Praktisk filosofi 4.4. Filosofins historia. Lässchema.

Transkript

1 Praktisk filosofi 4.4. Filosofins historia. Lässchema. Litteratur: Anthony Kenny, Västerlandets Filosofi. Allmän kommentar: Kenny fokuserar mycket på filosofernas kunskapsteori. På mina föreläsningar kommer jag att lägga mer tyngd på moralfilosofin än vad Kenny gör /1. Platon. S /2. Aristoteles. S /2. Augustinus och Thomas av Aquino. S S /2. Descartes och Hobbes. S (om Anselms gudsbevis, relevant för Descartes-texten). S /2. Berkeley och Hume. S Liten text av mig om Humes moralfilosofi som jag kommer att dela ut. 6. 7/3. Ej föreläsning /3. Kant. S /3. Bentham och Mill. S /3. Kierkegaard och Nietzsche. S Hemtenta deadline: 25/4. Hemtentan kommer att läggas upp på kursens hemsida samt delas ut senare under kursen.

2 Platon Idé-läran Ta människans idé som exempel: Det faktum att jag och ni alla är människor, beror på att vi alla är delaktiga i människans idé. Människans idé är inte själv delaktig i människans idé. Människans idé är själv en människa (och inget annat än människa). Problem: Att vara människa är att ha del i en människans idé. Människans idé är en människa. Därför måste människans idé ha del i människans idé. Men Platon säger att den inte har del i sig själv. Har då människans idé del i någon sorts människans idé2.0? Men om människans idé2.0 också är en människa, men inte genom att den har del i sig själv, så måste den ju istället ha del i människans idé3.0 Det blir en oändlig serie av människo-idéer. Varför arbetade Platon fram denna teori? Kanske - För att kunskap måste vara säker och absolut. Den värld vi ser och hör verkar alltför motsägelsefull och föränderlig för att vi ska kunna ha säker och absolut kunskap om den. Sann kunskap måste gälla något annat, något evigt och oföränderligt idéerna. - För att kunna förklara vad vissa ord syftar på. Människa t ex, i meningen Sofia är en människa, syftar ju inte på någon enskild individ eller grupp av individer. Dialektik En process där man först föreslår olika definitioner av ett visst begrepp. En definition föreslås, ett motexempel ges, en ny definition föreslås som undviker motexemplet, nytt motexempel ges Definitionerna blir bättre och bättre och kommer närmare och närmare vad begreppet verkligen innebär. Den slutgiltiga förståelsen av ett begrepp kan dock vara mer intuitiv till sin karaktär och svår att fånga i ord. När man verkligen förstått vad ett begrepp innebär kan man, i dialektikens nästa steg, korrekt applicera det på olika fenomen. När man exempelvis förstått vad det verkligen innebär att vara rättrådig, kan man korrekt klassificera människor och stater som rättrådiga eller icke rättrådiga. Själen och staten Det som gör en människa rättrådig är detsamma som gör en stat rättrådig varje del ska sköta det den kan bäst, och inte inkräkta på andras område. En inre harmoni ska råda. En rättrådig stat styrs av visa filosofer, som därför fattar kloka beslut. Till sin hjälp har de tappra soldater som håller ordning, och arbetare och bönder som besinnar sig och fogar sig efter filosofernas styre och producerar det staten behöver. En rättrådig människas själ styrs av det visa förnuftet som fattar kloka beslut. Till sin hjälp har förnuftet den tappra stridbarheten som håller ordning på begären så att de inte ställer sig i vägen för förnuftets beslut. Begären, när de är tuktade och måttfulla, ser till att människan får det som hon behöver (i form av t ex mat). Moral och egenintresse Platon ser ingen motsättning mellan moral och egenintresse. En god och rättrådig människa har en harmonisk och sund själ och mår därför bra själv. Detta är hans huvudsakliga argument. Han tänker sig också att det är bättre för människan själv att vara vis och ha insikt i idéerna, än att helt vara avskuren från den eviga och oföränderliga delen av verkligheten och fången i sinnevärldens illusioner. Till sist har han religiösa argument som går ut på att en god människa får komma till himlen mellan sina inkarnationer, medan en ond får komma till helvetet.

3 Aristoteles Materia och form Alla föremål har såväl materia som form. Materian är helt enkelt materialet som föremålet är uppbyggt av, medan formen är organisationen hos materian, det som gör materian till det som det är. Om en kolbit utsätts för högt tryck och omvandlas till en diamant så är det samma materia hela tiden, men formen har blivit radikalt annorlunda. Själen Om vi bortser från hans lite motsägelsefulla uttalanden om själens rationella del, så är själen definitivt inte något övernaturligt hos Aristoteles. Själen är människans (eller hundens, eller blommans, eller vilken levande individ vi nu pratar om ) form. Själen är alltså det sätt som materian har organiserats på som ger individen möjlighet att ta upp näring, växa osv. Aristoteles delar upp människans själ i fyra delar: - Växtsjälen. Denna del av själen är gemensam för alla levande individer. Att ha en växtsjäl innebär att materian är organiserad på ett sätt som möjliggör upptag av näring och att kroppen förnyas. - Djursjälen. Denna del av själen är gemensam för alla djur. Att ha en djursjäl innebär att kroppen är organiserad så att man kan ha förnimmelser och röra sig. - Den praktiska förnuftssjälen. Ger förmågan att medvetet och rationellt fundera över vad man ska göra och hur man bäst ska uppnå sina mål. Bara människor har denna. - Den filosofiska förnuftssjälen. Ger förmågan till filosofiska, matematiska, logiska och vetenskapliga resonemang. Också unik för människan. Människans funktion och lycka Aristoteles tänker sig att allt i naturen har en funktion, en inbyggd målsättning som det strävar mot. Vi kan se att människans funktion är att tänka rationellt, då detta är unikt för människan. Människans mål är att bli lycklig (i en tjock bemärkelse Aristoteles lycko-begrepp innebär inte bara att man har en skön känsla, utan att man verkligen blomstrar, utvecklas, lever upp till sin fulla potential). Dessa sammanfaller då man blir som lyckligast när man får leva ut sin naturliga funktion. Den lyckligaste människan ägnar sig åt filosofi samt använder sitt förnuft för att utföra dygdiga handlingar (snarare än att bara göra det hon känner för). Moraliska dygder Alla dygder är en gyllene medelväg mellan två laster. Detta betyder dock inte att dygden alltid ligger mitt emellan lasterna dygden mod ligger till exempel närmare lasten dumdristighet än lasten feghet. Det finns ingen enkel formel som man kan använda för att avgöra vilka handlingar som är rätt respektive fel. För att bli en god människa krävs både övning och livserfarenhet. Politisk filosofi Överlag mycket konservativ. Ger dock ett argument för demokrati som är populärt än i våra dagar även om en upplyst despoti är det bästa statsskicket i teorin, är förmodligen demokrati det minst dåliga som är möjligt att faktiskt genomföra.

4 Augustinus och Thomas av Aquino Augustinus om tiden Frågan vad Gud gjorde innan skapelsen är en nonsens-fråga. Både tid och rum skapas av Gud. Innan skapelsen refererar alltså inte till någonting. Med modern terminologi kan man säga att Gud, enligt Augustinus, skapar rumtiden, snarare än att tiden redan finns och så bestämmer sig Gud vid en viss tidpunkt för att skapa rummet. Tiden som vi människor uppfattar den är något subjektivt. Augustinus om fri vilja; den Pelagiska striden Pelagius menade att människor kan välja om de ska synda eller inte. Om en människa väljer att synda så blir hon sänd till Helvetet efter döden som straff; om hon väljer att inte synda blir hon sänd till Himlen som belöning. Augustinus ansåg att detta inte var förenligt med Guds allsmäktighet. Han argumenterade för att vi bara är fria i bemärkelsen att vi kan göra det vi vill. Vår vilja är dock bestämd av Gud. Augustinus förnekande inte att det skulle finnas samband mellan ett dygdigt liv och att komma till Himlen, eller ett syndigt liv och att komma till Helvetet, men det är Gud som avgör om en människa hamnar i ena eller andra kategorin. Augustinus menade att det är rättvist att straffa den som begått onda handlingar för att hon ville begå onda handlingar även om hennes vilja var determinerad av tidigare orsaker (arvssynden). Att människor hamnar i Helvetet är alltså ett utslag av Guds rättvisa. Att vissa människor (av ingen anledning alls) ges nåden att vara goda och sedan komma till Himlen är däremot ett utslag av Guds kärlek. Senare sekulära filosofer skulle återuppta tanken att frihet bör förstås som förmågan att göra det man vill göra utan hinder, snarare än som att vara någon sorts orörd rörare. Thomas av Aquino om avsikt vs förutseende Om jag utför en handling medveten om att den kommer att orsaka skada, så är det moraliskt relevant om skadan endast var förutsedd eller om den var avsedd. Exempel: Om jag begår mord, så var den andra personens död avsedd. Om jag däremot använder våld i självförsvar, och är tvungen att döda min angripare för att rädda mitt eget liv, så kan angriparens död ha varit förutsedd jag kanske förstod att det våld jag tog till skulle vara dödligt men den var inte avsedd. Min avsikt var att rädda mitt eget liv, inte att döda. Man kan säga att avsikten är det mål man siktar på, och enbart förutsedda effekter är bieffekter av de handlingar som krävs för att uppnå målet. Thomas av Aquino argumenterade för att det kan vara tillåtet att utföra en handling som man vet kommer att orsaka skada, om följande villkor är uppfyllda: - Skadan är inte avsedd, bara förutsedd. - Skadan är inte ett medel för att uppnå målet, utan just en bieffekt. - Målet är gott, och stort nog att uppväga skadan. Denna princip är någonting vi ofta verkar använda oss av i praktiken, samtidigt som den reser många frågor (till exempel, när är något ett medel och när är det en bieffekt?).

5 Des Cartes och Hobbes DesCartes om kunskap Det är möjligt att tvivla på allt, utom sin egen existens. Jag måste finnas för att öht kunna tvivla. Guds existens kan bevisas, för a) jag skulle inte kunna ha idén om exempelvis fullkomlighet om inte Gud fanns, en sådan idé kan inte spontant uppstå hos en ofullkomlig varelse, och b) Gud är per definition fullkomlig, och fullkomlighet innebär existens. Eftersom Gud inte skulle vara så grym att han systematiskt lurade mig, så kan jag lita på att mitt förnuft och mina sinnesintryck ger kunskap. En reductio-ad-absurdum-version av Anselms ontologiska gudsbevis Definition av Gud: Det väsen som är sådant att något högre inte går att tänka sig. Premiss 1: Gud finns inte. Premiss 2: Om Gud inte finns så kan man tänka sig något högre än Gud; nämligen något som har alla Guds egenskaper plus existens. Slutsats: Det går att tänka sig något som är högre än det väsen som är sådant att något högre inte går att tänka sig. Logisk motsägelse. Eftersom antagandet att Gud (enligt denna definition) inte finns leder fram till en logisk motsägelse, så måste detta antagande vara falskt. Alltså finns Gud (enligt denna definition). Den klassiska invändningen: Existens är inget predikat (denna invändning var såväl Gassendi som Hume inne på, men det var Kant som först formulerade den riktigt tydligt). I logiska resonemang fungerar inte existens på samma sätt som andra egenskaper. Argumentet blir ologiskt just för att existens stoppas in som om det vore vilken egenskap som helst. Hobbes om kunskap Materialistisk världsbild. Allt vi tänker är i slutändan mekaniskt orsakat av omvärldens påverkan på vårt sinne. Människor skiljer sig från andra djur genom att ha ett språk och kunna sätta ord på det vi upplever, vilket tillåter oss att föra långa resonemang om orsakssamband och göra förutsägelser och beräkningar. Människor har också, genom sitt språk, förmågan att förlora sig i flummiga filosofiska resonemang som egentligen inte betyder något; resultatet av att sätta ihop ord som egentligen motsäger varandra eller helt enkelt hitta på ord som inte refererar till något. Hobbes om rätt och fel Vi styrs av vår självbevarelsedrift. Denna får oss att ständigt sträva efter mer makt och mer resurser, för att få en så säker position som möjligt i tillvaron. Utan en stat kommer detta att leda till ett allas krig mot alla. Enda sättet vi kan leva i fred och samarbeta är om vi inrättar en stat som instiftar regler som alla måste följa, och straffar de som bryter mot reglerna. Att instifta en sådan stat till att börja med är i sig självt ett utslag av självbevarelsedrift (alla vill fly från allas krig mot alla -tillståndet), och när staten väl är på plats, leder självbevarelsedriften till att man följer dess regler för att undvika straff.

6 Berkeley och Hume Berkeley om kunskap Vi vet att vi har idéer (detta ord innefattar alla möjliga sorters tankar och upplevelser), eftersom vi direkt upplever att vi har det. Protesterar dock mot Hobbes tes att tankar orsakas mekaniskt av yttervärldens påverkan på sinnena. Berkeley frågar sig hur en idé skulle kunna efterlikna något materiellt, när filosofer som tror på både idéer och materia alltid hävdar att de är väsensskilda. Slutsatsen blir att vi inte har några skäl att tro att det finns sådant som materia orsaken till en viss idé måste vara andra idéer. Detta resonemang skulle kunna leda fram till en solipsistisk slutsats (att mitt medvetande, och idéerna i det, är det enda som existerar). Berkeley tar dock för givet att det inte bara finns ett medvetande utan många, och att det finns en massa idéer som inte jag har. Andra människor har andra upplevelser, och alla upplevelser omfattas av Gud. Hume om kunskap Vi kan inte iaktta orsaksförhållanden. Vi kan iaktta att först händer det ena, sedan händer det andra, men själva orsakandet kan vi inte se. Ändå är idén om orsak och verkan oundgänglig för tänkandet. Vi kan inte heller bevisa att framtiden kommer att likna det förflutna. Om vi hävdade att det alltid har varit så att framtiden visat sig likna det förflutna, så blir det ett cirkel-argument. Ändå måste vi utgå ifrån detta, både för att skaffa oss vardagskunskap och för att kunna bedriva vetenskap (vi tänker oss till exempel att om upprepade experiment har gett ett visst resultat tidigare, så kommer slutsatsen vi drar att vara lika giltig i morgon). Det finns inga sätt att argumentera sig fram till säker kunskap. Dock kan man alltid, om det känns jobbigt med alla filosofiska tvivel, gå ut och ta en öl med sina kompisar, så glömmer man snart bort alltihop. Humes moralfilosofi Rätt och fel är inget vi upptäcker med sinnena. Betrakta ett brott, så kommer du bara att se människor och de handlingar som de utför men själva felet är ingenting du kan iaktta. Rätt och fel är heller ingenting vi kan resonera oss fram till med förnuftet. Vi har dock en naturlig sympati med andra människor, som kan uppröras när vi ser skadliga handlingar utföras. Då kallar vi handlingen fel. Vissa karaktärsdrag är sådana att de ofta ger upphov till nyttiga och behagliga handlingar. När vi ser en människa med sådana karaktärsdrag så fylls vi av uppskattning, och kallar honom dygdig. Andra karaktärsdrag är sådana att de ofta ger upphov till skadliga och obehagliga handlingar. När vi ser en människa med sådana karaktärsdrag så fylls vi av motvilja, och kallar honom lastbar. Förnuftet spelar två roller i moraliska omdömen: För det första får det mig att inse vilka handlingar som är nyttiga på lång sikt. För det andra får det mig att inse att två handlingar kan vara av samma typ och därför bör ges samma moraliska bedömning, trots att den ena handlingen orsakar större spontan upprördhet än den andra, eftersom den ena hände närmare mig eller involverade folk jag känner. Humes lag Man kan inte härleda bör från är. Man kan inte härleda värdeomdömen från faktapåståenden.