Nattmangeln 5. Uppsala Sabbatlajv.

Transkript

1 Nattmangeln 5 Uppsala Sabbatlajv

2 Förord... 3 Om Camarillan... 4 Omvärlden (av Tobias Enqvist Hägglund)... 5 Hur man plottar (av Björn Thenstedt)... 9 Instinkter (Av Caroline Hyll) Fanatism: att spela Sabbat (av Leif Eriksson) Teatraliska ritualer (Av Caroline Hyll) Att tala som en Sabbat (av Torbjörn Norrbom) Klan Ventrue (av Björn Thenstedt)

3 Förord Tankarna bakom dessa artiklar kom sig av en nästan ett år lång debatt på sabbatlajvets gamla hemsida om vad som behövs göras för att aktivera fler lajvare. Det vi sammanställde som de viktigaste punkterna var: Ge alla spelare verktygen för att själva kunna plotta. Förmedla att sabbaten är fanatiker och ge verktygen att spela på fanatism. Hjälpa spelare att övertygande spela på instinkt (när karaktärerna följer det) Till denna grund la vi till flera andra tankar som vi också ansåg var viktiga som arrangörernas syn på omvärlden, tips på hur man genomför bra ritualer, samt en ventrueartikel som faktiskt legat och väntat på publicering sedan den precis missade deadlinen på Nattmangeln 4. Torbjörns artikel på tips på hur man ändrar sitt talsätt på sin karaktär hoppas vi är en första i en serie av konkreta rollspelstips på vad man bör tänka på när man gestaltar sin karaktär. Detta är nämligen något som vi hoppas kunna samla in för framtida Nattmanglar. För fler manglar kommer det att bli. Har du någon idé på en artikel? Hugg tag i en av författarna till denna och diskutera den. Värt att notera är att vi valde att räkna alla utgivna nattmanglar när vi satte numret på denna. Det släpptes nämligen två i lajvets forntid (runt 98) och det är nog bara Leif Eriksson som har dessa kvar. Sedan kom två till några år senare (dessa finns att ladda ner på lajvets wiki-sida). Detta nummer är alltså det femte i ordningen och heter därför nattmangeln 5. 3

4 Om Camarillan Syskon! Nu ska jag berätta sanningen om Camarillan för er! Ni har kanske fått höra att Camarillan förnekar Antediluvianernas existens och förnekar att Gehennas afton närmar sig? Det är en fet lögn. Camarillans grundare och Äldstar vet att Gehenna är på väg. De vet att de Uråldriga existerar. De vet att de kommer vakna hungriga. När man blir riktigt jävla gammal så kan man liksom bara tänka när man är riktigt jävla mätt. Och hur tror du att man blir mätt? Jo, antingen genom att dricka riktigt jävla stark vitae eller riktigt jävla mycket vitae. Äldstar är inte korkade. Annars hade de inte blivit äldstar. De insåg det här för längesedan och bestämde sig för se till att de hade riktigt jävla många neonater att kasta i de Uråldrigas käftar när Gehenna väl kommer, så att de skulle klara sig undan själva. Men så blev det ju så att de stackars äldstarna kände sig tvingade att kasta sina neonatslavar åt människornas inkvisition istället. Och så satt de där på pottan efteråt och blev skraja. Gehenna kunde komma imorgon. Så de bestämde sig för att skapa en organisation där de kunde sätta sig själva som allsmäktiga furstetyranner och använda den för att avla upp och hjärntvätta nya neonater. I Camarillan finns det bara skyldigheter och inga rättigheter! Om du inte - suprise - är äldst. Enligt Camarillans lagar så får furstetyrannen döda dig men du får inte döda tyrannen. En människa är fan värd mer i Camarillan än vad en kainit är! Enligt Camarillans lagar så måste du låta en människa dalta med dig för om du visar den att du är överlägsen så blir du straffad med döden. Då tänker ni säkert, hur kan Camarilla-neonaterna gå med på det här? Hur kan de finna sig i en existens som rättslösa gödkycklingar? För det första så är de förstås hjärntvättade till att tro att Antediluvianerna inte existerar. För det andra så finns det inget som Camarillaäldstarna älskar lika mycket som blodsbandet. Lojalitet utan ifrågasättande - in till döden, och utan motprestation. Tror ni att det finns något i Camarillan som hindrar furstetyrannen eller någon annan äldste från att förslava ditt blod, dina känslor och din vilja om du skulle visa minsta tecken på ifrågasättande? Naturligtvis inte. De har till och med en lag som säger att du kan bli dödad om du ifrågasätter furstetyrannen. "Döda inte varandra, säger Camarillan." Såklart att de inte vill det, då skulle de ju inte bli mycket kvar åt Antediluvianerna att knapra på. Det är därför de tjatar om sin äckliga diplomati. Så ni måste förstå att Camarillan inte kommar att döda er om de kan undvika det. De kommer att tillfånga ta er, våldta era hjärnor och förslava er i blodet. Och sedan kommer ni att knäböja inför furstetyrannen och kyssa dens fötter, och leende låta er ledas mot de Uråldrigas käftar. Jag säger, bär alltid med er en flaska bensin och en tändare! Att beröva er själva ert oliv är ett bättre öde än att tillfångatas av Camarillan! Petra "Knogfia" Larsson, Brujah Antitribu 4

5 Vad vi lajvar Omvärlden (av Tobias Enqvist Hägglund) I detta lajv lajvar dess deltagare mot bakgrunden att de alla är sabbat. Sekten sabbaten, så som den är beskriven i WoD är så att säga själva kulissen samt den ide- och regelvärld alla förväntas följa. Det sätt arrangörerna påminner lajvare om detta och inför sabbatkänsla är dels genom att förlita sig på att spelarna själva spelar sina karaktärer i sabbatanda, dels genom att låta omvärlden intervenera när sabbaten i Uppsala rör sig för långt mot gränslandet och de yttre ramarna för vad som är acceptabelt inom sekten. Jag har tidigare talat om en skala där sabbaten traditionellt är av Status Quo eller Ultrakonservativ läggning och där den demokratisering som på senare år har infört ett starkt värde i varje sabbat är en röst befinner sig i skalans andra spektrum i formen av Lojalism. Jag vill ta detta tänk ett steg längre. Omvärlden i lajvet måste finnas för att bidra till atmosfären. Det är bland annat tack vare att det finns en kardinal, ett prisciråd, en inkvisition samt les amies som sabbatlajvet är just.. Sabbat. Om vi istället sänkte glaskupan helt över Uppsala och lät staden bestämma sina regler helt baserat på majoritetsröstningar eller oreglerat maktmissbruk från de starkaste, skulle vi spela anarklajv. Att låta röstning eller majoritetsbeslut skriva över sabbatnormerna och reglerna i övrigt är också ett svepskäl att föra in det största kompisgänget eller djungeltrummandet OFF förklätt som rättvisa IN. Mot bakgrund av dessa rader vill jag låta lajvarna förstå att min vision, om inte rentav samtliga arrangörers, är att låta omvärlden existera som en kraftfull och färgstark gobeläng. Den finns där bland annat för att fylla ut den sabbat som vi trots allt lajvar att vi tillhör. Den låter påtala sin vilja eftersom tystnad från resten av sabbatvärlden är detsamma som att vara anarker i en isolerad liten ö av regel- och maktmissbruk. Den kommer att ingripa i Uppsala när den behöver göra en markering, och den kommer att göra det trubbigt och kraftigt. Då vårt lajv företrädelsevis handlar om Uppsalakainiternas handlingar så existerar dock en buffertzon mellan omvärlden och medlemmarna av staden. Varje instans utanför Uppsala som kan lägga sig i Uppsalas affärer och påverka liv eller död situationer tenderar att ha en lokal närvaro. Denna lokala närvaro spelas av spelarkaraktärer som går att manipulera med discipliner, övertala med tjänster, hota, döda, övertyga, förhala mot. Kort och gott är det en ynnest att ha denna lokala buffert. Där de lokala företrädarna för omvärlden ofta går att resonera med och troligen har en litet personlig twist på annars hårdare regler, och där den lokala buffertens agerande ofta innebär en förvarning om vad som riskerar att komma om förändring inte sker, är omvärlden inte lika förlåtande. Omvärlden sitter varken på den information eller det intresse av Uppsala som dess lokala företrädare gör. Om ett ärende hamnar under luppen för den lokala företrädaren för en del av omvärlden går det fortfarande att påverka utgången i någon form. Räcker inte detta till och Uppsala fortsätter att röra sig ut bortom den acceptabla ramen för hur sabbat får verka träder omvärlden i kraft. Omvärlden, som sista instans, gör då en kraftfull och trubbig markering. I sabbaten innebär detta ofta en svartvit bedömning av liv och död. Tiden för snyfthistorier eller försvarstal är i större grad över då detta var något för den lokala grenen att ta intresse av. Därmed sagt skall jag kort beskriva några av de delar av omvärlden som kan tänkas ingripa mot Uppsala när vissa situationer uppstår. 5

6 Fredskommissionen Lokalt Uppsala har en lokal fredskommission som hanterar all kontakt med Camarillan i staden. Denna kommission har fullständiga rättigheter att tolka fredsavtalet, dess lokala underavtal samt döma för att lösa fredskonflikter samt stabilisera freden. Omvärld Om fredskommisionen är inkapabel att lösa ett ärende lokalt, om det befinns korrupt eller odugligt, om frågan berör brott för stora för att lösas enbart lokalt eller om den lokala kommissionen saknas flyttas ärendet till Åbo. Åbos enda intresse är att cementera freden. Det gör att de, när ärendet väl når dit, tenderar att göra en kraftfull och snabb tolkning av fredsavtalet, döma utan urskiljning av nyanser och sätta p för övertrampet på ett sätt som gör att den kärande sidan inte behöver tvivla på dess resolut. Med andra ord riskerar Uppsala att förlora långt mycket mer och med mindre kontroll om ärendet går hela vägen till Åbo istället för att lösas lokalt. Den svarta handen Lokalt I fredstid är den svarta handen hemliga poliser som ansvarar för polisiära insatser inom sekten. Det betyder att handen letar förrädare samt agerar mot folk som bryter mot koden eller utövar makt korrupt när den lokala populationen inte handlar. Handen utför utredningar för att avgöra om medlemmar av sekten är förrädare eller hot, eller om de bryter mot koden. De säkrar även sekten mot yttre hot så som infiltratörer och spioner på mässgolv eller gator. När den lokala delen av handen agerar finns det en möjlighet att tala för sin sak, eller kanske råka på en pålning snarare än en avrättning medan ärendet utreds. Omvärld Skulle den lokala delen av handen ignoreras eller motarbetas, eller skulle ärendet nå en sådan nivå att det blir oöverstigligt för den lokala styrkan att själva nå ett avgörande, kopplas Malmö in. Malmös dominion med dess löjtnanter, sergeanter och andra högbetitlade svarta handen medlemmar, är i det närmaste en fundamentalistisk kult hängiven till sabbaten och dess kod. Hamnar ett ärende på deras bord betyder det att en situation riskerar att spräcka ramarna för vilken en acceptabel sabbat håller sig inom. På detta destabiliserande hot mot sekten och dess bästa reagerar Malmö med mordisk beslutsamhet likt en kallblodig mördare. Centralbefälet har mandat av Seraferna, som är de som satt regenten på sin position, att skära bort det sjuka kött som tenderar att smitta resten av sabbaten. Om valet står mellan att förlåta och riskera att försvaga sekten kommer den svarta handen inte att visa någon form av nåd. Inkvisitionen Lokalt Inkvisitionen tenderar att placera ögon och nävar i större städer eller städer som drabbats av infernalism. Uppsala är inget undantag. Denna närvaro låter inkvisitionen hålla sabbatens själsliga hälsa under uppsikt samt reagera på ockulta hot. Eftersom sabbat i grund inte har något att frukta från dessa demonjägare förväntas alla medlemmar av sekten ställa upp på inkvisitionens önskemål för att bevisa sin oskuld om så krävs. Vidare är sabbaten kodbunden att bemöta hot mot sekten, vilket gör att inkvisitionen kan kalla på hjälp från resterande kainiter om detta skulle krävas. Om inkvisitionens lokala gren finner tecken på infernalism eller svart magi löser de ofta ärendet genom att koppla in Dachau då endast denna instans anses säker nog att destruera infernalister genom. Omvärlden Dachau är Nordeuropas inkvisitionsfäste. Det är ytterst sällan ett ärende tvingats tas till denna nivå till följd av att den lokala styrkan inte hörsammas, eller ignoreras. Istället hanterar Dachau de ärenden som är för känsliga eller för stort hot. Infernalister och demoner anses vara för mycket för ögon och nävar att sköta själva vilket 6

7 leder till att Dachau kopplas in. Större undersökningar i städer kan även detta kräva Dachaus resurser. Kardinalen Lokalt Kardinalen styr Skandinavien. På Uppsalanivå gör han detta genom sin förtrogne, ärkebiskopen, eller i brist på denne, en biskop. Kardinalens politik påverkar oftast Uppsala i stora breda drag. Det handlar om fred kontra krig, inställning gentemot camarillan, vildjakter över landet eller relationer till städer. Inom ramarna för koden, samt de riktlinjer kardinalen ställt upp, är ärkebiskopen fri att föra sin egen politik med något personlig prägel. Så länge som denna politik inte bryter mot tidigare nämnda ramregler är stadens kainiter bundna av den. Omvärlden Kardinalen själv behöver i regel inte blanda sig i Uppsalas politik så länge som denna sköter sig. De gånger kardinalen blandar sig i är oftast i ärenden som rör hans ärkebiskop, indikationer på förräderi eller illojalitet eller om en stad börjar uppvisa utbrytartendenser. I de lägen kardinalen väljer att agera mot en stad får det förutsättas att staden slutat befinna sig på den hala isen och istället simmat flera minuter i det iskalla vattnet.. nedåt... Priscirådet Lokalt Prsicirådet tenderar att anta en rådgivande position. De är intresserade av prejudicerande tolkningsfrågor tillsammans med kodens uttolkare i Skandinavien, Martha. Är sabbaten osäker på hur en fråga kommer att bedömas kan de alltid uppsöka denna institution för att få ett förhandsbesked. I Uppsala är lokala, icke rådsbundna, priscusar det närmaste man kommer priscirådets buffert. I brist på det kan man anta att prästrådet är de som har mest gemensamt med rådet. Omvärlden Priscirådet kan, när det blir tvunget, besluta i samma makt som kardinalen. Det betyder att det kan upphäva kardinalens beslut, såsom vilda jakter, till- och avsättandet av ärkebiskopar eller politik rörande camarillan. Oftast väljer dock priscirådet och kardinalen att inte trampa på varandras tår. Att göra en kraftmätning mellan rådet och kardinalen tenderar att i förlängningen innebära att någon får lämna sin position. Oftast i askformat. I övrigt kan priscirådet erbjuda en slutgiltig tolkning som överprövningsinstans och dess ord betraktas som final say. Något som besparar kardinalen tiden att ägna all sin tid åt tolkningar. Regenten Lokalt Lokalt i detta avseende betyder den Köpenhamnsboende Constantina Rocca, regentens sändebud i Skandinavien. Hon agerar oftast regentens tunga när denne har något att säga, eller dess ögon som vidarebefordrar det som händer i stora drag i Skandinavien. När regenten gör sin vilja känd genom sitt sändebud istället för genom kardinalen är detta ofta tecken på en vändpunkt i Skandinaviens utveckling. Regenten har ytterst få skäl att tala till Skandinavien men när hon gör detta är det att betrakta som något kritiskt. Omvärlden I Mexico City sitter Melinda Galbraith, omgiven av sin kuria. Hon är inte död, hon är inte en dragqueen och hon blandar sig inte i vår lajvvärld. Betrakta henne som det närmaste sabbaten kommer en gud tills dess att Kain återvänder. 7

8 Les Amies Noir (som man inte pratar högt om) Lokalt Les Amis Noirs är inget som gemene Sabbat vet något om. Inte ens bland klan Lasombra. Men i korthet så fungerar klan Lasombra annorlunda än de andra klanerna. En aspekt som gör att de skiljer sig är de stora hopp vertikalt som existerar i deras maktstruktur. En don eller doña har hamnat i den lilla elitklick som med järnhand styr klan Lasombra och, som, enligt ryktet, sträcker sig över sektgränser. I en klan med så cementerade maktsteg som klan Lasombra är power and the inner voice devis slicka uppåt, sparka nedåt lag. Framgång belönas, misslyckande bestraffas och illojalitet mot klanen, ränker som skadar den eller förräderi och informationsspridning utanför den alla saker som kan leda till döden. När klanen dödar sina medlemmar är det Les Amies Noir som har final say. Omvärlden För att kalla en Lex Sanguinus på en inkompetent eller förrädisk Lasombra som skadar klanen genom sina handlingar eller dess anseende genom att existera, kan medlemmar av klanen ansöka om dess amaranth till Les Amies Noir, eller vännerna av natten som de också kallas. Det krävs bifall från 3 medlemmar av Les Amies för att få igenom denna dödsdom. Detta innebär oftast att prominenta Lasombras från omvärlden, med sina egna agendor eller åsikter, i slutändan bestämmer vad som sker. Uriels Bane Lokalt Uriels Bane är den skugglika jätteflock som ursprungligen var Skandinaviens första. I nuläget har de spenderat sina år med att samla kunskap samt värva mäktiga personer runt om i Skandinavien. Formellt utan politisk agenda har de ändå knappast lyckats dölja att en sådan existerar. Uppsala har i nästan alla tider haft en eller flera medlemmar av denna organisation/flock/kotteri. Vad de syftena är framgår sällan tydligt, men dess medlemmar brukar i regel åtnjuta en skjuts uppåt i makt och kan kalla på stort stöd från Finland både i kunskap och militär. Omvärlden Finland, och därför ytterst Uriels Bane enligt många kritiker, har lyckats upphäva vissa delar av sabbatens struktur utan att straffas för detta. Den svarta handen är inte välkomna i landet med hänvisning till de politiska mord denna organisation beskylldes för under kardinal Otto Ramels/Okko Ramaleinens tid. En kardinal som ursprungligen vildjagads lokalt i Helsingfors. Vidare har samtliga insatser från inkvisitionen i landet mött med fruktansvärda nederlag. Uriels Banes ductus och tillika flockpräst, Lasombran Nasfeter, har alltjämnt en hemställan om att infinna sig i Dachau, men få har sett honom på senare år. Finland har i övrigt en isolationistisk läggning vilket anses komma från Uriels Bane, och det är troligt att denna organisation övervakar all diplomati och alla insatser som har med Finlandfrågor att göra. Få tror att Uriels Bane skulle motsätta sig att mörda sina motståndare och många gamla Lasombras har sett besvärande likheter med denna gruppering och Les Amies Noir. Nu när denna beskrivning är skriven är det upp till lajvarna att välja vad de vill deala med genom sina karaktärer. De lokala representanterna för makt i omvärlden är som sagt att betrakta som en buffertzon. Det är här det stora spelutrymmet finns. Det är också här de flesta kan få sin första förvarning om att en del av omvärlden börjar bevaka Uppsala. Hoppar ni över de lokala representanterna, motarbetar dem för mycket, eller gör något som allt för blatant drar åt sig respektive del av omvärlden kommer denna att ingripa. Omvärlden är mäktigare än Uppsala och kommer att ha inställningen att statuera exempel på ett kraftfullt sätt då det inte finns en ytterligare instans att dra ärendet vidare till. 8

9 Hur man plottar (av Björn Thenstedt) Anledningen till att denna artikel är skriven är för att dela med mig av en subjektiv åsikt om varför vissa inlajvbeslut tas och hur du själv hamnar i en position att kunna ta beslut. Jag hoppas att denna artikel är tankeväckande och att flera rävar får för sig att skriva liknande artiklar för att visa vart jag har fel. På så sätt kan vi få fram en dialog som kommer hjälpa lajvet och lajvets nybörjare. Regel nummer ett Eftersom denna artikel har som tänkt publik en relativ nybörjare I Uppsala sabbatlajv så börjar vi med regel nummer ett. Stirra dig aldrig blind på stats. Med stats menar alltså dina egenskaper och förmågor som är sammansatta på ett papper. Dessa kan hjälpa dig med massor av saker, men det är i princip aldrig nödvändiga för något. Dina värden skall av flera anledningar alltid vara plan B. För oavsett hur svag du är och hur stark din fiende är så kan du alltid besegra denne med hjälp av list och politik och denna artikel handlar om list och politik. Av samma anledning så är du aldrig säker mot list och politik oavsett hur mycket stats du har. Det kan till och med bli så att stats indirekt gör dig svag eftersom du kan tro att du överlever allt själv. Men framför allt hämmar stats dig genom att många som har låga stats är rädda att ens försöka sig på manövrar som du tror är förbehållen karaktärer med höga stats. Så för att förtydliga. Om du tror att du behöver stats för att göra en politisk manöver i lajvet så tror du fel. Det mesta handlar om antingen planerande eller att ha en bra förmåga att kunna tänka på fötterna. Plotter är något man tar Arrangörerna tillverkar plotter i Uppsala sabbatlajv. Men de plotter som arrangörerna tillverkar är oftast allmängiltiga och påverkar staden som helhet. Det blir därför oftast är något som oftast de styrande måste ta hänsyn till, men deras beslut i frågorna tricklar neråt i beslutskedjan och påverkar i slutändan de flesta på golvet. Dessa plotter är aldrig designade utifrån en karaktär i åtanke, så du kommer inte få några skräddarsydda plotter av arrangör. Ej heller kan du räkna med att andra karaktärer kommer dra med dig i sina egna plotter om de inte ser dig. För att synas måste du agera tydligt i det område du helst gör saker. T.ex. Om du har en idé om att din karaktär skall vara en kringsresande svärdslärare så måste du aktivt söka lärjungar om det skall inträffa på lajvet. Du får helt enkelt söka din egen plott och din egen identitet, du kan inte vänta på att den söker upp dig. Så istället för att vänta på att du blir serverad en plott så ser du till att skapa egna. Det lättaste sättet att skaffa plotter är att du skaffar dig ett stort och lite diffust slutmål. Sedan skaffar du dig konkreta delmål på detta luddiga slutgiltiga mål. Låt mig ta ett par exempel på bra och dåliga sätt att komma någon vart med ens karaktär. Pelle Politiker är en slug lasombra som har som slutgiltigt mål att bli priscus i Skandinavien. För att komma dit så behöver denna neonat lyckas med massor av delmål. Till att börja med så måste han bevisa att han klarar att styra (sikta på positioner som ductus, klanledare och biskop). Sedan så måste han bli prästvigd och gärna ha lite erfarenhet av prästämbetet (plotta för att bli prästvigd och kanske även jobba som flockpräst ett tag). Ett 9

10 viktigt delmål är att lyckas bli utropad ancilla; ett delmål som i sig behöver anselig formell och informell makt som kan underlätta det utropandet. Sedan behöver karaktären tjänster att plocka in från dels stadens äldstar och dels stadens andra maktspelare så att han kan utnyttja dessa för att få dem att rekommendera honom som priscus till de sittande priscusarna. Fredrik Fighter har som mål att hans karaktär skall bli den mest fruktade och respekterade krigaren i Sabbatlajvet. Likt många spelare före honom så gör han det logiska felslutet att detta endast beror på stats och börjar en karriär som xp-tomte. Fredrik som fantiserar över ett ha en fruktad karaktär är livrädd att förlora och håller sig långt borta från strider och konflikter där han inte är säker på att vinna. Fredrik inser dessvärre inte att det inte existerar en ände på det svarta hålet för alla stridsinriktade discipliner och färdigheter han behöver. Karaktären slutar sina dagar som en ointressant karaktär som ingen minns eftersom den strök längs väggarna och aldrig gjorde något. Under månlösa nätter kan man höra hans röst eka Om 10 xp då har jag potence 5 och då jävlar!. Fia Fighter är också en karaktär som har som mål att bli stadens mest fruktade krigare. Till skillnad från Fredrik så är spelaren till Fia Fighter medveten om att stats inte är allt och har en helt annan plan på hur hon skall gå till väga. Självklart så har hon byggt en helt ok stridskaraktär från start och har på sig kläder som är uppenbart stridsinriktade. På första mässan frågar hon runt efter stadens starkaste krigare. Denne karaktär utmanar Fia omedelbart på en fysisk instinktstlek och får stryk. Fredrik som betraktat detta skulle aldrig tordas utmana stadens största fighter och skrattar åt hur dum Fia var som gjorde det. Det Fredrik inte förstår är att Fia gjort en markering för staden. Att här är en ny fighter, en som inte är feg och en som är beredd på att slåss även när hon sannolikt kommer att förlora. Folk kanske skrattar åt Fia, men Fia har trots detta tjänat massor av respekt. Fia inser dock att hon behöver fler tillfällen att få visas upp och tar anställning som hejduk (med en templarkarriär) åt Pelle Politiker. Båda dessa individer tjänar på att Fia uppfattas som en stark och kompetent kämpe och kommer se till att Fia får synas som en sådan. Fredrik däremot glöms bort eftersom han bara stryker längs väggarna. Lisa Lärd är en karaktär som har som slutmål att vara känd för att vara mest lärd i hela staden. Detta är nog den enda typen av karriär som kräver mycket av karaktärens stats. Lores kan vara svåra att få lärare på ingame så det är viktigt att karaktären från start spenderar mycket poäng i att sätta höga värden i lores (samt mental om det är en bokmal). Rent praktiskt så är det dock fortfarande viktigt att karaktären spelas aktivt. Karaktären måste se till att skapa och delta i plotter där karaktären aktivt drar nytta av sina lores (förslagsvis så kan man ha en plott att man försöker främja "humaniora" forskning, eller att man drömmer om att få bli rådgivare till en så högt uppsatt vampyr som möjligt, kanske försöka ta värvning i inkvisitionen eller svarta handen, eller att 10

11 karaktären brinner i sin iver att bevisa att kunskap är mäktigare än fysisk styrka (driving goal), eller att karaktären kanske varit en slav till en äldste och nyligen smitit och blivit sann sabbat och nu försöker finna sin plats i sabbatens tillvaro (detta är ett mål som kommer uppnås och därefter behöver karaktären en nystart)). Den här typen av karaktär blir lätt en ointressant väggstrykare om karaktären inte har ett aktivt mål som tvingar den att delta i livet på golvet. Att satsa på en karriär som flockpräst, zhupan eller aktiv vägföljare av någon kunskapsorienterad väg rekommenderas. Att spela sin karaktär Uppsala sabbatlajv är ett levande rollspel. I rollspel spelar man karaktärer och dessa karaktärer skiljer sig från sig själv. Detta är också viktigt att tänka på när man gestaltar sin karaktär i en politisk karriär. Du måste både tänka på att din karaktär har andra mål än vad du själv har och dels att den har helt andra tillvägagångssätt, om du spelat olika karaktärer i politiken så måste du komma ihåg att de också beter sig olika. Du måste därför bestämma hur långt din karaktär är villig att gå för att få igenom sina mål och du måste även ta ställning till hur din karaktär förhåller sig till koden. Är karaktären bokstavstroende på koden, eller tror karaktären mer på kodens mening (men inte exakta skriftliga betydelse), är inte alla lika inför lag, är karaktären gammalmodig och lyder köpepakten men ignorerar koden, kanske tycker karaktären att vissa av kodens punkter är mer viktiga än andra (vilka i så fall), eller är karaktären en sektförrädare som helt ignorerar både koden och köpepakten? I dokumentet 10 viktiga punkter så finns det en punkt där man ombeds rangordna vissa saker som är viktiga för en sabbatkaraktär. Gör den punkten med en argumentation om varför och läs på vad du skrivit på den punkten ibland för att påminnas om din karaktärs grundvärderingar (vissa saker kan man bara inte förhandla om). Kort och gott så håller din karaktär vissa saker som heliga (något som inte kan förhandlas om) och har antagligen andra punkter där han gladeligen kohandlar. Utöver din karaktärs värderingar så måste du även ta hänsyn till din väg och din vägs värderingar och även din flocks värderingar för dina politiska beslut. Detta kommer påverka dina politiska tillvägagångssätt ordentligt. Styckena ovan låter förhoppningsvis självklara. Självklart så spelar du en politiker utifrån din karaktärs förutsättningar, annars hade du inte lajvat. Men även om det låter självklart så glöms detta oftast bort av spelare. Inte då att själv följa sin egen karaktärs värderingar, utan det som ofta glöms bort är att andra spelare också följer sin karaktärs värderingar. Utgå från att alla spelar sina karaktärer och att de tar beslut utifrån vad karaktärerna skulle göra i den situation de är i. Ofta klagas det off på att en spelare i en maktposition inte sköter en sfär på ett sätt så att det blir roligt för lajvet. Innan du klagar på något sådant så sätt dig in i vad karaktären (och inte spelaren) i den positionen skulle få ut av att göra en förändring. Ett konkret exempel: Lasse Lasombra har blivit Ärkebiskop genom att ena Tzimiscieklanen och Lasombraklanen. Lutandes mot dessa två tunga maktfraktioner så håller Lasse medvetet Antitribufalangen svag. Plötsligt så kommer offkrav på att det är tråkigt att spela Svarta Handenkaraktärer då den rörelsen inte används av de styrande och att ärkebiskopen medvetet nedvärderat "punkt 13 i koden". Spelare klagar off till spelaren för Lasse Lasombra att han inte gör sitt yttersta för att den Svarta Handen har att göra och har roligt ingame. Offgame tycker spelaren till Lasse Lasombra att Svarta handen är jättetuff och skulle gärna se den stark, men ingame kan han inte komma på varför "Lasse" skulle göra Antitribufalangen mäktigare genom att stödja en antitribumaktgrupp. Svarta Handen spelarna borde istället inse att de måste söka makt ingame och komma på ingamesätt att stödja sin falang. I exemplet ovan så finns det ett "problem" inlajv. Alla problem inlajv skall lösas inlajv. Att prata med spelaren till Lasse Lasombra om problemet är inte helt fel, det är bra att tydliggöra att de kanske inte har så roligt. Men samtidigt så skall de inte räkna med att spelaren skall sluta spela sin karaktär för att lösa ett problem som endast finns inlajv. Lösningar till ingameproblem löses ingame. Men genom att tydliggöra problemet så kanske spelaren till Lasse plötsligt ser en chans där Lasse kan göra ett misstag. Eller så kanske han väljer att stödja Svarta Handen när det behövs en gest för att blidka krav från någon mäktig Antitribufalang. 11

12 Var aktiv Alla exempel hitintills har handlat om att få något att göra med sin karaktär. Det beror på att mycket av lajvets politik handlar om att du aktivt befinner dig i den. Genom att köpslå med flera olika individer så lär sig fler och fler i staden att du rör dig i maktens korridorer, vilket gör att du får fler och fler att köpslå och plotta med, vilket i sin tur leder till ett fortsatt ökande politiskt spel. Allt gör att du stegvis trasslar in dig i mer och mer plotter, handlingar och gester. Genom att synas vara aktiv så får du ännu mer att göra. Det är också därför som så många tjatar om uttrycket "man skall stabba sig själv". Med det menas att man då och då skall göra något som är riktigt negativt för en själv. Man kan t.ex. börja prata högt om ens hemligheter när Nosferatun obfuscatar förbi, eller låta sig bli lurad av den unge lismande Toreador Antitribun eller något annat som egentligen är korkat. Dels gör nackdelar att du får mer att göra genom att du blir mer aktiv. Och dels är det viktigt att komma ihåg att du spelar en karaktär. Din karaktär kanske är lättsmickrad och går på saker som du off inte går på. Eller så är din karaktär överdrivet hämndlysten eller har ett oerhört ego som inte kan tystas ner trots att decorum kräver det. Så kom ihåg att göra saker som är negativt för din egen karaktär. Oftast hjälper det dig ändå. Om inte annat så kan det hjälpa dig genom att dina motståndare inte dödar dig det första de gör. Det är nämligen som så att spelare har en tendens att "benåda" roliga fiender, men vara mer slutgiltig mot tråkiga. Exempelvis så är det roligare att ta en jobbig (men rolig) Brujah Antitribu och kasta honom överbord från en finlandsfärja (i ett mellanrollspel) än det är att avrätta honom. En tråkig väggstrykande XP-tomte har däremot folk ofta en mer fatalistisk inställning till eftersom folk hoppas på att spelaren gör en roligare karaktär i nästa vända. Så om du förstått att det är viktig att vara aktiv av flera olika orsaker så kan problemet ligga i att karaktären aldrig kommit igång, eller att man inte riktigt vet vart man skall börja. Då krävs oftast en nystart på karaktären. En nystart kan man få genom att gå in på en väg (då får man plötsligt en ny politisk agenda), gå med i en grupp med någon agenda (svarta handen, inkvisitionen, en stark väg/flock etc.), skaffa sig en flaw (arr går nog med på att skapa en händelse som kan ge dig en nackdel om du tjatar lite), eller så kan du helt enkelt bestämma dig för att din karaktär börjar gilla eller ogilla någon särskilt. Ett konkret förslag: Börje Burdus är en karaktär som inte haft så mycket att göra på sistone. Spelaren anser att han behöver en nystart för karaktären och spelaren bestämmer att hans karaktär blivit förälskad i ärkebiskopen. Spelaren bestämmer att det kommer yttra sig genom att karaktären vägrar erkänna detta för sig själv och överkompenserar detta genom att försöka nedgöra och motarbeta ärkebiskopen så mycket som det går; men om ärkebiskopen hamnar i en reell fara så kommer de sanna känslorna upp och karaktären måste agera på dem. Detta kommer troligen ge mycket kul att spela på. Maktgrupp och realpolitik Om man tittar lite snabbt på Sabbatlajvet så tror man att makten är totalt i händerna på Ärkebiskopen. Men det är inte så enkelt. Ärkebiskopens främsta fördel är att majoriteten av stadens vampyrer vill diablerisera varandra och det enda de väntar på för att slita varandra i stycken är Ärkebiskopens ord. Problemet här är att om Ärkebiskopen blir för blodstörstig och dömer för många i döden, eller dömer någon karismatisk och populär individ så börjar alla frukta för sina egna liv och då vänder sig massorna mot ärkebiskopen istället. Så i grundutförande så styr Ärkebiskopen genom hot om att du kan bli sliten i stycken och mot belöning av att du kan få diablerisera. Så grundläggande är inte stadens realpolitik i praktiken och det beror främst på att stadens undersåtar redan är organiserade i olika grupperingar och att de olika grupperingarna har olika intressen som de i sin tur försöker påverka de styrande om. Dessa maktgrupperingar har oftast ingen formell makt, men av det som står ovan så förstår du kanske att Ärkebiskopen inte kan styra en stad som inte vill bli styrd av ärkebiskopen. Så länge som majoriteten av stadens maktgrupper inte aktivt motarbetar Ärkebiskopen så har ärkebiskopen mycket stort inflytande. Men då Ärkebiskopen ständigt måste lyssna på dessa maktgrupperingar så har han inte total makt. Stadens slutgiltiga makt ligger hos de grupper av individer som samarbetar, och det enda sättet för Ärkebiskopen att behålla sin makt är att ha tillräckligt mycket stöd från sådana grupper. 12

13 Den mest grundläggande maktgruppen i ett sabbatlajv är flocken. Flockar är olika starka på olika plan och ha stöd eller fiendeskap från dessa är grundläggande för stadens realpolitik. Om stadens samtliga flockar anser att ärkebiskopen inte borde vara ärkebiskop så är det bara en tidsfråga innan denne byts ut (på ett eller annat sätt). Samma sak gäller de flesta offentliga maktpositioner. Om stadens samtliga flockar skulle sätta tryck på ärkebiskopen att avsätta en specifik abbot, eller avskaffa en specifik regel så skulle det vara väldigt svårt för ärkebiskopen att inte göra det. Nu är det extremt sällan som flockar är enade. Och det är därför ganska enkelt för en Ärkebiskop att balansera olika krav och synpunkter från flockar mot varandra. Men flockarna är inte stadens enda maktgrupper, för att tippa över vågen så finns det istället andra grupperingar. De två vanligast förekommande grupperna som har makt nog för att påverka i realpolitiken är klan Lasombra och klan Tzimiscie. Klan Lasombra består ofta av politiska karaktärer, med poster och inflytande i flera andra maktgrupper (flockar eller andra grupper). De har även ofta tillgång till egna hejdukar, kontakter och resurser. Klan Lasombra kan därför sällan helt ignoreras av Ärkebiskopen och har därför alltid någon form av inflytande i stadens politik. Klan Tzimiscie har oftast färre aktiva politiker, men har istället tillgång till mycket av sektens formellt accepterade ockultism (ritualer, koldun) och styr oftast över vissa specifika resurser (de flesta revenanter och en hel del influenser). Deras maktgrupp brukar även spilla över till stor kontroll över andra maktgrupper (forskarråd, prästråd). Tzimiscieklanen är oftast inte lika politiskt öppna som lasombraklanen men när de väl kommer med krav så är det svårt för Ärkebiskopen att ignorera dem. Antitribufalangen är däremot ofta fragmenterad och svag. Men har trots detta oftast tillgång till en stark maktbas i den Svarta Handen. Det är på grund av denna fragmentering som lajvet sällan haft en Antitribuärkebiskop. Och när lajvet haft en Antitribuärkebiskop så är den oftast stödd av en, eller båda, av Lasombra eller Tzimiscieklanen (eller en annan maktgrupp av jämförlig styrka). Det finns dock flera maktgrupper än klanerna, dessa är dock föränderliga under tid och kan också till stora delar vara kontrollerade av andra maktgrupper. Prästrådet är en ofta återkommande maktgrupp som ibland är väldigt mäktigt (speciellt när Ärkebiskopen är en karaktär med stort intresse för ritualer). Ibland kan vissa vägar få så många följeslagare att de i sig blir en maktfaktor. När vägar blir en maktfaktor så har de fördelen av att de ofta har en tydlig agenda, men dessa grupper brukar ramla sönder i interna splittringar förr eller senare. Hur man bildar en maktgrupp För att bilda en maktgrupp så behöver ni något som enar er, något som ser till så att gruppen inte ramlar ihop till individer så fort den möter motgång. Det blir också enklare att presentera gruppen som en maktfaktor ifall det är tydligt vart gränsen går mellan en medlem och en icke medlem. Det är därför att de flesta maktgrupper som inte är flockbaserade är klanbaserade, vägbaserade eller öppna bara till folk med vissa ämbeten (biskop, präst och ductusråd är bra exempel på tydliga grupper). Grupper som har lite mer luddiga regler för medlemskap är svårare att hålla enade (forskarråd och politiska intressegrupper som "status-quo" är ofta mer problematiska att hålla enade eftersom det alltid finns ett flertal karaktärer i gråzonen). Utöver att det är bra med en tydlighet över vilka som är medlemmar eller inte så är det en bonus om man har en klar och tydlig ledare för gruppen. Detta är inte ett måste men det underlättar strävan efter mer makt för organisationen. Det skall dock inte underskattas att rollspela inre stridigheter och maktkamper, men rent makt på golvet mässigt så är en ren och klar ledare bra. Detta gör att det blir enkelt för andra maktgrupper att förhandla 13

14 med er. Att ha en ensam ledare sänker inte makten för de andra medlemmarna i gruppen. Tvärtom så kan man utnyttja detta på helt andra sätt (se eget stycke om att utnyttja sin position i en maktstruktur). En ensam ledare kan förhandla åt gruppen på sätt som flera ledare inte kan. Däremot så är det oftast inget problem om man delegerar vissa saker (t.ex. influenser) åt andra personer i maktstrukturen, så länge som den hörsammar ledarens önskemål på vänner/fiender. Vissa maktstrukturer har ingen formell ledare, t.ex. prästrådet eller biskopsrådet har sällan ledare. Och det är också sällan som dessa grupper agerar som en enhet. Om din karaktär är ledare för en maktgrupp så är det viktig att du är tydlig med gruppens mål och att du aldrig själv går emot gruppens normer och värderingar. Du måste symbolisera gruppen för både de egna medlemmarna som övriga utanför. Det är även du som kommer behöva definiera vilka som är med och vilka som inte är det ifall det dyker upp gråzoner. Om du inte är ledare så kan du oftare bryta mot gruppens normer (även fast du troligen måste hålla dem i det stora hela för att kunna fortsätta vara medlem). Det är relativt vanligt att karaktärer befinner sig i fler maktgrupper (som minst flock och en till). Och så länge som de olika maktgrupperna inte står i kollisionskurs så är det oftast bara en fördel (in som off) för dig att vara i flera. På så sätt ökar karaktärens inflytande över lajvet, men samtidigt så begränsas karaktären av att den måste, i varje fall öppet, hålla de olika maktgruppernas intressen samtidigt. Ju fler grupper karaktären är deltagare i, desto fler kontaktytor och politiska spelplaner kommer den i kontakt med och därigenom andra karaktärer och deras intressen. På denna devis är det inte ett dugg konstigt att en Tzimiscie som är flockpräst, medlem av forskarrådet och följare av dödens och själen får mer plotter och kontakt med övriga lajvet (och troligen mycket roligare) än en flocklös Salubri Antitribu som i hemlighet följer lilliths väg. Hur man enar flera maktgrupper till en allians Att få flera maktgrupper att samarbeta är ofta svårt. Det finns en anledning till att de inte är en och samma grupp. Det finns dock ett par knep att få flera maktgrupper att samarbeta. Knep 1. Få grupperna att enas mot en gemensam fiende. En av de vanligaste sätten att ena två eller fler grupper är att fokusera på en gemensam fiende. Bland det vanligaste som händer i lajvet är att klan Lasombra eller klan Tzimiscie antingen allierar sig med varandra mot Antitribufalangen; eller att en av de förstnämnda klanerna allierar sig med Antitribu för att stå emot den andra klanen. Knep 2. Gemensamma medlemmar. Om grupperna till stor del består av samma medlemmar, eller att nyckelpersonerna är densamma så kan två grupper samarbeta. Tzimscieklanen/prästrådet, biskopsrådet/klan Lasombra, Antitribu/Svarta Handen är grupperingar som ofta överlappar. Knep 3. Få grupperna att fokusera på det som enar dem. Detta är en bra bonus att ta till tillsammans med de ovanstående knepen. Men om man inte har överlappande medlemmar eller en gemensam fiende så kan man fortfarande finna ett samarbete om man lyckas spela upp det som enar grupperna. Detta går lättast till genom att betona för grupperna vad som gör dem lika och måla upp ett luddigt, diffust framtida hot. T.ex. så kan en karismatisk ancilla ena ancillorna och äldstarna i ett eget råd för att skydda sig mot kortsiktiga neonatidéer genom att spela på fördomar och en otydlig rädsla av att bli anfallna av de yngre. 14

15 Knep 4. Håll tyst om det! Ibland går det bara inte att få två grupper att samarbeta öppet. Istället så kan individer inom grupperna hålla övriga omedvetna om att de har en allians via egna hemliga överenskommelser som går på det personliga planet. Exempelvis kan Pelle Politiker alliera sig med Svarta Handen i hemlighet genom att prata med deras ledare Bosse Bordus. Tillsammans reder de ut hur de olika grupperna skall agera för att stöda varandra (kanske mot ett specifikt mål) och båda håller detta hemligt för sina egna grupper. Denna typ av hemliga överenskommelser är ganska vanligt förekommande mellan t.ex. Lasombras som befinner sig i olika flockar. I knepen ovan så förstår ni att det ofta är svårt att hålla samman grupper som är väldigt olika. Och det är en av anledningarna att Antitribufalangen sällan är enad. Det är lättare att ena en del av den falangen (t.ex. alla Torador Antitribu). När man skall få flera maktgrupper att gå mot en gemensam fiende så är det oftast svårt att få med sig maktgrupper som "fienden" själv är medlem i. Det är t.ex. svårt att få klan Lasombra att lämna ut en av sina egna om man inte har riktig tyngd bakom sina ord eller kan muta dem med ett stort pris. Så om du bestämt dig för att angripa en fiende så är det oftast fel väg att gå att förhandla med fiendes egna maktstruktur direkt från början. Istället så rekommenderar jag att du börjar förhandla med fiendens egna maktstrukturs fiender (din fiendes fiende är din vän). Så om din fiende är tzimiscie, biskop, präst och allierad med inkvisitionen så skulle jag rekommendera att prata med lasombraklanen, någon som vill bli biskop, eventuell medlem av Uriels bane och eventuellt också med den Svarta handen. Att tzimiscien ovan är präst kan komplicera saker ifall du vill göra attacken mot den via ritualer, så du kanske måste förhandla med en del präster ändå. Om Tzimiscien också är en radikal följeslagare av en väg och har genom detta skaffar fler fiender så är det bara att leta där med. Praktiska exempel på politik i lajvet En flocklös Salubri antitribu misstänks följa lilliths väg, innan detta hinner bekräftas försvinner karaktären, endast en askhög finns kvar som misstänkts vara det enda som är kvar. Staden misstänker starkt en specifik Kains vägföljare. Ärkebiskopen måste agera. Om ÄB väljer att undersöka vem som mördat karaktären så kommer antagligen han automatiskt få Kains väg som fiender. Om ÄB väljer att utropa salubri antitribun som skyldig och förklara att rättvisa skipats så kanske några spridda vänner till salubrin och någon extrem kodföljare blir upprörd. ÄB tjänar troligen stadens alla Kains vägföljare som allierade. ÄB kan låtsas som att det regnar och förklara att Salubrin troligen lever någonstans. Om han sköter detta snyggt så kanske ingen bryr sig och ÄB kan kanske till och med inkassera någon tjänst från den "skyldige". En Tzimiscie, medlem av en mellanstor flock, aktiv deltagare på klanmöten, höger hand till stadens klanledare misstänks följa lilliths väg, innan detta hinner bekräftas försvinner karaktären, endast en askhög finns kvar som misstänkts vara det enda som är kvar. Staden misstänker starkt en specifik Kains vägföljare. Ärkebiskopen måste agera. Om ÄB väljer att undersöka vem som mördat karaktären så kommer antagligen han automatiskt få Kains väg som fiender. Men samtidigt så kan han kanske få tzimisciens forna flock och klan Tzimiscie som allierade, och kanske kan han även inkassera en tjänst från den lokala klanledaren. Om ÄB väljer att utropa tzimiscien som skyldig och förklara att rättvisa skipats så är det stor chans att tzimisciens forna flock och klan Tzimiscie med allierade plötsligt är ärkebiskopens fiender. ÄB tjänar troligen stadens alla Kains vägföljare som allierade. ÄB kan låtsas som att det regnar och förklara att tzimiscien troligen lever någonstans. Detta kommer antagligen bara att lyckas ifall Kains väg och Tzimiscieklanen överlappar på ett sådant sätt att Kains 15

16 väg "köpt ut" tzimiscien från dem innan. Annars kommer klan Tzimiscie troligen gå mot ärkebiskopen efter detta. Oavsett så har ärkebiskopen skapat en fiende i karaktärens flock, om han inte är otroligt slipad eller lyckas muta bort problemet. Liknande händelser likt exemplen ovan händer relativt ofta i sabbatlajvet. Som ni kan se så är ärkebiskopen aldrig i total makt. Allt han gör kommer med stor sannolikhet att ge honom både vänner som fiender. Och att inneha makten är att gå balansgång. Nu är det väldigt svårt att förutse snårskogen med politiken, men det är också det som gör det intressant att spela politiker. Detta balansspel mellan grupper sker med det mesta i lajvet. Vi tar ett annat ganska konkret exempel: Ärkebiskopen förklarar att biskopar tillsätts och avsätts av denne och detta sker oberoende av flockars stöd eller ogillande. Pelle Politiker som är en up & comming politiker struntar i detta och diskuterar med flera flockar. Efter en hel del kohandlande så har Pelle skapat sig överenskommelser med sin egen flock och två andra flockar, dessa flockar står helt bakom Pelles uppgång som biskop. Pelle tar ett avskilt möte med Ärkebiskopen där han förklarar vilket stöd han har för biskop och vad han kan erbjuda staden i egenskap av biskop. Lite olika resultat kan ske men vi skall titta på två varianter. 1. Ärkebiskopen kan nu vägra Pelle en plats. Detta kan i sin tur få flera olika resultat. Om Pelle verkligen har ett stort stöd så kan han och tre av stadens ductusar, trots avsaknad av stöd uppifrån, utropa Pelle som biskop. Med tre flockar bakom sig så ÄR Pelle biskop, oavsett om styret går med på titeln eller ej. Ärkebiskopen får dock ett nytt val här att antingen sanktionera eller förkasta Pelles titel. Om titeln förkastas så är det en stor fara att Ärkebiskopens fiender kan ge Pelle mer stöd (mot framtida tjänster) för att spela på honom som ny ärkebiskop. Ärkebiskopens samtliga fiender kommer nu antagligen alliera sig med Pelle. 2. Ärkebiskopen kan stödja Pelles uppgång till biskop. Genom att själv vara den som ger Pelle platsen, så är det lättare att avsätta honom den dagen hans stöd minskar. Vidare så kan Ärkebiskopen (om han är slug) försätta Pelle i situationer där hans allianser kan utnyttjas, och kanske till och med försämras. Nackdelen är att ÄB riskerar att visa sig svag som går med på hot (och kan därför tvingas neka Pelle och riskera allt som står i exemplet ovan). Om Pelle och Pelles allierade spelat detta tyst så är det ofta lättare för ÄB att gå med på kravet, men om de spelat det tyst så har inte Pelles egentliga backning och makt blivit tydlig (så detta är också en balansgång att gå för Pelle). Löst hållna grupper I lajvet så finns det alltid flera löst hållna grupper. De vanligaste är de olika politiska falangerna. Dessa står mycket bättre beskrivna i andra artiklar och kommer inte presenteras speciellt noggrant eller bra här, istället så kommer jag ta upp lite praktiska exempel på hur man kan spela på de politiska falangerna. De flesta karaktärerna i lajvet är antingen Status Quo (makten skall ligga i klan Lasombras händer, den spritiuella makten skall ligga i klan Tzimiscies händer) eller moderat (Antitribu har också rättigheter och sabbaten skall inte vara så uppbunden i regler). Ibland finns lojalister (Sabbatens "anarkister" (ingen hierarki eller regelverk, sabbaten skall hållas enad baserad på gemensamma mål och ömsesidig respekt) och Ultrakonservativa (sabbatens "facister" (städer skall styras av en stark person som styr med starka regler och tydlig hierarki), men dessa två åsikter är mer ovanliga. Trots att dessa två falanger är ovanliga så är det ganska vanligt att man kan krydda en status quo eller moderat åsikt med idéer eller värderingar från ultrakonservatism och lojalism för att med lite reaktionär retorik ena större grupper med ungefärlig samma åsikt. Liknande spel kan ske i verkligheten när man t.ex. ser två 16

17 mittenpartier som Socialdemokraterna och Moderaterna krydda sin retorik med åsikter som vanligen håller till lite längre ut på kanterna i spektrat. Det är ett sätt att "plocka hem" sina egna och kanske tvinga mittenväljare att välja sida på staketet. Så hur går det till rent praktiskt då? Pelle Politiker ser att ingen direkt hållit status quo fanan högt. För att skapa välvilja och allierade (samt för att vara aktiv enligt ovan) så gör Pelle flera stora uttalanden med stark Status Quo koppling (pro lasombra och pro Tzimiscie) och drar hotfulla jämförelser med viss ultrakonservativ touch om hur Camarillans väloljade stridsmaskin kommer krossa Sabbaten om inte Sabbaten blir lika väloljad och fungerande. Många konservativa politiker (företrädelsevis Lasombra och Tzimiscie) sluter nu upp med Pelle i sitt korståg mot de oregerliga massorna. Annette Antitribu ser med förskräckelse på hur Pelle verkar ena en stor del av lajvet. Istället så tar Annette upp moderaternas fana och samlar allierade genom att kämpa för Antitribufalangens rättigheter och kör viss lojalismretorik i sina uttalanden. De som blivit skrämda av Pelles fascistoida uttalanden kommer med stor sannolikhet stödja Annette. Det största problemet med att använda politiska falanger som en maktgrupp är att det krävs karisma för att få det att fungera. Och det betyder också att man bara kan hålla det uppe så länge som man har karisman att hålla enandet. Om man gör bort sig, är för passiv, eller gör något klantigt så tappar man lätt detta stöd. Något som kan utnyttjas av ens fiender. Smutskastningskampanjer, instinktslekar och sådant som direkt påverkar en karaktärs personliga status blir plötsligt väldigt viktiga verktyg. Sedan så måste man hålla ihop gruppen på något sätt. Det enklaste är att ena folket mot en specifik fiende. Och det måste vara klart och tydligt för alla att fienden inte är med i samma grupp och på något sätt är mot gruppens värderingar. I exemplet här kommer Pelle och Annette behöva varandra för att ena sina egna grupper. Rena lojalistgrupper har annars en tendens att använda ÄB/konservativa äldstar som gemensam fiende. Lojalister och unga stökiga neonater är samtidigt tacksamma fiender för Ultrakonservativa grupperingar. Faran med att vara ensam Om du tillhör maktgrupperingar så har du alltid allierade. Att inte tillhöra maktgrupperingar är genom detta en fara. Detta är speciellt viktigt att känna till för karaktärer som tillhör konstiga klaner eller konstiga blodslinjer. Om man är något konstigt så har man en tendens att bli utpekad som gemensam fiende när en luddig maktgrupp eller en allians av maktgrupper behöver en gemensam fiende. De sex vanligaste klanerna i lajvet är Tzimiscie, Lasombra, Toreador Antitribu, Brujah Antitribu, Gangrel Antitribu och Nosferatu Antitribu. Dessa har oftast flera aktiva medlemmar och kan därför oftast ha en egen liten maktgrupp där de kan hålla efter och stödja varandra (även fast det oftast är ganska informellt med de flesta Antitribufalangerna). Så att spela en ovanlig klan (exempelvis Serpent of the light) eller en blodslinje (exempelvis Salubri Antitribu) är farligt. Detta gäller inte bara för att du inte har en klan att ta hjälp ifrån. Du är också mål för många karaktärers fördomar. Det är inte få karaktärer som "tror" att alla Serpents of the light ljuger, eller att Ravnos Antitribu stjäl eller vad det nu kan vara. Så om du väljer att spela en sådan karaktär så får du ha i åtanke att övriga karaktärer kommer att behandla din karaktär baserat på en hel del fördomar, och att du kommer att ha det svårare att röra dig i politiken baserat på detta. Du kommer också att sakna karaktärer som det blir naturligt för dig att umgås med (din egen klan). Detta leder till att du redan från start saknar en uppsättning naturliga allierade. Det går att gå runt detta genom att skaffa andra starka maktgrupperingar. Flock, eller väg är enklast. Eller så kan du helt och hållet alliera dig med någon annan klan (det är ganska vanligt att Assamiter tar värvning som templarer och på så sätt rider på sin "ägares" tillhörigheter). Maktgrupperna som använder "väg" som bas är oftast mer kortlivade än klanbaser och därför bräckligare allierade än en riktig klan. Självklart så finns det många fördelar med att vara en konstig klan. Utöver att du har tillgång till en ovanlig disciplin (eller 17

18 disciplinuppsättning), så kan du även utnyttja att du är en unik snöflinga genom att anspela på det ("Se Sabbat! Hur jag en låg Pander fysiskt törs kämpa mot Camarillan. Se hur mäktiga klan Lasombra "modigt" gömmer sig i klänningsfållen på deras äldste. Trots detta är det jag som skall dömmas till döden!". Så om du skall spela något konstigt och samtidigt vill vara en politisk karaktär, så fundera på hur du skall utnyttja din position (om du inte medvetet satt dig i en dålig position för att du vill spela underdog). Momentum Det finns något i politiskt spel som vi kan kalla "momentum". Det betyder att om någon är på väg åt ett håll så är det lätt att fortsätta åt samma håll. Ett typexempel är när en organisation eller rörelse hamnat i en position där de kunnat ställa något specifikt krav. Sedan i nära anslutning till det så kommer de med ytterligare krav som kanske inte direkt är i området de egentligen kan kräva. Samma sak kan också hända då Ärkebiskopen eller någon annan power-individ hårt straffat någon, så hårt så att oppositionen är stum av häpnad. Det är svårt att exakt beskriva detta tillstånd. Men i korthet så går det ut på att om man lyckats uppvisa makt, så kan man rätt ofta få igenom "lite extra" om man spelar aggressivt. Stadens allmänna population accepterar att du får göra så eftersom de redan sett dig göra något liknande. En fara med att använda sig av momentum är att om folk kommer på att du inte har något att komma med så kan straffet bli hårt. Du riskerar också att "gapa efter mycket och tappa hela stycket". Om du är i oppositionssituation och din motståndare utnyttjar momentum så kan det vara ditt val om du vill åkalla uppmärksamheten att kejsaren saknar kläder. Ett exempel: Svarta Handen-ledaren Bosse Bordus har fått i uppdrag av Ärkebiskopen att se över stadens försvar. Det blev nyligen känt att Camarillan har gjort ett grovt övertramp, så Bosse utnyttjar situationen och förklarar "Marshall law" och ställer staden under Svarta Handen. ÄB går med på detta och stadens flockar tittar ängsligt på när Bosse går upp i talarstolen. Bosse förklarar snabbt att samtliga angrepp på andra sabbats jaktmarker är härmed ogiltigförklarade. Samtliga strider om influenser måste upphöra för att tas upp först när Camarillan avlägsnats. Detta uttalande står egentligen lite utanför vad Bosse får komma med, men då han redan fått staden underställd Svarta Handen så är det inte jätteorimligt, några ductusar tittar på varandra men eftersom ingen opponerar sig så går dekretet igenom. Att Bosses flock är den som är mest anfallen av andra Sabbat tänker inte så många på just nu. Bosse slickar sig om munnen och säger "Sedan så måste stadens logistikinfluenser oavkortat tilldelas den Svarta Handen för att hjälpa till med krigsinsatsen". De flesta flockar saknar dessa influenser och bryr sig inte så mycket. Flocken med logistikinfluenserna börjar nu få ångest, skall de opponera sig och riskera att få resten av staden på sig? De funderar oroligt när Pelle Politiker (ivrigt flankad av en tungt beväpnad Fia Fighter som blänger kaxigt på Bosses flockkamrater och den Svarta Handen) plötsligt stegar fram och proklamerar "Jasså Bosse! Skall ni kräva resurser från resten av flockarna också. Självklart kommer flocken låna ut resurser till handen, precis som punkt 13 i koden kräver. Och naturligtvis så kommer ni lämna in en lista till Ärkebiskopen på exakt hur ni utnyttjat influenserna och till exakt vilken krigsåtgärd.". Bosses momentum är nu brutet om inte Bosse snabbt kan återkräva det. Pelle har antagligen fått allierade i flocken med logistikinfluenser och till och med Fia har fått ökad respekt eftersom hon var med och stirrade ner den Svarta Handen. 18

19 Att använda sin position inuti en maktstruktur Efter att ha läst detta så är det lätt att tro att det bara är ledaren i en maktgrupp som kan utnyttja den. Det är inte sant. För att hålla ihop gruppen så skyddar och stödjer de flesta maktgrupper sina egna medlemmar. Grupper som inte gör det har en tendens att falla ihop (åtminstone ett av lajvets tidigare försök med Nosferatu, Tzimiscie, Gangrel triumviratet "Gamla landet" har misslyckats eftersom alla medlemmar inte tjänat på medlemskap). Utöver att det hjälper gruppen att hålla ihop så tjänar oftast gruppen som helhet på att det går bra för individuella medlemmar. T.ex. Om prästrådet straffar en Brujah Antitribu som angripit en präst under en kainspredikan så har prästerna både stött sin egna medlem, men de har också stärkt sin egen organisation. Alla grupper kan inte och bör inte skydda och stödja sina medlemmar i alla situationer. T.ex. så skulle prästrådet som enhet oftast strunta i att hjälpa till ifall en av deras medlemmar bestämde sig för att åka till Gamla Uppsala för att fysiskt bekämpa varulvar. Det målet ligger nämligen utanför prästrådets intressesfär. Däremot så skulle de kanske hjälpa individen om dennes problem var att varulvar ständigt sprang in flockens lokaler för att förstöra flockens ritualer. Naturligtvis så kan en karismatisk individ (eller en som är bra på att ljuga) få en grupp att intressera sig för ett ämne som står utanför gruppens egentliga intressesfär. Men så länge som gruppens intressesfär överensstämmer med individens så kan man hämta stöd och allierade. T.ex. så tjänar klan Lasombra på att en av deras vanliga medlemmar får en maktposition i en annan maktgrupp (t.ex. ductus i sin egen flock). Beroende på hur maktgruppen ser ut så kan det ibland finnas någon form av betalning för att få utnyttja gruppens kollektiva resurser. Naturligtvis så kan det bli konkurrens och intressekonflikter inom gruppen, vilket oftast leder till roligt lajvande. Det finns plats för många olika typer av karaktärer i de flesta maktgrupper. Det brukar utvecklas platser i gruppen där olika karaktärer tar hand om olika saker. Till en början så brukar det finnas en eller ett par ledare (formella eller informella), några som exemplifierar vad gruppen står för och oftast har sista ordet (på ett eller annat sätt). Sedan så är det vanligt med en mer tillbakadragen erfaren karaktär (kanske en äldste/ancilla, eller en karaktär med mycket inflytande men där spelaren inte är så aktiv i politiken just nu), optimalt försöker den stödja upp nya karaktärer och nya lajvare. Sedan brukar det finnas någon form av enforcer (eller en grupp av dessa), alltså en politiskt backad fighter som får leda gruppens fysiska handhavanden (om maktgruppen är mäktig så kan denne ofta komma undan med massor av otyg och ger oftast mycket mer att spela på än att dra runt som en lös fighter på mässgolvet). Många maktgrupper i sabbaten kan ha en ritualist som sköter ritualer. De maktgrupper som sysslar med influenser brukar ha en byråkrat som sköter dessa (eller som ser över samarbetet mellan enskilda medlemmars influenser). Sedan så brukar grupper ha specifika specialister baserat på vad gruppen är intresserade av (t.ex. spioner, förhörsledare, dominatare, loremästare, person med kontaktnät etc. etc.) Om gruppen fungerar korrekt så har den förhoppningsvis up&commers. Nya karaktärer (kanske efter en nystart) som aktivt söker att stiga i hierarkin inuti gruppen (dessa är ofta nödvändiga för att leda olika projekt och plotter som gruppen tar för sig). Större maktgrupper brukar också ha ett par karaktärer som inte bryr sig så mycket om just denna maktgrupp utan som satsar mer på en annan (t.ex. Lasombras som inte bryr sig så mycket om klanen, men satsar mycket på sin egen flock). Det är inte negativt att ha med sådana. Men det blir oftast roligare för alla om man försöker få med dem i gruppens planer och projekt i vilket fall (kanske inte på en nivå som kräver ett extremt engagemang). Exempel på en fungerande maktgrupp Status quo är en löst hållen grupp. Självutnämnd ledare är Pelle Politiker som har ett eget mål att bli priscus (med massor av delmål på vägen). För att hantera denna ganska lösa grupp så har Pelle bildat ett litet coterie kring sig själv (och det är detta inre coterie vi tittar på i denna beskrivning). Närmast står Fia Fighter som är gruppens enforcer. Fia är inte stadens bästa fighter, men då gruppen har anselig makt så kan Fia hunsa andra fighters utan att de på riktigt törs slå tillbaka. Åsa Äldste är en medlem som har lite av SLP status och är inte så 19

20 aktiv för eget spel, men då denna är duktig på att ge idéer till nya lajvare och nya medlemmar i maktgrupperingen så är denna karaktär trots detta en värdefull tillgång. Även fast gruppen direkt främjar Pelle så tjänar Åsa mycket inflytande på att hon lite bakom kulisserna mastermindar. Den sista medlemmen är Lisa Lärd som gör en parallell maktresa med Pelle. Hon siktar på makt inom klan Tzimiscie, inom prästrådet och inom kains väg. Hon bistår gruppen med lores, ritualer och kontakt med Tzimiscieklanen. Lisa får samtidigt stöd att ta politiska positioner inom klanen och genom att få kunskap (och tillgång till diableri i smyg) genom gruppens övriga plotter. Men Lisa får gå en balansgång här så att inte karaktären uppfattas som en nickedocka till en annan klan. Alla i gruppen tjänar på de övriga och gruppen är genom detta väldigt stabil. Spela boll Det är lätt att tro här att om man är tillräckligt många, med tillräcklig styrka så kan man alltid få igenom alla sina krav utan att behöva lyssna på andra. På kort sikt stämmer det, men lajvet i övrigt kommer då att enas mot er. De mest långlivade grupperna som i längden får igenom mest är de som lärt sig att "spela boll". Med det menas att gruppen går med på vissa krav från övriga grupper mot att de i sin tur får igenom några av sina egna krav. T.ex. så kan Lasombraklanen gå med på att offentligt hålla en skål till ärkebiskopens ära (så att övriga på mässan tror att lasombraklanen stödjer ärkebiskopen) mot att ärkebiskopens templar slutar trakassera en specifik flocklös lasombra. Den där senare delen utropas inte över mässgolvet (för det skulle vara kontraproduktivt) så alla tjänar på det (utom kanske templaren som ärkebiskopen kanske måste muta med något särskilt så denne blir glad igen). Ju mer makt en grupp har desto mindre behöver de gå med på i "bollspelsutbytet". Det är ytterst sällan som en grupp eller en individ har så mycket makt att de klarar av att genomföra sina krav utan att spela boll. Sedan så finns det motstånd till all makt. Så ju mer makt en grupp till synes har desto mer motstånd brukar det finnas. Det handlar bara om att leta upp den och kanske ena det. Merits Detta är inte en artikel om merits så jag skall bara slå ett litet slag för en underskattad typ av merit. Det är sociala meritar av typen "Prestigious sire" (din skapare är känd och allmänt omtyckt), "known war veteran" (känd krigsveteran) eller "rising star" (du är känd för att vara en hungrig och kompetent ung individ), "Clan prestige" (du har "fina skor" i en särskild klan, kanske din egen). Det är alltså merits som inte ger något mer "konkret" än rena rollspelsbonusar. I politiska spel (där vi redan etablerat att din karaktärs stats har väldigt liten betydelse) så kan denna typ av merit betyda massor. Om det dyker upp en tre nya individer i en maktgrupp (t.ex. klan Tzimiscie) och en av dem har meriten "Rising star" så kan ni gissa vem som får ta hand om det nya projektet som äldsten planerar. Meriten "Clan prestige" gör så att du kanske får tillgång till ytterligare en maktgrupp (beroende lite på hur du använder meriten). Prestigious sire ger inte bara skryträttigheter utan ger dig även en öppning att lättare skaffa kontakter och allierade, både på 20

21 mässgolvet och bland slper. Värt att tänka på är att sociala merits är "aktiva" merits. Med det menas att det är det upp till dig att använda dem, du kan inte passivt vänta på att meriten får utdelning (som du kan göra med en merit som ger en fördel på dina "duttar"). Du måste alltså aktivt påpeka och utnyttja din merit. Till exempel: Om du har meriten "known war veteran" så måste du påpeka detta för övriga lajvet. Du får hålla tal om vad du gjort, du får i konversationer berätta om dina erfarenheter. Sedan kan du naturligtvis utnyttja detta för att få en fysisk position (t.ex. templar), eller kanske för att bli rådgivare till ärkebiskopen. Eller så kan du till och med utnyttja den (likt vissa verkliga politiker) i dina tal "Jag har kämpat och blödit för Sabbaten, men min motståndare har bara gömt sig bakom ett skrivbord, så vem vill ni äkta sabbatsoldater ha som ledare!?". Dessa sociala meritar är ofta väldigt kraftfulla i det politiska spelet om du som spelare utnyttjar dem rätt. Slutord I ett lajv spelar vi roller och mellan dessa roller måste det uppstå konflikter för att det skall vara roligt att lajva. Ett lajv utan konflikt är ett händelselöst lajv. Att lajvet är uppdelat på olika grupper gör inte någon skillnad. Det är fortfarande konflikter som gör det kul. I politiken så baserar sig konflikter på att maktgrupperna aldrig får vara nöjda. Man skall alltid vara i rörelse åt något håll. För då krockar man förr eller senare med en annan maktgrupp och det är i dessa krockar (stora som små) som konflikt och roligt lajv uppkommer. Glöm heller inte vad artikeln började med. Att man inte får stirra sig blind på sin karaktärs karaktärsblad. Allierade är mycket viktigare än vad du har fått för xp. Och det är inte ens de allierades "dottar" som räknas, utan det är faktiskt främst deras kontaktnätverk och politiska styrka (kort och gott vilka allierade de har) som räknas. Det är därför det har funnits ärkebiskopar med 3 i fys och extremt fruktade biskopar med endast 4 disciplinduttar. 21

22 Mmm, usch, blä, fint, mitt, mat, idiot, döda, farligt Instinkter (Av Caroline Hyll) Han förtjänar att lida; för farligt, för farligt, vi måste bort; så vackert med tårar; hon hotar oss, hon måste dö; låt oss titta närmare; allt blod är vårt; ingen får ifrågasätta oss; kraset av ben är så fint så fint Besten. Olika vampyrer har olika syn på vampyrens farligaste fiende. Vissa tror att Omfamningen tog bort de spärrar som undantryckte människans naturliga, djuriska instinkter. Andra ser Besten som något som tillkom under omfamningen; en övernaturlig komponent av Blodet på samma sätt som vampyrernas speciella förmågor. Många tror på en kombination av de förklaringarna. Vissa ser på Besten som en intelligens med distinkt egen vilja - nästan som en demon - medan andra bara ser den som en samling genetiskt kodade beteenden - instinkter. Inom naturvetenskapen defineras instinkter som förprogrammerade beteenden som aktiveras av ett visst stimuli. En katt kan fånga en mus som kilar förbi trots att den är mätt, därför att bytet fanns där och instinkten slog till. Instinkterna främjar överlevnad eftersom de ger ett snabbt handlingsalternativ i situationer där mer eftertanke skulle kunna innebära döden som att inte fly när ett rovdjur närmar sig. Instinkter är däremot inte nödvändigtvis reflexer. Reflexer, som att andas, kan vi inte kontrollera. En instinkt ger ett förslag till handling med stora, blinkande röda bokstäver, men med lite ansträngning kan man se bortom dem efter ett annat alternativ. Artikeln Att spela vägföljare eller mänsklig tar upp viktiga aspekter av Övertygelse (Conviction), t.ex. överkompensering. Den här artikeln diskuterar den andra delen av ekvationen, nämligen Instinkt (Instincts). Instinkt versus Övertygelse En vampyr som rakt av följer sina instinkter kommer att tappa sig själv till Besten. De instinkter som Besten förmedlar krockar inte sällan med vampyrens Övertygelse. Besten är en irrationell och våldsam varelse som sätter sin egen säkerhet högre än allt annat och som ständigt ropar efter blod, våld och grymhet. Kataris och Nattens väg förbjuder godtyckligt dödande av människor. Kains och Metamorfosens Väg sätter kunskapssökande före egen säkerhet. Makten och den Inre Röstens Väg värderar en god behandling av underlydande. Vildhjärtats väg motsätter sig grymhet. För vampyrer på instinktsvägar innebär detta alltså paradoxen att man både ska bejaka och förneka sina instinkter. De punkter på Syndskalan som inte är förenliga med Bestens impulser är i själva verket helt nödvändiga för att vänja Besten vid att ta hänsyn till Jaget. Det är de som tränar upp vampyrens Instinkt. Besten vill inte lyssna på Jaget och om den får lära sig att den inte behöver det (eftersom dess instinkter accepteras rakt av) så kommer den till slut inte att lyssna alls. Då kommer förr eller senare den ödesdigra frenzy som vampyren inte kan ta sig ur. Besten har tagit över. Att likna Besten vid ett djur brukar vara en bra parallell. Den är intensivt självisk men den kan tränas i att lyssna på och samexistera med andra. En katt kan inte sägas vara ett lydigt djur men den kan lära sig att den får mat, trygghet och bekvämlighet av att stanna vid sin husses sida, inte kissa i sängen och bajsa i angiven låda. Om dess husse däremot missköter den så kommer den att se till att få det den behöver oavsett konsekvenser för omgivningen Instinkt versus Samvete Två vägar kör med den ovanliga kombinationen Samvete och Instinkt: den i Sabbaten heretiska Harmonins Väg, samt Sabbatlajvets version av (Nattliga) Frälsningens Väg, när karaktären befinner sig i den "onda vågen". En instinktsföljare ska agera, inte fundera. Om en person med Samvete råkar göra något som strider mot dess väg genom att agera på sina impulser så kan den kompensera genom att känna ånger och skuld och ta anvar för konsekvenserna av felsteget. En Harmonist som råkade slita sönder ett barn i en bestialisk impuls kanske går till 22

23 föräldrarna och säger med skamsen och ångerfull röst "Jag råkade ha sönder ert barn. Jag är hemskt ledsen. Här, jag har gjort ett nytt åt er" och leder fram en halvbra, fleshcraftad kopia. Följare av Instinkt och Samvete verkar mer instinktiva än de som följer Instinkt och Övertygelse, eftersom de har ett mindre behov av att rationalisera sina handlingar innan de genomför dem - de kan ta hand om konsekvenserna efteråt. Men de får också en helt annan utmaning i att dressera Besten. Till skillnad från någon med Självkontroll så kan de inte lova sig själva att aldrig göra om sitt felsteg. Men genom Samvetets förmåga till empati och själslig smärta så kan man få Besten att känna som om den skadade sig själv när den utförde felsteget. Och Besten kommer vilja undvika att göra sig själv illa igen. Ju starkare Samvete någon har desto starkare känsla av smärta kan vägföljaren kanalisera till Besten när den har gjort fel, och desto mindre benägen kommer Besten vara att förmedla den "skadliga" impulsen igen. Det är viktigt att komma ihåg att kainiter som praktiserar Samvete gör det utifrån sin vägs världsbild och synder, inte utifrån mänsklig moral. En vampyr på Frälsningens Väg som rider den onda vågen kanske får dåligt samvete av att hon inte torterade någon tillräckligt grymt. En Harmonist kan gråta över att någon misstog honom för att vara människa. Vilket i och för sig inte vore särskilt troligt; mänskligheten har fler referensramar för någon som följer Självkontroll och Övertygelse (fanatriker, t.ex.) än för någon som följer Samvete och Instinkt - man skulle troligen verka monstruös och allra minst spritt språngande galen. Hur instinkter kan ta sig uttryck hos en vampyr på instinktsväg I frenzy-termer så lär sig en vampyr med goda Instinkter att omkanalisera snarare än undertrycka sina impulser 1. Dessa kainiter kan ibland brista ut i Tourettes Syndrom-lika (tvångsmässiga och impulsiva) haranger av blasfemska tillmälen, eller vandalisera inredning synbart utan anledning. Det vampyren i själva verket gör är att 1 Ett exempel på hur omkanalisering kan gå till rent praktiskt kommer att publiceras i artikeln Instinktstolkning för katarister - Att inte dö fullt så ung. 23

24 avleda och kanalisera sina bestialiska instinkter. Likt en aikidomästare så känner kainiten att besten håller på att stärkas innan den når sin fulla styrka, och kastar den in i ett mindre skadligt beteende. Genom att låta Besten leka på det här sättet hoppas vampyren att lugna ner den och bygga en relation av tillit. Kainiter med välutvecklade Instinkter går ofta på walkabouts. När vampyren vaknar på kvällen försöker han nå ett öppet, meditativt stadium där han lyssnar både inåt, mot Besten, och utåt mot omvärlden. Han ger sig av hemifrån utan någon plan på var han ska gå, vem han ska träffa eller vad han ska göra. Besten får hålla i ratten men vampyren sköter växelspakarna. Det är inte en fullskalig frenzy utan ett sätt att rasta Besten utan att det behöver innebära fullskalig förödelse (även om det inte är hälsosamt för människor att stöta på en kainit på walkabout). Ironiskt nog så hänger sig vissa vampyrer med goda Instinkter åt politiska intriger och manipulation. Dessa lekar verkar nästan vara ett grundläggande del av den odöda existensen och en vampyr med starka Instinkter kan känna ett oemotståndligt behov av att hänge sig åt dem. Dessa kainiter kan vara livsfarliga politiska fiender. Med beslut och resonemang som snarare baseras på magkänsla och lust än på rationalitet kan de vara synnerligen oförutsägbara men förvånansvärt insiktsfulla. Här finner man ofta följare av Makten och den Inre Röstens Väg. Om Willpower För någon som har Självkontroll så kan man tolka willpower-spenderande som att man knuffar tillbaka Besten in i sin mörka vrå och lägger sitt eget nät av vilja ovanpå den. Den tankegången funkar inte för någon som anammar Instinkter. Ett sätt att visualisera en instinktsföljares inre tillvaro är som ett ständigt samtal mellan Besten och Jaget. Bredvid dessa finns tre trådar som man kan dra i för att kontrollera kroppen. Hos en Instinktsföljare har Besten en tråd som alltid är dess egen. Besten är också snabbare på att rycka i de andra trådarna och starkare på att hålla kvar dem. Det gör att Instinktsföljare snabbare och lättare går i frenzy än vampyrer med Självkontroll. Men Besten är lat och låter därför Jaget hålla i de där andra trådarna så länge den upplever att den blir lyssnad på. I en normalsituation kan man säga att Jaget har 2/3 av inflytandet på kroppen, och dominerar. När Besten upplever att den inte blir lyssnad på ("han förnekar oss det som är vårt, vi måste döda honom!") så försöker den rycka i de andra trådarna. Lyckas den ta en så blir resultatet en kontrollerad frenzy (1/3 till Jaget). Lyckas den ta båda två så blir det okontrollerad frenzy eller rötschreck. När Jaget märker att Besten vill ta trådarna kan den försöka resonera med Besten. Det görs bäst genom överlevnadsargument ("det här kommer få oss dödade eftersom...") eller tillfresställelseargument ("vore det inte roligare att...?"). Bestens fokus är kortsiktigt. Kortsiktig överlevnad, kortsiktig tillfredsställelse. Jagets främsta resurs är abstrakt och och långsiktigt tänkande. Besten vet att dess överlevnad kan främjas av att låta Jaget vara med eftersom den kan få smarta idéer och ny information då. Om Besten ändå inte håller med - eller bara inte vill lyssna för att den känner sig missnöjd och ignorerad - och greppar tag i trådarna gäller det att ta till storsläggan. Genom en viljeanstränging (spendera willpower) så kan Jaget stärka sin röst i samtalet och göra den mer övertygande. Det kan få Besten att bestämma sig för att Jagets åsikter kanske var vettiga ändå, och lämnar tillbaka en eller två trådar. Att spela på Instinkter Säg att någon betraktar din roll i 15 minuter. Om den efter det fortfarande skulle behöva gissa ifall du går en instinktsväg eller inte så kan det vara bra att gestalta din Instinkt lite tydligare. En vampyr på Instinkter är i grunden primal och lättretad. Den har svårt att anamma sociala koder som att anstränga sig för att inte knuffa andra, inte förolämpa andra eller respektera andras fysiska integritet. Den kanske morrar och sniffar. Den bryr sig inte om ifall den sitter på golvet eller på en stol. Den kan göra plötsliga snabba rörelser, som att greppa åt sig ett glas blod och hälla i sig det. Den behöver anstränga sig för att inte tappa fokus på det den höll på med om något nytt händer som intresserar den. I ett rollspelsäventyr så skulle en instinktsföljare kunna frenza över minsta lilla irritationsmoment. Men på lajvet skulle det göra att man inte får någon tid över till andra aspekter av sitt lajvande, som att intrigera eller att hålla 24

25 ritualer. Att gå i frenzy varje gång man blir provocerad är fortfarande ett bra mål, men för att öva upp sitt gestaltande av Besten och dess instinkter kan man till exempel börja med följande riktlinjer: a) Visa Besten varje gång du blir provocerad. Morra. Visa tänderna. Vält en möbel. Skaka av vrede. Hota den som provocerade dig. b) Gå i kontrollerad frenzy minst en gång varje mässa. Normalt krävs ett skak med arr för att avgöra om man går i kontrollerad eller okontrollerad frenzy, men det spelar inte så stor roll om man bara vill gestalta sin väg. Och dessutom blir det opraktiskt för arr om alla ska göra det. c) Gå i okontrollerad frenzy minst en gång varannan mässa Vi tvekar ofta inför att agera ut instinkter som skulle kunna leda till långvariga problem för oss. Vi kanske inte orkar med en till långtgående konflikt. Så en bra generell regel som underlättar för alla är att tänka på följande: Besten är kortsiktig. Den blir irriterad för stunden men glömmer snabbt bort vad det handlade om när provokationen försvinner. Det finns alltså ingen anledning att starta en långsint hämndplan. Hämnas snabbt (slå tillbaka) eller släpp det så fort Besten hittar något annat att fokusera sig på. Jaget däremot är långsiktigt. Så vill man starta en långvarig konflikt så kan den drivas av Jaget, men det kan vara så att det sker motströms mot vad Besten känner för ( vaddå slåss med honom, jag är hungrig! ). Do not hesitate. Act! 25

26 Fanatism: att spela Sabbat (av Leif Eriksson) All great truths begin as blasphemies George Bernard Shaw Om man som lajvare vill gestalta en Sabbat måste man förstå egenskapen som genomsyrar sekten fanatismen 2 ; fanatismen som den tar sig uttryck Sabbaten; i WoD canon 3 men viktigast av allt hur den tar sitt uttryck i dagens lajv. För det är här som den viktigaste sanningen framträder att strukturer i dagens lajv resulterat i att fanatismen dämpats och delvis ersatts av en pragmatisk relativism. Konflikter som tidigare kom till uttryck i konfrontationer och utspel på golvet 4 löses nu i det fördolda med ett handslag eller hanteras i ett annat, ofarligt forum. För majoriteten av lajvare har detta förfarande resulterat i mindre aggressivitet och aktivitet på golvet. Devisen det som inte syns finns inte 5 har, tyvärr, blivit alltför aktuell. Med förhoppning om att råda bot på detta kommer artikeln inledningsvis kortfattat förklara vad detta fanatismen innebär och vilka strukturer 6 i Sabbaten som den består av och som underblåser den. Artikeln kommer också att avhandla, kortfattat, de nya strukturer som idag finns i lajvet, hur de inverkar på lajvandet och hur dessa nya strukturer trängt ut de klassiska sabbatstrukturerna och dämpat fanatismen. Slutligen kommer artikeln att presentera praktiska förslag till lajvare hur man gestaltar fanatismen i lajvet via den sabbatkaraktär som man gestaltar. Fanatismen i Sabbaten Vad som utmärker Sabbaten och skiljer den från Camarillan är fanatismen 7 den totala hängivenheten som bland annat tar sig uttryck i viljan att dö för sekten. Denna hängivenhet kommer sig av att Sabbaten är ens sekt som genomsyras av en religiös domedagsideologi, helt igenom omänskliga vägar 8, heliga ritualer som genomsyrar allt offentligt agerande i sekten, flockar, vaulderiet, drakoniska straff och militarism. Dessa strukturer är olika aspekter av fanatismen. 2 Fanatism allmän benämning på religiösa eller politiska riktningar som utan hänsyn till rationella argument eller mänskliga hänsyn driver sin sak (Nationalencyklopedin Beskrivningen av Sabbaten är hämtad från The Players Guide to The Sabbat, WW2055, 1992, White Wolf och Guide To The Sabbat, WW2303, 1999, White Wolf Publishing, Montreal by Night och Mexico City by Night. 4 Golvet är den offentliga miljö där lajvet ska äga rum (oftast på Norrlands Nation, i Inre Läs). 5 Åsa myntade detta ordstäv som en reaktion mot att alltför mycket av lajvandet skedde utanför golvet, vilket då (2004) förtog aggressiviteten och aktiviteten i lajvet. 6 Eftersom flocken är den struktur som är väletablerad i dagens lajv och står, i dagsläget, ohotad av de nya strukturer som kommit i spel kommer flocken inte att avhandlas i denna artikel. 7 Här kommer nog en och annan läsare att protestera. Är det inte så att det finns annat än fanatismen som skiljer Sabbaten och Camarillan strukturer såsom vägarna, flockar, ideologin etc? Ja så är det, men jag har valt att se fanatismen i Sabbaten som ett uttryck, effekt av, dessa strukturer. 8 Som i sina konstruktioner skapar fanatiker inriktade på - bara Kain, döden, makt, heder m.m. 26

27 Ideologi Sabbatens ideologi är en av absolutism 9. Dess motsats, relativismen genomsyrar Camarillan. Sabbaten skapades ur anarkrevoltens aska, efter törnekonventet, av de anarker som vägrade underkasta sig äldstarna 10. Sektens ideologi kom snabbt att formuleras runt utkämpandet ett heligt krig, jyhad, mot Antediluvianerna 11 och deras slavar 12. Sektens ideologi bygger på att Kain skapade Sabbaten. Sabbaten tjänar Kain 13 och de tillsammans skall stå sida vid sida vid Gehenna och där nedkämpa Antediluvianerna. Kain vägrade be om guds förlåtelse, underkasta sig Gud efter mordet på Abel 14. Anarkerna som blev Sabbaten vägrade underkasta sig äldstarna efter att anarkupproret slagits ned. Kain förkastade sina barn-barn, Antediluvianerna efter deras brott. Anarkerna i Tzimisce och Lasombraklanerna gjorde uppror mot slaveriet - blodsbanden och utplånade sina respektive antediluvianer. Sabbaten kom att bygga på två principer frihet och lojalitet. Frihet från tyranniet 15. Total lojalitet mot sekten och dess mål 16. Bekämpandet av tyranniet sker, givetvis, utanför sekten men minst lika intensivt inom sekten. Dogmerna är absoluta och alla sabbat indoktrineras. Avfällingar, kritiker och oliktänkande accepteras inte och behandlas därefter. För vad är poängen med att ha medlemmar i sekten som i första hand tjänar sig själva och/eller som inte tror på sektens syfte och mål? Vad gör Sabbaten med sektmedlemmar som avstår från att göra det svåra men riktiga valet i sektens bästa intresse och/eller som undergräver sekten genom att försvaga de strukturer som gör sekten stark och håller den samman? Enligt principen att en kedja är bara så stark som sin svagaste länk eliminerar Sabbaten de som genom bristande insikt agerat fel och som inte kan rehabiliteras eller de som genom sina handlingar medvetet undergrävt sektens mål, strukturer och dogmer. 9 Absolutism: filosofisk ståndpunkt som antar att det finns sanningar eller värden som är eviga och oföränderliga (Nationalencyklopedin 10 Här kan en parallell dras till Kain och vägran att underkasta sig Gud. 11 Man kan se detta som en utvecklingen av upproret av anarkerna i lasombra- och tzimisceklanerna mot sina respektive Antediluvianer och deras allierade/slavar. 12 I första hand deras blodsbundna avkommor och avkommors avkommor. Snart kom dock Sabbaten att finna sin nemesis i Camarillan, en sekt skapad som en reaktion på anarkupproret. Sabbaten anser att Camarillan skapades av Antediluvianernas agenter och att syftet är att bekämpa Sabbaten men också att förslava vampyrer i Camarillan genom blodsbandet och ge Antediluvianerna snabb och enkelt tillgänglig näring när de vaknar vid Gehenna. 13 Kain skall i form av ravnosäldsten Vestgeir, vid en kritisk tidpunkt, ha räddad sekten från att utplånas. 14 Nej, det var inte mordet på brodern som var problemet, utan Kains stolhet och vägran att be om Guds förlåtelse; vägran till underkastelse. 15 Frihet från tyranniet gäller lika mycket tyranniet i som utanför sekten. 16 Vad sektens mål är uppenbart för alla Sabbat, men vägen dit hur målet skall uppnås råder det delade meningar om. Detta tar sig bland annat uttryck i de s.k. politiska inriktningar i sekten - status quo, moderata, lojalister, ultrakonservativa etc. 27

28 Ritualerna 17 Sabbaten värderar lojalitet och broder-/systerskap över allt annat. Sekten har därför etablerat ritualer som förstärker solidariteten mot flock och sekt. Hela sekten iakttar 13 för Sabbaten heliga ritualer, de s.k. auctoritas ritae. Flockar iakttar auctoritas ritae vid gemensamma sammankomster såsom esbat, före angrepp mot fienden och när nya medlemmar tas upp i flocken. Ritualerna uppstod under anarkrevolten och har sitt ursprung hos tzimisceklanen och i koldunmagin. Under århundradena har ritualerna makt och inflytande stärkt i Sabbaten och erhållit en framskjuten plats i sektens kultur. Ingenting formellt eller av vikt sker i sekten utan genomförandet av en eller flera ritualer. Ett fåtal medlemmar i sekten 18 nedvärderar eller försöker ignorera ritualerna. Detta är inte att rekommendera. Ett korrumpera eller missbruka en auctoritas ritae är ett brott mot som bestraffas med döden. Formen för etablera lojalitet, ritualer, skapar oftast intrikata skådespel eller framföranden som trollbinder Sabbaten. Fanatismen förstärks genom ritualernas genomförande som är allt som oftast är för den normala betraktaren ter sig sjuka, obscena, brutala, hetsiga, hypnotiska och/eller triumfatoriska. Men för Sabbaten är detta en del i att stärka sammanhållningen och gruppkänslan, att visa vad Vi är och vad resten fienden Dom är. Vaulderiet Av alla auctoritas ritae håller vaulderiet en särställning i Sabbaten. Sabbaten ser vaulderiet som en nattvard som delas symboliskt eller bokstavligt med Kain. Denna ritual med sitt ursprung hos tzimisceklanen och i koldunmagin skapar artificiella lojalitetsband mellan sabbat, inom och utom flockar, men också lojalitet till sekten 19. Lojalitetsbanden blir ofta så starka att Sabbat villigt går döden för en annan sektmedlem, något som inte alltid är så lyckat om sektmedlemmen visar sig vara en förrädare och/eller infernalist 20. Fanatismen är här uppenbar i form av den artificiella lojalitet, stark nog att få en Sabbat att offra sin existens, som vaulderiet skapar gentemot andra sektmedlemmar och sekten i stort. Vägarna till upplysning Vägarna till upplysning kan ses som en praktisk lösning på hur besten skall hanteras givet de stundom brutala aktiviteter Sabbaten hänger sig åt. Men detta är bara en del av sanningen. Även här finns en tydlig ideologisk dimension. Sabbat ser sig inte som människor. Sabbatvampyrer omfamnar sitt tillstånd och vägarna skall ses utifrån detta perspektiv som religioner där idén om vampyren innersta väsen förädlats till ett antal budord för varje väg. Vägarna är artificiella varför de måste vara tydliga, enkla och strama. En väg som inte har dessa egenskaper 21 skyddar inte följeslagaren från besten. Genom denna tydlighet och stramhet kommer också följeslagaren att bli, för betraktaren, både enkelspårig 22 och för de följeslagare som besitter höga nivåer av övertygelse 23 - fanatiska. Avsteg eller fokusering på någonting utanför vägens smala spår lockar fram besten och riskerar att kasta in en vampyr i en katastrofal fallande spiral; en följeslagare inte har lyxen att vara flexibel. Agerandet blir för en utomstående betraktare kallt och brutalt, aggressivt och kannibalistiskt, djurisk och mordisk, slugt och hänsynslöst men framförallt förutsägbart, oflexibelt, och stundom mekaniskt. 17 Guide to the Sabbat, s Extrema lojalister, potentiella avfällingar och kättare. De grupper, eller som vissa skulle hävda - en och det samman, som Sabbaten håller ögonen på och om de anses hota sekten hanteras med extremt, och oftast fatal, brutalitet. 19 I lajvet har den senare effekten negerats. 20 Det tydligaste exemplet var baali infernalisen Franke Ödde som poserade som avkomma till setit a.t. Japhael Celestinos. Ödde som flockpräst band alla flockens medlemmar till sig i ett mycket starkt vaulderie. 21 Detta leder till godtycklighet och till att besten snabbt och permanent tar över. 22 På exv. heder, makt, kain, döden etc 23 Eng. Conviction. 28

29 Vägarna till upplysning skapar därmed följeslagare som ur vårt perspektiv är att betrakta som fullständigt rubbade, enkelspåriga och fanatiska. I sekten i stort har vägarna en mycket stark inverkan på beslutsfattade, problemlösning, Camarillan, synen på illojalitet och bestraffning eftersom följeslagarna dominerar bland präster, duktusar och andra ledande sabbat. Bestraffning Sabbatens rättvisa är brutal och bestraffning rör illojalitet mot sekten i alla dess former; från att slå en betitlad Sabbat, ljuga för ledare till att mörda en annan Sabbat eller förråda sekten till dess fiender. Alla former av illojalitet bestraffas. Hårt och fysiskt. Och inte sällan med döden. I grunden har Sabbaten en syn på straff som följer principen öga för öga, tand för tand. I händelse av mord på en Sabbat är det tämligen uppenbart hur brottslingen skall straffas enligt denna princip, men så enkelt är det inte alltid. 24 Fanatismen i Sabbatens bestraffning står att finna å ena sidan i de drakoniska straff som utmäts och å andra sidan mot vad det utmäts illojalitet. Syftet är att skilja ut brottslingen den illojale, och gör ett exempel av den inför resten de lojala, men också att statuera exempel. Militarismen Sabbaten är en stående armé som alltid befinner sig i ett tillstånd av krig. Fysisk och mental stryka testas via ritualer eller i strid med fienden och uppoffring och offer, martyrdöden glorifieras 25. Fanatismen torde här vara uppenbar. Gentjänster och inflytande i Sabbaten; WoD-kanon Gentjänster omnämns varken i Players Guide to the Sabbat eller Guide to the Sabbat. Inte heller återfinns gentjänster i Montreal by Night. Gentjänster återfinns enbart i den sista Sabbat-publikationen från White Wolf Mexico City by Night. Här framgår det att gentjänster bland Sabbat är någonting som äldstar kan tänkas sysselsätta sig med, och då endast i form av personliga skulder. Det är inte tal om att handla med gentjänster i form av pengar eller I.O.U. Inflytande är någonting som rank-and-file i Sabbaten inte sysselsätter sig med. Inflytande innebär kontakt med mänskligheten i annat än form av näring, något som går stick i stäv med sektens ideologi. De Sabbat som ändå är sysslar med inflytande se i bästa fall som svaga och i sämsta fall som säkerhetsrisker avfällingar och kättare camarillaagenter och människoälskare. 24 Exempel på brott och straff: Förräderi mot sekten tortyr följt av styckning tills döden inträder, mord på Sabbat diablerie av den flock vars medlem mördats, avslöja sekthemligheter för utomstående döden via eld eller den vilda jakten, slå en överordnad förblindning följt av stympning, bedra en ledare brännmärkning eller att bli flådd etc. 25 Här kan en jämförelse göras med exv. Hizbollah som kanoniseras sina av Israel dödade martyrer på poster, i sånger, via minnesdagar och i gudstjänster. 29

30 Fanatismen och motverkande strukturer i lajvet Gentjänster i lajvet Under lajvets 13-åriga historia har gentjänster fram till 2003 spelat en huvudsakligen undanskymd roll. Därefter har gentjänster fått en alltmer framskjuten roll. De senaste terminerna har de flesta politiska beslut skett med inverkan av gentjänster. Gentjänster erbjuder lajvaren/karakären enkla lösning till problem betala/ta betalat en eller flera gentjänster och problemet, som tidigare hade spelats ut på golvet, är löst med ett handslag, i det fördolda. Konfrontationer undviks, karaktärer riskerar inte att utplånas, straffas och/eller förödmjukas och som spelare så slipper man stå i händelsernas centrum. Gentjänster erbjuder en lockande enkel metod, en minsta motståndets lag. Sabbaten absolutism och traditionella strukturer ersätts med en kapitalistisk relativism där allt går att köpa; konflikter avlägsnas från golvet, från den offentliga lajvmiljön. Inflytande i lajvet Inflytande har liksom gentjänster under lång tid fört en tynande tillvaro. Under senaste åren har dock mycken energi lagts ned på att skapa en struktur, ett system, för att hantera inflytande. Det systemet som varit i bruk de senaste terminerna erbjuder en lockande enkel metod för att hantera konflikter mellan, huvudsakligen, flockar i ett annat forum än golvet. Visserligen är det så att för att en flock skall få angripa en annan flock via inflytande skall en konflikt varit synlig på golvet. Men därefter har det visat sig att konflikten i sin helhet oftast migrerar bort från golvet ut i en abstrakt brädspelsliknande miljö. Konflikter mellan flockar hanteras därmed enkelt och ofarligt, via proxy, men framförallt utanför golvet. Resultatet är att själva lajvandet blir lidande och att fanatismen och absolutismen minskar. Effekten på karaktärer och flockar Strukturer påverkar karaktärs-skapandet oavsett om det rör sig om förändringar i hur en disciplin fungerar, strid eller en klans nackdelar. Att gentjänster och inflytandet med sin dominans i dagens lajv påverkar de karaktärer som skapas och de flockar som uppstår, är, om vi tar ett steg tillbaka och ser oss omkring på dagens lajvkaraktärer, är varken överraskande eller kontroversiellt. Det är mot den bakgrunden som denna artikel avslutas med karaktären och hur en sådan i ljuset av WoD-kanon och lajvet av idag kan gestaltas för att öka fanatismen i lajvet. Effekten av gentjänster och inflytande på sabbatstrukturerna i lajvet. Allmänt kan konstateras att gentjänster och inflytande inte hör hemma i Sabbaten, utan i Camarillan. Gentjänster med sin låt-gå-mentalitet, relativism och pragmatism och inflytandets direkta kopplingar till den mänskliga värden urholkar Sabbaten ideologi och späder ut fanatismen - sabbaten. Ideologi Sektens ideologi löses också upp inför den krämarmentalitet som manifesterat sig strukturen runt köpandet och säljandet av gentjänster. Gentjänster och inflytande har huvudsakligen påverkat Sabbatens ideologi, som mattas 30

31 av och kommit att bli mindre svavelosande och mer av låt-gå relativism, via de karaktärer och flockar som anammat gentjänster och inflytande. Ritualerna Av Sabbatens ritualer är det monomacin som tagit den största direkta smällen 26. Nu när allt är till salu så har denna ritual urholkats. Präster köpas, ärkebiskopar mutas. Kampen riggas. Gentjänsterna avgöra segrare och förlorare. När det gäller övriga ritualer har gentjänster och inflytande haft en indirekt effekt i form av att karaktärer och flockar som kommit in i lajvet. De har haft mer fokus på just hantering av gentjänster och inflytande än i gestaltandet av ritualerna, som har kommit i skymundan. Vaulderiet Denna är den centrala ritualen i Sabbaten, var syfte är att ena sektens delar. Fram till 2003 så avslutades alltid lajvets mässorna med ett vaulderi. Ett par av de dåvarande arrangörerna ansåg att vaulderiet gjort sabbaten för enad. Det fanns också klagomål från en liten, men högljudd grupp spelare som ansåg att vaulderiet tog för lång tid, att det störde deras lajvande m.m. Ingen av dessa åsikter är, menar jag, valida 27. Tvärt om har avskaffandet av vaulderiet tagit bort en struktur på mässan, som både var passande ur ett Sabbatperspektiv, skänkte stämning till lajvet och fungerade som en naturlig avslutning på mässan 28. Gentjänster och inflytande har i sig inte haft en direkt inverkan på att vaulderiet tonades ned i lajvet. Det hände före uppgången av dessa två strukturer. Vägarna till upplysning Under lajvets historia har gestaltandet av vägarna alltid varit en huvudvärk; få om några 29 har lyckats med någon form av trovärdighet gestalta en karaktär på en väg. Detta har å sin sida med all önskvärd tydlighet framkommit när gentjänster och inflytande gjort sitt intåg. Gentjänsternas relativism eller de mänskliga i inflytandet fungerar utmärkt ihop med mänsklighet som väg. 30 Sabbatens vägar däremot med sin stramhet, fokus och enkelspårighet erbjuder en följeslagare få möjligheter att sysselsätta sig med saker som inte existerar inom vägens minimala synfält 31. Eftersom gentjänster och inflytande inte passar ihop med ett genuint gestaltande av en väg har vägarna fått stryka på foten och ta en sekundär roll. Även en väg som makten och den inre rösten som vid en första anblick tycks gynna hanteringen av gentjänster torde inte lämna sådana öppningar. Varför, frågar sig läsaren? Makten och den inre rösten handlar i grund och botten om kontroll. Gentjänster kan ge en individ kontroll. Men har du givit dig in i leken med gentjänster kan du också snabbt förlora kontrollen 32 och, om du då dåraktigt väljer att hedra en gentjänst framför att följa din 26 Björn Thenstedt föreslog vid ett tillfälle att alla sabbat skulle se monomacin som fullständigt orubblig (absolutism min tolkning); att ingen karaktär (ej lojalist, avfälling eller förrädare min tolkning) skulle få för sig att fuska i en monomaci. 27 Om monomacin tar för lång tid, se till att ingen annan är duktus eller flockpräst gör uttalanden under monomacin, att enbart ärkebiskopen säger ett par ord eller att inga uttalanden görs. 28 En jämförelse - dagens jag förklara mässan avslutad oftast från ärkebiskopen och då efter att lajvet gått på tomgång i minuter är talande. 29 Kristoffer Forslund är ett av få undantag. 30 Mänsklighetens synder anger vad som är förbjudet (mord, dråp, stöld etc). Därför är också allt som inte är förbjudet tillåtet och resulterar inte i att en vampyr riskerar att tappa sig till besten. 31 Synderna i sabbatens vägar talar om påbud vad man skall göra i motsatts till mänsklighetens synder som talar om vad man inte skall göra. 32 Exv. Dragoslav och Sköldberg som tappade kontrollen/makten och bjöd in besten p g a gentjänster. 31

32 väg, komma att falla snabbt, med risk för katastrofala följder. Bestraffning Bestraffningen i lajvet har genomgående rätt väl speglat WoD-kanon 33. Sabbatens svart-vita syn på rätt och fel innebär att om du brutit mot sektens lagar straffas du hårt, brutalt. Exempel statueras. Men inte längre i detta lajv. Gentjänster gör nu att de flesta köper sig fria. Relativismen har därmed flyttat fram sin position. Sektens svart-vita syn på rätt och fel har kommit att försvinna och har ersättas av en jämngrå sörja där det mesta är tillåtet, särskilt om du kan betala för dig. Militarismen När Sabbaten kom in i lajvet i form av Thules Herdar i april 1997 var det ett Camarillalajv, men fred rådde mellan sekterna 34. Ett krig utbröt 2000 och en ny fred Sabbaten i Skandinavien befinner sig för närvarande i ett tillstånd av icke-krig eller fred. Inlajv tycks det numera vara en dogma, in som off, att det råder fred mellan sekterna. Men så var det inte under ett flertal år inlajv efter det att det nya fredsavtalet mellan sekterna kom till stånd 35. Tyvärr så tycktes man inte förstå freden eller tillståndet av icke-krig; antingen körde man på som om det rådde krig eller så, som nu, har man nästan blivit Camarilla. I den fred eller tillstånd av icke-krig som råder skulle man kunna tro att Sabbaten gör allt för att försvaga Camarillan i Uppsala, och för den delen Stockholm; genom sabotage, spioneri, lönnmord, propaganda och en kreativ användning av fredsavtalet där offensiv förhandlingsteknik resulterar i att fiende pressas tillbaka. Istället har vi inlajv sett antingen ren och skär inkompetens eller karaktärer som varit genomkorrupta och i hemlighet samarbetat med Camarillan i Uppsala i syfte att uppnå sina mål. 36 Det senare har kunnat fortgå, menar jag, eftersom låt-gå-normen är som den är och att gentjänster varit i spel vilket blockerat eventuella motaktioner. Här har gentjänsterna och inflytande också spelat en roll, om än inte avgörande, i att förmedla kontakt mellan korrupta Sabbat och Camarillan i Uppsala och fungerat som medium mellan sekterna. Fanatismen och absolutismen och de strukturer som associeras med dem har trängts undan, dämpats, försvunnit. Istället ser vi hur en annan, främmande fågel äntrat golvet pragmatismen och relativismen - antitesen till fanatismen och absolutism. Relativismen bygger på att ingenting är särskilt viktigt, heligt eller dogmatiskt. Pragmatismen dikterar att en idé eller handlings konkreta konsekvenser, dess tillämpbarhet, funktion och användbarhet. Om någonting är nyttigt för en karaktär eller flock så är det sanningen. Relativismen och pragmatismen bygger idag på två strukturer som vuxit sig så starka att de nu dominerar lajvet gentjänster och inflytande. Resultatet är att allt kan lösas. Allt har ett pris - karaktärer såväl som flockar. Att gestalta fanatismen i Sabbaten För att motverka relativismen och gestalta fanatismen och absolutismen i Sabbaten är en av de mer effektiva metoderna via den karaktär som du gestaltar. För att illustrera de strukturer som i sekten som underblåser 33 Exempel (hösten 1997) när det framkom att biskop Jackson ingått ett gemensamt blodsband med brujah primogenen Jacob Ståhl ställde Sabbaten Jackson inför en tribunal, dömde honom till döden och diableriserade honom. Inga gentjänster användes. 34 I Players Guide to the Sabbar omnämns att Sabbaten i Skandinavien är gamla, isolationistiska och att de inte befinner sig i krig med Camarillan. Jag tog denna idé när jag skapade Thules Herdar våren 1997 som koncept att presentera för de dåvarande arrangörerna att det rådde fred mellan sekterna i Skandinavien. Kort därefter expanderade jag detta koncept när jag i ett nummer av lajvtidningen Aftonposten presenterade idén om delade städer mellan Camarillan och Sabbaten i Skandinavien. Detta var lite av en kupp eftersom det inte godkänts av de dåvarande arrangörerna. Tack och lov ifrågasatte ingen detta och det kom att bli basis för att Sabbaten i Uppsala under ledning av Japhael Celestinos förhandlade till sig tre stadsdelar av den dåvarande fursten Johan Rapp. 35 En högljudd minoritet av karaktärer och flockar argumenterade utifrån en ideologisk ståndpunkt mot freden och för konflikt med Camarillan. 36 Jag är på intet sätt emot korrupta karaktärer, men när dessa karaktärer får agera utan motstånd från Sabbat blir det både ensidigt och, anser jag, ointressant. Båda typerna av karaktärer behövs i lajvet, men det måste finnas balans. 32

33 fanatismen när du spelar en sabbatkaraktär 37 i lajvet finns det ett par enkla lathundar att hänga upp ditt lajvande på (också använderbar när du skapar en ny karaktär). Om du spelar en sabbat skapad efter kriget med Camarillan 2000 eller en Sabbat som inte spenderat sin formativa period utanför Skandinavien: Kain skapade Sabbaten. Sabbaten skall med Kain förinta Antediluvianerna vid Gehenna. Fram till Gehenna skall du stärka dig på själar, slipa din förmåga som krigare och utplåna sektens fiender. Du hatar allt som inte är Sabbat. Säg av du tycker. Högt och ljudligt. Camarillan är Antediluvianernas tjänare. Freden i Skandinavien är tillfällig och under tiden skall alla legala medel användas (och illegala - om man kan komma undan med det) för att försvaga Camarillan. Om en individ/varelse inte är Sabbat skall den antingen utplånas eller ignoreras (om det inte utgör ett hot mot dig, flocken eller sekten). Kainiter är överlägsna människor. De sabbat som behandlar människor som jämlikar är antingen svaga (och skall trakasseras, terroriseras eller - om du är en rättrogen följeslagare av Kains väg - diableriseras), avfällingar eller camarillaspioner (och skall då utplånas/diableriseras). Camarillan sysslar med gentjänster. En sabbat som sysslar med gentjänster är antingen svag eftersom den begagnar sig av Camarillans metoder (och skall då trakasseras/terroriseras) eller ett hot (som skall diablerias/utplånas), Alla ritualerna är heliga. Om en ritual missbrukas eller missaktas utplåna den skyldige. Blodsband är Antediluvianernas vapen och Camarillans metod. Vaulderiet är Sabbatens skydd. Alla brott mot Sabbaten hanteras enligt öga för öga, tand för tand. Den Sabbat som är inte är lojal mot sekten skall straffas hårt och brutalt. Den Sabbat som avslöjar sektens hemligheter för någon utanför sekten skall utplånas. Den som förråder sekten skall jagas ned, om så till värdens ände, och utplånas. Om du spelar sabbat som skapades under den långa tiden av fred med Camarillan kan en lite mer nyanserad syn gälla: Kain/Vestgeir skapade Sabbaten. Sabbaten skall med Kain/Vestgeir förinta Antediluvianerna vid Gehenna. Fram till Gehenna skall du stärka dig, slipa din förmåga som forskare eller krigare och försvaga Sabbaten/Kains fiender. Camarillan är Antediluvianernas tjänare. Freden i Skandinavien är tillfällig, men nödvändig för att din forskning/forskningen för dina allierade skall kunna ostört kunna fortgå. Under tiden skall alla legala medel användas för att försvaga Camarillan. Du misstror, men är nyfiken på och vill undersöka och förstå, allt som inte är Sabbat. 37 Denna lathund torde inte gälla äldstar och skall inte ses om huggen i sten; enbart som en lahund, några enkla tips för nya och gamla lajvare. 33

34 Camarilla besitter kunskap och kontakt kan därför upprätthållas med dom. Om direktkontakt sker skall du alltid befinna dig med andra sabbat som kan skydda dig. Om en individ/varelse inte är Sabbat skall den antingen ignoreras (om det inte utgör ett hot mot dig, flocken eller sekten) eller undersökas (om den besitter värdefull kunskap m.m.) Det är nödvändigt att vissa sabbat offras och associerar sig med människor. Ja, dom är svaga och mindre värda, men ett nödvändigt offer för att sekten skall inhämta nödvändig information i forskningens tjänst eller underminera Camarillan. Den sabbat som uppvisar camarillatendenser kan ha smittats av fienden och måste rehabiliteras. De som inte kan rehabiliteras skall istället återanvändas och stärka sekten En Sabbat håller sitt hederord och betalar de skulder som har uppstått av personliga tjänster som inte rört aktioner i sektens tjänst. En sabbat som sysslar med sälja och köpa gentjänster är antingen svag eftersom den begagnar sig av Camarillans metoder eller ett hot. Alla ritualerna är heliga. Om en ritual missbrukas eller missaktas utplåna den skyldige. Blodsband är Antediluvianernas vapen och Camarillans metod. Vaulderiet är Sabbatens skydd. Alla brott mot Sabbaten hanteras enligt öga för öga, tand för tand. Den Sabbat som är inte är lojal mot sekten skall straffas hårt och brutalt. Den Sabbat som avslöjar sektens hemligheter för någon utanför sekten skall utplånas. Den som förråder sekten skall jagas ned, om så till värdens ände, och utplånas. 34

35 Teatraliska ritualer (Av Caroline Hyll) Den här artikeln handlar om stämningsskapande i ritualer och hur man kan genomföra dem för att förhöja den teatraliska upplevelsen för alla deltagare. Den är skriven med utgångspunkt från en spelare som inte har spelat präst tidigare men kan förhoppningsvis ge en del även för erfarna ritualister. De flesta av offlajv-exemplen är tagna från den kristna kyrkotraditionen eftersom det är den som författaren har störst erfarenhet av. Men det finns ingenting som hindrar att man inspireras av andra traditioner den shintoistiska, den shamanistiska, den hinduiska när man tänker på hur ritualer och religiösa sammankomster brukar byggas upp. Introduktion Människan har alltid velat påverka naturens skeenden. Men hon märkte tidigt att endast hennes egen vilja inte var nog. Att bara önska sig regn gav inget regn. Istället började hon hoppas att det som krävdes var särskilda symboler, ord eller handlingar. En sorts kod. Ritualen. Kanske genomföda av en speciell person som, till skillnad från henne själv, kunde få naturen eller guden att lyssna. Shamanen, oraklet, prästen. Ritualernas roll i Sabbaten Sabbaten föddes i en tid då religion och mysticism var en del av vardagen. Sabbaten föddes i kölvattnet av den mänskliga inkvisitionens härjningar. Sabbaten föddes ur ritualen som tillät de första anarkerna att bryta sig fria från Äldstarnas förtryck vaulderiet. Med ett totalt förakt för mänskligheten och dess strukturer anammade Sabbaten en religiös tematik som var en medveten pervertering av den katolska kyrkans struktur och traditioner. Klan Lasombra hade länge haft ett intimt förhållande med katolska kyrkan och var välbekanta med bruket av stordådiga och formella ritualer och ceremonier för att upprätthålla makt och ge struktur och sammanhang. Klan Tzimisce hade sina koldunister vars shamanistiska ritualer var centrerade på kontakten med det jordnära och naturliga snarare än det himmelska och abstrakta. I denna smältdegel uppkom sektens ritualer. Vissa av dem var huvudsakligen ceremoniella (som Monomacin och den Vilda Jakten) medan andra hade halvmagiska effekter (som Vaulderiet och Sammankomsten). Ändå gjordes ingen gradering i betydelse utan alla tretton Auctoritas Ritae ansågs lika betydelsefulla. Sektens förkastande av mänskliga värderingar och moral födde också ett behov av alternativa filosofier för att hantera Bestens härjningar och med arv från de medeltida vägarna (Roads) uppstod Sabbatens vägar. Många av dessa vara religiösa (Katari, Nattens, Frälsningens Väg) eller semi-religiösa (Kains Väg) och med dem kom också nya ritualer med en annan prägel. 35

36 Prästens auktoritet Ritualerna skyddas under punkt III av Kodex Milan: Alla Sabbat skall troget observera alla Auctoritas Ritae. En präst har stor auktoritet i sin ritual. Bara Ärkebiskopen (eller Abbot Ritae) och Inkvisitionen kan ifrågasätta element av en ritual. Om prästen säger att äldsten behöver ta av sig skor och strumpor och sätta fötterna i en skål med blodsblandad jord för att ritualen ska fungera så får äldsten göra det. Om någon ignorerar eller skändar en Auctoritas Ritae så kan prästen bestraffa individen med stöd av Kodex Milan. Att skapa och utföra ritualer Ignobilis Ritae I Guide to the Sabbat beskrivs grundutförandet för sektens tretton Auctoritas Ritae och en grupp med Ignobilis Ritae. Även om grunden för ritualerna syftet, effekten, vissa ingredienser - är bestämd så finns ett enormt manöverutrymme i genomförandet, som vi ska se nedan. En präst med tre eller mer i Ritual Knowledge kan också designa sina egna Ignobilis Ritae från grunden. Så länge man håller sig till symboliska ritualer så kan man leka och experimentera fritt. Vill man däremot göra en halvmagisk ritual (med spelteknisk effekt) så skall arrangörer konsulteras. Om en sådan ritual har en stark effekt eller ska kunna användas mer än en gång så måste den kanske forskas fram under flera månaders tid, eller köpas för XP. Tema När man planerar en ritual så är det alltid bra att tänka på om man vill ha ett tema att bygga ritualen kring. Teman kan vara allt möjligt; mod, krig, besten, mörker, lojalitet, heder, Kain, frihet, makt, Gehenna, sommarvilan, förräderi, frälsning, infernalism, lärdom, Lilith Då kan ritualföremål och andra props väljas kring temat. Stämning och tilltal Stämningen hos en ritual beror till stor del på prästens personlighet och sätt att utöva sitt ämbete. En passionerad väckelsepredikant, en formell katolsk biskop eller en medmänskligt moderlig präst i Svenska kyrkan kommer alla att göra en ritual på lite annorlunda sätt. En predikan hos en väckelsepredikant kan bli helt annorlunda beroende på om prästen väljer att lägga en positiv och hoppfull vinkel ( Och vi kommer bada i Guds ljus med alla våra släktingar och vänner! ) eller en olycksbådande och hotfull vinkel ( Och alla de otrogna kommer pinas av tusen sinom tusen slipade högafflar! ). Hur är du som präst? Sträng? Uppmuntrande? Prövande? Passionerad? Dyster? Straffande? Avslappnad? Förstående? Distansierad? Positiv? Formell? Omhändertagande? Entusiastisk? Pessimistisk? Allvarlig? En Döden och Själen-präst kanske är högtidlig, korrekt och väl förberedd och talar långsamt och tydligt med markerade pauser, medan en präst på (Nattliga) Frälsningens Väg kanske håller ett hetsigt, lyriskt och osammanhängande tal som uppenbart är improviserat. I en predikan eller ett tal kan man utgå från sig själv ( När jag gick hem häromdagen såg jag en gammal kvinna som grävde i en papperskorg. Det fick mig att tänka på ), från de individuella deltagarna ( Jag vill att du tar en stund och funderar över vad du har gjort för att hjälpa andra människor den här veckan. ) eller från deltagarna som grupp ( Alla av er; varenda en, är syndare! Hade det varit jag som bestämde så hade ni fått brinna. Men Herrens nåd är oändlig och outgrundlig och han har gett er en möjlighet till frälsning! ). Fysisk upplevelse Det kroppsliga taktila minnet är starkt. En ritual som involverar dansande, handpåläggning, kroppsmålning eller drickandet av en bitter vätska lämnar oftast ett starkare avtryck än en ritual där prästen bara talar. Vi får den 36

37 mesta av vår information om omvärlden med hjälp av synens och hörsels sinne. Der registrerar informationen tyst vi känner inte när ljuset träffar hornhinnan eller när ljudvågorna träffar trumhinnan, om det inte är väldigt starka ljud. Det är därför lätt att känna att det är hjärnan som uppfattar informationen, inte vår kropp. Känsel och smak (och till viss del doft) är däremot sinnen som på ett tydligare sätt bekräftar kroppens existens och för de flesta förstärker det känslan av närvaro och verklighet i stunden. Magiska ritualer känns alltså mer verkliga om man involverar känselsinnet. Särskilt som det man känner på blir en kontrast mot var som är vanligt; kanske genom en annorlunda textur (fet, sträv, klibbig) eller temperatur (varm, kall). Om man vill använda synen och hörseln så kan man dra nytta av att man genom att stänga ner ett sinne kan förstärka andra. Hörsel kan bli en helt annan upplevelse med en ögonbindel. Synen kanske blir detaljrikare med öronproppar. Smaksinnet kan släckas ner genom att deltagaren får hålla för näsan (kan också användas för att ge bilden av att deltagaren fick svälja något vidrigt, även om det i själva verket var en blandning av choklad- och vaniljsås). Psykiskt och fysiskt välmående Om man gör saker som kan framkalla en känsla av sårbarhet - att använda ögonbindel, öronproppar eller binda fast någon i en ritual - så är det viktigt att tänka på att spelarna ska känna sig bekväma (om deras karaktärer gör det är en helt annan sak). Berätta i förväg att det här elementet kommer ingå i ritualen. Om ritualen innehålla något som skall ätas så berätta vad det är i förväg för att gardera dig mot allergier. Om du vill använda rökelse så hör med alla lajvdeltagare att ingen har astma eller något problem med det. Musik, ljud och visuella effekter Att regissera en ritual efter ett passande musikstycke kan vara oerhört stämningsfullt, särskilt för att understryka en ödesmättad predikan eller ett vredesfullt tal. Kolla bara så att en ljudanläggning kommer finnas tillgänglig. Livemusik är effektivast om man vill försöka framkalla ett extasiskt eller transliknande tillstånd i ritualen. Har man tillgång till rytminstrument men själv behöver ha händerna fria så kan man be assisterande präster eller deltagare att hjälpa en med ljudskapandet. Bongotrummor eller handtrummor (tamburiner med eller utan bjällror) kan användas för att ge rytm. Skallror, digeridoo eller en fröfylld regnstav kan också användas, beroende på vilken stämning man vill ge ritualen. Bjällror och pinglor eller en gong gong kan användas för att påkalla uppmärksamhet eller markera olika steg i ritualen. New-age-affärer brukar ha mycket inspiration på området. Det kan också vara kul att förstärka intrycket av att ens ritual har effekt med lite modern kemi. Bakpulver och vatten som skakas om bubblar och fräser. Kolsyreis ger en rullande dimma. Aktivera deltagarna Om du skulle fråga en gudstjänstbesökare vilken del av gudstjänsten de tycker är tråkigast skulle de flesta svara predikan. Det beror på att en predikan, till skillnad från i stort sett alla andra element i en gudstjänst, inte aktiverar gudstjänstdeltagaren. Att sjunga psalmer är aktiverande. De gånger i ritualen som man ska ställa sig upp är aktiverande. De passager då man ska upprepa vissa ord som prästen säger är aktiverande. Säg efter mig: Herre, förlåt mig för mina synder. Det är inskrivet i Kodex Milan att alla måste delta i alla Auctoritas Ritae. Då bör man dels hålla sig kort och dels försöka engagera deltagarna så mycket som möjligt. I en instinktslek, eldsdans eller monomaci är det sällan ett problem eftersom det finns ett naturligt spänningsmoment i ritualen. Men en femminuters Kainspredikan kan vara ganska seg att lyssna på om man just bara lyssnar. Underskatta inte publikkontakt. En predikan behöver inte vara en monolog. Ställ förhörsfrågor till publiken om det du just pratade om, och se till att de som svarar fel straffas. Det håller deltagarna alerta. En Kainspredikan kan också göras som en teater där flera personer engageras i skådespeleriet. 37

38 Det är däremot onödigt att aktivera de som inte vill bli aktiverade. Om man håller en Ignobilis Ritae kan man ropa ut att man ska hålla en ritual där alla är välkomna att delta (eller titta på). Man tvingar inte dem som vill ägna sig åt annat lajvande att vara med men ser till att alla som vill kan delta. Ritualer i stora grupper Precis som ett bra tal så är 3-6 minuter en bra riktlinje för hur lång tid en ritual bör ta. 10 minuter kan fungera för intensiva och händelserika ritualer. Att samla in vaulderieblod i förväg är ett bra sätt att korta ner en ritual. Antingen genom att man som präst går till varje deltagare och samlar dess blod innan ritualen, eller att man helt enkelt tar med sig en skål med blod och säger här har vi vaulderieblodet som vi redan har samlat in. Om man står eller sitter i en cirkel kan man låta deltagarna göra en del av ritualen på personen som sitter till höger eller vänster om dem själva. T.ex. måla en symbol i deras pannor, förolämpa dem för att väcka deras Best eller försöka skrämma dem för att testa deras mod. Ritualer i små grupper Med en liten grupp på präst + 1 till 2 deltagare ökar möjligheten att göra tillitskrävande ritualer, särskilt om man är väl bekanta OFF. Vaulderie fungerar som vanligt även när bara 2 personer blandar blod, så länge personen som utför vaulderiet har Ritual Knowledge. Utan Ritual Knowledge blir resultatet ett blodsband. Ritualföremål och ingredienser Allting kan bli ett ritualföremål i händerna på en kreativ präst. Secondhand och loppmarknader är fantastiska ställen att botanisera efter ritualföremål på. Den slitna mässingsbrickan kanske inte är vilken bricka som helst, det kanske är De Tusen Tårarnas Bricka, som Riddarkinvisitor Mercy använde när hon serverade en mäktig människomagikers huvud till Kardinalen av Kanada. Ett föremål blir genast intressantare om det har en historia. Så länge det inte är ett föremål från WoD-kanon eller ett föremål som ger regelteknisk effekt så lär inte arrangörerna misstycka. Bra basföremål är en eller två bägare eller skålar att ha till vaulderie, och en (boffer)kniv att samla in vaulderieblodet med. 38

39 Ingredienser till en ritual kan också vara vad som helst, men nedan finns en del klassiska ingredienser och förslag till hur man kan resonera kring dem. Jag grupperar deras egenskaper i krafkällor (som ger kraft åt ritualen), länkar (som etablerar eller förstärker kontakten med kraftkällor), bindande (som används för att kunna utnyttja kraftkällorna) och lösande (för att stänga av kraftkällor eller rensa någon från övernaturligt inflytande). Blod Ett Jehovas Vittne ligger blek efter en förlossning. Barnet räddades men något gick sönder inuti henne. En enkel blodstransfusion skulle rädda hennes liv. Hon vägrar. Hon möter hellre himmelriket än bryter Herrens bud, och Han har sagt att blod inte skall intas från andra. Två syskon svär en ed att stå vid varandras sida intill döden. Sedan flygkraschen har de bara varandra. De tar ur bladet ur sin pappas rakkniv det är rostigt och slött men de bryr sig inte och båda skär ett sår i sin underarm. De kramar varandras händer och trycker såren mot varandra medan blodet rinner längs armen som de tårar de inte har gråtit klart. Nu är de bundna till varandra, för alltid. Blodet är den mest centrala delen i vampyrens tillvaro. Blod är liv, mat, kraft, orgasm, trygghet. Vitae är vampyrens egen kraftkälla och få om någon av Sabbatens ritae står utan blod som komponent. Egenskap: Kraftkälla, bindande (likt blodsband), lösande (likt vaulderie). Props: Blåbärssoppa är bra lekvänligt blod med lite annan känsla än saft. Sirap med karamellfärg är bra när man vill ha något mer trögflytande som inte ska drickas. Sirapsblod är bra att måla med och kan slickas upp. Om man skall göra stora mängder fejkblod (för t.ex. blodsbad) så är det lättast att koka ett eget på Maizena för mörka såser och röd karamellfärg. Om man vill så kan man även basera på euroshoppersaft om man vill att det skall gå att äta. Man kan mörka upp med soya. Detta fejkblod färgar dock trägolv och vita kläder så det bör användas med försiktighet. Aska Kain blev förbannad till att endast dricka blod och bara äta aska. Ändå kan vampyrer inte äta aska utan att spy upp den. Ibland förvandlas vampyrer till aska efter sin andra död. Ibland finns deras kroppar kvar. Aska symboliserar död för vissa straff, för andra återfödelse och mysterium. Askan av en annan varelse kan vara en kraftfull länk till dess ande eller minnen. Egenskap: Bindande, länk Props: Finkrossade, hårda lakritsbumlingar ser bra ut (och i hel form blir de bra props för ätbara stenar). Salt Salt har en tradition av att användas om skydd mot övernaturliga väsen. En saltcirkel för att hålla en demon instängd eller sig själv skyddad från omvärlden är ett klassiskt exempel. En klassisk komponent i ritualer som har någonting med andar att göra. Egenskap: Bindande Props: Grovsalt är enklast att städa upp och ger det starkaste visuella intrycket av att vara salt. Ska det ätas i stora mängder är det lättare att ersätta det med socker. Jord Mörk och skyddande. Både livgivande och nedbrytande. Har kanske starkast symbolvärde för klan Tzimisce och klan Gangrel. Jorden är också en mäktig men svårutnyttjad kraftkälla, där den karpatiska jorden intar en särställning. Egenskap: Kraftkälla Props: Malda svarta russin är funkar bra för fuktig, ätbar jord. 39

40 Vatten Källvatten eller vatten från porlande forsar kan ha sin plats i ritualer som kretsar kring naturen. Brunnsvatten från de djupa bergen får kraft från både vattnets och jordens andar. Vatten i en skål kan också vara en spegel. Vatten har en stark renlighetssymbolik och i form av vigvatten kan det också påverka kainiter. Vigvatten räknas dock som special item och kräver en viss ansträngning att få tag på. Som renlighetssymbol kan det också vara effektfullt att smutsa ner vatten som en del av en ritual som handlar om förtappelse och skändning. Egenskap: Kraftkälla (svag), lösande (vigvatten), länk (spegel) Props: Ska vattnet drickas som vigvatten så ger kolsyrat vatten en extra känsla till ritualen Eld Pappret var av god kvalitet och hade förvarats omsorgsfullt. Kanske i en plastmapp, kanske i en portfölj. Nu var det skrynkligt i Ärkebiskopens krampaktiga grepp. "Maria Sandroz är en förrädare till Sabbaten! Den Vilda Jakten har kallats på henne. Jag förklarar alla hedersord och avtal till henne upplösta!" Ärkebiskopen stack in pappret i lågan från det rituella ljuset - ett ljus vars talg skurits från Sabbatens fiender och bundits samman med vaulderiets blod. Det tog ett tag innan pappret fattade eld, som om det fanns ett inre motstånd i materialet, men sedan förföll det i glödande flagor och en rök som steg svagt blodröd mot taket. Trygghet för människor, skräck för vampyrer. Stearinljus är en kontrollerad form av eld som skänker anakronistiska vampyrer en behaglig känsla av svunna tider och som dessutom är en fantastisk stämningsskapare. Stearinljus har sin plats i de flesta ritualer. Större eldslågor kan användas för att testa mod och mental styrka hos de deltagande i ritualen. Få förutom koldunister anser det vara värt att nyttja eldens andar som kraftkälla, ifall de skulle få för sig att bli nyckfulla. Egenskap: Kraftkälla, lösande Props: Starka, alkoholbaserade lösningar som aceton kan hällas i en skål och tändas på för att få en större, kortvarig ljuslåga. Konsultera dock arrangör innan. Acetonångor är flyktiga och kan lätt sprida sig och tända eld på sådant man inte alls hade tänkt sig. Trä Trä har en stark symbolkraft som vampyrens bane. Kanske har det så stor kraft att påverka vampyrer på grund av likheterna mellan dem - trä är också produkten av något levande, som har ryckts ur sitt sammanhang och blivit något dött. Det vittrar inte men det kan inte bli levande igen. Att pierca t.ex. handflatan med en träpinne under rituella former, och sedan dra ut den igen, kan ge vampyren en psykologisk känsla av trygghet och kontroll. Egenskap: Bindande Props: Grillpinnar är bra mini-pålar. Hårpinnar och grova stickpinnar är andra alternativ. Glas I medeltidens glastillverkning fångades lätt luftbubblor i glaset. Glas har en symbolik som fångare av luftens andar. En lins eller ett kalejdoskop kan ge ett annat perspektiv på världen. Egenskap: Bindande Props: Krossad is kan simulera krossat glas. 40

41 Speglar Speglar står för sanning. För visioner. Portaler till andra världar. En rituell spegel kan förstärka kontakten till andevärlden eller förmågan att se in i sitt eget inre. I en ritual kan man ta sig friheten att beskriva vad någon ser inlajv trots att de inte ser det offlajv t.ex. att deras spegelbild är helt förvriden, behornad, åldrad eller liknande. Egenskap: Länk Props: Ganska lätt att hitta olika varianter och storlekar. Masker Masken förvandlar prästen eller shamanen till något annat. Kanske till en varelse med en fot i andevärlden och en fot i den fysiska, med prästen som kanal däremellan. Kanske till ett språkrör för det andliga eller gudomliga. En mask är sällan lika rörlig och levande som ett riktigt ansikte. Likt det gudomliga är den evig och oföränderlig. Masken suddar också ut identiteter. I en maskerad grupp blir alla jämlikar. Gruppens enighet blir tydlig. Egenskap: Länk Props: "African art"-butiker brukar ha gott om masker. Metall Medan trä är vampyrens traditionella bane så fruktar varulvarna silver och älvorna järn. De skulle till exempel kunna användas i en ritual för att rena någon från främmande inflytande. Metall har också symbolik för okuvlighet och styrka. Egenskap: Bindande Props: Smidda, svärtade järnföremål har i traditionen den starkaste effekten och brukar finnas på loppisar. Kom ihåg att skarpeggade vapen inte är tillåtna inlajv. 41

42 Att tala som en Sabbat (av Torbjörn Norrbom) Förändringar Att skapa en lajvkaraktär är en mångfacetterad process, dels ska karaktären få en bakgrund och personlighet, och dels ska karaktären få ett utseende på golvet via kläder, smink och annan utrustning. Något som ofta glöms bort, som dock är en mycket viktig del av en karaktär, är karaktärens språkbruk. Den största delen av lajvtiden spenderas i samtal med andra lajvare på golvet, karaktär mot karaktär. Oförändrat språkbruk genererar en svagare illusion, eftersom om en spelare talar på exakt samma sätt karaktär efter karaktär, så lägger man lättare märke till spelaren bakom karaktären. Min åsikt är att ett förändrat språkbruk är en viktig men ganska osedd och odiskuterad del av lajvandet. När det gäller att spöka ut sin karaktär gäller det att behandla så många sinnen man kan, för att ge en starkare illusion. Jämför lajv med teater ett slag, och fundera på hur viktigt röster och språkbruk är där, och hur de ofta är en lika stor del som kläder, smink och kuliss. Språkbruk och exempel Med språkbruk avser jag de språkliga egenskaper och särdrag som utgör en persons tal. Några egenskaper som kan vara intressanta att fundera över i lajvsammanhang är regional dialekt (t ex skånska, norrländska och stockholmska), sociolekt (t ex brat-dialekt, blattesvenska och någon äldre talvariant från en svunnen tid), ordval (vilka uttryck karaktären använder), stilnivå (talar karaktären enkelt eller avancerat språk) och röstläge (jag valde en enklare term, för att inte snöa in på fonetik och fonologi). Detta kan verka nytt och svårt för många lajvare som kanske inte ens reflekterat över sin karaktärs språkbruk. Att förställa sitt tal på alla de sätt jag räknat upp är mycket svårt och är knappast något att ge sig i kast med från ruta ett. Jag kommer dock via exempel illustrera små och enkla förändringar i språkbruk som dock kan ge stor utdelning på lajvgolvet. Jag har själv experimenterat med mitt språkbruk i lajvet sedan jag startade, genom små förändringar på i stort sett varje karaktär: Den slemmige Ljusormen Jabal med klassiska läspljud på s, som dessutom ibland blev th, den burduse hund-gangrelen Simeon med brölande tonläge, hög volym och stötigt tal, den religiöse Assamiten Rashid med klassisk blattesvenska och några arabiska termer, haitiern Lokamba/Papa Midnite med fransk brytning, infernalisten Ahriman med finsk brytning och hans hemlige alterego med amerikansk (där jag ibland smög in svaga finska drag för att hinta lite till min omgivning) och nu senast den sociale Toreadoren Drufva med mitt tafatta försök till någon slags mishmash av äldre svenska och min egen påhittade äldre brat-dialekt. Små steg Som ni ser så räcker det ofta med att man gör en enda förändring i sitt språkbruk för att få en ganska stor effekt. Det jag tyckte var lättast var dialekt från annat land eller ort, men det som gav bäst känsla i min mening var ton och ordval. Båda dessa förändringar är enkla att få in i sitt tal. Fundera på vilken tid din karaktär kommer från och gör lite enkel research om den tiden. Det kommer att dyka upp en mängd användbara ord och uttryck som du sedan kan överanvända på golvet. Om du ska spela exempelvis en arg Bratovich-Tzimisce, Gangrel eller annan ociviliserad karaktär så kanske du bör använda mest enkla ord och korta meningar när du talar. Du kanske till och med kan spela på att du inte alltid förstår vissa lite mer avancerade ord? Där har vi en bra kontaktyta för konflikt: den arge Bratovichen klämmer upp den torra Tzimisce-akademikern i ett hörn och brölar du ska faan tala så man fattar. Om du spelar en slemmig social politiker från Stockholm kanske du vill ge ett sken av att vara lite finare än alla andra, och lägger dej således till med extremt främre uttal av i, för att efterlikna Lidingö-dialekt. Eller du kanske spelar en forskare/nekromantiker som studerat hos Peter Das i Trondheim i många år, och efter din långa vistelse där har några norska drag i ditt tal, antingen vissa ord och uttryck eller kanske du bara går upp i ton ibland. Sociala/politiska grupperingar kan skapa ett eget språkbruk, som exempelvis militärer: en soldat i den Svarta handen kanske använder mycket militärslang och en stram kort ton när han talar, medan medlemmar av inkvisitionen bakar in ord och namn från bibeln i sitt tal. Som ni märker så finns det 42

43 många små saker man kan förändra. Möjligheter Fundera lite över hur din karaktär talar, och varför den talar som den gör. Var har den bott, när har den bott där, vilka har den umgåtts med och under vilka former, och hur har detta påverkat språket? Börja sedan enkelt: välj ut ett drag som du tycker känns passande och lätt att spela på, och prova att få in det i spel. Det är nog bra att inte försöka göra en overhaul på hela språkbruket på en gång, eftersom det är många parametrar att hålla kontroll på, speciellt i pressade situationer där man tänker och agerar snabbt. Ett exempel på det är när jag som Herr Drufva sade nasty vid ett tillfälle - ett ord som karaktären inte ens känner till eftersom han inte kan engelska. Ett steg i taget är det enklaste. Ett caveat är risken för slapstick. Till exempel så hamnar vissa svenska regionala dialekter lätt i det facket, så som skånska, dalmål och norrländska. Detta sker speciellt om de överdrivs (vilket ofta är fallet om de talas av en person som egentligen inte behärskar sagd dialekt). Huruvida ens språkbruk blir slapstick eller inte känner man nog av själv rätt fort. Det viktiga är inte att lyckas. Det viktiga är att försöka. 43

44 Klan Ventrue (av Björn Thenstedt) Camarillans kungar och Sabbatens riddare Klan Ventrue är den styrande klanen i Camarillan där oftast har störst inflytande och makt på såväl lokal som global nivå. Det är en makt de baserar på att organisera, muta, hota och domdera övriga Camarillaklaner att göra som de vill. Den vanliga åsikten i Sabbaten är att det enbart är den förhatliga klan Tremere som är mer hatad än klan Ventrue, ett uttalande som klan Lasombra inte alltid håller med om. Vissa sabbat skrattar åt klan Ventrue, då Ventrueklanens personliga stridsduglighet ofta lämnar en del att önska. Men detta är ett skratt som lätt fastnar i halsen när Sabbatens strateger upplyser om att klan Ventrue är den klan som i praktiken ligger bakom mest döda Sabbat av alla Camarillaklaner. Det klan Ventrue ofta tappar på personlig stridskonst vinner de nämligen i strategi, ledning, influensspel samt att många Ventrues har egna tränade och välbeväpnade stridsghouls som ofta kan vara en match för klan Tzimiscies köttkonstruktioner (mest genom att Ventrueklanen specifikt tränar sina ghouls i olika taktiker för att slåss mot vampyrer, medan Tzimiscierna ofta är mer upptagna att installera nya funktioner i sina). Men den största delen av dödsfallen kommer från tjänare som är civilister, men ändå specialister på att döda vampyrer. Rivnignsföretag, hälsoinspektörer, insektsbekämpning, byggarbetare och liknande fronter på sabbatbekämpning ligger bakom mycket dödsfall. Men det är denna expertis bland människor och fixering på kapital som har blivit orsaken till grundandet av klan Ventrue Antitribu. Klan Ventrue Antitribu håller sig nämligen kvar vid ett mer personligt adelsideal, där personlig styrka, bildning, släktskap (både som dödlig och som odöd) och stil är mycket viktigare än pengar och inflytande. Det är i vilket fall som helst ökänt att Camarillans hjärta är klan Ventrue. Denna klan som ofta jämförs med klan Lasombra skiljer sig från nämnde klan genom att den enligt propagandan lär sakna inbördes samarbete och inbördes tävlan. Detta är inte helt sant då klan Ventrue inom Camarillan är uppdelad i ättelinjer och dessa ättelinjer har inbördes samarbete och ättelinjerna tävlar sinsemellan om makt. Där klan Lasombra räknar sig som individer så räknar klan Ventrue sig som familjemedlemmar till sitt familjeträd. Sabbatens Ventrue Antitribu känner oftast till sin familjetillhörighet men struntar oftast i den, istället är många medlemmar uppdelade i ordnar. Ibland har det hänt att familjebanden har varit större än sekttillhörigheten men det är annars ganska sällsynt och anledningarna till detta kan man se i Genesis (alla delar) och Stockholms historia (Nattmangeln 2:1). Det är ganska okänt varför klan Ventrue Antitribu håller sig till riddarordnar (något som krävs Kindred lore 3+ för att i huvud taget känna till och Kindred lore 4+ för att känna till vad de heter och vilken allians de har). Troligen så tvingades de första få anarkerna från klan Ventrue att inte organisera sig då man var rädd för infiltration från den stora fienden. På så sätt delades de upp i mindre grupper där familjeband inte spelade någon roll. Beroende på vilka lokala klaner som tog hand om Ventrueanarkerna hamnade de i olika allianser. Klan Ventrues klannackdelar Klan Ventrue har två klannackdelar i vårt lajv. Den första är att alla Ventrues är petiga i maten och måste välja en typ av mat (t.ex. oskulder, salongsberusade män i 30årsåldern, busschaufförer, personer från Tyskland, etc. etc.) som denne äter av. Övriga individer ger inte näring. En Ventrue kan endast få näring av andra individer vid omfamnelse eller om de dricker av en vampyr. Med detta ingår också att de inte kan få näring av djur även om man har animalism (om inte ens prey exklusion är just djur då naturligtvis). 44