kunskaper. Det är ju ändå människor/tränare/yngre/ledare som vill göra något för bågskyttet, de vill hjälpa till helt enkelt, eller bara lära sig mer för att kunna hjälpa andra. Compoundskytte är populärt och vi har flera skyttar av internationellt hög klass i Sverige. Konkurrensen hårdnar hela tiden, därför måste vi se till att följa med i eller helst leda utvecklingen genom att utbilda ledare i både teknik och materialkunskap. Idag är kunskaperna hos ledarna på klubbnivå ojämn och har även geografiska skillnader. I norra delarna av Sverige satsas det nästan uteslutande på fristil. Längre söderut vrider fokuseringen från fristil till klassiskt. Ska vi hitta ett compoundcentrum i Sverige så ligger Mälardalsområdet och möjligen vissa delar av Skåne bra till. Men fortfarande är compoundskytte inte särskilt högt prioriterat förutom i de klubbar som huvudsakligen sysslar med jakt- fält och 3D-skytte. På grund av att jag även varit verksam som bågskyttehandlare och importör av material i ett antal år har jag fått en mycket god uppfattning om vilka typer av bågar som efterfrågas mest. Kanske lite i konflikt med den satsning på olympiskt skytte (fristil) som görs inom Svenska Bågskytteförbundet visar min försäljningsstatistik på ett stort övertag för compound gentemot fristil och klassiskt. Även långbåge ligger långt före fristil i försäljning. Uttryckt i procentuell fördelning ( ) ser mina siffror ut så här: Compound 48 % Fristil 15 % Klassiskt 8 % Långbåge 29 % Jag tror att fördelningen nationellt är något jämnare eftersom jag själv fokuserat ganska hårt på just compound men resultaten är i alla fall tankeväckande. En av de viktigaste upptäckterna jag gjort i mitt arbete är att det finns förvånande få ledare som har kunskap om compoundbågen och hur man lär ut grundläggande teknik. Detta är inte bra om vi ska kunna fortsätta hjälpa våra ungdomar att bli internationellt konkurrenskraftiga skyttar. Vi måste följaktligen se till att höja kunskaperna både vad gäller de materialtekniska kunskaperna och även att man som tränare eller klubbmedlem kan hjälpa skyttarna med allt det andra, då tänker jag framförallt på förberedelserna. En skytt måste veta när han/hon känner sig redo/klar att göra sitt uppdrag innan han/hon lyfter bågen mot målet/tavlan. För som jag nämnde tidigare kan jag få ett lugn om jag gör de fysiska föreberedelserna på ett bra sätt, blir ofta hela skjutsekvensen lugn. Vilket då egentligen måste betyda att jag även har lyckats med de mentala förberedelserna. Sedan finns det också en hel del åsikter om att en trigger och mental träning är i stort sett synonymt, till viss del är detta korrekt. Den del av triggern som ligger närmare mentala förberedelser ligger tidigare i min skjutsekvens. Exakt vad själva triggern är kan däremot Sid: 13 (15)

14 variera kraftigt mellan olika skyttar. Vissa menar att det finns ett vidare begrepp när det gäller kopplingen mellan mental träning/förberedelse, och den känns väldigt naturlig. Har vi hela förloppet/kedjan klar för oss och dessutom har tränat på att framkalla den positiva känslan triggern ska resultera i, är det tveklöst lättare att ta fram triggern när den behövs istället för att försöka tvinga sig till att trigga skottet på beställning utan koppling till de mentala förberedelserna. Det finns två punkter jag särskilt vill framhålla som mycket viktiga när det gäller compoundskytte en materialteknisk och en mjukare. Glömmer ni allt annat i det här arbetet, kom ihåg dessa två punkter som båda är förutsättningar för att överhuvudtaget kunna utvecklas som compoundskytt. - se till att skytten får en korrekt draglängd - lär skytten att förbereda sig både mentalt och fysiskt Viljan att vinna är inte detsamma, som viljan att förbereda sig för att vinna. 7 7 Ur Ledarskapets 4:e dimension Lars Sjödin, Sisu Idrottsböcker 2004 Sid: 14 (15)

15 Källförteckning Falk Thiele, flera olika skrifter som publicerats på Internet via olika diskussionsforum. Dave Cousins, samtal i samband med Arizona Cup 2004 Anders Grönberg, långvarigt samarbete under min tid som skjutstilsansvarig för handikapplandslaget. Hoyt, grafer över compoundbågens dragkurva George Ryals IV, draglängdens betydelse Ehlina Åkesson, avsnittet om trigger och mentala förberedelser. Fieldarcher.nl, bilder på draglängd Jari Hjerpe, bilden på första sidan från uppvärmningen vid 3D-SM 2005 i Eskilstuna. Jimmy Jönsson, fotograf där inte annat anges. Lars Sjödin, Citatet på sista sidan hämtat ur Sisu Idrottsböcker 2004 Grafik och bilder i övrigt av undertecknad. Sid: 15 (15)