Projektansvarig: Tuire Toivanen, leg.läkare, specialist i allmän medicin, psykiatri och företagshälsovård (RKC)

Transkript

1 1 Slutrapport Pilotprojekt Projektkurator Projektansvarig: Tuire Toivanen, leg.läkare, specialist i allmän medicin, psykiatri och företagshälsovård (RKC) Projektledare och handledare: Rigmor Gillberg, socionom, leg. psykoterapeut och verksamhetschef (RKC) Ansvarig för dokumentation och rapport: Matilda Ekström, socionom, projektanställd Röda Korsets Center för torterade flyktingar Stockholm

2 2 Sammanfattning Röda Korsets Center för torterade flyktingar (RKC) arbetar med att rehabilitera människor som varit utsatta för tortyr. Man arbetar efter Röda Korsets grundprinciper; humanitet, opartiskhet, neutralitet, själständighet och frivillighet. Rehabiliteringen utgår från en helhetssyn på patienterna. Detta innebär att man strävar efter att den torterade patienten och hans/hennes familj skall kunna leva ett normalt liv både fysiskt, psykiskt och socialt. Det kräver ofta långsiktiga behandlingskontakter. Man erbjuder både medicinsk och psykosocial rehabilitering på RKC. Denna studie bygger på ett projekt; det sociala projektet, där man arbetat med tjugotre patienter som gått i behandling på RKC, men som sökt kontakt igen. Att de sökt ny kontakt beror på en klar psykosocial eller socioekonomisk orsak, till exempel konflikter med myndigheter, problem i den egna familjen eller problem med bostaden. Det har visat sig att torterade patienter ofta inte kan erbjudas adekvat, professionell hjälp inom de befintliga vårdsystemen. Inom det sociala projektet har RKC arbetat med snabba psykosociala insatser för att se om dessa kan förkorta behandlingstiderna, förbättra rehabiliteringen och samtidigt minska kostnaderna för samhället. Patienterna har i möjligaste mån fått komma tillbaka till samma behandlare de haft tidigare, för att behålla kontinuiteten i behandlingen. Studien baseras på djupintervjuer med projektets patienter. Majoriteten av dem är mycket nöjda med sin behandlingskontakt med RKC och med de insatser som gjorts för dem. Sju patienter har kunnat avsluta sin kontakt med RKC direkt efter, eller några månader efter den psykosociala insatsen. De flesta patienter uttrycker att de inte själva hade klarat att genomföra de psykosociala insatserna. I det sociala projektet har också ingått samverkan med Kista Stadsdelsförvaltning, där många av RKC:s patienter bor. Målsättningen är att RKC skall öka sin samverkan med andra instanser, för att effektivisera samarbetet kring den aktuella patientgruppen och därmed försöka uppnå ett bättre behandlingsresultat.

3 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning Inledning- Det sociala projektet 1 Något om rehabilitering på RKC 1 Målgrupp 1 Syfte 1 Metod- Intervjuernas genomförande, Något om tillit och förtroende 2 Bakgrund Vad är tortyr? Vad är ett trauma? Vad är PTSD? 3 Teoretiskt stöd för en helhetssyn på patienten 3 Samverkan 5 Resultat patienternas bakgrund 5 Något om de patienter som har avslutat sin kontakt 6 Vad tycker patienterna att de har fått hjälp med på RKC? 7 Vilka insatser gjordes inom projektet? 7 Patienternas beskrivning av sin kontakt med RKC 8 Hur kontakten med RKC har påverkat patienten Den psykosociala insatsens betydelse 9 Kontinuitet i behandlingskontakten 11 Patienternas förslag på hur man kan förbättra verksamheten 13 Diskussion 15 Referenslista Bilagor: Bilaga 1: Första kontaktbrev Bilaga 2: Påminnelsebrev Bilaga 3: Intervjufrågor

4 4 INLEDNING Det Sociala Projektet Enligt det nya avtal Röda Korsets Center för torterade flyktingar (nedan kallat RKC) slutit med Stockholms Läns Landsting skall flertalet patienter färdigbehandlas under korta behandlingstider med låg besöksfrekvens. Med anledning av de nya kraven har RKC genomfört en studie av patienter som tidigare behandlats och som sökt kontakt igen, nu med ett problem som bedöms bero på bristande samverkan mellan olika samhällsaktörer och okunskap och missuppfattningar om hur samhället fungerar. I många fall tror vi att snabba, psykosociala åtgärder utan väntetid kan vara av stort värde. Något om rehabilitering på RKC Ordet rehabilitering betyder att återställa aktningen, respekten, människovärdet. (Edström) På RKC arbetar man efter Röda Korsets grundprinciper; humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet och frivillighet. Rehabiliteringens målsättning är att minska lidandet efter tortyr genom behandling av de fysiska och psykiska skadorna, att ge den torterade och hans/hennes familj möjlighet att leva ett normalt liv både fysiskt, psykiskt och socialt. RKC:s metod är teamarbete och en nätverksmodell. På centret finns bred kompetens bestående av socionomer, allmänläkare, psykiatriker, sjukgymnast, gynekolog, psykolog och psykoterapeuter. Alla har någon psykoterapeutisk vidareutbildning. Dessutom har man ett samarbete med vårdgivare och myndigheter utanför centret. Man strävar efter en helhet i rehabiliteringen för varje patient och kan erbjuda både medicinsk och psykosocial rehabilitering. Många av centrets patienter upplever att de vandrat runt mellan olika vårdinstanser utan att få adekvat hjälp. (Toivanen ) Målgrupp I denna studie har tjugotre patienter ingått, som har gått i behandling på RKC och som av olika skäl har sökt förnyad kontakt. Patienterna har angivit en klar psykosocial eller socioekonomisk orsak som skäl att de på nytt tagit kontakt. Exempel på orsaker kan vara konflikt med myndigheter, t.ex. försäkringskassan, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter eller med sjukvården. Det kan vara oro för den egna ekonomin, missbruk, problem i den egna familjen eller problem med bostaden. Det har visat sig att dessa patienter ofta inte kan erbjudas adekvat professionell hjälp inom de befintliga vårdsystemen. Inom det sociala projektet har RKC därför arbetat med snabba psykosociala insatser, i avsikt att effektivisera handläggningen. Syfte Syftet med denna studie är att utvärdera om snabba psykosociala insatser för torterade flyktingar med problem av psykosocial natur effektiviserar handläggningen och förkortar patienternas behandlingstid och därmed minskar kostnaderna för samhället. (vårdeffektiviseringssynpunkt)

5 5 att ta reda på patientens egen upplevelse av den psykosociala insatsen och dess adekvanshar patientens integritet beaktats? (etisk synpunkt) att försöka hitta en metod för kvalitetssäkring av psykosociala insatser med uppföljningsintervjuer med öppna frågor. (metodutvecklingssynpunkt) att effektivisera samverkan med andra samhällsaktörer, genom att synliggöra problematiken och därmed försöka öka förståelsen för den. Metod För att utvärdera projektet beslöts att genomföra djupintervjuer med samtliga personer som ingått i projektet. Patienterna kontaktades med ett första brev (bilaga 1) där de fick frågan om de kan tänka sig att komma på ett uppföljningsbesök. De ombads i brevet att skicka in en svarstalong, där de fick kryssa i intresse för kontakt eller inget intresse för kontakt. De patienter som inte besvarat det första brevet inom fjorton dagar, fick ett påminnelsebrev (bilaga 2), där de på nytt ombads att sända in svarstalongen. De som kryssat i intresse för ett besök kontaktades per telefon för tidbokning. Intervjuernas genomförande Av samtliga tjugotre patienter avböjde endast två att deltaga i intervju och räknades som bortfall. Tjugoen patienter intervjuades med öppna frågor. Frågorna redovisas i bilaga 3. Samtliga intervjuer gjordes på RKC under vecka Intervjuerna genomfördes utan bandspelare, då jag tror att bandspelare kan vara ett stressmoment i intervjusituationen. Jag förde mycket noggranna anteckningar under varje intervju. Anteckningarna skrevs rent så snart som möjligt efter varje intervjutillfälle. Intervjuerna pågick mellan trettio minuter och en och en halv timme, beroende på hur mycket varje patient ville berätta. Patienterna informerades i början av varje intervjutillfälle om projektet och dess syfte. De hade möjlighet att avböja deltagande. Jag var tydlig med att tala om för varje patient att vi endast träffas vid det aktuella tillfället och inte mer. Jag var också varit tydlig med att informera om min tystnadsplikt, för att öka patienternas förutsättningar att känna trygghet under intervjusituationen. Några patienter ville rådgöra om sitt ärende på RKC, men hänvisades då till sin behandlare. Två intervjuer gjordes med tolk, efter patientens önskemål. Nitton intervjuer genomfördes utan tolk. Något om tillit och förtroende Några patienter uteblev vid första intervjutiden. De kontaktades på nytt, ofta av sin behandlare för att sedan komma på en ny tid. Behandlaren informerade om projektet och vikten av att få ta del av patienternas erfarenheter. Några patienter sade till sin behandlare att de inte ville träffa en ny person. De flesta patienterna accepterade att deltaga i en intervju, sedan de talat med sin behandlare om projektet. De flesta berättade mycket och inlevelsefullt om vad de varit med om. Eftersom RKC:s patienter har erfarenheter av att inte kunna lita på människor, kan de vara tveksamma inför nya kontakter. På RKC arbetar man medvetet med att patienterna ska kunna känna förtroende och lita på sin behandlare. En uttalad arbetsmetod är att patienterna, om möjligt, alltid ska få komma tillbaka till samma behandlare för att få en kontinuitet i behandlingen.

6 6 BAKGRUND Vad är tortyr? Enligt FN är detta definitionen av tortyr: Tortyr kan definieras som ett systematiskt genomfört fysiskt och psykiskt våld mot personer som är fängslade eller på något annat sätt frihetsberövade. Tortyren syftar till att bryta ner personligheten och identiteten hos offret och skaffa fram information, men är också ett medel att utöva masspolitiskt förtryck. (FN:s deklaration 1948, artikel 4) Enligt lag i de flesta länder i världen är tortyren avskaffad. Ändå praktiseras den i mer än 100 länder. Tortyrens vanligaste syfte är att skrämma befolkningen till tystnad och se till att ingen vågar opponera sig mot regimen i landet. Avsikten är att åstadkomma så stor smärta som möjligt utan att offret avlider. Tortyren utövas av en offentlig tjänsteman och offret är fängslat. ( Movschenson i Hjern, red.). Vad är ett trauma? Tortyr beskrivs ofta som ett trauma. Ordet trauma betyder slag eller skada. En traumatisk kris kan utlösas av svåra yttre påfrestningar. Det kan vara en nära anhörigs död, uppsägning från arbetet, eller annat som innebär hot mot ens fysiska existens, sociala identitet och trygghet eller mot ens grundläggande möjligheter till tillfredsställelse i tillvaron. En kris kan utlösas av yttre händelser som kan sägas höra till det normala i livet, men som ändå kan bli övermäktigt; att få barn eller att pensioneras. Denna typ av kris kan kallas utvecklingskris eller livskris. Dessa kriser är ofta mera svåravgränsade och sammansatta än de traumatiska kriserna. (Cullberg 1988). Vad är posttraumatiskt stressyndrom PTSD? Många av flyktingarna som kommer till Sverige har varit med om politisk förföljelse, tortyr, krig och andra trauman. Detta kan leda till att man utvecklar posttraumatiskt stressyndrom PTSD, som kännetecknas av symptom som kroniska smärttillstånd, minnes- och koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, mardrömmar, aggressionsproblem, irritabilitet, depressioner, yrsel, svimningsattacker, fobier, isoleringstendenser, förföljelsekänsla och relationsproblem. (Toivanen). På RKC finns många patienter med denna diagnos. Teoretiskt stöd för en helhetssyn på patienten På RKC arbetar man med hela människan och strävar efter att se henne i sitt totala livssammanhang. Teoretiskt stöd för detta synsätt finns hos den israeliske sociologen Antonovsky. Han har funnit, att det som utmärker människor som klarat mycket påfrestande livssituationer bättre än andra, var att de hade en inre känsla av ett sammanhang som kunde ge motivation och hopp även i mycket trängda och utsatta lägen. Den inre känslan av sammanhang bildas ofta mycket tidigt i en människas liv genom någon trygg anknytningsperson, vilket utvecklar tillit. På RKC är det inte helt ovanligt med patienter, som kör fast i sin rehabilitering, då de har ett problem som är av psykosocial eller socioekonomisk karaktär. Många har också

7 7 praktiska, sociala problem som måste lösas - problem som stör, oroar och försvårar bearbetningen av den grundläggande problematiken. Dessa problem är då i regel relaterade till exilen t.ex. ekonomiska problem, bostadsproblem etc. (Gillberg s.43) Att ha varit utsatt för tortyr är en total kränkning av den enskilda människan. Det är också förenat med en skuld och skamproblematik. Det är därför självklart att dessa människor inte så lätt litar på någon annan. Grunden för all behandling är därför att återskapa tillit. Ett respektfullt och empatiskt förhållningssätt är nödvändigt och att man lyssnar till patientens behov. Att bygga upp tillit kan ta tid, men är nödvändigt och avgörande om behandlingen ska bli framgångsrik. Mötet mellan behandlare och patient är avgörande och av största vikt. Med hänsyn till detta blir det ytterst viktigt hur terapeuten handskas med sina teorier. Är teorierna verktyg eller är terapeuten slav under teorierna. I symptombilden av posttraumatiskt stressyndrom ingår såväl fysiska som psykiska (psykosomatiska) som sociala problem. Kombinationsbehandlingar kan därför vara aktuella för att uppnå resultat och tillfrisknande. I mitt arbete som psykoterapeut med torterade flyktingar har jag gjort rambrott och brottats med vad jag får göra och inte får göra som psykoterapeut under pågående psykoterapi. Med tiden har jag insett att jag måste våga lyssna på mitt inre och tolka det och att det är tillåtet att använda mitt förnuft. Patienten för en existentiell kamp där man som terapeut måste våga vara praktisk.(gillberg s.8) Enligt psykoanalytisk teori bör psykoterapeuten ha en neutral hållning till patienten. (Cullberg 1993 ). Eftersom mötet i behandlingen med den torterade patienten stöds i flera teorier, kan man anta att den neutrala hållningen till patienten är inadekvat för torterade människor från andra kulturer. Då det är viktigt att visa på att man vill hjälpa patienten, kan en konkret åtgärd betyda mycket för att skapa förtroende och tillit, vilket är kontraindicerat enligt psykoanalytisk teori. (Gillberg s.18 ) Både psykoterapeutisk behandling och annan rehabilitering är att betrakta som förändringsprocesser som beror av flera olika faktorer. En viktig faktor är patientens motivation. Behandlaren har bland många uppgifter, en mycket viktig uppgift i att öka patientens egen drivkraft, motivationen, i denna process. (Ekström, Helgesson ) Enligt Revstedt finns tre principer som är viktiga när man arbetar med motivationsarbete. De är: att det finns en relation mellan behandlaren och patienten, att behandlaren möter patienten i nuet, och att människor endast kan påverkas genom möten med andra. Av de patienter som deltagit i detta projekt är de flesta exempel på hur man arbetar med en så heltäckande rehabilitering som möjligt; man har använt både psykoterapeutiska samtal, medicinsk inklusive sjukgymnastisk behandling och psykosociala insatser. Teoretiskt stöds detta bland andra av Cullberg (1993). Han menar att behandling och rehabilitering av traumatiserade flyktingar ofta präglas av, att de stödstrukturer som man normalt kan räkna med i det terapeutiska arbetet inte finns att tillgå. Exempel på detta är kultur, språk, vänner, familj och arbete. Ofta måste man därför använda sig av sociala åtgärder. Det är viktigt att patienten blir sedd som den person han /hon var i sitt hemland. Vidare anser Cullberg att en psykoterapeutisk behandling med dessa patienter förutsätter en lång anknytningsfas för att återuppbygga patientens tillit och att det handlar om att bedriva långvariga terapier. På RKC har man patienter som har gått i fleråriga psykoterapier, på RKC eller externt. Några av dem finns med i detta projekt.

8 8 Samverkan I det sociala projektet har också ingått att visa på hur RKC önskar att öka sin samverkan med samhällets instanser. Centret har kontakt med Kista Stadsdelsförvaltning, där flertalet av patienterna bor. Under året har man även samverkat med några socialbyråer. Under 1998 fick några av socialsekreterarna vid Kista Stadsdelsförvaltning föreläsningar om RKC:s verksamhet vid två olika tillfällen. Vid ett uppföljningsbesök på socialbyrån i mars 1999, beskrev några av socialsekreterarna vad de får ut av samverkan med RKC. Samtliga har uppskattat de föreläsningar som givits av RKC. I synnerhet kommer de ihåg några fallbeskrivningar. Socialsekreterarna beskriver svårigheter i att veta när de ska kontakta RKC eller uppmana en person att kontakta RKC. De efterfrågar mera kunskaper om hur inremittering till RKC skall gå till. De efterfrågar också att få göra ett studiebesök på RKC för att få en mera konkret bild av verksamheten och dess lokaler. RKC har för avsikt att vidareutveckla samarbetsformerna med övriga stadsdelsnämnder i Stockholm. RESULTAT Patienternas bakgrund Antal patienter. Tjugoen personer intervjuades; femton män och sex kvinnor. Utbildningsnivå. Elva personer har tidigare eller pågående universitetsutbildning. Sex personer har gymnasieutbildning. En person har yrkesutbildning. Tre personer har grundskoleutbildning. Har arbete/studier. Av samtliga intervjuade patienter har vid intervjutillfället tretton personer ingen sysselsättning (arbete eller studier) på den öppna marknaden. Av dessa tretton deltager sex personer i något av RKC:s övriga projekt, till exempel ett arbetsmarknadsprojekt. Tre personer studerar: två på universitetsnivå och en på KomVux. Fem personer har arbete, av dem är två egna företagare. Antal år i Sverige. Tolv patienter har varit i Sverige mellan sju och tio år. Fyra patienter har varit i Sverige mellan fyra och sex år. Fem personer har varit i Sverige mellan elva och sexton år. Ursprungsland. Sjutton personer kommer från Mellanöstern. Två personer kommer från Sydamerika och två kommer från Afrika. Avslutad kontakt efter åtgärden. Av de patienter som har deltagit i undersökningen har sju personer avslutat sin kontakt efter den psykosociala åtgärden. Av dessa har fem personer avslutat sin kontakt inom några månader efter åtgärden och två personer har avslutat kontakten omedelbart efter åtgärden. Dessa har inte tagit ny kontakt. Fortsatt kontakt efter åtgärden. Fjorton personer är aktuella på RKC även efter den psykosociala åtgärden. Av dessa fjorton är sex personer aktuella i RKC:s övriga projekt. Av dessa sex personer har fyra avslutat sin kontakt med RKC och återaktualiserat den inom några månader i något av projekten. De har inte någon parallell pågående behandling på RKC, utan är i huvudsak aktuella för att deltaga i något av projekten. Ofta har en tidigare samtalskontakt lett fram till att patienten har börjat i t.ex. arbetsmarknadsprojektet.

9 9 Åtta personer är aktuella av andra skäl, såsom för medicinsk behandling eller samtalskontakt. De patienter som har avslutat sin kontakt omedelbart efter, eller några månader efter den aktuella åtgärden har, med några undantag, sagt att de tycker att de har fått mycket bra och konkret hjälp. Flera har fått hjälp i kontakten med socialtjänsten. Detta är något som flera patienter upplever som svårt, liksom med övriga myndighetskontakter. Något om de patienter som har avslutat sin kontakt Hos de sju patienter som har avslutat sin kontakt omedelbart efter, eller inom några månader efter den psykosociala åtgärden kan man se följande: Fem patienter har haft en lång stödkontakt med samtal och/ eller med medicinsk behandling. Två patienter har gått i lång psykoterapeutisk behandling parallellt med medicinsk behandling. Så har kontakten avslutats och en tid har förflutit, allt från ett par månader till fem år. Patienterna har därefter sökt ny kontakt på grund av en klar psykosocial orsak. Patienterna har i möjligaste mån fått kontakt med sin tidigare behandlare. Med kännedom om patienterna har behandlaren snabbt kunnat se vilken typ av insats som är adekvat. RKC har erbjudit patienterna relevanta psykosociala insatser, som har accepterats. Kort tid därefter har patienterna kunnat avsluta kontakten. Kontinuitet vid återaktualiserad kontakt. Utan den tidigare kontakten med RKC hade dessa patienter med stor sannolikhet i stället fått söka hjälp inom samhällets andra instanser, t.ex. sjukvården eller socialtjänsten. Där har man inte samma kännedom om patienten och måste utreda dennes totala situation från början med mycket tid och pengar som insats. I värsta fall blundar man för problemen. RKC strävar efter att varje patient ska få komma tillbaka till sin tidigare behandlare vid en ny behandlingsperiod. Detta är sannolikt effektivare än att patienten skall börja en kontakt med en ny behandlare, som skall utreda patientens bakgrund och situation på nytt. I denna studie har det varit svårt att avgöra om det är de psykosociala åtgärderna som medfört att patienterna kunde avsluta sin kontakt med RKC, eller om det beror på annan behandling som gjorts parallellt. Sannolikt är det en kombination. Patienterna har i flera av fallen ovan beskrivit en lättnad och tacksamhet, då RKC har bidragit med konkreta åtgärder. Åtgärder som patienterna sagt att de inte kunnat genomföra själva.

10 10 Vad tycker patienterna att de har fått hjälp med på RKC? Här frågade jag patienterna vad de tycker att de har fått hjälp med på RKC. I de fall där de inte spontant nämnde den psykosociala insatsen frågade jag efter den. I vänstra kolumnen följer en redovisning av vad patienterna tycker att de har fått hjälp med på RKC. Detta är en beskrivning av vad patienterna upplever att de har fått hjälp med. Oftast har varje patient uppgivit flera olika insatser. Vilka insatser gjordes inom projektet? I högra kolumnen följer en redovisning av de faktiska psykosociala insatser som gjordes inom projektet. Det är de huvudsakliga insatserna som redovisas. En del patienter har fått flera olika insatser under projekttiden, t.ex. har många fått samtal parallellt med insatsen. Insats/åtgärd Uppges av antal patienter Samtal hos psykolog eller psykoterapeut på RKC 13 Kontakt med andra myndigheter t.ex. socialtjänsten, AMI, Faktiskt antal patienter 11 4 integrationsverket och ambassader Sjukvårdande behandling 8 2 Samtal hos läkare 8 Samtal hos psykolog eller psykoterapeut utanför RKC 4 1 Förmedling till advokat 3 4 Juridisk hjälp på RKC 2 Deltagande i projekt på RKC 2 Ekonomisk hjälp med advokatarvode 2 2 Sjukgymnastik 2 Tandvårdskostnader 2 1 Förtursintyg för bostad 2 2 Hjälp med läkarintyg 1 Ekonomisk hjälp till möbler 1 1 Hjälp med telefonkostnader 1 1 Sjukvårdsräkning + sjukvårdstransport för anhörig 1 Studiekostnader 1 Hotellkostnader i samband med anhörigvård 1 Ekonomisk hjälp till översättning av kurdiska dikter 1 Ekonomisk hjälp till familjeåterförening 1 summa 23 Kommentar: Två personer nämner deltagande i något av projekten på RKC som en hjälpinsats. Här kan man notera att sex personer är aktuella i något av centrets projekt men bara två patienter tar upp det som en hjälpinsats. Att deltaga i t.ex. RKC:s arbetsmarknadsprojekt kan, enligt min uppfattning, betraktas som långsiktig arbetslivsinriktad rehabilitering. Vad en person upplever som hjälp eller inte är naturligtvis subjektivt. Det kan vara så att en person inte upplever ett deltagande i detta projekt som en hjälp förrän personen har ett konkret arbete att gå till. Tiden fram dit är en process på flera plan och denna tid kanske inte upplevs som någon hjälp. Ordet

11 11 hjälp är också subjektivt. Ska jag få hjälp till ett arbete eller ska jag få hjälp att hjälpa mig själv till ett arbete? Ska jag vara en aktiv person i denna process eller en person som väntar på andras aktivitet? Intressant är att så många personer tycker att de fått hjälp med samtal och med myndighetskontakter, utan att dessa insatser ingått i så stor omfattning i projektet. Detta kan bero på att deltagande i ett projekt på RKC ofta löper parallellt med en pågående samtalsbehandling eller annan behandling. Patienternas beskrivning av sin kontakt med RKC Av tjugoen intervjuade patienter säger fjorton att de är mycket, mycket nöjda med kontakten med och bemötandet på RKC. Nedan följer ett antal av patienternas kommentarer. I sex år gick jag hos olika läkare utan att få hjälp mot mina smärtor. Jag brukade gå till vilken läkare som helst, de vet inte vad som har orsakat smärtorna, de skriver ut sömnmediciner och antidepressiv medicin, de har skrivit ut massor med medicin, men det har inte hjälpt mot mina smärtor. Min läkare (på RKC) har förstått min problematik. Hon har fått mig att förstå att det kan ta några år innan jag blir helt frisk och det gör mig lugnare. På RKC hjälper man genom att lyfta människor, i mitt hemland gör de tvärtom. Här fick de mig att känna en trygghet, en värdighet. Vi ska ordna allt, sa hon (behandlaren på RKC). Jag försökte ta mitt liv och kom till sjukhuset. Om jag inte hade haft centret hade jag inte levt idag. De har gjort så att mitt liv har förändrats till 100 procent. Idag är jag nöjd med mitt liv. Jag har en fru och ett litet barn. Jag kom hit för att jag inte hade någon annan väg att lösa mina problem. Jag letade efter någon i det här samhället och det var bara här de kunde förstå mig. Nu är jag stark, förut var jag svag, jag har en stabil plats nu. Jag har fått hjälp med känslor, jag har blivit lugnare. De var inte sparsamma, de var hjärtliga Jag hade allt på centret, mitt liv, mina barn. Jag kan bara prata här. Jag kan inte berätta för någon annan hur jag har det. När jag pratade här fick jag energi och orkade tänka på min framtid, annars var allting bara mörkt. Jag är rädd och vågar inte prata med någon annan, bara här på centret. Jag är med i arbetsmarknadsprojektet; de hjälper mig mycket. De är mycket aktiva jag litar mycket på dem. Jag har fått praktikplats. Jag är rädd, vågar inte prata med någon, bara här på centret. Om de inte var här på centret, kunde jag inte klara mig och mina barn ibland tänker jag; varför lever jag.jag blir galen Jag fick hjälp med en gång. De har försökt att fixa jobb åt mig. Jag fick praktik. (En praktikplats). Det var tryggt att de bryr sig. B. hjälpte mig mycket. Hon visar verkligen att hon vill hjälpa mig.

12 12 Tre personer säger att de är mycket nöjda, tre är inte så nöjda och en patient uttrycker ett direkt missnöje med sin kontakt på RKC. Jag träffade en behandlare här varje vecka som var kall, hon ville bara bli kvitt mig. (Denna patient bytte sedan behandlare och är nu mycket nöjd.) Jag har motstridiga känslor inför min kontakt med centret. På grund av mina upplevelser har jag fått en negativ bild av Sverige och svenskarna. Jag har en uppfattning att även centret står maktlöst inför myndigheterna. Man kommer bara hit och pratar. Jag vill inte prata om den där skittiden, det är bara problem.min psykolog hjälpte mig, han har betytt någonting men inte mycket En patient som erbjudits att deltaga i arbetsmarknadsprojektet säger: Man blir runtskickad till olika arbetsgivare som granskar mig och tycker synd om mig som har blivit utsatt för tortyr och sedan säger de tyvärr vi kan inte anställa dig. Hur kontakten med RKC har påverkat patienterna. Den psykosociala insatsens betydelse. Här frågade jag om hur kontakten med RKC har påverkat patienterna och vilken betydelse den psykosociala insatsen har haft för dem. Av de tjugoen intervjuade patienterna säger tretton att kontakten med RKC har haft mycket stor betydelse. Fem patienter säger att den har haft stor betydelse och tre patienter säger att hjälpen inte har haft så stor betydelse. De patienter som beskriver kontakten som mycket betydelsefull säger att de känner en trygghet på RKC. De upplever att man kan lita på dem som arbetar där och att det finns en förståelse för den speciella problematik som tortyrskadade flyktingar har. Flera patienter beskriver RKC som ett slags ankare som finns i tillvaron när ingen annan, eller inget annat finns för dem. Extra betydelsefullt blir RKC för dem som saknar arbete eller studier. Flera patienter berättar om upplevelser av att sakna ett sammanhang i livet. RKC har då inneburit en trygghet och en slags kontur, när allting upplevts konturlöst. Se även s.3 i denna studie om betydelsen av sammanhang i livet. De flesta patienter beskriver att de har kunnat berätta om vad de varit utsatta för på RKC. De har bara kunnat berätta på RKC, inte någon annanstans, då de inte har fått förståelse från någon annan instans, t.ex. från sjukvården eller socialtjänsten. Flera patienter har också erfarenheter av att man inte tror att de talar sanning, t.ex. inom socialtjänsten. På RKC har de mötts av fullständig känsla av att bli trodda på. De patienter som säger att den psykosociala insatsen varit mycket betydelsefull beskriver att de inte hade klarat att åtgärda sina problem själva. Flera beskriver att de kämpat i flera år för att få exempelvis uppehållstillstånd eller en bostad, och när de till slut sökt hjälp på RKC har de fått både praktisk hjälp och socialt och psykologiskt stöd.

13 13 En patient berättar att den aktuella insatsen räddade allt för henne. Denna patient fick hjälp med advokatkostnader från centret i en vårdnadstvist. Hon fick dessutom ekonomisk hjälp till en hyresskuld i form av ett lån från advokaten. Patienten beskriver att advokathjälpen har normaliserat hennes situation. Hon återkommer flera gånger till att hon tror att det finns en Gud, eller en högre makt, som går in och ordnar situationen när allt är som mörkast. Hon säger att hon inte har någon hon kan lita på, någon speciell person. Då betyder RKC mycket, en konkret miljö, som hon annars saknar, då hon inte har något arbete. Jag känner ett stort privilegium i den hjälpen jag har fått på RKC, säger patienten. Hon tillägger att hon egentligen inte önskar vara patient på RKC, då det gör att hon känner sig som en invandrare, och då har hon ingen chans i det här samhället, säger hon. Detta berättar en av patienterna: Allt hade varit stängt för mig om inte hon hade hjälpt. Hon har hjälpt mig i kontakterna med AMI, med sjukhuset, med skolan, med bostaden. Patienten har besökt andra instanser i Sverige, ex. AMI. (arbetsmarknadsinstitutet) Där har han mötts av attityder att invandrare är bara problem, de kan åka någon annanstans, säger han. Han har också mötts av liten förståelse då det gäller hemlandets problem med krig, hemliga polisen, politisk förföljelse och vad det innebär att faktiskt inte ha möjlighet att återvända till sitt hemland. Patienten menar att hans behandlare på RKC visat förståelse för allt detta. Ytterligare en patient beskriver den psykosociala insatsen som mycket betydelsefull. Hon kunde själv inte klara kontakten med invandrarverket. Hon fick hjälp genom RKC av advokat att överklaga beslutet i sitt medborgarskapsärende och detta lyckades. Patienten hade inte själv kunnat bekosta advokatarvodet. Hon beskriver att hon trodde att hennes dotter, vid födseln i Sverige automatiskt fick svenskt medborgarskap. Så var det inte; dottern fick främlingspass. Även detta har patienten fått hjälp med av RKC, så nu har patienten och dennas dotter svenskt medborgarskap. De fyra patienter som säger att kontakten med RKC varit betydelsefull beskriver att de har fått mycket stöd och konkret hjälp från RKC, men att någonting ändå har falerat. Ett exempel är den patient som har fått hjälp med tandvård, men inte så mycket som egentligen skulle behövas. Patienten är dock mycket nöjd med sin samtalskontakt. Hon säger: Jag kan inte prata med kompisar om vad som har hänt med mig. Jag har varit utsatt för ett övergrepp i mitt hemland, jag kan inte prata om det, menar patienten. Hon pratar med sin läkare på RKC och hon upplever verkligen att hon får konkret hjälp. Patienten har fått ekonomisk hjälp till tandvårdsbehandling genom RKC, vilket hon är mycket tacksam över, samtidigt som hon förefaller lite besviken. Eftersom hon inte fått permanent uppehållstillstånd kunde hon bara få viss tandbehandling genomförd. Patienten beskriver att hjälpen från RKC haft stor betydelse för henne, men allt hade inte lyckats. En patient berättar att han har fått hjälp med sin ekonomi när ingen annan lösning fanns. Vidare beskriver patienten hur åtgärden med krissamtal gav honom möjligheten att prata, han upplever att han har mycket han behöver gå igenom. Han har också fått hjälp med att komma i kontakt med den psykoterapeut han går hos idag. Han tror inte att han skulle ha tagit den kontakten själv, utan läkarens hjälp Tre patienter säger att hjälpen från RKC inte har haft någon större betydelse för dem. Dessa patienter förefaller att vara frustrerade och besvikna som helhet i sitt förhållande till Sverige

14 14 och svenskarna. De uttrycker, enligt min uppfattning, vrede över sin totala situation i Sverige. De menar att det finns en okunskap hos svenska myndigheter, som de har mött. De berättar om dåliga erfarenheter både från svenska myndigheter och från RKC. Försöken till hjälp från RKC har helt enkelt inte lyckats. En person minns inte just den insatsen som jag frågar efter (RKC:s samtal med socialtjänsten.) Han förklarar att just då var en svår period i hans liv, han kände sig mycket pressad av socialtjänsten och av att han fick sitt bidrag indraget, det hände andra saker också, som gjorde att han inte mådde bra. Han talar mycket vältaligt och engagerat. Han säger att RKC sagt att de skulle hjälpa honom med pengar ur en fond. Det gick inte, visade det sig sedan. En patient säger att han undrar över centrets arbetsmarknadsprojekt. Han menar att torterade människor inte ska vara med i ett sådant projekt. De ska arbeta i humanitära organisationer, säger patienten, eftersom det är dessa människor som vet något om folkrätt, om människor som blir utsatta för tortyr, om kvinnor som blir våldtagna, om barn som far illa. Patienten tycker inte att arbetsmarknadsprojektet gör någonting för honom. Kontinuitet i behandlingskontakten På RKC arbetar man, som tidigare sagt, med att varje patient om möjligt ska få komma tillbaka till sin tidigare behandlare vid en förnyad kontakt. Kontinuitet anses som mycket viktigt. Femton patienter säger att de är mycket nöjda med att ha fått komma tillbaka till samma behandlare. De säger att det har haft mycket stor betydelse för dem. Tre patienter är ganska nöjda med kontinuiteten. Tre patienter berättar att de är direkt missnöjda vad gäller kontinuitet i behandlingskontakten. De nöjda patienterna säger att de känner trygghet på RKC och beskriver en vetskap av att alltid vara välkommen tillbaka. Patienterna upplever att de kan lita på all personal som arbetar på RKC, även sekreterare och tolkar. På RKC arbetar man med att bara använda utvalda tolkar och så långt det är möjligt anlita samma tolk till varje patient under hela behandlingstiden. En patient berättar att den kontakt hon har med sin läkare hjälper henne bara genom att läkaren talar med henne, lyssnar på henne och bara genom att vara. Hon upplever att hennes läkare har hjälpt henne väldigt mycket; hon kan ringa till henne när hon vill, både till arbetet och hem. Kvinnan har haft en lång kontakt på RKC och fått träffa samma läkare hela tiden. En annan patient säger: Det känns bra och tryggt för oss som är flyktingar att få gå på RKC. Man kan lita på dem. (personalen) Hon kom till mig, på en gång, jag glömmer det aldrig. Hon ringde ofta till mig, men oftast hade vi bokade samtal. Detta berättade en patient som hade råkat i en akut kris, då en nära anhörig hade dött i ett bombanfall i hemlandet. Hon vet allt nu. Det tog fyra år för att hon skulle förstå allt. Ensam kan man inte göra någonting.

15 15 Jag hade inte varit levande nu om jag inte hade haft min läkare på RKC. Min läkare är först en människa, sedan en läkare, min läkare är ärlig mot mig. Jag hade inte uthärdat livet utan min kontakt med min läkare. Hon hjälper mig och lyssnar och lindrar. Mannen beskriver att han väntar en hel månad på att få träffa sin läkare i en timme. Patienten är mycket, mycket nöjd att han får komma tillbaka till samma behandlare hela tiden. Han känner sig mycket trygg med sin behandlare och tycker att det känns bra att han inte behöver berätta allting om och om igen. Han säger att hans läkare har hjälp honom att få ett vanligt liv. Han säger att han inte kunde leva utan RKC. En patient berättar: Jag kände mig hemma här på centret. Det har att göra med personalen främst, och med lokalerna. Ingen kunde förfölja mig här. Här visste de allt. Jag gick i skolan, men där visste de inget. Inte heller på socialbyrån visste de något. Där kände jag mig liten. Där hade jag en helt annan upplevelse än de. De trodde bara att jag ville ha pengar. En chef där sa till mig: alla iranier ljuger. Patienten upplevde att RKC var det enda stället han kunde vända sig till. Han säger att han hade samtalskontakt med sin behandlare hela tiden under dessa åren, vilket gjorde att han överlevde psykologiskt. En annan patient beskriver: Jag har fått komma tillbaka till samma läkare hela tiden. Det betyder mycket. Jag var helt utan kontroll, då tog jag kontakt med min läkare. (Denna patient höll på att förlora sin bostad och hade en vårdnadstvist under den pågående behandlingen på RKC.) De tre patienter som säger att de är ganska nöjda med att få komma tillbaka till samma behandlare, betonar inte detta lika mycket som patienterna ovan. En patient berättar att hon inte haft så långvarig kontakt med sin behandlare, då hon ganska snart kunde sluta sin behandling på RKC. Denna patient ville främst ha hjälp med att hennes mamma skulle få komma till Sverige. Då RKC kunde hjälpa till här avslutades kontakten därefter. Patienten är emellertid nöjd med den hjälp som behandlaren kunde erbjuda även under en kortare tid. De patienter som är missnöjda med kontinuiteten har haft flera olika behandlare utan att önska det. Två patienter beskriver att de inte har haft någon kontinuitet i sina kontakter alls. Den ena av dem säger att han inte har fått hjälp med någonting. Man kommer bara hit och pratar. Min behandlare hjälpte mig inte som jag ville. Det har inte varit någon kontinuitet. Jag vill inte träffa dig heller egentligen Denna personen hade också en handläggare som skulle arbeta med hans medborgarskapsärende. Han upplevde att det tog mycket lång tid, att handläggaren försvann på semester. Han förefaller mycket besviken och säger att han fått träffa flera personer, som av olika anledningar har försvunnit från RKC. Intervjun med denna patient blev också mycket kortare än med övriga, då patienten tydligt markerade att han inte ville prata med ytterligare en ny person. En patient säger att han fick byta behandlare och inte informerats om varför. Han har inte heller fått veta att dessa behandlare hade olika yrkeskompetens. Denna person berättar att från hans hemland är han van att man inte ifrågasätter myndigheter, utan litar på dem. Så har han gjort till en början även i Sverige. Patienten menar att därför ifrågasatte han inte bytet av

16 16 behandlare på centret. En patient förefaller mycket frustrerad under hela intervjun. Han börjar med att säga att han tycker att jag kan titta i hans journal istället för att ställa frågor om hans behandling. Han verkar besviken både på centret och på Sverige och svenskarna. Han uttrycker, enligt min uppfattning, mycket ilska och kanske även sorg, då det inte har blivit för honom i Sverige, som han kanske hade hoppats. Han säger att han mår sämre sedan han börjat sin kontakt med centret. Han tycker att kontakten med centret väcker mycket ångest hos honom. Han har haft kontakt med endast en behandlare på centret med uttrycker ändå ovanstående. Patienten säger att han fått mycket stöd genom samtal och mediciner men han verkar må mycket, mycket dåligt. Patienternas förslag på hur man kan förbättra verksamheten Här frågade jag om hur verksamheten på RKC skulle kunna bli bättre. Patienterna har svarat med olika kommentarer. Det vanligaste svaret är att man inte har funderat på hur behandling på RKC skulle kunna bli bättre. Sex patienter är samtliga mycket nöjda med sin kontakt med centret och har inga synpunkter på hur det skulle kunna bli bättre; allt är redan mycket bra. Det finns hjälp att få här, det är viktigt att det här stället finns. Det man gör på RKC är mycket värdefullt för patientgruppen. Det här är perfekt. Jag är mycket nöjd. Från början trodde jag inte att man kunde hjälpa mig på centret. Jag hade ont, inte i kroppen utan i själen. Sen träffade jag min behandlare och hon ville att jag skulle berätta vad jag varit med om Jag har fått ett jättebra bemötande från alla, även sekreteraren Man tappar inte förtroendet för människan. Det har jag fått härifrån. Jag sitter gärna här och trivs en stund innan jag har min besökstid. Tre patienter svarar att de hoppas att RKC kommer att kunna ta emot flera patienter. En patient säger att hon tycker att man även skulle ta emot asylsökande på centret. Hon menar att asylsökande inte har några rättigheter. Man kan inte planera någonting. Jag har inga fantasier om framtiden, jag vet inte hur det ska bli, varför lever jag? Hela tiden är det mörkt, jag orkar inte leva i ovisshet i fem år. Personer som har barn har det lättare här; de får bostad, de får uppehållstillstånd... Det hjälpte mycket att få komma hit. Jag kan inte kräva mer. Personer som behöver hjälp måste få komma hit, speciellt kvinnor behöver få komma hit. Kvinnor har svårare att klara sig. Att vara kvinna och invandrare är svårt i Sverige. Män får allt de behöver, de kan alltid bo hos någon kvinna, är starkare, har lättare att få jobb, har inte barn En patient säger att det enda han önskar av RKC är att varje patient ska få ha en behandlare, något som han berättar att han själv inte har haft.

17 17 En patient tycker att RKC skulle komma med mera fortlöpande information om vad som händer på centret. Denna patient tycker inte att hon riktigt fick veta vad RKC kan hjälpa till med. En annan patient säger: Eftersom den allmänna policyn i (svenska) samhället är baserad på pengar och inte mänsklighet är det väldigt svårt och hårt här. Röda Korset skulle ta mera stöd för individen och informera om reglerna (i samhället). Vi själva kan inte reglerna och inte det sociala språket. Patienten fortsätter: Det finns ett fåtal begrepp man använder. Detta får en mycket avgörande roll i kontakten med myndigheterna, det handlar om subtila saker, om små detaljer. Jag menar att samhället formas av propaganda, att många(svenskar) anser att flyktingar vill inte jobba. Det är mycket okunskap. Man skyller på flyktingar och de står i fokus för alla problem i regering och riksdag. Problemet uppstår i kontakten med statsapparaten, inte i kontakten med individer. Patienten anser att Sverige idag står där USA var för 60 år sedan, när det gäller invandrare, det är bara rasism, men många kan ju vara nyttiga för samhället. Han menar att samhällets besparingar drabbar alla människor hårt, rakt över. Två patienter säger speciellt att de vill tacka RKC för den hjälp de har fått : De har ställt upp för mig; jag avgudar min läkare. Jag vill tacka RKC. Jag kan inte ge dem tillbaka för allt de har hjälpt mig med. En patient anser att centret skall uppmana alla flyktingar som upplevt krig och tortyr att gå i psykoterapi. En annan anser att RKC är mycket svenskt och borde anställa patienter som ska upplysa om tortyr och mänskliga rättigheter. Han säger: De som arbetar här vill behålla platserna för sig själva. Utlänningar har ingen plats på RKC. Hur många i Röda Korsets styrelse är det som gjorde karriär på att hjälpa mig? Denne patient tror att det skulle vara en trygghet för andra patienter att få möta personal med invandrarbakgrund på RKC. En patient önskar att det fanns utrymme för att få träffa sin behandlare oftare. Olika budskap har en person råkat ut för, från olika behandlare på RKC. Detta tycker hon måste undvikas i framtiden. Alla patienter har inte besvarat denna fråga. En person blev så ledsen av att berätta under intervjun att han inte orkade prata om förbättringar på centret.

18 18 DISKUSSION Efter tjugoen intervjuer med några av Röda Korsets Centers patienter har jag fått en klar bild av dessa patienters beskrivningar av kontakten med RKC. Majoriteten uttrycker stor trygghet och tillit till RKC:s personal och den behandling de har deltagit i. Majoriteten uttrycker också att de är mycket nöjda med att ha fått träffa personal som förstår problematiken med upplevelser av tortyr och andra trauman, att vara invandrare och som kan arbeta med deras situation utifrån ett helhetsperspektiv. Flera av patienterna uttrycker att de vandrat runt i den traditionella vårdapparaten utan att få adekvat hjälp. När de har kommit i kontakt med RKC har de mötts av en kunskap och en förståelse de inte mött i någon annan instans. De har fått adekvat somatisk vård parallellt med psykiatrisk- och/ eller psykoterapeutisk. De tjugotre patienterna i det sociala projektet har dessutom fått hjälp med konkreta åtgärder av psykosocial eller socioekonomisk karaktär, som de flesta uttrycker att de är mycket nöjda med. Då kraven under de sista åren i samhällets skyddsnät har hårdnat, vittnar flera av patienterna om problem i kontakter med myndigheter, främst med socialtjänsten. Här har några av centrets behandlare gjort betydande insatser, med i vissa fall mycket små medel. Det har ofta handlat om några telefonsamtal med handläggare vid olika myndigheter, för att överbrygga konflikter och reda ut missförstånd. Trots detta har det varit svårt att påvisa om det är den konkreta åtgärden som har medför att en behandling kan avslutas eller om det är så att övrig behandling varit fullföljd. Helt klart är dock att flera patienter tydligt uttryckt att de aldrig själva hade kunnat lösa sitt problem med den aktuella åtgärden. Antingen saknar de kunskaper om hur man gör, till exempel i ett komplicerat medborgarskapsärende, eller så saknar de helt enkelt de pengar som behövs för att kunna anlita en advokat. De patienter som är missnöjda med sin kontakt med centret uttrycker en besvikelse och frustration som helhet över sin situation i Sverige. Livet här blev kanske inte som de hade hoppats på. De har trots en universitetsutbildning inte något arbete. De har kanske fått det sämre ekonomiskt och socialt i Sverige. Deras anhöriga är i flera fall kvar i hemlandet; om de alls lever. De har, på grund av tortyren, fysiska och/eller psykiska skador som kanske aldrig går att återställa. De upplever sig missförstådda både av myndigheter och av medmänniskor. Några av dessa missnöjda patienter vittnade om en stor trötthet och uppgivenhet. Några personliga reflektioner. Intervjuerna har varit mycket givande. De flesta patienter har berättat väldigt mycket och personligt, flera så mycket att det har förvånat mig. Min förvåning beror på att alla visste från början att vi endast skulle komma att träffas vid det aktuella tillfället. Det kan också vara så att just därför har de vågat berätta; det kan kännas ofarligt, då man vet att man inte skall träffa intervjuaren mer. Ett annat skäl kan vara att den tillit och trygghet de flesta patienter berättat att de känner på RKC. Min tidigare yrkeserfarenhet som socialsekreterare inom socialtjänsten och som rehabiliteringshandläggare på försäkringskassan har givit mig vana att samtala med människor om svåra saker i livet. Jag har ändå blivit mycket berörd av patienternas berättelser. Det är en sak att läsa om tortyr och tortyrskadade människor, en helt annan att öga mot öga möta en person som på ett inlevelsefullt sett berättar om grymheter som är svåra att föreställa sig ens i fantasin. Det kan vara svårt att ta till sig dessa patienters berättelser om man är oförberedd.

19 19 Fortsatt arbete. Det lättaste för oss som lever ett relativt skyddat liv, är nog att blunda för att vi har människor mitt ibland oss som varit utsatta för tortyr. Men med tanke på det stora antal människor som kommit till vårt land de senaste åren med erfarenheter av olika trauman, har Röda Korsets Center en mycket viktig uppgift i att informera om vad det kan innebära att komma till Sverige som flykting, att leva i exil, och ha varit utsatt för traumatiska upplevelser. Verksamheten vid Röda Korsets Center måste anses viktig och utgör för många av patienterna den enda instans där de upplever att de möts av kunskap, förståelse och adekvat hjälp. Även om man i denna utvärdering inte kan dra några slutsatser som går att bevisa vetenskapligt, kan man med stor sannolikhet konstatera att åtgärder av den typ som gjorts inom det sociala projektet bidragit till att förbättra patienternas livssituation och därmed även deras möjligheter att rehabiliteras. Det finns även skäl att tro, att de insatser de fått genom det sociala projektet i sig kan ses som en förutsättning att tillgodogöra sig den terapeutiska behandlingen, i vissa fall. Psykosociala och socioekonomiska insatser kräver särskild kompetens. För att kunna bygga upp och vidmakthålla denna kompetens är det angeläget att RKC har resurser för detta. För att förbättra omhändertagandet av torterade flyktingar tror vi att psykosocial kompetens är något som är mycket betydelsefullt. Enligt en studie som fördjupat sig i omhändertagandet av flyktingar inom primärvården (Maluenda, Nolkrantz) bekräftas att den kompetens som en socionom/kurator har är lämplig, både formellt sett och genom socionomens vana att samverka med olika myndigheter. I dag pågår flera projekt parallellt på RKC och det kan många gånger vara svårt, inte minst för patienterna, att avgöra vad som är behandling eller projekt. Ofta sammanfaller de. Det kan finnas risk att den kompetens som arbetats fram inom varje projekt försvinner med projektets avslutande. Den personal vid samhällets instanser, som samverkar med RKC, t.ex. socialtjänsten, har också efterlyst ett kunskapsutbyte och utökad samverkan mera permanent. Sammantaget talar detta för att RKC tillförs resurser för att kunna bedriva denna typ av verksamhet integrerat med den övriga verksamheten och inom den ordinarie budgeten. RKC:s styrelse och personal kommer att ta del av denna studie, försöka förbättra verksamheten och rätta till eventuella fel/misslyckanden som klargjorts av projektet. De intervjuade patienterna har erbjudits tillgång till slutrapporten.

20 20 REFERENSLISTA Antonovsky A. Hälsans Mysterium, Natur och Kultur 1991 Cullberg J. Dynamisk psykiatri, Natur och Kultur 1993 Cullberg J. Kris och utveckling, Natur och Kultur 1988 Edström R. Avskedsföreläsning på arbetarskyddsstyrelsen Ekström M. o. Motivation inom försäkringskassans rehabilitering, Helgesson M. Försäkringskassan Stockholms län, rapport 21, 1997 Gillberg R. Samlingsuppsats S:t Lukas Stockholm PUT IV Hjern A. (red.) Maluenda T. o. Nolkrantz K. Diagnostik och behandling av traumatiserade Flyktingar, Studentlitteratur 1995 Turebergs kuratorsmottagning för flyktingar, Slutrapport december1998 Revstedt P. Motivationsarbete, Liber Utbildning 1995 Toivanen, T. Uppföljning av rehabiliteringsarbete på Röda Korsets Center för torterade flyktingar, 1996