Projekt GEVALIS Vuxna En resa i lärande - SoF Västra Skaraborg

Transkript

1 Projekt GEVALIS Vuxna En resa i lärande - SoF Västra Skaraborg 22 februari 2011

2 Innehåll Förord 5 Hur det började 6 1. Vad är aktivitetsrehabilitering? 8 Motivering för åtagandet om aktivitetsförmåga 8 Skäl till problemformuleringen 9 Begreppet aktivitetsförmåga fördjupat 11 En mellanstation i deltagarens rehabiliteringsprocess 13 Projektbeskrivningens metodförslag 14 De horisontella värdena; jämställdhet, funktionsnedsättning och etnicitet 15 Värdegrundsarbete för Projekt GEVALIS Vuxna Integrerad intressentutvärdering som självvärdering 20 Utvärderingsnätverket: en intressentmodell 20 Att få struktur på utvärderingsarbetet 22 Att få struktur på utvärderingen av projektarbetet Teoretiska reflektioner i det praktiska arbetet 27 Hur kan man förstå det man kommer att göra? 27 Återhämtningsteorier 27 Definitioner av återhämtning 28 Återhämtning som process/vändpunkt 29 Förändringsprocessen - modifierad identitet 30 Vilka faktorer medverkar till en återhämtning? 31 En annan avpassad professionalitet Det praktiska arbetet ur coachernas perspektiv 33 Uppstartsprocess 33 Inskrivningsfas 34 Aktivitetsfas 34 Individuell tid 34 Grupprocess 35 Deltagarens aktiviteter 35 Utskrivningsfas 37 De horisontella värdena jämställdhet, funktionsnedsättning och etnicitet 38 Jämställdhet 38 Skillnader och likheter i mäns och kvinnors återhämtningsprocess 39 Funktionsnedsättning 40 Etnicitet 40 Coachernas uppdrag 41 Sammanfattning 42 2

3 5. Reflektioner om coachernas uppdrag 43 Kunskapsprocessen hos deltagaren och coacherna 43 Hur ska coacherna benämna sitt arbete? 44 Tillgångar, farhågor och drömmar i början av projektet 44 Rollen och personen 44 Samverkan i projektet och förvaltningarna/ samarbetsparterna 45 Otydligheter förvandlas till tydligheter 45 Professionalitet inom projektet Reflektion av valda metoder 48 Normer internt och externt 49 Inskrivning och utskrivning 49 Deltagarnas frågeställningar kan bli källan till kunskapsutvecklingen 50 Passivitet 54 Försämring av symtomen inför avslutet 54 Maten och dess symbolvärde 55 Att arbeta individuellt eller i grupp Deltagarna 57 Kön, födelseland, ålder, utbildningsnivå och familjesituation 57 Att ha ett funktionshinder 58 Deltagarnas förståelse av begreppet aktivitetsförmåga 59 Deltagarnas egenskattade aktivitetsförmåga vid inskrivning 59 Deltagarnas egenskattade aktivitetsförmåga vid utskrivning 60 Deltagarnas hälsoförändring 61 Deltagarnas nöjdhet med coachernas insats 63 Det bästa med GEVALIS Vuxna utifrån ett deltagarperspektiv 63 Det sämsta med GEVALIS Vuxna utifrån ett deltagarperspektiv 63 Det här vill deltagarna utveckla Ökad aktivitetsförmåga med stöd av samverkan 65 Skäl till att samverka 65 Samverkan mellan myndigheter 66 Samverkan mellan chefer på remitterande myndigheter 67 Samverkan mellan rehabcoacher och remitterande myndigheter 68 Samverkan inbördes mellan rehabcoacher 69 Samverkan mellan rehabcoacher och myndigheter utanför GEVALIS Vuxna 69 Samverkan mellan deltagarna inbördes 70 Samverkan mellan deltagare och myndigheter/lokala aktörer Organisationsprocessen 72 Samordning och samsyn på organisationsnivå 72 Redovisning och ekonomi 73 Medfinansiering och jämställdhet 73 Medfinansiering och fördelning mellan kommuner samt sekretess 74 Administration tillhör projektarbetet 74 Erfarenhet skapar samsyn 75 Organisationsmodell 77 3

4 10. Lärande inför Deltagarnas process 79 Arbetsprocess i projektet 80 Coachernas samverkan med andra rehabiliteringsaktörer 82 Lednings- och organisationsprocess 82 Utvecklingsmöjligheter 83 4

5 Förord SoF Västra Skaraborg har tilldelats medel från Europeiska Socialfonden för att metodutveckla en mellanstation för människor som varit frånvarande en längre tid från arbetsmarknaden pga. sjukdom eller andra orsaker. Enskilda individer ska ges möjlighet att öka sin aktivitetsförmåga, vilket i sin tur ska leda till att den enskilde får bättre förutsättningar att klara den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Föreliggande rapport skall ses som en delrapport avseende verksamhetsåret Rapporten är indelad i tio kapitel. Det första avser att berätta om vad aktivitetsrehabilitering förväntas vara, utvärderingsfrågan och teoribildning i det praktiska arbetet. Janet Wohlfarth har med stöd av Evert Vedung och utvärderingsgruppen författat det första kapitlet Vad är aktivitetsrehabilitering? Kapitlet avser att ge en djupare förståelse för vad begreppet står för samt att också ge en grund för de horisontella värdena: jämställdhet, etnicitet och funktionsnedsättning. Samma sak gäller för första delen av andra kapitlet om Integrerad intressentutvärdering som självvärdering. Andra delen av kapitlet, avsnittet om Tolvpunktsprogrammet för utvärdering har författats av Evert Vedung med stöd av Janet Wohlfarth och utvärderingsgruppen. Den tidigaste versionen av detta avsnitt punktades upp av Evert på basis av tidiga samtal med Janet samt Janets presentation vid projektets första lärandekonferens i september Sedan har Evert läst igenom och skrivit in förbättringar ett antal gånger, vilka också distribuerats till utvärderingsgruppen. Under den andra lärandekonferensen i mars 2011 framfördes ytterligare synpunkter på särskilt loggböckernas status, som efter diskussion i utvärderingsgruppen formulerats om. Vad gäller teoribildningen, i tredje kapitlet Teoretiska metodreflektioner i det praktiska arbetet har Zelma Fors stått för författarskapet. Det fjärde kapitlet Det praktiska arbetet ur coachernas perspektiv handlar om coachernas syn på det utförda arbetet i vardagen. Detta kapitel är baserat på kvartalsvisa lägesrapporter som coacherna skrivit och som har redovisats till utvärderingsgruppen. Janet Wohlfarth har sedan författat och samordnat skrifterna till det nu presenterade kapitlet. Kapitel fem Reflektionerna om coachernas uppdrag och kapitel sex Reflektioner av valda metoder har skrivits av Zelma Fors. Utgångspunkten i dessa kapitel är att återspegla det praktiska arbetet genom teorin. Kapitel sju Deltagarna är baserat på de in- och utskrivningsenkäter som deltagarna själva fyller i. Kapitel åtta Ökad aktivitetsförmåga med stöd av samverkan, beskriver utvecklingen av samverkan på olika nivåer, och kapitel nio Organisationsprocessen som är en redogörelse för hur organiseringen av projektet gått till och vilka dilemman som dykt upp på vägen. Janet Wohlfarth har, med stöd av Evert Vedung och utvärderingsnätverket, skrivit dessa kapitel. Det sista kapitlet Lärande inför 2011 som innehåller en sammanfattning av 2010 års verksamhet och ett antal konklusioner. Innehållet har diskuterats gemensamt inom utvärderingsnätverket. Janet Wohlfarth har svarat för författarskapet med viss assistans av Evert Vedung. De frågeställningar som anges, dryftades ordentligt i grupparbeten och plenarföreställningar under Lärandekonferensen i mars

6 Hur det började - GEVALIS, vad sjutton är det? Ett kaffemärke? - Nej, det är inte Gevalia. Det är en rehabiliteringssatsning, mot långvarigt utanförskap. GEVALIS står för Götene, Essunga, Vara, Lidköping och Skara. - Det hade jag ingen aning om! Var ligger Essunga? - I Västergötland. - Ligger Götene där också? - Ja, och de ingår i Samordningsförbundet Västra Skaraborg. - Har det inget med kaffe att göra? - Jo, faktiskt. Kaffedrickande, ska du veta, spelar en huvudroll i rehabiliteringsarbetet. Vi coacher inleder varje arbetsdag i projektet med ett ordentligt samtal kring kaffeautomaten. Fritt efter presentation av Birgitta Lindberg på GEVALIS Vuxnas lärandekonferens 2-3 mars 2011 Projekt GEVALIS Vuxna finansieras i samverkan mellan Europeiska Socialfonden och Samordningsförbundet Västra Skaraborg. Samordningsförbundet Västra Skaraborg bildades den 1 oktober 2006 i enlighet med Lag (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. Samordningsförbundet består av fyra parter: statliga Försäkringskassan, statliga Arbetsförmedlingen, Västra Götalandsregionen som representerar landstinget för regionens 49 kommuner samt parten kommuner som utgörs av Essunga, Götene, Lidköpings, Skara och Vara kommuner i nordvästra Västergötland. Varje part representerar en fjärdedels röst. Syftet med Projekt GEVALIS Vuxna är dock inte att åstadkomma arbetsförmåga. Poängen är mer blygsam. Syftet är att med stöd av samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Västra Götalandsregionen och kommunerna Essunga, Götene, Lidköping, Skara och Vara erbjuda aktivitetsrehabilitering till människor mellan 20 och 58 år, som varit långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden. Poängen med aktivitetsrehabilitering är att målgruppen ska uppnå en viss aktivitetsförmåga. Projekt GEVALIS Vuxna har två metodperspektiv: Metoder för aktivitetsrehabilitering. Projektets första metodperspektiv är att utveckla repertoarer för aktivitetsrehabilitering för deltagare (återhämtningsteori). Rehabilitering för att långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden ska uppnå ett mått av aktivitetsförmåga är ett nytt synsätt på rehabiliteringsprocessen, som i dagsläget befinner sig i en gråzon mellan medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering. Det vertikala värdet aktivitetsförmåga ska uppnås samtidigt som de tre horisontella värdena jämställdhet, etnicitet och funktionshinder beaktas i projektets olika skeenden. 6

7 Metoder för projektets utvärdering. Projektets andra metodperspektiv är att utveckla och utprova en modell för självvärdering, där viss datainsamling byggs in som rutiner i själva projektprocesserna. Bland dessa rutiner märks bl.a. att coacherna ska föra loggböcker över sina aktiviteter vilka sedan ska läggas till grund för deras lägesbeskrivningar, att deltagarna ska utföra självskattningar över sina resurser och problem både inledningsvis och vid utskrivning samt att projektpersonal ska intervjua deltagare efter 6 respektive 12 månader efter, det att de skrivits ut ur projektet. 7

8 1. Vad är aktivitetsrehabilitering? Huvudsyftet med Projekt GEVALIS Vuxna är att erbjuda aktivitetsrehabilitering till människor, som varit långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden, på grund av sjukdom. Aktivitetsrehabiliteringen syftar till att målgruppen skall uppnå aktivitetsförmåga om minst 10 timmar, vilket innebär att deltagaren därefter kan ta del av den arbetslivsinriktade rehabilitering, som de ordinarie myndigheterna erbjuder och ansvarar för och där det yttersta målet för den enskilde är att bli självförsörjande genom ett arbete(projektbeskrivning i ESF ansökan 2009). Ansökan till Europeiska Socialfonden för projekt GEVALIS Vuxna, Att aktivitetsrehabilitering, som skall ge deltagarna aktivitetsförmåga är GEVA- LIS Vuxnas huvuduppgift framgår här ovan redan av devisen till kapitlet. Människor som varit långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden på grund av sjukdom ska genom aktivitetsrehabilitering uppnå sammanlagt minst 10 timmars aktivitetsförmåga per vecka. Aktivitetsförmåga ska inte tolkas som arbetsförmåga. Arbetsförmåga är tänkt att uppstå i ett senare skede. När deltagarna uppnått minst 10 timmars aktivitetsförmåga förmodas de nämligen vara mogna att ta del av den arbetslivsinriktade rehabilitering som de ordinarie myndigheterna erbjuder. Deltagarna ska då alltså inte längre ingå i projekt, som innebär samverkan mellan myndigheter vid sidan av de vanliga s.k. stuprören. Den fortsatta rehabiliteringen ska bli en uppgift för de ordinarie strukturerna. Det yttersta målet för den enskilde är då att bli självförsörjande genom ett arbete. Motivering för åtagandet om aktivitetsförmåga Den 1 juli 2008 infördes nya regler i sjukförsäkringen vilket kortfattat innebär att den tidsbegränsade sjukersättningen upphör och sjukskrivningslängden begränsas. De som har ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning kan under en övergångsperiod få en förlängning om högst 18 månader om deras arbetsförmåga fortsatt bedöms vara nedsatt. Därefter upphör försäkringen även om arbetsförmågan fortfarande är tillfälligt nedsatt. De försäkringstagare som kan prövas mot varaktig sjukersättning är de som bedöms inte kunna återfå sin arbetsförmåga i framtiden. Regelverket för att komma i åtnjutande av den ersättningsformen är restriktiv. Det innebär för många människor att de är för friska för att få ersättning från socialförsäkringssystemen, men är för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Enligt en utredning initierad av Samordningsförbundet Västra Skaraborg finns det i Essunga, Götene, Lidköping, Skara och Vara kommuner sammanlagt 743 personer med en tidsbegränsad sjukersättning som upphör under 2010 och fler väntas upphöra När vi räknar bort personer som kan fångas upp av de ordinarie myndigheternas rehabiliteringsansvar återstår ca 200 personer, som sannolikt är i behov av olika rehabiliterande åtgärder innan de kan stå till arbetsmarknadens förfogande. 8

9 De personer som nämns här ovan återfinns inom Försäkringskassans verksamhetsområde. Därutöver finns en stor mängd människor som är sjuka eller har psykosociala svårigheter och som har sin försörjning genom kommunernas stödprogram. Dessa personer har en alldeles särskilt svår situation. Signifikant för dem är att de har upprepade och långvariga sjukperioder som många gånger omintetgör en långsiktig planering. Flertalet av dem är personer som lämnat försäkringssystemen där de nya reglerna bedömt att personen inte är berättigad till ersättning inom sjukförsäkringen och de har därmed varit tvungna att ansöka om försörjningsstöd hos kommunen. Det kan sammantaget sägas om dessa personer att de har mycket lång frånvaro från arbetslivet och de har ett stort behov av insatser mellan de medicinska och de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder, som tillhandahålls av våra myndigheter. Åtskilliga identifierar sig sannolikt som sjuka och anser sig sakna förutsättningar för att i ett svep nå upp till arbetsförmåga. För dem kan det vara aktuellt med rehabilitering upp till aktivitetsförmåga som ett mellansteg på vägen mot arbetsförmåga. Vi bedömer således att det behövs en mellanstation där aktivitetsrehabilitering ingår för de personer som har varit borta länge från arbetsmarknaden. Aktivitetsrehabilitering är ett nytt synsätt på återhämtningsprocessen, som i dagsläget befinner sig i en gråzon mellan den medicinska och arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Insatsen innebär kort att deltagare skall uppnå 10 timmars aktivitetsförmåga. Aktivitetsförmåga ska inte förväxlas med arbetsförmåga. Efter uppnådd aktivitetsförmåga anses däremot deltagarna få tillträde till den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inom de ordinarie verksamheterna, främst hos Arbetsförmedlingen, vilka kan erbjuda arbetsträning med arbetsförmågebedömning och praktik. Det saknas i nuläget kunskap, metoder och framförallt resurser för att genomföra insatser av aktivitetsrehabiliterande karaktär, som skulle göra deltagare mogna att komma in i arbetsinriktad rehabilitering på väg mot arbete och som samtidigt skulle gynna samhället i stort. Skäl till problemformuleringen Målet för GEVALIS Vuxna att deltagarna skall uppnå minst 10 timmars varaktig aktivitetsförmåga, har sitt ursprung i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens gemensamma uppdrag i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (Handlingsplanssamverkan som tidigare benämnts som FAROS). Den processmodell som Handlingsplanssamverkan ingår i är indelad i sex olika bedömningsskeenden. Bedömningsmomenten 1 och 2 avser händelser och aktiviteter innan en person skrivs in i samverkan mellan rehabiliteringsaktörerna. Bedömningsmomenten 3, 4 och 5 avser tiden i samverkan och handlar om att aktivera och låta individen arbetspröva sin förmåga. Det sjätte och sista momentet avser utträdet, vilket innebär att Försäkringskassan skall avgöra om den försäkrade kan klara annat på arbetsmarknaden normalt förkommande arbete efter vissa rehabiliterande insatser till exempel utbildning eller omskolning. Vad projekt GEVALIS Vuxna tagit fasta på i sin problemformulering är framförallt bedömningen i det första momentet som stadgar: 9

10 Försäkringskassan bedömer en individs rätt till sjukpenning och behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. För att FAROS ska bli aktuellt ska ett antal kriterier vara uppfyllda. Till exempel ska en presumtiv deltagare bedömas klara aktiviteter på minst 10 timmar per vecka. Andra kriterier är att en rehabiliteringsutredning är gjord samt att steg sex 1 i försäkringskassans modell för bedömning av arbetsförmåga skall finnas noterat och motiverat. 2 Just bestämningen av en konkret individs behov av arbetsinriktad rehabilitering och förmåga att klara aktiviteter minst tio timmar per vecka har varit en av svårigheterna i samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Inom all rehabilitering av människor används olika begrepp av olika rehabiliteringsaktörer för att beskriva människors förmåga eller icke förmåga. De begrepp som används har fått och får i nutid vida konsekvenser för individer som har ett behov av ett samhälleligt stöd för att (åter) få förmågan att kunna arbeta och försörja sig själv efter långvarig sjukdom eller långvarig frånvaro från arbetslivet. Det problematiska är att begrepp lånas från olika sektorer och får då ny innebörd. Den begreppsförvirring som råder framförallt inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är beroende på vilken myndighet man företräder och vilken tolkning som gjorts av begreppet. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har i flertalet fall haft olika tolkningar av huruvida en individ äger aktivitetsförmåga. Arbetsförmedlingen har tolkat formuleringarna mer arbetsinriktat varigenom slutsatsen blivit att individen inte kunnat tillgodogöra sig en arbetslivsinriktad rehabilitering. Försäkringskassan bedömer aktivitetsförmåga på strikt medicinska grunder, där funktionsförmågan får en avgörande betydelse. Arbetsförmedlingen däremot tolkar aktivitetsförmåga utifrån att individen skall kunna klara arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser utanför hemmet i minst 10 timmar per vecka. Arbetsförmedlingens synsätt vad gäller aktivitetsförmåga gäller även de personer som har sin försörjning genom kommunernas försörjningssystem. För att dessa skall få tillträde till en arbetslivsinriktad rehabilitering måste kommunens aktörer kunna påvisa att individen har aktivitetsförmåga inom de normer som är etablerade. För att läsaren ska förstå problemområdet ska vi här beskriva ett ärende. Fall 1 - Kalles möjligheter till arbetslivsinriktad rehabilitering i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen Kalle Karlsson, 29 år, har varit långvarigt sjukskriven med diagnosen medelsvår depression. Kalle har också ångestrelaterade problem och viss social fobi i större sociala sammanhang. Kalle har mist sitt arbete under sjukskrivningsperioden och är numera arbetslös. Försäkringskassan startar en utredning för att bedöma om att Kalle skulle kunna medverka i handlingsplanssamverkan med Arbetsförmedlingen. Försäkringskas- 1 Handlingsplanssamverkan modell och metod, Försäkringskassan 2 Uppföljning av FAROS inför projektets avslutning,2004, Delrapport 7, Stadskontoret 10

11 sans prövning av Kalles aktivitetsförmåga sker enligt bedömningsmoment 1. Man gör en s.k. SASSAM-kartläggning och begär ett fördjupat läkarintyg där sjukskrivande läkare skall intyga hur sjukdomen påverkar Kalles funktionsförmåga ställd i relation till arbete. I läkarutlåtandet sägs att Kalle mycket väl skulle klara en viss sysselsättning om den anpassas till Kalles problembakgrund. Försäkringskassan gör bedömningen att Kalle har aktivitetsförmåga motsvarande 10 timmar per vecka och anmäler Kalle till handlingsplanssamverkan för arbetslivsinriktad rehabilitering. I bedömningsmoment 2 görs en värdering av Kalles aktivitetsförmåga i en beredningsgrupp - med handläggare från både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att se om Kalle har förutsättningar för arbetslivsinriktad rehabilitering. Eftersom Kalle inte har varit utanför hemmet under sjukskrivningsperioden finner beredningsgruppen att det inte är styrkt att han har 10 timmars aktivitetsförmåga per vecka för att klara arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser om 10 timmar per vecka. Därmed avslår beredningsgruppen Försäkringskassans ansökan om handlingsplanssamverkan för Kalle. Exemplet visar att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tolkar uttrycket aktivitetsförmåga på olika sätt. Det finns ingen enighet om vad begreppet egentligen står för. Begreppet aktivitetsförmåga fördjupat Begreppet aktivitetsförmåga hör teoretiskt hemma inom vetenskapen för arbetsterapi. Utifrån arbetsterapins filosofiska grundantaganden och människosyn är människan av naturen aktiv och utvecklingsbar. Aktivitet är ett centralt begrepp i arbetsterapins Model of Human Occupation (MoHo) 3. Denna modell presenterar en tankegång angående aktivitet respektive begränsad aktivitetsförmåga orsakad av sjukdom, skada eller andra faktorer. MoHO beskriver människans förmåga till aktivitet och hur uppgiften och sammanhanget formar aktivitetsutförandet. Ett positivt utbyte mellan individ, miljö och uppgift anses främja aktivitetsförmågan. Ulla Nordenskiöld 4 anser att aktivitetsförmåga bör definieras som den förmåga som föreligger när en individ utnyttjar sina fysiska, psykiska, och sociala resurser för att tillfredsställa behov och uppnå vitala livsmål. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter ger också begreppet samma breda innebörd. Aktivitetsförmåga definieras 5 som människans förmåga att utföra de uppgifter hon vill och behöver göra i syfte att uppnå vitala livsmål. Andra studier pekar i samma inkluderande riktning. 6 Aktivitetsförmåga uppfatttas som något betydligt bredare och mer innehållsrikt än arbetsförmåga. Aktivitet 3 Kielhofner Gary, 2008, A model of Human Occupation Teory and Applications, Forth Edition. Baltimore, Maryland: Williams and Wilkins. 4 Nordenskiöld Ulla, 2005, Klareskog L, Saxne T & Enman Y,(red), Funktionstillstånd och funktionshinder ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur 5 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2005, Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Globalt företagstryck AB. 11

12 för en människa är en förändringsprocess under en livstid. Aktivitet är inte bara att ha ett arbete utan betraktas utifrån en individs möjligheter att välja väg eller innehåll i livet för att styra eller ändra antingen personliga eller sociala aspekter av sitt liv med sikte på att realisera drömmar och mål. Townsend (1997) går ännu längre. Han menar att aktivitet skall ses ur ett perspektiv av allt som människor gör för att förströ sig, se om sig själva, organisera saker i tid och rum, njuta av livet, vara sociala och bidra till den sociala och ekonomiska produktionen i samhället. Aktivitet avgränsas så rymligt som att förströ sig, se om sig själva och njuta av livet omfattas. För vuxna med funktionsnedsättning på grund av medelsvår depression anger Socialstyrelsen i sina rekommendationer att utgångspunkten i rehabilitering är aktivitetsförmåga och aktivitetsutförande 7. Aktiviteter och sociala kontakter medverkar till att patienter återfår och behåller funktioner, som annars kan förloras till följd av isolering. Exempelvis kan yngre patienter behöva aktiv träning för att vinna positiva erfarenheter i socialt samspel. Wilcock (2006) 8 menar att mänsklig aktivitet är en positiv hälsofaktor av stor betydelse för varje individ. Att vara aktiv, att göra saker, skapar en struktur i vardagen, vilket hjälper människor att finna sin roll, stärka sin självbild och nå sina mål. När människan blir sjuk, långvarigt arbetssökande eller utsätts för miljöförändring förändras människans aktivitetsutförande och skapar därmed en begränsning i människans vardag. Vidare anser författaren att om en individ inte klarar att utföra sina dagliga aktiviteter så har hon inga möjligheter att möta sina grundläggande behov. Wilcock beskriver aktiviteter ur hälsoperspektiv utifrån tre faser; att göra (doing), att vara (being) och att bli (becoming). Att göra (doing) handlar, enligt Wilcock, om människors hälsa och hur de skall kunna uppnå en bättre hälsa. För att uppnå en bättre hälsa behöver vi människor göra saker som skänker en mening med det egna livet, ges valmöjlighet att återkomma till ett aktivt samhällsliv och en upplevd självtillfredsställelse över valet av det man gjort. Att vara (being) beskriver Wilcock som att ha en förmåga att uppleva sitt görande. Att vara visar sig genom människors engagemang i aktivitet och är nära relaterat till området som benämns som livskvalitet. Det som kan påverka en människas varande är bland annat vårt görande, vad som vi värderar vara viktigt, och vår kreativitet. Att bli (becoming) kan ses genom ett aktivitetsperspektiv där det vi gör, hur vi lever och utvecklas, formar den vi blir. Kielhofner (2008) 9 anser att det finns en primär kraft hos människor som söker efter mening, vilket gör att de flesta människor strävar efter ett aktivt skapande, en livsutveckling och ny kunskap. Människan skall också ses såsom ett subjekt med fri vilja och förmåga att göra egna val och olika ställningstaganden. I västvärlden identifierar vi oss själva och andra efter vad vi gör. Vi tänker och planerar det vi skall göra och rättar görandet efter förhållanden till den miljö gö- 6 Townsend Elisabeth A, 1997, Potential for personal and social transformation, Journal of Occupational Sience, Australia, vol.4:1. 7 Haglund L, Thorell LH, Wållinder J, Assessment of occupational functioning for screening of patients to occupational therapy in general psychiatric care.occupational Therapy of Journal Research 1998:4 (sid ) 8 Wilcock Ann, 2006, An occupational perspective of health.usa: Slack Incorporated 9 Kielhofner Gary, 2008, A model of Human Occupation Teory and Applications, Forth Edition. Baltimore, Maryland: Williams and Wilkins. 12

13 randet skall utföras i. Görandet medför också positiva och negativa konsekvenser. I görandet tillsammans med andra skapar vi inte bara sociala nätverk utan även en egen identitet och kulturella värderingar. När en människa inte kan utföra nödvändiga handlingar och inta meningsfulla roller så får det konsekvenser på hälsa och välbefinnande. Det innebär att en människa under sin livstid är beroende av en handlingsfrihet för att kunna inneha olika roller och kunna ge uttryck för sina kulturella värderingar 10. Med roller avses en människas position i hemmet, i arbetet och samhället i stort. När en person förmår utföra en aktivitet i enlighet med aktivitetens svårighetsgrad i den omgivande miljön samt klarar av att agera och interagera på lämpligt sätt i varje situation, då äger personen i fråga god aktivitetsförmåga, säger Hagedorn (1997) 11 Uppenbarligen hänför sig aktivitet i aktivitetsförmåga till vilken aktivitet som helst. Om en person klarar av att cykla eller meta abborre i den omgivande miljö där cyklandet eller abborrmetandet äger rum samt därtill kan agera och interagera på lämpligt sätt i varje situation som uppstår när hon cyklar eller metar abborre, då har hon god aktivitetsförmåga, enligt Hagedorn. Det visar att aktivitetsförmåga är ett oerhört mycket bredare och rymligare begrepp än arbetsförmåga. En mellanstation i deltagarens rehabiliteringsprocess I standardverket Total rehabilitation slår Wright (1980) 12 fast vissa principer, som har vunnit mark i internationella rehabiliteringstrender under åttio- och nittiotalet, där rehabilitering skall ses som en process och inte som ett antal lösryckta åtgärder. Utifrån ett GEVALIS Vuxna perspektiv skall deltagarens rehabilitering inte ses som fragmentariska händelser i avsaknad av inre sammanhang utan som en process på väg mot mellanstationen aktivitetsförmåga, som i ett längre löp kan leda till arbetsträning och arbetsförmåga samt som slutstation egen försörjning. En människas rehabilitering efter sjukdom är en kedja av urskiljbara händelser som inte får vara fragmentariska utan måste ingå i ett sammanhängande helhetsperspektiv. Det går inte att hoppa över delar för att få ett snabbare händelseförlopp, dvs. det går inte att gå ifrån sjukt till friskt eller ha en långvarig bortavaro från arbetsmarknaden utan att först lokalisera och få stöd med att hitta sina resurser (handlingsutrymme och rollskapande) på en station mellan den medicinska och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (an intermediate step). GEVALIS Vuxna har ett uppdrag att deltagaren skall ha en varaktig aktivitetsförmåga på tio timmar per vecka, när deltagaren skrivs ut efter sexton veckor, för att därefter kunna tillgodogöra sig Arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda deltagaren arbetslivsinriktad rehabilitering. Aktivitetsförmåga i Projekt GEVALIS Vuxna är således inte knutet till vad som betraktas som aktivitetsförmåga inom vetenskapen för arbetsterapi där ADL (allmän daglig livsföring) har stort utrymme. Aktivitetsförmågan för deltagare i GE- VALIS Vuxna kan heller inte betraktas utifrån Försäkringskassans medicinska perspektiv som har en samsyn med vad som beskrivs här ovan. 10 Hagedorn R, 1995, Occupational Therapy Perspectives and Processes. New York: Churchill Livingstone 11 Hagedorn R, 1997, Foundations for practice in Occupational Therapy. New York: Churchill Livingstone 12 Wright George Nelson, 1980, Total rehabilitation. Boston: Little Brown an company. 13

14 Utifrån den teoretiska beskrivningen av vad aktivitetsförmåga är, och vad Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens tolkningar och förväntningar på en deltagares aktivitetsförmåga är, så måste slutsats och utgångspunkt i Projekt GE- VALIS Vuxna vara att en deltagare förväntas delta i aktiviteter utanför hemmet i minst tio timmar. Aktiviteterna utanför hemmet i GEVALIS Vuxna måste vara meningsfulla och önskade av deltagaren. Det skall vara meningsfulla aktiviteter i bemärkelsen att de kräver tanke och energi och är riktade mot ett planerat mål eller ett önskat mål. Vidare skall inte ökad aktivitetsförmåga förknippas med att arbetspröva, vilket ligger steget efter aktivitetsträning. Därmed bör sägas att deltagaren under sin aktivitetsträning inte bör praktisera i ett arbete då detta tillhör perioden efter GEVALIS Vuxna. Det innebär att en GEVALIS Vuxna deltagare måste i minst 10 timmar per vecka ingå i någon form av gruppaktiviteter tillsammans med andra deltagare. Bland de aktiviteter som utförs i grupp märks: sociala verksamheter som exempelvis att laga mat, göra utflykter till olika kulturella platser, och besöka en verkstad för måleri. friskvårds- och hälsoverksamheter som exempelvis promenader, gymträning, simning, temadiskussioner kring mat och hälsa, massage mm. inhämtande av omvärldsinformation via exempelvis studiebesök i grupp på bibliotek, information i grupp från konsumentvägledare och information i grupp från arbetsförmedlingen e.dyl. informationsinhämtning om eventuell framtida sysselsättning genom exempelvis gruppvisa studiebesök på arbetsplatser, prövodagar på arbetsplatser eller i skola, författande av en CV mm. För att aktivitetsförmågan skall kunna utgöra en grund för fortsatt rehabilitering inom ramen för de offentliga organisationernas arbetslivsinriktade rehabiliteringsverksamheter har vi inom utvärderingsnätverket beslutat att deltagaren ska ha deltagit i de nyss nämnda aktiviteterna i minst 8 av de 16 erbjudna veckorna i GEVALIS Vuxna. 13 Projektbeskrivningens metodförslag Enligt projektbeskrivningen ska coacher under sexton veckor erbjuda deltagarna en aktivitetsrehabilitering i någon av kommunerna Essunga, Götene, Lidköping, Skara eller Vara. I samband med erbjudande om aktivitetsrehabilitering skall dessa 13 SoF Västra Skaraborg har under tre år bedrivit ett metodutvecklingsprojekt för att bedöma en deltagares arbetsförmåga. Efter en fas av kartläggning och fördjupad utredning skall deltagaren arbetspröva i 8 veckor i reell arbetsmiljö. Under dessa veckor prövas deltagaren och därefter bedöms vilka förmågor deltagaren har. Vi menar att på samma sätt kan också aktivitetsförmågan bedömas. Kan deltagaren i GEVALIS Vuxna delta i gruppaktiviteter om minst 10 timmar i 8 veckor anses det vara möjligt för deltagaren att kunna gå vidare i arbetslivsinriktad rehabilitering inom Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet eller genom handlingsplanssamverkan ordinarie samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen 14

15 coacher stödja och medverka till att varje deltagare blir delaktig i utformandet av en egen individuell handlingsplan för att gynna en positiv aktivitetsrehabiliteringsprocess. Detta är till för att hos varje deltagare skapa både lust och empowerment dvs. att deltagaren skall kunna eller våga ta makten över sitt eget liv. Arbetet i projektet skall således präglas av ett lösningsfokuserat synsätt där deltagarens egna initiativ skall uppmuntras för att stärka självkänslan. Aktivitetsrehabiliteringens fokus läggs på det friska och arbetet skall inriktas på att ta tillvara varje deltagares resurser. Övergripande skall samtliga basverksamheter i kommunerna göra: En utförlig kartläggning för att deltagaren skall se sina möjligheter och därmed ges möjligheter till en ökad självkännedom vilket kan generera ett bättre självförtroende som i sin tur kan resultera i att deltagaren vågar ha en framtidstro. Därtill skall basverksamheterna ägna sig åt följande: förmå rehabiliterings coacherna att lyhört och respektfullt bemöta deltagarna; verka för att det efter introduktionsperioden följer daglig individuell närvaro i projektet; se till att coacherna ägnar mycket tid och kraft åt motiverande samtal, både informella och formella; främja återkommande inslag i verksamheten såsom exempelvis frukost eller lunch som matlagningsaktivitet, personlig coachning, friskvård, samhällsorientering, kultur och studiebesök på arbetsplatser samt verka för att verksamheten, så långt det går, anpassas efter deltagarnas behov och önskemål i god demokratisk anda. De arbetsmetoder som är angivna i projektbeskrivningen stämmer väl överens med de teoretiska beskrivningar om aktivitetsförmåga och hur den skall stärkas för enskilda människor. De horisontella värdena; jämställdhet, funktionsnedsättning och etnicitet Syftet med aktiviterna i GEVALIS Vuxna är att deltagarna ska uppnå minst 10 timmars aktivitetsförmåga per vecka. Det är projektets huvudsyfte och kan betraktas som ett vertikalt mål. I sin strävande efter uppfyllelse av detta vertikala mål ska verksamheterna i GEVALIS Vuxna beakta tre horisontella mål, nämligen: jämställdhet, etnicitet och funktionsnedsättning. Horisontella mål ska integreras i alla möjliga offentliga verksamheter och GEVALIS Vuxna är inget undantag. 15

16 Målet jämställdhet (equity) ska inte förväxlas med jämlikhet (equality). Jämlikhet handlar om alla människors lika värde oavsett ekonomisk ställning, politisk uppfattning, roll i offentliga sektorn eller i näringslivet, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Jämställdhet däremot handlar endast om jämlikhet mellan könen. Skälet till att jämställdhet skall integreras är följande: Rättvisefråga Samhällsekonomiskt nödvändigt Kvalitetsfaktor Systemförändring Jämställdhetsarbetet går således från sitt sidospår till en huvudfåra: Olika förhållanden och villkor för kvinnor och män ska synliggöras. Varje fråga som berör individer ska prövas ur ett jämställdhetsperspektiv. Konsekvenser av hur förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall analyseras. De jämställdhetspolitiska målen kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv skall beaktas. En jämn fördelning av makt och inflytande mellan män och kvinnor ska eftersträvas. Ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor ska eftersträvas. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor skall upphöra. Jämställdhetsintegrering innebär (om)organisering, förbättring, utveckling och utvärdering av beslutsprocesser, så att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet (Europarådets definition). Framgångsfaktorer för jämställdhetsarbetet: Mandat ett klart uttalat stöd från projektledning/styrgrupp/chef är en förutsättning. Förankring vad, varför och hur skall tydligt framgå för samtliga medarbetare i projektet. 16

17 Kunskap jämställdhet är en kunskapsfråga, se till att denna kunskap finns representerad. Resurser avsätt resurser, nya rutiner kräver nya resurser. Handlingsplan vem gör vad, när och på vilket sätt? Vem följer upp och när? Realistiska förväntningar allt långsiktigt förbättringsarbete kräver tid och energi. Funktionsnedsättning handlar generellt om begreppet tillgänglighet för att beskriva vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor som andra. Det handlar bland annat om att kunna ta sig fram och att kunna delta i verksamheter. Tillgänglighet är kopplad till rättigheten att alla kvinnor och män oavsett funktionsförmåga ska kunna ta del av vad samhället har att erbjuda: information, kunskap, utbildning, arbete och så vidare. Tillgänglighet handlar om att något ska bli tillgängligt. Med tillgänglighetsbegreppet följer även ett språkbruk och beteende som skapar goda relationer med människor oavsett funktionsförmåga. Det har exempelvis tagit lång tid att gå från ordet rullstolsbunden över till rullstolsburen och vidare till rullstolsanvändare. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning omfattar fyra integrerade delar: Fysisk tillgänglighet innebär att arbetsplatsen är så utformad att det är möjligt för alla att ta sig fram på ett enkelt sätt och fungera i arbetssituationen. Tillgänglig verksamhet handlar om hur vi förhåller oss till varandra, bemötande och arbetsmiljö. Genom förståelse, medvetenhet och kunskap skapas arbetsplatser där medarbetarna inte känner sig diskriminerade. Likheten med jämställdhetsintegrering är stor. Det är viktigt att tänka efter vad gäller tillgänglighet innan man planerar för sin projektverksamhet i programområde 1 och 2. Kommunikativ tillgänglighet - möjligheten att höra och delta i diskussioner bygger på att kommunikation möjliggörs. Det sker exempelvis genom teckentolkning, teleslinga och en god akustisk miljö. Tänk på att följa de riktlinjer som finns för att göra er webbplats tillgänglig. Ett intranät som är lätt att förstå och navigera i underlättar för alla. Den som har synnedsättning kan behöva en datamiljö med intranät som fungerar för talsyntes. Informativ tillgänglighet informationen måste vara utformad på ett sådant sätt att alla kan tillgodogöra sig den. Det kan till exempel innebära att informationsmaterial behöver finnas på flera olika media, exempelvis som inläst, i storstilt, i punktskrift eller som lättläst. Dessa alternativa 17

18 format presenteras lämpligtvis på en tillgänglig webbplats (ESF Handledning i tillgänglighet Dnr ). Etnicitet - tillhörigheten till viss ethnos, betyder tillhörighet till en grupp av människor med gemensamt ursprung och egenskaper. Förhållandet mellan etniska grupper bör förstås som sociala processer. Etnicitet har därmed att göra med social klassificering och grupprelationer. Vidare betyder etnicitet olika mycket i olika kontexter liksom i olika historiska skeenden. Genom betoningen av gruppers ömsesidiga sociala och kulturella identifikation och av identifikationernas föränderlighet understryks också sambandet mellan etnicitet och politisk-ekonomiska förhållanden. En grupps etniska identitet kan t.ex. förstärkas genom upplevelsen av ojämlika ekonomiska och politiska förhållanden inom t.ex. en nationalstat, genom känsla av utanförskap osv. Om en specifik grupp har sämre tillgång till ekonomiska och/eller politiska resurser än andra grupper inom samma samhälle, tenderar den etniska gruppidentiteten att förstärkas. Värdegrundsarbete för Projekt GEVALIS Vuxna Syftet med att arbeta med värdegrundsfrågan är att en gemensam värdegrund kan bidra till en bättre samverkan mellan de olika delarna i projektorganisationen gentemot deltagarna. Ett andra syfte är att en gemensam värdegrund förtydligar de mål och visioner som Projekt GEVALIS Vuxna står för och därigenom uppnås förhoppningsvis ett större ansvarstagande och motivation bland projektets medarbetare. Ett sista skäl är att den gemensamma värdegrunden skall stärka projektets identitet och legitimitet genom en god självbild och tillämpas som utgångspunkt för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete. Arbetet med värdegrundsfrågan kommer att fortsätta inom projektet. I det första arbetet med en gemensam värdegrund för Projekt GEVALIS Vuxna som helhet har gruppen enats om följande begrepp: Delaktighet, deltagande och inflytande För att realisera dessa värden behöver vi arbeta med: Främja deltagarens styrkor Empowerment - vilket skall förstås genom att deltagaren tar sin egen makt att deltagaren kan ge Struktur i flexibilitet Respektera olikheter Möta personen där den befinner sig Väljer själva vad de vill säga respektera det 18

19 Lyssna Små realistiska mål Öppenhet deltagare formar sin process Värdegrunden för jämställdhetsarbetet: Rätten att vara olika För att realisera värdegrunden behöver vi arbeta med: Inte göra åtskillnad mellan kvinnor och män i det dagliga arbetet och inte ha mannen som norm. Värdegrunden för självvärderingsarbetet: Självkritiskt lärande För att realisera värdegrunden behöver vi arbeta med: Vara ärliga, reflektera över vad vi gjort Vara öppna Lösningsorienterande reflektion 19

20 2. Integrerad intressentutvärdering som självvärdering Det finns en missuppfattning ute i samhället och bland centrala aktörer att utvärdering måste vara extern. Den ska utföras av forskare eller alternativt oberoende konsulter. Utvärderarna ska vara oberoende av den verksamhet som studeras. Något ligger det i denna uppfattning. Om utvärderingen innebär en kontroll från en överordnads sida av en underordnad bör den inte utföras av den underordnade själv. Annorlunda ställer sig saken om syftet är främjande eller entydigt lärande. Då bör coacherna i den verksamhet som ska främjas själva göra utvärderingen. Utvärderingen kan då t.o.m. utföras som självvärdering. Den blir i så fall intern så till den milda grad att berörd personal och deltagare utvärderar sig själv. Projekt GEVALIS Vuxna har valt upplägget strukturerad självvärdering. Valet betingas av att det finns ett behov av metodutveckling i självvärdering (intern utvärdering) inom SoF Västra Skaraborg. Även regionalt och nationellt finns ett intresse för självvärdering som tillnärmelse i projektverksamheter, som ålagts krav på uppföljning och utvärdering. Eftersom Projekt GEVALIS Vuxna delfinansieras av Europeiska Socialfonden, kan det även finnas ett europeiskt intresse av ny kunskap om metoder för självvärdering. Att välja självvärdering framför att anlita externa utvärderare beror således på utvärderandets övergripande syfte. Om det övergripande syftet är kontroll och ansvarsutkrävande bör utvärderingen utföras av externa utvärderare. Om däremot det övergripande syftet är lärande eller utveckling är självvärdering på sin plats. I GEVALIS Vuxna är utvärderingssyftet lärande. Därför är självvärdering på sin plats. Ett utvärderingsnätverk av självvärderingstyp som är kopplat parallellt med utvecklingen och arbetet i projektet, kan snabbare återföra resultat och analyser till de pågående verksamheterna. Därigenom befordras främjande och lärande. Utvärderingsnätverket: en intressentmodell Utvärderingen är tillsatt av projektägaren själv, SoF Västra Skaraborg. Den drivs som ett eget projekt parallellt med verksamheten i GEVALIS Vuxna. Samtidigt är den också starkt integrerad i den verksamhet som ska utvärderas. I grunden är utvärderingen uppbyggd enligt intressentmodellen. Janet Wohlfarth, förbundschef i SoF Västra Skaraborg, är nätverkets ordförande, sammankallande och drivande kraft. I sin egenskap av projektledare för GEVALIS Vuxna och förbundschef i SoF Västra Skaraborg företräder hon projektägarna. Det finns fem andra personer i utvärderingsnätverket som kan sägas företräda andra intressen och intressentgrupper eller i vart fall kan antas ha privilegierad kunskap om olika inslag i projektet. Birgitta Lindberg är rehabcoach på halvtid i Essunga kommun. Därtill är hon projektsamordnare för hela GEVALIS Vuxna. Hon kan därför sägas representera två roller i GEVALIS Vuxna. Zelma Fors, fil dr 20

21 i psykologi och legitimerad psykolog, fungerar i GEVALIS Vuxna som handledare av coachnätverket. Ulrika Gardtman är chef för sektionen Integration, Försörjningsstöd och Arbetsmarknad i Vara kommun och kan ses som företrädare för arbetsmarknadsfrågor bland remitterande myndigheter. Erik Kvarndal som är ledamot i Samordningsförbundets styrelse och samtidigt omsorgsnämndens ordförande i Skara kommun kan ses som företrädare för projektägaren Samordningsförbundet samt för den sociala sidan bland remitterande myndigheter. Han har ingått i nätverket sedan 1 januari Elisabeth Gilbertsson är processtödjare i SoF Västra Skaraborg; i GEVALIS Vuxna har hon ett särskilt ansvar för frågor som rör vad som ska hända med deltagarna sedan de lämnat GEVALIS. Evert Vedung, slutligen, är inte intressent i GEVALIS Vuxna utan inkallad som utomstående specialist på utvärdering. Hans uppdrag är att bidra till utvecklingen av ansatsen strukturerad självvärdering samt att ge handledning i praktiskt självvärderingsarbete. Utvärderingsnätverket ska stå för en kritisk och allsidig värdering av hur Projekt GEVALIS Vuxna uppnår sina vertikala mål samtidigt som verksamheten beaktar de horisontella värdena jämställdhet, etnicitet och funktionsnedsättning. I utvärderingsnätverket bör det finnas människor med goda insikter i rehabiliteringsprocesser och god inblick i projektaktiviteterna från såväl insidan, som utsidan. Det är också viktigt med personer som behärskar dokumentation samt har teoretiska kunskaper om och praktiska erfarenheter av utvärdering. Det bör också finnas människor med vana, vilja och förmåga att skriva. Nätverkets medlemmar bör träffas kontinuerligt. Från starten har utvärderarna under 2010 samlats fem gånger, varav två gånger efter lärandekonferenser med samtliga chefer och medarbetare. Nätverket bygger sin utvärdering på material som rapporteras in från alla självvärderingar. Nätverket ska föra samman fragment som kommer att finnas i rapporteringen från de fem delprojekten i GEVALIS Vuxna till en strukturerad helhet, en gestalt. Nätverket ska aggregera upp informationsbitar till en högre generalitetsnivå. Abduktion kan detta kallas. Det uppaggregerade kan sedan anknytas till liknande iakttagelser i litteraturen. Hur det hela är tänkt att gå till framgår närmare av ett särskilt avsnitt längre fram i detta kapitel. Nätverket ska svara för en årlig rapport till ESF-rådet och SoF Västra Skaraborg samt en slutrapport till ESF-rådet och SoF Västra Skaraborg senast i mars Tanken är också att återföra resultat och analys till projektets samtliga medarbetare och chefer för att på sätt göra GEVALIS Vuxna till en lärande organisation. Nätverket arrangerar därför en årligen återkommande lärandekonferens som blir ett forum för dialog och eventuella kursändringar i projektet. Under 2010 har alla samlats till en uppstartskonferens och en lärandekonferens. Syftet med den strukturerade självvärderingsmetoden är flerfaldigt. De ska både kvalitetssäkra och effektivisera arbetet i det utvärderade projektet. Den ska också uppfylla de båda finansiärernas krav på uppföljning och utvärdering. Den ska lägga en grund för strategisk påverkan på fortsatt projektarbete inom ESF rådets domän. 21

22 Att få struktur på utvärderingsarbetet Utvärderingsgruppen inledde med att formulera syftet med den rehabiliteringssatsning som skall utvärderas och satsningens generella huvudmetod för att uppnå detta syfte. Utvärderingsnätverket enades om att formulera ändamålet på följande sätt: Projekt GEVALIS Vuxna skall i samverkan mellan fyra parter (metod) och på basis av deltagarnas egna behov åstadkomma en ökad aktivitetsförmåga (vertikal effekt) hos deltagarna på minst tio timmar per vecka och samtidigt beakta de horisontella värdena jämställdhet, etnicitet och funktionshinder. Uppenbarligen är det så att samverkan mellan fyra parter för att åstadkomma aktivitetsförmåga hos deltagarna är den grundläggande uppgiften för satsningen. De tre horisontella värdena jämställdhet, etnicitet och funktionshinder är också viktiga. Men utvärderingsnätverket har enats om att de tycks vara underordnade samverkan för att nå aktivitetsförmåga, ty de ska enbart beaktas under det fundamentala arbetet med att samverka för aktivitetsförmåga. Den idealtypiska formulering som här presenterats innehåller några nyckelord, som kräver en viss utredning. Vi tänker på uttryck som aktivitetsförmåga, samverkan mellan fyra parter och att samverkan mellan fyra parter ska åstadkomma denna aktivitetsförmåga. Vi tänker också på termerna jämställdhet, etnicitet och funktionshinder. Låt oss börja med den första trion av ord: aktivitetsförmåga, samverkan mellan fyra parter, samt samverkan mellan fyra parter ska åstadkomma aktivitetsförmåga. Vi ställer upp den första trion i punktform. 1. Aktivitetsförmåga 1.1. Vad står detta ord egentligen för? 1.2. Varför är aktivitetsförmåga viktigt? 1.3. Vad syftar projektet på när vi säger att deltagare skall ha en ökad aktivitetsförmåga vid avslut? 1.4. Vad händer med människorna när de får aktivitetsförmåga? 2. Samverkan 2.1. Samverkan vad är det? 2.2. Hur går det till när samverkan leder till aktivitetsförmåga? 2.3. Vad är det för mekanismer i samverkan som leder till att deltagarnas insikt förändras angående sin aktivitetsförmåga? 2.4. Vilka är de verksamma mekanismerna när samverkan leder till ökad aktivitetsförmåga? 3. Jämställdhet 3.1. Jämställdhet syftar på relationen mellan kvinnor och män 22

23 4. Etnicitet 4.1. Etnicitet syftar på förhållandet till människor med utländsk bakgrund 5. Funktionshinder 5.1. Funktionshinder syftar på förhållandet till människor med funktionsnedsättningar. Att få struktur på utvärderingen av projektarbetet När nätverket hade enats om vilka frågeställningar som behövde besvaras för att i ett senare skede kunna belysa och beskriva arbetet i projektet, så växte en början till en utvärderingsmall fram. Fallet GEVALIS Vuxna Sker varje år 1. Ingångsdata typ 1: Deltagarens självskattning av sin aktivitetsförmåga utanför hemmet. 2. Ingångsdata typ 2: Bedömningar av deltagarnas aktivitetsförmåga från ordinarie myndigheter 3. Loggbok förd av rehabcoacher 4. Ifyllning av strukturerat aktivitetsschema 5. Lägesbeskrivning 6. Utgångsenkät till deltagare 7. Årlig rapport 8. Lärandekonferens 9. Intervjuer med linjechefer 10. Efterintervju 1 med deltagarna 11. Efterintervju 2 med deltagarna 12. Slutrapport år tre. Idealt sett bör ett tidigt logiskt steg i en utvärdering vara att skaffa fram ingångsdata på den eller de faktorer som interventionen önskar påverka. Inom GEVALIS Vuxna är det deltagarnas aktivitetsförmåga som ska påverkas. Genom att delta i projektet ska individerna i målgruppen komma upp i minst 10 timmars aktivitetsförmåga per vecka. Utvärderingen av GEVALIS Vuxna är tänkt att få tillgång till dessa ingångsdata på två sätt: genom deltagarnas självskattning av egen aktivitetsförmåga och genom ordinarie remitterande myndigheters redan föreliggande bedömningar av varje deltagares aktivitetsförmåga. 1. Ingångsdata typ 1. Deltagarenkät för deltagarnas självskattning av sin aktivitetsförmåga utanför hemmet För att få fram ingångsdata beträffande varje deltagares aktivitetsförmåga utanför hemmet. Dessa ingångsdata ska ligga på individnivå, d.v.s. vi vill veta varje deltagares aktivitetsförmåga i och utanför hemmet omedelbart innan GEVALIS startar. Deltagarnas aktivitetsförmåga i hemmet bedöms såsom ADL (allmän daglig livs- 23

24 föring). Projektet fokuserar på att ta reda på vad deltagaren klarar av i aktiviteter utanför hemmet. Deltagarna ombeds göra en självskattning av sin aktivitetsförmåga på en skala av sju punkter. En funktionär från GEVALIS, t.ex. en coach, är närvarande i rummet där deltagarna fyller i enkäten och svarar på deltagarnas frågor om enkätens innehåll (se bilaga 1). 2. Ingångsdata typ 2. Bedömningar av deltagarnas aktivitetsförmåga från ordinarie myndigheter För att få fram ingångsdata beträffande varje deltagares aktivitetsförmåga. Även dessa ingångsdata ligger på individnivå, dvs. de visar varje enskild deltagares aktivitetsförmåga omedelbart innan GEVALIS Vuxna startar. Vi tänker använda de remitterande myndigheternas uppskattning av deltagarnas aktivitetsförmåga i samband med att de remitterades till GEVALIS Vuxna. De remitterande myndigheternas (Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens, kommunernas socialtjänsts) uppskattning är olika konstruerade. Vi försöker alltså fånga aktivitetsförmågan hos deltagarna på två sätt: dels genom att de själva uppskattar vilken aktivitetsförmåga de har och dels genom att myndigheterna har uppskattat deras aktivitetsförmåga när de remitteras till GE- VALIS. Detta är datatriangulering. Utvärderaren använder sig av två typer av data för att mäta samma sak. 3. Loggbok för varje delprojekt förd av rehabcoach Inom GEVALIS Vuxna är deltagarna tänkta att öka sin aktivitetsförmåga genom de aktiviteter som erbjuds inom projektet. För att få överblick över dessa krävs dokumentation. Rehabcoacherna ska föra en loggbok över sina aktiviteter. Det ska finnas en loggbok för varje delprojekt dvs. en för vart och ett av delprojekten i Essunga, Götene, Lidköpings, Skara och Vara kommuner. Idealt sett ska den föras för varje dag som en dagbok eller minnesanteckning. Rehabcoacherna bör skriva in sina noteringar varje dag. Som ett minimum bör den skrivas in en gång i veckan men avse de dagar då aktivitet pågått i projektet. I loggboken ska alltså coachens aktiviteter stå i centrum. Den ska innehålla hur man som coach närmar sig deltagaren och coachens arbetsprocess inklusive förbättringar i den. Den ska också visa att och hur coachen reflekterar över sin egen verksamhet. Att man professionaliserar sig själv. Loggboken tillhör uteslutande coachen. Den skall inte sändas till utvärderingsnätverket. Den skall inte redovisas till linjechefer. Den skall helt och fullt ut vara ett privat arbetsdokument. Däremot skall den bevaras så länge GEVALIS Vuxna pågår. Den skall inte successivt förstöras. Det kan nämligen hända att projektledaren någon gång behöver fråga coachen i fråga om någon sak. Och för att besvara sådana uppdykande frågor kan det bli värdefullt för coachen att ha tillgång till loggboken. Poängen med loggboken är att ge coacherna ett material som kan tjäna som ett av flera underlag vid deras utformande av en tillbakarapporterande lägesbeskrivning för varje kvartal (se punkt 5 nedan). 4. Ifyllning av strukturerat aktivitetsschema (rehabcoacher) Ett aktivitetsschema har utarbetats inom utvärderingsnätverket. Det är uppdelat på Inskrivningsfasen (i GEVALIS Vuxna) och Utskrivningsfasen (ur GEVALIS 24

25 Vuxna). Däremellan ligger Aktivitetsfasen (i GEVALIS Vuxna). Tanken är att coacherna ska fylla i ett sådant schema för varje deltagare i GEVALIS Vuxna (se bilaga 2). Data som erhålls genom dessa aktivitetsscheman ligger således på individnivå. Aktivitetsscheman skall sändas in till projektägaren. De skall också bevaras hos coacherna. 5. Lägesbeskrivning (rehabcoacher) Rehabcoacherna ska tillsammans i varje delprojekt göra en lägesbeskrivning för varje kvartal. Lägesbeskrivning ska innehålla data om gruppen, dvs. informationen ska ligga på gruppnivå. Lägesbeskrivningen ska sändas till ledningen för projekt GEVALIS Vuxna samt naturligtvis också bevaras hos coacherna. Underlaget för en sådan lägesbeskrivning utgörs av loggboken, men även aktivitetsschemana och, i förekommande fall, coachernas egna kalendrar. Innehållet i lägesbeskrivningarna kan variera under projektets gång (se bilaga 3). 6. Utgångsenkät till deltagarna Denna deltagarenkät ska ge utgångsdata för varje individ som deltagit i projekt GEVALIS Vuxna. Den innehåller frågor om aktivitetsförmåga utanför hemmet. Vilken aktivitetsförmåga utanför hemmet uppskattar du att du själv har just nu? (se bilaga 4) 7. Årlig rapport På grundval av lägesrapporterna från coacherna ska projektledningen med bistånd av utvärderingsgruppen varje år vid årets slut producera en sammanfattande rapport som ska sändas till ESF-rådet. Den årliga rapporten kan disponeras enligt det mönster som lägesbeskrivningarna är disponerade efter. 8. Lärandekonferens Varje år i februari ordnas en lärandekonferens. Inbjudna är: coacher, linjechefer från styrgruppen, politiker från SoF Västra Skaraborg samt från de fem kommuner som ingår i SoF, utvärderingsgruppen. Vid konferenen diskuteras den årliga rapporten. Syftet är att alla deltagarna ska lära sig något. 9. Intervjuer med linjechefer - En mall för linjechefernas självvärdering Denna mall ska handla om två självvärderingsuppgifter: Samverkan och struktur för samverkan: Den ena uppgiften är att reflektera över samverkan i olika avseenden samt hur de lärdomar som kommer fram i samverkan skall kunna spridas och implementeras i moderorganisationerna. Den andra uppgiften är att reflektera över ESF-rådets skall-krav beträffande integrerad politik. Skall-kraven handlar om tre horisontella värden - jämställdhet, etnicitet och funktionshinder. Projektet ska integrera dessa mål i sin verksamhet. Hur det ska integreras i GEVALIS är en sak och hur detta ska åstadkomma strategisk påverkan i moderorganisationerna och där bortom är en annan. 25

26 Kunskapsspridning och strategisk påverkan, det ska tolkas inte bara som spridning utan även av implementering av lärdomar om samverkan i GEVALIS Vuxnas moderorganisationer samt i andra sammanhang helt utanför GEVALIS Vuxna. Som det nu är uppfinner man hjulet gång på gång. Projekt efter projekt gör erfarenheter men det finns ingen som tar tillvara dessa och för dem vidare i strategisk påverkan. Linjecheferna bör reflektera över det i sina självvärderingar. Arbetsmetoderna i stuprören bör utvecklas och förändras i riktning mot att samverka kring individer som faller mellan de etablerade stuprören. Detta är en nyckelformulering i GEVALIS-projektet. 10. Efterintervjuer med deltagarna Dessa intervjuer utförs sex månader efter det att deltagarna avslutat sin sejour i GEVALIS Vuxna. Berätta med egna ord vad som hänt med din aktivitetsförmåga sedan du avslutade din sejour i GEVALIS Vuxna! Berätta med egna ord hur du nu bedömer din aktivitetsförmåga! Detta är exempel på frågor som deltagarna ombeds reflektera kring. Administreras av GEVALIS Vuxnas processtödjare. 11. Efterintervjuer med deltagarna Dessa intervjuer utförs 12 månader efter det att deltagarna avslutat sin sejour i GEVALIS Vuxna. Berätta med egna ord vad som hänt med din aktivitetsförmåga sedan du avslutade din sejour i GEVALIS Vuxna! Berätta med egna ord hur du nu bedömer din aktivitetsförmåga! Detta exempel på frågor som deltagarna ombeds reflektera kring. Administreras av GEVALIS Vuxnas processtödjare. 12. Slutrapportering En slutrapport i skriftlig form ska sändas in till ESF-rådet senast tre månader efter projektet avslut. Deadline är med andra ord den 31 mars

27 3. Teoretiska reflektioner i det praktiska arbetet Zelma Fors har initialt arbetat med att ge den praktiska arbetsprocessen ett teoristöd för att öka förståelsen om vad som händer i processen mellan coach och deltagare. Hur kan man förstå det man kommer att göra? Inom projektet kan man utgå ifrån att deltagarna av någon anledning förlorat sin aktivitetsförmåga och syftet är att öka den. Den process under vilken man återhämtar aktivitetsförmåga kan förstås utifrån återhämtningsteorier s.k. recovery teorier. Ett annat teorispår kan vara det salutogena perspektivet under vilket man ökar sin hälsa genom att få en ökad känsla av sammanhang där livet blir begripligt, hanterbart och meningsfullt. I vårt samhälle anses aktivitetsförmåga som något normalt och i ett utvecklingsperspektiv så ökas den enskilda individens eget val av aktivitetsförmåga efter hand. Som vuxen antas man klara av aktivitet som rör den personliga sfären såväl som den offentliga, d.v.s. skola, utbildning och arbetsliv. Kriminalitet och missbruk innebär också aktiviteter även om de inte tillhör vad som värderas som normalt. Återhämtningsteorier I förordet till Jay Neugeborns bok Galenskap och återhämtning (1995) skriver psykiatrikern Johan Cullberg: Den läkande faktorn som återkommer är så gott som alltid en relation till någon person som visat tilltro och engagemang. Han beskriver också att de professionella ofta iakttar och observerar för att kunna diagnosticera patienten, medan patienten beskriver upplevelser av att inte bli förstådd samt känslor av ensamhet och skam. De anhöriga och medlevande beskriver känslor av skuld och hjälplöshet. Forskning om återhämtning från psykisk ohälsa som process har kommit igång under de senaste tjugo åren i Sverige och har sannolikt samband med att psykiatrireformen kom 1995 då det blev en uppdelning mellan sjukvårdens och kommunens insatser för brukare med psykisk ohälsa samt med framväxten av brukarorganisationer. Inom psykiatrin diagnosticeras de olika symtomen och en samlad bedömning av symtomen ger en diagnos. De olika sjukdomarna antas ha vissa kännetecken, förlopp och slutstadium. De olika sjukdomarna behandlas på olika sätt. Inom psykiatrin strävar man efter en medicinsk specialitet på naturvetenskaplig grund. Samspelet mellan den som diagnosticerar och den som blir diagnosticerad tillmäts ingen större betydelse. John Strauss har skrivit mycket om återhämtning. När han på 80-talet intervjuade patienter med psykisk ohälsa frågade en av patienterna honom varför han själv 27

28 inte frågar sig hur han själv gör för att hjälpa sig själv. Det är besvärande hur psykiatrin varit ouppmärksam på patienten, menar Strauss. I återhämtningsforskningen har samspelet mellan brukare och personal fokuserats. Definitioner av återhämtning William Anthony (1993) definierar återhämtning på följande sätt: Återhämtning är en djup personlig och unik förändringsprocess av attityder, känslor, mål och/eller roller. Det är ett sätt att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och konstruktivt liv även inom ramen för de begränsningar som sjukdomen ger. Återhämtning innebär att man skapar nya målsättningar och ny mening i sitt liv och om att växa förbi den katastrof den psykiatriska sjukdomen åsamkat. Topor och Borg (2008) 14 diskuterar olika definitioner på återhämtning och de påtalar att återhämtning från en svår psykisk störning handlar om en krävande utvecklingsprocess. De menar att det är mycket svårt att definiera återhämtning och refererar till olika försök att definiera. De exemplifierar Richard Warner (1986) som använde följande definition: 1. Återhämtning är frånvaro från inläggning under viss tid. 2. Social återhämtning är att brukaren klarar av sin sociala situation även om enstaka symtom finns kvar. 3. Fullständig återhämtning, d.v.s. total frånvaro av det som inom psykiatrin handlar om symtom. Topor och Borg använder återhämtningsbegreppet för att beskriva en process där flera olika faktorer spelar in. De betraktar mänskliga livsprocesser i ett socialt och i ett vardagsperspektiv, eftersom återhämtning från psykisk störning är en mänsklig utveckling under flera år som personen genomgår ensam och med andras hjälp. Författarna beskriver för- och nackdelar med begreppet återhämtning där fördelar med begreppet återhämtning är: 1. Det är inte knutet till någon profession. 2. Den betonar brukarens egen roll i hanteringen av de psykiska problemen. 3. Den saknar en entydig och mätbar definition och blir därmed svårare att inkludera i en professionell begreppsvärld. 14 Borg & Topor, 2008, Relationer som hjälper 28

29 Nackdelar med begreppet återhämtning är: 1. Den antyder att brukaren kommer tillbaka, att hon blir den person som hon en gång var. 2. Den kan ha en individualiserad inriktning, men återhämtning är en individuell och social/kollektiv process. 3. Den saknar en entydig och mätbar definition och blir därmed svårare att inkludera i en professionell begreppsvärld. Återhämtningsteorin är här tillämpad på psykisk ohälsa. Inom projektet kan man förvänta sig att det handlar både om fysisk och om psykisk ohälsa. J Strauss skriver att när han började tillämpa begreppet på psykisk ohälsa såg han en fördel med att man förväntas återhämta sig från fysisk ohälsa, vilket skulle var en fördel då begreppet tillämpas på psykisk ohälsa (ibid.). Återhämtning som process/vändpunkt Återhämtning är en process där det finns en punkt man utgår från, fortsätter och kommer till en vändpunkt eller till ett vägskäl, där man ändrar riktning mot något annat. Kanhända mot ett mål, kanhända mot något annat som inte är lika lätt att formulera. Lars Lerin, en av vår tids mest uppmärksammade målare, har haft en period med missbruk. Han beskriver sin process och sina målningar i böcker han skriver och på många av hans tavlor kan man läsa olika textremsor. Under en tid fanns Lerin hos Arvid på landet. Boken Det tysta köket börjar med att Astrid Thomsson klev av eftermiddagsbussen en varm slåtterdag Hon skulle vara hushållerska åt Arvid, som hämtade henne vid bussen. Lars beskriver när Astrid kommer in i lantköket, där hon blir stående och tittar runt. Astrid säger: Än finns inget att längta bort till och inget att fästa sig vid. Vägskälet vändpunkten är gestaltad. Stillheten i att vara är där. Jag tror att vi alla har varit vid dessa vägskäl, men det trista med oss människor är att vi är inne i så mycket annat så att vi inte med vår tanke formulerar i vilket vägskäl vi är eller har varit. De gånger vi verkligen är i en hopplös förtvivlan och inget kan bli värre, har vi enligt min egen tolkning en större chans att vara med i tanken. Enligt kris- och traumateorin kan vi prestera det vi aldrig trodde att vi kunde - jo, för att allt annat rensas ut och vi bara tänker på hur vi skall göra för att överleva. En vändpunkt beskrivs på många olika sätt. En del beskriver att det var en speciell händelse, ett möte med någon eller en rad olika händelser. John Strauss beskriver en vändpunkt ur en brukares inifrånperspektiv med tre olika stadier: 1. Under den lugna ytan; 2. Ett projekt ska förverkligas; 3. Bergsbestigningen. 29

30 Det första stadiet under den lugna ytan beskrivs som att man upplever att botten är nådd och inget värre kan inträffa. Man konstaterar att inget värre kan inträffa eftersom man är obotligt i botten. Det kan uppfattas som en trygghet eftersom man är övertygad om att inget värre kan hända och letar efter nya förhållningssätt. Även om det på ytan ser ut som om ingenting händer så är det i detta stadium det sker ett omfattande arbete med reflektion kring egna resurser och svagheter. Personer, både i det professionella och i anhörignätverket, blir viktiga faktorer i återhämtningsprocessen, just genom att de förstår att det till synes passiva tillståndet är en mycket aktiv och kreativ inre process. Strauss beskriver detta stadium som vistelsen i vedboden, d.v.s. man drar sig undan och prövar olika egna verktyg eller tränar sig på olika instrument. Risker i det stadiet är att coacherna driver på med olika mål och aktiviteter utifrån sina egna behov utan en adekvat bedömning av deltagarens. Det innebär att utifrånperspektivet, istället för inifrånperspektivet, blir rådande. Coacherna kan bli stressade av deltagarens inaktivitet. Det finns även en risk att mer aktiva insatser, såsom medicinering och tvång eller hot, kan sättas in. Coacherna bör finnas vid sidan av och vara med och pröva de olika alternativ som deltagaren delger. I det andra stadiet ett projekt förverkligas sker den egentliga vändpunkten och deltagaren börjar förverkliga sina planer, använda sina resurser och bli mer aktiv. Under den här perioden kan de tidigare symtomen förvärras för att ångesten ökar. Här finns också en risk att aktiva insatser från coacherna blir mer av det tidigare, d.v.s. hot, medicinering osv. Här är det extra viktigt att en dialog finns mellan coacherna och deltagaren för att kunna förverkliga planer och använda deltagarens resurser på det bästa sättet. Just här kan coachernas och det sociala nätverkets insatser bli mycket tydliga och kanske helt avgörande. I det tredje stadiet bergsbestigningen kommer förändringar att bli synliga och ofta inom ett visst område. Det är här coacherna kan få positiva erfarenheter. Risken här är att man som personal överskattar deltagarens kapacitet och ställer för stora krav så att man förlorar kontakten med deltagaren för tidigt. Här finns också risken att organisationens normer ställer krav som inte stämmer för den enskilda deltagaren. Strauss använder metaforen bergsbestigningen när man klättrar upp för ett berg så måste man att säkra en fot i marken innan man kan lyfta den andra osv.. Genom det tredje stadiet har en resa startat som egentligen inte har något slut. Förändringsprocessen - modifierad identitet Förändringsprocessen kan leda till en ny identitet och kräver ny inlärning. Det finns risk att man blir en före detta sjuk. I något avseende måste man bryta med sin före detta identitet. Den nya identiteten kan innefatta följande: erfarenhet att vara i sitt eget liv - välja och styra sitt liv upptäcka förändringar och införliva förbättringar i sitt liv upptäcka att man själv burit på problematiska föreställningar om sitt liv 30

31 återhämtningen kan också bli en besvikelse återhämtningen bekräftas inte av andra återhämtning kan förvandlas till en prestation även nätverket måste återhämta sig och se på nytt sätt på den som återhämtat sig Inom projektet kan det vara deltagarens erfarenhetsbaserade kunskap om sig själv som blir grunden i den nya identiteten. Vilka faktorer medverkar till en återhämtning? Från forskning om återhämtning avseende psykisk ohälsa gäller genomgående att brukaren har känt sig respekterad, sedd och hörd, d.v.s. vunnit sympati, fått empati och upplevt personkemi. Det finns inga metoder som passar alla. Det verkar vara något som går utöver det som brukaren förväntar sig. Ofta är det något som hon tidigare inte upplevt, en oväntad handling, som förmår bryta igenom känslan av hopplöshet. Det handlar om något som inte gjordes för alla andra brukare, d.v.s. insatser som speciellt riktades mot den aktuelle brukaren och ingen annan. Det handlar om något som coacherna gör för den aktuelle brukaren, något som coachen tog av sina egna krafter och resurser och erbjöd till brukaren. Coacherna behövde inte göra det utan det var motiverat av något i brukarens tillstånd. Coacherna såg något hos brukaren och något som brukaren inte trodde att han/hon hade, d.v.s. brukaren får en erfarenhet av att denne har ett värde i någon annans ögon. Individen blir utvald, d.v.s. accepterad som hon är det är kärnan i att bli respekterad, sedd och hörd. Handlingar och vardagliga händelser spelar en central roll. Att finnas kvar handlar om att man inte lämnar brukaren även om denne beter sig på ett sätt som vanligtvis innebär avvisning. Här handlar det om att uthärda och se detta i ett tidsmässigt sammanhållet perspektiv. Coacherna i deltagarens återhämtningsprocess blir förvaltare av hoppet eller det ställföreträdande hoppet. Här finns mycket av det lugn som är motsatsen till försök till kontroll och dominans av brukaren. Två aspekter i relationen mellan personal och deltagare är återkommande: Flexibilitet i tidsintensiteten följa rytmen i relationen, om man vet att man får tid inger det ett lugn. Det som inte tas upp nu kommer att tas upp senare. Det finns något lugnt och tryggt var inte orolig. 31

32 Att tala om saker vid rätt tillfälle - timing - kan vara avgörande. Om det finns en tillitsfull relation kan felaktig timing innebära att man återkommer kring frågan vid ett senare mer passande tillfälle. Samtalen utmärks av ett vardagligt och enkelt språk. Ömsesidighet i relationen - utmärks av man betonar likheterna mellan deltagaren och den professionella och visar respekt för varandra. I ett maktperspektiv innebär det att brukaren vet mest om sin egen livshistoria och sina symtom och att den professionella hjälper till att konstruera sammanhang där patienten inte mäktar med det. De professionella skall använda sig av brukarens kunskap som är unik. Det handlar om viktiga avvägningar där brukaren har rätt till sin integritet och eget självbestämmande. En annan avpassad professionalitet Topor skriver att den traditionella professionaliteten bygger på tankar om distans, neutralitet och lika bemötande för alla. Han ser återhämtningsprocessen som en utvecklingsprocess för brukaren och fokuserar på hur den mer traditionella innebörden av professionalitet behöver förändras och nyanseras, där professionalitet bör vila på personligt engagemang och olika insatser för olika personer. Den professionaliteten som bygger på närhet betecknas vanligtvis i termer av ram- och regelbrott samt som oprofessionell. Just detta förhållningssätt påtalas av många brukare som den faktor som varit väsentlig för deras återhämtning. Topor ställer frågan om inte det oprofessionella kan vara det högst professionella. Toper gör följande distinktioner mellan professionalitet som distans och som närhet: Professionalitet som distans Professionalitet som närhet Tid Given Förhandlingsbar Rum Bestämt Öppet Jag Neutralt Tydligt Relation Ensidig Ömsesidig 32

33 4. Det praktiska arbetet ur coachernas perspektiv Det kapitlet med dess avsnitt har hämtats från coachernas kvartalsvisa lägesbeskrivningar som gjorts av varje delprojekt med början den 30 juni Dessa beskrivningar har sedan sammanställts till en gemensam dokumentation om det praktiska arbetet. Uppstartsprocess Projekt GEVALIS Vuxna erbjöd från starten aktivitetsrehabilitering till människor mellan 25 och 54 år, som på grund av sjukdom varit långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden. Projektaktiviteterna har under hela tiden pågått 16 veckor för varje deltagare. Projektet startade i februari 2010 och kommer att avslutas den 31 december Deltagarna i projektet (ca 151 personer under 2010) har remitterats från tre håll: statliga Försäkringskassan område Skaraborg, introduktionsprogrammet hos statliga Arbetsförmedlingen samt de sociala myndigheterna i de fem deltagande kommunerna. De statliga organisationerna får endast remittera deltagare som är bosatta inom de fem deltagande kommunernas geografiska territorium. Projekt GEVALIS Vuxna blir i slutänden ett mångplatsprojekt, ty det bedrivs i form av lokala delprojekt i de fem kommunerna Essunga, Götene, Lidköping, Skara och Vara. Det ställer stora krav på sammanhållning, för i grunden handlar det fortfarande om ett projekt. Det finns sammanlagt 12 coacher anställda i GE- VALIS; dessutom har några resurspersoner gjort vissa timmar i några av delprojekten. Flera av coacherna jobbar deltid i projektet och flertalet har även andra uppdrag eller arbetsuppgifter inom respektive kommun. Syftet är att erbjuda kvalitetshöjande insatser som exempelvis stöd till självkännedom, struktur, motivation och personlig coachning med hög intensitet inför den senare erbjudna arbetsinriktade rehabiliteringen via handlingsplanssamverkan mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassa, Arbetsförmedlingen, eller inom kommunernas arbetsmarknadsenheter. En förändring från projektstarten har varit att åldersspannet för målgruppen i projektet har vidgats. GEVALIS Vuxna kan nu ta emot deltagare mellan 20 och 58 år, alltså inte bara mellan 25 och 54. GEVALIS har även breddat sin grupp av samarbetspartners så att vi nu kan ta in deltagare med aktivitetsstöd från introduktionsprogrammet eller jobb- och utvecklingsgarantin hos Arbetsförmedlingen. Detta innebär också att Arbetsförmedlingen kommer bli ytterligare en aktiv aktör i projektets styrgrupp och på konferenser och liknande. GEVALIS behöver i fortsättningen hitta goda former för överlämning och återkoppling med denna myndighet. 33

34 Inskrivningsfas Efter inskrivningssamtalen har coacherna genom enskilda samtal försökt kartlägga deltagarens tillgångar och brister. En målsättning vid inskrivningsarbetet är att ta reda på deltagarens mål och motivation samt deras intressen och resurser genom att vara goda lyssnare och hitta lösningar samt lyfta det positiva hos individen. Coacherna har erbjudit en individuell aktivitetsplan för deltagarna oavsett vilka möjligheter och förmågor de har haft. De har försökt möta deltagarnas behov och egna resurser med de resurser som projektet kan tillhandahålla. Man har också jobbat mycket med att skapa en hållbar struktur för verksamheten, där både coacherna själva och deltagarna får ut så mycket som möjligt av tiden. Coacherna upplever att det ibland är svårt att få ihop en fungerande grupp. Eftersom det remitteras in deltagare från tre olika myndigheter och coacherna inte vet särskilt mycket om personerna innan de träffas, kan deltagare med svåra psykiska diagnoser, missbruksproblem eller som är förenade med täta vänskaps- eller släktband hamna samma grupp. Coacherna försöker uppmärksamma detta i samband med inskrivningen och dryfta de problem som detta leder till med handläggarna i de remitterande myndigheterna. Det sker med andra ord en viss samverkan mellan coacher och handläggare redan i samband med inskrivning av deltagare i GEVALIS Vuxna. Coacherna upplever också att deltagarna deltar så mycket som de klarar av, ofta mer än vad både de själva och coacherna förväntar sig. Det gör att deltagarna är mer positivt inställda till ett aktivt deltagande då de inte känner att någon annan bestämmer över deras tid och ställer krav på dem. Aktivitetsfas Coacherna har arbetat mycket med att skapa en hållbar struktur så att både de själva och deltagarna ska få ut det mesta av tiden. Till en början lades alldeles för mycket tid ned på gruppverksamhet men; det har nu styrts upp så att coacherna känner sig mycket nöjda. Man har försökt tillmötesgå deltagarnas önskemål både vad gäller individuell verksamhet och gruppverksamhet. Verksamheten har också anpassats till individer som har det jobbigt att fungera i grupp. Det finns coacher som hoppas på att deltagarna skall kunna inspirera varandra vad gäller matlagning och kostvanor genom att tipsa varandra om olika maträtter som man sedan kan laga och avnjuta tillsammans. Förhoppningen är således att de skall uppstå samverkan mellan deltagarna inbördes, inte bara mellan coacher och deltagare. Coacherna stöttar flera av deltagarna i deras kontakter med bl.a. läkare, vuxenpsykiatrin, socialpsykiatrin, Utväg (kvinnojour), kommunens beroendeteam etc. Detta blir på ett naturligt sätt en möjlighet för coacherna att lära sig om vilka andra verksamheter som kan hjälpa deltagarna samt att andra verksamheter får en inblick i vad GEVALIS Vuxna innebär för individen. Coacherna drar alltså in myndigheter som står utanför GEVALIS i samverkan med GEVALIS. Individuell tid På det individuella planet handlar det mycket om samtal med enskilda personer och träning av deltagarna på att vistas i nya miljöer. 34

35 Normalt har coacherna enskilda samtal med varje deltagare ungefär varannan vecka för att kunna följa dem i deras process från inaktivitet till aktivitet. Coacherna erbjuder även samtal oftare med de deltagare som önskar en tätare kontakt. Vid samtalen går man kort igenom vad de ägnat sig åt för aktiviteter, hur det fungerar i gruppen, vad de önskar framöver i verksamheten, om det är något bekymmer som de vill ha hjälp med och så vidare. Grupprocess Gruppdynamik uppstår då deltagare träffas i en social samvaro. När det gäller val av aktiviteter försöker coacherna tillgodose deltagarnas önskemål både individuellt och i gruppverksamhet. För tillfället har delprojekten gruppverksamhet ca tre dagar i veckan (ca 12 till 15 timmar), vilket ger möjligheter till minst tio timmars gruppaktivitet. En gruppaktivitet som är återkommande är att laga lunch eller frukost, tillsammans med de deltagare som vill och kan, åtminstone en gång per vecka. Ett par gånger per vecka brukar coacher och deltagare åka ut på någon utflykt, göra någon aktivitet (ofta en promenad) och ta en fika eller äta lunch på café/restaurang tillsammans. Coacherna upplever att miljöombytet är en viktig del i rehabiliteringsprocessen där både deltagare och coacher kommer varandra närmare när man gör eller upplever saker tillsammans. Det är också viktigt att utnyttja årstiden till att ta sig ut och uppleva saker i omgivningen utanför GEVALIS lokaler på orten. Delprojekten har gjort flera olika studiebesök i grupp och även individuellt. En del av studiebesöken eller gruppaktiviteterna handlar om att ta reda på vad som finns på den ort deltagaren bor på eller i närområdet bland annat i syfte om att deltagarna ska börja reflektera över vad man behöver ha av omvärldskunskap för att skapa sig ett gott liv. Några exempel på gruppaktiviteter: Vi har varit på Kinnekulle där vi har promenerat och ätit lunch. Vi har varit på Magnolia visningsträdgård i Nossebro med några deltagare som är intresserade av växter. Vi har varit i Falköping på Mössebergs djurpark. Trivseln har varit hög i projektet och gruppen, vilket medfört att deltagarna haft hög närvaro och ställt upp på och uppskattat de aktiviteter projektet kunnat erbjuda. Deltagarens aktiviteter GEVALIS Vuxna bygger på filosofin att det inte är coacherna enbart som gör insatser; även deltagarna ska göra insatser för att ta kommandot över sina liv. Genom eget agerande ska deltagarna bli delaktiga i sina egna utvecklingsprocesser. Här nedan följer ett urval av aktiviteter som använts för att träna upp deltagarnas aktivitetsförmåga: 35

36 Praktiska aktiviteter Cykelreparationer Hitta praktikplatser Deltagarna har ägnat sig åt akrylmålning Handarbete i form av stickning och lappteknik Sociala aktiviteter Stöd för att möta sina fobier t.ex. genom att åka buss Stöd för att boka tid hos läkare Stöd för att ansöka om brottsofferhjälp för t.ex. kvinnor som har misshandlats eller varit utsatta för andra brott Luncha och fika tillsammans på olika restauranger och caféer Besök på Osterian i Falköping Gemensam tillagning av frukost och lunch Se på film och därefter diskutera kring innehållet kopplat till deltagarnas liv Utbildning och omvärldsinformation Använt datorn till körkortsutbildning och informationssökning Haft besök av en kvinna som arbetar med väntjänst här i Götene. Elisabeth Gilbertsson har varit här och informerat om vad samhället erbjuder för stöd efter tiden i GEVALIS Vuxna. Haft tema kring mat, livsstil och hälsa. Besökt Lärcentrum kommunalt centrum för vuxnas lärande Har fått info om folkhögskola Besök på biblioteket med information om vad de kan erbjuda i verksamheter Besök av konsumentvägledare och med information om vilka rättigheter eller skyldigheter man har som konsument Besökt arbetsplatser utifrån de olika deltagarnas önskemål och behov Ordnat målarkurs med konstnär som ledare. Studiebesök på Hästkliniken Lyssnat på föreläsning Jag AB Studiefrämjandet har varit på besök och informerat om sitt utbud Kulturella aktiviteter På det kulturella och sociala planet har vi arbetat mycket med att vistas i nya miljöer och vara på platser med andra okända personer, genom att t.ex. gå på museer Guidad tur på Läckö slott och i Spikens fiskeläge Löwings ateljé Studiebesök hos en smed Guidad tur i Ajaxlägenheten från 1920 i Lidköping Åkt med segelbåten Mina från 1800-talet i Vänern En långresa till Karlsborgs fästning med guidning 36

37 Besökt Gräfsnäs slottsruin med guidning Besökt slussarna i Trollhättan Guidad tur i Varnhems klosterkyrka Besökt Universeum i Göteborg Naturupplevelser Besökt Kinnekulle natur Besökt Botaniska i Göteborg Plantering av frön och växter Besökt Borås djurpark Besökt trädgårdsutställning på Magnolia Friskvårds- och hälsoaktiviteter Hälsa och rekreation såsom promenader Avslappning Prova på pass Gymträning Cykelturer Bowling Minigolf Få massage eller fotvård Sola solarium Vi har spelat innespel och utespel (kubb, golf) Ljusterapi Använt en massagestol Boule Pingis Ridning Vid avslutet erbjudit alla deltagare fritt val av något de mår bra av för en bestämd summa. Utskrivningsfas Under utskrivningsfasen arrangerar coacherna flera enskilda samtal med deltagaren om att dennes tid i GEVALIS Vuxna lider mot sitt slut. Deltagaren behöver många gånger påminnas om och mentalt förbereda sig på nästa steg i sin rehabiliteringsprocess. Många av deltagarna har svårt att veta vad de själva vill göra när tiden på GEVALIS Vuxna upphör. Denna mentala process försöker coacherna prata successivt om med deltagarna under hela inskrivningstiden. Delprojekten bjuder in och besöker olika samhällsaktörer för att inspirera deltagarna. När deltagarna befinner sig i utskrivningsfasen försöker coacherna få deltagaren att bli ännu mer aktiv och delaktig i sin egen process. Stödet från coacherna kan sägas övergå till att bli ett mer individuellt ansvar för deltagaren. Vad coacherna har uppmärksammat är att många deltagare känner att de inte har makt över sin egen situation och rehabiliteringsprocess. 37

38 När deltagaren ska övergå från aktivitetsrehabilitering till arbetslivsinriktad rehabilitering är det många aktörer inblandade för att stödja individen. Det kan t.ex. vara en läkare, handläggare på respektive myndighet eller en annan rehabaktör som ska hjälpa deltagaren vidare. Coacherna berättar att en del av deltagarna inte har träffat sin handläggare på Försäkringskassan och det skapar givetvis en stor oro för individen. Coacherna har då bokat in ett möte på GEVALIS Vuxna, där coach, deltagare och handläggare träffas tillsammans. Under mötet brukar mycket av oron för deltagaren släppa. Deltagaren får då möjlighet att berätta för handläggaren hur han/hon ser på sin situation och handläggaren får en bild av hur det har fungerat för deltagaren på GEVALIS Vuxna. Därefter kan man gemensamt diskutera deltagarens behov och hur man ska gå vidare. Många gånger efter ett sådant möte får coacherna höra att deltagaren upplevde att det var skönt att få träffa sin handläggare och få känna att handläggaren lyssnar på deltagarens behov. Coacherna upplever att det lätt att få hit deltagarnas handläggare från olika myndigheter och kontakten har känts mycket positiv. Oftast har coacherna haft en telefonkontakt eller ett möte redan innan handläggarna kommer till utskrivningsmötet och de tidiga kontakterna gynnar slutfasen och övergången till en fortsatt rehabilitering. De horisontella värdena jämställdhet, funktionsnedsättning och etnicitet Jämställdhet Utgångspunkten i allt jämställdhetsarbete handlar om alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Innan starten av GEVALIS Vuxna hade vi uppmärksammat att det var en större andel kvinnor än män som var långtidssjukskrivna vilket ofta hade lett till en tidsbegränsad sjukersättning och att en högre andel kvinnor hade behov av långvarigt stöd från socialtjänsten på grund av sjukdom. Vad gäller könsaspekten är det fortfarande så att coacherna måste ta aktiva beslut i varje ärende. Får kvinnorna och männen ta lika stor plats i rehabiliteringen? Får de likvärdigt stöd och hur upplever de själva detta? Delprojekten har i huvudsak följt intaget med 70 % kvinnor och 30 % män i grupperna, vilket motsvarar fördelningen av män och kvinnor som är sjukskrivna eller har tidsbegränsad sjukersättning. Coacherna har också valt att involvera deltagarna i vilka aktiviteter som är intressanta. Det gör att individerna styr mycket av innehållet i projektet, helt oberoende av kön. Vad gäller ålder, har vi sedan projektstart utökat vår målgrupp till att gälla deltagare mellan 20 till 58 år. Det har skapat större möjligheter för att främst ta in yngre deltagare i grupperna. Ett av våra stora uppdrag i samverkan mellan myndigheter är när det gäller att satsa på våra unga i samhället. Vi kan nu erbjuda personer från 20 år att medverka i projektet, vilket medför att även att de kommuner, som inte har haft någon aktivitet eller verksamhet riktad till den unga åldersgruppen, nu har något att erbjuda. 38

39 Skillnader och likheter i mäns och kvinnors återhämtningsprocess Skillnader som coacherna har noterat hittills har varit att männen ofta tycks ha haft en något bättre sjukdomsinsikt samt allmän kunskap gällande sin sjukdom. Männen väljer i större utsträckning individuella aktiviteter medan kvinnorna oftare deltar i gruppverksamheterna. Männen har haft mer fokus på sig själva som individer, medan kvinnorna i högre utsträckning engagerar sig mer i familjesituationen. Delprojekten har haft många kvinnor som är mammor och där fokus av naturliga skäl ligger mycket på barnen. Männen har inte uttryckt lika stort behov av att få ta del av socialt umgänge som kvinnorna har gjort. När man väl träffats i grupp så upplever vi dock att männen har uppskattat den sociala gemenskapen i lika hög utsträckning som kvinnorna. En av männen hade redan påbörjat sin återhämtningsprocess och hade planer och mål inför framtiden precis som vissa kvinnor i gruppen. En annan man har fastnat i sin sjukdomsbild och ser ingen framtid precis som en del av de kvinnliga deltagarna. Om detta var deras personlighet eller om det var för att gruppen hade en stor kvinnodominans kan vi inte uttala oss om. Vi har sett fler likheter än dessa ovan nämnda skillnader, i mäns och kvinnors återhämtningsprocess. Både kvinnor och män uppger att den sociala samvaron i GEVALIS Vuxna är viktig för deras egen återhämtningsprocess. Något som har blivit väldigt tydligt för coacherna är att de flesta deltagarna uppfattar framtiden som oerhört skrämmande. Trots att deltagaren är missnöjd med sin livssituation kan det många gånger kännas tryggare och lättare för denne att fortsätta kämpa för att framhålla hur sjuk man är istället för att våga ta reda på vad man (trots kvarstående besvär) faktiskt kan klara av. Mycket av dynamiken i deras förändringsprocess uppstår i relationen till rehabcoacherna, där trygghet och tilltro är viktiga delar. Coacherna säger sig ibland vara katalysatorer för deltagarna i den meningen att de underlättar processen och ser till att den inte stannar av. Vad som är rätt för den enskilde deltagaren vet bara den enskilde deltagaren själv. Det är deltagaren själv som bär ansvar för den egna processen och själv måste driva den framåt genom egna insatser. Deltagarna ser att rehabcoacherna stöttar och uppmuntrar, ifrågasätter och utmanar (ibland till och med bromsar) men framför allt att de alltid utgår från var deltagaren faktiskt befinner sig och de tankar och resurser som deltagaren har. Det faktum att rehabcoacherna inte har en dold agenda dvs. att målet inte är att deltagaren skall kunna gå ut i jobb så fort som möjligt (vilket är vad många av deltagarna förväntar sig när de träffar coacherna för första gången). Projektets mål är att deltagaren skall få aktivitetsförmåga så att det blir möjligt att hamna rätt i välfärdssystemet och få den hjälp och det stöd som var och en behöver det är viktigt att påpeka det för deltagarna med jämna mellanrum. Om det sedan skulle visa sig att några efter projektet börjar arbetsträna eller rent av får ett arbete så är det bara en bonus naturligtvis inte minst för individen själv! Nya miljöer, tillsammans med nya kontakter, stimulerar och inbjuder till nya tankar, vilket är precis vad deltagarna behöver! För att som utomstående förstå vad det betyder för deltagarna måste man försöka sätta sig in i hur deras tillvaro många gånger kan se ut när de träder in i projektet. 39

40 Att under lång tid ha varit borta från arbetsmarknaden leder ofta till ett stort upplevt utanförskap man upplever att man inte fyller någon funktion i samhället. Många av deltagarna lever på existensminimum och har inte råd att t.ex. gå ut och fika. När det sociala kontaktnätet successivt har krympt så finns det för en del inte heller längre några vänner att gå ut och fika med. Att i detta läge få åka på en utflykt tillsammans med andra individer som deltar i projektet på samma villkor som de själva, få unna sig en god macka på ett mysigt café och dessutom göra det tillsammans med sin/sina rehabcoacher, som många gånger har blivit/håller på att bli en oerhört viktig del i deras liv det betyder mycket för projektets deltagare! Funktionsnedsättning Funktionsnedsättning handlar generellt om begreppet tillgänglighet för att beskriva vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor som andra. Det handlar bland annat om att kunna ta sig fram och att kunna delta i verksamheten i Gevalis Vuxna. Tillgänglighet är kopplad till rättigheten att alla kvinnor och män oavsett funktionsförmåga ska kunna ta del av vad samhället har att erbjuda, såsom information, kunskap, utbildning, arbete och så vidare. Hur projektet har arbetat med funktionshinder finns inmurat i projektets grundvalar, dvs. samtliga coacher har arbetat individuellt med varje enskild deltagare och utifrån dennes förmåga och önskemål. Att se deltagarens individuella hinder och resurser är en del av coachernas dagliga arbete och vi kan konstatera att utgångsläget således alltid är att se deltagarens förmåga och därmed de funktionsnedsättningar som är aktuella. Lokalerna har också varit anpassade utifrån denna frågeställning. Coacherna försöker vara så flexibla de bara kan, som att erbjuda alternativa mötestider, flexibelt schemaupplägg eller strukturerat för dem som har de behovet. De har under kortare perioder hämtat och lämnat deltagare från lokalen till deras hemadress. Att möta individen där den är, har haft en avgörande betydelse över att en relation uppstår och att förtroende har vuxit fram mellan deltagare och coach. Etnicitet Förhållandet mellan etniska grupper bör förstås som sociala processer. Etnicitet har därmed att göra med social klassificering och grupprelationer. Vidare betyder etnicitet olika mycket i olika kontexter, liksom i olika historiska skeenden. Genom betoningen av gruppers ömsesidiga sociala och kulturella identifikation och av identifikationernas föränderlighet understryks också sambandet mellan etnicitet och politisk-ekonomiska förhållanden. En grupps etniska identitet kan t.ex. förstärkas genom upplevelsen av ojämlika ekonomiska och politiska förhållanden inom t.ex. en nationalstat, genom känsla av utanförskap osv. Om en specifik grupp har sämre tillgång till ekonomiska och/eller politiska resurser än andra grupper inom samma samhälle, tenderar den etniska gruppidentiteten att förstärkas. 40

41 Vad gäller etnicitet i projekt GEVALIS Vuxna har förutsättningarna för det arbetet sett olika ut i delprojekten. Delprojekten har använt deltagarens bakgrund som en resurs genom att ge utrymme för ett utbyte av erfarenheter och kultur vilket genererat en grund för gruppdiskussioner i olika ämnen. Det har funnits språksvaga deltagare, som behövt mycket hjälp och stöttning vad gäller att samla in kunskap om det svenska samhället, att skriva det svenska språket samt att de har haft svårigheter att kommunicera med myndigheter osv. Det har inneburit för dessa deltagare att en del av deras aktivitetsträning har varit att öva det svenska språket, både i grupp och enskilt. Coacher i andra delprojekt har inte mött några särskilda behov utifrån just etnicitetsperspektivet, men har ändå använt sig av social klassificering som en grund vid gruppdiskussioner. Coachernas uppdrag Coachernas olika bakgrund/utbildning/erfarenhet är en stor styrka och resurs i projektet. Samtliga coacher är alla positiva och motiverande människor som jobbar flexibelt och problemlösande. De anser också att budgeten som är satt till projektet har gjort att de kan hitta individuella lösningar och aktiviteter för att kunna stärka deltagarna för att komma vidare efter projekttiden. Dessutom har man haft tillgång till bra lokaler och en tillåtande ekonomi för deltagarnas aktiviteter. Friheten att forma verksamhet och aktiviteter efter deltagarnas behov och önskemål är betydelsefulla. Att den är relativt flexibel och att man har ganska stor frihet att välja vilken typ av aktiviteter man vill göra, även om det till viss del begränsas av ekonomin. Coacherna har fått viss information om deltagarnas sociala situation och om hur de mår framför allt från deltagarna själva men även från de remitterande myndigheterna. Målet är tydligt gällande deltagarna, men vad som ingår i coachuppdraget har känts otydligt. Coacherna har periodvis upplevt en psykisk press, svårighet och en skörhet i uppdraget, då de försöker möta alla deltagares olika behov. Särskilt när det handlar om saker som hela tiden händer runt deltagarna, som till exempel vårdnadstvister, aktuell misshandel, barn som far illa, läkemedelsmissbruk samt den utsatthet och ensamhet som deltagarna befinner sig i. Coacherna har angett att det ibland är svårt att hantera all information som deltagaren berättar om sig själv och som inte tidigare varit känd för de remitterande myndigheterna. Periodvis är det svårare för coacherna att hålla deltagarnas öden ifrån sig och en del coacher har uttryckt att man får passa sig, för att det inte skall krypa under skinnet. Coacherna anser vidare att de ständigt behöver vara på topp för att känna att de gör ett gott jobb. Deltagarna kanske har en avvikande uppfattning om vad coacherna kan eller har mer resurser till än vad coacherna faktiskt kan erbjuda dem. En del coacher har uttryckt att de vore bra med en arbetsbeskrivning för vad som gäller deras uppdrag. Coacherna anser dock att de med det handledningsstöd de får, kan bli bättre på att hantera dessa situationer och lägga ansvaret där det hör hemma. I övrigt säger sig coachgruppens medlemmar ha blivit mer sammansvetsade tack vare det ge- 41

42 mensamma nätverket där de får utbyta erfarenheter med varandra. Handledningen i nätverket upplevs som en styrka och gör dem tryggare i deras yrkesroller. Sammanfattning Vi har sett att GEVALIS Vuxna kan fungera som ett forum där deltagaren får möjlighet att fokusera på sig själv, få dagliga rutiner utanför hemmet, ha roligt eller finna inspiration, få ett ökat kontaktnät, prova någon ny eller återuppta en gammal aktivitet, få hjälp med att komma på vad man vill syssla med samt finna resurser hos sig själv för att förverkliga det man vill (dvs. individen blir mer delaktig och/eller ansvarig i sin process). Det sociala umgänget ökar och vi ser att deltagarna har glädje av varandra. De kan känna att de inte är ensamma om sin situation utan att det finns fler som är i liknande sits. De ger varandra uppskattning och bekräftelse. Vissa deltagare hjälper varandra med olika saker och kan då få känna sig behövda av en annan människa. Den som får hjälpen blir sedd av en annan människa. Tillsammans vågar de prova nya aktiviteter. Många av deltagarna har svårt med sociala kontakter när de kommer till GEVALIS Vuxna. Under tiden på GEVALIS Vuxna har vi sett hur de utvecklar sin sociala förmåga genom att träna sig i olika miljöer. Coacherna har haft möjlighet att träffa deltagarna enskilt i början och sedan lagt upp en plan för hur de ska kunna komma in i gruppen. Många av deltagarna har många delar i sin vardag som kan vara svåra att förhålla sig till, t.ex. barnen, jobbigt förhållande till sin livspartner, kontakter med vård och myndigheter, ekonomi etc. Tanken med GEVALIS Vuxna är inte att denna satsning ska bli en ytterligare sak att förhålla sig till utan att man kan stöd i att få struktur på sin vardag och sina kontakter. 42

43 5. Reflektioner om coachernas uppdrag I projektskrivningen framhålls att coacherna ska hållas samman i ett nätverk. Nätverkets uppgift är att diskutera erfarenheter där både framgångsfaktorer och dilemman i det dagliga arbetet skall utgöra fokus i dialogen. Vidare utgör nätverket ett forum för samordning gällande flexibilitet av aktivitetsplatser mellan kommunerna. Till sitt stöd kommer nätverket att ha tillgång till en processhandledare som, dels kan ge handledning både på individ och på aktörsnivå, dels ha ansvar för att systematiskt föra teoretisk dokumentation över arbetsprocessen i Projektet GEVALIS Vuxna. Underlaget till det här kapitlet utgörs av information från coachernas månatliga nätverksträffar samt de olika de fem projektgruppernas återkommande lägesbeskrivningar. Kunskapsprocessen hos deltagaren och coacherna I den relation som byggs upp mellan coacherna och deltagaren förväntas en kunskapsprocess uppstå för båda parter. För deltagaren innebär medverkan i projektet att de förväntas öka sin aktivitetsförmåga. Vid introduktionen till projekt GEVALIS Vuxna har deltagarna sin egen bild av den aktuella situationen. Under projekttiden förväntas en ökning av aktivitetsförmågan och hur förändringen gestaltas och förstås av deltagaren är dennes kunskapsprocess. Deltagaren kan modifiera sin sociala identitet och omkonstruera sin livssituation samt nyansera sina tidigare frågeställningar och kanske hantera dem på annat sätt. Omkonstruktionen behöver inte innebära stora genomgripande förändringar utan kan innebära att det man tidigare såg som ett problem har nyanserats och kan hanteras på ett mer ändamålsenligt sätt. Under denna process kan deltagaren själv både förstå och använda sig av den nya kunskapen om sig själv då en utveckling har skett. Coacherna genomgår en liknande kunskapsprocess dels avseende sin egen kompetensutveckling, dels ökad förståelse för deltagargruppen. Coacherna och deltagaren utvecklar en relation där det professionella rollutförandet präglas av projektets normer och målsättning. Deltagarens inifrånperspektiv och coachernas utifrånperspektiv är ett av verktygen i kunskapsprocessen. Projektet kan beskrivas som ett en mellanstation (intermediate step)mot arbetsförmåga där deltagare har ett ingångsmaterial som är beskrivet och tolkat av både coacherna och deltagaren. Det skall förvaltas, förädlas och utmynna i att deltagaren lämnar projektet med ett utgångsmaterial som har konstruerats tillsammans med personal och kan hända övriga deltagare. 43

44 Hur ska coacherna benämna sitt arbete? En annan frågeställning i början var hur coacherna skulle benämnas. Av de olika förslag som ventilerades av coacherna blev det tydligt att man behövde pröva sig fram med begrepp som bäst stämde in på det man avsåg att syssla med. Uttryck som lots, vägledare, och personligt ombud diskuterades. I den arbetsmanual som projektledningen skrivit framgår det med stor tydlighet att yrkesbenämningen skall vara coach. Frågeställningen löstes av coacherna genom att de enades om att benämna sig som rehabcoacher. Efter att ha varit i verksamhet under mer än ett halvår och fått erfarenhet av den komplexitet som finns i deltagargruppen har frågeställningen åter aktualiserats och då mer utifrån en erfarenhet av de problemställningarna som finns i deltagargruppen. Man efterfrågar en arbetsbeskrivning som kan specificera arbetsuppgifterna. Andra sätt att uttrycka frågeställningen på är att beskriva det som en egen oro över att inte räcka till för alla. Tillgångar, farhågor och drömmar i början av projektet Under första nätverksträffen skrev coacherna ner sina tankar kring projektet och då med fokus på sig själva. Jag kommer att lyfta fram olika beskrivningar av det som coacherna ser som sina tillgångar, farhågor och drömmar. Flera av coacherna kan beskriva samma faktorer och jag beskriver dem som något som representerar gruppen personal och jag beskriver även det som är specifikt i sitt uttryck. Rollen och personen Den egna yrkeserfarenheten betonas som en tillgång, i vilken ingår både den erfarenhet man har från utbildning och yrkesverksamhet och specifika personliga kvaliteter såsom lyssnande, bemötandet och god relationskompetens. Det innebär både att man kan möta deltagaren där denne är och har stort tålamod och förmåga att invänta deltagarens behov samt att bemöta motstånd och avvisning och att förstå motivation i ett förändringsperspektiv. Den människosyn och värdegrund som beskrivs utmärks av en ödmjukhet, önskan om att hjälpa människor i utanförskap med respekt och tillit, vara med och forma deras livsberättelse för att stoppa ekorrhjulet samt att hitta den rätta vägen att gå på med rätta skor. Det beskrivs förhoppningar om att arbetet i projektet ska bli det roligaste man gjort eller att det kommer att bli en utmaning att se deltagarnas dröm växa fram samt att vidareutveckla metoder som bygger på respekt, tilltro, empowerment och delaktighet. De farhågor coacherna fokuserar på är dels förknippade med dem som personer d.v.s. att deras metoder inte är de mest konstruktiva eller rätta i varje situation eller att de ställt för höga krav på sig själva eller tar över för mycket av deltagarens egna beslut, dels på att deltagarna inte får adekvat stöd efter projektet. Att deltagarna inte får adekvat stöd efter projektet kan av coacherna uppfattas som att de anses som svikare av deltagarna, då de kanske arbetat med hopp om förändring, vilket också visar sig i projektet, men det blir en återgång efter projektet. 44

45 En tillgång i projektet är att man arbetar tillsammans med andra professioner och med personal från olika kommuner och på så sätt få ta del av andras erfarenheter och framgångar. Samverkan i projektet och förvaltningarna/ samarbetsparterna Coacherna beskriver att det är en tillgång i projektet att man har möjlighet till samverkan kring en individ drömmen är att se hur olika samverkansparter och/eller kommunerna öppnar upp ögonen och samverkar full ut d.v.s. integrerar nytt arbetssätt i moderorganisationer. En önskan är att via samverkan i projektet kunna förmedla alternativa synsätt på brukargruppen, exempelvis hur man ser på brukargruppens till synes ovilja till medverkan och förändring. Ett dilemma formuleras hur man kommer att förhålla sig till rollen inom projektet där inte myndighetsutövning förväntas i förhållande till att man tidigare arbetat just med myndighetsutövning. Otydligheter förvandlas till tydligheter Av de många frågeställningarna som diskuterades i början av nätverksträffarna lyfter jag upp ett par frågeställningar som handlar om projektutformningen och dess relation till de samverkande kommunerna. I projektet ingår en handledning som avser coacherna som arbetar direkt med deltagarna. Utöver det har de olika kommuner, som ingår i projektet möjlighet att erbjuda coacherna olika slag av stödinsatser exempelvis handledning. I början av projektet fanns oklarheter kring vad man skulle fokusera för frågeställningar på den av kommunen erbjudna handledningen och den i projektet ingående handledningen. Ett dilemma formulerades och löstes genom att projektledningen avgjorde omfattningen och ramarna för handledningen inom projektet, och cheferna i kommunerna avgjorde inom den av kommunen erbjudna handledningen. En av personalen är både projektsamordnare och personal i handledningen vilket resulterade i att projektsamordnaren fick tid i början av handledningstillfället för att ta upp frågor specifikt kring de praktiska samordningsuppgifterna. Detta aktiverade många praktiska frågor som måste lösas och det skapade både oro och ifrågasättanden. Dessutom blev hennes roll svår då hon dels fick rollen som arbetsledare, dels som personal i gruppen. Efter hand förändrades det genom att erbjuda nätverket extra träffar, där de praktiska frågeställningarna skulle ventileras och att man skulle träffas i de olika kommunerna. Det gav ett mervärde genom att man kunde besöka varandras verksamhet och på plats se lokaler och de olika förutsättningarna som finns i varje delprojekt. I början av projektet fanns föreställningar om att man kunde använda sig av olika aktiviteter som kostade olika. Det styrdes av det behov man bedömt att deltagarna haft. Efter hand stod det klart att man använt sig av ekonomin på ett sätt som inte är i överensstämmelse med de reglementen som styr projektet. Den 45

46 oklarheten ställde till en stor oreda och olust för coacherna som delvis lade ansvaret på sig själva. Efter hand när det blev klargjort från projektledningen om vad som gällde, balanserades frågorna och oron avtog. Det visar hur frågor man inte belyst tillräckligt kan skapa kaos och hur avvikelser egentligen stärker ramen. I det här sammanhanget har också parallella processer formulerats på det sättet att arbetsledare inom kommunerna har gett en information och projektledningen en annan. Det som var oklarheter eller inte ens formulerade frågeställningar blir konkreta mellan deltagare och personal, men hör egentligen hemma på organisationsnivå d.v.s. projektledning och arbetsledning inom kommunen. Professionalitet inom projektet Inom projektet kommer sannolikt professionaliteten att betecknas mer utifrån begreppet närhet än distans. I avseendet tid är projektets styrka att kunna avpassa den till den enskilda individen och inte till en i förväg uppställd tidsram annat än i termer av den tid man finns i projektet. Tiden för den enskilde deltagaren anpassas till dennes individuella förmåga och behov alltifrån att göra ett kortare besök till att vistas hela veckan i projektet. Rummet där deltagare och personal träffas är helt individstyrt från det att man kan träffas i deltagarens hem, det offentliga rummet såsom café eller annan plats till att träffas i projektets lokaler. För coachernas rollutformande kräver faktorerna tid och rum redan ett mycket flexibelt förhållningssätt och att vara både lyhörd, förändringsbenägen samt tämligen kreativ. Avseende jaget i den professionella rollen krävs en stor strikthet då både tids och rumsfaktorn är tämligen flexibla. Det krävs en större tydlighet och medvetenhet då inte ens rummet är med och formar rollen eller skyddar rollen. Medvetenheten om vad man säger och vilka områden man uttalar sig om ställer avsevärt högre krav på strikthet då man t.ex. kan mötas i offentliga rum som på ett café eller ett bibliotek. Den professionella relationen utmanas starkt då man befinner sig i situationer där ett givet förhållningssätt inte föreligger. Projektet är geografiskt beläget på orter med relativt litet invånarantal och deltagare och personal finns inom ett begränsat geografiskt område. Det innebär att både deltagare och coacher vistas i närheten av varandras boendeområden och det som normalt tillhör den privata sfären blir således mer öppen och offentlig för båda parter. Det ställer än större krav på strikthet i yrkesrollen både avseende rummet, jaget och relationen. Att möta deltagare i extrema situationer, exempelvis har man inte tillräckligt med mat handlar man omedelbart och avviker från gängse normer som exempelvis att man ska sköta sin ekonomi. I sådana lägen kan professionaliteten ifrågasättas men också klart motiveras av att man inom projektet möter deltagaren över tid och får konkret kunskap, vilket gör att man dels använder sig av närhet och ömsesidighet i förståelsen av frågeställningen, dels i lösningen av den. 46

47 Coacherna beskriver vad de lärt sig under projektet Coacherna sammanfattar sin egen kunskapsprocess på följande sätt. Inom projektet fanns en stor kontroll på hur pengarna skulle användas vilket man tidigare inte insåg. Förändringar är en helt naturlig process där starka känslor väcks allt ifrån oro till hopp. Det har varit en spännande process där man fått stöd av varandra. Effekter av förändringsprocesserna gäller både deltagare och personal och coacherna berättar att de lärt sig mycket om sig själva, dessutom på mycket kort tid. Effekter för deltagarnas del har varit att tidigare formulerade frågeställningar nyanserats av medverkan i projektet. Samverkanssituationer där personal medverkat, har lett till att deltagarna känt stort stöd och tillit till coacherna. 47

48 6. Reflektion av valda metoder Under de första träffarna med nätverket av coacher var definierandet av aktivitetsförmåga en av huvudfrågorna d.v.s. vad menar vi i GEVALIS Vuxna när vi säger att målet är att öka deltagarens aktivitetsförmåga? Så här kortfattat berördes detta mål i projektets ansökan om medel från ESF-rådet: Aktivitetsrehabiliteringen syftar till att målgruppen skall uppnå aktivitetsförmåga om minst 10 timmar vilket innebär att deltagaren därefter kan ta del av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen som de ordinarie myndigheterna erbjuder och ansvarar för och där det yttersta målet för den enskilde är att bli självförsörjande genom ett arbete. Nivån för både aktivitetsförmåga och arbetsförmåga hos en individ konstrueras utifrån individens funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan begränsa aktivitetsförmågan och arbetsförmågan men den kan också specificera dem. Om en människa är rörelsehindrad och inte kan gå så påverkar funktionsnedsättningen aktivitetsförmågan. Det kan handla om såväl antalet och valet av aktiviteter, men också de aktiviteter som människan i fråga kan välja. Beroende på det arbete som skall utföras kan denna funktionsnedsättning kanske inte alls påverka arbetsförmågan exempelvis att utföra skrivarbete. Inom projektet förväntas att en deltagare ökar sin aktivitetsförmåga med 10 timmar i veckan. För varje enskild deltagare krävs att nivån för aktuell funktionsförmåga och aktivitetsförmåga är beskriven för att kunna bedöma en ökning av aktivitetsförmågan. I vår kultur förväntas vi vara aktiva på olika sätt. Vi ska kunna sköta om vår personliga hygien, vår bostad och kunna försörja oss själva. Dilemmat löstes på tre olika nivåer på följande sätt: Projektledningen bestämde att målet för GEVALIS Vuxna skulle vara att deltagaren efter genomgången process ska ha uppnått en varaktig aktivitetsförmåga utanför hemmet på minst 10 timmar per vecka. Coacherna formulerade olika former av kategoriseringar hur de i den praktiska verksamheten strukturerar de aktiviteter som görs inom projektet och inom vilket de i praktiken kan se deltagarnas aktuella aktivitetsförmåga och hur den förändras över tid. Inom utvärderingsnätverket formulerades frågeformulär kring aktivitetsförmåga som deltagarna skall fylla i dels i början, dels i slutet av projektet. 48

49 Normer internt och externt Deltagarna som är aktuell för GEVALIS Vuxna har funnits länge inom förvaltningar och myndigheter där deras behov av stöd från samhället har varit i fokus. Många av samhällets stödinsatser är förenade med olika former av motprestationer från stödmottagarens sida. Så har möjligheten för den som är sjukskriven att ta och utföra ett arbete begränsats. För att erhålla ekonomiskt bistånd fordras att man ska vara närvarande i viss form av aktivitet. I myndighetsutövningen ställs ofta krav på motprestationer som av brukaren kan uppfattas som inbyggda hot. Inom projekt GEVALIS Vuxna formuleras inte normer som bygger på hot utan genomgående erbjuds projektet som något frivilligt och att en tillitsfull relation ska byggas upp mellan personal och deltagare. Dilemman som formuleras kring denna frågeställning är hur man skall komma till tals med berörda förvaltningar. Ett annat dilemma är hur man inom projektet kan förhålla sig till denna frågeställning om hot om man inom projektet avser att arbeta mer utifrån att skapa tillit. Med ett konkret exempel kan frågan ställas på följande sätt när socialtjänsten begär in närvarolistor på deltagare som de remitterat in till projektet, vems uppgift är det då att leverera dessa? Det skapar frågeställningen om hur olika aktörer och/eller myndigheter och projektets normer kan komplettera varandra och ge ett mervärde för alla parter i ett samverkansprojekt. Vid den andra lägesbeskrivningen formulerar en del personal att en av styrkorna inom projektet är att man inte har kontrollkrav vilket beskrivs med att man berättar för deltagarna att de inte kommer att kontrollera deras tider och inte heller rapportera till samverkansmyndigheterna. Man har valt att vara extra tydlig med att man inte har myndighetsutövning. Det kan leda till att deltagarna känner sig mer fria och att de är med i projektet av egen fri vilja. Inom projektet finns också personal som beskriver dilemman kring myndighetsutövningen som att deltagare, som skrivs in i projektet förlorar aktivitetsstöd då man i projektet inte kan erbjuda 40 timmars aktivitet. Inskrivning och utskrivning En frågeställning kring samverkan handlar om inskrivning och utskrivning i GE- VALIS Vuxna. När en deltagare remitteras till projektet har den remitterande instansen bedömt att det är möjligt att öka aktivitetsförmågan hos denne deltagare. Av de olika samverkansparterna har Försäkringskassan bedömt att brukarna inte har någon aktivitetsförmåga då de remitteras till projektet, men förväntas kunna öka aktivitetsförmågan. I en av kommunerna sker inskrivningen genomgående via RESAM-teamet, medan inskrivningen i de andra kommunerna sker via enskilda handläggare. I den kommunen där inskrivning görs via RESAM-teamet finns en personal från projektet med vid inskrivningen. Om alla skulle skrivas in via gemensamt team skulle 49

50 större likhet uppnås, medan det nu är mer olika normer som kommer att gälla just avseende inskrivningsrutinerna. Fördelen med att deltagare remitteras från olika håll innebär att personalen i GEVALIS erbjuds möjlighet att inleda aktiva samtal med ett antal remittenter kring de mest adekvata frågeställningarna inklusive vilka åtgärder som krävs vid utskrivningen. Dilemman kan uppstå då deltagare skrivs in och den information man erhållit kring deltagare inte alltid tycks stämma med det som visar sig i deltagarens sätt att fungera i projektet. Svårigheten för coacherna blir att bedöma om deltagaren överhuvudtaget ska vistas i projektet med tanke på de insatser som krävs för deltagaren. Den deltagare som visar en symtombild och allmänt fungerande, som inte kan inrymmas inom projektet bör kunna återremitteras inom en kort tidsram med tanke på att en deltagares stora behov av personal medför konsekvenser både för coacherna och för den grupp deltagare som är inskrivna. Även om man har en klar uppfattning om vilka deltagare som ska ingå i projektet är det sannolikt oundvikligt att deltagare, som inte stämmer in på projektets krav, kommer med. Här finns en möjlighet till att ytterligare formulera intagningskriterier och de kriterier som ska gälla om man behöver förlänga en deltagares vistelse inom projektet. Deltagarnas frågeställningar kan bli källan till kunskapsutvecklingen Syftet med projektet är att öka deltagarnas aktivitetsnivå och inom projektet erbjuds olika former av aktivitet som kan utföras antingen individuellt eller i grupp. Varje enskild deltagare har sannolikt sin egen livsberättelse som förklarar just dennes aktivitetsmönster. I relationen mellan deltagare och personal blir deltagarens aktivitetsmönster ett område inom vilket olika kunskapsområden blir synligt. Med utgångspunkt från två fallbeskrivningar beskrivs moment från den process som skapats mellan deltagaren och coacherna i det s.k. mellanrummet, där deltagarens inifrånperspektiv och coachernas utifrånperspektiv bildar en berättelse. Här omkonstrueras två fall (Fallet K och Fallet N), som coacherna beskrivit i sina lägesrapporter: Fallet K Kvinna, 50 år, har vuxna barn från tidigare äktenskap med man som misshandlat henne. Lever i en relation med en man med vilken det föreligger stora kommunikationssvårigheter. Hon har stor oro för sina barn och för den aktuella relationen till mannen. Det sociala nätverket är begränsat. Har alltid levt under knappa ekonomiska förhållanden och vill helst avstå från ekonomiskt bidrag/bistånd och vara självförsörjande. Har flera somatiska sjukdomar och är sjukskriven sedan 2003 och har vid inskrivningstillfället en akut somatisk åkomma. Lever under en stark psykisk stress pga. sjukdomarna, oron för barnen, relationen till mannen samt den ekonomiska situationen. Dessutom är hon starkt berörd av samhällets krav och samverkanssituationer då hon känt och känner att hon inte blir trodd. 50

51 De olika stegen/momenten i mellanrummet ur coachernas perspektiv: Steg 1. Vid ett första möte mellan en handläggare från Försäkringskassan, deltagaren och en coach inom GEVALIS Vuxna, uppvisar deltagaren ett starkt känsloutspel och uppgivenhet samt en akut kroppslig åkomma. Handläggaren är till synes oberörd och avvaktande, medan coachen från GEVALIS Vuxna blir starkt berörd och även uppskrämd av reaktionen. En ny utredning är påbörjad inom sjukvården. Steg 2. Vid nästa möte som coachen har med deltagaren uppvisar den senare samma känsloutspel som tidigare. Denna här gången är coachen mer förberedd och agerar också med en känslomässig reaktion av irritation och en mer aktiv strategi för att avbryta det aktiva känsloutspelet. Samtalet fokuseras på hur man kan se på sig själv, på det som varit och hur det kan bli i framtiden. Deltagaren bekräftar att hon ser positivt på olika saker men känner en stor förtvivlan för sin livssituation. Coachen både ser och förstår inkonsekvensen i K:s förhållningssätt och den stora förtvivlan hon uppvisar. Coachen anstränger sig för att nå fram till deltagaren. Coachen beslutar att deltagaren inte ska delta i gruppaktivitet. Det är nödvändigt att ytterligare skapa och stärka relationen till deltagaren enskilt, samt att överlåta till deltagaren att avgöra när de ska träffas nästa gång. Deltagaren erbjuds mandatet att bestämma tid. Steg 3. Deltagaren är betydligt lugnare och dialogen mellan deltagaren och coachen ändrar riktning. Det akuta somatiska tillståndet har förändrats och oron över resultatet från utredningen ventileras. Coachen inleder samtalet genom att tala om deltagarens kläder och ger positiv feedback kring dennes klädesplagg samt de kostvanor deltagaren har. Samtalet om kostvanor förknippas med en av de somatiska sjukdomar deltagaren har och som har ett starkt samband med kontinuitet av matintag. Det kärva ekonomiska läget inverkar på deltagarens matvanor och medför konsekvenser för sjukdomsförloppet. Coachen väljer att både bjuda på mat under mötet samt att erbjuda deltagaren att få mat med sig hem. Relationen mellan dem fördjupas och konkretiseras genom ett aktivt givande. Steg 4. Deltagaren besöker vårdcentralen och i samband med det träffar coachen deltagaren där och de äter lunch tillsammans. Coachen upplever att de har fått igång en dialog, vilket coachen upplever mycket positivt. Steg 5. Inför nästa avtalade möte ringer deltagaren upp coachen och berättar att hon nu är inlagd på sjukhus och att hon varit i ett allvarligt somatiskt tillstånd och nu är omhändertagen. 51

52 Dialogen mellan deltagaren och coachen fördjupas och deltagaren berättar hur hennes familj reagerar på den aktuella situationen. Coachen erbjuder telefonkontakt under vistelsen på sjukhuset. Steg 6. Coachen ringer upp deltagaren under sjukhusvistelsen och de bestämmer att mötas då deltagaren ska besöka vårdcentralen och äta tillsammans igen. Vistelsen i det offentliga rummet gör att samtalet mer handlar om vardagsnära ting som trädgårdar och sådant som kan främja god hälsa. Deltagaren beskriver mötet och samtalet som en lyx och coachen beskriver det med att dialogen är mer konstruktiv och bekräftande för dem båda. Steg 7. Coachen var med vid avslutningssamtalet med handläggaren på Försäkringskassan och hjälpte till med att få deltagarens frågor besvarade samt att betona vikten av stöd i form av en stadigvarande samtalskontakt med sjukvården. När handläggaren berättar att de skall besöka Arbetsförmedlingen tillsammans efter avslutningen på GEVALIS Vuxna lämnar deltagaren mötet i stor förtvivlan. Coachen reagerar starkt av det och försöker hindra en ökning av symtomen samt trösta deltagaren. Steg 8. Deltagaren avslutar vistelsen i GEVALIS Vuxna med ett möte med coachen då de äter en måltid och går en promenad. Både deltagaren och coachen sammanfattar sitt gemensamma arbete som lyckat och deltagaren visar stor tacksamhet. Steg 9. Coachen ringer upp deltagaren ett par veckor efter avslutningssamtalet och då står det klart att deltagaren fortfarande lever under knappa ekonomiska förhållanden och det kan leda till för litet matintag och en förvärrad somatisk situation. Det gör att coachen aktiverar ett privat nätverk som kan omedelbart bistå ekonomiskt. Steg 10. Efter att deltagaren lämnat projektet ringer hon upp coachen i projektet och berättar om sitt liv och den fortsatta processen. Deltagarens kunskapsprocess kan beskrivas med att det finns någon därute som har sett mina behov och jag får det mest grundläggande för livet - konkret känslomässigt stöd och mat. Coachens kunskapsprocess kan beskrivas med att jag blev mycket skrämd och upprörd, men lyckades förstå mina känslor, behålla dialogen och verklighetsanpassa insatserna. Fungerar inte samverkan inom projektet måste det finnas andra samverkansparter, när behovet är som störst. 52

53 Fallet N Kvinna som vid de första kontakterna med coacherna presenterar sig som mycket hjälpbehövande och bara kan klara av korta stunder av aktivitet och har svårigheter med att förstå svenska språket. De olika momenten i deltagarens kunskapsprocess beskriven av coacherna I detta fall beskrivs inte coachernas egen process utan endast deltagarens. Steg 1. Kartläggning av deltagarens behov och resurser samt beslut om fem timmars närvaro i projektet i veckan och utökning efter hand. Steg 2. Deltagaren gör en egen planering med att återuppta tidigare studier och att medverkan i projektet skall syfta till aktiv språkträning. Steg 3. Efter konflikt i studiesituationen valde deltagaren att avbryta studierna och enbart finnas inom projektet. Med stöd från coacherna löser deltagaren konflikten i sin studiesituation. Steg 4. Studierna fullföljs och följden kan bli en egen försörjning som lärare. Steg 5. Genom samverkan inom projektet får deltagaren möjlighet att lösa en konflikt inom familjen som varit olöst i 7 år. Steg. 6. Efter det att deltagaren lämnat projektet besöker hon projektet och lämnar budskapet jag mår bättre, jag har återförenats med mitt barn som bott i ett annat land, jag kommer att kunna försörja mig själv. Deltagarens kunskapsprocess kan beskrivas i återhämtningstermer som att hon har fått makt över sin egen utvecklingsprocess. Från att i början presenterat sig som oförmögen till att vara i aktivitet, d.v.s. att finnas i vedboden(strauss) har hon förflyttat sig till stadiet där ett projekt ska förverkligas, d.v.s. med stöd från coacherna och samverkanskontexten påbörjat aktiviteter med tydliga mål. Det första steget mot målet är studier, d.v.s. första steget i bergsklättringen, och när konflikten i skolan uppstår återgår hon till projektet där hon få ytterligare stöd från coacherna till att ta det andra steget i bergsklättringen och att fullfölja studierna. Utöver utvecklingsprocessen i att kunna få egen försörjning rekonstruerades även familjen d.v.s. en tydlig nyansering av identiteten från att uppfatta sig som en person med starkt begränsad aktivitetsförmåga till att genom egen aktivitet förändra livsinnehållet för sig själv och familjen. 53

54 Vändpunkten i deltagarens kunskapsprocess kom då hon lyckades med att lösa konflikten i den aktuella studiesituationen och varken orkeslösheten eller språket utgjorde då inte längre något hinder. Passivitet En allmän frågeställning har varit hur man kan förstå passivitet. För det första bör man fråga sig vem som kan beteckna att någon är passiv, du själv eller någon annan person eller myndighet. För det andra är det självvalt eller har olika omständigheter gjort att man inte kan själv välja passivitet eller alternativ aktivitet. För det tredje kan det handla om en personlighetsfaktor som just utmärks av låg aktivitetsgrad som tystlåtenhet och tillbakadragenhet, vilket av omgivningen kan bedömas som passivitet, eller att man är passiv utåt och aktivt reflekterande inåt. För det fjärde kan man ha mycket omkring sig som yttrar sig i behovet att vara passiv. För det femte kan det finnas föreställningar om att man vill vara passiv. Utöver dessa reflektioner kring passivitet kvarstår frågan hur vi i vårt samhälle ser på aktivitet och passivitet. Man kan se det ena mer värt än det andra d.v.s. att aktivitet värdesätts högre än passivitet. Alternativt kan man också se dem som varandras förutsättningar. För att du ska vara aktiv behöver du vara passiv. Efter att ha gjort en stor prestation som är både fysiskt, psykiskt och socialt krävande behövs en återhämtningsperiod. Det kan ses som ett i vårt samhälle accepterat fenomen. Likaväl kan en aktivitet som varit målinriktad och då målet inte uppnås följas av passivitet, då man också behöver känna in känslorna och balansera dem för att åter bli aktiv. Det kan betecknas som en sund depression d.v.s. man behöver känna in förlusten och återfinna energin för ny aktivitet. I deltagargruppen finns personer som varit sjukskrivna för depressioner, där passivitet ingår i symtombilden. I detta sammanhang sätts passiviteten in i referensramen kring depressioner och det mest troliga är att det under projektets gång kommer att uppstå fler situationer där passivitet och aktivitet kommer att förstås på andra sätt. Depressioner är ofta en del av problematiken då självmordstankar uttrycks. Inom projektet har frågeställningar om förfaringssätt aktualiserats, då deltagare uttryckt självmordstankar. Frågan om självmordstankar och självmordsprevention är ett ämnesområde inom vilket en samverkan med psykiatrin är nödvändig. Försämring av symtomen inför avslutet Vid avslutet i projektet har en del deltagare försämrats och då blir frågeställning hur det kommer sig att deltagare försämras i sina symtom inför att de ska lämna projektet. Detta väcker frågor som - har vistelsen i projektet lett till en försämring eller ingen effekt alls eller vill deltagaren visa att det behövs mer avancerade och långvariga insatser? Förståelsen för en försämring kan förklaras på många olika sätt och här presenteras ett som bygger på vilken relation man har byggt upp till projektet och coa- 54

55 cherna. En grundläggande idé har varit att bygga upp tillitsfulla relationer till deltagarna och som följd av detta kan i ett avslut visas en ökning av tidigare symtom för att just visa på att man lämnar något man värderat och förlusten visar sig som ökade symtom. Dilemmat kan lösas genom att coacherna tillsammans med deltagaren ytterligare utforskar förståelsen av symtomen och deltagarens kunskapsprocess om sig själv. Maten och dess symbolvärde Ett annat område inom vilket frågeställningar uppstått är den betydelse som maten och ätandet har inom projektet. Matlagning inom projektet är dels en socialaktivitet där kommunikationen frodas, dels bidrar mat till hälsa och flera deltagare har oregelbundna matvanor. Dessutom gör deltagarna något de inte brukar göra - att äta tillsammans med andra - vilket också bryter socialt utanförskap och visar på normer i samhället. Matdofter aktiverar något positivt hos de flesta människor och maten är dessutom mycket primär för alla människor. I en matsituation blir också deltagarnas förhållningssätt till mat starkt aktiverade. Att erbjudas mat på arbetsplatser och praktikplatser är ofta förknippat med en kostnad, men inom projektet får deltagarna maten utan att det är förknippat med en direkt extra kostnad för dem. I detta ligger ett symbolvärde i att man faktiskt får något. I en av fallbeskrivningarna från projektet beskrivs en deltagare som har en diagnos som medför stor känslighet för uteblivet mat intag. Coachen är mycket lyhörd för dennes matsituation och använder sig konstruktivt av olika sammanhang med mat för att möta och tillfredsställa deltagarens primära behov. Coachen följer deltagaren till samverkansparterna Försäkringskassan, sjukvården och vid avslutningsmötet även till Arbetsförmedlingen. Under hela den här processen aktiveras starka hopplöshetskänslor hos deltagaren. Coachen finns närvarande under hela processen. Efter några veckor ringer coachen upp deltagaren efter det att denna lämnat projektet och då aktiveras åter frågeställningen om deltagarens primärbehov av mat. Den här gången aktiverar coachen åter samverkan och med någon i ett privat nätverk, som omedelbart tillfredsställer behovet av pengar till mat för deltagaren. Här blir utförandet av rollen viktig och kan ses som ett rambrott i ett perspektiv som de flesta förvaltningar föreskriver. Däremot kan det ses i en vardagspraktik som finnas inom projektet och visar på styrkan i den professionaliteten där närhet, tydlighet och ömsesidighet föreligger samt dessutom ett starkt aktiverat omsorgstagande. Att arbeta individuellt eller i grupp Vid den andra lägesbeskrivningen beskrivs deltagargruppens komplexitet från alla kommunerna och det finns många frågeställningar om hur man kan bemöta varje deltagare på bästa sätt. Vid en del tillfällen kan man enbart träffa deltagaren individuellt, utan deltagande i gruppverksamhet. 55

56 Coacherna arbetar intensivt med att hitta den bästa lösningen för en enskild deltagare för att via enskilda individuella kontakter introducera deltagaren till gruppaktivitet. Redan vid första lägesbeskrivningen finns fall beskrivna där den enskilda deltagaren uppvisar stora svårigheter med att vistas i grupp men efter hand accepterar att finnas i gruppen och dessutom visar sig nöjd med denna förändring. Deltagarens kunskapsprocess har sannolikt inneburit en erfarenhet att kunna ändra strategi. Det finns även deltagare som inte alls är aktuella för gruppverksamhet utan endast individuellt och då helt med inriktningen att få till stånd de mest konstruktiva kontakterna med tjänstemän inom olika samverkansområden. För coachernas del ställer det krav på att kunna erbjuda individuellt stöd i den utsträckning som varje deltagare kräver. Det har komplicerats av att det har varit personalbyten i flera kommuner. En annan frågeställning kring samverkan kan handla om hur de frågor kring enskilda deltagare som uppstår inom projektet har formulerats inom andra myndigheter och hur aktiviteterna inom projektet kan ge ett mer värde eller förstärka effekterna av de andra myndigheternas insatser. Det föreligger både situationer där en förfrågan från coacherna i projektet blir starkt avvisad avseende enskild deltagare likväl som att coacherna beskriver sin roll med att de kan bli tolk för deltagaren hos en myndighet både genom att med sin närvaro trygga upp deltagaren och översätta deltagarens frågor för coacherna inom den andra myndigheten. Här använder sig coacherna av att skapa en bärande relation till deltagaren för att få denne att acceptera stöd från en myndighet. Den verkande faktorn är den specifika relationen och kunskapen om deltagaren. En deltagare kommer till projektet med små förhoppningar om förändring då denne anser att språket är ett hinder. Efter en tid påbörjar deltagaren en utbildning för att läsa svenska och är med i projektet just för att öva sig praktiskt i svenska. Efter en tid avbryts studierna efter en konflikt med lärare och en återgång helt till projektet. I samarbetet med coacherna underlättas konfliktbearbetningen och en vändpunkt i processen etableras vilket resulterar i återgång till studier samt sannolikt en egen försörjning. Utöver deltagarens egen utveckling från att haft försörjningsstöd till egen sannolik försörjning har också en omkonstruktion skett i hennes familj. Med ovanstående exempel visas hur samverkan med andra myndigheter kan ske och hur man inom projektet kan utföra olika kompletterande insatser. 56

57 7. Deltagarna Deltagarna i GEVALIS Vuxna har under senare delen av 2010 fått besvara en inskrivningsenkät när de trädde in och en utskrivningsenkät när de trädde ut ur projektet. Sammanställningen i den här redovisningen avser 24 deltagare som lämnat in båda enkäterna. Kön, födelseland, ålder, utbildningsnivå och familjesituation Av de 24 deltagarna var det 20 kvinnor (83 %) och 4 män (17 %) som besvarade enkäterna. Medelvärdet för kön i hela deltagargruppen är för närvarande 74 % för kvinnor och 26 % för män. Det innebär att i svarsgruppen är kvinnorna överrepresenterade. Åldern i gruppen fördelas enligt följande: Diagram 1 Deltagarnas ålder år 25% år 17% år 58% Nio deltagare kommer från olika europeiska länder och de övriga 15 deltagarna är födda i Sverige. Vad gäller utbildningsnivå så skiljer sig inte nämnvärt de deltagare som kommer från de europeiska länderna, enligt diagram 2 och 3, från de deltagare som är födda i Sverige. Diagram 2 Utbildningsnivå för deltagare födda i Sverige Gymnasium allmän 27% Grundskola 46% Gymnasium yrke 27% 57

58 Diagram 3 Utbildningsnivå för deltagare födda i övriga Europa. Gymnasium allmän 33% Grundskola 45% Gymnasium yrke 22% Diagram 4 Familjesituation Bor med barn med sambo/maka/make vän 29% Bor utan egna barn hos föräldrar/anhöriga 4% Bor ensam utan egna barn hemma 17% Bor utan barn med sambo/maka/make vän 13% Bor ensam med egna barn hemma 37% Att ha ett funktionshinder Deltagarna fick svara på frågan om de ansågs sig ha ett funktionshinder. På den frågan svarade 79 procent av deltagarna ja, 16 procent svarade nej och 5 procent svarade vet ej. 58

59 Deltagarnas förståelse av begreppet aktivitetsförmåga Deltagarna skulle besvara frågan om de ansåg sig förstå vad aktivitetsförmåga är. Deltagarna skulle fylla i minst tre alternativt på en förutbestämd lista. Deltagarnas svar fördelas enligt följande: 1 Att gå till gymmet och träna 15 2 Att praktisera på ett arbete 13 3 Att gå på bio 10 4 Att promenera i en park eller stad 10 5 Att gå till biblioteket 6 6 Att städa själv 6 7 Att gå och handla själv 5 8 Att tvätta sina kläder själv 2 9 Att arbeta 2 10 Att klä på sig själv 1 11 Att resa själv 1 12 Att studera 1 N = 24 En klar majoritet av deltagarna förstår begreppet aktivitetsförmåga som att det handlar om aktiviteter utanför hemmet (särskilt kategorierna 1-5 ovan). Deras förståelse ligger därmed i linje med den tolkning som valts inom GEVALIS Vuxna. Helt entydig är förståelsen emellertid inte. Det finns deltagare som inbegriper även aktiviteter i hemmet som aktivitetsförmåga (särskilt kategorierna 6, 8 och 10 ovan). Deltagarnas egenskattade aktivitetsförmåga vid inskrivning Diagram 5 Egenskattad aktivitetsförmåga vid inskrivning ADL in* 3 Aktivitet utanför hemmet** 2 1 Skattad aktivitetsförmåga*** 0 Hela gruppen Födda i Sverige Födda i Europa Män Kvinnor 59

60 * ADL in min 0 och max 5 poäng. Under denna punkt räknas in vad som deltagaren klarar i sin allmänna dagliga livsföring. ** Aktivitet utan för hemmet in - min 0 och max 6 poäng. Under denna punkt räknas in vad deltagaren kan göra i aktiviteter utanför hemmet. *** Skattad aktivitetsförmåga in min 0 och max 7 poäng Deltagarnas svar på vad de kan utföra vid inskrivningen och deras skattning av sin aktivitetsförmåga beskrivs i diagram 4. När det gäller den dagliga livsföringen som att klä sig, äta själv och utföra hushållssysslor skiljer sig inte män eller kvinnor åt. Det är heller ingen skillnad om deltagaren är född i Sverige eller i annat europeiskt land. Den synliga skillnaden i deltagarnas svar handlar om deltagare som är födda i Sverige och de deltagare som är födda i Europa. Skillnaden utgörs av att de deltagare som är födda i ett europeiskt land har mindre aktiviteter utanför hemmet och de skattar sin aktivitetsförmåga lägre än de deltagare som är födda i Sverige. Deltagarnas egenskattade aktivitetsförmåga vid utskrivning Diagram 6 Egenskattade aktivitetsförmåga vid utskrivning ADL ut* Aktivitet utanför hemmet** Skattad aktivitetsförmåga*** 0 Hela Födda i gruppen Sverige Födda i Europa Män Kvinnor * ADL ut min 0 och max 5 poäng. Under denna punkt räknas in vad som deltagaren klarar i sin allmänna dagliga livsföring. ** Aktivitet utan för hemmet in - min 0 och max 6 poäng. Under denna punkt räknas in vad deltagaren kan göra i aktiviteter utanför hemmet. *** Skattad aktivitetsförmåga ut min 0 och max 7 poäng Den största förändringen är att deltagarna har ökat sina aktiviteter utanför hemmet och därmed anser de sig ha en ökad aktivitetsförmåga. De deltagarna som är födda i ett övrigt europeiskt land har den största ökningen, följt av gruppen kvinnor. 60

61 Männen i gruppen anser sig inte ha förändrat sin aktivitetsförmåga från inskrivning till utskrivning. Huruvida detta resultat står sig får vi följa upp noggrant. Gruppen män är i redovisning förhållandevis liten än övriga grupper. Resultatet antyder att mäns behov inte tillfullo blir tillgodosedda. Deltagarnas hälsoförändring Deltagarna har fått besvara ett antal frågor rörande hälsa, självkänsla, välbefinnande, motionsvanor, kost, relation till familj och vänner samt sin relation till myndigheter. Här nedan redovisas deltagarnas svar förutom relation till familj och vänner samt kostvanor då dessa i princip var oförändrade. 1. Förändring i allmän hälsa Försämrats Oförändrat Förbättrats Vet ej Hälsa hela gruppen 13 % 54 % 33 % 0 Hälsa Män 0 % 100 % 0 % 0 % Hälsa Kvinnor 15 % 45 % 35 % 5 % Hälsa födda i Sverige 20 % 53 % 27 % 0 Hälsa födda i övriga Europa 0 % 55 % 34 % 11 % Männens svar tyder på att de inte anser sig ha någon större förändring av sin hälsa under tiden i GEVALIS Vuxna i jämförelse med kvinnorna. Däremot tycks det vara en större förändring mellan dem som är födda i Sverige gentemot dem som är födda i övriga Europa. 2. Förändring av självkänsla Försämrats Oförändrat Förbättrats Vet ej Självkänsla hela gruppen 0 % 29 % 63 % 8 % Självkänsla män 0 % 50 % 50 % 0 % Självkänsla kvinnor 0 % 35 % 65 % 0 % Självkänsla födda i Sverige 0 % 40 % 60 % 0 % Självkänsla födda i övriga Europa 0 % 34 % 66 % 0 % Generellt kan sägas att för mer än varannan deltagare har självkänslan förbättrats genom deltagandet i GEVALIS Vuxna. 61

62 3. Förändring av (upplevd) välbefinnande Försämrats Oförändrat Förbättrats Vet ej Välbefinnande hela gruppen 4 % 46 % 46 % 4 % Välbefinnande män 0 % 75 % 25 % 0 % Välbefinnande kvinnor 5 % 40 % 50 % 5 % Välbefinnande födda i Sverige 6 % 54 % 40 % 0 % Välbefinnande födda i övriga Europa 0 % 29 % 60 % 11 % Deltagarnas ökade välbefinnande märks mest hos deltagare i gruppen födda i övriga Europa och hos de kvinnliga deltagarna. Huvuddelen av männen anser att deras välbefinnande är oförändrat. 4. Förändring i motionsvanor Försämrats Oförändrat Förbättrats Vet ej Motionsvanor hela gruppen 0 % 54 % 42 % 4 % Motionsvanor män 0 % 75 % 25 % 0 % Motionsvanor kvinnor 0 % 50 % 45 % 5 % Motionsvanor födda i Sverige 0 % 53 % 47 % 0 % Motionsvanor födda i Europa 0 % 62 % 33 % 5 % Deltagarnas motionsvanor har förändrats mest hos gruppen i gruppen födda i Sverige och hos de kvinnliga deltagarna medan männen anser att deras motionsvanor till största delen är oförändrat. För de deltagare i gruppen födda i övriga Europa har motionsvanorna visserligen ökat, men mer än hälften anger att deras vanor är oförändrade. 62

63 5. Förändring av synen på myndigheter Försämrats Oförändrat Förbättrats Vet ej Myndighetsrelation hela gruppen 8 % 58 % 34 % 0 % Myndighetsrelation män 0 % 75 % 25 % 0 % Myndighetsrelation kvinnor 10 % 50 % 35 % 5 % Myndighetsrelation födda i Sverige 13 % 67 % 20 % 0 % Myndighetsrelation födda i Europa 0 % 34 % 55 % 11 % Den största förändringen för relationen med myndigheterna står för deltagarna i gruppen födda i Europa. Det kan tyda på att dessa deltagare fått mer hjälp och stöd i sina myndighetskontakter. Deltagarnas nöjdhet med coachernas insats Samtliga deltagare i samtliga fem delprojekt har varit mycket nöjda med coachernas sätt att vägleda, deras förmåga att lyssna och deras sätt att bekräfta deltagaren. Det bästa med GEVALIS Vuxna utifrån ett deltagarperspektiv Lite mer rutiner. Kan ta tag i och fullfölja saker nu. Mitt självförtroende i sociala sammanhang har förbättrats markant! Hjälpen o vägledningen, givande samtal. Handläggarnas bemötande. Trevlig personal väldigt omtänksamma. Fått bättre självkänsla. Bra coacher har givit bra självkänsla. Bra kamratskap, bra aktiviteter. Roligt! Träffas kravlöst efter kraft och ork. Sociala biten, man kan vara sig själv. Att man känner sig välkommen och att alla är på samma nivå. Att ha kontakt med andra människor, gå ut, lärt mig nya saker, är starkare, livet är roligare Att ha fått kontakt med andra deltagare. Lärt mig nya saker. Haft coacher att vända mig till. Kommit hemifrån. Lärt mig att röra på mig mera. Träffa människor med liknande sjukdomar. Fåt gå en fibrokurs. Att de hjälper med behandlingar och studiebesök, få komma ut lite. Ridning, massage, zonterapi. Kommit ut o fått prövat saker jag inte haft möjligheter till annars. Det sämsta med GEVALIS Vuxna utifrån ett deltagarperspektiv Mycket skitprat mellan vissa deltagare. Att lyssna på skvaller o skitprat som man inte vill höra när man inte mår bra. 63

64 Tar kraft ifrån mig. Att ta sig fram och tillbaka och att sitta för länge. Rädslan över att glömma bort något, alla bensin räkningar extra per/mån ca 2000kr. Tiggeriet från andra inskrivna som har slut på viss psykmedicin. Det har varit jobbigt att sitta i grupp när jag haft en psykisk svacka Svårt med stora grupper Det här vill deltagarna utveckla Att de deltagare som behöver ska få längre tid än 16 veckor för bättre resultat. Att de långtidssjukskrivna får börja mycket tidigare än jag som varit sjukskriven sedan Kanske lite längre tid. Att handledarna är mer uppmärksamma på vad som sägs mellan deltagarna. En del passar inte att gå här då de drar ner de andra. Ta bara in deltagare som är på väg ut i arbete igen. Jag som aldrig kommer dithän hade inte mycket där att göra. Fler män. Gärna fler aktiva dagar. Göra mer reklam för projektet då många inte känner till projektet. Ha mindre grupper. 64

65 8. Ökad aktivitetsförmåga med stöd av samverkan I det här kapitlet beskrivs betydelsen av samverkan på olika nivåer i projekt GE- VALIS Vuxna mot bakgrund av tre vanliga argument för samverkan. Samtidigt beskrivs också hur och i vilken riktning samverkan faktiskt gått på olika nivåer. Denna senare beskrivning var tänkt att underlätta förståelsen av samverkan hos projektets personal. Samtidigt görs den också i ett lärandeperspektiv vad projektet har uppnått och vad som behöver förbättras. Skäl till att samverka B. Guy Peters, en internationellt erkänd auktoritet på området offentlig administration, hävdar att effektiv samverkan kan tänkas lösa tre grundläggande problem: dubbelarbete, bristande konsistens i styrandet av enskilda aktörer samt luckor i ansvar och aktiviteter mellan myndigheter. Problemen är verkliga och inte bara abstrakta och diffusa. Resonemanget återfinns i skriften "Managing Horizontal Coordination", : Dubbelarbete (redundancy). När minst två organisationer gör samma sak. Tenderar att vara det mest synliga av de tre problemen, speciellt när det leder till kostnader hos klienter med höga värden i samhället. Kan vara den enklaste att åtgärda. Brist på sammanhang för olika aktörer (incoherence). När flera arbetssätt riktade mot samma mottagare har olika mål och krav. Varje organisation har sin logik och sitt arbetssätt i förhållande till medborgaren. Svårt att veta vilken organisation som behöver ändra sig. Svårt också när varje organisation kan ha olika uppfattningar om medborgarens behov. De olika organisationerna kan också vara kopplade till olika ansvariga högre upp i strukturen (ex departement, tillsynsmyndigheter). Ibland är negativ samordning det bästa man kan hoppas på, där organisationerna respekterar varandras olikheter men gör ingenting för att integrera sina aktiviteter. Luckor i ansvar eller aktiviteter mellan organisationer (lacunae). När ingen organisation genomför en, för medborgaren, nödvändig tjänst. Ibland lämnar myndigheterna svåra problem och ansvarigheter utan åtgärd om de finner problemen olösbara eller på sikt dränerande både i tid och i resurser. Utöver detta, anser Wells,(se not 15) att epistemiska gemenskaper är mer enade (med hög grad av kunskap och lärande) och är mer kapabla till att generera sam- 15 Jonas Wells, förbundschef i Norra Västmanlands Samordningsförbund, har fäst vår uppmärksamhet på B Guy Peters resonemang. 65

66 ordning än andra samhällen där det finns avsevärda skillnader i synsätt eller där det inte finns en gemensam vision om vad som ger effekt i deras område. Även gemensamma värderingar tvärprofessionellt oavsett vilka organisationer de arbetar åt underlättar. Vidare är decentralisering en förutsättning för att samordning ska fungera, antingen det är decentralisering av makt till lokala strukturer/organisationer eller decentralisering till lägre delar av mer centraliserade myndigheter. Ibland är det svårt att förklara vad ett samordningsförbund gör men med dessa tre hållpunkter blir problemet pedagogiskt enkelt att förmedla. Det är också användbart i de analyser samordningsförbund måste göra för att veta hur samverkan påverkas gentemot andra övriga organisationer. Samverkan mellan myndigheter Finansiell samordning ger samverkande parter en unik möjlighet att utveckla välfärdsarbetet. Genom den finansiella samordningen skapas en samfälld arena där våra samarbetande myndigheter tillsammans kan ta ett samlat ansvar att stödja individens samordningsbehov. Här nedan följer en beskrivning om vilken betydelse samverkan har för invånarna och de samverkande parterna inom Samordningsförbundet Västra Skaraborg. I lagstiftningen om finansiell samordning betonades att syftet med samordningsinsatser är att återställa eller öka enskildas funktions- och arbetsförmåga. Begreppet arbetsförmåga har även en central betydelse i vårt socialförsäkringssystem. Begränsad arbetsförmåga beror oftast på en blandning av medicinska, psykologiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade faktorer, vilket tydligt pekar på behovet av samordnade insatser. Gränserna för att vara arbetsför och att vara anställningsbar är flytande samt står ofta i relation till individuella egenskaper och arbetets karaktär. Med finansiell samordning inom Västra Skaraborg kommer de deltagande offentliga organisationerna närmare varandra genom en stadigvarande samarbetsform. Den finansiella samordningen är ett viktigt steg mot en hållbar välfärd för de enskilda invånarna i de fem kommunerna Essunga, Götene, Lidköping, Skara och Vara samt för samhället i stort. Genom Samordningsförbundet Västra Skaraborg har det skapats en struktur för samordning mellan myndigheterna och en kontinuitet för de individer som har behov av stöd från myndigheterna vilket gör att de inte faller mellan stolarna. De lokala behoven och kunskaperna har styrt samordningens inriktning och omfattning. Därmed har Samordningsförbundet haft möjligheter att erbjuda de invånare som är i behov av samordnat stöd andra insatser än vad som tidigare kunnat erbjudas. Det som ändå är viktigt att poängtera är att respektive myndighets mål för individen ligger fast. Samverkan mellan myndigheter utifrån ett GEVALIS Vuxna-perspektiv, är att samverkansarbetet mellan politiker och tjänstemän i de statliga organisationerna är av största vikt för att stärka, påverka och samordna de sektorsövergripande insatserna. Det strategiska arbetet med samverkan är således viktigt ur såväl ett politiskt som ett tjänstemannaperspektiv för att påverka att de goda erfarenheter som görs lyfts upp. Politikerna har en politisk möjlighet att uppmärksamma GEVALIS 66

67 Vuxnas resultat både regionalt och nationellt samt att goda resultat har möjlighet att införlivas och spridas inom de offentliga verksamheterna via tjänstemännen i styrelsen. Styrelsen i SoF Västra Skaraborg utgör därmed en plattform för att samverkan mellan parterna skall fungera på ett bra sätt och har möjligheten att lokalt anpassa stöd efter de behov som finns på en strategisk nivå. I sina självvärderingar berör coacherna implementeringsproblemet. Coacherna redovisar en oro över att inte ha tillräckligt med information om vad som är tänkt att hända med deltagarna när tiden i projekt GEVALIS Vuxna är slut. De upplever att det inte finns någon god övergång till nästa fas i rehabiliteringsarbetet. Skörheten hos deltagarna är stor och någon behöver jobba vidare med deltagarna direkt efter tiden i projektet om inte hela det utförda projektarbetet ska vara förgäves. Här är det strategiska arbetet inom samordningsförbundet särskilt viktigt och har också utmynnat i en särskild samverkansform mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen för att gynna deltagaren i sin process efter att ha avslutats i projektet. Det strategiska påverkansarbetet får således olika dimensioner, dels att påverka och delge de goda resultat som uppnåtts till olika kommunala och regionala beslutsfattare, både politiskt och organisatoriskt, samt dels även informera allmänheten om de lyckade resultat som gjorts så att det blir en efterfrågan på aktivitetsrehabilitering. Det är viktigt att anordna träffar och gemensamma aktiviteter för myndigheternas rehabiliteringsaktörer inom Försäkringskassa, Arbetsförmedling, kommuner, regionen samt andra samordningsförbund för att öka kunskapen och förståelsen för insatsens resultat. Under det första arbetsåret har det anordnas två konferensen, en vid starten och en efter sex månader, för att få till stånd en samsyn och samordning för att underlätta för den fortsatta samverkansprocessen. Samverkan mellan chefer på remitterande myndigheter Utifrån förutsättningarna, har GEVALIS Vuxna hittat ett sätt att samverka där vi fått det att fungera i både stora och små kommuner som har olika förutsättningar. Olika myndigheter fungerar alltför ofta som två skilda världar med sina skiftande förutsättningar, synsätt och lagstyrning. En förutsättning för samarbete är att alla professionella parter har viljan att samarbeta, och att sätta sig in i den andres värld. Det viktigaste incitamentet är dock att alla inblandade har individen/brukaren/deltagaren i fokus. Saknas detta blir det onödiga hinder i samarbetet. När en ny samverkanspart tillkommer är det av största vikt att samma regler och övrig info kring projektet och dess verksamhet ges till alla berörda. Vikten av tydlighet i ärendegång och övriga processer inom ett projekt är en kunskap att implementera i moderorganisationen vid liknande projekt och verksamhet. När samverkan fungerar som bäst öppnar den nya möjligheter där olika myndigheter tar över efter varandra i en sammanhållen länk, till stöd för den enskilda brukaren. Flera myndigheter kan då även klara att dela arena och ge stöd med sina speciella insatser, som exempelvis rehabstöd, utbildning, aktiviteter, och hälso/sjukvård. Ovanstående processer förekommer givetvis överallt i våra moderorganisationer utanför vårt projekt. Att medvetandegöra och väcka samtal är viktigt. Projektet 67

68 kan trampa upp stigar vad gäller samverkan som övriga kan gå på utan att hela tiden röja ny mark själva. Samverkan mellan de fem deltagande kommunerna ger lärprocess och konstaterande att många frågor och situationer är likartade i deltagarkommunerna. Även denna samverkan kan öppna vägar, bl.a. genom personkontakter, för moderorganisationerna i sin helhet. GEVALIS Vuxna har med detta bidragit till att nya relationer har skapats med linjechefer i närliggande kommuner. Att bygga nätverk ger mereffekt då man även talar om andra verksamheter och utbyter erfarenheter och får idéer av varandra. Samverkan mellan rehabcoacher och remitterande myndigheter Samarbetet mellan coacherna och remitterande handläggare på myndigheterna Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och på kommunernas socialtjänst fortgår under hela den tid som deltagarna är inskrivna i GEVALIS Vuxna. Här krävs en samsyn om: att det är rätt deltagare som föreslås till projektet och att syftet är att stärka deltagarens aktivitetsförmåga. Dessutom krävs professionell respekt för varandras uppdrag. Nämnda faktorer behövs för att samverkan mellan coacherna och de remitterande handläggarna på myndigheterna skall få ett positivt utfall. Coacherna har arbetat för att utöka och förbättra samverkan med aktörer på de lokala orterna som remitterar deltagare till GEVALIS Vuxna. Denna samverkan avser förberedelse för intag i projektet. Deltagarna, som kommer från olika myndigheter kommer också med myndigheternas olika krav på deras medverkan i projektet, liksom på deras ekonomi. Dolda agendor från remitterande handläggare kan utgöra en risk för att deltagaren inte når sitt mål. För att exemplifiera en dold agenda kan exempelvis remittenten ha krav på att en deltagare måste delta i en åtgärd utifrån myndighetens mål och uppdrag eller att syftet med deltagandet är att utreda rätten till bidrag/försörjning. Det kan bidra till att projektet får deltagare som har andra behov, som inte kan tillgodoses i projektet, vilket kan påverka utfallet i projektet. Projektet har ett stort behov av att samverkansparterna tar fram nya deltagare som kan dra nytta av det arbete coacherna utför. Försäkringskassan anvisar deltagare som är väl förberedda för vad Projekt GEVALIS Vuxna kommer att innebära. I exempelvis Skara kommun har man lagt en del av den ena coachens tid för att träffa och informera deltagare från socialtjänsten för att ge god bild av projektet GEVALIS Vuxna men också för att få en uppfattning om deltagaren kan vara en potentiell deltagare. Detta har medfört att det blir ett bättre flöde av deltagare in i projektet, samt en utökad samsyn på dem som medverkar och deltar. Skälet till att samverkan har ökat och samsynen blivit bättre är att coacherna från början uppmärksammade att några deltagare hade remitterats in vid fel tidpunkt. Det kunde exempelvis handla om att en deltagare som nyss hade lämnat in en ansökan om varaktig sjukersättning till Försäkringskassan och tror att den kommer att bli beviljad. Deltagaren har då svårt att ta till sig det stöd som erbjuds på GEVALIS Vuxna. Ett annat skäl till att samverkan blivit bättre är att projektens administrativa rutiner blivit bättre. När projekten får in deltagare ifrån Försäkringskassan och kommunen så fastställs, redan vid första mötet, avrapporteringsmötet vid 8 veck- 68

69 or och slutrapportmötet vid ca 16 veckor vilket gör det lättare att planera verksamheten runt omkring. Coacherna upplever det väldigt positivt att även Arbetsförmedlingen nu börjat remittera in deltagare! Dels innebär det automatiskt att man får ett närmare samarbete även med den myndigheten. Det kommer att bli spännande att se om coacherna kommer uppleva att det är någon skillnad gällande vilken fas de deltagare som kommer därifrån befinner sig i när de kommer till projektet (jämfört med dem som kommer från kommunen och Försäkringskassan). Det viktigaste av allt är väl naturligtvis att projekten får in deltagare som verkligen är i behov av och kan tillgodogöra sig de resurser som tilldelats projektet! Utan en bra samverkan mellan utredare från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänstens försörjningsstödssekreterare skulle inte projektet fungera. Samverkan inbördes mellan rehabcoacher Samverkan mellan rehabcoacherna inbördes sker i det nätverk som skapats där Zelma Fors, fil dr i psykologi och legitimerad psykolog, fungerar som handledare. Av projektbeskrivningen framgår att coachernas nätverk har till uppgift är att: diskutera erfarenheter där både framgångsfaktorer och dilemman i det dagliga arbetet skall utgöra fokus i dialogen. Vidare utgör nätverket ett forum för samordning gällande flexibilitet av aktivitetsplatser mellan kommunerna. Till sitt stöd kommer nätverket att ha tillgång till en processhandledare som dels kan ge handledning på både individ- och aktörsnivå, dels ha ansvar för att systematiskt föra teoretisk dokumentation över arbetsprocessen i Projektet GEVALIS Vuxna. Nätverksmötena har syftat till att stödja en förståelse av det som gestaltas i rehabiliteringsprocessen. Utifrån de beskrivningar och berättelser som refereras beskrivs dilemman hos både deltagare och coacher och hur coacherna kan öka förståelsen för, samt vägleda brukaren. I vägledningen av deltagaren ingår att försöka finna brukarens egna resurser samt att medverka till att brukaren använder sig av sina resurser med stöd av de insatser som samverkan mellan olika myndigheter har att erbjuda. Ett annat syfte är att medarbetarna ska skapa en egen arena för erfarenhetsutbyte. Att tillhöra nätverket är berikande för alla som befinner sig i nätverket och skall ses som en del i medarbetarnas kompetensutveckling. Den första lärandekonferensen på Lumber & Karle i Kvänum främjade samverkan mellan coacherna i flera avseenden. Många goda tankar om lyckosam samverkan togs upp. Coacherna sammansvetsades till en fastare grupp då de fick möjlighet att träffas och umgås i informella former på kvällen. Samverkan mellan rehabcoacher och myndigheter utanför GEVALIS Vuxna Coacherna har spontant samverkat med åtskilliga myndigheter som formellt inte ingår som myndigheter i den finansiella samordningen inom GEVALIS Vuxna. Poängen har varit att i möjligaste mån behovsanpassa det samlade samhälleliga stödet till deltagaren. Motivet för det sökta samarbetet hos andra aktörer är just coachernas insikt om att de inte kan vara allkonstnärer. Bland utomstående myn- 69

70 digheter och personalkategorier märks personal vid vårdcentral, handläggare inom öppen daglig verksamhet mot missbruk, personal inom psykisk ohälsa, AMEgrupper samt familje- eller beroendeteam. Det är inte meningen att coacherna skall bygga helt nya samverkansstrukturer utan tanken är att använda redan etablerad samverkan. Krav på att bygga nya samverkansnätverk uppkommer blott i de fall där en deltagare har behov från en myndighet som inte ingår i Samordningsförbundets samverkansetablering. Emellertid finns det ännu åtskilligt kvar att göra kring att etablera samverkan då en del coacher fortfarande upplever att det inte finns mycket tid över, som det ser ut just nu, för att skapa dessa kontakter. Coacherna påtalar att samverkan är viktig för att de ska kunna lyfta, motivera och hjälpa varje individ. För att exemplifiera: Vi upplever ett stort behov av att ha en fungerande samverkan med psykiatrin, då majoriteten av våra deltagare har eller skulle behöva ha kontakter där. Vi initierade en kontakt på eget initiativ men upplevde tyvärr att vi fick en sval respons... Vi valde därför att kontakta Elisabeth Gilbertsson (processtödjare i GEVALIS Vuxna) och låta henne initiera en kontakt med psykiatrin i förhoppning om att detta på sikt ska generera ett bra samarbete. Samverkan mellan deltagarna inbördes Alla människor ingår i olika typer av sociala sammanhang. Det är dock lätt hänt att personer, som går sjukskrivna hemskt länge eller som är arbetslösa förlorar sina sociala kontakter. Ett mål med Projekt GEVALIS Vuxna är att skapa en grupptillhörighet som varje deltagare känner sig kopplad till och väljer att gå till. Motivet bakom detta synsätt är att Samordningsförbundet genom ett tidigare projekt fått positiva erfarenheter av de grupprocesser som sker deltagare emellan. 16 Positiva processer kan skapas deltagare emellan där en deltagare exempelvis ringer och väcker en annan deltagare på morgonen eller att man samarbetar kring andra vardagliga saker som att gå gemensamt till mataffären eller att deltagarna träffas efter dagens aktiviteter. När projekttiden närmar sig sitt slut uttrycker sig deltagarnas på följande sätt: Bra kamratskap, bra aktiviteter. Roligt! Träffas kravlöst efter kraft och ork. Sociala biten, man kan vara sig själv. Att man känner sig välkommen och att alla är på samma nivå. Att ha kontakt med andra människor, gå ut, lärt mig nya saker, är starkare, livet är roligare. Att ha fått kontakt med andra deltagare. Lärt mig nya saker. Tydligen upplevs samvaron med andra deltagare inte som någonting olustigt påtvingat. Tvärtom gör den livet roligare och innebär att man lär sig nya saker. Genom olika studier vet vi att människors hälsotillstånd påverkas av hur det sociala nätverket ser ut. För att uppnå en god och bättre hälsa krävs ett socialt nätverk som människan kan vända sig till i olika situationer. 16 Projekt Unga Vuxna

71 Samverkan mellan deltagare och myndigheter/lokala aktörer En del av coachernas arbete tillsammans med deltagarna har varit att öppna upp för ett liv efter GEVALIS Vuxna. Arbetet har bestått i att förbereda deltagarna på hur myndigheter arbetar och vilka krav och förväntningar som ställs på dem som samhällsmedborgare utifrån ett myndighetsperspektiv. Att skaffa sig kännedom om det lokala samhälle där deltagaren bor och lever kan innebära en sådan förberedelse. Det kan handla om att få veta hur biblioteket fungerar och vad det har erbjuda förutom bokutlåning. Eller att besöka Lärcenter för vuxna, studieförbund eller folkhögskolor varigenom deltagaren kan få information och inspiration till att återuppta tidigare studier eller studera nytt för att på så sätt ta sig tillbaks till egen försörjning. 71

72 9. Organisationsprocessen I detta avsnitt skall berättelsen om organiseringen av ESF Projekt GEVALIS Vuxna beskrivas utifrån ett projektledningsperspektiv. Samordning och samsyn på organisationsnivå GEVALIS Vuxna är ett mångplatsprojekt (multi-site project). På lokal nivå bedrivs det som delprojekt i fem kommuner. SoF Västra Skaraborg är projektägare och har därmed ett övergripande ledningsansvar. Som stöd i ledningsarbetet skapades det en styrgrupp, som har ett allomfattande ansvar att samordna insatserna inom respektive hemmaorganisation samt att aktivt arbeta med samsynsfrågor gällande administration, ekonomi, personal och gemensamt regelverk. Det har inneburit att den gemensamma styrgruppen har fått en central plats i ett ledningsperspektiv. Styrgruppen består av IFO chefen från Skara kommun, IFO chefen från Götene kommun, IFA chefen från Vara kommun, AME chefen från Lidköpings kommun, AME chefen från Essunga kommun, enhetschef och utredare från Försäkringskassan Skaraborg, samordnare från Arbetsförmedlingen, projektsamordnare för GEVALIS Vuxna, processtödjare från SoF Västra Skaraborg samt förbundschefen för SoF Västra Skaraborg, som företräder projektägaren. Vid starten insåg styrgruppen att det var viktigt att träffas kontinuerligt för att styra upp eventuella avvikelser från projektbeskrivningen eller andra frågor som berört redovisning, personal eller ekonomi. Det har inneburit att styrgruppen har träffats en gång/månad förutom under semesteruppehållet under sommaren. Dessa kontinuerliga träffar och det engagemang som linjecheferna har haft, har gett en positiv effekt i ledningsarbetet. Kontinuiteten i mötesfrekvensen har gjort att det har varit möjligt att snabbt fånga upp hinder som funnits i det dagliga arbetet och gemensamt hitta snabba och effektiva lösningar. Återföringen till styrgruppen av det dagliga arbetets framgångsfaktorer och dilemman är också en annan viktig del i styrgruppsarbetet. Det har exempelvis handlat om att coacherna återförde till ledningen sin oro för vissa deltagare efter att de avslutats i GEVALIS Vuxna. Framförallt handlade det om deltagare som remitterats in till projektet från socialtjänsten. Coacherna jämförde då att de deltagare som kom från Försäkringskassan hade i regel fler vägar att välja på efter GEVALIS Vuxna, vilket inte var tillgängligt för socialtjänstens deltagare. Det har inneburit att ett mer konstruktivt och strukturerat samarbete kommit tillstånd mellan kommunernas socialtjänst och arbetsförmedlingen. Årets erfarenhet ur ett ledningsperspektiv är att för ett mångplatsprojekt som GEVALIS Vuxna, krävs det en fast organisation med ett tydligt ledarskap som kan ge vägledning i vilken riktning projektet skall gå. Under året som gått så har vissa dilemman uppstått som närmare kommer att belysas här nedan. 72

73 Redovisning och ekonomi En stor svårighet har varit att få de fem deltagande kommunerna och övriga parter att inse att GEVALIS Vuxna är ett sammanhållet projekt där Samordningsförbundet har projektägaransvar för helheten. Svårigheterna har bestått av att alla har varit nödgade att underordna sig dels Svenska ESF rådets och dels SoF Västra Skaraborgs krav på redovisning och uppföljning. Dilemman som har uppstått under året har bl.a. gällt frågor kring ekonomihanteringen och regler i verksamheten som är kopplade till ekonomi. För att få en bättre samsyn i dessa frågor skapades också parallellt med styrgruppen ett ekonominätverk med kommunernas förvaltningsekonomer för att i möjligaste mån försöka hitta olika lösningar på ekonomidilemman när olika regelverk krockar i det dagliga arbetet. Ett exempel är hur upphandling skall gå till inom projektet för att kostnaden skall anses vara stödberättigad. Enligt ESF-rådets anvisningar är det projektägarens regler för upphandling som gäller. Det har då fått samsynskonsekvenser där en kommuns regelverk har ställts gentemot Samordningsförbundets regelverk. De kommuner som har haft ett annat avvikande regelverk har då fått ge vika till förmån för Samordningsförbundets upphandlingsregler. Ett annat dilemma har varit redovisningssystemet som är aviserat från Svenska ESF-rådet. Redovisningssystemet bygger på en annan målgrupp med mer arbetsrelaterade problem, som exempelvis arbetslöshet. Det har inneburit att ledningen har fått göra nya blanketter för uppföljning för att tillgodose behovet för uppföljning och redovisning. Medfinansiering och jämställdhet Medfinansieringen i det här avsnittet handlar i huvudsak om de medel som offentliga myndigheter i partnerskap bakom GEVALIS Vuxna betalar ut till deltagarnas försörjning i form av försörjningsstöd från kommunerna, tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning samt sjukpenning från Försäkringskassan samt aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen. Redan i ansökan om medel påpekades att Europeiska Socialfondens krav på medfinansiering från andra källor än socialfonden kan komma i konflikt med jämställdhetsarbetet. Vid ansökningstillfället belystes följande: Genom projektets medfinansiering av deltagare, främst deltagare från Försäkringskassan, finns det en risk för ojämställdhet mellan mäns och kvinnors deltagande. De män som har en tidsbegränsad sjukersättning har en ersättningsnivå som är betydligt högre än kvinnornas. Den högre ersättningen bygger på det ojämlika lönesystemet som redan är uppbyggt i vårt samhälle där männens löner oftast är 20 % högre än kvinnornas. Det vi nu å ena sidan kan konstatera är att männen i regel har ca 25 % högre tidsbegränsad sjukersättning än kvinnorna i projektet. Å andra sidan har männen som regel lägre ersättning i försörjningsstöd från kommunerna. Orsakerna till det är att männen har haft en högre lönenivå vid ingången av sin sjukperiod. När det gäller försörjningsstödet handlar det om att kvinnorna oftast tar ansvar för barnen vid separation. Därmed så har kvinnorna i regel större utbetalt försörjningsstöd 73

74 än männen då försörjningsstödet utbetalas efter hushållets sammansättning. Det innebär att ojämställdheten mellan könen även förs in i våra offentliga system via regelverket för ersättningar. Medfinansiering och fördelning mellan kommuner samt sekretess Medfinansieringen har också stor betydelse både för kostnadssidan och för intäktssidan för ansökan om medel. I ansökan om medel görs bedömningen utifrån ett samlat helhetsperspektiv och utgår inte från varje delprojekt i kommunerna. Projektledningens har dock valt att följa upp medfinansieringen för varje enskild kommun då den förmodade att Samordningsförbundet skulle komma att behöva skjuta till medel till de små kommunerna för att dessa skulle kunna erbjuda aktivitetsrehabilitering till sina invånare. Utfallet är oväntat. Det har blivit precis tvärtom. De små kommunernas deltagande - Essunga och Götene har lyft upp medfinansieringstalet till förmån för Lidköpings och Skara kommuner. Skälet till det är att Götenes och Essungas deltagare (både män och kvinnor)har högre ersättningar gällande den tidsbegränsade sjukersättningen. Det tyder på att de deltagarna har haft en god etablering på arbetsmarknaden innan de blev sjukskrivna. Lidköpings och Skaras deltagare däremot erhåller ersättningar som ligger på en miniminivå vilket ger en antydan om en svag tidigare etablering på arbetsmarknaden. Denna svaga etablering på arbetsmarknaden kommer troligtvis att påverka dessa deltagares fortsatta rehabiliteringsprocessen efter GEVALIS Vuxna, förmodligen kommer de att få svårare att vandra vidare på den inslagna rehabiliteringsvägen. Under 2011 kommer vi att få se hur det går eftersom dessa deltagare då kommer att intervjuas inom ramen för utvärderingen. Ytterligare ett dilemma med medfinansieringen är att det är svårt att upprätthålla ett sekretesskydd om vilka som deltar i projektet och att deltagaren kan inte begära att få vara anonym. Eftersom medfinansieringen kräver personnummer, framförallt i inrapportering till SCB, kan detta medföra att deltagare med skyddad identitet inte kan delta i projektet. Skälet till att det blir ett sämre skydd är att dessa uppgifter även måste lagras hos projektägaren. Administration tillhör projektarbetet I ett projekt består arbetet inte bara av insatser för deltagare utan också av administrativa sysslor. I Projekt GEVALIS Vuxna har det avsatts en dag i veckan för administration i form av exempelvis datainhämtning och dokumentation för utvärderingen. Trots det säger sig coacherna ha haft svårt att få tiden att räcka till det administrativa arbetet och för reflektion och planering. Enligt vissa coacher har de administrativa rutinerna inkräktat på deras insatser för deltagarna, vilket känts illa i professionellt perspektiv. En orsak till det kan antas vara att arbetet med deltagarna och den totalt nya tanken med aktivitetsrehabilitering har fått hela utrymmet. Administration har helt enkelt fått en lägre prioritering från starten. Allteftersom projektet pågåtts har tillkomsten av olika uppföljningsdokument ökat både för deltagarna och utifrån ett organisationsbehov. Därmed så finns det en viss förståelse för coachernas upplevelse av tidsbrist för administrationsarbetet. 74

75 I några delprojekt har det varit personalbyte eller sjukdom vilket också har påverkat arbetssituationen. Coacherna har med detta upplevt en stress över att man egentligen inte har tid att vara sjuk eller vara borta av annan orsak då det inte finns någon som går in och täcker upp verksamheten och att de administrativa arbetsuppgifterna har lagts på hög. Det finns de delprojekt som arbetat fram arbetsrutiner ur ett administrationsperspektiv och coacherna i de delprojekten har också en mindre upplevelse av att inte hinna med. Det är därför synnerligen angeläget att påpeka vikten av att arbetsgruppen i varje delprojekt är överens om arbetsrutiner som berör - vem som gör vad, när och hur. Erfarenhet skapar samsyn Vid starten fanns projektbeskrivningen som ett huvuddokument för att starta upp arbetet i projekten. Inledningsvis gavs coacherna i de fem delprojekten stort utrymme att forma arbetet med deltagarna. De projekten kom därför att pröva olika metoder och modeller för det vardagliga arbetet. I augusti insåg ledningen att delprojekten spretade åt olika håll. Det gällde både i utformningen av arbetsmetoderna mot deltagare oberoende i förhållande till den centrala ledningen för hela projektet GEVALIS Vuxna. Vissa delprojekt var på väg att bli självständiga, d.v.s. projekt i projektet. Från centralt ledningshåll ansågs det var viktigt att samla ihop alla delprojekt i en gemensam konferens på temat Samverkan, Samsyn och Samordning. Syftet med konferensen från centrala projektledningens sida var att få in mer av helhetstänk kring de tematiska frågorna både hos coacher och linjechefer i de samverkande kommunerna. Evert Vedung anförde och besvarade olika frågor kring samverkan. Att förstå vad samverkan innebär i teorin och hur den praktiskt förverkligas var en röd tråd i hans föredrag 17. De termer som det samtalades om var bl.a. Integrerad politik Två eller flera myndigheter samverkar med varandra för att lösa individers problem som exempelvis Projekt GEVALIS Vuxna (kallas också nätverksstyrning, på eng. joined-up goverment, governing by network, coproduction). Man söker en sak men hittar något annat Problemet var ett annat = pudelns kärna Principal agentteorin tillämpad på relationer i offentliga sektorn Huvudman exekutiv, beställare utförare är andra termer för samma sak. Storstadssatsningen med samverkan över sektorsgränser. Begreppet wicked problems Utanförskap social exklusion Personer aktuella hos flera myndigheter samtidigt Underlättar nästa steg serendipitet 17 Se Vedung 2009: samt Hertting & Vedung 2010: 41-50, 72-78, och

76 Samverkanskartor med bieffekter gemenskap med andra brukare Under konferensen påbörjades arbetet med att ta fram en karta över de punkter där samverkan sker i Projekt GEVALIS Vuxna perspektiv. Denna samverkanskarta återges som figur 1 i detta avsnitt. Zelma Fors föredrog om temat samsyn och där anförde hon ett förslag till teorikoppling till det praktiska arbetet. Återhämningsteori eller recoverymetoden kan presenteras kort och översiktligt som: Återhämtning är en individuell process som äger rum inom personen själv och i relation till samhället. Processen karaktäriseras av föränderlighet över tid avseende personlig mognad. Det sociala jaget dvs. friska delar hos sig själv och strategier för att hantera funktionshinder. Att själv vara drivande av förändringen från passivitet till aktivitet, där man hittar små mål i sin återhämtningsprocess. Sociala insatser från psykiatrin, socialtjänsten och självhjälpsgrupper där relationen till den professionella eller annan person är avgörande. Social samhörighet, dvs. återfå förmågan att acceptera socialt stöd Kvinnors och mäns återhämtningsprocess är olika. Kvinnor beskriver att de tog kontroll över hela identiteten genom att acceptera sig som helheter. Mediciner och heldygnsvård ansågs inte vara verksamma faktorer i återhämtningen. Kvinnor uppfattade sociala kontakter från tiden innan de blev sjuka som viktiga vid återhämtning. Män skapar kontroll över sjukdomen genom att de skaffat sig kunskap om tillståndet genom kontakter med professionella aktörer och andra brukare. Män beskriver att de intagit psykiatrins hierarkier genom att inta rollen som lärlingar. Det sociala nätverket ansågs ha mindre betydelse för återhämtningen. Män blir mer hjälpta än kvinnor i psykiatrin och forskare drar slutsatsen att psykiatrin är ett avtryck av samhällets normer. Återhämtningsprocessen startar vid en patientidentitet och arbetar sig fram till en återhämningsidentitet. En annan samsynsprocess var att coacherna skulle ställa sig bakom en gemensam aktivitetsmall som utarbetats gemensamt. Aktivitetsmallen medföljer som bilaga 2. Janet Wohlfarth hade temat samordning på sin lott. I huvudsak handlade dialogen om ett regelverk som växt fram under de månader som projektet varit igång. Här fick nu coacher och chefer möjlighet att ställa frågor om den nödvändiga samordningen som krävs för projektets fortlevnad både ur ett ekonomiskt men också ur ett redovisningsmässigt perspektiv. 76

77 Figur 1 Organisationsmodell 77