Börringe Östratorps järnväg

Transkript

1 Börringe Östratorps järnväg Banans tillkomst Anderslöv har sedan länge varit en viktig ort vid gamla landsvägen Malmö Ystad. Det är därför kanske inte så underligt att den första gång Anderslöv förekommer i järnvägsbyggnadsplaner gäller det en diskuterad sträckning för en bana mellan Malmö och Ystad. Året var 1866 och de första diskussionerna kring den blivande Malmö Ystads järnväg fördes. Nästa gång Anderslöv hamnar i järnvägsplaneringen är 1872 men då gäller det som station på en planerad bana Lund Trelleborg. Sedan man väl bestämt sig för en nordligare dragning av Malmö Ystadsbanan fanns fortfarande planer på en sidobana kvar. Ändpunkten för denna var först Trelleborg men sedan Lund Trelleborgs järnväg fått koncession framfördes planer på en sidobana till Anderslöv. Detta resulterade i att Malmö Ystadsbanans koncession som beviljades även omfattade en sidobana mellan Börringe och Anderslöv. Eftersom det var svårt att uppbringa nödigt kapital och man inte kunde få statslån planerades banorna att byggas smalspåriga. Genom en insats från friherre Jules Stjernblad kunde MYJ byggas normalspårig och öppnades för trafik i december Något kapital att bygga sidobanan till Anderslöv fanns inte och koncessionen för den sträckan förföll. Ett nytt försök att skaffa kapital gjordes 1882 och resulterade i att man fick ihop nära kr vilket beräknades räcka till 2/3 av kostnaden för en enkelt byggd bana. Den erhöll MYJ koncession på en bana mellan Börringe och Anderslöv. Vid ett möte i Anderslöv den beslutade man att bilda Börringe Anderslövs järnvägsaktiebolag (BAJ) vilket konstituerades den , varefter man övertog koncessionen från MYJ. MYJ var en av de största aktieägarna i det nya bolaget. För att byggas enkelt och billigt (men ändå normalspårigt) valde man att utföra banan som s.k. ångspårväg med oinhägnad bana och en rälsvikt på endast 17 kg. Denna typ av bana där huvuddelen av trafiken skulle utföras med ångvagn hade efter dansk förebild redan utförts på tre skånska sträckor. Järnvägsbygget började den med firman Wessel & Posse som entreprenör. I oktober samma år Anderslövs bangård efter förlängningen till Ö. Torp på en ritning från 1887 i SJ Centralarkiv. Notera triangelspåret för ångvagnens vändning.

2 Jordberga Stationshuset är i ursprungligt skick med T-semafor framför. På bilden syns t.v. BÖJ 3 Loppan och BÖJ 2 Smyge. Stationspersonalen står uppställd på traditionsenligt vis. Samling Kenneth Larsson. var det dags för rälsläggningen. Första passagerartåget var ett extratåg som den kördes för greve Beck-Friis med familj. Den öppnades banan för allmän trafik. Ångspårvägen Ångvagnen byggdes av Nydqvist & Holm i samarbete med Atlas och var av Rowans konstruktion. Vagnen var en boggivagn där den ena boggin var maskinboggi. Förutom maskinavdelning med förarplats innehöll vagnen såväl 1 som 3 klassavdelning och resgodsutrymme. På vagnens tak kunde man frakta större resgods eller vid behov inrätta sittplats för ytterligare passagerare. Eftersom vagnen endast hade förarplats i en ända fick den vändas vilket skedde på speciella triangelspår som fanns i Anderslöv och kanske i Börringe. Förutom ångvagnen inköptes även ett ånglok som fick namnet Anderslöf. Det levererades av Nydqvist & Holm i november 1883 och var ett för ångspårvägarna konstruerat tanklok med en vikt av 20,4 ton. Loket togs ur trafik i början av 1920-talet och skrotades Vagnsuppsättningen bestod vid trafikstarten av: två korta tvåaxliga 3-klassvagnar, två slutna vagnar för styckegods, fyra öppna vagnar av lådtyp (litt I) och fyra öppna vagnar för boskapstransport. Restiden Börringe Anderslöv som från början var 32 min, kunde i augusti 1884 minskas till 22 min. Största tillåtna hastighet var 25 km/tim i dagsljus och 20 i mörker. Att förlänga banan söderut diskuterades tidigt. Ett konsortium bildades 1885 för byggande av järnväg Anderslöv Östratorp. Koncession beviljades den och i september 1886 började man bygga banan i samma stil som BAJ. Järnvägen Anderslöv Östratorp öppnades för allmän trafik Järnvägen De båda banorna blev nu en med namnet Börringe Östratorps järnväg och förkortningen BÖJ. Den gamla signaturen BAJ kom 14 år senare att ärvas av Borås Alvesta järnväg. Samtidigt börjar övergången från ångspårväg till vanlig järnväg. I mars 1887 levererades lok nr 2 Smyge. Det var ett litet tyskbyggt tanklok med en vikt av 18 ton. Ångvagnen som hade haft mycket problem med de snörika vintrarna skickades till Kockums för ombyggnad till vanlig personvagn. Vagnen fick i sitt ombyggda skick 74 sittplatser fördelade på 1 och 3 klass. I 3 klass fanns särskilda dam- respektive herrkupéer. Vagnen innehöll dessutom nu en postavdelning eftersom Postverket efter banans förlängning önskade postkupétrafik. Vagnen ombyggdes ånyo 1909/10 och kom då att innehålla C, D och F-avdelning. Vid ombyggnad 1926 ersattes boggierna med länkaxlar och vagnen kom att gå i trafik på sin gamla bana ända till 1953 då rälsbusstrafik infördes.

3 Av ångvagnens maskinboggi blev ett märkligt litet tvåaxligt lok som fick nr 3 på BÖJ. Det märkliga loket fick smeknamnet Loppan och användes från 1889 för växling i Jordberga. Loket såldes Persontrafiken kom att förbli måttlig på den relativt korta banan, medan godstrafiken ökade kraftigt sedan sockerbruket i Jordberga startat 1891 och kalktillverkningen i Östratorp kommit igång. Banans ekonomi som varit svag sedan starten förbättrades under 1890-talet och från mitten av 90-talet och femton år framåt fick aktieägarna utdelning. Den ökade godstrafiken krävde mer rullande materiel. Antalet godsvagnar var vid sekelskiftet drygt 50 och till detta kom ett trettiotal godsvagnar som ägdes av Jordberga sockerbruk men var registrerade på BÖJ. Banans fjärde lok anskaffades 1891 och fick namnet Jordberga. Det var ett 26-tons tanklok med axelföljd 1C som köptes från Baldwin i USA. Bakom köpet av detta lok vars utseende mera för tankarna till Vilda Västern än till Söderslätt stod ystadsbanornas dåvarande maskinchef. Loket visade sig inte vara helt lyckat och ombyggdes redan 1895 och fick då även ett mera svenskt utseende. Loket fanns kvar till 1931 då det skrotades. Redan från starten hade det ju funnits samarbete med MYJ. År 1896 blev BÖJs trafikchef Stedt (av Fritiof Nilsson Piraten kallad Tender-Johnsson) chef även för de övriga ystadsbanorna. Trafikförvaltningssamarbetet utökades 1912 och 1917 bildades Ystads Järnvägars vagnförbund i vilket alla banornas godsvagnar inregistrerades. Vagnarna kunde därefter användas på hela YJ-nätet som på egen bana utan avräkning. Ytterligare två lok anskaffades till BÖJ. Det var två tanklok med axelföljd 1C och en tjänstevikt på 37 ton som inköptes från Nohab 1912 respektive De fick vid leveransen nr 5 och 6, omnumrerades 1934 till 51 och 52, övertogs av SJ och fanns kvar på hemmabanan till en bit in på 1950-talet. Den klena 17-kilosrälsen utbyttes mot 25-kilosräls på sträckan Börringe Anderslöv 1910 och på sträckan Anderslöv Östratorp Efterhand hade samtliga stationer utrustats med huvudsignaler och telegraf. Efter att de större vägkorsningarna utrustats med bommar kunde sth 1923 höjas till 40 km/tim. Efter denna satsning gjordes få investeringar i banan under privatbanetiden. SJ tar över Den 1 juli 1941 övertogs BÖJ tillsammans med de övriga ystadsbanorna av SJ. Det var en sliten och föråldrad bana, men p.g.a. världskriget dröjde upprustningarna. Att en stor del av den rullande materielen var drygt 50 år var inte så unikt. Värre var det med byggnadernas skick. Tidningarna frossade i artiklar om banans förfallna stationshus. I Jordberga var det så fuktigt att väggfärgen flagnade men värst var det i Anderslöv. Det gamla stationshuset i trä från trafikstarten fanns ännu kvar trots att man sedan länge planerat att bygga ett nytt. Stinsbostaden hade dömts ut av de kommunala myndigheterna redan på 1920-talet och i avsaknad av godsmagasin lagrades godset i tre gamla godsvagnar. Dessutom var bangården besvärlig eftersom alla godståg fick backa till eller från stationen. För persontågen fanns en plattform vid Östratorpsspåret. I oktober 1949 kunde ett nytt stationshus tas i bruk. Det var beläget norr om Säbyvägen mittemot det sedan länge rivna triangelspåret. Huset var ett sammanbyggt stationshus och godsmagasin i enkel och funktionell stil. Efter ångvagnens slopande hade alla tåg på BÖJ utgjorts av loktåg. När övriga ystadsbanor på talet började med motorvagnstrafik fortsatte BÖJ trots sin svaga persontrafik med loktåg. Kanske fanns det helt enkelt inte pengar att investera. På talet skulle historien upprepa sig. Banans huvudsakliga trafik skulle skötas av motorvagnar och småstationerna blev åter hållplatser. När SJ 1952 meddelade att man tänkte nedlägga persontrafiken på Trelleborg Rydsgård gav man löftet att istället satsa på f.d. BÖJ med moderna rälsbusståg. Hösten 1953 stationerades ett antal rälsbussar av typ YCo6 (sedermera Y6) i Ystad och insattes i trafik på bl.a. Börringe Smygehamn (Östratorp) där de helt ersatte loktågen. Godstrafiken inskränktes till behovstrafik och en del av stationerna avbemannades. Den sista satsningen på banan gjordes 1956 då automatiska bommar uppsattes vid några korsningar. Nedläggning Trots nya moderna tåg och rationaliserad drift gick det inte att få lönsamhet i trafiken. Bilar och bussar konkurrerade med tågen. Banan gick i fel riktning för många resenärer som skulle till t.ex. Trelleborg. Godstrafiken krympte ytterligare när sockerbetstrafiken överfördes till landsvägarna. Nedläggning blev resultatet och den genomfördes den då all persontrafik nedlades. Samtidigt upphörde godstrafiken söder om Klagstorp. Enligt Järnvägsdata revs banan Klagstorp Smygehamn omedelbart men andra källor hävdar att den revs först 1962 sedan lokstallet i Smygehamn tömts på beredskapslok. Godstrafiken Börringe Anderslöv nedlades och Anderslöv Jordberga Denna del av banan revs därefter. Kvar fanns endast Jordberga Klagstorp med två egentliga godskunder: sockerbruket i Jordberga och spannmålslagren i Klagstorp. Via den kvarvarande resten av Trelleborg Rydsgårdsbanan transporterades godset till Trelleborg. Trafiken tynade alltmer och den nedlades

4 Ur Sv. Järnvägsföreningen Jordberga Klagstorp helt. Spåret revs År 1994 fördes en debatt om återuppbyggnad av banan Jordberga Klagstorp Trelleborg. Detta för att ge Jordberga sockerbruk som utbyggts en järnvägsförbindelse. Något år senare fick Jordberga åter mottaga järnvägstransporterade sockerbetor. Det var öländska betor som sändes med tåg Kalmar Trelleborg varefter de fraktades med lastbil till Jordberga. Men uppsvinget var kort, för 1998 beslutades att sockerbruket i Jordberga skulle läggas ned. Av gamla BÖJ syns inga spår om man med spår avser räls. Däremot är banvallen synlig på flera sträckor. Stationshusen finns också kvar mer eller mindre ombyggda. Däremot finns mig veterligt inget av den rullande materielen bevarad. Trafikplatser Börringe Km 0. Station tillhörig MYJ. Här hade BÖJ eventuellt ett triangelspår. En vändskiva tillkom troligen Här fanns även vattengivningsanordning. Utfartsspåret mot Anderslöv användes i början av 1960-talet för uppställning av slopad rullande materiel. Havgård Km 3. Öppnades som hållplats bevakad av banvakten. Biljetter och resgodsinskrivning sköttes av konduktören. Uppklassad till station före Åter nedklassad till håll- och lastplats i början av 1930-talet. Nedlagd Hette till Develstorp därefter Havgård. Under byggtiden förekommer namnet Davidstorp i skriftväxlingen. Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshuset i tegel finns kvar och används som sommarbostad. Grönalund Km 4. Hållplats öppen sön- och helgdagar under sommaren. Låg i anslutning till Grönalunds festplats. Öppnad 1906 (enligt Yngve Holmgren), annonserad i Sveriges Kommunikationer från maj Hållplatsen var i bruk 1940 men nedlagd före Hette från början Grönalunds Tivoli men namnet ändrades i början av 1910-talet till Grönalund. Lokalbefolkningen begärde i en skrivelse 1936 att hållplatsen skulle vara öppen året runt och alla dagar, men detta avslogs av järnvägsbolaget. På platsen för hållplatsen finns idag endast banvallen kvar. I trakten av Grönalund har det funnits ett sidospår till en grusgrop. Stävesjö Km 6. Stävesjö öppnades som hållplats bevakad av banvakten den men uppklassades efter något år till station. Persontrafiken nedlagd Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshuset i tegel stod länge obebott i mycket oförändrat skick, men om- och tillbyggdes i mitten av 1990-talet och fungerar nu som privatbostad. I Stävesjö fanns ett tegelbruk som levererade en del gods till BÖJ. Bruket hade inte spårförbindelse med BÖJ men hade en kortare 600 mm-bana till lertaget, vilken från 1938 trafikerades med motorlok. Anderslöv Km 8. Station öppnad Persontrafiken nedlagd och godstrafiken Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshus i trä från 1884 innehöll väntsal, expedition och stinsbostad. Till byggnaden hörde från början även en lokstallsdel vilken revs efter banans förlängning Sedan stationshuset ersatts av en ny byggnad 1949 revs detta och på det gamla stationsområdet finns idag villabebyggelse. Det nya stationshuset norr om Säbyvägen var sammanbyggt med godsmagasin. Byggnaden har efter nedläggningen använts som busstation och därefter för olika affärsverksamheter. Den finns kvar numera vitmålad. I Anderslöv fanns under ångloksepoken vattengivningsanläggning. Hönsinge Km 11. Station öppnad Nedklassad till hållplats (med kvinnlig platsvakt) ca Persontrafiken nedlagd Trafikinkomst 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshus i tegel från 1887, ombyggt ca 1990, finns kvar som privatbostad. Jordberga Km 14. Station öppnad Persontrafiken nedlagd Trafikinkomst 1925

5 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Jordberga fick i egenskap av slottsstation en större och rikare dekorerad stationsbyggnad uppförd i tegel Byggnaden har efter persontrafikens nedläggning använts som brandstation. Därvid har en del förfulande ingrepp gjorts i byggnaden. Jordberga Sockerbruk Vid sidobana från Jordberga station belägen lastplats vilken ibland ansetts som egen trafikplats. Öppnad 1891 i samband med sockerbrukets tillkomst. Trafiken nedlagd Växlingen ombesörjdes först av BÖJ men 1931 inköptes en Västervikslokomotor vilken fanns kvar vid tågtrafikens nedläggning. Den finns numera musealt bevarad i Kristianstad. Mellan 1940 och 1955 fanns dessutom ett begagnat ånglok i tjänst. Bruket hade också en 600 mm-bana trafikerad med motorlok. Klagstorp Km 16. Station öppnad Här anslöt från 1890 Trelleborg Klagstorps järnväg (TKJ) vilken 1895 förlängdes till Rydsgård. Persontrafiken nedlades och godstrafiken upphörde Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshuset i tegel från 1887 finns kvar i välbevarat skick som privatbostad. TKJ hade före förlängningen ett lokstall öster om spåren. BÖJ hade kolbrygga och vattenkastare här. Bispår till spannmålslagerhusen. Äspö Km 19. Station öppnad Nedklassad till hållplats vid rälsbussdriftens införande Nedlagd Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Stationshuset i tegel från 1887 finns något ombyggt kvar och används av en bilfirma. Östratorps Lastplats Km 21. Lastplats öppnad troligen i början av 1910-talet. Nedlagd ca Hette under SJ-tiden Hemmesdynge. Eventuellt var lastplatsen inte i bruk under hela perioden. Östratorp Km 22. Station öppnad Persontrafiken nedlagd Stationsnamnet skrevs till en början Östra Torp. Efter en omfattande lokal debatt ändrades namnet till Smygehamn. Trafikinkomster 1925 ca kr. Kombinerad post- och järnvägsstation Därefter fanns posten kvar i stationshuset fram till nedläggningen i början av 1990-talet. Stationshuset i tegel från 1887 finns kvar och inrymmer bostad och frisersalong. Det bär namnet Sjötorp vilket lär skola uttydas SJ i Östra TORP. I bangårdens västra ända anlades 1887 ett lokstall som från början hade två platser men senare tillbyggdes med ytterligare två. Till lokstallet hörde också vattentorn samt en sex meters vändskiva. Lokstallet är rivet och på dess plats uppfördes på 1980-talet bostäder. Anders Olsson Stationsområdet vid Östratorp före Vid lokstallet uppfördes senare ett vinddrivet vattenuppfordringsverk. Fyren står bakom träddungen i bildens högerkant. Arkiv SkJ.