ProAgria Trädgårdsrådgivarnas resa till Norra Karelen

Transkript

1 ProAgria Trädgårdsrådgivarnas resa till Norra Karelen Resan gick från Helsingfors till Kitee (ca 550 km) med tåg, bara det en upplevelse! Konstaterade att det verkligen finns mycket skog i Finland, när man kommer en bit från de mera tätbefolkade södra delarna av landet. Vi anlände till ett landskap med inlandsklimat som skiljer sig en del från det vi är vana vid på Åland. I Norra Karelen kommer våren tidigare än hos oss och sommaren kan vara riktigt het. Å andra sidan kommer kylan tidigare på hösten och på vintern är det inte ovanligt med temperaturer på -20 C i en vecka eller mer, och som lägst kan det vara under -30 C. Man har i princip alltid minst 50 cm snö under hela kärnvintern. Först besökte vi Ruutiaisen Puutarha som drivs av Ismo Ruutiainen. Ismo är f.d. bärrådgivare vid ProAgria och har drivit eget odlingsföretag parallellt med arbetet som rådgivare i år, men är numera sedan ca ett år till baka egen företagare på heltid. Gården omfattar ca 6 ha, och i princip allt är i odling på ett eller annat sätt, om inte annat så med gröngödsling. Företagets grundidé är att tillhandahålla färska bär kontinuerligt under så lång säsong som möjligt. För att uppnå detta jobbar man med flera olika slags bär och sorter av dessa samt olika odlingstekniker. Allt man producerar säljs i färskt i konsumentförpackningar eller förädlat. Man säljer ingenting som bulk direkt från fältet. Säsongen inleds med odling i växthus. Jordgubbar planteras i rännor, 6 plantor/ränna, på ben (s.k. table top) i början av mars. Man använder trayplantor, d.v.s. stora plantor med färdiga blomanlag som förvarats kylda över vintern. Sorten har under de senaste åren varit `Darselect`. Man använder i huvudsak importerade plantor men i år har man testat att driva upp egna för nästa års produktion (se bild th). Som substrat i rännorna används antingen torv eller flisad rörflen. Detta var första året man provade rörflen, som är billigare är torv. Enda nackdelen var att det tog längre tid att vattna upp än torv, men när man väl uppnått rätt fuktighet fungerade det väldigt bra. Nu har man även börjat testa att använda krossade kasserade hallonplantor med torvklump och allt (se bild th) till substrat. Det har hittills fungerat väldigt bra!

2 Jordgubbarna i växthuset skördades fr.o.m. mitten på maj och några veckor framåt. Därefter kasseras plantorna, man vill börja med fräscht material varje vår. Parallellt med jordgubbarna odlades i samma växthus hallon i kruka av en tidig kanadensisk sort. Plantorna odlas under flera år och de övervintras omkull-lagda på golvet under 10 lager fiberduk. När man sätter på värme för att börja driva jordgubbarna så kommer också hallonen igång och skörden av dem kommer igång just när jordgubbarna slutar ge. När vi var där stod hallonplantorna på avmognad kvar på sin plats (se bild nedan). När man slutat skörda jordgubbar i växhuset tar tunnelodling vid, där odlas jordgubbarna enligt samma system i rännor på table top. Table top ställningarna var egenhändigt konstruerade av trä och armeringsjärn (se bild nedan, infällt bild på rännan). )Man sätter i allmänhet igång odlingen i början på april, då sätts plasten på tunnlarna. Eventuella frostnätter klarar man med att stänga till tunneländarna samt att röra om luften med värmefläkt.

3 Hallon odlas i tunnel både i kruka och i markbädd, man odlar både sorter av sommarhallon, t.ex. `Glen Ample`, samt hösthallon, t.ex. `Polka. På friland odlas jordgubbar på plastlist, huvudsorten är `Polka`. Man har även kontinuerlig utprovning av nya sorter, i år t.ex. `Salsa`. Hallon odlas på friland både av sommar- och höstsorter. Vid vårt besök var hösthallonen `Polka` i full produktion med både blommor och kart. I en tunnel odlades björnbär av sorten `Thornless Evergreen` (se bilder nedan). De odlades i markbädd med Mypex och gav i år skörd för 13:e året i rad. De ger i allmänhet en riklig skörd med början i mitten på augusti fram tills frosten kommer.

4 Övervintringen av björnbären kräver en del pyssel; de tål nämligen inte kyla överhuvudtaget. Årsskotten växer 7-8 m under en säsong. De böjs ner anefter de växer upp med hjälp av metallklämmor längs med raden (se bild nedan). Under den ljusaste delen av året växer de så fort att man i princip måste springa fast dem och övermanna dem för att hinna binda ner alla...

5 Tur att de var taggfria i alla fall... När skörden är avslutad, klipps 2-årsskotten (de som gett skörd) ner helt. Därefter täcks årsskotten med 7-8 lager fiberduk. Sticker något skott ut under täcket är det dödsdömt. När plasten sätts på tunnlarna i april så tas fiberduken bort och årsskotten binds upp till stödtrådar. Pollineringen sköts huvudsakligen av bin som en granne håller. I tunnel kompletteras med köpta humlebon. Nästa bärodling var Mäkelän mansikka ett familjeföretag som drevs av äkta paret Antti och Jaana Tolvanen och Jaanas bror Jussi. Även Anttis far, som var i 60-årsåldern, var aktivt med i skötseln av odlingen. Odlingen startades ursprungligen av Anttis föräldrar. Generationsväxlingen gjordes Anttis mor skötte om kosthåll och barnpassning under säsongen, så hela familjen var involverad! Tolvanens odlade totalt 30 ha, varav ca 20 ha odlades med jordgubbar, resten av arealen var insådd med gröngödsling eller spannmål, jordgubbar är ju mycket känsliga för jordtrötthet och markburna sjukdomar så en bra odlingsrotation är viktig. Från och med år 2000 har jordgubbar varit den enda salugrödan på gården, före det hade man också mjölkkor.

6 Man har ett 50-tal personer anställda under den mest intensiva plocksäsongen. De anställda inhyses i en renoverad ladugård med gemensamt kök (se bild ovan och th). Allt var i tipp topp skick! Många av de anställda kom tillbaka år efter år, många var där för 10:e året i rad. De flesta anställda kom från Ryssland. Hela produktionen säljs till partihandel. Huvudsort i odlingen är `Polka`, men för att förlänga säsongen har man också sena sorter som t.ex. `Salsa`. Planteringen sker på våren och man räknar med en liten skörd planteringsåret + 3 skördeår. Beroende på om man fick in sjukdomar, besvärliga ogräs el.dyl. kunde man korta in med ett år, eller förlänga om beståndet var i bra skick ännu efter 3:e året. Man odlar inte i tunnel men nog under fiberduk för att tidigarelägga skörden lite. I år började man plocka 16.6 och de sista sena Salsa-jordgubbarna skulle plockas helgen Man har i allmänhet varma höstar eftersom gården ligger på en ö i en insjö. Vårfrost är av samma anledning sällsynt.

7 `Salsa` är en sen sort som i början av skörden ger extremt stora bär, och som håller storleken helt ok under hela säsongen (se bild nedan). Alla jordgubbar odlas på dubbelrader på plastlist. Man planterar inte med maskin, utan för hand p.g.a. att man har så varierande jordarter på en och samma åker att det skulle bli svårt att ställa in maskinen rätt. Man grundgödslar före plantering. På bilden nedan syns att man markerar med sitt namn vilka rader man planterat. På så sätt är det lättare att kolla upp i efterhand om det gått åt för mycket eller lite plantor, hur många rader var och en gjort o.s.v.

8 Man har en bevattningsdamm, varifrån det pumpas ut upp till 1000 m 3 /dygn under den intensivaste bevattningsperioden. Bevattningen sker med droppslang, och även näring körs ut via den. Man använder sig inte av bladgödsling eftersom man anser att det kan ge bismak åt bären. Berner Oy hade haft ett försök i fält i odlingen i år, där man testade ogräsättika mot ogräs och revor i radmellanrummen. Man jämförde med Reglone. Ättikan har ju endast en brännande effekt på bladen, men verkade fungera helt ok på smått fröogräs. Däremot på större ogräs samt på revorna var effekten otillfredsställande, som man ser på bilden nedan; ogräset är brunt men revorna är gröna. Mängden man måste använda är stor, 250 l ättika i 700 l vatten till 1 ha. Då vi diskuterade växtskyddet i övrigt sa man att i år var de största problemen mjöldagg, som bekämpades med Candit och Topas, samt jordgubbskvalster som bekämpades med Vertimec. Man har också ibland problem med knäpparlarver ifall gröngödslingen före plantering har varit flerårig vall.

9 Niemishovi är en gammal släktgård som ursprungligen haft en diversifierad, på senare år ekologisk produktion. I dagens läge odlar man följande; 3 ha ekologisk lök men det är antagligen sista året i år p.g.a. sviktande lönsamhet. Föregående år hade man också stora problem med hållbarheten, upp till 50 % lagringsförluster. I år har Fusarium varit det stora problemet. 700 st ekologiska äppelträd allt går till cidertillverkning 1 ha ekologiska jordgubbar 2014 blir sista året, p.g.a. problem med växtföljd och ogräs 3 ha ekologiska vinbär Det man har satsat mest på är cider- och vintillverkning. Vinet gör man på vita vinbär, och fanns i en söt och en torr variant, båda helt drickbara. Cidern går under namnet Jyrki-siideri och fanns i ett flertal varianter gjort på äpple och även en jodgubbscider som var riktigt god! Man har också ett musteri där man tar emot frukt från privatpersoner och pressar. Förut om åren har man satsat en hel del på gårdsturism, och vi intog våra flytande smakprover i ett riktigt trivsamt utrymme i den gamla stenladugården, men den biten kommer man att avveckla nästan helt, och istället satsa helhjärtat på tillverkning av drycker. De säljs sedan via Alko. Vad gäller odlingen kommer man att avveckla alla grenar förutom vinbärsodlingen, som ska utökas med 5 ha per år tills man är uppe i 25 ha. Troligtvis kommer den att odlas konventionellt, med `Mortti` som huvudsort. Plockningen kommer förstås att ske maskinellt. Etableringen kommer att ske med sticklingar som sticks ner i plasten med 50 cm mellanrum, så enkelt som möjligt.

10 En grönsaksodling hann vi också med, Puromäen Puutarha som drevs av ett yngre par, Jukka och Hanne Kinnunen. De tog över driften av gården 2009 av Jukkas föräldrar. Före generationsskiftet odlades det i huvudsak foderspannmål på gården, som omfattar totalt ca 60 ha. Djur har inte funnits på gården sedan början på 90-talet, så allt man producerat har sålts bort. I nuläget odlas det 40 ha spannmål, 10 ha vall och 10 ha grönsaker på gården. Vallen är till för att få en bra växtföljd. Man har satsat mer och mer på specialgrödor, och principen när man har funderat på vad man ska odla har varit att kolla vad som INTE odlas i trakten den/de grödorna har man satsat på på Puromäki. Följande specialväxter odlas i nuläget på friland; Grön sparris på 76 ar de har bl.a. varit på Åland på studiebesök för att lära sig odlingen! De är de enda som odlar sparris i Norra Karelen. Eftersom första plantorna planterades 2009 så har man inte fått några betydande skördar ännu, men det lilla man har fått har sålts till närliggande restauranger.

11 Vitlök odlades i år på 32 ar man har sätt- och upptagningsmaskin av spansk modell, även klyftningen sker maskinellt. Huvudsorten är `Alexandra`. Kål mest odlas huvudgrödan kinakål (2 ha), man är även här den enda som odlar grödan i Norra Karelen. Man odlar också brysselkål på 5 ar. Även blomkål odlas i år lite på prov. Morötter är den andra huvudgrödan efter kinakål det odlas på 2 ha, både en mindre sort till påsning samt Jättemorötter till industri, varav en stor del exporteras till Ryssland. Man har också ett säsongsväxthus på 300 m 2 där man provar lite olika grödor, när vi var där fanns det tomater, frilandsgurka, squash och paprika i huset. Förutom ägarparet har man 1 året runt anställd och 3-4 säsongsanställda. Odlingen bedrivs konventionellt men man använder sig av flera åtgärder från eko-sidan, bl.a. insektnät och mekanisk ogräsbekämpning.

12 Vi fick också lite info om Liperin Juurespakkaamo ett odlarägt familjeföretag som sysslar med bl.a. packning av potatis till konsument och till restauranger/storkök, skalning och förpackning av rotfrukter till restauranger/storkök samt även försäljning av hela grönsaker (bl.a. sallat) och frukter till parti. Man har ca 1 milj. omsättning. Ägaren beklagade sig lite över att man har lite för många olika sorters produkter i sitt sortiment. Det är också bekymmersamt att den offentliga sektorn inte bryr sig om att handla lokala produkter, de vill bara ha billigt. Då är hotell och restauranger bättre kunder, de betalar gärna lite mer för lokalproducerat. Man säljer också en del till närbutiker. Ägaren betonade att det är mycket viktigt att föra fram lokala produkter i butik; genom att ha skyltar & broschyrer och själv stå vid disken och informera. Yrkesmässig fruktodling är inte speciellt vanligt i Norra Karelen, främst är det klimatet som begränsar, men vi besökte en ekologisk fruktodling som hittat sin egen nisch. Lempisten luomuomenatila är en mindre släktgård med 1000 st äppelträd på 3 ha. Gården har varit i släktens ägo i 200 år, och de första äppelträden planterades av nuvarande ägarens mor, men då endast 200 träd. På 90-talet planterades 100 st till. Nuvarande ägaren Reetta Lempinen har sedan utökat till nuvarande antal träd. Man har inte tillgång till bevattning, därför odlas träden på starka grundstammar glest planterade (se bild på följande sida). Undantaget var i år då man ändå såg sig tvungen att vattna en omgång med slang då det var så fruktansvärt torrt. Man vill ha träd som står på egen stam utan stödstolpar. Mest har man använt Antonovka som grundstam, men i de yngre planteringarna har man experimenterat en del med att använda svagare stammar, t.ex. B118. De konstaterade att B118 ger tidig skörd men den hålls inte stående själv och den får mycket vinterskador. B96 verkar övervintra allra sämst av de man provat. Däremot kombinationen Antonovka som grundstam med B9 som kort, ca 20 cm, mellanstam visade sig lyckad, och tog ner växtkraften lagom mycket utan att försvaga trädets härdighet.

13 Principen för försäljning av frukt är att all frukt som säljs ska gå ut ur odlingen själv, d.v.s. man har självplock. Den frukt som blir över efter självplocket pressas till must i gårdens eget musteri. Musten fryses eller pastöriseras och säljs i gårdsbutiken. Självplockad frukt kostar 1,50 /kg, ett helt ok odlarpris med tanke på att man inte har kostnader för plockning, sortering och packning! Det är också möjligt att få hemträdgårdsäpplen pressade i musteriet. Ingen frukt lagras, eventuellt bara några dagar före den pressas. Många kunder kommer för upplevelsen, för att få vandra runt i äppelodlingen. Helst går kunderna i den äldsta delen av odlingen, den nya delen var inte alls lika populär. Man har provat många sorters äpple, huvudsorter idag är `Kaneläppel` (Gul-, Röd- och Ananas), `Grenman` och `Sariola`.

14 Även päron (mest `Aunen Päärynä`) och plommon odlas. Sötkörsbär har man också provat men de frös bort. Många sorter är ryska för att de är mera härdiga. En annan service som man har är att skicka smakprover av olika sorter till folk i norra Finland som är intresserade av härdiga äppelsorter. Vi fick gärna smaka å de olika sorterna där vi gick i odlingen men vi utrustades med plastpåsar att sätta skrutten i. Man ville dels hålla odlingen städad, dels få lite mindre smittspridning. Man använder sig inte av bekämpning överhuvudtaget, inte ens Turex el.dyl., eftersom 2:a klass frukten ändå mustas. Man har inte så mycket problem med skorv, man försöker välja härdiga sorter. Ibland är det lite vecklarskador men man upplever det inte som något stort problem. Skott med bladlöss klipper man bort, och rönnbärsmal har man inte haft sedan Ett år var det en björn som fick smak för mogna äpplen, den gick ut och in ur odlingen i en veckas tid och knäckte 27 staketstolpar under sin framfart... Tydligen var den kräsen, vissa sorter tog den bara en tugga av medan den åt precis rent av andra. För det mesta åt den bara från de nerhängande grenarna men vid några träd hade den tydligen blivit otålig och helt sonika knäckt trädet vid roten för att komma åt all frukt. Man har inga anställda, och både ägaren och hennes man jobbar även borta, men det fungerar ändå, man har systemet att om ingen är hemma går det ändå bra att komma på självplock och lämna pengar i en burk.

15 Sista besöket var Kontiomehu som bl.a. sysslar med tillverkning av alkoholfria bubblande drycker. Vi fick inte se själva odlingen utan fick berättat för oss om verksamheten i företagets buteljeringslokaler. Nuvarande generationen har drivit gården i 10 år. När han tog över så var verksamheten enbart odling av vinbär och jordgubbar. Man pressade även hemträdgårdsäpplen till must. Lönsamheten var ändå inte så bra så man började fundera på vidareförädling av grödorna. Mustningen är fortfarande med men den kommer man att sluta med på sikt. Efter många försök och misstag har man nu fått fram två fina produkter; huvudprodukten Lehtikuohu ( Bladbubbel ) som är baserat på svarta vinbärsblad samt Karpalokuohu ( Tranbärsbubbel ) som är baserat på tranbär. Vinbärsbladen är plockade på den egna gården medan tranbären köps från Ryssland, det finns nämligen inte möjlighet att få tag på tillräckliga mängder av tillräckligt jämn kvalitet i Finland. Bubbeldryckerna säljs i första hand via partiaffärer & Alko. Man berättade att de är mycket efterfrågade t.ex. till festliga tillfällen i riksdagen, vid olika ambassader o.s.v. då de är alkoholfria, men i övrigt lika festliga som champagne. Ägaren berättade att baserat på efterfrågan skulle man utan vidare kunna öka produktion 3-4 ggr, men att just nu har man inte kapacitet till det. En utvidgning är dock under arbete. Man tillverkar också koncentrat samt drycker av bär, rotsaker och frukter enligt kundernas önskemål i mindre partier.