tidningen BRISrapporten #1/2007 Barn i utsatthet Psykisk ohälsa Barns sorg

Transkript

1 tidningen BRISrapporten 2007 Barn i utsatthet Psykisk ohälsa Barns sorg #1/2007

2 Barnens Hjälptelefon: BRIS Vuxentelefon om barn: BRIS-mejlen: BRIS kanslier Riksförbundet BRIS Karlavägen Stockholm Tel: Fax: Medlemskap och gåva: Pg BRIS region Mitt Karlavägen Stockholm Tel: Fax: BRIS region Nord Kungsgatan 36, 2 tr Umeå Tel: Fax: bris.nord@bris.se BRIS region Syd Östra Rönneholmsv Malmö Tel: Fax: bris.syd@bris.se BRIS region Väst Hvitfeldtsgatan Göteborg Tel: Fax: bris.vast@bris.se BRIS region Öst Knäppingsborgsgatan Norrköping Tel: Fax: bris.ost@bris.se BRIS-tidningen 1/2007 BRIS Barnens Rätt I Samhället är en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa och är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen dit barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd av en vuxen. BRIS fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att öka vuxnas respekt för barn som individer och för att de principer som slagits fast i Barnkonventionen fullt ut tillämpas. BRIS använder sin samlade kunskap om barns och ungdomars situation för att på olika plan informera, påverka och skapa opinion i barnrättsliga frågor. BRIS tar även emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med om egna eller andras barn. BRIS bildades 1971 och är organiserat i ett riksförbund och fem regionföreningar. Kanslier finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå. Verksamheten bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl privata som offentliga givare. BRIS har sammanlagt ca 500 frivilliga medarbetare som bemannar Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. Dessa rekryteras, utbildas och handleds av anställd BRIS-personal. BRIS Vuxentelefon om barn bemannas vanligtvis av anställda BRIS-ombud och kostar som ett vanligt samtal. Barnens Hjälptelefon: Måndag-fredag: kl Lördag, söndag och helgdag: kl BRIS Vuxentelefon om barn: Måndag-fredag: klockan BRIS-mejlen finns på BRIS.se och ger ett personligt svar inom några dagar. På Diskussionsforum som också finns på BRIS.se kan barn och ungdomar kommunicera med varandra under översyn av en vuxen moderator. foto fredrik nyman BRIS-rapporten Stödkontakter under göran harnesk Vuxna måste med på barnens resa 12 tema 1 Barn i utsatthet 18 intervju BEO Lars Arrhenius Prenumeration tel PG intervju Inte lika men unika Britta Alin Åkerman 24 tema 2 Psykisk ohälsa 31 intervju Dubbla budskap till flickorna Annemi Skerfving 34 tema 3 Barns sorg Redaktion Utgivare BRIS, Barnens Rätt I Samhället Adress BRIS-tidningen, Karlavägen 121, Stockholm Redaktionskommitté Jenny Ingårda (BRIS), Ragna Wallmark (BRIS), Emma Wistrand (Gothia Förlag) Redaktör Martin Höög Ad Helena Lunding För att kunna ha tålamod och lyssna måste jag som jourare förstå att deras verklighet inte är densamma som min erica, s intervju Det är kärleken som räddar oss Göran Gyllenswärd 43 Diskussionsforum på BRIS.se 46 jourare Tid att lyssna och läsa 49 ingela thalen Vill se ett mer offensivt BRIS Text Gunnar Sandelin Underlag/research: Sofia Grönkvist, Peter Irgens, Iréne Johansson, Karin Johansson, Anna Löfhede, Kerstin Sjöbratt, Rosie Skoog, Eva Waltré Foto BRIS, Lena Granfelt (omslag), Ulf Huett, Fredrik Nyman, Matton, Christian Örnberg Tryck Grafiska Punkten, Växjö Ansvarig utgivare Ingela Thalén, förbundsordf. BRIS

3 Egentligen har BRIS-rapporten ett omöjligt uppdrag, att på ett begränsat sidantal spegla förra årets över tjugoen tusen barnkontakter. När vi runt årsskiftet 2007 går igenom all dokumentation från samtal och mejl under 2006, framträder en bild som är allt annat än enhetlig. Här finns många exempel på barns styrka, mod och förmåga att hantera olika situationer, men också alltför många beskrivningar av den svåra utsatthet barn ham- som uppstår när man far illa i de vuxenrelationer som man är mest beroende av. Nästa tema har vi haft anledning att uppmärksamma under flera år: Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Framförallt BRISmejlen rymmer mångas beskrivning av depressioner, nedstämdhet och ångest eller symptom i form av självdestruktivitet, sömnproblem eller ätstörningar. Situationerna är komplexa, och vi i andra sammanhang möter barn och ungdomar. Intervjuerna som finns under varje tema både bekräftar och vidgar vår bild av barns situation, och den grundläggande erfarenheten går igen i alla texter: barn har en oerhörd kapacitet men vi kan aldrig kompromissa med behovet av närvarande och stödjande vuxna. BRIS-rapporten 2007 Varje dag, året runt, tar barn kontakt med BRIS. Det handlar om sådant som i vuxnas ögon kan verka stort eller smått men där vi försöker jobba med utgångspunkten att det inte är vår sak att avgöra storlek och omfattning av ett problem eller en fråga. foto matton nar i när de saknar stöd och skydd från vuxenvärlden. I det omfattande materialet har vi försökt finna linjer och sammanhang och i förnyade genomläsningar och diskussioner sett tre viktiga teman utkristalliseras. Årets BRIS-rapport tar fasta på dessa. Under rubriken Barn i utsatthet vill vi berätta om de barn som hör av sig till BRIS med upplevelser av misshandel, övergrepp och mobbning. Erfarenheterna är naturligtvis olika för olika barn, men gemensamt för många är den särskilda utsatthet och konflikt har försökt vara särskilt lyhörda för hur barn själva beskriver bakgrunden till sin situation och vilket stöd de själva vill ha. Barns sorg är det tredje temat. I samtal och mejl ser vi att barn är med om många typer av förluster och att sorgen finns i barns liv också där omgivningen inte är medveten om det. Alltför många barn berättar att de saknar utrymme och förståelse för sin sorg, och blir istället duktiga på att dölja den. Utöver rösterna från BRIS stödverksamhet, vill vi också lyssna in erfarna människor som BRIS-rapporten 2007 har vuxit fram i ett brett och intensivt arbete, där många i BRIS har varit delaktiga. Ytterst grundar den sig dock på att tusentals barn och ungdomar ger oss sitt förtroende, och det är det vi vill ta ansvar för. BRIS-rapporten handlar inte om alla barn. Men den beskriver en verklighet som på olika sätt berör alla barn och därmed också alla andra. Martin Höög, kommunikationsansvarig, BRIS redaktör för BRIS-rapporten 1/2007 BRIS-tidningen 5

4 foto lena granefelt Fler samtal och mejl familjekonflikter vanligast BRIS stödkontakter under 2006 kumenterade barnkontakter År Barnens Hjälptelefon BRIS-mejlen Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen Under 2006 dokumenterades sammanlagt stödjande kontakter i Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. Det är 11 procent fler än året innan. Av dessa kontakter var 54 procent per telefon och 46 procent via mejl. Under flera år är det främst mejlen som har ökat och det var likadant under 2006 då mejlen ökade med 14 procent och samtalen med 7,5 procent jämfört med föregående år. Dokumenterade barnkontakter Den vanligaste orsaken till att kontakta BRIS var familjekonflikter, vilket berörs i var femte kontakt. Påtagliga ökningar har främst skett inom områden som berör misshandel och övergrepp, där antalet tidigare minskat men nu ökat kraftigt jämfört med föregående år. Inom området psykisk ohälsa, där vi sett en oroväckande ökning under flera år, fortsatte trenden på samma sätt under 2006 då vi dokumenterade 20 procent fler kontakter än under I det senare fallet är det främst kontakter som berör självdestruktivitet som fortsätter att bli fler, och självmordsproblematik samt uttryck för ångest och depressioner är också vanligt förekommande. Nästan var fjärde barnkontakt till BRIS under 2006 handlade på något sätt om psykisk ohälsa. Det var också den vanligaste orsaken för vuxna att ringa till vår vuxentelefon Försöken att ringa till Barnens Hjälptelefon har ökat kraftigt under Många påringningar får upptaget eller sker när växeln är stängd, och av de ca påringningar som besvaras under öppettid är 4 6 BRIS-tidningen 1/2007 Barnens Hjälptelefon BRIS-mejlen

5 Familjekonflikter Kamratrelationer Kärleksrelationer Mobbning Ensamhet Självdestruktivitet Självmord/självmordstankar Annan psykisk ohälsa Fysisk misshandel Existensiella/livsfrågor Sexuella övergrepp/ofredanden Sexualitet Identitetsfrågor Sorg Skolproblem flertalet av sådan karaktär att innehållet inte dokumenteras vidare. Vi har under många år noterat att barn och ungdomar på olika sätt testar kontakten med BRIS, bland annat genom uppringningar som ibland är helt tysta eller rymmer snabba frågor, skämt eller provokativa tilltal. Hos många barn, inte minst hos pojkar, anar vi en vilja till kontakt trots svårighet att formulera sig, men här finns också barn som är osäkra på huruvida vuxna tror på och tar svåra berättelser på allvar. Vi misstänker att många barn ringer upp och testar flera gånger innan deras berättelse kommer i sin helhet. Samtalstiden för de dokumenterade samtalen har ökat under flera år, och var under 2006 i genomsnitt knappt 17 minuter. Ålder, kön och boende Medelåldern på de barn som kontaktade 20% 15% 14% 12% 11% 10% 8,7% 8,7% 7,9% 7,5% 7,1% 5,9% 5,8% 5,8% 5,2% De 15 vanligaste kontaktområdena i barnsamtal och mejl Område Andel av barnkontakterna* n = BRIS under 2006 var drygt 14 år, vilket är en liten förskjutning uppåt jämfört med föregående år. Åtta av tio var flickor sett enbart till mejlen var det nio av tio. Drygt hälften av barnen bor i kärnfamilj (56%), med ensamstående mor (14%) och därefter, i fallande ordning, i delat boende, styvfamilj och med ensamstående far. Förövare Inom temat Barn i utsatthet beskrivs barnens uppgifter om förövare vid misshandel, övergrepp och mobbning. Vid fysisk misshandel är förövaren i nästan tre fjärdedelar av fallen en man, och vanligtvis barnets far. Sexuella övergrepp/ofredanden utförs i åtta fall av tio av en man, och även här är fadern vanligast. Den vanligaste brottsplatsen är hemmet. Det mest förekommande vid foto fredrik nyman Samtal Mejl Barnets psykiska hälsa Skilsmässor, vårdnad, umgänge Problem i föräldrarollen Familjekonflikter Övriga frågor relaterade till barnet Myndighetsproblem Fysisk misshandel Vanvård/omsorgssvikt Skolproblem Fysisk/psykisk ohälsa i familjen Juridisk vägledning Sexuella övergrepp/ofredanden Psykisk misshandel Missbruk Mobbning * Eftersom varje samtal/mejl kan beröra mer än ett område och alla dessa dokumenteras, överstiger den sammanlagda procentsiffran 100. Fler uppgifter på webben! De 15 vanligaste samtalsområdena i vuxentelefonen Område Andel av samtalen* n = % 34% 31% 23% 17% 14% 11% 11% 8,2% 8,2% 7,8% 7,8% 7,7% 7,3% 6,1% I den tryckta BRIS-rapporten redovisar vi en del av den statistik som går att hämta ur vår databas. Är du intresserad av fler uppgifter finns en tabellbilaga att ladda ner från BRIS webbplats BRIS.se. Där finns även hela rapporten som pdf % mobbning är att grupper av både pojkar och flickor utsätter någon eller några för trakasserier eller diskriminering; i övrigt är det vanligare med pojkar som mobbare. I stora drag bekräftas förövarbilderna på BRIS Vuxentelefon om barn. Hänvisningar och uppdrag Tre fjärdedelar av barnkontakterna utmynnade i att BRIS föreslog eller kom överens med barnet om att ta vidare kontakt för stöd och hjälp. I samtalen finns möjligheten att tillsammans med barnet se vilka personer i det omgivande nätverket som aktivt kan medverka till en förändring. Drygt en tredjedel hänvisades till någon vuxen inom familjen. Annars hänvisades ofta till skolkurator/skolpsykolog, någon jämnårig, till ungdomsmottagning eller skolsköterska. Uppdrag innebär att ett anställt BRISombud går in och ger det kontaktande barnet mer aktiv hjälp som kan handla om allt från utvidgade stödsamtal till myndighetskontakter. Detta sker alltid i överenskommelse med barnet, som också förblir anonymt så länge det självt vill. Under 2006 avslutades 76 uppdrag, vilket är 28 fler än föregående år. BRIS Vuxentelefon om barn Även samtalen till BRIS Vuxentelefon om barn har ökat under året som gått vuxensamtal innebär en 13-procentig ökning jämfört med Samtalen handlar oftast om barnets psykiska hälsa, vilket bekräftar bilden från barnkontakterna. Problematik kring skilsmässor och i föräldrarollen är andra vanliga områden. Föräldraskapets krav och ansvar förstärks och försvåras genom olösta skilsmässokonflikter och den ökande psykiska presssen på barnen. Detta i kombination med att många känner sig ensamma i sin föräldraroll och saknar stöd och hjälp från samhället. Uppringaren till vuxentelefonen är i cirka hälften av fallen en mor, därefter fäder (14%) respektive far- och morföräldrar (11%). I åtta fall av tio är det en kvinna som kontaktar. De barn som de vuxna ringer om är betydligt yngre än i barnkontakterna, med en genomsnittsålder på 11 år. Fördelningen är 55 procent flickor och 45 procent pojkar. Nära två tredjedelar av samtalen handlar om barn med separerade föräldrar. Vuxensamtalen varar i snitt drygt 25 minuter. BRIS.se Webbplatsen BRIS.se har under 2006 haft över besök, vilket är mer än dubbelt så många som året före. Till den del som kräver inloggning har nästan aktiva användare loggat in sig över gånger, vilket är en 23-procentig ökning 4 8 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 9

6 forts. från föregående sida Göran Harnesk Vuxna måste med på barnens resa jämfört med förra året. Nästan inlägg har publicerats på våra Diskussionsforum under året, vilket är en 60- procentig ökning jämfört med Vuxengaranti och barnperspektiv BRIS-rapporten ligger till grund för prioriteringar som görs gällande BRIS verksamhet kommande år. Barns och ungdomars röster till BRIS under året som gått blir på så vis en länk till arbetet i nuet och inför framtiden. De teman vi valt att lyfta i årets rapport kommer också att genomsyra det utåtriktade arbetet och ledorden är liksom förra året vuxengaranti och barnperspektiv. Sammantaget vittnar barns och ungdomars berättelser i stödverksamheten om en brist på närvarande och stödjande vuxna i deras liv. Sådana vuxna tror vi är en av de viktigaste salutogena hälsobringande faktorerna för barn och ungdomar, och BRIS kommer under 2007 därför att fokusera på vuxnas bemötande av barn. Läs mer i intervjun med BRIS generalsekreterare. Obs! För att belysa de ämnen vi tar upp i BRIS-rapporten använder vi exempel och citat från stödverksamheten. Dessa är autentiska, men alltid med vissa uppgifter förändrade för att garantera att inget enskilt barn kan identifieras. I den plattform BRIS har definierat inför 2007 sätts vuxnas bemötande av barn i centrum. Fokusområdena behandlar barns utsatthet i skolan, barns sorg och psykisk ohälsa. BRIS generalsekreterare Göran Harnesk ger här sin syn på innebörden i begreppen och på hur BRIS tar ut sin färdriktning i det dagliga arbetet. genomgående kan man säga att barns berättelser till oss vuxna är en bristvara i dagens samhälle. Därför är samtal med vuxna där barn kan känna sig bekräftade och respekterade för dom individer som dom är så väldigt betydelsefulla. För mig är vuxengaranti och barnperspektiv levande honnörsord, säger han. Alla de begrepp som nämns här i ingressen riskerar att bli floskler om de inte fylls med levande innebörd. Barnperspektiv, barnens bästa, vuxengaranti, utsatta barn är exempel på små koncept som ständigt nämns, ibland nästan automatiskt. Göran Harnesk menar att det visst kan bli så om beskrivningarna brukas för att det ska se fint ut i snygga program och dokument. För att lättare ta in dessa förhållningssätt i ryggmärgen tänker han istället på vad konsekvenserna innebär för barn och ungdomar. Och kanske är det så att ledord hjälper till när unga människor visar symptom som är svåra att definiera, som till exempel innebörd och konsekvens av den psykiska misshandeln och ohälsan. Psykisk ohälsa är ett komplext problem och ett ord som används i många sammanhang. I BRIS-rapporten tydliggör vi hur det ser ut och varför det förebyggande arbetet måste sättas i fokus. Det här är svårt att mäta, men nödvändigt för att stoppa kriser och katastrofer i barns och ungdomars liv. Drastisk ökning Den påtagliga ökningen av kontakter som berör psykisk ohälsa är det starkaste tecknet på en förändring under 2000-talet, sedan BRIS-mejlen öppnades efter millennieskiftet. I år har dessa kontakter ökat med ytterligare 20 procent och nu berör var fjärde stödjande kontakt till BRIS den psykiska ohälsan. Göran Harnesk har själv suttit i jouren sedan han började på BRIS för åtta år sedan. Finns där en känsla av vanmakt ibland? Nej, jag blir bara mer beslutsam att ta det på allvar. Man måste jobba ännu hårdare och belysa frågorna och där har vi en viktig roll, säger han och övergår till att tala om den psykiska misshandeln som BRIS satt under lupp i år: Det är också ett svårdefinierbart område som måste tas om hand innan problemen övergår att gå så djupt i barns själar att det blir ohanterligt. Här finns bland annat vardagliga konflikter som skuld och skam vid skilsmässor och separationer där vi måste fortsätta att hitta vägar så att barn känner att det finns vuxna som är med på deras resa. Återigen är ordet vuxengaranti väldigt viktigt. Barns utsatthet Ett annat större grepp som BRIS tar i denna årsrapport och i sitt arbete det kommande året är barns utsatthet. Beskrivningen inkluderar misshandel och övergrepp men är också en vidgad definition av mobbning i form av trakasserier och diskriminering. Finns det någon risk för att begreppet får en alltför vid innebörd? Vi måste se till att beskrivningen omfattar alla barn som verkligen är utsatta. Idag tror många att BRIS bara pratar med misshandlade och mobbade barn, men tanken är att vi också ska kunna vidga perspektivet så att vi också kan prata om nätverk. Det hjälper oss att se barnets hela miljö och det är viktigt att barn får stöd oavsett hur deras omgivning ser ut, svarar Göran Harnesk. Mobbning är ett klassiskt problemområde som genom åren nästan alltid legat i topp hos BRIS. Det vidgade mobbningsbegreppet hänger samman med den lagstiftning som nyligen ändrats (se intervju med Barn- och elevombudet på sid 18). För BRIS räkning innebär detta också ett utvidgat Idag tror många att BRIS bara pratar med misshandlade och mobbade barn, men tanken är att vi också ska kunna vidga perspektivet så att vi också kan prata om nätverk. samarbete med skolvärlden. Mobbning kan se ut på annat sätt än det som vi hittills varit vana vid, men det foto christian örnberg kommer inte att innebära någon grundläggande förändring i vårt basarbete. Däremot kommer vi att samarbeta med bland annat elevorganisationer och Lärarförbundet för att hitta vägar tillsammans framöver, säger Göran Harnesk. Nya sätt att möta barnen År 2006 tydliggjorde att BRIS måste vara på tårna för att finnas på de ständigt växlande arenor där barn och ungdomar befinner sig i det digitala landskapet. Ska man stödja barnen måste man finnas där också, resonerar BRIS generalsekreterare och nämner nya fora att omfatta, t ex chatt och sms. Det är spännande att försöka hitta nya vägar att stödja barnen, men samtidigt måste BRIS ha is i magen och kvalitetssäkra de nya kommande inriktningarna och växa med förstånd kommer att bli ett viktigt år där det som nämns i BRIS-rapporten kommer att följas upp och fördjupas i basarbetet och i den nya BRIS-tidningens kommande fyra nummer. Allt har gått så fort. När jag började var det vanlig telefoni som gällde till 90 procent. Sedan kom explosionen med mobiler och internet. Jag är fascinerad över att det har blivit så. Främst vad gäller mejlen som har tydliggjort en stor ensamhet och sorg som jag inte trodde fanns. De sitter i sin ensamhet och skriver och det gör en stor skillnad i kontakten jämfört med den dialog som vi tidigare hade med enbart barns röster i telefonen, avslutar Göran Harnesk. 10 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 11

7 tema 1 Barn i utsatthet Flickan har blivit slagen i ansiktet av sin far. Hon har hämtat sin lillasyster på dagis och lagat mat åt henne. Har prov i skolan dagen efter och nu kan hon inte gå på grund av blåmärken. Hon har blivit slagen av både mamma och pappa flera gånger tidigare. Samtal med flicka 14 år BRIS startade 1971 med målsättningen att skydda barn från vuxnas våld, och bidrog till att Sverige åtta år senare fick världens första anti-aga lag. I årets BRIS-rapport uppmärksammar vi den särskilt svåra situation barn hamnar i när de utsätts för misshandel, övergrepp och trakasserier av vuxna som de samtidigt är beroende av. Rubriken Barn i utsatthet omfattar kontaktområdena fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp och mobbning. Under 2006 handlade eller 26 procent av barnkontakterna om något eller några av dessa fyra områden. 12 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 13

8 tema 1 Barn i utsatthet Rosie Skoog, regionchef BRIS Mitt Misshandel och övergrepp största kränkningen sker inom familjen i samtal och mejl som berör barns utsatthet möter BRIS ensamma barn i avsaknad av bärande vuxenrelationer. Barn som far illa står i en svår beroendeställning till en vuxenvärld som svikit. Då den vanligaste platsen för misshandel och övergrepp är hemmet blir barnet beroende av vuxna som skulle skydda och stödja, men som istället utgör en fara. Den största kränkningen är när övergreppet sker inom familjen. Det är ett dubbelt svek: den som skulle skydda barnet och utgöra tryggheten utnyttjar dess beroendeställning till att förgripa sig. Den andra förälderns svek när den låter det ske, blir lika svårt för barnet att förstå, säger Rosie Skoog, som är chef på BRIS region Mitt i Stockholm om kontakterna kring misshandel och övergrepp. När trakasserier och diskriminering förekommer i skolvärlden är det utsatta barnet också ytterst beroende av att vuxna på plats tar sitt ansvar och gör vad de kan för att ingripa mot mobbningen. Ökning av misshandel och övergrepp Under 2006 erfor BRIS en påtaglig ökning inom områdena misshandel och övergrepp. Under året hade BRIS nästan barnkontakter som berörde fysisk eller psykisk misshandel och sexuella övergrepp, vilket innebär en ökning med 40 procent jämfört med föregående år. Det är viktigt att påpeka att stora förändringar från år till år har förekommit tidigare, men att kontakterna om sexuella övergrepp och fysisk misshandel ändå inte har ökat ur ett längre tidsperspektiv. Däremot är uppgifterna genom alla år konsekventa att den vanligaste brottsplatsen är hemmet och förövaren en förälder. Denna bild förstärktes under Då det handlar om misshandel, övergrepp och mobbning är kontakter via telefon nästan dubbelt så vanliga som via mejl. Dessa områden förekommer också jämförelsevis oftare vid kontakter om pojkar än om flickor. Vid fysisk misshandel utövas våldet i 84 procent av fallen i hemmet. Vid sexuella övergrepp är siffran för hemmiljön 60 procent. Pojken blir slagen hemma av sin pappa. Känner sig förödmjukad och ledsen. Även storasyster blir slagen. Föräldrarna är skilda, missbrukare. Pojken hoppas men tror inte att mamma kan göra något åt saken. Kontakt med socialtjänsten finns, men pojken litar inte på dem, de lyssnar enligt honom inte. Samtal med pojke 12 år Från barnens berättelser har BRIS under ett decennium kartlagt förövare och bilden är sig påtagligt lik från år till år. Män dominerar när det gäller fysisk misshandel och i än högre grad ifråga om sexuella övergrepp. En viss ökning av fysiskt våld från fäder och pojkvänner kunde noteras tillsammans med en minskning av andra jämnåriga förövare jämfört med fjolårets uppgifter. De vanligaste förövarna är: biologisk far i 44 procent av fallen, mor 14 procent och pojk- /flickvän 11 procent. Vid sexuella övergrepp är en biologisk far (29%) respektive mor (12%) de vanligaste förövarna. Andelen jämnåriga förövare har minskat jämfört med föregående år men utgör trots detta 22 procent. Sett över längre tid har även andelen lärare/skolpersonal minskat. Såväl vid fysisk misshandel som vid sexuella övergrepp/ofredanden förekommer fall med mer än en förövare, där t ex en man och en kvinna tillsammans utsätter barnet. Sexuella övergrepp är ofta grova, men kan även innefatta ofredande genom tafsande och ibland verbala angrepp. I vissa fall har våldförandet resulterat i graviditet med en far. De barn som berättar att de har försökt få stöd i omgivningen uttrycker i många fall sin vilsenhet inför samhällets hjälpinsatser. Flickan har blivit sexuellt utnyttjad sedan lågstadiet av sin pappa då mamman arbetar på natten. Flickan har försökt begå självmord upprepade gånger, varit inlagd på sjukhus flera gånger utan att berätta orsaken. Samtal med flicka 14 år Styvpappan och hans kompis utsätter flickan för sexuella övergrepp när mamman är på jobbet, filmar och säljer detta på nätet. Flickan vet inte vart hon ska vända sig och vågar inte berätta av rädsla för att inte bli trodd. Samtal med flicka 15 år En del flickor som kontaktar BRIS är osäkra på var gränsen går för vad som kan betraktas som sexuella övergrepp och ofredanden. Flickor som i tonåren prövar sig fram i sexuella relationer kan fråga BRIS om det som de exempelvis har varit med om på en fest kan kallas för våldtäkt. Många beskriver situationer där det varit svårt att säga ifrån eller där man varit osäker på vad man förväntas eller måste ställa upp på. Unga flickor berättar också att de lockas till exploatering på nya arenor kopplade till den digitala tekniken. En öppen fråga är hur mycket det sexualiserade mediautbudet i kombination med frånvarande vuxna påverkar tonåringar med stora behov av bekräftelse till destruktiva gränsöverskridanden. När det gäller misshandel och övergrepp visar sig många gånger den skadade tilliten till de omgivande vuxna då barn och ungdomar försöker att söka hjälp. En anmälan resulterar ofta i ett tillbakadragande på grund av rädsla för vad som ska kunna hända med familjen. Dessutom är det vanligt att barnet i sin beroendeställning skyddar förövaren. Minsta tvekan eller signal på att det inte håller hela vägen kan få barnet att backa helt. Att inte våga berätta på grund av skam- och skuldkänslor, rädsla för att inte bli trodd eller för att familjen ska splittras, är alla fullgoda skäl för ett barn att vara tyst. Istället kan den dåliga självkänslan och självföraktet leda till olika självdestruktiva beteenden som att skära sig, depressioner, självmordsförsök, ätstörningar, missbruksproblematik med mera, berättar Rosie Skoog, vars erfarenhet är att många barn uttrycker önskan om att få lämna hemmet för att istället bo i ett familjehem. Psykisk misshandel Jag började chatta med en kille via MSN, men sen visade det sig att han var 29 år! Jag har visat mig i underkläder i en webcamera för en kille och ångar det jättemycket. Jag vågar inte berätta om det här för mamma. Mejl från flickor 13 år Jag ångrar att jag klädde av mig i webcamen, men det kändes ändå bra att nån tyckte jag var fin och ville se mej. Mejl från flicka 14 år Mina föräldrar skäller ofta på mig. Det behöver inte vara så att jag har gjort något fel. Min pappa säger att jag är skam för familjen... han kallar mig för olika saker, som får mig att mår dåligt. Min mamma har börjat att låsa in mig på rummet som hon gjorde när jag var liten. Mejl från flicka 14 år Psykisk misshandel är ett svårmätbart område där barnets blåmärken sitter i själen. En särskild genomgång som gjorts inför årets BRIS-rapport tyder på att psykisk misshandel är vanligare än vad dokumentationen visar. I denna beräkning har vi ändå inte tagit med alla kontakter som handlar om utsatthet av mobbning, fysisk 4 14 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 15

9 tema 1 Barn i utsatthet misshandel och sexuella övergrepp, vilka nästan alltid kan sägas innehålla psykisk misshandel av varierande grad. Flickan berättar om kränkningar i familjehemmet där hon bor efter mammans död. Har mycket lite kontakt med sin pappa. Har levt med kränkningar i flera år. De andra barnen i huset har det bättre men flickan får ta emot mycket. Det vore lika bra att hon inte fanns, att hon var död etc.. Flickan tar bara emot och lyder för att det inte ska bli värre. Undrar om en vuxen får säga sådana saker som hon får utstå. Samtal med flicka 15 år Barnmisshandelsutredningen definierar i sin rapport (SOU 2001:72) psykisk misshandel av barn. I korthet innebär det en systematisk nedvärdering som pågår under lång tid. Enligt den definitionen och efter en förnyad genomgång av BRIS kontakter, kan vi se att den psykiska misshandeln är upp till tre gånger så vanlig som de 3,1 procent vi hittills dokumenterat. Av barnens uppgifter kan vi även se att den psykiska misshandeln i cirka 80 procent av fallen sker i hemmet och att det i första hand är föräldrarna som utsätter barnet för denna. Koppling till psykisk ohälsa Inom området familjekonflikter döljer sig många berättelser om en mental och känslomässig terror som barnen inte kan värja sig emot. Det är dagliga trakasserier och nedvärderingar från familjemedlemmarna, där hårda ord och negativ kritik sätter djupa spår i självkänslan. Många barn får aldrig höra att de är älskade utan att de är en ovälkommen plåga för sina föräldrar (Se vidare intervju med Britta Alin Åkerman på sid 21). Andra berättar om vuxna som hela tiden är sura, trötta och saknar tålamod. Dessa vuxna verkar mestadels ha stora egna behov och problem, och orkar inte med att vara föräldrar. Istället tar de ut sina aggressioner på barnen. Barn som utsätts för psykisk misshandel kan drabbas av olika former av psykisk ohälsa. När kärleksförklaringar och positiv bekräftelse uteblir skadas deras självbild och de beskriver sorg, Ja mår jättedåligt och är sällan glad. När ja va mindre så slog mina föräldrar mig men nu har dom slutat fast dom fortsätter kränka mig å säger massa elaka saker om jag inte har mvg:n i alla ämnen är jag dum i huvet de känns som om ja inte får finnas men ja vet inte varför ja mår så. Mejl från pojke 17 år tomhet och dålig självkänsla. Men barnen själva använder aldrig begreppet psykisk misshandel och är osäkra på ifall det som de utsätts för är tillåtet eller inte, säger Karin Johansson, BRISombud i BRIS Väst i Göteborg. De vet inte heller vart de ska vända sig för att få hjälp och hur de i så fall ska kunna förmedla sina upplevelser. Den psykiska misshandeln är i de flesta fall osynlig för omvärlden, men barnen bär konsekvenserna av den, ibland i form av psykiatriska symtom som depression, ångest och tvångssyndrom. Överhuvudtaget är detta ett område som får väldigt lite uppmärksamhet i samhället. Det händer sällan eller aldrig att barn får juridisk upprättelse efter långvarig och allvarlig psykisk misshandel, trots att det är ett brott enligt lagens mening, konstaterar Karin Johansson. Diskriminering och kränkande behandling Diskriminering och kränkande behandling är ett för året nytt begrepp som är anpassat till vår nya lagstiftning, vilken vidgar definitionen av mobbning och skärper rektorers, lärares och personals ansvar att stoppa all kränkande behandling i skolan (se intervju med nya Barn- och elevombudet samt faktaruta om detta på sid. 18). Mobbning är ett centralt område som länge legat högt i BRIS statistik. Under fjolåret handlade över eller 12 procent av barnkontakterna om mobbning. De drabbade barnen samt ibland även mobbare som vill ha hjälp hör främst av sig per telefon. Utsatthet av mobbning är också det vanligaste området för pojkar att kontakta BRIS. Det är främst barn från lägre åldrar upp t o m mellanstadieåldern som ringer eller mejlar om mobbning. Karin Johansson, BRIS-ombud BRIS Väst Fler uppgifter på webben! I den tryckta BRISrapporten redovisar vi en del av den statistik som går att hämta ur vår databas. Är du intresserad av fler uppgifter finns en tabellbilaga att ladda ner från BRIS webbplats BRIS.se. Där finns även hela rapporten som pdf. Bilden av vem eller vilka som mobbar är sig lik sedan flera år tillbaka. Nästan all mobbning, 87 procent, utförs av en grupp mobbare. Det vanligaste är könsblandade grupper men sammantaget är pojkar oftare mobbare än flickor. Under 2006 fanns dock en viss ökning av mobbande flickor. Jag känner mig så mobbad på alla sätt.jag är rädd för att börja i 6-an för jag är rädd att alla kommer fortsätta mobba mig. jag har gjort allt dom säjer att man ska göra.men inget hjälper.jag vill bara göra sjelvmord. Mejl från flicka 12 år Utsatthet av mobbning är genom åren en av de vanligaste orsakerna för barn och ungdomar att kontakta BRIS. Särskilt under senare delen av nittiotalet ökade mobbningsstatistiken, vilken BRIS då fäste uppmärksamheten på i samhällsdebatten. Inflödet av mobbningskontakter har över tid varit tämligen konstant, vilket inneburit att fokus på mobbning minskat något de senaste åren. Istället har observansen till stor del riktats mot den dramatiska ökningen av psykisk ohälsa. Mobbning är dock ett av de tyngsta områdena med tidlösa problem där berättelserna av utsatthet är sig lika från år till år. De spänner över allt från utfrysning, ryktesspridning och verbal diskriminering till misshandel. Barnen som kontaktar BRIS berättar om det utanförskap, den smärta och bristande livsvilja som blir den långvariga mobbningens konsekvenser. Jag har mycket problem hemma & i skolan.. jag blir typ mobbad, slagen & hotad..jag vågar knappt gå hem från skolan längre...jag är orolig hela tiden & kan inte koncentrera mej i skolan... Mejl från pojke Skolans ansvar En konsekvens av mobbningen är att skolresultaten påverkas negativt. För övrigt är bilden sig lik sedan många år: barn och ungdomar berättar för BRIS att de förgäves sökt hjälp hos lärare eller annan skolpersonal utan resultat. Många gånger har de istället fått höra att skulden ligger hos dem själva. Det är uppenbart att många skolledare fortfarande saknar redskap för och utbildning i aktivt förebyggande arbete och hur man hanterar den dagliga mobbningen. Vi vet också att det finns många lärare som anser att det inte ingår i deras arbetsuppgifter att hantera relationer mellan elever. Men exempel på motsatsen finns också, där lärare som intresserar sig, lyssnar och agerar kan göra skillnad för ett enskilt barn som är större än man kanske någonsin själv förstår. Mobbning uppstår lätt i grupper där det finns rädsla, osäkerhet eller otydlighet om regler och rutiner och det gäller även i grupper av vuxna. Många barn kommer idag till skolan med stress, oro och krav, och det är en stor utmaning för lärare att skapa en trygg miljö i så stora grupper som en skolklass utgör. BRIS har länge efterfrågat ökad utbildning för lärare i grupprocesser, ledarskap och konflikthantering, säger Martin Höög, kommunikationsansvarig på BRIS. IT-mobbning De senaste åren har mobbning med nya medier kommit in i bilden med trakasserier inför masspublik på internet eller via e-post, sms med mera. BRIS varnade i sin förra årsrapport om mobbning, utnyttjande och destruktiva kontakter via internet. Den som utsätts för ryktesspridning och förföljelse i det offentliga rummet har få möjligheter till upprättelse och riskerar istället att få sitt privatliv uthängt till allmän betraktelse och egen vanmakt. Just själva gränslösheten är skrämmande för barn. En film, bild eller kommentar som lagts ut på nätet kan aldrig tas tillbaka, och kombinationen med att trakasserier sker anonymt gör det omöjligt för barn att hantera omfattningen, konstaterar Martin Höög. Kommunikationsvägarna finns idag och nu är det viktigt att vuxna intresserar sig och inte lämnar barnen ensamma här. Vi kan inte begära att barn utan hjälp ska förstå och kunna hantera de effekter som kan uppstå med så kraftfulla verktyg som internet, säger Martin Höög. Martin Höög, kommunikationsansvarig, BRIS 16 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 17

10 tema 1 Barn i utsatthet Utsatthet av mobbning är sedan nittiotalet en av de vanligaste orsakerna till att barn och ungdomar kontaktar BRIS. Ofta upplever de att skolan inte gjort någonting trots att de själva påkallat uppmärksamhet från lärare och skolpersonal. foto christian örnberg BEO Lars Arrhenius jag har blivit starkt berörd av barns utsatthet i skolorna. Alla har vi minnesbilder av skolan som är en viktig del av våra liv där man borde vara skyddad. Men jag märker att skolorna ofta försöker komma runt problematiken genom att säga att det mobbade barnet är problemet, säger BEO Lars Arrhenius. BEO har sitt tjänsterum på Skolverket i Stockholm, och när vi ses där i slutet av 2006 har han varit anställd i åtta månader. Under den tiden har han tagit emot runt 120 anmälningar om mobbning. Vissa fall har vidarebefordrats till de olika diskrimineringsombudsmännen, DO, JämO, HO och HomO, som också har ett tillsynsansvar. I den nya lagen har begreppet annan kränkande behandling införts. Där ingår mobbning men även andra typer av kränkningar, såväl fysiska som psykiska. En annan förändring är att skolornas handlingsprogram mot kränkande behandling nu ersätts med obligatoriska likabehandlingsplaner (se faktaruta). BEO understryker att det handlar om att flytta fram det utsatta barnets positioner. De nya begreppen är inte bara ord. De visar på en nolltolerans för kränkningar av det här slaget eftersom lagen inte tillåter kränkningar i någon form, säger Lars Arrhenius bestämt. Han har tidigare varit advokat inom humanjuridiken och arbetat med flyktingfrågor, familje- och socialrätt samt brottmål. Lars Arrhenius har också varit aktiv i Unicefs styrelse i Sverige, Advokatsamfundet och adjungerat som domare i Svea Hovrätt. Sedan blev det alltså skolvärlden. Jag fick en förfrågan från Utbildningsdepartementet och var lite tveksam i början. Sedan våren 2006 finns en ny lag som skärper skolans ansvar för att förebygga och åtgärda mobbning. Då fick Skolverket också en nytt Barn- och elevombud (BEO) som ska driva den processen. Men när jag såg propositionen och förarbetena till den nya lagen insåg jag att det här var en jätteviktig grej. Myndighetsstämpel Nu är han en myndighetsperson, men barns och ungdomars kontakter med BRIS vittnar om svårigheter och lågt förtroende när det gäller just myndigheter. Här finns en uppsjö av dåliga erfarenheter, berättelser om kränkningar och oro för vad som kan hända dem själva eller familjen om samhällsinstanserna griper in. Särskilt gäller detta placerade barn eller de som utsatts för misshandel och övergrepp i hemmet. Vad ska Sveriges första barnoch elevombud göra för att råda bot på myndighetsstämpeln? Det är säkert svårt för både barn och vuxna att ta kontakt med myndigheter, men särskilt svårt är det för barn att överhuvudtaget göra sig hörda i samhället. Inrättandet av BEO är en fråga om rättssäker 4 Det är superviktigt för skolorna att ta tag i det här offensivt. Men för att få ett effektivt instrument är det också angeläget att få med sig föräldrarna, säger Lars Arrhenius. 18 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 19

11 tema 1 Barn i utsatthet het. Jag ska kunna driva barns och elevers intressen dels genom den tillsyn jag har över lagen och de mål som jag driver, dels genom att se till att barnen och eleverna medverkar vid framtagandet av de obligatoriska likabehandlingsplanerna. Det är superviktigt för skolorna att ta tag i det här offensivt och ha temadagar där man lyssnar på eleverna. Men för att få ett effektivt instrument är det också angeläget att få med sig föräldrarna. Sammanfattningsvis gäller det att göra barn och ungdomar så delaktiga som möjligt för att undgå att hamna i myndighetsfällan. Under politikerveckan i Almedalen sommaren 2006 framförde BRIS sitt förslag till dåvarande justitieministern om ett forum dit barn kunde vända sig mer informellt för att få hjälp med svåra problem. Detta utan att de förlorade kontroll över sin situation och tvingades runt till polis, socialtjänst, barnpsykiatri med flera. Barnahusen är ett steg på vägen, men kontakten med dem förutsätter att en utredning är på gång. Lars Arrhenius är positiv till en slags mellanform för barn, men lägger mycket av ansvaret på sitt eget förhållningssätt när det gäller bekämpandet av kränkningarna i skolorna. Det som BRIS föreslår är bra, men det är upp till mig att se till att vara tillgänglig. Däremot vill jag vara tydlig med att jag inte kommer att ägna mig åt att jaga mobbare. Jag riktar mig helt till vuxna eftersom det är vi som har ansvaret. Lars Arrhenius menar att man bara skickar problemen från ena skolan vidare till den andra när mobbare förflyttas, men frågan har inte något entydigt svar. Vid mycket allvarliga kränkningar kan faktiskt brottsoffret ha rätt att inte möta sin(a) förövare varje dag. Det skulle vi vuxna aldrig acceptera, så Fakta BEO Från den 1 april 2006 gäller en ny lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling i alla verksamheter som omfattas av skollagen. Samtidigt ska ett Barn- och elevombud (BEO) se till att lagen följs. BEO ska hjälpa och företräda barn och elever i frågor som rör kränkande behandling i skolan ända upp i domstol, men också informera om lagen och ge råd i hur den ibland måste man fundera vad som är bäst skydd, säger han. ska användas. Lagen omfattar även diskriminering som det finns andra ombudsmän som ansvarar för: kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet och funktionshinder. BEO samarbetar med dessa. Varje förskola och skola måste ha en skriftlig likabehandlingsplan som beskriver hur skolans personal aktivt ska arbeta för att förebygga diskriminering och annan kränkande behandling. Barn Anmälningar från många håll Barn och elever mejlar ofta själva in anmälningar till BEO, men de flesta kommer ändå via föräldrar som hjälper sina barn att anmäla. Många gånger vill också lärare, rektorer och andra aktiva inom skolan ha råd, stöd och hjälp. Till sin hjälp har Lars Arrhenius fem personer på sin avdelning som skriver till skolornas huvudmän som har det juridiska ansvaret och som ska lämna en redogörelse. BEO utreder kränkningar, och ser i samband med att utredningen görs över likabehandlingsplaner samt tar reda på hur arbetet ska gå vidare för att förhindra mobbning. Hittills har ärendena mest berört mellan- och högstadiet i grundskolan, det har varit lite fler tjejer än killar, boendet i stad eller landsbygd har varit ganska jämnt fördelat och jag har ingen speciell känsla av att det handlar om barn från någon särskild socialgrupp, summerar han. När det finns påtagliga brister kan BEO yrka på skadestånd, och kommer parterna inte överens går saken vidare till domstol. Dessa åtgärder har hittills bara skett i några fall, men det är många ärenden på gång i och elever bör vara med i arbetet med att ta fram planen. Dessutom ska skolan direkt utreda och åtgärda om ett barn eller elev blir kränkt. Möjligheterna att få skadestånd för kränkande behandling har därmed blivit större. All verksamhet (även friskolor) som lyder under skollagen måste följa lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. vilka det är ovisst vad som kommer att ske. Dessutom finns det skäl att tro på betydligt fler anmälningar i framtiden när BEO blivit varm i kläderna. Det finns ingen praxis ännu, därför tar det tid. Hittills har skadeståndsbeloppen varit relativt låga, men i riktigt allvarliga fall kan de bli avsevärt högre, till exempel när mobbningen pågått under lång tid. Tanken är att pressa skolorna att komma igång med sitt förebyggande arbete. Det ska vara som att trycka på en knapp när skolan agerar mot mobbning! BRIS en bra samarbetspartner Vad skulle BEO säga om BRIS började åta sig mer uppdrag, det vill säga handfast tog tag i mobbningsärenden för anmälan till Skolverket? Lars Arrhenius säger att BRIS är en mycket viktig samarbetspartner, att han alltid har BRIS-rapporten med sig när han är ute och föreläser och att han har ett bra samarbete med organisationens jurist. Anmälningar från BRIS skulle ändå behandlas på samma sätt som alla andra, men det är viktigt att försäkra sig om att barnet verkligen står bakom och att vårdnadshavaren måste ge sitt tillstånd om fallet ska drivas i domstol. Britta Alin Åkerman om barn och deras förutsättningar i arbetet med suicidforskning och psykisk ohälsa finns oftast den tunga bakgrunden med mobbning, övergrepp och misshandel med i bilden. Hur utsatta barn hanterar beroendeskap och överlevnadsstrategier kan variera utifrån familjesituation och barnets egna förutsättningar, men en grund är ändå lagd med barnet i en slags gisslanposition. Eftersom barn inte har några andra föräldrar kan de inte klara sig utan dem hur destruktiva de än är. Då har de inget annat val än att utveckla överlevnadsstrategier för att trycka undan den smärta de känner när de blir utsatta för psykiska eller fysiska övergrepp, säger Britta Alin Åkerman. Inte lika, men unika Professor emerita i pedagogik Britta Alin Åkerman har en lång erfarenhet av vad barns utsatthet och beroende i destruktiva vuxenrelationer kan innebära. Det barn berättar för BRIS kan även andra barn berätta för henne. Föräldrar kan vara fantastiska Liksom BRIS har Britta Alin Åkerman erfarenheten av att misshandel och andra former av övergrepp nästan alltid sker inom hemmets fyra väggar och att barnet försökt berätta, men inte blivit trott. En ständig känsla av att världen är skadlig på ett oberäkneligt sätt präglar därför dessa barns tillvaro. Det har sin grund i att den förälder som ibland är destruktiv inte alltid behöver vara det. I familjer där det förekommer olika former av misshandel och övergrepp kan det också finnas stunder av glädje, kanske till och med lycka. Föräldrarna kan ibland vara fantastiska, men sedan ofta genom alkoholen så förlorar de omdömet. Det går upp och ner, vilket innebär att barnet blir kvaddat i sin tillit. Budskapen blir olika hela tiden och det gör att barnet inte kan lita på sina föräldrar även när allt verkar bra, säger Britta Alin Åkerman. Dessa föräldrar erkänner inte för sig själva att de är olämpliga att fostra och vårda barn som ska växa upp till stabila individer, istället talar de om att barn måste tyglas. Vi föds olika starka Det som ytterligare komplicerar är att barn är olika starka när de föds, vilket medför olika resurser för att överleva i en destruktiv omgivning. Alla klarar inte av detta och konsekvenserna i form av skador varierar från olika psykiska symptom till självmord. Svåra hemförhållanden påverkar skadeverkningarnas omfattning, men det finns också barn med självmordsproblematik som har haft det bra hemma. Senare i livet har de emellertid utsatts för grov och långvarig mobbning. Britta Alin Åkerman hänvisar här till sin fallstudie Kärleken är bästa kicken, en film 4 20 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 21

12 Vissa barn har en medfödd sårbarhet och klarar inte av det som andra barn kan rycka på axlarna åt. Istället försjunker de i djupa depressiva drag och självmordstankar. Alla barn är inte lika, men alla är unika, säger Britta Alin Åkerman. som berättar om unga som överlevt självmordsförsök i tonåren. (läs mer om det på Dödsolyckor kan i många fall egentligen vara självmord, säger Britta Alin Åkerman, men understryker att det är svårt att säga något bestämt om omfattningen av detta. Barns självmord i Sverige visar dock inte några tendenser till minskning, vilket mejlskörden till BRIS också bekräftar. Vissa barn har en medfödd sårbarhet och klarar inte av det som andra barn kan rycka på axlarna åt. Istället försjunker de i djupa depressiva drag och självmordstankar. Alla barn är inte lika, men alla är unika, säger hon. Just mobbningen ser hon som särskilt olycklig eftersom det sker i en samhällsmiljö där vuxna faktiskt har insyn. Men istället för vuxenstöd möter hon ungdomar som berättar om lärare som genom foto christian örnberg illvilliga leenden och sarkasmer försätter dem i vanmakt. Kunskapen hos lärare och skolpersonal när det gäller hur utsatta barn kan vara beskriver hon många gånger som bristfällig. Retoriskt ställer hon frågan hur barn ska kunna bygga upp goda modeller för samlevnad om de inte först möter dessa hos vuxna. Att möta barnet med respekt Överhuvudtaget utgår Britta Alin Åkerman i sina resonemang från barnets upplevelse. Där finns kärnan, och den är inte till för en empatisk vuxen att ifrågasätta om man tillsammans ska mötas med respekt för barnets inre värld. Först måste vuxna lita på barn och inte utgå från att de fabulerar. Visst kan barn lägga till, men de producerar inte fantasier på detaljnivå. För mig är barns upplevelser alltid sanna och därför är det en kränkning när ingen lyssnar eller tror på dem. Ett begrepp som psykisk misshandel definierar hon just utifrån den ståndpunkten: Det är när barn upplever sig som kränkta. Där finns en variation av vad som skulle kunna beskrivas som psykisk misshandel. Osynliggörandet är en del av detta; att bara vara till besvär och få höra att det var ett otyg att du föddes. Sådant är egentligen en fruktansvärd psykisk misshandel. Därför är det inte säkert att den fysiska barnmisshandeln alltid är det värsta. Att ständigt få höra nedlåtande kommentarer kan vara oerhört nedbrytande. Konsekvenserna av vad psykisk misshandel, känslomässigt övergivande och vanvård kan innebära för barnets fortsatta växande varierar. Det är vanligt att den som befunnit sig i ett landskap av ständigt återkommande nedvärderingar och bristfällig tillit i anknytningen får det svårt med relationer i vuxen ålder. Att lita på en partner Hur ska barn kunna bygga upp goda modeller för samlevnad om de inte först möter dessa hos vuxna. går bara inte för en del och ständiga separationer och uppbrott blir följeslagare. De som har hållit ifrån sig alla tunga känslor av kärlekslöshet när de var små kan få uppleva hur smärtan, tillsammans med insikten av att ha blivit dåligt behandlad, kommer fram i tonåren. Ibland sker den processen med en skrämmande styrka som både kan föda självdestruktivitet och självmordsbeteende. Har den trenden ökat över tid enär självmorden bland unga inte minskar? Till en viss del mår barn sämre idag, men den stora majoriteten mår ändå bra och det är viktigt att veta. Men det finns en minoritet som mår dåligt och inom den gruppen ryms en del som mår väldigt dåligt. Det finns undersökningar som visar på detta, men jag tror att det kan vara farligt att prata om procentsiffror eftersom sådana tolkas alltför bokstavligt, svarar Britta Alin Åkerman och hänvisar till det parlamentariska slutbetänkandet om ungdomars psykiska hälsa (SOU 2006:77) där dessa frågor behandlas. Även äldre mår på ett sätt också sämre med högre arbetslöshet och mer stress än tidigare, vilket påverkar dem som är unga eftersom deras tid att prata med vuxna blivit mindre. Då kan man ju säga att förr var det tryggare utan den starka påverkan från alla håll som vi utsätts för idag. Samtidigt finns nu fler kanaler att kommunicera med, vilket innebär helt andra möjligheter för utsatta grupper att komma fram, exempelvis genom mejl till BRIS. Goda faktorer De faktorer som gör att barn trivs med livet är främst att ha goda relationer till sin familj och sina kamrater, berättar de för BRIS. Även här stämmer Britta Alin Åkermans erfarenheter med vad som sägs på Barnens Hjälptelefon, BRIS-mejlen och Diskussionsforum. Det är främst familjen när den är välfungerande som är den största läkande kraften. Andra lyssnande och inkännande vuxna i omgivningen utgör också viktiga salutogena förhållanden. Vidare handlar det om kamrater och nätverk. För ungdomar är kompisar oerhört viktiga skyddsfaktorer. Det spelar nästan ingen roll hur bra föräldrarna är om jag inte har en enda kompis. Då dalar självförtroendet och jag blir värdelös. Därför är det viktigt att poängtera att även barn och ungdomar måste bygga upp nätverk där andra vuxna och kompisar finns till hands. För att påverka utvecklingen i en salutogen riktning för så många barn som möjligt gäller att vuxna förstår de basala behov i ett barns liv som leder till välbefinnande respektive utsatthet. Det önskvärda är att hitta vägar till bildning och information som ökar empatin för barns behov. Britta Alin Åkerman menar att införandet av en föräldraskola skulle vara ett rätt steg i den riktningen. Föräldrar som ska adoptera får genomgå mängder av undersökningar. Då kan man väl få gå i grupper när man väntar barn och få veta vad som krävs. Jag tror på utbildning, säger hon. 22 BRIS-tidningen 1/2007 1/2007 BRIS-tidningen 23