REGLER FÖR ANVÄNDANDET AV MOBILTELEFONER OCH ANNAN RADIOBUREN KOMMUNIKATIONSUTRUSTNING I SJUKHUSMILJÖ

Transkript

1 Datum Dnr REGLER FÖR ANVÄNDANDET AV MOBILTELEFONER OCH ANNAN RADIOBUREN KOMMUNIKATIONSUTRUSTNING I SJUKHUSMILJÖ Detta dokument ersätter förra versionen daterad Ändringen gäller säkerhetsgränsen för DECT-telefoner som har minskat från 1,0 m till 0,5 m. En utförd riskanalys visar på att denna ändring kan genomföras. INLEDNING Generellt gäller att all apparatur som sänder ut radiovågor, så kallade elektromagnetiska fält kan ge upphov till störningar hos apparater med känslig elektronik om de kommer tillräckligt nära dessa. Denna policy är avsedd att minimera risken för Elektromagnetiska störningar på medicinteknisk apparatur vid användning av radioburen utrustning som t.ex. mobiltelefoner, sladdlösa telefoner, radio-lan, Bluetooth, walkie-talkie, ambulansradio och polisradio mm. Några skäl, med avseende på störningsrisk, för ett generellt förbud mot användande mobiltelefon på klinikerna anses däremot inte föreligga. En förändring av de lokala riktlinjerna skall alltid föregås av en riskanalys, t.ex. enligt den procedur som redovisas sist i detta dokument. STARKA SÄNDARE Fasta sändare på sjukhustak Fasta antenner för personsökning, kommunikationsradio, mobitex eller andra ändamål får sättas upp på sjukhustak endast efter godkännande från Medicinsk Teknik. Antennägaren måste garantera att medicinteknisk utrustning närmast under hustaken, och i angränsande hus, samt all annan befintlig kommunikationsutrustning på sjukhustak inte kommer att störas. Det åligger antennägaren att söka eventuellt tillstånd hos Post & Telestyrelsen Fordonsburna sändare Fordonsburen kommunikationsradio i taxibilar, ambulanser, polisbilar m.m. har betydligt högre uteffekt än mobiltelefoner och kan tänkas störa medicinteknisk utrustning om de står mycket nära en huskropp där känslig medicinteknisk utrustning finns innanför väggen. Akutmottagningen och kliniker med lokaler nära biltrafik uppmanas vara uppmärksamma på sådana störningskällor då störningar kan uppkomma på avstånd upp till 30 m. Adress: Skånehuset, Kristianstad Telefon: Växel Fax: Organisationsnummer:

2 2 Walkie-talkie o kommunikationsradio Walkie-talkie och handburen kommunikationsradio kan ge störningar på avstånd upp till 7 m och får därför inte användas i huskroppar med medicinteknisk utrustning. MOBILTELEFONER Störningar på medicinteknisk utrustning från mobiltelefoner och andra typer av radiosändare finns rapporterade till Socialstyrelsen och är dokumenterade i facktidskrifter. Ofta har det gällt infusionspumpar, olika typer av övervakningsutrustningar, ventilatorer och dialysapparater. Vanligtvis stannar utrustningen och larmar om den störs av ett elektromagnetiskt fält. Observera att störningar kan uppträda även om inte något samtal pågår. Störningarna uppstår då en störningskälla kommer tillräckligt nära en medicinteknisk utrustning. Nyare mobiltelefoner sänder ofta med lägre effekt (ca 1-2 watt uteffekt) än äldre, varför risken för störningar kan anses ha minskat de senaste åren. Ett säkerhetsavstånd på ca 3 m mellan mobiltelefoner och medicintekniska apparater bör ändå tillämpas vilket medför att mobiltelefoner måste stängas av helt i rum där det finns patientanslutna medicintekniska produkter. Detta gäller mobiltelefoner av alla typer; NMT, GSM och 3G. Några skäl, med avseende på störningsrisk, för ett generellt förbud mot användande mobiltelefon på klinikerna anses däremot inte föreligga. Mobiltelefoner av alla typer kan störa pacemakers på nära håll. Säkerhetsavstånd på 30 cm skall iakttagas. Patienter skall informeras via sin läkare. Kontakta gärna Medicinsk Teknik för att få råd beträffande riskerna för störningar på medicintekniska produkter. En förändring av de lokala riktlinjerna skall alltid föregås av en riskanalys, t.ex. enligt den procedur som redovisas sist i detta dokument. SVAGA SÄNDARE Analoga sladdlösa telefoner av typ CT1 är via en liten basstation kopplade till det normala telefonuttaget och möjliggör att man kan ta med sig telefonen en kort sträcka, ca 30 m, från den ordinarie platsen. Sådana telefoner har lägre uteffekt (ca 0,01W) och stör inte lika kraftigt som mobiltelefoner Digitala sladdlösa telefoner, s.k. CT2 och DECT-telefoner, är vanliga i handeln. Dessa telefoner arbetar med en toppeffekt på 0,01W (CT2) respektive 0,25 W (DECT) och en frekvens av 1,9 GHz. Störningsrisken är dock inte lika stor som med mobiltelefoner. DECT-systemet är ett system för sladdlösa telefoner, bestående av en eller flera sladdlösa telefonlurar och en eller flera basstationer, som innebär att man kan ta med sig telefonen inom de delar av sjukhuset som försetts med basstationer. Dessa sitter normalt i taket i korridorerna. Den sladdlösa telefonen håller hela tiden, även då samtal inte pågår, kontakt med närmaste antenn genom att under korta perioder sända ut en radiosignal med frekvensen 1,9 GHz, vilket innebär att störningar kan inträffa även då samtal inte pågår. Systemet kan liknas vid ett lokalt mobiltelefonsystem, men telefonen sänder med lägre effekt (250mW) än en mobiltelefon och risken för störningar är därför mindre än med mobiltelefoner.

3 3 DECT-telefoner kan normalt användas utan någon annan begränsning än att de inte får komma närmare än 0,5 m till medicinteknisk eller annan känslig elektrisk utrustning som kan påverkas av radiosignaler från DECT-telefoner (SP report 97:18). Avståndet mellan basstationer och medicinteknisk apparatur måste vara minst 2 m. Oavsett typ av sladdlös telefon bör ett säkerhetsavstånd på 0,5 m tillämpas. Patienter som är anslutna till övervakningsutrustning får således inte använda sladdlösa telefoner. Vidare bör sjukvårdspersonal som skall utföra någon åtgärd nära en patient eller apparat inte ha sladdlös telefon på sig. En praktisk lösning kan vara att man sätter upp särskilda hållare omedelbart innanför dörren till patientrum och att personalen tar för vana att placera den sladdlösa telefonen i dessa när man går intill patienten. Avståndet mellan basstationer och medicinteknisk apparatur måste vara minst 2 m. Sladdlösa telefoner skall märkas med en skylt som anger att de kan orsaka störningar i omdelbar närhet av medicinteknisk apparatur. Sådana skyltar kan rekvireras från Medicinsk Teknik. Radio-LAN system innebär att man kan ha med en bärbar dator med patientjournaler in i patientrum och genom en radioförbindelse till en slavantenn ute i korridoren vara uppkopplad mot en databas. Sådana system arbetar vanligtvis med frekvensen 2400 MHz. För Radio-LAN gäller ett säkerhetsavstånd på 0,5 m till medicinteknisk utrustning. Radio-LAN utrustningar skall märkas med en skylt som anger att de kan orsaka störningar i omdelbar närhet av medicinteknisk apparatur. Sådana skyltar kan rekvireras från Medicinsk Teknik. Bluetooth Bluetooth är en trådlös teknikstandard som används inom många teknikområden. Bluetoothsändare arbetar på samma frekvenser som Radio-LAN, men med lägre uteffekter. Störningsrisken är dock lika stor och ett säkerhetsavstånd på 0,5 m till medicinteknisk utrustning gäller också. Observera att Bluetooth och radio-lan stör varandra, vilket gör att dessa båda tekniker fungerar dåligt i samma omgivning. Tester (Wireless communication in telemedicine using Bluetooth and IEEE802.11b, ISSN ) har visat att man kan räkna med en halvering av överföringshastigheten Elektronisk fotboja Elektronisk fotboja arbetar med en frekvens av 318 MHz och en uteffekt på 0,02 W. Den sänder var sek. Störningsriskerna är ungefär lika stora som för sladdlösa telefoner. Ett säkerhetsavstånd på 0,5 m till medicinteknisk utrustning skall därför tillämpas. Tveka inte att kontakta Medicinsk Teknik på ditt sjukhus för att få råd beträffande riskerna för störningar på medicintekniska produkter!

4 RISKANALYS Enligt Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2005:12 skall det inom sjukvården bl.a. finnas rutiner för identifiering, analys och bedömning av risker. För att kartlägga om det finns apparater som är känsliga för störningar från DECT-telefoner, mobiltelefoner, radio-lan och andra radiosändare eller om konsekvenserna av störningar är oacceptabla (t.ex. för livsuppehållande apparater) bör en riskanalys genomföras. I gruppen bör ingå representanter från medicinteknisk avdelning, tele- och IT-avdelning, säkerhetsansvarig samt läkare och sjuksköterskor. Riskanalysen skall klarlägga vilka områden på sjukhuset som måste undantas från generell användning av radiosändare och därför vara förbudsområden. En möjlig åtgärd kan också vara att åtgärda eller byta ut apparater som visat sig vara mycket störkänsliga. Förslag på procedur för riskanalys återfinns i bilaga. Det är viktigt att de områden, verksamheter eller avdelningar som är känsliga för störningar och där felfunktion av medicintekniska produkter kan utgöra risker för patienterna tydligt markeras genom skyltning, t.ex. enligt följande förslag. Stäng av mobiltelefon och andra radiosändare Dessa kan störa medicinteknisk utrustning Vilket kan medföra risk för patienterna. Förslag till skylt återfinns i bilaga. 4 STÖRNINGSTÅLIGHET HOS MEDICINTEKNISKA APPARATER Moderna CE-märkta medicintekniska produkter klarar vanligtvis störningar bättre än äldre apparater som inte är konstruerade med tanke på bärbara radiosändare, mobiltelefoner eller sladdlösa telefoner. Störningsrisken ökar med minskat avstånd och högre uteffekt från störningskällan (radiosändaren). Många faktorer (frekvens, lokaler, apparater, patient mm) kan också påverka störningsrisken. Eftersom den sladdlösa telefonen hela tiden, även då samtal inte pågår, håller kontakt med närmaste antenn, genom att under korta perioder sända ut en radiosignal med frekvensen 1,9 GHz, kan störningar inträffa även då samtal inte pågår. Man måste därför stänga av den för att utesluta störningsrisker. Det största problemet för sjukhusen torde vara äldre apparater vars störningstålighet man inte känner till. För att testa sådana apparater rekommenderas att man vänder sig till Medicinsk Teknik. Även moderna CE-märkta medicintekniska apparater kan undantagsvis ha lägre tålighet än vad gällande standard anger. Det är därför nödvändigt att vid nyanskaffning noggrant utreda störningsriskerna. DECT-telefoner som används som fristående sladdlösa telefoner (på samma sätt som i bostäder) och som alltså inte ingår i sjukhusets DECT-system, har samma uteffekt och medför samma störningsrisker som beskrivits ovan. UTBILDNING OCH RUTINER Det är viktigt att sjukvårdspersonal, får utbildning både på DECT-systemets fördelar och dess begränsningar. Man måste förstå skillnaden i störningsrisker mellan mobiltelefoner/radiosändare och sladdlösa telefoner. Personalen måste känna till

5 5 betydelsen av varningstexter och symboler, samt veta hur man skall rapportera eventuella störningar i funktionen av medicintekniska apparater. En viktig regel är att aldrig lägga ifrån sig en sladdlös telefon, mobiltelefon eller radio-lan utrustning ovanpå en medicinteknisk apparat. Rapportering av störningar Sjukvården skall enligt SOSFS 2005:12 ha rutiner för avvikelserapportering. Det är viktigt med lokal rapportering så att alla omständigheter kring den inträffade funktionsstörningen snabbt kan analyseras. Om sjukvårdspersonal misstänker påverkan från en DECT-telefon, mobiltelefon eller radio- LAN-utrustning rekommenderas att man om det är möjligt utan att äventyra säkerheten, försöker reproducera händelsen för att säkerställa att den inträffade störningen verkligen berodde på ovan nämnda radioutrustning. Alla riskhändelser, t.ex. funktionsstörningar på livsuppehållande utrustning eller annan viktig apparatur, skall givetvis rapporteras enligt sjukhusets normala instruktioner för avvikelserapportering och enligt socialstyrelsens Lex Maria-föreskrifter SOSFS 1996:23 så att riskerna blir allmänt kända och skador därigenom kan förhindras. ANSVAR Enligt Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2001:12 är vårdgivaren ansvarig för användningen av medicinteknisk apparatur, vilket torde inkludera att utrustningen används i en sådan elektromagnetisk miljö att den inte störs av radiosändare t.ex. DECT-telefoner, mobiltelefoner eller radio-lan-utrustning. PROJEKTGRUPP Mattias Larsson, Medicinsk Teknik, Universitetssjukhuset i Lund (kontaktperson, tekniska frågor) Nils-Gunnar Holmer, Medicinsk Teknik, Universitetssjukhuset i Lund Mikael Nilsson, ITT Stefan Olsson, Medicinsk teknik och fysik, Centralsjukhuset Kristianstad