Nationella riktlinjer - höftfrakturer. Landstinget Gävleborgs revisorer

Transkript

1 Nationella riktlinjer - höftfrakturer Landstinget Gävleborgs revisorer Revisionsrapport Mars 2011 Karin Magnusson Lars-Åke Ullström

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Uppdrag och revisionsfråga Metod Granskningsresultat Utvecklingsarbetet Prevention Ambulansen Akutmottagningen Operation Avdelning Sammanfattande reflektion och bedömning av 14

3 Sammanfattning Höftfrakturer utgör den grupp av alla typer av kirurgiska sjukdomar som konsumerar mest vård genom hela vårdkedjan. Det är av stor vikt för patientens hälsa att det finns ett fungerande flöde från patientens ankomst till sjukhus till operation. Väntetiden till operation har en direkt påverkan på patientens rehabiliteringsförutsättningar och påverkar antalet vårddygn. Med anledning av detta har landstingets revisorer givit Komrev inom PwC i uppgift att granska huruvida landstinget bedriver en ändamålsenlig vård för patienter med höftfraktur. Det som framkommit vid genomförd granskning kan sammanfattas enligt följande. Landstinget Gävleborg bedriver inte idag en ändamålsenlig vård för höftfraktur patienter. Nästan 40 procent av länets patienter har under januari och februari månad 2011 fått vänta mer än 24 timmar från ankomst till sjukhus till operation. 24 timmar är det nationella målvärde som satts avseende väntetid från ankomst till sjukhus till operation för höftfrakturpatienter. Vi har också noterat att det råder stora skillnader mellan Hudiksvalls sjukhus och Gävle sjukhus vad det gäller väntetiden till operation. Detta medför också stora skillnader i vårdtid per patient. Totalt har Gävle sjukhus haft en vårdtid på ca 950 dygn mer än vad som skulle ha varit fallet om de haft en medelvårdtid i paritet med Hudiksvalls sjukhus. Landstinget Gävleborg har dock vidtagit åtgärder för att identifiera brister i höftfrakturflödet. Två arbetsgrupper, en för Gävle sjuhus och en för Hudiksvalls sjukhus, har tillsatts för att verksamhetsövergripande identifiera förbättringsområden och framarbeta förslag till förbättrade flöden. Arbetsgrupperna ska den 11 april 2011 inkomma med förslag till de fyra berörda verksamhetscheferna och dessa kommer att utgöra ett underlag för kommande beslut om förbättringsåtgärder. Vi ser det som positivt att åtgärder vidtagits för att komma tillrätta med de brister som föreligger, men ser också att det är nödvändigt att det framöver skapas ett system för att systematiskt följa höftfrakturflödet och kontinuerligt vidta förbättringsåtgärder när det finns behov av sådana. En del i detta kan vara att bibehålla fokus på höftfrakturflödet genom att ha kvar parametrar som berör det i styrkorten. Vi anser också att det för att ge förutsättningar för jämförelser och utveckling av vård och behandling av höftfrakturer är av stor vikt att Gävle sjukhus i enlighet med planerna kommer i gång med registrering i det nationella kvalitetsregistret Rikshöft. 3 av 14

4 Vår uppfattning är att den organisation med Mio-grupp och den verksamhetsövergripande samverkans grupp som finns ger goda förutsättningar för att finna former för en positiv utveckling av höftfrakturvården. Det är också positivt att ett länsgemensamt vårdprogram för höftfrakturer är under upprättande vi vill dock poängtera vikten av att vårdprogrammet omfattar hela flödet. För att säkerställa att vård ges i enlighet med nationella riktlinjer, och att exempelvis val av operationsmetoder görs utifrån nationella rekommendationer, ställs det krav på att det framöver vidtas åtgärder för att implementera upprättat vårdprogram. Det bör även skapas system för att kontinuerligt kontrollera efterlevnaden av detta. De nationella riktlinjerna avseende höftfrakturer understryker vikten av systematiskt arbeta med prevention av nya frakturer. Det är därför av stor vikt att information avseende var, när och hur olyckan inträffade samt andra medicinska omständigheter, som kan ha varit orsak till patientens höftfraktur, överlämnas från specialistvården till primärvården. Vi kan se att införandet av Senior Alert troligtvis kommer att bidra till ett förbättrat informationsflöde mellan vårdnivåerna. Slutligen anser vi att det är en brist att landstinget inte på ett mer systematiskt sätt arbetar med att upptäcka och behandla benskörhet. Det bör i samverkan med primärvården upprättas ett vårdprogram för upptäckt och behandling av osteoporos. 4 av 14

5 1. Inledning 1.1 Bakgrund Höftfrakturer utgör den grupp av alla typer av kirurgiska sjukdomar som konsumerar mest vård genom hela vårdkedjan. Patienterna är i regel äldre och vanligen multisjuka och har ofta osteoporos (benskörhet). Ca personer drabbas årligen av höftfraktur. Uppskattningsvis 25 % av vårdplatserna vid landets ortopedavdelningar är belagda med en höftfrakturpatient. Medelkostnaden per patient med höftfraktur är kr det första året efter frakturen. Totalt beräknas kostnaden för vård och rehabilitering av alla höftfrakturer i landet till nästan 2,5 miljarder kronor per år. Med tanke på den åldrande befolkningen och därmed ökande mängd höftfrakturer är det angeläget att på alla nivåer förbättra vården av höftfraktur. Socialstyrelsen har utarbetat Nationella riktlinjer för vård och behandling av höftfrakturer, indelat i avsnitten prevention (osteoporos, fallbenägenhet), operation, rehabilitering och hälsoekonomi. Det finns också ett nationellt kvalitetsregister, Rikshöft. Registrering av patienter med höftfrakturer i registret syftar till att redovisa resultatmått för att kunna jämföra och skapa en hög vårdkvalitet för dessa patienter i landet. Rikshöft utgör även en bas för lokal verksamhetsutveckling vid olika sjukhus. I Rikshöft registreras uppgifter om patienten, behandlingen, funktionsutfallet och rehabiliteringsresultatet. Enligt uppgifter från Rikshöft finns det stora skillnader mellan landstingen i både vårdkvalitet och kostnader vad gäller vården av patienter med höftfraktur. 1.2 Uppdrag och revisionsfråga Revisorerna har vid genomförd riskanalys uppmärksammat riskerna med att landstingets verksamhet för höftfrakturpatienter inte förhåller sig tillräckligt till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för höftfraktur och att landstingets medverkan i det nationella kvalitetsregistret Rikshöft inte är optimalt. Utifrån detta har de givit Komrev inom PwC i uppdrag att granska rutinerna för hantering av höftfrakturpatienter. Syftet är att granska huruvida landstinget bedriver en ändamålsenlig vård för patienter med höftfraktur utifrån nedanstående kontrollmål 5 av 14

6 Kontrollmål 1.3 Metod Landstinget arbetar i enlighet med de nationella riktlinjerna för höftfraktur vad gäller: o Prevention o Operation o Rehabilitering Det finns strategier för att implementera kommande nationella riktlinjer för vård av rörelseorganens sjukdomar vad gäller osteoporos Det finns länsövergripande vårdprogram för patienter med höftfraktur Det sker systematisk uppföljning och utveckling för vården av höftfrakturer (registrering i och uppföljning av det nationella kvalitetsregistret Rikshöft) Åtgärder vidtas utifrån resultaten i Rikshöft och Öppna jämförelser Genomgång av nationella och landstingslokala styrande dokument avseende vård och behandling av höftfrakturer Intervju med verksamhetschef, vårdenhetschefer samt representanter från ortopedins Mio-grupper 1 för trauma. Intervjuer med representanter från länets ambulanssjukvård, akutmottagningar och primärvård. Vad avser rehabilitering avgränsas granskningen till att endast gälla sjukhusvårdens rehabilitering inklusive aktiviteter för överlämnande till primärvård och kommun. Rehabilitering efter patientens utskrivning granskas inte. Granskningsrapporten har sakgranskats av de som medverkat vid genomförd granskning. 2. Granskningsresultat 2.1 Utvecklingsarbetet Flödet för höftfrakturpatienter En höftfraktur är i sig inte livshotande, men enligt Öppna jämförelser 2010 så har studier visat att fördröjning av operation till efter 24 timmar efter brottet leder till ökad dödlighet inom 4 månader från operation. Det gäller även för patienter som innan frakturen i övrigt var friska. Väntan på operation ökar dessutom risken för komplikationer såsom infektion, trycksår och förvirring. Enligt uppgifter som inkommit vid genomförd granskning beräknas patientens vårdtid öka med ett dygn för var sjätte timme som patienten behöver vänta mer än de 1 Mio- grupperna är grupper organiserade kring medicinska intresse områden 6 av 14

7 första 24 timmarna. Lång väntan på operation innebär också enligt de intervjuade längre behov av rehabilitering och är i flera fall orsaken till att en patient inte kan komma tillbaka till det boende som de haft tidigare. Inom Landstinget Gävleborg sattes det under igång ett arbete för att förbättra flödet för höftfrakturpatienter. Flödena för Gävle och Hudiksvall kom att se olika ut på grund av olika lokala förutsättningar. Uppfattningen i Hudiksvall är att arbetet med höftfrakturflödet till vissa delar har fungerat bra, men att det under snare tid att funnits anledning att fundera på utveckling av flödet för att ännu bättre resultat. Enligt öppna jämförelser hade Hudiksvall under 2009 i genomsnitt 19 timmars väntan från ankomst till sjukhus till operation vilket kan jämföras med rikets snitt på 25 timmar, samt rekommendationen om att operation bör ske inom 24 timmar. Uppgifter om Gävlesjukhus saknas i öppna jämförelser då Gävlesjukhus är ett av landets fem sjukhus där höftfrakturer genomförs men som inte deltar i Rikshöft. Enligt de intervjuer som gjorts fungerar de tänkta flödena i varierande omfattning beroende på när på dygnet patienten inkommer samt bland annat hur situationen ser ut på röntgen, UVA och akutmottagningen. Enligt de uppgifter som inkommit i samband med genomförd granskning fick ca 53 procent av länets patienter höftfrakturoperation inom 24 timmar i januari 2011 och ca 56 procent i februari. Enligt den statistik redovisats finns dock märkbara skillnader i andelen patienter som får höftfrakturoperation inom 24 timmar på Gävle sjukhus respektive Hudiksvalls sjukhus. Frekvens Gävle Andel inom 24 timmar Frekvens Hudiksvall Andel inom 24 timmar Januari % % Februari % % Med anledning av att det arbete som gjorts med höftfrakturflödena tidigare behöver utvecklas har det under 2011 skapats två verksamhetsområdesövergripande grupper med representanter från ambulans, akutmottagningar, ortopedi, anestesi och röntgen. I mitten av april 2011 ska arbetsgrupperna redogöra för varsitt förslag avseende flödet i Hudiksvall respektive Gävle. Återkoppling ska göras till de fyra verksamhetscheferna för beslut om förbättringsåtgärder. Såväl verksamhetsområde ortopedi som verksamhetsområde Anestesi uppger att de systematiskt följer upp flödestiden till operation genom att detta är ett område i styrkorten. 7 av 14

8 Mio-gruppen Inom verksamhetsområde ortopedi finns det arbetsgrupper bildade för olika medicinskt intresseområden (MIO-grupper). En av dessa Mio-grupper avser traumapatienter inom vilken höftfrakturpatienterna ingår. Av olika skäl har det dock varit varierande aktivitet inom gruppen vad det gäller höftfrakturer. Vid genomförd granskning framkommer dock att höftfrakturpatienterna har fått ett större utrymme i gruppens utvecklingsarbete under senare tid och de som medverkar i gruppen anser att den idag har ett aktivt arbetssätt. Mio-gruppen har bland annat till uppgift att utveckla gemensamma rutiner för arbetet och att hitta likvärdiga arbetssätt vid länets sjukhus. Just nu är ett gemensamt vårdprogram för höftfraktur patienter under utveckling. Rikshöft Rikshöft är det nationella kvalitetsregistret för höftfrakturpatienterna och deras behandling. Syftet med Rikshöft är att kunna jämföra vården utifrån ett antal givna parametrar och skapa en jämn och hög vårdkvalitet i riket. I Rikshöft registreras data om patienten, behandlingen, funktionsutfallet och rehabiliteringsresultatet. Enligt genomförd granskning registrerar Hudiksvalls sjuhus höftfrakturpatienter i det nationella kvalitetsregistret. Beslut har också tagits om att sjukhuset i Gävle ska ingå i Rikshöft, men någon registrering har ännu inte kommit igång. 2.2 Prevention Förebyggande höftfrakturer på grund av fall Enligt de svar som inkommit från primärvården så pågår ett intensivt vårdpreventivt arbete genom att med ett validerat instrument, Senior Alert, göra riskbedömningar för fall. Riskbedömningarna görs bland annat utifrån registrerade uppgifter kring bakomliggande orsaker till risken för fall och utifrån detta vidtas åtgärder vilka även dessa registreras i systemet. Arbetet omfattar i första hand de patienter som är över 65 år och är inskrivna i hemsjukvården, men det förekommer även att riskbedömning görs på andra patienter. Vid riskbedömningarna inkluderas analyser av bakomliggande orsaker till risken för fall och utifrån detta sätts åtgärder in. Registrering av riskbedömning, bakomliggande orsaker samt insatta åtgärder bedömningarna görs i det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. 8 av 14

9 Senior Alert är ett nationellt kvalitetsregister och används även inom slutenvården. De registreringar som görs inom sluten vården används sedan av personalen i primärvården för att förebygga fall. Ett beslut har tagits för hela Landstinget Gävleborg att senior Alert ska användas, men på flera håll har det nyligen kommit igång varför det är svårt att utvärdera effekterna ännu. Inom ramen för Senior Alert registreras även risken för undernäring samt risken för att få trycksår vilket har en nära kopplig till höftfrakturer antingen som en orsak till fallet eller som en komplikation efter höftfraktur Enligt vad som framkommit vid genomförd granskning så har kvalitetsregistret en mycket tydlig struktur och ger ett bra underlag för att vidta åtgärder för den enskilde individen. I södra Hälsingland har det även arbetats fram ett lokalt vårdprogram för att förebygga fall och fallskador. Detta har gjorts i samarbete med Ovanåker, Bollnäs och Söderhamns kommuner och fastställdes i september I det fallpreventiva arbetet i södra Hälsingland uppmärksammas också de patienter som tidigare inte varit kända inom primärvården på grund av fall, men där det finns behov av att sätta in åtgärder och ge information för att förebygga fallrisker. Det finns en informationsbroschyr framarbetad som används inom hela länet och som ger äldre och deras anhöriga råd och tips om hur fall förebyggs. Förebyggande av höftfrakturer på grund av Osteoporos Osteoporos eller benskörhet är en sjukdom som gör att benstommen förlorar en del av sin styrka. Vanlig fraktur vid benskörhet är bland annat höftfraktur. Sjukdomen kommer med åldern och är vanligast bland kvinnor. Ca 30 procent av de kvinnor som är 70 år lider av benskörhet, men behandling med läkemedel kan dämpa utvecklingen. Enligt registrering i Socialstyrelsens Läkemedels och Patientregister så är det endast 11,5 procent av kvinnorna i Landstinget Gävleborg som 6-12 månader efter en benskörhetsfraktur har fått läkemedelsbehandling, jmf. 13,7 procent i riket i övrigt. Studier av läkemedelsbehandling vid osteoporos visar på goda resultat, men trots detta har såväl Landstinget Gävleborg liksom riket i övrigt en mycket låg behandlingsfrekvens. Enligt genomförd granskning saknar Landstinget Gävleborg ett vårdprogram för arbetet med att upptäcka och behandla osteoporos. Det finns inte heller någon metod för bentäthetsmätningar, så kallad helkropps-dexa och den närmaste utrustningen för att göra sådan mätning finns i Falun. 9 av 14

10 Även intervjuer med representanter inom specialistvården vittnar om att identifiering av patienter med osteoporos sker i mycket liten omfattning. Det saknas även här rutiner för att identifiera denna målgrupp för att inleda behandling. Socialstyrelsens arbetar för närvarande med riktlinjer för vård och behandling av rörelseorganens sjukdomar, till vilka osteoporos tillhör, och trots att det nu inte finns några målnivåer eller rekommendationer kring osteoporosförebyggande behandling så visar de flesta vetenskapliga studier på att ca procent av patienterna med osteoporos bör ha behandling. 2.3 Ambulansen Enligt de intervjuade inom Ambulansen finns inte någon specifik checklista för bedömning om patienten har en höftfraktur eller inte, de intervjuade uppfattar dock inte att det föreligger några större svårigheter att identifiera en misstänkt höftfraktur hos en patient. Höftfrakturflödet finns dokumenterat och tillgängligt i ambulanserna. Flödesschemat innehåller också rutinbeskrivningar avseende vilka åtgärder ambulanspersonalen förväntas att vidta. Det IT-stöd som ambulansen använder sig av ger dock inte någon specifik vägledning vad det gäller höftfrakturpatienter. En höftfrakturpatient hanteras i IT-systemet på samma sätt som andra traumapatienter. I en rad för fritext dokumenteras dock att patienten är en höftfrakturpatient vilket möjliggör sökning vid eventuellt behov av statistik. Enligt de nationella riktlinjerna för höftfrakturer är det av stor vikt att det noggrant dokumenteras var, när och hur patienten har drabbats av en fraktur. Omgivningen bör beskrivas för att identifiera risker för nya fall eller om inga direkta orsaker till fallet identifieras kan informationen utgöra ett underlag för misstanke om osteoporos. Enligt de intervjuade dokumenteras alltid var, när och hur en olycka har inträffat. Detta görs inte med någon extra noggrannhet eller på annat sätt för att patienten drabbats av höftfraktur. De intervjuade vid ambulansen ställer sig också mycket tveksamma till om informationen som de dokumenterar senare används utifrån det syfte som anges ovan. När patienten anländer till sjukhuset har journalen skrivits ut för att överlämnas till personalen då ambulansens IT-system inte är kopplat till det som används inom sjukhusen. Muntlig information lämnas också för att säkerställa att informationen når nästa led. I ambulansen har patienten i enlighet med rutinerna fått smärtlindring, ID-märkning med mera, ambulanspersonalen har också kontaktat UVA för att informera om att en patient med misstänkt höftfraktur är på väg in till sjukhuset. 10 av 14

11 Patienter från Söderhamn med misstänkt höftfraktur körs till Hudiksvall och patienter från Bollnäs körs till Gävle. I Bollnäs finns det möjlighet att genomföra röntgen på patienter om det råder osäkerhet om det är höftfraktur eller inte. Genom att röntga patienten i Bollnäs undviks att patienter som inte har en fraktur körs till Gävle i onödan, men det kan också innebära att en patient med fraktur får en förlängd transport med omlastning. De intervjuade ger olika versioner om huruvida patienter bör röntgas i Bollnäs eller alltid, vid misstanke, tas direkt till Gävle. 2.4 Akutmottagningen Vid ett fungerande flöde ska patienten endast passera akuten för att sedan tas direkt till röntgen. Den röntgen som erbjuds är sedvanlig röntgen, men om denna inte visar något och det anses finnas anledning till annan röntgen finns MR att tillgå. Om patienten har en konstaterad fraktur ska patienten vidare till UVA (Hudiksvall) eller via akuten till avdelningen (Gävle) för väntan på operation. Det finns dock ett flertal faktorer som inneburit att flödet inte fungerat så som det var tänkt och patientens väntan blir längre på akutmottagningen. Orsakerna till att flödena inte fungerar som tänkt skiljer sig åt mellan Gävle sjukhus och Hudiksvalls sjukhus. På akutmottagningen finns det ansvarig sköterska för att sköta prioriteringar av patienter. 2.5 Operation En cervikal höftfraktur innebär ett brott på lårbenshalsen där benet vridits ur läge. Tidigare har sådana frakturer behandlats genom spikning, så kallad osteosyntes. Olika studier har dock visat på att insättning av höftprotes ger ett betydligt bättre resultat och att antalet misslyckade fall med sådan operation ligger på mindre än 10 procent jämfört med procent vid osteosyntes. Behandlingsmodellen i Sverige har utifrån detta ändrats och bedömningen är att ca procent av patienterna med cervikal höftfraktur bör opereras med höftprotes. Protesoperationer är dock resurskärvande och medför förlängda operationstider och ökade proteskostnader. Hälsoekonomiska analyser visar dock på att behandlingsmodellen ger en markant förbättrad kostnadseffektivitet om variabler såsom lägre frekvens av omoperationer, lättare rehabilitering och bättre hälsorelaterade livskvalitet vägs in. Enligt Patientregistret, Socialstyrelsen, så var andelen protesopererade patienter vid höftfraktur ( ) 62 procent vid Gävle sjukhus och knappt 51 procent vid Hudiksvalls sjukhus. Andelen är endast beräknad på patienter över 65 år och det är åldersstandardiserade värden. I Hudiksvall finns ett vårdprogram för höftfrakturer. Enligt genomförda intervjuer har det inte gjorts någon uppföljning avseende efterlevnaden av vårdprogrammet, men enligt de intervjuade kan en av anledningarna till att man inte når målet på av 14

12 70 procents protesoperationer vara att läkarna vid bedömning av patient och operationsmetod frångår vårdprogrammet. Gävle sjukhus saknar vårdprogram för höftfrakturer, men som tidigare nämnts arbetar Mio-gruppen med framtagande av gemensamt vårdprogram för länet. Enligt genomförd granskning ställer ett fungerade flöde för höftfraktur patienter krav på en fungerande arbetsplanering och arbetsätt för att möjliggöra operation så snart som möjligt. Bland annat är det väsentligt att det finns gemensamma prioriteringar som omfattar alla vårdled, men även att det är klarlagt hur prioriteringar vid operation ska göras i förhållande till andra till andra patientgrupper. Förutsättningarna för ett fungerande flöde för höftfrakturpatienter är idag inte optimala, men planerad byggnation av nytt operationshus i Gävle kommer att skapa förutsättningar för ett förbättrat patientflöde samt bättre kvalitet vad det gäller exempelvis gäller salarnas luftkvalitet. Även i Hudiksvall planeras för ombyggnationer inom den operativa verksamheten. Den verksamhetsövergripande samverkansgrupp som arbetar för att ta fram förslag på åtgärder i syfte att nå ett optimerat flöde tittar såväl på flödestider, organisation och samverkan. 2.6 Avdelning Ett optimalt flöde innebär att patienten kommer till avdelningen först efter operation eller vårdas där en kort tid i väntan på operation. Hur länge patienten tvingas vänta på operation har en tydlig påverkan på hur lång patientens vårdtid på sjukhus blir. Enligt den statistik som inkommit i samband med genomförd granskning är medelvårdtiden vid Hudiksvalls sjukhus ca 5,9 dygn medan den är ca 8 dygn vid Gävle sjuhus. På avdelningen tas patientens anamnes i enlighet med gängse rutiner. Senior Alert har nu införts även inom slutenvården och uppgifter registreras i systemet under patientens första dygn. Registreringen i Senior Alert innebär att uppgifter i högre grad registreras i enlighet med vad de nationella riktlinjerna för höftfrakturer förespråkar. Så snart patienten finns på avdelningen sätts rehabiliteringsmål och vårdplaneringen påbörjas. Uppfattningen hos de intervjuade är dock att en lång väntan på operation innebär en osäkrare utgång och en svårare planering. Fungerar flödet som det är tänkt är det möjligt att tidigt kunna meddela berörda vilken dag utskrivning planeras. Det finns dokumenterade rutiner för hur vårdplanering ska ske och dessa är generella för Vo ortopedi. I Hudiksvall finns det även dokumenterade rutiner för det preoperativa omhändertagandet vid Höftfrakturer. En sådan rutin saknas i Gävle, men kommer att skapas i och med framarbetandet av ett länsgemensamt vårdprogram Då en större andel av patienterna med höftfrakturer är äldre finns det ofta behov av geriatrisk kompetens och särskilt vad det gäller läkemedelskombinationer. Enligt vad som framkommit vid genomförd granskning finns det idag brister vad det gäller 12 av 14

13 översynen av patienternas läkemedelslistor och utskrivning efter en höftoperation innebär nya mediciner för patienten. Eftersom höftfrakturer ofta är orsakade av fall är det av särskild vikt att se om den medicinering som patienten har, eller saknar, kan vara en orsak till fall. Vid Gävle sjukhus finns det en geriatriker på avdelningen som i vissa fall kan vara behjälplig i dessa frågor. Sjukgymnast finns även tillgänglig söndagar för att påbörja rehabilitering för de patienter som opererat under fredagen. Det innebär att patienterna inte tvingas vänta en hel helg för att börja rehabiliteringsträning. Alla patienter som fått höftprotes följs efter utskrivning upp av sjukgymnast och arbetsterapeut. 2. Sammanfattande reflektion och bedömning Patienter med höftfraktur är en stor patientgrupp vilka i genomsnitt upptar var fjärde sjuksäng på ortopedavdelningen. Det är av stor vikt för patientens hälsa att det finns ett fungerande flöde till operation och att det därefter inom kort påbörjas rehabilitering. Genomförd granskning visar på tydliga förbättringsområden inom höftfrakturflödet. Enligt statistik från januari och februari månad 2011 överstiger tiden från ankomst till sjukhus till operation det önskade målvärdet på 24 timmar för över 40 procent av patienterna. Det innebär sämre förutsättningar för rehabilitering och fler vårddygn. De åtgärder som tidigare vidtagits för att komma tillrätta med vårdflödet har av ett flertal anledningar inte medfört önskade resultat. Det är positivt att ett arbete åter igen har påbörjats för att identifiera förbättringsområden och skapa förutsättningar för ett mer optimerat flöde för patientgruppen. Arbetet är verksamhetsövergripande och omfattar berörda parter. Enligt vad som framkommit vid genomförd granskning ställer dock ett förbättrat flöde krav på en samsyn hos berörda verksamheter vad det gäller prioriteringar. Vi ser också att vården behöver planeras och organiseras på ett sätt som förbättrar flödet. För fortsatt fokus på höftflödet anser vi att det är stor vikt att verksamheterna bibehåller parametrar i styrkorten som rör höftfrakturer. Detta är ett sätt att kontinuerligt bevaka flödets funktion. Vi anser dock att Gävle sjukhus genom ett deltagande i kvalitetsregistret, Rikshöft, bör skapa förutsättningar för jämförelser och utveckling av vård och behandling av höftfrakturer. Det bör också säkerställas att det finns en kontinuerligt uppföljning av resultaten i Rikshöft och att dessa bidrar till utveckling av verksamheten. Vår uppfattning är att den Mio-grupp och den verksamhetsövergripande samverkans grupp som finns ger goda förutsättningar för att finna former för en positiv utveckling av höftfrakturvården. Det är också positivt att ett länsgemensamt vårdprogram för höftfrakturer är under upprättande. Vi vill dock poängtera vikten av att vårdprogrammet omfattar hela flödet. För att säkerställa att vård ges i enlighet med nationella riktlinjer, och att 13 av 14

14 exempelvis val av operationsmetoder görs utifrån nationella rekommendationer, ställs det krav på att det framöver vidtas åtgärder för att implementera upprättat vårdprogram. Det bör även skapas system för att kontinuerligt kontrollera efterlevnaden av detta. De nationella riktlinjerna avseende höftfrakturer understryker vikten av systematiskt arbeta med prevention av nya frakturer. Det är därför av stor vikt att information avseende var, när och hur olyckan inträffade samt andra medicinska omständigheter som kan ha varit orsak till patientens höftfraktur överlämnas från specialistvården till primärvården. Vi kan se att införandet av Senior Alert troligtvis kommer att bidra till ett förbättrat informationsflöde mellan vårdnivåerna. Slutligen anser vi att det är en brist att landstinget inte på ett mer systematiskt sätt arbetar med att upptäcka och behandla benskörhet. Det bör i samverkan med primärvården upprättas ett vårdprogram för upptäckt och behandling av osteoporos. 14 av 14