Rapport Flygplansleken

Transkript

1 Rapport Flygplansleken Analys av sittställning i två standardiserade lekaktiviteter - metodbeskrivning samt jämförelse mellan barn med cerebral pares och en kontrollgrupp

2 Regionhabiliteringen Flygplansleken Analys av sittställning i två standardiserade lekaktiviteter metodbeskrivning samt jämförelse mellan barn med cerebral pares och en kontrollgrupp Meta Nyström Eek, leg. sjukgymnast M. Sc. Kristina Olsson, leg. arbetsterapeut Anne-Christine Åhlander, Med. Dr, överläkare Eva Beckung, Docent leg sjukgymnast Fou-rapport

3 Innehållsförteckning Sida Introduktion 1 Metod 3 Resultat 5 Diskussion 8 Referenser 10 Appendix 12 Manual (separat dokument) Postadress: Regionhabiliteringen Box Göteborg E-post: meta.nystrom-eek@vgregion.se kristina.l.olsson@vgregion.se

4 Introduktion Cerebral pares (CP) är en skada som drabbar 1,9/1000 av levande födda barn i Sverige (1). Barn med cerebral pares har ett komplext motoriskt handikapp med många olika komponenter som kan bidra till nedsatt motorisk funktion varav spasticitet, muskelsvaghet, nedsatt postural kontroll och störd koordination är några (2) (3). Postural kontroll kan delas upp i postural orientering och postural justering (4). Postural orientering innebär att kroppshållningen korrigeras med hjälp av felsökningsmekanismer inom centrala nervsystemet, vilka jämför aktuell hållning med en inre modell som referens. Postural justering innebär att man med specifik muskelaktivitet återfår jämvikten när en yttre kraft, t ex en knuff, påverkar kroppshållningen eller att man förutser tyngdpunktsförändring på grund av kroppens egen rörelse. Det har visats att barn med CP-skador har försämrad förmåga till postural justering (5) (6). En studie av posturalt svaj i sittande visar på att barn med CP-skador har svårare att klara balansen i en dynamisk situation än i en statisk (7). Man räknar med att ca 85 % av barnen med CP har spasticitet (1). Spasticitet är en form av ökad spänning i muskulaturen och definieras i kliniska sammanhang som ett hastighetsberoende motstånd mot passiva rörelser (8). Förekomsten av spasticitet hindrar barnet från att utföra rörelser normalt, de blir stela och långsamma och kan få svårt att anpassa sin posturala kontroll både i stående och i sittande. Idag används flera olika behandlingar för att minska spasticitet (botulinumtoxin, baklofen och selektiv dorsal rhizotomi (SDR)). Vid behandling för att reducera spasticitet kan även den posturala kontrollen påverkas (9). Det kan få konsekvenser som blir särskilt tydliga i sittande där man under långa pass behöver kunna anpassa sittställningen för att kunna utföra arbetsuppgifter med händerna. Ett behov har då uppkommit av att noggrannare beskriva sittställningen för att kunna analysera förutsättningar före behandling och utvärdera påverkan på sittställning efter behandling. Flera olika bedömningsinstrument och dokumentationsmetoder har provats, framför allt i samband med (SDR). Dokumentation av ryggen med röntgen har visat på ökad frekvens av spondylolys och spondylolistes efter SDR (10) och skolioser har rapporterats postoperativt (11). En studie med filmning av sittställning på bänk före och efter SDR visade ingen förändring i kroppshållning (2). Registrering av posturalt svaj med ett kraftplattesystem hos 17 barn före SDR och 3 månader efter visade på förändring (9). Man testade dels en statisk sittposition, dels dynamiskt genom att tilta sitsen bakåt och åter till utgångsläget. Pre operativt var svajet störst vid det dynamiska testet. Post operativt såg man minskat svaj vid både statiskt och dynamiskt test, men störst skillnad vid det dynamiska testet. 1

5 Sjukgymnaster och arbetsterapeuter använder sig i det kliniska arbetet av olika bedömningsinstrument för motorisk funktion i sittande. Gross Motor Function Measure (GMFM) (12) är framtaget för att bedöma grovmotorisk funktion och har visats kunna mäta förändring över tid. Det innehåller delar som bedömer sittfunktion på golv och bänk. Sitting Assessment Scale - SAS (13) graderar huvud-, bål- och fotkontroll samt arm- och handfunktion i sittande med hjälp av lekuppgifter. I dessa bedömningsinstrument beskrivs inte kroppens ställning. Seated Posture Control Measure - SPCM (14) ger en noggrann beskrivning av kroppens ställning i sittande. Det är utformat för att bedöma sittställning i anpassade stolar och beskriver en statisk sittställning vilket inte ger utrymme för en beskrivning av dynamiken i sittande. Inget av dessa instrument fyllde helt önskemålet att beskriva hur barnet sitter vad gäller rygg-, bäckenoch benställning. De ger inte heller utrymme för att beskriva hur barnet växlar sittställning under aktivitet och anpassar sittställningen till olika krav - dynamiken i sittandet. Sittställningen behöver kunna variera med uppgiften - att sitta avslappnat eller aktivt, att sitta bra för handaktivitet, att kunna förflytta tyngdpunkten och sträcka sig åt olika håll kräver olika postural orientering och justering. För barn som kan sitta utan stöd men med brister i postural kontroll har vi därför i klinisk praxis arbetat fram en metod att undersöka och beskriva sittställning och sittfunktion när barnet gör olika strukturerade uppgifter. Det är dels sittande på bänk utan ryggstöd och dels vid en finmotorisk aktivitet sittande på en stol med ryggstöd. Sittande på bänk leker vi en lek kallad Flygplansleken som bl.a. testar balansgränser. Som finmotorisk aktivitet valde vi Pinn-provet (Swereco Rehab AB, Stockholm) med 25 små pinnar som skall sättas i hål på en bräda, en aktivitet som utförs på tid. För pinnprovet finns ett referensmaterial med undersökning av barn från 6 års ålder (15). Syfte med studien var att jämföra sittställning hos en grupp barn med CP och en grupp normalt utvecklade barn vid två aktiviteter Flygplansleken och Pinn-prov. 2

6 Metod Försökspersoner För studien tillfrågades de barn med diagnos CP spastisk diplegi i ålder 5-10 år som fanns registrerade hos en länshabilitering. De skulle kunna förstå och följa instruktioner samt klara att sitta på en bänk utan handstöd eller stöd för fötter och ej ha genomgått SDR operation. Av de 19 barn som föll inom kriterierna valde 11 att deltaga. En kontrollgrupp med 11 normalt utvekclade barn i samma ålder rekryterades bland barn till kollegor och vänner. Dessa barn hade, enligt föräldrarna, inga kända sjukdomar eller skador som kunde påverka resultatet. Föräldrar och barn informerades skriftligt och muntligt om undersökningen och föräldrarna skrev på ett godkännande. Undersökningen är godkänd av forskningsetik-kommittén vid Göteborgs universitet. Procedur 1. Förflyttningsförmåga klassificerades enligt Gross Motor Function Classification System (GMFCS) (16) där nivå I och II = går utan stöd och nivå III = går med stöd. 2. Tonusökning graderades enligt en skala modifierad efter Ashworth och Bohannon (17) (se appendix), där 0 = hypoton, 1 = normal tonus och 2-5 = ökad tonus. 3. Sittförmåga graderades med Level of Sitting Scale (LSS) enligt Seated Postural Control Measure (SPCM) (18) där nivå 1 = kan ej sitta och nivå 8 = sitter utan stöd och kan luta sig åt alla håll (se appendix). 4. Barnets sittställning videofilmades i samband med två olika aktiviteter: a. Flygplansleken. Se bilaga med manual. Barnet satt på en bänk med först plan sits sedan framåttippad och bakåttippad sits. Övningen filmades från sidan och bakifrån. Bedömning gjordes på videofilmen när barnet satt på plan sits av: rygglutning i sidled, höftvinkel (maximal extension-flexion) och knävinkel (maximal extension-flexion) som alla mättes med goniometer. Dynamik delades in i tre kategorier: D1 = bålen lutas och tyngdpunkten förskjuts utan att understödsytan ändras, D2 = bålen lutas och understödsytan ändras, OD = ofunktionellt dynamisk, tyngdpunkten förskjuts eller understödsytan ändras i en riktning som ej är normalt adekvat för uppgiften. Subjektivt bedömdes om barnen hade bättre postural kontroll vid plan, framåt- eller bakåttippad sits. 3

7 b. Finmotorisk aktivitet. Sittande vid bord på en stol med ryggstöd och fotplatta (figur 1). Barnet filmades från sidan och bakifrån. Bålens sidolutning mättes med goniometer på videofilmen. Underbenens position, sett från sidan, delades in i tre kategorier: indraget under sitsen, rakt ned (± 5 ) eller framåt. Fötternas position kategoriserades i fem kategorier efter hur de hölls mot fotplattan: tår i, hela foten mot plattan, fot mot andra benet, häl i fotplattan eller foten i luften. Det noterades också om benen hölls i kors. Varje ben bedömdes för sig och både vid arbete med höger och vänster hand. Figur 1 Sittställning vid Pinnprovet Statistiska metoder Vid statistisk bearbetning användes Statview: T-test för jämförelse av ålder, längd och vikt mellan grupper och Mann-Whitney U-test för jämförelse av mätdata från Flygplanslek och sittande vid finmotorisk aktivitet. Som signifikans nivå valdes < 0,05. 4

8 Resultat Beskrivning av barnen i undersökningsgruppen presenteras i tabell 1 a och kontrollgruppen i tabell 1 b. Alla barnen i undersökningsgruppen kunde gå, 5 gick utan stöd och 6 med stöd. Det förekom lätt till måttlig tonusökning hos alla barn i undersökningsgruppen. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan undersökningsgruppen och kontrollgruppen beträffande ålder, vikt eller längd. Tabell 1 a. Beskrivning av undersökningsgruppen. 1 Den hand barnet föredrar att rita/skriva med. kön ålder längd vikt hand- GMFCS tonusökning dominans 1 antal muskel-grupper grad flicka 5, ,5 hö I 4 2 pojke 5, ,1 hö III 7 2 flicka 7, ,7 vä III flicka 7, ,8 hö II pojke 7, ,7 hö I pojke 7,9 131,5 25,7 hö I pojke 8,5 135,5 25,7 hö III pojke 8, ,7 vä III flicka 9,2 136,5 34,0 vä III pojke 9, ,2 hö III 3 2 pojke 10,0 134,5 24,6 vä II Median 7,9 130,0 24,6 Tabell 1 b. Beskrivning av kontrollgruppen. kön ålder längd vikt handdominans flicka 5,1 114,5 22,3 hö pojke 5,6 116,5 19,6 hö flicka 7, ,9 hö pojke 7, ,8 hö flicka 7, ,1 hö pojke 8,0 132,5 27,5 hö pojke 8, ,0 vä flicka 8, ,1 hö pojke 9,6 146,5 36,7 hö flicka 9,6 136,5 30,6 hö pojke 9,7 139,5 31,3 hö Median 8,0 130,0 27,0 Sittställning vid Flygplansleken På bänken hade alla barnen ett dynamiskt sittande, dvs de varierade i sittställning vad gäller understödsyta och/ eller tyngdpunktsplacering (tabell 2). Barnen i kontrollgruppen använde två strategier för hur de höll balansen när de skulle flyga eller sträcka sig efter något. De yngsta ändrade sin understödsyta när de skulle sträcka sig framåt eller åt sidan medan de äldre bara lutade bålen. Hälften av barnen i undersökningsgruppen använde strategier man inte såg i kontrollgruppen. Barnen i kontrollgruppen klarade bra att sitta med alla sits-lutningar; plan sits, 5

9 framåt- och bakåtlutning. Av barnen i undersökningsgruppen hade 6/11 barn en sits-lutning som bedömdes ge bättre postural kontroll än de andra, det var antingen på plan sits eller framåttippad. Tabell 2. Fördelning på olika strategier vad gäller dynamik vid Flygplansleken på plan sits. +tecken markerar ett barn som använde olika strategier. D1 dynamisk - ändrar ej understödsyta D2 dynamisk - ändrar understödsyta kontroll n= CP n= OD ofunktionellt dynamisk Resultat av vinkelmätningen redovisas i tabell 3. Vid lutning av ryggen i sidled när barnen sträcker sig efter en leksak hade kontrollgruppen lite större omfång än undersökningsgruppen men skillnaden var ej statistiskt signifikant. Medel- och medianvärden för höftvinkel skilde sig ej mellan grupperna men Undersökningsgruppen hade större variation i värden. Skillnaden i knävinkel mellan grupperna var statistiskt signifikant, barnen i undersökningsgruppen höll knäna mer extenderade. Tabell 3. Medianvärde av bålens lutning i sidled samt höft- och knävinkel vid sittande på bänk, mätt i grader (min max). * signifikant skillnad mellan grupper, p < 0,05 rygglutning i sidled höftvinkel knävinkel höger vänster extension flexion extension* flexion * kontroll n =11 15 (3-22) 10 (5-18) 70 (55-90) 100 (95-115) 90 (60-125) 110 (88-125) CP n =11 10 (5-18) 7 (4-14) 65 (37-90) 103 (70-130) 70 (48-97) 95 (75-110) Sittställning vid finmotorisk aktivitet Vid arbete med ena handen lutade barnen överkroppen åt motsatt sida, medianvärde kontrollgrupp: höger hand - rygglutning åt vänster 10,0, vänster hand - rygglutning åt höger 10,0. Det fanns inget mönster att barnen lutade olika vid arbete med dominant eller ickedominant hand. I kontrollgruppen hölls motsatt hand i de flesta fallen på bordet (15/22) men även mot stolsitsen (6/22) och i knä (1/22) förekom. Barnen i undersökningsgruppen hade en tendens att luta mer när de arbetade med vänster hand, medianvärde: höger hand - rygglutning åt vänster 7,0, vänster hand - rygglutning åt höger 11,0. Skillnaden mellan kontrollgrupp och undersökningsgrupp var inte signifikant och skillnad mellan rygglutning åt höger och vänster nådde ej heller statistisk signifikans. Benens ställning under pinnprovet redovisas i tabell 4. Bedömning gjordes av var ben för sig och vid arbete med både höger och vänster hand (11 barn x 2 ben x 2 gånger = 44 observationer i varje grupp). Vanligast förekommande sittställning i kontrollgruppen var med underben 6

10 indragna under sitsen och tårna mot fotplattan (figur 1). Att benen hölls framåt förekom i 12/44 fall i undersökningsgruppen men endast i 1/44 i kontrollgruppen. Fotställning med häl i underlaget eller fötter i luften förekom i 12/44 fall i undersökningsgruppen och inte alls i kontrollgruppen. Tabell 4. Antal ben/fötter i olika ställningar sittande på stol vid Pinnprovet. Några barn växlade ställning under pågående test vilket markeras med +. Testet genomfördes med både höger och vänster hand. Kontrollgrupp n = 44, CP-grupp n = 44 underbenställning kors fotens ställning mot fotplattan indragen rakt ned fram ben i kors tå i hela foten mot andra benet kontroll CP häl i i luften Sammanfattning Barnen i kontrollgruppen varierade sin sittställning under aktivitet delvis beroende på uppgift. Avslappnat satt de med bakåttippat bäcken och vid aktivitet med mer framåttippat. Bålen lutades åt motsatt sida vid arbete med en hand. Benen hölls oftast indragna under sitsen med tårna mot underlaget. Barnen med CP-skador varierade också sin ställning. De avvek från kontrollgruppen framför allt vad gällde benens ställning, de hade knäna mer extenderade. De hade också oftare en sitslutning där de hade bättre postural kontroll medan barnen i kontrollgruppen klarade att utföra uppgifterna sittande på olika sätt. 7

11 Diskussion Undersökningen visar på skillnader mellan undersökningsgruppen och kontrollgruppen. Barnen i kontrollgruppen uppvisar en typisk sittställning när de sitter på en stol med ryggstöd vid ett bord och utför arbete med händerna. Sittställningen överensstämmer med Myhrs beskrivning av benens ställning vid sittande på plan sits, dvs att benen dras in under sitsen (13). I undersökningsgruppen håller 1/3 av barnen benen framåt. Samma skillnad visar sig även vid fritt sittande på bänk, att barnen i undersökningsgruppen har mer extenderade ben. Bakåttippat bäcken upplevs av arbetsterapeuter och sjukgymnaster ofta som ett stort problem hos barn med CP-skador och kan leda till diskussioner om åtgärder i form av anpassning av stolar eller kirurgiska ingrepp. Det förvånade oss därför att det inte fanns någon skillnad mellan gruppernas höftledvinkel i denna studie. Båda grupperna satt med bakåttippat bäcken, i kontrollgruppen framför allt när de inte var aktiva med händerna. Inom undersökningsgruppen fanns dock en större spridning av bäckentippningen, med barn som satt mycket bakåttippade, men också barn med mer framåttippat bäcken än barnen i kontrollgruppen. Vi försökte använda oss av en skala för bedömning av sittande Level of Sitting Scale (LSS) (19). Grad 5-7 i denna innebär att man skall kunna luta sig mer än 20 från lodlinjen. Vid mätning av sidolutning med goniometer på videofilmerna fann vi dock att lutningen var över 20 endast vid fyra tillfällen hos barn i kontrollgruppen och ingen gång i undersökningsgruppen. Det överensstämde ej med de skattningar vi gjort med ögat och där vi bedömt att alla barn i kontrollgruppen och flera i undersökningsgruppen klarade att luta sig mer än 20 åt sidan, vilket visar att det är svårt att skatta vinklar med ögat. Frågan uppstår också om man normalt kan luta mer än 20 åt sidan? Att vi inte fick fram det skulle i sådana fall bero på att vi inte utmanade barnen att luta sig tillräckligt långt. I studien ser man tydligt att sittandet är dynamiskt - barnen växlar mellan olika positioner. I de instrument vi funnit som registrerar hur man sitter beskrivs sittandet i termer av statisk position. Dessa instrument har därför begränsningar för den patientgrupp vi undersökt (i SAS beskrivs dynamiken vad gäller funktion men ej vad gäller sittställning). Det är skillnad på avslappnat och aktivt sittande och sittställningen kan dessutom förändras när man gör något med händerna. Vid sittbedömningen på bänk har vi beskrivit den dynamiska delen genom att dela in dynamiken i strategier. I vår studie skilde sig grupperna åt, undersökningsgruppen uppvisade ett mönster som man inte såg i kontrollgruppen, nämligen att inta en position som inte är adekvat för den motoriska uppgift man skall utföra. Hälften av barnen med CP får bättre postural kontroll vid en viss tippning av sitsen medan barnen i kontrollgruppen har god kontroll i alla lägen, de kunde 8

12 lättare anpassa sig till olika situationer. Dessa iakttagelser stämmer överens med Brogrens, Hadders-Algras och Van der Heides resultat om att barn med CP har sämre förmåga att anpassa postural justering till olika sittställningar och uppgifter, men kan fungera bra i sin mest använda sittställning (6, 20, 21). Eftersom sittandet är dynamiskt är det viktigt att försöka beskriva dynamiken. Att mäta på videofilm är då en metod som gör det möjligt att i en klinisk situation visa på skillnader mellan olika grupper. Sittandets dynamik behöver dock studeras mer. Arbete pågår för närvarande med att mäta sittbelastning och tyngdfördelning/förändring i samband med Flygplansleken med hjälp av ett system som registrerar tryck, Force Sensitive Applications, Seat & Back (FSA). Systemet består av en tunn matta med tryckkänsliga sensorer som placeras på sitsen. Mattan registrerar tryckets storlek i ett stort antal punkter över tid och kan även beräkna tyngdpunktens placering och förflyttning. Slutsats Studien visar tydliga skillnader mellan hur barn med CP och normalt utvecklade barn sitter. De främsta skillnaderna är att barnen med CP har svårare att ändra position och anpassa den till den aktivitet de skall utföra, har oftare en bästa position och att de oftare sitter med benen i extenderat läge. Barnen i kontrollgruppen kunde snabbare anpassa sig och hade en större repertoar av olika sittställningar. Testsituationen med Flygplanslek och finmotorisk aktivitet går snabbt att utföra och täcker flera olika aspekter av sittande. De flesta barnen tyckte att det var roligt och gjorde sitt bästa. Undersökningen är primärt utformad för barn som kan sitta utan stöd och med syfte att användas för att bedöma sittandet före och efter en behandlingsåtgärd. Den dynamiska aspekten av sittande är viktig och bedömningen/analysen bör därför utvecklas mer. Studien har genomförts med medel från Socialstyrelsen och stiftelsen Petter Silfverskiölds minnesfond 9

13 Referenser 1. Himmelmann K, Hagberg G, Beckung E, Hagberg B, Uvebrant U. The Changing panorama of cerebral palsy in Sweden. IX. Prevalence and origin in the birth year period Acta Paediatr 2005;94(3): Giuliani CA. Dorsal rhizotomy for children with cerebral palsy: support for concepts of motor control. Phys Ther 1991;71(3): Shumway-Cook A WM. Motor Control Theory and practical Applications.: Williams and Wilkins; Hirschfeld H. Posture and movement: Integration during development. In: Tagungsbuch. In: Krankengymnastikkongress; 1996; Bremen: Springer Verlag; Brogren E, Hadders-Algra M, Forssberg H. Postural control in sitting children with cerebral palsy. Neurosci Biobehav Rev 1998;22(4): Hadders-Algra M, van der Fits IB, Stremmelaar EF, Touwen BC. Development of postural adjustments during reaching in infants with CP. Dev Med Child Neurol 1999;41(11): Liao SF, Yang TF, Hsu TC, Chan RC, Wei TS. Differences in seated postural control in children with spastic cerebral palsy and children who are typically developing. Am J Phys Med Rehabil 2003;82(8): Sanger TD, Delgado MR, Gaebler-Spira D, Hallett M, Mink JW. Classification and definition of disorders causing hypertonia in childhood. Pediatrics 2003;111(1):e Yang TF, Chan RC, Wong TT, Bair WN, Kao CC, Chuang TY, et al. Quantitative measurement of improvement in sitting balance in children with spastic cerebral palsy after selective posterior rhizotomy. Am J Phys Med Rehabil 1996;75(5): Peter JC, Hoffman EB, Arens LJ. Spondylolysis and spondylolisthesis after five-level lumbosacral laminectomy for selective posterior rhizotomy in cerebral palsy. Childs Nerv Syst 1993;9(5):285-7; discussion McLaughlin JF, Bjornson KF, Astley SJ, Hays RM, Hoffinger SA, Armantrout EA, et al. The role of selective dorsal rhizotomy in cerebral palsy: critical evaluation of a prospective clinical series. Dev Med Child Neurol 1994;36(9): Russell DJ, Rosenbaum PL, Cadman DT, Gowland C, Hardy S, Jarvis S. The gross motor function measure: a means to evaluate the effects of physical therapy. Dev Med Child Neurol 1989;31(3): Myhr. On factors of importence for sitting in children with cerebral palsy. Gothenburg: university of Gothenburg; Roxborough L FS, Story M, Armstrong R. Seated Postural Control Measure Manual. Research version. In. Vancouver, Sunny Hill Centre.; 1994 december. 15. Jacobsson H, Sundqvist A. HABBA - handfunktionsbedömning på barn från 6 år. Falun; Palisano R, Rosenbaum P, Walter S, Russell D, Wood E, Galuppi B. Development and reliability of a system to classify gross motor function in children with cerebral palsy. Dev Med Child Neurol 1997;39(4):

14 17. Buckon CE, Sienko Thomas S, Aiona MD, Piatt JH. Assessment of upper-extremity function in children with spastic diplegia before and after selective dorsal rhizotomy. Dev Med Child Neurol 1996;38(11): Fife SE, Roxborough L, Story M, Armstrong R, Field D, Gregson JL. Seated Posture Control Measure. In. Vancouver: Fife SE, Roxborough LA, Armstrong RW, Harris SR, Gregson JL, Field D. Development of a clinical measure of postural control for assessment of adaptive seating in children with neuromotor disabilities. Phys Ther 1991;71(12): Brogren E, Forssberg H, Hadders-Algra M. Influence of two different sitting positions on postural adjustments in children with spastic diplegia. Dev Med Child Neurol 2001;43(8): van der Heide JC, Begeer C, Fock JM, Otten B, Stremmelaar E, van Eykern LA, et al. Postural control during reaching in preterm children with cerebral palsy. Dev Med Child Neurol 2004;46(4):

15 Appendix Gradering av motstånd mot passiv rörelse (17) 0 = hypotonic less than normal muscle tone, floppy 1 = normal no increase in muscle tone 2 = mild slight increase in tone catch in limb movement or mild resistance to movement through less than half range 3 = moderate more marked increase in tone through most of the range of motion but affected part is easily moved 4 = severe considerable increase in tone, passive movement is difficult 5 = extrem affected part rigid in flexion or extension LSS - Level of Sitting Scale, gradering av förmåga till sittbalans (18) 1 = unplaceable 2 = supported from head downward 3 = supported from shoulders or trunk downward 4 = supported at pelvis 5 = maintains position, does not move 6 = shifts trunk forward, re-erects 7 = shifts trunk laterally, re-erects 8 = shifts trunk backwards, re-erects 12

16 Regionhabiliteringen Flygplansleken - manual Utrustning 1 rektangulär Palle-bänk (KOMIKAPP, Varberg) 3 kilkuddar (Gula Rehab, Habo) 1 st 5 cm, 1 st 8 cm och 1 st kilkudde till Tripp-Trapp stol. leksaker (2 st gubbar och en bil att sätta gubbarna i ex Fisher Price) färgpenna eller färgade klistermärken Videofilmning Filma när barnet sitter på plan, framåttippad och bakåttippad sits och leker flygplansleken. Filma från sidan och rakt bakifrån vid varje sittposition med kameran placerad vinkelrätt och i höjd med barnet. Flygplansleken Barnet skall endast ha på sig kalsonger/underbyxor under bedömningen så att rygg- och bäckenposition skall vara möjlig att bedöma. Axlar, C7, spinae posterior samt cristakant, trochanter major, knäled och lateral malleol markeras med färg eller klistermärke. Barnet sitter på Palle-bänken som är inställd så att barnet kan sitta med fötterna i golvet med knä/fotled i 90. En person sitter framför barnet på golvet och instruerar muntligt och visuellt under filmningen. För att få framåt- och bakåttippad sits används en kilkudde med 8 cm höjd och för att få fotstöd när barnet sitter bakåttippad används kilar under fötterna. 1. Barnet väljer en plats som de vill flyga till = sitter avslappnad. 2. Barnet uppmanas att låtsas flyga = håller armarna stilla rakt ut åt sidorna. 3. Planet landar och barnet uppmanas att applådera för en lyckad flygning = utför en rörelse med armarna. 4. Barnet får en gubbe i var hand genom att vara tvungen att sträcka sig åt sidorna = tyngdöverföring åt en sida 5. En taxibil möter och barnet lutar sig framåt för att sätta i en gubbe med en hand i taget = tyngd överföring framåt. Illustration Maria Olsson Meta Nyström Eek, leg sjukgymnast och Kristina Olsson leg arbetsterapeut