Nationell fördjupning - kartläggning, bedömning och uppföljning vid riskbruk, missbruk, beroende och samsjuklighet

Transkript

1 Riskbruk, missbruk och beroende - Kunskap till praktik Nationell fördjupning - kartläggning, bedömning och uppföljning vid riskbruk, missbruk, beroende och samsjuklighet Ett studiematerial för att komma vidare

2

3 Innehållsförteckning 1. Bakgrund 5 2. Nationell fördjupningskurs 6 3. Dag 1 Nytta och värde av systematisk dokumentation 9 4. Dag 2 Kartläggning av klientens/patientens behov i en evidensbaserad praktik Dag 3 Bedöma behov och välja insats i en evidensbaserad praktik Dag 4 Formulering av behandlingsmål och uppföljning av insatsers effekter Bilaga 1 - Förteckning över inspelade föreläsningar Bilaga 2 - Fallbeskrivningar Bilaga 3 - Utvecklingsplan för personal Bilaga 4 - Stöd för bedömning av vårdnivå, formulär 59 Stockholm

4 4

5 Bakgrund Kunskap till praktik Nationell fördjupning Kunskap till praktik är ett utvecklingsarbete som startade i maj 2008 inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och som syftar till att förbättra den svenska missbruks- och beroendevården med utgångspunkt i Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2007). Målet är att alla personer som har behov av samhällets insatser för alkohol- eller narkotikarelaterad problematik ska få bästa möjliga stöd och vård. Kunskap till praktik är resultatet av en överenskommelse mellan regeringen och SKL i vilken SKL åtagit sig att bygga upp ett kvalificerat stöd för kommuner och landsting samt en struktur för en långsiktig kunskapsutveckling mellan kommuner, landsting, lokala FoU-verksamheter, universitet och högskolor. Den bärande idén i överenskommelsen är att kommuner och landsting ska ta ett gemensamt ansvar för missbruks- och beroendevården och att SKL vid uppbyggnad av det kvalificerade stödet ska utgå ifrån och tillvarata den kompetens som finns lokalt och regionalt. Bakgrunden till Kunskap till praktik utgörs av en kartläggning av missbruks- och beroendevården som SKL lät göra under början av 2008, där det från kommuner och landsting/regioner framkom ett önskemål om stöd i kompetensutveckling för olika yrkesgrupper. Kartläggningen visade också på ett gap mellan de arbetsformer som används och de som rekommenderas i de nationella riktlinjerna. Kunskap till praktik vill tillsammans med kommuner och landsting/regioner arbeta för att Utveckla vårdkedjor så att nödvändiga behandlings- och rehabiliteringsinsatser kan erbjudas på lokal nivå Utveckla kompetens bland personalen för att utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med befintlig kunskap, bland annat sammanfattat i de nationella riktlinjerna Förtydliga ansvarsfördelningen mellan socialtjänst, primärvård, beroendevård och psykiatri Förbättra samverkan mellan de olika aktörerna Stärka brukarinflytandet Tillsammans med kommuner och landsting utvecklar Kunskap till praktik stöd för en evidensbaserad praktik där följande centrala utgångspunkter vägs samman: Bästa möjliga vetenskapliga underlag Brukarnas erfarenhet och önskemål Professionell erfarenhet och yrkeskunskap Som ett led i detta uppdrag har Kunskap till praktik tillsammans med en expertgrupp bestående av forskare och praktiker utarbetat en nationell baskurs med tillhörande arbetsmaterial. Expertgruppen har nu även utarbetat sex fördjupningskurser. En av dem handlar om kartläggning, bedömning och uppföljning vid riskbruk, missbruk och eller beroende. Den har Karin Alexandersson vid Dalarnas forskningsråd och Jan Brännström vid Utvecklings- och fältforskningsenheten i Umeå haft ett huvudansvar för. Gunvi Haggren, Verdandi, har lämnat värdefulla synpunkter. Expertgruppen har letts av Gunborg Brännström, projektchef i Kunskap till praktik. Ann Gotting-Veide, utredningssekreterare i Kunskap till praktik, har dokumenterat och administrerat expertgruppens arbete och samordnat arbetet med inspelade föreläsningar. Expertgruppen har följande deltagare: Agneta Öjehagen, Lunds universitet Anette Skårner, Göteborgs universitet Annica Westling, Strängnäs kommun Annika Nordström, Västerbottens läns landsting Arne Gerdner, Hälsohögskolan, Jönköping och Mittuniversitetet, Östersund Carl Gustaf Olofsson, Psykiatriska kliniken, Skellefteå Claudia Fahlke, Göteborgs universitet Fredrik Spak, Göteborgs universitet Håkan Jenner, Linnéuniversitetet Jan Brännström, utvecklings- och fältforskningsenheten, Socialtjänsten Umeå Johan Franck, Centrum för psykiatriforskning, Stockholms läns landsting Karin Alexanderson, Dalarnas forskningsråd Lars Oscarsson, Örebro universitet Mikael Johansson, Munkfors kommun Stefan Borg, Beroendecentrum, Stockholm 5

6 Nationell fördjupningskurs Kartläggning, bedömning och uppföljning Fördjupningskursen Kartläggning, bedömning och uppföljning riktar sig till socialarbetare och vårdpersonal som arbetar med utredning och bedömning inom kommuner och landstingets beroendevård och kriminalvård. Syftet med fördjupningskursen är att deltagarna utifrån en evidensbaserad praktik ska kunna grunderna i att kartlägga behov, bedöma insatsers lämplighet och följa upp insatsers resultat för personer med missbruksproblem. Mål Att socialarbetare och vårdpersonal kan kartlägga klienters/patienters behov och med denna fördjupningskurs som grund tillsammans med kunskap om aktuell forskning, egna kunskaper och erfarenheter samt klientens/patientens erfarenheter och önskemål göra en bedömning om vilken insats som är lämplig och därefter kunna följa upp effekterna av insatserna. Lärandemål Efter medverkan i fortbildningen skall den deltagande kunna grunderna för att Med stöd av strukturerade instrument kartlägga klienters/patienters behov Sammanväga och prioritera klienters/patienters behov Bedöma forskningsresultats relevans för den enskilde klienten/patienten Systematisera den egna praktikens erfarenheter Bedöma klienters/patienters önskemål och förväntningar Formulera individuella genomförande-/behandlingsplaner tillsammans med klienten/patienten utifrån en sammanvägning av behov, forskning, praktikernas erfarenheter och klientens/patientens önskemål Utföra systematiska uppföljningar av insatsers resultat för individen Studiematerial Studiematerialet är upplagt så att varje utbildningsdag presenteras på samma sätt som fortbildningen är tänkt att genomföras. Den omfattar fyra utbildningstillfällen, halvdagar: Dag 1 Nytta och värde av systematisk dokumentation, tre föreläsningar Dag 2 Kartläggning av klientens/patientens behov, fyra föreläsningar Dag 3 Bedöma behov och välja insats, fyra föreläsningar Dag 4 Formulering av behandlingsmål och uppföljning, två föreläsningar Underlaget till studiematerialet består av inspelade föreläsningar, redovisade i bilaga 1. Fallbeskrivningar, som föreslås användas som utgångspunkter i diskussioner och tillämpning, redovisas i bilaga 2. För varje avsnitt redovisas vilka föreläsningar som ligger till grund för texten. Siffror hänvisar till motsvarande i bilaga 1. Andra referenser än föreläsningarna anges särskilt. Varje utbildningstillfälle innehåller flera föreläsningar men även eget arbete i form av diskussioner och redovisningar. Efter varje föreläsning följer förslag på diskussionsfrågor med koppling till föreläsningens innehåll. I slutet av dagen ges förslag till mer övergripande frågeställningar att diskutera, föranledda av dagens övergripande tema och målet med fortbildningen. Färdiga fallbeskrivningar finns som föreslås användas under kursen gång. Var och en av fallbeskrivningarna är bearbetade versioner av intervjuer genomförda med hjälp av ASI. Klientens och intervjuarens svar kan matas i datorprogrammet ASI net. Detta ger bland annat möjlighet att få ut intervjusvaren i en råtextversion i Wordformat. Tanken är att texten ska redigeras och sedan kunna användas i journaler eller utredning. Det är denna råtextversion som utgör grunden 6

7 fallbeskrivningarna. De följer ASI-intervjuns disposition och kan förefalla lite stolpiga även om texten redigerats och anpassats. Mellan varje utbildningstillfälle finns det arbetsuppgifter i syfte att dels hålla kunskapen levande, dels att omsätta den i sin dagliga praktik. En mall för en egen utvecklingsplan, som deltagarna föreslås använda under och efter utbildningen, återfinns i bilaga 3. Grunden för fördjupningskursen är de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen 2007). Utöver detta finns det efter varje utbildningsdag tips till fördjupningslitteratur kopplat till temat för respektive dag. Några av föreläsarna har ytterligare förslag på litteratur som återfinns på deras respektive power-pointbilder. Inledning Fortbildningen bygger på att deltagarna genomgått baskursen och har utbildning i kartläggnings- och screeninginstrument som ASI och/eller DOK och/eller ADAD, AUDIT, ADDIS samt använder någon av dessa, eller andra diagnosinstrument eller tester, i sin praktiska yrkesutövning. Deltagarna förutsätts ha grundläggande kompetens för sitt arbete. Fördjupningskursen är processinriktad och ska genomföras väl sammanhållen i mindre grupper (vi rekommenderar högst 30 deltagare i varje grupp). Den kan med fördel utökas till flera dagar än de fyra halvdagar som här föreslås. Den genomförs lokalt av huvudmännen med lokalt utsedda kursledare. Önskvärt är att yrkesgrupper från de olika huvudmännen, som ändå förutsätts samarbeta eller samarbetar, deltar i samma fortbildning. Alla yrkesgrupper använder inte samma instrument men tanken är att den information som de olika yrkesgrupperna samlar in, gällande samma klient/patient, ska kunna bidra till ett gemensamt kunskapsunderlag för bedömning av insats eller behandling. Då behöver man ha en gemensam kunskapsbas, en gemensam förståelse för vem som gör vad och en fungerande samverkan. Studiematerialet är tänkt att användas i samband med fortbildningens genomförande inte i efterhand. Innehållet i utbildningen syftar till att ge en helhetsbild av processen rörande kartläggning, bedömning och uppföljning. Den gör inte anspråk på att täcka alla aspekter som kan behöva beaktas i en utredningssituation. Det finns exempelvis skillnader i utredningen beroende på människors ålder, kön, etnicitet m.m. Vissa sådana aspekter lyfts upp i föreläsningarna men andra inte. Studiematerialet ger förhoppningsvis en utgångspunkt för utveckling av det egna utrednings-, bedömnings- och uppföljningsarbetet. En del av det arbete som idag pågår inom missbruks- och beroendevården är i linje med ett evidensbaserat arbetssätt. Detta kommer sannolikt att innebära att något av det som sägs och föreslås redan idag finns och fungerar i olika verksamheter. Se det som något positivt och använd de erfarenheter som framkommer i utbildningsprocessen, men våga utmana ert sätt att arbeta! Ett stöd i detta är att använda utvecklingsplanen för personal under fortbildningens gång och därigenom både identifiera och dokumentera nuvarande arbetssätt, men även identifiera och dokumentera utvecklingsområden inom områdena screening/kartläggning, bedömning, vård- respektive behandlingsplanering, bedömning samt uppföljning (utvecklingsplanen finns i bilaga 3). Till blivande kursledare Två till tre gemensamma kursledare, från olika huvudmän, rekommenderas att tillsammans leda deltagarna genom processen i en fortbildningskurs. Ansvariga kursledare bör ha sett filmerna (bilaga 1) och gått igenom studiematerialet, inklusive ha läst fallbeskrivningarna (bilaga 2), satt sig in i uppgifterna i studiematerialet samt informerat sig om innehållet i utvecklingsplanen för personal (bilaga 3), före kursstart. Vi rekommenderar att kursledningen samlar in utvecklingsplanerna efter kursen och följer upp resultatet av dessa på lämpligt sätt ett år efter kursens avslut. Deltagarna bör förses med papperskopior av föreläsarnas power-point-bilder före eller i anslutning till respektive föreläsning. Upplägget om fyra kurstillfällen är ganska komprimerat med mycket information. Varje kurstillfälle innehåller tre timmar effektiv arbetstid. Vi rekommenderar att minst 3,5 timme avsätts för att ge utrymme för pauser. Ett alternativ kan vara att sprida de fyra tillfällena till flera och på så sätt sprida 7

8 ut kursen över fler tillfällen och längre tid. Diskussionsfrågorna mellan föreläsningarna kan ses som förslag. Diskussionsfrågorna, uppgifterna och utvecklingsplanen som ligger i slutet av varje dag, ger studiematerialet dess röda tråd och bör inte bytas ut. Dessa syftar till att deltagarna ska få ut något konstruktivt ur utbildningen som kan användas i den egna praktiken, i enlighet med målet för utbildningen. Bilagor Förteckning över föreläsningar 1 Fallbeskrivningar, sju stycken 2 Utvecklingsplan för personal 3 Stöd för bedömning av vårdnivå, formulär 4 8

9 Dag 1 Nytta och värde av systematisk dokumentation Dagen inleds med presentation av innehåll, upplägg och deltagare (Lokala kursledare samt inspelad föreläsning 4 minuter med Gunborg Brännström, se bilaga 1, 20 min) Evidensbaserad praktik och nyttan av systematisk och standardiserad dokumentation - på individnivå (Inspelad föreläsning med Lars Oscarsson, se bilaga 1, 19 min). Oscarsson anger ASI som ett bra sätt att fånga en bred bild av den enskildes problem. Detta kan kombineras med diagnosinstrument för att kartlägga och för patienten/klienten klargöra om beroende av olika droger föreligger. Till detta ska läggas kunskaper om vad som är verksamt enligt forskning (exempelvis nationella riktlinjerna) och den professionelles erfarenheter (egentligen lokalt dokumenterade erfarenheter). Den professionelles bedömning av all information som samlats in utgör, med beaktande av de resurser som finns, i dialog med den enskilde underlag för beslut om insats. Uppföljning ingår som en naturlig del i en evidensbaserad praktik. Oscarsson skiljer på systematiska respektive standardiserade metoder för dokumentation. Systematisk dokumentation = en förutbestämd ordning eller planmässighet i vad som ska dokumenteras. Standardiserade bedömningsinstrument = formulär med fasta, normerade frågor och fasta svarsalternativ (eventuellt kompletterat med öppna frågor/svarsalternativ) bygger på forskning och professionell klinisk erfarenhet ger ofta en bred bild av klientens/patientens situation. Oscarsson säger vidare att ett minimikrav, av flera, för en evidensbaserad praktik är att man dokumenterar klientens situation före en insats, insatsen i sig och klientens situation efter insatsen. Att diskutera i hela gruppen Hur gör du på din arbetsplats? På vilket sätt dokumenteras detta? Oscarsson betonar att det som kommer fram är en bedömning av klientens situation grundad på insamlad information och inte sanningen. Vad menar han med det? Totalt 20 min för diskussion 9

10 Att använda standardiserade metoder i icke standardiserade möten med människor med missbruksproblem (Inspelad föreläsning med Håkan Jenner, se även Anneli Jäderlands föreläsning, bilaga 1, 10 min) Jenner lyfter frågan om att både vara uppgiftsorienterad det vill säga att vilja ha adekvat information och samtidigt skapa ett gott klimat i mötet med en enskild klient/patient. Skälet varför man utreder måste vara tydligt för klienten/patienten och det som framkommer ska kommuniceras med den berörde. Jäderland pratar (dag 2) om risk för dikeskörning vid bedömningsarbete. Det ena är följsamhet till klientens önskemål och det andra är att man är fullständigt styrd av standardiserade instrument. Att diskutera i hela gruppen Vad är din/er erfarenhet av att arbeta med standardiserade metoder samtidigt som ni ska försöka skapa en förtroendefull kontakt/relation med klienten/patienten? Vilka möjligheter och hinder ser ni? Jenner återger vad expertgruppen för bedömningsinstrument skrev i samband med riktlinjearbetet, bland annat att det finns en etisk gräns för frågandet, och att klienten/patienten avgör var denna gräns går. Intervjuaren/testledaren måste därför vara lyhörd inför klientens situation och stämningsläge. Enligt socialtjänstlagen ska man inte utreda mer än ärendet kräver. Vissa frågor kan också väcka svåra minnen till liv och det måste därför finnas en beredskap att ge nödvändigt stöd eller remittera vidare. Även återkoppling måste ske på ett etiskt och ansvarsfullt sätt. En avspänd och förtroendefull atmosfär är grundläggande, där personen kan känna att syftet är att bli förstådd, inte bli bedömd. Att diskutera i hela gruppen Hur tolkar du detta? Kan du/ni ge exempel från er vardag? Totalt 20 min för diskussion 10

11 Implementering av nya metoder och arbetssätt i en välfärdsorganisation med standardiserade bedömningsmetoder som exempel (Inspelad föreläsning med Karin Alexandersson, se bilaga 1, 23 min). Presentationen ger en teoretisk ram. Teorier kan öka förståelsen för den praktik man arbetar i. Föreläsningen tydliggör också organisationens ansvar och betydelse för vad som sker eller inte sker. Organisationen består av en rad individer på olika nivåer med olika roller och ansvar och vars handlingar sammantaget uppfattas som organisationens. Med hjälp av domänteorin beskrivs tre olika domäner eller nivåer i en välfärdsorganisation och hur de kan relateras till varandra. Alexanderson säger att socialarbetare och vårdpersonal (i servicedomänen) har ett stort handlingsutrymme i arbetet med enskilda klienter/patienter och att domänerna är löst kopplade till varandra. Det är inte självklart hur politiker- och ledningsdomänerna ska styra en sådan organisation där människor arbetar med människor. Ett sätt att få inflytande på servicedomänen är att föra värderingsdiskussioner och på så sätt påverka personalens inställningar och attityder. Att diskutera i hela gruppen I vilken utsträckning förekommer sådana diskussioner på din arbetsplats och hur märks det i det praktiska arbetet? På vilket sätt tror du att ett evidensbaserat arbetssätt ger organisationen (eller tillsynsmyndigheten eller staten) inflytande i servicedomänen (i det klient/patientnära arbetet)? Är det bra eller dåligt? Totalt 20 min för diskussion 11

12 Övergripande frågor att diskutera i mindre grupp En evidensbaserad praktik (bästa möjliga vetenskapliga underlag, professionell erfarenhet och yrkeskunskap samt brukarnas erfarenhet och önskemål) inkluderar och förutsätter användningen av standardiserade bedömningsinstrument/diagnosinstrument (för screening, kartläggning, bedömning, diagnos, uppföljning). I vilken utsträckning kan man säga att du/ni arbetar evidensbaserat i din organisation? Vad gör du/ni och vad görs inte? Vad krävs för att en evidensbaserad praktik ska implementeras i din organisation? Vad kan du själv göra och vad är en fråga för ledare och politiker? Totalt 30 min för diskussion Uppgift till nästa utbildningstillfälle dag 2 Sju fallbeskrivningar finns att tillgå. Beroende på antalet deltagare delas gruppen i lämpligt antal mindre grupper som erhåller minst en fallbeskrivning var. Samma fall kan användas av flera grupper och en grupp kan använda flera fall om så önskas. Varje deltagare har således ett fall att läsa till nästa gång utifrån nedanstående frågeställning: Har du fått all information du behöver i denna fallbeskrivning (resultat av en ASI-intervju)? Vilken ytterligare information skulle du behöva för att kunna göra en bedömning av behandling/insats? Totalt 10 min för diskussion Ni får nu en blankettmall med rubriken Plan för att utveckla arbetet i enlighet med en evidensbaserad praktik (bilaga 3). Detta är din utvecklingsplan. Börja fylla i rutan under kartläggning/screening. Du kan komplettera och ändra under kursens gång. 12

13 Lästips Kunskap till praktik Nationell fördjupning Abrahamson, M. och Tryggvesson, K. (2009). Socialtjänstens användning av standardiserade klientbedömningsinstrument ASI som retorik och praktik i två kommuner. Nordisk alkohol- och narkotikatidsskrift Vol 26 (1), Abrahamson, M. och Tryggvesson, K. (2008). Användning av bedömningsinstrument i missbruksvården En nationell kartläggning och fallstudier av två län. Socialstyrelsen: Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, artikelnummer: Alexanderson, K. (2006). Vilja, kunna, förstå: om implementering av systematisk dokumentation för verksamhetsutveckling i socialtjänsten. Diss. Örebro: Örebro universitet. Armelius, B-Å., Bihlar, B., Fahlke, C., Fridell, M., Hillarp Katz, L. & Reitan, T. (2010) BiB. Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevården. Statens institutionsstyrelse SiS. (Finns att ladda ner eller beställa ) Engstöm, C. (2005) Implementering och utvärdering av Addiction Severity Index (ASI) i socialtjänsten, Akademisk avhandling, Umeå: Institutionen för Psykologi, Umeå Universitet. Engström, C. & Armelius, B-Å. (2005) Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i missbruksvård och kriminalvård. Socialvetenskaplig tidskrift, 12(1), pp IMS Nytt (2008). Evidensbaserad praktik en sammanvägning av tre kunskapskällor. Nyhetsbrev från Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Nr Nordenström, J. (2006). Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår. 3., [omarb.] uppl. Stockholm: Karolinska University Press Oscarsson, L. (2009). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten: en introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter. Stockholm: SKL Kommentus, kap. 1, 2 och8. Roselius, M. & Sundell, K. (red.) (2008). Att förändra socialt arbete: forskare och praktiker om implementering. 1. uppl. Stockholm: Gothia Tengvald, K. (2008). Den evidensbaserade praktiken i sitt sammanhang i Jergeby, Ulla (red). Evidensbaserad praktik i socialt arbete. Socialstyrelsen. Gothia, kap. 2, s På internet Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården, SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). hämtad Socialstyrelsen. Metodguide, bedömningsinstrument m.m. hämtad hämtad hämtad

14 Dag 2 Kartläggning av klientens/patientens behov i en evidensbaserad praktik Dagen inleds med en tillbakablick och fångar upp om det finns frågor från förra gången, 10 min Vilken kunskap är relevant vid kartläggning av missbruks- och beroendeproblematik? (Inspelad föreläsning med Peter Valverius, se även Arne Gerdners föreläsning, bilaga 1, 40 min) Valverius beskriver vikten av att ha en struktur för utredning och dokumentation som man återkommande använder men också en helhetssyn på människan med missbruks- eller beroendeproblem. Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna denne där hon är och börja just där. Ur: Att hjälpa är att tjäna, Sören Kirkegaard Utredningen behöver inbegripa relationer (finns barn som behöver uppmärksammas 1 ), självbild, psykiska, medicinska, kognitiva och sociala funktioner och eventuella juridiska konsekvenser för den enskilde. Det finns sociala, biologiska, kulturella skillnader i hur ett missbruk och beroende utvecklas och uppfattas. Kön och ålder har betydelse. Individers olika styrkor och svagheter behöver kartläggas. Psykisk hälsa påverkar och påverkas av missbruk och beroende. Ångest, skuld och skam är vanligt. Dokumentationen behöver även belysa hur problemen utvecklats över tid. När man gjort en karta över klientens problem (med hjälp av beskrivna screening- och kartläggningsinstrument se nästa avsnitt) krävs även individuella samtal med klienten. Samtalet bör vara strukturerat och ha ett tydligt mål. Bemötandet bör vara respektfullt, empatiskt, lyssnande, accepterande och stödjande. Provtagning kan vara en hjälp. Hinder för en bra utredning: faktorer finns hos klienten som påverkan av alkohol och/eller droger, sug, abstinens, skamkänslor, förnekande med mera. Personalens egna värderingar och förhållande till alkohol och droger spelar också roll. Även Gerdner talar om innehåll i utredningen (föreläsning 3, dag 2). Redan nu ges dock ett kort utdrag. För att kunna utforma en vårdplan behöver följande utredas: Individens problem och behov, art och svårighetsgrad. Eventuella diagnosoch psykologutredningar. Individens resurser att hantera detta Språkförståelse Individuella förmågor och intressen, även hinder Socialt nätverk, socialt stöd, nätverkets inställning till drogfrihet och nykterhet Individens motivation (även hinder för motivation) och preferenser, gällande alla relevanta problem 1 Barnperspektivet är viktigt att beakta vid screening och kartläggning av vuxnas problem. För socialtjänsten är detta en skyldighet sedan tidigare enligt SoL. Även hälso- och sjukvården har numera ett särskilt ansvar enligt HSL att beakta barn till personer med missbruk/beroende. Se Socialstyrelsens meddelandeblad Kan laddas ner på hämtad

15 Vårdnivå behöver bedömas Bedömning av tillgängliga relevanta insatser evidens och kvalitet Val av insatser utifrån behov och tillgängliga förutsättningar (matchning) Mål med respektive insats och tidsplan för genomförande alternativt tid för omförhandling Att diskutera i hela gruppen Reflektera över vilket innehåll som behövs i en social utredning, i en medicinsk utredning respektive utredning inom frivården. Vilka instrument används inom respektive huvudman? Finns det några skillnader och vem utreder vad? Finns det någon aspekt du/ni behöver utveckla för att stärka utredningarna? Måste allt utredas? Valverius pratar om problem som kan ligga hos den som undersöker. Det kan vara egna värderingar, egen skuld, eget förnekande och egna försvar. Hur beaktar du detta i ditt arbete med enskilda? Totalt 15 min för diskussion Hur får man kunskapen? Kort repetition av screening och kartläggning (Inspelad föreläsning med Anneli Jäderland, se även Peter Valverius och Lars Oscarssons föreläsningar, bilaga 1, 11 min). Jäderland poängterar att standardiserade instrument inte ger oss tillräcklig information. Den måste kombineras med följsamhet och empati i mötet med den enskilde. Men den ger ändå möjlighet till en gemensam kunskapsbas oavsett vem som ställer frågorna. Metoden att utreda enbart med rubriker i ett formulär är inte tillräcklig. Oscarsson och Jäderland beskriver fördelar med användandet av standardiserade instrument på ett liknande sätt och kan sammanfattas sålunda: Stöd att fokusera på och inte missa relevant information Utgångspunkt för att söka forskningsbaserad kunskap om liknande klienters/patienters behov och lämpliga insatser Indikationer på behov av att komplettera med mer diagnostiska bedömningsinstrument (till exempel beroende samt allvarligare psykiska problem) Utgångspunkt (baseline) för uppföljning av problem, behov, genomförda insatser och deras effekter Underlag för professionell praktisk/klinisk bedömning, enhetlighet och transparens Kan ge ett klient-/patientperspektiv beroende på utformning Kan ge underlag för information på verksamhetsnivå Jäderland pekar också på risker med att använda standardiserade metoder: Att man inte reflekterar över resultatet stirrar sig blind på siffror Att inte kunna metoden tillräckligt bra Att man förlitar sig enbart på bedömningsmetoden Andra yrkesgruppers oförmåga att värdera och tolka resultaten 15

16 Screeningmetoder som nämns i föreläsningarna: AUDIT, DUDIT, CAGE (akronym för de fyra frågorna om alkoholvanor), mmast (Modified Michigan Alcoholism Screening Test) Kartläggningsmetoder ASI, DOK, ADAD kan kombineras med en fördjupad strukturerad intervju Time-line follow-back, som nämns av Valverius. Diagnosinstrument för DSM-IV/ICD-10 ADDIS - Alkohol och Drog Diagnos Instrument SCID - Structured Clinical Interview for DSM-IV MINI - Mini International Neuropsychiatric Interview Personlighetstest som används av psykologer, till exempel TCI (Temperament and Character Inventory), MMPI (Minnesota Multiphasic Personality Inventory), SSP (Swedish Universities Scales of Personality) och NEO-PIR Exempel på vanliga instrument som mäter Symtom/Funktion Global Assessment of Functioning (GAF). Skattar social, psykologisk och yrkesmässig funktionsnivå. Readiness to change questionnaire (RTCQ)/Beredskap till förändring av alkoholvanor. Observera att de olika instrumenten kan ha olika behörighetskrav för att få användas (se exempelvis Armelius m.fl. 2010) 2. Att diskutera i mindre grupper Utgå från fallbeskrivningen och uppgiften ni fick förra gången till idag. Vad kom du fram till? Är det något av de instrument som du idag hört om som skulle kunna användas för att få ytterligare information? Totalt Totalt 25 min för diskussion När bör man kombinera med andra screening-instrument som HAD (ångest och depression)? (Inspelad föreläsning med Arne Gerdner, se bilaga 1) 15 min Vid kartläggning av en individs situation kan det bli aktuellt att komplettera med ytterligare screening-instrument. En vanlig problematik som förekommer parallellt med missbruk och beroende är ångest och depression. I denna föreläsning ges ett exempel på ett screening-instrument för detta. För ytterligare tips på instrument se: Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevården (Armelius, Bihlar, Fahlke, Fridell, Hillarp Katz & Reitan 2010). I de nationella riktlinjerna konstateras att självmord är vanligare bland drogmissbrukare än i den totala befolkningen. En allvarlig fråga för personal som möter människor med missbruks- och beroendeproblem är att bedöma risken för självmord. Risken samvarierar, enligt de nationella riktlinjerna, med bristande familjestöd, svåra psykosociala problem, blandmissbruk och med en ouppfylld önskan att få vård. I ASI-intervjun ställs frågor om självmordstankar som är tänkta att indikera förekomsten 2 Se även socialstyrelsens beskrivningar och bedömningar av instrument. hämtad

17 av allvarliga självmordstankar och tidigare självmordsförsök (ASI-frågorna I 9, I 19 och I 11). Även i GAF-skalan ingår allvarlig risk för suicidhandling. Finns det självmordsrisk bör läkare kontaktas. De lokalt antagna riktlinjerna i Gagnef kommun (Lokala riktlinjer ) är ett exempel på hur man lokalt har bestämt sig för att hantera detta, framförallt inom psykiatrins öppenvård. Gerdner beskriver HAD (Hospital Anxiety and Depression scale), ett relativt enkelt screeninginstrument med god sensivitet för psykisk ohälsa. Resultatet av HAD kan, om det visat sig indikera problem, användas som underlag för vidare kontakter och utredning inom psykiatrin. Ingen särskild utbildning krävs för användningen av instrumentet som är väl utprovat i olika kliniska sammanhang och fungerar för olika grupper som kvinnor och män i olika åldrar. Men det är ändå viktigt att vara noggrann med att ge information och förklara syftet med instrumentet för klienten/patienten. hämtad Att diskutera i hela gruppen Diskutera hur HAD skulle kunna presenteras för en person som ni tycker skulle behöva det. Förklara för patienten/klienten hur resultatet ska användas. Använd gärna fallbeskrivningarna Göran eller Janina. Om någon av deltagarna har använt HAD i arbetet kan erfarenheterna av detta diskuteras i gruppen. Totalt 15 min för diskussion Behovsbedömning (Inspelad föreläsning med Jan Brännström, se bilaga 1) 20 min Under kartläggningsfasen samlas det in en mängd information kring den enskilde individen för att kunna göra olika former av bedömningar. Vad av all denna information är nu relevant vid bedömningen av vårdnivå (vårdens omfattning) och på vilket sätt kan bedömningsgrunderna struktureras och synliggöras? Detta är viktiga frågor för att dels ha relevanta grunder och motiv för sina bedömningar, men också för att individer med missbruksproblem ska få likartad hjälp oavsett vilken socialarbetare man möter. Föreläsningen ger exempel på ett strukturerat sätt att göra bedömningar av vårdnivå för individer med beroendeproblematik utifrån kriterier och dimensioner som American Society of Addiction Medicine (ASAM) har skapat i USA och som heter Patient Placement Criteria II-R 3. Detta kan beskrivas som ett sätt att få stöd för sortering av information och stöd för bedömningsgrunder. Det är naturligtvis viktigt att bedömningar, som görs utifrån de olika dimensionernas påverkan på individen och hur de samvarierar, även ska grundas i kunskap från forskning, klienten/patienten och den professionelle. Att diskutera i hela gruppen Vilka är dina/era bedömningsgrunder idag och hur framträder de i din/er dokumentation. På vilket sätt synliggörs klientens behov som motiv till en viss typ av behandling? Hur ser du/ni på detta? Anser du/ni att det finns behov av att utveckla systematiska sätt att göra bedömningar? På vilket sätt innebär ASAM PPC-IIR ett komplement till bedömningsinstrument som exempelvis ASI/DOKintervjun? Totalt 10 min för diskussion 3 ASAM Patient Placement Criteria for the Treatment of Substance-Related Disorders. Second Edition-Revised (2001). American Society of Addiction Medicine, Inc. Chevy Chase, Maryland. 17

18 Diskussion och praktisk tillämpning - uppgift i mindre grupper Det finns inte alltid evidensbaserade metoder eller arbetssätt inom missbruks- och beroendeområdet. Det innebär att det ibland finns ett större utrymme att prova på nya arbetssätt och utveckla nya arbetsmetoder. Det i sig ställer särskilda krav på uppföljning eftersom kunskap saknas om arbetssättet är bra eller inte. Denna uppgift handlar om att prova ett stöd för beslut om vårdnivå (som inte är utprovat och validerat för svenska förhållanden) och diskutera om det eller något liknande stöd skulle kunna vara till hjälp i det dagliga arbetet (bilaga 4). Formuläret har sin utgångspunkt i ASAM PPC -IIR men har bland annat anpassat vårdnivåerna till svenska förhållanden. Om man väljer att prova detta arbetssätt bör det följas upp, på ett systematiskt sätt, om bedömningen av vårdnivån föreföll riktigt eller inte. Det är ett exempel på hur lokal kunskap kan byggas. Uppgift i mindre grupper Varje deltagare ska individuellt, med hjälp av fallbeskrivningarna, påbörja arbetet med att formulera och motivera bedömningsgrunder med hjälp av beslutsstödet. Motivera dina bedömningar och tänkbara insatser. Återredovisning i hela gruppen och summering i termer av möjligheter och svårigheter. Totalt 20 min för diskussion Uppgift till nästa utbildningstillfälle dag 3 Färdigställ den sist givna uppgiften till nästa gång om du inte hann fundera färdigt. Titta på nytt på din utvecklingsplan. Är det något du vill ändra eller lägga till utifrån dagens föreläsningar? Till nästa gång ska du ha funderat över och fyllt i den första rutan. Hur arbetar du med screening och kartläggning nu? Finns det något du vill utveckla? Är det något du kan göra själv eller är det något du behöver lyfta i din organisation (eller både och)? 18

19 Lästips Kunskap till praktik Nationell fördjupning Armelius, B-Å., Bihlar, B., Fahlke, C., Fridell, M., Hillarp Katz, L. & Reitan, T. (2010). BiB Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevården. Statens institutionsstyrelse SiS. (finns att ladda ner eller beställa ) Babor, T, Higgins-Biddle J C, Aaunders JB & Monteiro MG (2001). AUDIT. The alcohol disorders Identification Test. Guidelines for use in primary care. Second ed. WHO. Gerdner, Arne (2009). Diagnosinstrument för beroende och missbruk Granskning av ADDIS validitet och interna konsistens gällande alkoholproblem. Nordisk Alkohol- og narkotikatidsskrift (NAT). 26:3, s Jansson, L. & Jergeby, U.(2008). Systematisk bedömning. I Jergeby, Ulla (red). Evidensbaserad praktik i socialt arbete. Socialstyrelsen. Gothia, kap. 7. Lokala riktlinjer för missbruks- och beroendevård i Gagnef kommun. Lokalt vårdprogram i Sverige, LOVIS. hämtad Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 [Elektronisk resurs] : stöd för styrning och ledning. (2010). Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på Internet: hämtad Nyström, S., Zingmark, D. & Jäderland, A. (2009). ASI-manualen anvisningar till ASI grund och ASI uppföljning. Socialstyrelsen. Oscarsson, L. (2009). Dokumentation för en evidensbaserad praktik i Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten: en introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter. Stockholm: SKL Kommentus, sid Sveriges kommuner och landsting (2009). Gemensamma överenskommelser om samarbete och gemensam individuell planering mellan hälso-och sjukvården och socialtjänsten. Cirkulär. 09:66. Finns att ladda ner: Söderholm Carpelan, K. & Hermodsson, A. (2004). ADAD och utvecklingen av ett dokumentationssystem för ungdomar. Nordisk Sosialt Arbeid, 2004, vol 24, nr 2, Wallander, L. & Blomqvist, J. (2005). Vad styr vårdvalen? En faktoriell survey av faktorer som predicerar val av insats inom socialtjänstens missbruksvård. Stockholm: Stockholms stads Forsknings- och Utvecklingsenhet, rapport nr 3. Wallander, L & Blomqvist, J. (2009) Modeling Ideal Treatment Recommendations: A Factorial Survey of Swedish Social Workers Ideal Recommendations of Inpatient or Outpatient Treatment for Problem Substance Users. Journal of Social Service Research, 35:47 64,

20 Dag 3 Bedöma behov och välja insats i en evidensbaserad praktik Dagen inleds med en tillbakablick och fångar upp om det finns frågor från förra gången, 10 min Att kritiskt granska forskningsresultat (Inspelad föreläsning med Agneta Öjehagen, se bilaga 1, 17 min) I föreläsningen beskrivs vad som menas med evidensbaserade metoder ur vetenskaplig synvinkel och vilka krav som ställs på effektstudier. Öjehagen beskriver vidare vad det innebär att tolka och kritiskt granska forskningsresultat och även mer specifikt, hur forskningsresultatens relevans kan bedömas i arbetet med att hjälpa en enskild individ. God vetenskaplig evidens för viss specifik metod kan sägas finnas om: positiv effekt har visats i flera studier av god kvalitet och av flera forskargrupper, ej negativa resultat effekten av viss specifik metod är bättre än placebo, annan behandling, väntelista (till exempel effekt 60 % jämfört med 40 %), men effekten är för den skull aldrig garanterad för alla Metoder har god evidens om de genom sådan forskning visat sig i genomsnitt vara överlägsna normalt förekommande alternativ och inte skada enskilda klienter/patienter. Metoder av god kvalitet sammanställs i systematiska översikter och evidensgraderas Av de nationella riktlinjerna framgår vilket system för gradering av evidensstyrka som använts för att gradera slutsatserna i systematiska kunskapsöversikter av god kvalitet. Undantag, som dock utelämnats här, finns beskrivna under varje gradering. Grad 1 Minst två oberoende studier med högt bevisvärde eller en systematisk översikt av högt bevisvärde. Grad 2 En studie med högt bevisvärde plus minst två med medelhögt bevisvärde och entydiga resultat (huvudregel). Grad 3 Minst två studier med medelhögt bevisvärde och entydigt resultat. Följande undantag kan förekomma: väl upplagda kohortstudier eller fallkontrollstudier med divergerande resultat. Ett flertal randomiserade kontrollerade studier med medelhögt eller lågt bevisvärde. Grad 4 Enbart studier av lågt bevisvärde eller avsaknad av studier. Expertutlåtanden eller konsensusutlåtande utan explicit systematisk genomgång. Dessa fyra grader kan nyanseras ytterliggare. Enkla utfallsmätningar, även om dessa inte uppfyller kraven på jämförbara kontrollgrupper, är bättre än att inte veta något alls. 4 Socialstyrelsen (2007). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Bilaga 2, Metodik, sid. 204 samt sidan hämtat

21 Att diskutera i hela gruppen Av vilka anledningar kan man inte utgå ifrån att den klient/patient jag har framför mig kommer att bli hjälpt även om jag följer det som står i de nationella riktlinjerna (använder metoder som är evidensbaserade)? Kan metod som visats sakna effekt ändå vara aktuellt att erbjuda? Professionell erfarenhet visavi vetenskaplig evidens, vad ska avgöra? Vad gör ni om någon behöver hjälp och evidensbaserad insats inte finns tillgänglig? Totalt 10 min för diskussion Den professionelles erfarenheter (Inspelad föreläsning med Mats Anderberg och Mikael Dahlberg, se bilaga 1) 15 min I föreläsningen diskuteras hur professionens erfarenhet kan förstås, som kunskapskälla i en evidensbaserad praktik, och vilka osäkerhetsfaktorer som kan förknippas med denna. Den professionelle har generella grundläggande kunskaper och förmågor men även kunskaper och erfarenheter som förvärvas i det dagliga arbetet. Genom att utveckla och beskriva den enskilde professionelles erfarenhet och utveckla lokal kunskap kan professionens kunskap bli en integrerad del i arbetet. Anderberg och Dahlberg redovisar en modell över hur strukturerade intervjuer kan användas som underlag för att utveckla lokal kunskap och vad som krävs för detta. Modellen visar på vilken dokumentation som kan vara lämplig för olika syften och för olika nivåer i organisationen. Typ av dokumentation Syfte Individnivå Verksamhetsnivå Inskrivning Kartläggning Behandlingsplanering, utredning och bedömning Inskrivning och utskrivning Inskrivning och uppföljning Måta förändring Mäta förändring Utvärdering med fokus på individens kortsiktiga förändringar Utvärdering genom uppföljning efter avslutad behandling med fokus på individens långsiktiga förändring Målgruppsbeskrivning Utvärdering med fokus på gruppens kortsiktiga förändringar Utvärdering genom uppföljning efter avslutad behandling med fokus på gruppens långsiktiga förändring (Modell: Anderberg & Dahlberg 2009) Att diskutera i hela gruppen Varför kan den professionelle vara en högst osäker kunskapskälla och hur kan kvaliteten säkras? Stämmer Anderbergs och Dahlbergs modell med hur du/ni jobbar? Hur skulle du/ni idag beskriva att den professionella erfarenheten kommer till uttryck? Totalt 10 min för diskussion 21

22 Brukarens/klientens/patientens uppfattning, värdering och erfarenheter (Inspelad föreläsning med Christer Engström, se bilaga, 29 min) Såväl hälso- och sjukvårdslagen som socialtjänstlagen innehåller bestämmelser som ska tillförsäkra patienten/klienten inflytande och delaktighet i planering och utformning av vården. Socialnämnden ska aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han/hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden ska i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen följs. (Socialtjänstlagen 5 kap. 9) Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt 1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, 2. vara lätt tillgänglig, 3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, 4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, 5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt. [ ] (Hälso- och sjukvårdslagen SFS 2006:493, 2). Brukarperspektivet är ett av de tre benen i en evidensbaserad praktik. Genom att använda strukturerade instrument och andra frågor och sedan återkoppla resultaten framkommer en bild av hur individen ser på sin situation. Med hjälp av ett förhållningssätt som skapar allians möjliggörs deltagande och möjligheter till påverkan för klienten. Engström diskuterar ytterligare ett sätt att arbeta med möjligheter för individer att påverka innehållet i vården. Metoden är att ställa strukturerade frågor individuellt och sammanställa resultaten på gruppnivå (jämför brukarenkäter). Detta skulle dels kunna påverka verksamheter via individernas synpunkter, dels skapa förutsättningar för enskilda individer att göra vårdval utifrån vad tidigare brukare har ansett om vården. Engström behandlar tre olika områden i sin föreläsning: - Varför är det viktigt att beakta brukarperspektivet vid utvecklingen av ett evidensbaserat arbetssätt? - Hur skall man gå tillväga för att inkludera brukarperspektivet i ett evidensbaserat arbetssätt? - Vad kan informationen redogöra för och hur kan den användas? Han säger i sin presentation att brukarperspektivet är ett kompletterande perspektiv till uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, att det bara är brukarna själva som kan uttrycka det och att de har något intressant och viktigt att säga. Det är också en möjlighet till medverkan och påverkan. Han tar även upp olika aspekter som är viktiga att fråga efter och som är specifika för brukarna. Att diskutera i hela gruppen På vilket sätt involverar du/ni idag brukarnas erfarenheter och uppfattningar i bedömning och vid val av insats och på vilket sätt dokumenteras detta i det enskilda ärendet? Hur kan ytterligare kunskap hämtas från grupper av brukare för att utveckla och förbättra verksamheten? Totalt 10 min för diskussion 22

23 Vårdplanering vid missbruk och beroende (Inspelad föreläsning med Arne Gerdner, se även inspelad föreläsning av Peter Valverius, bilaga 1, 37 min) Nya bestämmelser infördes 1 januari 2010 om samarbete i såväl hälso- och sjukvårdslagen ( 8 a HSL) som socialtjänstlagen (5 kap. 8 a SoL). Förändringarna avser överenskommelser mellan huvudmännen och andra instanser på generell nivå men berör även samverkan på individnivå (Socialstyrelsen 2010; SKL 2009) 5. Det finns således krav på huvudmännen att ingå formaliserade övergripande överenskommelser. I denna fortbildning fokuseras på individnivån. Likalydande bestämmelser om att landsting och kommun tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns i lagstiftningarna sedan tidigare. 3 f HSL När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå: 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. 2 kap. 7 SoL När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. 5 Socialstyrelsen (2010). Överenskommelse om samarbete. Meddelandeblad. Nr1. Maj. Kan laddas ner hämtad Sveriges Kommuner och Landsting (2009). Gemensamma överenskommelser om samarbete och gemensam individuell planering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Avdelningen för juridik. Cirkulär nr 09:66. Kan laddas ner hämtad

24 Vilka omfattas av bestämmelserna? Bestämmelserna om individuell plan gäller inte enbart personer med psykisk funktionsnedsättning utan omfattar alla personer som behöver en individuell plan för att få sina behov tillgodosedda, både vuxna och barn. Missbruksvården och äldreomsorgen är exempel på verksamheter inom socialtjänsten där bestämmelserna bedöms få stor betydelse. Inom hälso- och sjukvården finns stora behov av planering för patienter i den psykiatriska vården och beroendevården. Skyldigheten att upprätta en individuell plan är inte heller avgränsad till vissa åldersgrupper utan gäller insatser både till vuxna och barn och vid olika nivåer av problem. Den gäller således alla människor som landsting och kommuner kommer i kontakt med och där en individuell plan behövs för att behoven av både socialtjänst och hälso- och sjukvård ska kunna tillgodoses och samordnas (SKL 2009; Socialstyrelsen 2010). Gerdner behandlar skillnaderna mellan individuell plan, vårdplan, genomförandeplan och behandlingsplan. Vårdplanen har en mer övergripande karaktär medan behandlingsplanen är mer konkret, detaljerad och processinriktad. Den omprövas och ändras under hand. Den individuella planen som avses i de citerade lagstiftningarna avser val av vård och andra insatser och kan jämställas med vårdplan vilket är fallet i den fortsatta framställningen. Gerdner beskriver även innehållet i en vårdplan. Den föregås av strukturerade aktiviteter som screening, kartläggning, diagnoser (beprövade metoder med bästa möjliga vetenskapliga stöd - som behandlades i de tidigare avsnitten) där resultaten utgör grunden för innehållet i vårdplanen. Alla relevanta problem bör ingå i vårdplaneringen. Om öppenvård eller institutionsvård är att föredra beror på den individuella klientens behov, vilka indikationer som finns som talar för vilket vårdinnehåll som behövs. Samverkansbehov och vårdansvar ska tydliggöras. Plan för uppföljning och omprövning och eftervård ska finnas. De tre kunskapskällorna i evidensbaserad praktik ska synliggöras i vårdplanen grunden för den professionella sammanvägda bedömningen. Vetenskap och beprövad erfarenhet (ta stöd av de nationella riktlinjerna) klientens preferenser (resurser och behov) ställt i relation till vilka resurser och möjligheter som finns. Gerdner presenterar en insatstrappa med flera indikationer för val av insats/vård/behandling. Att diskutera i hela gruppen Hur använder du/ni begreppen vårdplan, individuell plan och behandlingsplan på era respektive arbetsplatser. Likheter och skillnader. Förstår klienten/patienten skillnaden? Totalt 10 min för diskussion Diskussion och praktisk tillämpning (i mindre grupper) Väg samman all information ni har i er fallbeskrivning, ta stöd i föreläsningarna från dag 2 och 3 och påbörja ett förslag till en evidensbaserad vårdplan. Om ni (i enlighet med uppgiften från förra gången till idag saknar information) kan ni simulera att ni gjort ytterligare screening eller test som gjort att ni fått mer information? Totalt 25 min för diskussion Uppgift till nästa utbildningstillfälle dag 4 Fullfölj dagens avslutande övning med att till nästa gång skriftligt färdigställa en vårdplan utifrån fallbeskrivningen. Studera din utvecklingsplan. Är det något du vill ändra eller lägga till utifrån dagens föreläsningar? Till nästa gång ska du ha funderat över och fyllt i den andra rutan. Hur arbetar du med bedömning nu? Finns det något du vill utveckla? Är det något du kan göra själv eller är det något du behöver lyfta i din organisation (eller både och)? 24